Transcript adjevitj - Svenska kyrkan Aneby

Kyrkstöten Nr 4 2012
tala med mig, skulle det vara lättare för mig
att handla rätt.
Då syntes ett ljussken i det lilla rummet
och Adjevitj hörde en röst säga:
−Jag har varit hos dig idag Adjevitj.
Adjevitj rusade upp och svarade:
−Herre när var Du hos mig? Jag var så
upptagen av mitt ringa arbete att jag inte
märkte dig.
Jag var hos dig i morse med den gamle
mannen som skottade snö.
Jag var hos dig vid middagstiden med
modern och barnet.
Jag var hos dig om aftonen med kvinnan och pojken.
Jag var hungrig och du delade det lilla
du hade med mig.
Jag frös och du skylde mig med kläder
värmda av kärlek.
Det du gjorde för dessa, Adjevitj, det
gjorde du också för mig.
KONTAKT
Leo Tolstoj
Växeln/ Karin Dahlin, kanslist
0380- 412 25
Kyrkoherde Peter Andreasson
Diakon Christina Antonsson
Diakoniassistent Susanne Hansson
Församlingspedagog Barbro Linnér
Fritidsledare Jenny Karlsson
Barnledare Cecilia Thure
Km Henrik Jonason
Km Henric Ulfsax
Km Ylva Eklund
Barnledare Gunilla Jonsson
Kantor Karin Axelsson
Kantor Catrin Einar
Kantor Claes Ljungdahl
Vm Annika Sunmo
Vm Curt Nylén
Arb.led vm Mattias Arvidsson
Vm Marina Sandahl
Vm Yvonne Hedlund
Vm Jörgen Bredenius
Lisbet Asp-Fransson
Bälaryd Kyrkskola
0380- 474 51
0380- 474 42
0380- 474 43
0380- 474 44
0380- 474 45
0380- 474 46
0380- 474 47
0380- 474 48
0380- 474 49
0380- 474 52
0380- 474 54
0380- 474 55
0380- 474 56
0380- 474 58
0380- 474 59
0380- 474 60
0380- 474 62
0380- 474 63
0380- 474 64
0380- 474 61
0380- 430 32
Köket Aneby församlingshem
Haurida församlingshem
Asken församlingshem
Lommaryds församlingshem
Sockenstugan Vireda
0380- 474 53
036- 830 69
0381-701 56
0140-230 78
0390- 310 53
Nr 4 2012
Haurida-Vireda, Lommaryd, Frinnaryd,
Aneby och Askeryd församlingar
E-post: [email protected]
www: www.svenskakyrkananeby.se
Leo Tolstoj (Lev Tolstoj) var en rysk författare som levde mellan 18281910. Han är kanske mest känd för böckerna Krig och Fred och Anna Karenina. Efter en kris i 50-årsåldern blev han kristen och tog starkt intryck av
Bergspredikan. Han fastnade för en asketisk livsföring. Detta ledde till att han
ville avstå sin förmögenhet och sitt gods. Leo var född adelsman på släktgården Jasnaja Poljana, ca 17 mil söder om Moskva.
Han försökte bl a förbättra livet för bönderna på godset, t ex genom att
starta skola för böndernas barn. Leo klädde sig ofta också som rysk bonde
och deltog i det hårda arbetet på godset. Läs mer om Leo t ex här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lev_Tolstoj
8
! Kocken
-en Bredestadprofil
! En julberättelse av
Leo Tolstoj
ANEBY PASTORAT
Kyrkstöten Nr 4 2012
KYRKOHERDEN HAR ORDET
Kyrkstöten Nr 4 2012
centrum och djup? Tänk om vi irrar omkring på ytan och i periferin, drivna bort
från oss själva och därmed bort från varandra?
Kära församlingsbor!
Det är redan
advent och
jag är förundrad.
Tänk att jag
får vara med
ett år till! En
adventstid
till! En jul
till! Det är
stort att vara människa – inte lätt, men
stort och förunderligt.
Vad säger oss tillståndet i världen annat
än att det är vi människor som lämnat
vårt hjärta och allt det står för – medkänsla, rättvisa, kärlek, godhet
Någon knackar på! Inifrån, från livets
djup och hjärtpunkt hörs en försynt
knackning. Kanhända hör vi den inte alls,
kanhända anar vi den först på natten när
det blir tyst i oss och omkring oss. Någon
har sagt att den leda och ångest vi känner
kan vara – just det – Guds knackning inifrån. En knackning och en viskning med
innebörden: kom hem! Kom hem till dig
själv! Stanna upp och låt själen hinna
ifatt kroppen!
Var vi än är och hur vi än har det får vi
stanna upp under den heliga adventstiden
och lyssna. Någon knackar på!
Advent betyder ankomst. Då tänker vi inte i första hand på alla förberedelser vi
gör inför släktingars och vänners ankomst
och besök till jul och nyår. Advent handlar om Guds ankomst – att Gud blir människa och kommer till oss i ögonhöjd, på
ett sådant sätt att alla kan ta emot honom. Gud kommer som ett litet hjälplöst
barn. Nära, innerligt men inte påträngande.
Gud är innanför och bjuder mig in i mitt
eget hjärta.
Varje möte med en människa är på något
sätt Guds ankomst, en utmaning att stiga
in i hjärtat och handla i kärlek. Varje situation är en fråga från Gud: Tänker du
möta denna människa eller händelse inifrån ditt hjärta eller utifrån, med ditt
hjärta eller hjärtlöst?
Någon knackar på! Kanske har vi lärt oss
tänka att Gud kommer utifrån och
knackar på vårt hjärtas dörr och vi väljer
om vi vill öppna eller inte.
Så genomandad är verkligheten av Gud
att allt som händer är Guds ankomst!
Den Gud som möter oss i ögonhöjd med
en blick fylld av kärlek!
Men varför inte ett omvänt perspektiv?
Gud är ju den fullkomliga kärleken, livets
källa. Tänk om det är så att Gud knackar
på – inte utifrån utan inifrån, från hjärtats
innersta rum? Tänk om det är så att det
är Gud som är innanför och jag som är
utanför, utom mig!!! Utom mig av stress,
oro, otillräcklighet, krav utifrån och krav
inifrån? Tänk om det är vi som lämnat
Med önskan om en fin adventstid och en
välsignad jul!
! Peter Andreasson
kyrkoherde
2
värma sig. Därpå gav Adjevitj honom liomkring och sade: −Jag blir så varm
tet te och en bit grovt bröd. Den gamle
om fötterna av de röda skorna. Adjevitj
mannen tackade och sträckte fram sina
bjöd kvinnan på litet av sitt starka te och
händer mot elden. Efter en liten stund
sitt bröd och hon tackade honom för allt
gick han och Adjevitj satte sig att lappa
han gjort för henne.
skor. Han arbetade fliSå snart hon hade gått
tigt till middagstiden.
satte sig Adjevitj sig
–Jag
har
varit
hos
dig
idag
Adjevitj.
Då fick han höra ett
till sitt arbete igen.
barn gråta och han titHan lappade många
Adjevitj
rusade
upp
och
svarade:
tade ut genom fönstret.
par skor och till slut
Han såg fötterna på en –Herre när var Du hos mig? Jag var så var det så mörkt att
kvinna som gick förbi;
han inte kunde se att
upptagen
av
mitt
ringa
arbete
att
jag
tätt bakom henne synarbeta längre. Han
inte
märkte
dig.
tes fötterna på ett litet
lagade åter igen sitt te
barn. Den lilles skor
och skulle just äta
var trasiga och han frös
kvällsvard. I detsamså han grät.
ma hörde han ljudet av fötter som skynAdjevitj gick fram till dörren och
dade förbi och han hörde också vredgade
bad kvinnan komma in och värma sig.
röster. Han gick till dörren och såg en
Hon talade om att hennes man var
pojke komma springande. Efter honom
soldat och att han hade blivit förflyttad
kom äppelmånglerskan som hade ett
till en annan stad. Och då hon inte hade
stånd i hörnet. Hon var ond och skrek:
några pengar kunde hon inte åka tåg.
− Jag ska ta med dig till polisen. Pojken
Hon och barnet skulle gå den långa väsvarade: − Då måste du först få fatt i
gen. Adjevitj lade märke till hur
mig.
tunnklädd hon var. Han tänkAdjevitj bad dem komma in båda
te: −Maria skulle nog vilja
två. De slog sig ner vid elden
att hon fick sjalen. Han gick
och han delade sitt te och sina
fram till kistan där han försista brödbitar med dem. Så sa
varade sina få ägodelar,
pojken: −Det var inte rätt av
tog fram hustruns sjal och
mig att stjäla äpplet från hengav den till kvinnan. Han
ne, men jag var så hungrig. Jag
tog också fram ett par små
ska betala henne för det jag tog,
vackra röda skor. De var färdiga så
så snart jag kan tjäna några pengar.
när som på några få stygn och de var
Kvinnan svarade: −Du behöver
precis lagom stora åt den lille pojken.
inte betala mig. Jag borde ha givit dig ett,
Adjevitj tänkte på sin egen son som
när du var så hungrig. Adjevitj talade nu
hade blivit sjuk och dött alldeles innan de
med pojken, och denne lovade att aldrig
nya skorna var färdiga. Han tyckte det
mer stjäla äpplen.
var tråkigt att skiljas från dem, men han
När äppelmånglerskan och pojken
ansåg att barnet behövde dem. Adjevitj
gått slog sig Adjevitj ner framför brasan
slog sig ner på sin bänk och gjorde dem
och läste på nytt om hur Jesus gått omfärdiga på några minuter åt den lille
kring och talat med folket i Galiléen. Och
pojken.
åter igen tänkte han: −Om han bara ville
Barnet var förtjust över den glada, vackra
färgen på de nya skorna och skuttade
7
Foto: Henrik Jonason
Kyrkstöten Nr 4 2012
ADJEVITJ
D
”Här sover församlingens näst siste
komminister, magister Carl Johan Kocken den långa sömnen” står att läsa i
”Våra kyrkor och griftegårdar i ord och
bild” utgiven 1930.
”Det var konstigt för Paulus skriver i ett
av sina brev att en sa värna om de vägfarande.”
”Det hade han aldrig skrevet om han bott
så nära landsväjen som ja”, svarade John
Kocken och slog igen dörren.
Det finns ett otal historier om Kocken och
en som gärna berättade om honom var
Bredestads kyrkvaktmästare Otto
Andersson. Själv gjorde jag ett riktigt fynd
när jag i min hand för några månader sedan fick ett knippe foton från en dam i
Vadstena tagna i Gottfrid Wahlgrens ateljé
i Aneby. Där fanns en originalbild av Johan
Kocken, tagen cirka 1880 vilken beledsagar denna text.
❧ Göran Engström
et var en gång en gammal fattig
skomakare som bodde ensam i
ett rum i en källarvåning.
Rummet hade bara ett fönster, och det
satt så högt upp att skomakaren bara
kunde se fötterna på folk som gick förbi.
Hans hustru och barn var döda. Han
måste arbeta hårt för att kunna tjäna
ihop till hyran för rummet, mat och lite
bränsle.
Hela dagarna lagade han skor, men
på kvällarna tyckte han om att sitta
framför sin lilla brasa och läsa i den enda
bok han ägde. Den boken var hans hustrus Bibel. I den läste han om hur Jesus
gick omkring och talade med folket i Galiléen. En kväll sa han till sig själv:
−Om jag bara fick se honom, skulle det
vara lätt för mig att göra det rätta.
När mannen den kvällen hade gått
och lagt sig hörde han sitt namn ut-talas
av en mild röst: −Jag ska komma till dig
i morgon, Adjevitj.’
Skomakaren rusade upp och svarade: −Herre, när kommer du till mig?
Men inte ett ljud hördes i det lilla
rummet, så Adjevitj trodde att han hade
drömt.
Följande morgon när han vaknade
tänkte han åter igen på rösten och sa till
sig själv: −Så underbart det skulle vara
om Herren kom till mig. Men det var
förstås bara en dröm. Han steg upp och
lagade sitt starka, mörka te. Just när han
var färdig att äta frukost hörde han ett
kraftigt klampande på trottoaren. Han
tittade ut och såg fötterna på den gamle
mannen som skottade snö.
Adjevitj förstod att den gamle måste
vara genomfrusen, och så gick han till
dörren och bad honom komma in och
6
Kyrkstöten Nr 4 2012
Smått & Gott!
Med rum för hela livet
Kommande gudstjänster och konserter
Kalendern är fullspäckad framöver! Första
advent och juldagarna är ju naturligtvis
gudstjänsterna extra festliga och fyllda med
mycket sång och musik. Men även däremellan och efter finns gudstjänster och
konserter som är väl värda ett besök. Några
exempel på vad som är inplanerat är
sånggudstjänst, luciatåg, munspelsmusik,
julkonsert med Mörlid & Sandwall, julkrubba
och nyårsbön. Programmet affischeras,
finns på hemsidan, i pappersform och självklart kan man ringa oss och fråga om man
undrar över något speciellt. Väl mött!
Under hösten har vi arbetat med att ta fram
en ny broschyr som presenterar Svenska kyrkan i Aneby. Några av rubrikerna är ”Här finns
rum för alla”, ”Gemenskap och kärlek” och
”Diakoni och andra mötesplatser”. Vi vill att
broschyren ska vara ett bra verktyg för att
presentera oss för nyfikna och nya medlemmar. Genom vårt samarbete med kommunen
når broschyren också alla nyinflyttade.
Vill du också läsa broschyren får du gärna
hämta ett exemplar i någon av kyrkorna eller
på pastorsexpeditionen. Den finns också att
läsa på vår hemsida.
Kyrkstöten
Ansvarig utgivare: kh Peter Andreasson
Redaktion: Elisabet Grönte, Barbro Andersson,
Hjördis Wennerholm, Henrik Jonason, Karin Dahlin,
Göran Engström
och Kjell Törngren: [email protected] eller
tel: 0380-416 73
Omslagsfoto: Göran Engström
Layout: km Henrik Jonason
Foto: Henrik Jonason
Adventsljusstaken
Visste du att:
!
Seden med fyra stearinljus i en ljusstake kom till Sverige i slutet av
1800-talet. Under 1920- och
1930-talen ökade den i popularitet
och blev vanlig i många hem.
!
Världens första elektriska adventsljusstake tillverkades av Oskar Andersson
1934. 1939 serietillverkades den för
första gången, 2000 exemplar spreds
då över Sverige.
!
3
Först efter andra världskriget
blev den riktigt populär och idag
finns det en ljusstake i ca 90%
av de svenska hushållen.
Kyrkstöten Nr 4 2012
Kyrkstöten Nr 4 2012
Bredestadsprästensom gav upphov till
Albert Engströmsteckning
Kocken blev vice komminister i Bredestad
1833 och flyttade in i prästgården med
sin hustru Johanna och paret fick ett år
senare dottern Amalia.
”Han är en hjärtegod man, som med nit
och trohet förvaltar sitt ämbete och gör
vad han kan för sina sockenbors andliga
välfärd”, står att läsa i en samtida skildring.
Ja, det låter ju bra, men kanske inte riktigt
med sanningen överensstämmande.
Kocken var exempelvis inte speciellt road
av att predika. När han kom upp i predikstolen läste han dagens evangelium och
sedan var han tyst i tio minuter. Då hade
nämligen menigheten somnat eftersom
det på kyrkbacken såldes brännvin.
Av de många själasörjare har verkat i
kommunens församlingar under åren
kan det vara intressant att lyfta fram
några av dem. Denna gång gäller det
komminister Carl Johan Kocken
(1795–1884) som inspirerade Albert
Engström till en teckning i början av
1900-talet.
C J Kocken gav upphov till denna teckning
av Albert Engström där en vägfarande förgäves ber komministern om hjälp. Svaret
blev minst sagt dräpande.
Nu till Albert Engström.
Engström fick höra om Johan Kocken och
följande händelse:
”I heliga evangelium, Amen”, skrek sedan
Kocken och därmed vidtog de långa psalmer som han valt ut och han kunde ta
igen sig.
En av de mest originella prästerna som
funnits i det som är nuvarande Aneby
pastorat var Carl Johan Kocken som var
komminister i Bredestad.
Här hos fotograf Wahlgren runt 1880.
Carl Johan Kocken var född i Norra Vi i
Östergötland och studerade i Uppsala där
han tog studenten 1815. Fem år senare
prästvigdes han och blev
1824 adjunkt i Askeryd där
den kände psalmdiktaren Samuel Johan Hedborn var kyrkoherde.
Bredestad sett från ovan i slutet
av 1940-talet. Längst upp till
vänster syns Prästgårdens ladugård och inbäddad i grönska boningshuset.
4
Från Anebytrakten for en del bönder till
Eksjö för att sälja det de odlat. August
Svensson i Lommaryd var en av dem och
det gällde att ge sig av tidigt, ja rent av på
natten, för att hinna fram till torget.
C J Kocken och klockaren Anders Peter
Nordström var inte sams och det hade
naturligtvis den sistnämndes pojkar noterat. Kocken hade nämligen den egenheten
att när han någon gång predikade avslutade han nära nog varje mening med att
slå näven i predikstolen. Detta skulle utnyttjas, tyckte gossarna.
Precis vid Bredestads prästgård, vid fyratiden, gick ett hjul av och det var så allvarligt att här krävdes hjälp.
August knackade på dörren till prästgården och efter en stund öppnade Kocken,
iförd nattsärk och nattmössa, dörren.
Därför knipsade de av små nålar och satte
fast dessa under den duk som låg på predikstolen.
”Vad är det fråga om”, nästan röt han.
”Veten I vem som förde Israels barn utur
Egypti land!”, anförde Kocken med hög
röst och slog med stor kraft handen i predikstolen.
”Jo, kunne ja få hjälp med min kärra som
gått sönner?”
”Nej! Här har vi inte kommit upp än, så det
blir inget av med det”, sa Kocken.
”Aj! Det har de förgrymmade klockarepojkarna gjort!”
5