Transcript Gistur 2012

GISTUR
NR 11
Utgiven av Fardum Hembygdsförening
Mars 2012
Välkommen till ett nytt år med Fardum Hembygdsförening!
Föreningen firade den 29 oktober sitt 10-årsjubileum med lite festligheter i bygdegården. Det bjöds på smörgåstårta
och vi tittade på bilder som visade vår verksamhet under de 10 åren. Vi kunde konstatera att mycket hunnits med sedan föreningen bildades 2001. Den största händelsen är utan tvekan när vi 2009 genomförde den första sojdesbränningen vid sojdet som vi började renovera redan 2002. Där har lagts ner otaliga timmar med framgrävning av det gamla
sojdet bakom idrottsplatsen och byggande av en sojdesbod. Men framförallt har vi haft många trevliga stunder där med
mycket fin social gemenskap. Bränningen 2009 blev ju mycket lyckad och sockenbor m fl visade ett stort intresse för
händelsen. Kunde vi genomföra detta en gång till med ett så lyckad resultat? Ja, utan tvekan blev det återigen en succé
när vi sommaren 2011 gjorde en ny sojdesbränning. Folktillströmningen var lika stor denna gång och sojdesbränningen
blev lyckad. Resultatet blev 180 liter tjära, ca 50 liter tjärvatten och 960 liter kol.
Här ovan ser vi när man staplar i sojdet med tjärved samt när hembygdsföreningens ordförande Christer Olsson
håller lågorna i schack. Sojdet måste passas dygnet runt för att det inte skall brinna för häftigt.
Fardum Hembygdsförening håller årsmöte i Fardhem bygdegård
söndagen den 25 mars kl 13.30
Ingmarie Tellström från Öja, som skrivit boken ”Ett ståtligt bröllop”
kommer och berättar om bröllop på Gotland förr i tiden.
Hon vill gärna att vi tar med oss egna föremål som anknyter till detta.
Alla hälsas hjärtligt välkomna!
Verksamheten under 2011
Fardum Hembygdsförenings styrelse för 2011
har varit Christer Olsson ordförande, Johan
Gardelin vice ordförande, Lena Widén sekreterare, Yngve Nilsson kassör och som övrig styrelseledamot Karl-Evert Petersson. Styrelsesuppleanter har varit Sylvia Ekengren och Bo
Kristiansson. Föreningen har haft 72 medlemmar under året.
Den 20 mars hade vi årsmöte och Rut Edberg
visade filmen om gården Kruse i Sproge som
skildrar dess historia.
Midsommarfirande i Prästänget med mycket
folk, vackert väder och dans och lek blev det
även detta år. Möjlighet att få åka häst och
vagn fanns det också.
Den 11 april gjorde vi en utflykt till Petsarve
vattensåg i Sanda, då vi fick se den gamla såMycket folk samlades vid sojdesbränningen
gen igång.
som genomfördes de första dagarna i juli. Det
Den 1 maj hade vi fagning och vårstädning vid blev en gemytlig stämning med korvgrillning,
sojdet.
dragspelsmusik och trevlig samvaro.
Den 29 oktober firade vi vårt 10-års-jubileum i
bygdegården med smörgåstårta och visning av
bilder från föreningens verksamhet.
Den 12 november gjorde vi ett besök på Länsmuseets arkiv. Vi fick bl a ta del av arkivhandlingar som rör vår socken.
Styrelsen tackar alla som visat intresse för
hembygdsföreningens verksamhet under året
och ser fram emot ett händelserikt 2012. Vi
tackar även kultur– och fritidsförvaltningen
för det verksamhetsstöd vi fått.
Den 7 maj gjorde vi en utflykt till naturreservatet Bosarve Lövskog som ligger i Levide och
Sproge. En härlig vandring i underbart vacker
natur.
Tack till alla våra medlemmar som stödjer oss.
Du som ännu inte är medlem i Fardum Hembygdsförening
är hjärtligt välkommen. Vår medlemsavgift är 50 kr.
Du kan även läsa om hembygdsföreningens verksamhet på
Fardhem sockens hemsida www.fardhem.eu
Förlikningsnämnden i Fardhems Pastorat
År 1870 utgick förslag från Landstinget till kommunerna i Gotlands Län om bildandet av en förlikningsnämnd, förslagsvis en
i varje pastorat. Nämnden skulle en gång varje år redovisa till
Landstinget, vilka mål som hade behandlats, vilka som har
kommit till förlikning och vilka som har gått vidare till tingsrätten.
Man skriver ” Förlikningsnämnds verksamhet afser, att söka
bilägga sådana tvister, som lagligen kunna genom godvillig
uppgörelse afslutas”. Det står bl a att förlikningsnämndens
verksamhet ”helt och hållet avser att stifta frid och sämja
emellan kommuneras medlemmar samt att främja så deras
moraliska som ekonomiska bästa. Önskvärt och nyttigt vore
alltså det tillfälle bereddes att få uppkomma tvister förlikta,
hvarigenom en mängd processer kunde undvikas, som genom
sina obetydliga föremål vålla ej mindre domstolarne hinder
och tidsförlust, än äfven de enskilda parterna onödig uppoffring af tid och penningar jemte det de underhålla och öka hat
och missämja emellan medborgare samt nära och utbreda ett
småsinne och en grälaktighet, som förbittrar den enskildes lif
och gör sammanlefnaden otreflig”.
I ett utdrag ur Gotlänningen den 21 januari 1887 skriver man:
Vid Brogårds har man bevarat de gamla protokollsböckerna
och hembygdsföreningen har fått möjlighet att titta i dessa.
När man läser i dessa protokoll blir man förundrad över alla
dessa småtvister som hela tiden uppstår. I det första protokollet från 1871 tas bl a upp om ärekränkande beskyllning, obehörig vedhämtning, ersättning för tio lass kreaturspillning och
stängselskyldighet. Den ärekränkande beskyllningen bestod i
att två bönders hustrur grälat och att den enas hustru anklagat
den andra för att ha tillägnat sig en bortkommen bagge och
att hon af obetänksamhet felt ett sådant yttrande som kunnat
gifwa fart åt ett sådant rykte. Man lyckas förlika de båda parterna och den hustru som anklagade den andra fick be om
tillgift och erlägga en ersättning av 10 riksdaler för deras kostnader och besvär i målet.
I ett annat protokoll anklagar pigan sin husbonde för klädespersedlar som hon erhållit och deras beskaffenhet, att ärmarna i ena lintyget voro för trånga.
Ärekränkande beskyllningar är det övervägande tvisteämnet
och då ofta i samband med att man beskyller varandra för
stöld. Bland annat kan nämnas vagnshjul, stenar, bortförande
av en pump, tillgrepp av ett bärande fruktträd, tillgrepp av
upphuggna tunband. Vanligt tvistemål är också olovlig vedhämtning i skog. På ett ställe anklagar man sin granne att ha
borttagit hönsägg ”ur hans till svaranden gränsande åker”.
Även handgripligheter förekommer då man hotat eller misshandlat varann. En del marktvister förekommer också och
även några faderskapsmål.
1870 gavs en uppmaning att varje pastorat skulle inrätta en s k
förlikningsnämnd men för närvarande finns endast en på
själva Gotland nämligen inom Fardhem Pastorat (utom Fårö).
Den har varit verksam sedan 1871. Ledamöterna väljes för 3 år
och består av 6 personer 2 från varje församling. (Fardhem,
Linde, Lojsta). Under de nämnda åren som nämnden har existerat har - 15 år - har av de 132 mål som handlagts 102 blivit Det sista protokollet i boken är från 1899. När förlikningsförlikta.
nämnden upphörde har vi inte lyckat ta reda på .
29/7 1871 hölls första sammanträdet i Fardhems Pastorat. Där
beslöts att 2 ledamöter från varje socken skulle utses. Från
Fardhem utsågs Gustaf Lindström, Brogårds och Ludvig
Norrby, Stenstugu med Johan Johansson, Gardarve som suppleant. Från Linde utsågs Jacob Nilsson, Duckarve, Oscar
Pettersson, Odvalls med Hans Hansson, Petes som suppleant.
Från Lojsta utsågs Nicklas Olof Kolmodin, Kvie, Georg Niklasson, Bjers med Olof Olofsson, Asa som suppleant. Gustaf Lindström valdes till ordförande.
Äldre foto från Brogårds
Kronofogde Gustaf Lindström, Brogårds, född år
1800 i Kalmar, var ordförande i förlikningsnämnden under åren 1871-1886.
Carl-Robert Lindström
berättar barndomsminnen från Brogårds
Min farfar, Gustaf Lindström, föddes år 1800 och var av svensk
släkt från Öland. Han gifte sig vid 28 års ålder med en
”mamsell” (det hette inte fröken på den tiden), Chatarina Carolina Lovisa Chasseur. Hon var dotter till franske konsuln i
Visby. Min farfar var kronofogde för södra delen av Gotland
och bosatt på Brogårds i Fardhem. Jag minns honom som en
lång och ganska smärt elegant vithårig herre. Min farmor var
en rund och rar gammal fru med kolsvart hår och mycket liten
till växten. De hade inte mindre än elva barn, fem pojkar och
sex flickor. Ingen av flickorna och endast tre av pojkarna blev
gifta och av dessa senare hade min far fem pojkar och två
flickor.
Min far Oscar Herman Constantin Lindström föddes i Visby
1838 och gifte sig 1867 i Liverpool med Jane Graham. Vid den
tiden förde han skonertskeppet Virgo från Visby som gick i
fraktfart Sverige-England-Medelhavsländerna. I Liverpool föddes två söner. Sedan flyttade den unga familjen 1873 till Visby
där föddes min syster Daisy och så jag 1876. Från 1877 förde
min far barkskeppet Eugenie från Visby och under 1877 och
1878 bodde de tre äldsta barnen hos min farfar på Brogårds
medan min mor och jag följde med pappa på resa till bl a
Sydamerika. Där föddes min syster Helny 1878 i Montevideo.
Jag vill försöka beskriva farfars gård Brogårds utan att bli för
långrandig. Betecknande för Gotland är att på Brogårds hade
vi inte mindre än sex i bruk varande medeltida kyrkor på en
halv mils avstånd eller längre . Den närmsta hette Fardhem
och låg en dryg km från gården. Byggnaderna på Brogårds var
som nästan alltid på gutarnas ö uppförda i sten.
Eftersom Brogårds var en gammal gård, troligen från medeltiden, var väggarna mycket tjocka och gårdsplanen samt trädgården kringbyggda med en ca tre meter hög mur av stora
kalkstensblock. Byggnaderna var förlagda så som min skiss
visar med en mangårdsbyggnad och två små flyglar. I huvudbyggnaden fanns fyra rum och kök i bottenvåningen och två
gavelrum på vinden. I bottenvåningen låg vid södra gaveln
matrummet och köket, sedan fastrarnas sovrum i mitten och
vid andra gaveln ett vardagsrum och ett förmak. På vinden
hade farfar sitt rum vid södra gaveln och gästrummet låg mot
norr. I södra flygeln fanns bagarstuga och vävkammare i
bottenvåningen och på vinden en pigkammare och en torkvind. Norra flygelns bottenvåning var uppdelad i tvättstuga
och verkstadsbod och på vinden fanns två drängkammare.
Enligt dåtida sed kom en vacker dag en skomakare eller skräddare och slog sig ner i verkstadsboden. Dit lät farfar bära lite
som behövde lagas, den ena gången skodon och den andra
kläder. Sedan bodde mäster kvar i sin kammare till dess allt
var lagat. Och jag misstänker att den lille gubben inte förtog
sig vad arbetskraften beträffar i hopp om att få stanna kvar
länge, ty jag har ett minne av att kammaren snart sagt aldrig
stod tom under sommarmånaderna då jag bodde på gården.
I lönen ingick givetvis fri kost och den torde inte varit dålig,
sådan matmor som min farmor och sedan Kajsen var.
Förr i tiden när en bonde blev för gammal för att kunna sköta
sin gård och arvingarna eller andra övertog den, byggdes en
liten stuga eller byggdes till ett rum där den gamle fick leva sitt
återstående liv för sig själv i fred och ro. Det kallades att
komma på undantag. Jag minns att på Domerarve gård i Öja
socken där en kusin till min far bodde som länsman fanns en
sådan undantagsstuga som stod tom. Men en dag uppenbarade sig en skomakare och blev anvisad att bo i stugan. Det
gjorde han med besked, ty där bodde han sedan helt sonika
kvar till sin död.
Från stora landsvägen som löpte förbi strax utanför muren
ledde genom denna en liten låg gångport. Vi kallade den för
”gatluken”. Det fanns även en stor inkörsport med gallergrindar in till gårdsplanen. Längre bort rann en liten bäck, inte så
liten förresten, tvärs över gårdsplanen och även denna bäck
passerade ett galler i stora stenmuren. Bortom bäcken hade
barnen sitt eldorado med en stor gunga, kägelspel, sandhög
och litet av varje, Ja, gungan var ett kapitel för sig, ty den var
så stor att man kunde sitta fyra vuxna personer i den på en
gång. Den var stor som en tivoligunga med två sitt bänkar mitt
emot varandra. I den lekte vi att vi var ute och reste med pappas fartyg. Att få det stora åbäket att gunga riktigt högt, det
orkade vi inte, men det räckte med att vi alla på en gång
vräkte oss från den ena bänken över till den andra och ropade
som sjöman å-hej, å-hej för att det skulle åstadkomma sjögång. Så var vi då på sjön och lagade mat med våra medhavda
smörgåsar samt hamnade i tankarna i Montevideo, Liverpool
eller något annat ställe där vi i verkligheten varit någon gång
med pappa. Sedan gick vi iland med hjälp av ett gungbräde,
plockade ihop våra grejor och gick upp och rådbråkade engelska med fastrarna så att de skulle förstå att vi varit utom-
lands. I trädgården fick barnen självklart inte gå annat än i sällskap med de äldre för att plocka blommor, bär och fallfrukt.
Men på den stora runda gräsplanen framför byggnaden och
som sagt på andra sidan bäcken fick vi leka och nojsa så mycket vi orkade. Jag bodde nog hos farfar under sommarmånaderna och under julhelgerna de fem första levnadsåren. På den
tiden fanns inte elektriskt ljus och andra moderna bekvämligheter. Jag vill minnas att vi hade endast fotogenlampor i taket i
köket och motrummet. De var tända under den mörka delen
av dagen. I de tre övriga rummen i bottenvåningen stod lamporna på en byrå eller på bordet och tändes ej i vardagslag.
Man letade sig då fram med en lykta eller vaxljusstake. I vindsrummen tillät farfar ej fotogenlampor för eldfarans skull utan
här nöjde han sig själv med vaxljusstaken och det fick även min
mamma göra. Men jag glömmer aldrig den skräckkänsla som
grep mig när mamma på kvällarna gick före oss upp i den
branta trappan och över vinden till vårt rum med lyktan lysande på väggar och tak. Det var inte en vanlig lykta med glas
utan den var helt och hållet av plåt med stjärnor och figurer
utstansade i plåten. Och alla dessa stjärnbilder runt omkring
gav anledning till ett i högsta grad bissart och mystiskt skuggspel som ibland rent av kunde skrämma vettet ur mig. Då vi
heller inte enligt dåtid sed hade toalett inomhus utan var hänvisade till en lokal borta på stallbacken aktade sig gunstig
herrn utomordentligt noga för att spara den promenaden tills
det blivit mörkt. Ty när skuggspelet från lyktan spelade över
buskar och trädgrenar blev det för mycket av det goda. De
äldre kunde inte komma underfund med detta att även om jag
varit aldrig så snäll på dagarna blev jag grinig och motsträvig så
fort det gällde att gå till sängs. Och jag ville ju inte medge att
mammas duktiga pojke helt enkel var rädd, ja vettskrämd, och
har nog aldrig nämnt det förrän nu.
Vi hade i alla fall skoj borta på lekplanen och alltid var det någon av de äldre som under dagen behövde hjälp med att
skatta trädgården ett tag, och man vet ju hur det går när man
som barn hjälper till att plocka hallon och jordgubbar till middagen. Härliga tider!
Nu kommer ett annat minne: höstmånaderna med storbak,
slakt, bryggd och stortvätt. I Fardhem fanns visserligen en liten
lantaffär men farfar köpte i huvudsak i Hemse vad huset behövde. Dit var det ju längre väg och man kunde inte springa dit
dagligen. I stället bakades, bryggdes och slaktades på hösten
och lades i stora förråd på gården för hela vinterbehovet. Vi
hängde fruntimren i kjolarna och mådde gott med stora smörgåsar av färskt bröd och nykärnat smör dagen i ända. Och tänk
så mycket gott pålägg tack vare slakten. Jag tror inte bara vi
barn utan även de äldre då var muntra och glada fast arbeet
säkert var krävande under denna bråda tid ty den här metoden med storslakt och allt det andra gav anledning till ett livligt
umgänge bland vänner och bekanta. På hösten när allt var
över på en gård trummade man samman allt man hade av kära
vänner till ett stort och rikligt gästabud och sen fick man
kontrabjudning från än den ena, än den andra egendomen. Då
det ofta inte var nästgårds kunde det hända att vi hela högen
fick ge oss iväg redan tidigt på morgonen i så många skjutsar
som gården kunde ställa upp. Det skulle vara prima puts på
både hästar, fordon och seltyg; folk och ungar icke att förglömma. Jag minns särskilt en gång då vi skulle fara en sådan
resa åt Linde till och storskogen där under de äldres dagar två
bovar huserat och rånat vägfarande. Men snopet nog blev jag
så trött att jag när jag kom fram till min grämelse fann att jag
legat och sovit i faster Amalias knä hela vägen och inte fått se
den omtalade spännande skogen.
En liten episod till vill jag gärna berätta. I vävkammaren i södra
flygeln fick vi barn leka när inte väv var uppsatt där för tillfället. Jag minns att när min lillasyster och jag en gång på lek
hade haft ”storslakt och bryggd” inbjöd vi fastrarna och syskonen på slaktkalas. Vi hade dragit fram en del trädgårdsbänkar,
sådana där gungbräden på bockar, och placerat dem utanför i
rader efter varandra. Det skulle föreställa alla skjutsarna som
kom till gården. Där fanns vagnar från Smiths i Hemse, från
Linde, Klintebys och Burgsvik. Jag skulle vara husbonde och
min syster moran. Först blev jag på misshumör för att Helny
var för blyg för att följa mig ut på gårdsplanen och vifta och
ropa ”god dag, god dag”. Sen blev det inte stort bättre när
faster Tilda inte begrep att ett stort skalat päron på ett vinbärsblad med vinbärssylt på skulle föreställa en helstekt gås
utan i stället tog hela päronet. Ja jag hade verkligen en bekymmersam dag och det satt långt in vid kvällsbönen innan
mamma fick mig att förslåta Helny som jag tyckte hade
misskött sig så illa vid vårt kalas.
Så här minns Carl Robert Lindström att det såg ut vid Brogårds
under slutet av 1800-talet.
JÖRAN
EKHOLTZ
DAGBOK
d.27 Var jag til Linde at Christna skom.barn.
d.28 Voro vi hemma och
d.29 mot qvällen hälsade på oss Prostinnan med sina döttrar.
d.30 Reste kl. mot 11 från oss käraste Föräldrarna och samtliga
syskonen.
Juli
d.1 Kom till oss Herr majoren, des Fru och 2ne mindre mademoisellerna.
Här fortsätter vi renskriften av Jöran Ek- d.2 Predikade jag i Hemsö och Fardhem. Kom til oss kyrkoh.
holtz dagbok. Han var född i Visby 1721
Rundberg.
och var först stadskaplan i Visby. 1767
d.3 Reste ifrån oss Majorens Herrskap.
blev han kyrkoherde i Fardhems pastorat, d.4 Herren Gud vare oss blid!
med sitt säte i Fardhems prästgård. Jöran Ekholtz förde dagbok, d.5 Herren förlåte oss våra brister!
från lite innan han flyttade till Fardhem, till sin död 1793. Titeln d.6 Tänk på mig min Gud at jag tänker på dig.
på boken som finns på Landsarkivet är: Adversaria Ephemeris.
d.7 Släp mig inte ifrån dig Herre.
MINNESBOK för HWARJE-DAG I WECKAN, af JÖRAN EKd.8 Drag mig på hwad sett du bäst finner fram til dig.
HOLTZ.
d.9 Predikade jag i Loista.
d.10 Reste jag med min k.Lisa och alla tre gossarna til staden, men
Det kan förekomma felaktigheter i renskriften då originalskriften
barnen reste til Alleqvia. Plogdes Skarpåker 3 gånger i denna veckär skriven med otydlig och gammal stil och ibland har vi varit
an.
tvungna att utelämna vissa ord och namn vi inte kunnat tyda.
d.11 Tog jag för första gången säte i Consistorio och aflade eden
tillika med kyrkoherden i Grötlingbo Herr J. Broander. Samma dag
1769
examinerades Mats.H.Köhler och Carl Herlitz, hwilka blefvo imJunii
proberade.
d.1 Continuerades med dikränsningen. Var hos oss främmande.
d.2 Kom til oss Joh. Bacherus och Burs Prästfolck.. Likaledes mid- d.12 Upprättades förslaget till Hangwars lediga gäll, vhartil
kommo i Consideration Mr Törner. Dedekind toch Mr Canutus.
dagen Herr Jöns...och monsigneur Kron, då förslagen blefvo
d.13 Voro vi åter tilsammans i Consistorio.
kungiorde til de 4 lediga Pastorater. Dikning.
d.14 Likaledes, men emot aftonen reste jag med Br.Törner til
d.3 Reste Joh. Bacherus och Luttman bort. Hälsade på oss kyrkoherde Rundberg och em kyrkoherden i Burs. Äfven unga Luttman Alleqvia.
d.15 Voro vi på Alleqvia tilsammans.
och D..Kom til oss Vacano. Dikning.
d.4 Var hos oss Vacano och Wikman. Predikade i Linde och Fard- d.16 Reste vi til Endre kiörka och voro förgäfves inne i Prästgården.
hem. Var ute på våra åkrar.
d.17 Reste vi från Alleqvia hem til Fardhem, dit vi kommo kl mot
d.5 Geck Vacano från oss. Voro 4 persones at ränsa Diken.
d.6 Ränsades diken, då efter utmättning på 6 dagar vore ränsade 11.
d.18 Hölt sochneslåttern i Linde dit neder. Mor och jag reste efter565 famnar. Var hos oss en liten stund Frisen ifrån Lummelunda
d.7 Ränsades Diken 124 famnar. Var unge Luttman hos oss. Reste middagen.
d.19 Hade vi sochneslåttern här i Fardhem.
mor och jag ned til Boxarfve.
d.20 Räfsades i Linde.
d.8. Började Lindeboer med kammargolfvet, sedan Loistaboer
d.21 Dito i Fardhem.
med kiöksgolfvet. Ränsades Diken 130 famnar. Blefve 2ne kamd.22 Kiördes hö hem från ängarna.
margålf färdiga giorde af Lindeboer..
d.9 Ränsades Diken 131. Lade Lindeboer förstugugålfvet. Var hos d.23 Predikade i Loista och tog comministern Oldes hustru i
oss til middagen Häradshöfdingen, des son och Secretair Svebilius. kiörka.
Sattes fönstrarna i vinden.
d.24 Hade vi sochneslåtter i Loista. Samma dag kom til oss Mr
d.10 Ränsades 19 famnar återstående diken, således inalles ungefär
Åkerman och des Fru. Var mot aftonen nedre i Loista och gek sen
950 famnar, derpå börjades med nytt dike och grofs 25 famnar.
hem.
d.11 Predikade i Fardhem och communicerade Borghems.
d.25 Predikade jag i Linde.
d.12 Arbetades på stugugålfvet.
d.13 Äfvenså på gålfvet af Jacob Sandarfve.
d.26 Hade vi drängslåtter nedre i Loista, äfven räfsqvinfolk.
d.14 Plögdes Nyåker andra gången och Klåckargärdet. Kom Skep- d.27 Kiördes större delen hö af sochneslåttern hem.
par Hög til oss med det vi hade…
d.28 Blef rägnväder.
d.15 Blef mitt kammargolf lagt. Var hos oss unga Luttman.
d.29 Likaledes.
d.16 Predikade i Linde och Fardhem. Var hos oss Skeppar Hög,
d.30 Dito. Predikade i Fardhem. Linde, var på Boxarfve. Var
des hustru, Lönbergs hustru, skomakare Strömstedt. Kom em til
oss Probsten Kolmodin och des Fru Secretair Svebilius.
Prästaval i 3 Pastorater.
d.17 Giorde Lars Salandes glofvet i min kammare färdigt och hyl- d.31. Rägnade. Gud bevare våra åkrar!
lan åt mina böcker. Rägnade mycket samma dag.
Augusti
d.18 Predikade jag i Loista.
d.1 Rägnade. Herren förskone oss för myken väta.
d.19 Plögdes Skarpåker 2ndra gången. Hade jämte 3ne egna plod.2 Hade räfsqvinfolk nedre i Loista men e.m föll rägn med häftigt
gar 4 Lindeplogar.
stormväder.
d.20 Kiörde ut sågspån på roflandet.
d.21 Hade 18 husbönder som hulpo mig med gödselkiörning af
d.3 Var Gudi låf! Gott väder och feck en häck hö in af Böndare.
Fä...2ne egna par. Blef utkiört på Skarpåker...321 Lass.
d.4 Var ok gott väder. Låt kiöra ned med 3ne häckar till Loista.
d.22 Reste vi til Loista til Com Olde vid des barns christning.
d.5 Var nedre i Loista att se på hved.
d.23 Om aftonen kom mine k svärföräldrar tillika med alla mostd.6 Predikade i Linde och Fardhem. Var hos oss Probsten Kolmorarna , morbro Per, Anna Greta Brun, Fru Bacherus och secretair
din och Prostinnan.
Bacherius till oss i Fardhem.
d.24 Predikade i Linde och Fardhem. Voro hos oss til middagen
d.7 Började at skära rågen. 1 (primo) stumleåkern IL b 3/4 lop
jämte k Föräldrarna Häradshöfdingen Laurin, des Fru och Doktor afskars. Lodia, Tiniker och bägge drängarna äfven 1 Lops lass i
Neucler.
Lilla Backåker til middagen och eftermiddagen ett litet stycke på
d.25 Predikade jag i Fardhem. Sedan spatserade vi ut i marken.
d.26 Reste vi til Skienarfve allesammans och til Eiksta probstgård. Broåker eller 2….. Sedermera kom rägn. Gud beware oss för myken väta!
d.8 Tröskade drängarna.
d.9 Skars Högåker.
d.10 Var Häradshöfdingen hos oss til middagen.
d.11 Skars på Broåker.
d.12 Skars kiörkåker i Loista. Kom til oss til middagen Klingwall
och des hustru från Alskog.
d.13 Predikade i Fardhem och Linde. Reste sen til Lewede och Skenarfve.
d.14 Berättade kyrkow. Jacob Hägwalls i Linde. Tröskades i bägge
ladorna f.m.
d.15 Togs emot Tijonden. Var hos oss Hr Luttman.
d.16 Kom til oss e.m. Oxenwaldts i Eiksta, Madesmoiselle Sara
Laurin...Sebilius och hans syster.
d.17 Skars kornet på Stora Backåker, hvilken blef afskuren af Spetz,
Garström, Klåckarn och Ronen sedan i början Lodia och Mårten
Skinarfve med, til middagen. De som buro utaf voro Lodia, Zwicker, bägge drängarna och Linde klåckarn giorde stackar. De som
räfsade voro Spetz hustru, bägge klockarshustrur, Lodias och
Zwickens hustrur, Ronens hustru och 2ne pigor från Öfverburge
och Gardarfve och feck 6 stackar, äfvenledes samma dag afskars
Burgåker och feck stackar korn.
d.18 Afskars Stora tvären på Ronboåker och feck 3ne stackar, äfven
och Lilla bodåker och feck 1/2 stack.
d.19 Lät ploga några tvärer i Skarpåker och harfwa. Tröskades i
kornladan..
d.20 Predikade i Loista. Var Olden, des hustru och son til middagen.
d.21 Harfwade i Nyåker och kiördes gödsel.
d.22 Sådde ut...i Skarpåker, 4 tunnor vete, 3 lopar Råg, äfven 1 1/2
Lop Råg i Klockargärdet hade 5 sochneplogar och 3ne egna samt
ett par som harfvade äfven egna hästar.
d.23 Skulle vi så i Nyåker, men kom rägn, dok fullbordades såningen med plögning och harfning. Likaledes i klåckargärdet och nya
stycket, hwilket sednare drog 2 loper på en kappa…
d.24 Predikade jag i Fardhem...sta fozarna uti Nyåker.
d.25 Började at kiöra in kornet på Burgåker var hos oss Mr Åkerman samma eftermiddag.
d.26 Feck in mitt korn af Burg– och Stora Backåker. Eftermiddagen
var hos mig Linden och begiärte suecedera Olden. Därefter hälsade
på oss Fru Norrrby, fru Sandelin och syster Sara.
d.27 Predikade i Fardhem, Linde. Var sen oppe uti i Hästgärdet.
d.28 Reste i staden til Consistorium. Var inne på Bönders.
d.29 Var i Consistorio och spisade middag hos not. och kyrkoh G.
Laurin. Var sen hos Burmeisters och Mejer.
d.30 Var i Consistorio. Spisade hemma i qvarteret. Var hos fru
Backera, sen hos Majorens och Klingwalls samt min syster.
d.31 Var såväl för som efter middagen i Consistoria. Var til middagen hos Br.Klingwall och reste om qvällen helt sent til Alleqvia.
Sept
d.1 Reste eftermiddagen til staden. Var sen hos syster Eneqvist.
d.2 Reste ur staden til Fardhem och hade med mig min svägerska
Agneta och min syster Caia och des dotter.
d.3 Predikade här i Fardhem för mig Herr Lind.
d.4 Tog af Humlan i Halsarfve humlegård, hwarpå var föga humla.
d.5 Var hos Häradshöfdingen Laurin.
d.6 Tog humlen af de få stänger,hvarpå funnos något, i den stora
humlegården.
d.7. Tog ut qvicktijonden i Linde och Loista.
d.8 Plockades humlen, som snart nog blef slutadt.
d.9 Skref lysningssedel åt Bothels dotter i Loisa.
d.10 Predikade i Linde och Fardhem.
d.11 Reste min syster och couise härifrån til staden. Samma dag
eftermiddagen tog jag ut qvicktijonden i Fardhem.
d.12 Reste Mor och jag neder til Linde til Odvalls på barnsöl.
d.13 Var hos oss til middagen Sveno Goth. Laurin.
d.14 Berättade Rangsarve gamla gumma.Var på barnöl til Malte
Hägvalls. Var hos oss systrarna Sara och Gustafva Lauria, voro de
oppe med qvicktijonden.
d.15 Såddes hvete i Skarpåker. Börjades med nötter.
d.16 Var hos oss studiosus Lutteman. Reste mitt folk neder efter löf
i Loistad.
d.17 Predikade i Loista. Var hos oss Olden och Lutteman.
d.18 Herre min Gud och Frälsare fräls mina Själ!
d.19 Uppväk min anda at af allo magt längta efter dig.
d.20 Såsom hjorten efter friskt vatten!
d.21 Reste vi neder til Klinte. Spisades middag på Bönders. Voro
sen hos Pastor.
d.22 Var hos mig Dreutzen.
d.23 Var husating på nya ladan. Hade dem hos mig som fingo
Bästa bewis.
d.24 Predikade och skriftade i Fardhem, predikade i Linde.
d.25 Högs stör til tyningen i Lillängen.
d.26 Tynades i Sandåker.
d.27 Tynades dito. Kom til oss Fru Finman.
d.28 Tynades dito.
d.29 Predikade och skriftade i Fardhem.Var hos oss Rådman Clas
Schlau och 2ne…
d.30 Tynades i Sandåker.
Hägsarve—en försvunnen gård i Fardhem
I bygdegården hänger denna tavla som har
skänkts till hembygdsföreningen av Björn Kollberg
född i Hemse. Hembygdsföreningen har i sin tur
valt att hänga den i bygdegården. Huset låg vid
Hägsarve alldeles intill där Jens-Ove Höglund bor
och är rivet sedan många år. Tavlan är målad 1925
och Sam Kollberg, Björns far, som var född här
1910 har haft den i sin ägo. Sams far Arvid Kollberg var ägare till gården åren 1895-1920.
På den här gamla bilden som är tagen 1918 sitter
familjen Kollberg framför huset . Från vänster är
det Arvid Kollbergs systrar Wendla född 1870 och
Jakobina född 1859 och emellan systrarna står
Sam Kollberg. Arvid och Alma Kollberg sittande
med sonen Sigvard född 1913 emellan sig, sedan
sonen Birger född 1908 och längst till höger Almas
far Karl Holmström. Stående bakom är drängen
Gösta Melander.
Huset byggdes troligen 1840 av skutskepparen
Petter Malcolm Wennerström född 1804 i Sundre.
Han gifte sig med husbondedottern Helena Maria
Jöransdotter som var född vid Hägsarve 1814.
Gården hade då tillhört samma släkt sedan långt
tillbaka. Går att följa i kyrkböckerna till mitten av
1600-talet.
1920 flyttade en annan familj till gården vid Hägsarve. Det var familjen Hallin som flyttade från Hejde. Einar Hallin var uppvuxen vid sin farbror Niklas Hallin vid Gardarve i Fardhem. Han var gift med Ida Westerholm född i Stockholm. Deras dotter
Aina bor numera i Falun och har varit medlem i vår hembygdsförening sedan den bildades. Aina är 94 år men fortfarande
pigg och använder sin dator för att hålla kontakt med barnbarnen ute i världen. Aina berättar:
”Jag är född 1918 och var två år när jag kom till Hägsarve. Det var pappa Einar och mamma Ida med de tre barnen Martin
född 1911, Henning född 1915 och Aina född 1918 som flyttade från Hejde. Ytterligare en son Ingvar föddes här 1922. Jag
har många minnen från gården vid Hägsarve bl a den stora pampiga salen på övervåningen där man kunde hålla stora fester. Det var ofta kallt i det stora huset och i vardagsrummet nere kunde man genom kakelugnen titta rakt upp i himlen.”
Aina berättar även en del skolminnen från Fardhem bl a 1930 när det var snörika och kalla vintrar. ”Vi skolbarn från folkskolan i Fardhem var på sparkstöttingsutflykt till Linde, ungefär en fjärdingsväg dit, vi räknade inte i km då. (En fjärdingsväg är
ungefär drygt 2 km.) Vi var på en lektion i skolan sen åkte vi i backen förbi kyrkogården ända ner till Niklassons gård. Det
var en utflykt en annan gång då vi fick åka till Eksta och bada. Jag hade en önskan att få åka till Visby, jag hade ännu inte
varit i Visby när jag slutade skolan, men någon sådan utflykt blev aldrig av. En gång när vi gick hem från skolan i Fardhem
stoppade vi en bil , visste inte hur vi vågade. Vi bad att få åka en bit. Det fick vi och vi åkte till vägskälet vid Rodarvekviar.
När vi steg ur bilen sade damen som kört oss: Nu kan ni tala om att ni åkt i landshövdingens bil. Det var landshövding Allan
Rhodes fru vi hade fått åka med, Gertrud Rhode. Hoppas vi tackade för skjutsen, snopna och glada att vi fått åka i en sådan
fin bil. Att vi inte fick åka till Visby när vi gick i skolan har jag tagit igen många gånger om men det är en annan historia.”.
Efter att familjen Hallin flyttade från gården så stod den obebodd i flera år innan den revs någon gång på 60-talet. Man kan
ju tycka att det var väldigt synd på detta vackra hus.