Transcript Gräs till golfbanor - The Scandinavian Turfgrass and Environment

Faktablad Integrerat Växtskydd
Gräs till golfbanor
Rätt gräs till rätt miljö
Växter som tillhör samma art har
inte identisk arvsmassa men de är
tillräckligt lika för att kunna befrukta
varandra och bilda grobara fröer.
I naturen utvecklas olika ekotyper,
anpassade efter lokala förhållanden.
Växtförädlare samlar på ekotyper och
korsar fram nya sorter. Plantor inom
en sort är homogena eftersom de hela
tiden förökas från ett bestämt utgångsmaterial. Bara ett fåtal specialister kan
skilja sorter från varandra baserat på
morfologiska kännetecken.
I praktiken är resistens mot sjukdomar, skottäthet och motståndskraft mot
ogräs viktigare än sortegenskaper. När
det gäller vinterhärdighet kan val av sort
vara lika viktigt som val av art.
Sammanfattning
Val av gräsart kommer att påverka
spelkvalitet, visuellt intryck och ekonomi. Det påverkar också hur stora
resurser som i framtiden skall läggas
på växtskydd.
Om plantorna är väl anpassade till
miljön i området där de skall växa
kommer de att klara sig bättre i konkurrensen med ogräs och sjukdomar.
Att välja gräs med rätt genetisk sammansättning är därför en viktig del av
integrerat växtskydd.
Rapporter från våra nordiska grästester ger ett gott underlag för val av gräs
som tål vintern, har motståndskraft
mot svampsjukdomar och klarar sig väl
i konkurrensen mot ogräs.
Sammanställningar från de viktigaste
resultaten och listor på rekommenderade sorter hittar du i ”Nordisk sortguide
för gräs till grönytor, 2007” som finns
att ladda ner både på www.bioforsk.no
och sterf.golf.se
x
x
Rödven
x
x
x
Krypven
x
x
x
Brunven
x
Engelskt rajgräs
Vitgröe
x
x
x
6
6
4
8
2-5
8
3
7
4
8
6
6
5
3
4
5
7
7
4
8
6
9
3
3
4
2
4
8
7
2
2
6
8
2
2
x
x
x
Horisontell växt
x
Ängsgröe
Sjukdomsresistens
x
Gödslingsbehov
x
Skottäthet
x
Övervintringsförmåga
Ruff
x
Viktiga egenskaper 1 - 9
Högruff
Fairway
Rödsvingel
Tee
Kan användas på
Green
Gräsart
Viktiga egenskaper, skala 1-9. 1 är dåligt/lite och 9 är det motsatta.
x
Spelytorna kräver olika gräs
De olika områdena på golfbanan
ställer egna krav på gräset. Klipphöjden betyder mycket för vilka arter
och sorter som klarar sig bäst.
Det finns banor som har en och
samma gräsart överallt, men det flesta
golfanläggningar har valt olika arter för
greener, tees, fairways och ruffar.
Green
Greengräs skall tåla mycket tryck,
låg klippning och det bör klara av att
reparera skador efter nedslagsmärken
och kunna konkurrera om platsen med
andra gräs och ogräs. Gräsets växtform
påverkar också hur bollen uppför sig på
greenen. Det gäller både hårdhet, bollens hastighet och puttlinjen.
Tack vare låg klippning , mycket tryck
och slitage är gräset på greenerna oftas
mer utsatt för övervintringsskador och
svamsjukdomar än gräs på andra delar
av banan. Plantan får sin energi endast
via fotosyntesen i de gröna bladen. För
låga klipphöjder försvagar plantan så
mycket att den förlorar sin motståndskraft. Bra bollrull bör man därför skapa
på andra sätt än att klippa lägre än vad
gräset tål.
Fairway
På fairway är förmågan att reparera
slagmärken viktig, men gräset skall dessutom tåla låg klippning, ge bra bollrull
och växa så tätt och jämnt att det bär
bollen bra. På fairways är ogräs vanligtvis ett större problem än sjukdomar.
Täthet och bra förmåga att reparera
skador minskar behovet av herbicider
rejält. Val av gräs som inte producerar
mycket thatch kommer att ge bättre
vinterhärdighet och färre sjukdomar på
sikt.
Tee
Tees, särskilt på par 3-hålen, utsätts för
hård behandling av klubbor, så gräsets
egen reparationsförmåga är därför
speciellt viktig just här. Ofta får man
hjälpså nya frön, så bra grobarhet och
etableringshastighet är också viktiga
egenskaper.
Ruff
I ruffen vill de flesta ha ett glesare gräs,
så att man lätt kan hitta bollen och har
möjlighet att slå ut från ruffen. Samtidigt måste gräset vara tillräckligt tätt
för att hålla ogräset borta. I ruffar som
sällan är i spel bör man skapa förutsättningar för biologisk mångfald genom
att låta ett stort antal örter växa vilt.
Rödsvingel
Festuca rubra L.
Rödsvingel består av två eller tre underarter som i huvudsak kännetecknas av
längden på de underjordiska utlöparna
(rhizomer). Dessa underarter är i Skandinavien kända som rödsvingel utan/
med korta/långa utlöpare.
Rödsvingel har trådsmala blad och två
av underarterna bildar täta gräsmattor.
Den med långa utlöpare växer aldrig
helt tätt så den lämpar sig väl i ruffar.
Rödsvingel med korta utlöpare har ofta
lite sämre övervintringsförmåga än den
utan utlöpare, men den behåller sin
gröna färg under hela hösten och den är
vanligtvis något ljusare.
Gräsarten är känd från skottska linksbanor där den trivs väldigt bra. Arten
klarar sig bra där det är torrt och finner
sig därför väl tillrätta på höga bunkerkanter och kullar i terrängen. Rödsvingel klarar sig med förhållandevis lite
gödning. Den växer inte så snabbt så
även om stråna kan bli höga är beho-
vet av klippning som regel lägre än för
vitgröe och krypven.
Eftersom tillväxten av utlöpare
också är mindre bildas det heller inte så
mycket thatch.
Detta gör rödsvingel till ett ekonomiskt val ('low input') och som ger
greener och gräsmattor som blir hårdare
än om man använder andra gräsarter.
Man har hävdat att den långsamma
växten gör att rödsvingel inte passar på
banor med stort slitage. Men på hårda
rödsvingelgreener blir det få nedslagsmärken och reparationsbehovet är
därför inte särskilt stort. På rödsvingelfairways med högt speltryck får man
däremot räkna med slagmärken som
måste fyllas igen med sand och gräsfrö
för att hålla en jämn spelyta.
Även om rödsvingel normalt inte skall
klippas lägre än 5 mm kan bollrullen på
greenerna bli bra nog för allas ambitioner.
Rödsvingel står emot angrepp från
flera vanliga svampsjukdomar och är
det bästa alternativet vid en minskad
användning av kemiska svampmedel.
Rödsvingel tål vintern förhållandevis
bra. Det är först och främst på låga
punkter, där det bildas vattensamlingar,
som vinterskadorna inträffar.
Rødsvingel
Rød Svingel
Punanata
Tunvingull
Red fescue
Ängsgröe
Poa pratensis L.
Ängsgröe har vanligvis en mörk, nästan
blågrön färg. Den har typiska kännetecken från gröe-familjen med en bladspets som är formad som en båtstäv
och i mitten, längs med ovansidan av
bladplattan går ett 'skidspår'.
Ängsgröe är en gräsart som har en
långsiktig livsstrategi. Den bildar en väv
av underjordiska utlöpare (rhizomer)
som gör gräsmattan stark och bra på
att reparera skador. De innehåller också
mycket näring för långa vintrar.
Ängsgröe har två svagheter. Den ena
är att den gror långsamt, den andra är
att den inte gillar att bli klippt lägre än
15-18 mm. Om man klipper lägre blir
gräsmattan gles och andra gräsarter
kommer att ta över.
Ängsgröe trivs bäst på ganska näringsrik, lerhaltig jord. I områden där
man kan räkna med hårda vintrar, och
där klipphöjden på fairway hålls på en
bra nivå, bör ängsgröe finnas med i
fröblandningen
Några bladsjukdomar som ex. rost
och gröebrunfläck kan försvaga plantan,
Krypven
Agrostis stolonifera L.
Som namnet antyder har den här plantan ett naturligt horisontellt växtsätt.
De ovanjordiskt krypande stänglarna
(stolonoerna) kan slå rot vilket ger arten
goda förutsättningar för att reparera
nedslagsmärken och slagskador.
Nackdelen är att krypven växer snabbt
om vatten-och näringstillgången är god.
Greenerna kan då få mycket thatch och
bli mjuka om de gödslas generöst.
Krypven kräver förhållandevis intensiv
skötsel om man vill undvika en tråkig
utveckling. Krypvensgreener är därför
inte billiga att hålla i gott skick.
Om man vill använda krypven även på
fairway måste driftsbudgeten vara stor
nog för att rymma regelbunden dress-
ning med sand för att undvika skadlig
thatch efter några år.
Krypven kan och bör klippas lågt och
frostoleransen är god. Men krypven angrips av många svampsjukdomar. Det är
svårt att hålla den här arten sjukdomsfri
utan användning av fungicider.
Krypkvein
Krybende hvene
Rönsyrölli
Skriðlingresi
Creeping bentgrass
men tillräckligt sällan för att behöva
sprutas. Det finns dock skillnader mellan sorterna när det gäller resistens mot
den här typen av svamp.
Engrapp
Engrapgræs
Niittynurmikka
Vallarsveifgras
Kentucky bluegrass (US),
Smooth-stalked meadow
grass (UK)
Brunven
Agrostis canina L
Brunven ger en tätare gräsmatta än
någon annan art. Den har en intensiv,
ljusgrön färg och den ger god bollrull.
Brunven producerar mycket thatch,
som kan vara svår att få bukt med, och
därför är vi restriktiva med att rekommendera den här arten. Resultatet kan
bli mjuka greener.
Rödven
Agrostis capillaris L.
Den här gräsarten används inte mycket
utanför norra Europa, så antalet sorter
är därför inte särskilt stor.
Rödven har korta utlöpare, både ovan
och under jord, och kan bilda täta gräsmattor. Om de inte klipps under 15 mm
kan de tätaste sorterna lätt bli ”fluffiga”,
d v s att de gröna bladen inte kommer
från jordytan utan ligger som lager på
lager ca 1 cm över marken.
Eftersom brunven inte växer så mycket
i sidled har den dåliga reparationsegenskaper.
Nedslagsmärken på greener kan därför bli ett problem vid högt speltryck.
Brunven är minst lika utsatt för svampangrepp under växtsäsongen som
krypven, men den blir oftast mindre
angripen av snömögel på vintern.
Konkurrenskraften mot ogräs är god
och till och med vitgröe kommer att ha
problem med att klara sig i täta brunvensgreener.
Som alla venarter är rödven utsatt för
svampsjukdomar. Övervintringsförmågan varierar, men norska sorter har
god vinterhärdighet och bör vara med i
fröblandningar för fairways i områden
där vintern är lång och hård.
Det har varit praxis att så en blandning av rödsvingel och rödven på greener i Norge. Dessa två arter passar ihop
och kompletterar varandra väl, eftersom
båda klarar sig med förhållandevis lite
gödning, men rödven trivs bättre än
rödsvingel där det är fuktigt.
Styrkeförhållandet mellan de två arterna påverkas av miljön och kan ändras
Hundekvein
Hundehvene
Luhtarölli
?
Velvet bent grass
under säsongen beroende på klipphöjd
och väder.
Rödven klarar sig bättre än rödsvingel
vid riktigt låga klipphöjder, men å andra
sidan är rödvensdominerade greener lite
mjukare än rödsvingelgreener. Rotdödare och andra sjukdomar väljer gärna
rödvenen men låter rödsvingeln stå.
Enbart rödven är inte stark nog att stå
emot tryck och slitage, men övervintringsförmågan gör att norska sorter kan
vara aktuella i fröblandningar för tees,
där detta är en viktig faktor, och där
låga klipphöjder utesluter ängsgröe.
Engkvein
Almindelig hvene
Nurmirölli
Halingresi
Colonial bentgrass (US)
Common bent /Browntop bent (UK)
Flerårigt
rajgras
Lolium perenne L.
Fröer från rajgräs gror lätt och ger
snabbt en tät gräsmatta. Pantorna har
en fin grön färg med lätt glänsande
bladundersida.
Det här är världens vanligaste gräs på
anlada gräsytor i tempererat klimat och
utbudet av sorter är enormt.
Rajgräsplantan är väldigt slitstark
men den växer inte i sidled. Skador i
gräsmattan måste därför lagas genom
sådd av gräsfröer i hålet. Rajgräs växer
snabbt, särskilt på hösten, så enskilda
plantor kan därför bilda tuvor som
sticker upp ovanför de andra gräsarterna. Den bildar också gärna frövippor.
Det ger ett rufsigt intryck som ökar
behovet av klippning under hela hösten.
De hårda fibrerna i bladen ställer även
krav på vassa knivar i klipparen för att
undvika trasiga, grå bladspetsar.
Vitgröe
Poa annua
Vi rekommenderar inte sådd av vitgröe,
eftersom det inte finns sorter som är
tillgängliga på marknaden med tillräckligt goda egenskaper. Men vitgröen
etablerar sig ändå på alla delar av golfbanan som ett ogräs.
Det beror på att arten har en fanatstisk förmåga att producera livskraftiga
fröer. Fröet sprids effektivt via golfskor
och maskiner över hela banan.
Rajgräs tål inte vintern särskilt bra, så
därför dör det ofta ut i inlandet. Längs
med kusterna brukar det däremot överleva. Var gränsen går är svårt att säga
eftersom vintrarna är så olika. Tyvärr är
det bara få skillnader v g övervintringsförmåga mellan sorterna.
Rajgräs används först och främst på
tees som hela tiden måste hjälpsås, men
det kan också lämpa sig på hårt trafikerade områden, som in-och utgångar
på tees samt vid broövergångar på
fairways. Vi rekommenderar normalt
inte rajgräs till greenområden eftersom
det kan bildas tuvor som stör spelet och
vinterskadorna kan ge stort behov av
nysådd.
Det finns dom som har försökt att
laga vinterskadade greener med hjälp av
rajgräs. Om det skall lyckas måste man
använda sorter som inte tål låga klipphöjder över en längre tid. Annars kan
raigräset bli dominant på greenen och
skapa förutsättningar för nya vinterskador. Rajgräs på greener är alltså riskabelt och arten skall aldrig användas vid
etablering av nya greener.
Vitgröe är ett ljusgrönt gräs som bildar
tuvor och har ett svagt rotsystem. Därför är det känsligt för torka. Gräset har
även dålig motståndskraft mot svampsjukdomar och det övervintrar dåligt.
Vitgröe är en mästare när det gäller att
anpassa sig till olika växtförhållanden.
Därför tar det över områden som andra
gräsarter vantrivs på, exempelvis områden som är blöta eller utsatta för hårt
tryck. Sådana vitgröeområden kan ofta
verka helt döda på våren, men nya fröer
gror från fröbanken i jorden och skapar
täta gräsmattor under juni månad.
Engelsk rajgräs
Engelsk rajgræs
Englanninraiheinä
Túnrúggresi
Perennial rye grass
På greener klarar sig vitgröe utmärkt.
Det tål väldigt låga klipphöjder och
väldigt många av världens bästa golfbanor har faktiskt vitgröegreener. Trots att
det latinska namnet innebär att den är
ettårig har forskning visat att plantorna
på sådana gamla vitgröegreener ofta är
fleråriga.
I många länder räknas därför vitgröen
in bland greengräsen och det forskas
mycket på hur man skall sköta det.
Skötsel av vitgröe kräver mycket gödning, riklig bevattning och användning
av kemiska växtskyddsmedel. Därför är
det ett dyrbart gräs att sköta.
Vi rekommenderar att man här i
Skandinavien, med våra hårda vintrar,
bekämpar vitgröen så gott det går.
Tunrapp
Enårig rapgræs
Kylänurmikka
Varpasveifgras
Annual meadow grass (UK)
Annual bluegrass (US)
3. Spelkvalitet och ekonomi
CHECKLISTA - Val av gräs
Det är vanligt att man sår en blandning av olika arter och sorters
gräs på golfbanan. På det viset blir
gräsmattan starkare i förhållande till
sjukdomsangrepp och variationer i
jord och växtförhållanden.
När man har bestämt sig för vilka arter som skall vara med i fröblandningen
är det en bra regel att välja två (helst tre)
bra sorter från varje art.
1. Vinterklimat
I stora delar av Skandinavien medför
vintern regelbundet omfattande skador
på gräset. Det finns många olika orsaker
till skadorna.
Långvarigt mörker under snötäcket tär
på plantornas näringslager. Ett snötäcke
utan frost i jorden ger växtförutsättningar för snömögelsvamparna som
försvagar gräset.
Is och vatten kan kväva plantan effektivt vid isbränna, oftast med dödlig
utgång. Isskador förekommer oftast i
områden några mil från kusten där vintervädret växlar flera gånger mellan plus
-och minusgrader. Och med de kommande klimatförändringarna blir det fler
områden som kommer att drabbas av
isskador.
Övervintringskadorna ger stora kostnader och förlorade intäkter. De ger också
mer ogräs, särskilt vitgröe, vilket ökar
behovet av växtskyddsmedel.
Gräsets övervintringsförmåga bör därför väga tungt. Det finns nordiska grässorter som inte är de allra bästa med
tanke på täthet och höstfärg men som
är överlägsna när det gäller motståndskraft mot övervintringsskador.
Vi rekommenderar att man blandar in
några sådana sorter på ställen där man
räknar med att få vinterskador. Detta är
praktiken nästan överallt, utom på de
banor som ligger alldeles vid kusten.
2. Jordtyper
På en golfbana kan det vara ganska
stora variationer v g jordmåner.
Gräsplantor på en bunkerkant kan ha
mycket torrare förhållanden än de som
växer ner mot ett vattenhinder. Vi har
lärt oss att gräsarterna föredrar olika
typer av jord.
Rödsvingel lämpar sig bra på sandjord
och där det är torrt. Ängsgröe trivs på
lerjordar som innehåller gott om näring
och där pH-värdet är högt. På fuktiga,
men näringsfattiga områden klarar sig
rödven bra.
Om man blandar den här tre arterna
på fairway kommer de olika gräsarterna
att dominera sina favoritområden på
banan.
På greener och tees, som byggs upp
med sand, behöver man dock inte tänka
på jordtyper.
Professionella golfspelare ställer mycket
speciella krav på golfbanor. De slår
bollen med mycket bättre precision än
medelgolfaren och vill därför inte ha
gräs mellan boll och klubblad, vare sig
på på fairways eller på tees. De här spelarna kräver låga klipphöjder vilket gör
det tufft för exempelvis den vinterhärdiga arten ängsgröe att överleva.
Om banan ständigt måste uppfylla så
här högt ställda krav kommer det därför
att innebära konsekvenser för övervintringen.
Spelkvalitet på greener handlar först
och främst om jämnhet, d v s att bollen
fäljer den ideala puttlinjen. Hastigheten
bör vara den samma från en green till
en annan. Hårdheten betyder mycket
för hur långt bollen rullar vid inspel.
Både rödsvingel och de olika venarterna kan ge snabba greener men det
är lättare att få hårda rödsvingelgreener
än vengreener. Hålens design avgör
hur hård grennen bör vara. Om bollen måste spelas in från långt håll, via
bunkrar eller vatten, måste greenen vara
mjukare än om bollen kan rullas in på
greenen.
God spelkvalitet på fairway är inte lika
väl definierat, men en tät gräsmatta med
få gropar efter uppslagen torv i landningsområdet är viktigt. Reparationsförmågan som ängsgröe har är därför
värdefull, men det är fortfarande klipphöjden som är avgörande. Om man vill
klippa lägre än 16 mm är rödsvingel ett
bra val, gärna i en mix tillsammans med
rödven.
Några få nordiska golfbanor har valt
att så krypven på fairway. Den måste
klippas lågt och kan ganska effektivt
reparera slagskador. Men krypven
kräver stora ekonomiska resurser, bl
a till dressning. Det är därför bara att
rekommendera för anläggningar som
har stabil och god ekonomi samt bra
tillgång till både fungicider och gödsel.
4. Miljökrav
Myndigheterna ställer miljökrav på
golfanläggningar och flera golfklubbar
har själva ambitionen att klara en miljövänlig och hållbar skötsel. Läckage av
näringsämnen och växtskyddsmedel till
sjöar, dammar och vattendrag skall vara
minimalt. Klimatpåverkande utsläpp
Faktablad Integrerat Växtskydd
Bred kompetens – behovsanpassad bekämpning
Gräs till golfbanor
Författare
Agnar Kvalbein
Turfgrass Research Group
Bioforsk Øst, Landvik
N- 4883 Grimstad
Telefon: +47 40622916
E-mail [email protected]
Turfgrass Research Group
Bioforsk Øst, Landvik
N-4886 Grimstad
Telefon: +47 905 28 378
E-mail: [email protected]
Översättning, redigering och form:
Karin Schmidt
liksom förbrukning av eneri och vatten
skall reduceras.
Svamsjukdomar ger fläckiga greener
vilket kan dra ner spelkvaliteten enormt.
Tillgången på kemiska växtskyddsmedel har reducerats under senare år och
användningen skall minskas.
Hittills har inte motstångskraft mot de
vanligaste svampsjukdomarna i Norden
varit särskilt viktig när man utvecklat
nya grässorter för golfbanor. Med ett
ökande miljömedvetande kommer detta
synsätt dock att ändras. Om 10-15 år
kan vi, efter mer förädlingsarete, se
fram emot mer motsåndskrafiga sorter.
Idag finns det inget tvivel om att banor med mycket rödsvingel på greener
och fairways är mer miljövänliga än
banor som använder mycket vitgröe och
krypven på samma ytor.
5. Klubbens kompetens och
ekonomiska resurser
Varje gräsart har bestämda krav för
optimal skötsel. Det är svårt att hitta
personer som har kompetens att sköta
olika arter. Därför bör man lägga vikt
på de erfarenheter som banpersonalen
har när gräsarter skall väljas. Det är inte
så att några arter är mer lättskötta än
andra. Alla gräsarter har sina speciella
utmaningar och begränsningar att ta
hänsyn till.
Vissa gräsarter kräver dock mer resurser
än andra. Det handlar inte bara om gödning och bevattning, men också arbetsinsats, maskinslitage och dressand. Om
de mer krävande gräsarterna inte får
regelbunden och god skötsel kommer
gräsmatten efter några år att kollapsa på
grund av skadlig thatch, sjukdomar och
vinterskador. Den gräsart som klarar sig
längst med små resurser är rödsvingel.
6. Rena fröer
Alla fröer som säljs i Norden produceras med myndighetskrav som skall säkerställa rena och grodugliga fröer från
godkända sorter. Men bestämmelserna
är inte så stränga när det gäller renhet.
Vid köp av fröer till nya greener är det
särskilt viktigt att få tag i en fröleverans
som inte innehåller vitgröe och andra
oönskade grasarter.
Lästips
Svend Tveden-Nyborg 2010:
Græskendskab www.turfgrass.dk/
Graes/Graeskendskab.aspx
Bjørn Molteberg och Trygve S. Aamlid. 2006. Rekommenderade sorter
för green, fairway/tee, gräsmatta,
fotbollsplan och extensiv gräsmark
baserat på försöksresultat 19852006. sterf.golf.se
Tatsiana Espevig, 2011. Potential
for Velvet Bentgrass Agrostis canina
on Scandinavian putting greens.
sterf.golf.se
Espevig. T. 2011. Potential för
brunven på golfgreener i norden.
sterf.golf.se
Trygve S. Aamlid. 2011. SCANGREEN: Turfgrass species and varieties for integrated pest management
of Scandinavian putting greens.
sterf.golf.se
Karin Blombäck. 2009. Prediction
of turf growth as a function of light
and temperature under Nordic conditions. sterf,golf.se
Svenska Golfförbundet: www.golf.
se/SGF/Bana/Gras-och-golfbanansovriga-vaxter/
Faktablad producerat 2011 av Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation (STERF) i samarbete med Jordbruksverket.
Trygve S Aamlid