Transcript Draken Sötnos

Draken Sötnos
Text: Robert Dahlström
Bilder: Per Helander, Anders Sebring, Oskar Hejll
I en stor glänta, mitt i den Glömda Skogen, var tält, vagnar och marknadsstånd uppställda för den
årliga vårsolsmarknaden. Mitt bland alla brokiga tältdukar och dignande bodar hade den store
alkemisten Arkadia Trismegistus ställt upp sin scen för att förevisa samt saluföra sin
mirakelmedicin Alltinktur.
Arkadias dotter Vendela följer ibland med sin pappa på
hans tokiga äventyr och tycker om att hjälpa sin far med
demonstrationer av Alltinktur och så var fallet även
denna gång.
Framför Arkadias Alltinkturstånd hade en stor skara
lycksökare samlats. Arkadia visade församlingen vilka
fantastiska egenskaper mirakelmedlet besitter och
Vendela skötte försäljningen av flaskorna.
Plötsligt knuffade sig en stor man sig fram genom
folkmassan. Mannens hår var sved av eld, hans kläder
var sotiga och brända och det luktade som om det
fortfarande glödde lite i paltorna. Hans ögon var uppspärrade och det såg ut som att att hans liv
hängde på att han skulle nå fram fram till Arkadia. Vendela fick syn på mannen och tyckte att han
såg så läskig ut att hon kvickt gömde sig bakom sin faders rygg.
Arkadia, som fortfarande inte lagt märke till mannen, hoppade till när han nådde fram till
scenkanten och slog sin stora sotiga hand i Arkadias bord.
- En stor flaska Alltinktur! Genast! Befallde mannen.
- Två guldmynt för de små och tio för de stora flaskorna, sa Arkadia överraskat men han fann sig
kvickt och sade sedan grinigt:
- Och ställ dig i kön som alla andra.
- Ge hit en flaska med en gång, sade den rykande mannen, vid Merlins skägg ge mig en flaska, nu!
Arkadia blev sur över att någon hade fräckheten att knuffa undan hans publik och sedan stå och
gorma och störa mitt i Alltinkturdemonstrationen. Han skulle just till att skälla ut mannen när
Vendela stack fram sitt huvud bakom sin pappas rygg och sade:
- Pappa sa att det kostar tio guldmynt för en stor flaska.
- Ta det här istället! sa mannen och plockade fram ett stort ägg ur sin mantel och gav det till Arkadia
som betalning. Mannen ryckte åt sig en flaska
Alltinktur från bordet och försvann raskt iväg
innan Arkadia kunde tacka nej.
Arkadia blir sällan mållös men denna gången
blev han det. Kvar stod han förvånat med ett
stort ägg i händerna. Ett jättestort ägg. Större än
det största ägg Arkadia någonsin sett. Han insåg
att detta ägg var något alldeles speciellt och
säkerligen otroligt dyrbart.
När kvällen kom och marknaden stängde för dagen gick Arkadia och Vendela till deras gode vän Dr
Cagliostros vagn för att be honom om hjälp med att undersöka ägget.
- Hmm, det här är inget vanligt ägg, sade doktorn och rättade till sina glasögon. Inte ens en struts
lägger så här stora ägg. Men jag har ingen aning om vad detta är för sort så vi får titta i biblioteket.
Doktorn tände alla lyktor han kunde hitta i sin vagn och öppnade sedan ett skåp som visade sig vara
en bokhylla fylld med fantastiska böcker. De tre satte sig nu med näsan i böckerna och läste om
kockiatrisser, stymfalider, hydror och andra magiska väsen. Tillslut hittade Vendela en bild på ett
ägg som såg precis ut som deras. Texten var dock skriven med uråldriga runor så hon kunde inte
läsa vad det stod. Men Dr Cagliostro kunde tyda runorna och berättade att ägget de hade med sig
var ett äkta drakägg.
- Det behöver dock ruvas så att ägget inte blir för kallt, sa doktorn, och om man gör det rätt så
kläcks en alldeles livs levande drake om ett tag eller två.
Arkadia och Vendela bestämde sig att tillsammans ruva på ägget. De skulle ruva halva dygnet var.
Arkadia hoppades att drakungar fungerade liksom kycklingar. Kanske skulle draken se de båda
ruvarna som dess mammor och på så sätt skulle den bli tam redan från födseln.
Efter flera månader sittandes på ägget kom den stora kläckningsdagen och en liten drakunge
klättrade ut ur ägget. Draken var gullig (för att vara en drake) och Vendela döpte henne till
Huggtand Eldblod.
Det tog inte många minuter innan draken började bli hungrig och provade att tugga och smaka på
allt som fanns i närheten. Ingenting verkade draken tycka om att äta, utan den fnös och spottade ut
allt den fick i munnen. Vendela tyckte att draken tittade på henne som om den ville bitas. Det var
lite läskigt, tyckte hon, så därför gick hon ut och lekte istället.
Arkadia skickade ett magiskt flammbrev till Dr
Cagliostro med frågan om vad bebisdrakar äter.
Efter bara ett par minuter flammade det till i
Arkadias laboratorium och på bordet låg nu ett
brev från doktorn med svaret:
"Den här sortens drake verkar enbart kunna äta
två saker- barn, eller guld."
Det tog Arkadia emot att mata draken med barn
(framför allt sin egen dotter) så han fick snällt
fundera ut en annan lösning. Då kom han att
tänka på Vendelas stora samling av magiska
mynt. Han tog ett guldmynt och gav det till
draken som genast slukade myntet med ett
förnöjt smaskande.
Arkadia ropade glatt på Vendela för att berätta den goda nyheten, men när Vendela fick se att
hennes pappa matat draken med hennes magiska mynt så blev hon mycket förgrymmad.
- Jag vill inte att du trollar eller matar drakar med mina magiska mynt. Låt min myntsamling vara
ifred, sa hon surt. Du får komma på något annat sätt att skaffa fram drakmat. Du är ju alkemist så du
skall väl kunna blanda ihop lite guld i ett nafs.
Den rätta guldframställningsformeln hittades efter bara en kort stund i de gamla formelböckerna
och genast började Arkadia guldkokandet i sin verkstad. Dag och natt framställdes guld och draken
åt och växte, åt och växte.
Vendela tyckte att drakens namn, Huggtand Eldblod, gjorde henne lite rädd. Därför bestämde
Vendela och Arkadia att draken skulle döpas om till Sötnos, vilket Vendela tyckte passade mycket
bättre. Sötnos och Vendela är sedan den dagen bästa vänner och tillsammans brukar de rida runt i
Stora Skogen på äventyr.
Sötnos är fortfarande en drakbebis, även om hon är så stor att Arkadia använder henne som häst.
Inte förrän hon blir en fullvuxen drake kommer hon utveckla vingar och lära sig konsten att blåsa
eld. Hon kan dock vara riktigt farlig ändå för hon har långa vassa tänder och när hon blir riktigt arg
kan hon spruta etter och gift, vilket är väl så farligt.