Transcript Ämbetsmannen en demokratins väktare

tema miljö och hälsadagarna i lund 2011
Ämbetsmannen en demokratins väktare
- Det moraliska ansvaret skär genom allt, man
kan inte delegera det och man kan inte lämna
över det till chefen. Man kan heller inte låta sina
kollegor ta över för gör man det så har man det
hängande över sig när man ska somna på kvällen.
Det sa Lennart Lundquist, professor emeritus i
statsvetenskap, när han föreläste om demokratins väktare i en nära på fullsatt föreläsningssal.

Värderingar får man från sin verklighetsuppfattning.
För att illustrera hur han ser på världen började Lennart
Lundquist sin föreläsning med ett citat. ”Vad är det för slags
värld där en familj, som påstås vara den rikaste, har mer tillgångar än vad som krävs för att förse varje person i världen
med rent dricksvatten men som inte bryr sig om det?”
- Det kan man ha olika uppfattningar om. Ett sätt är att se
det som att det är deras pengar och de gör vad de vill till att
man ska ta ifrån dem vart enda öre och börja borra. Jag ligger
närmare att börja borra, så vet ni var jag står. Ni som ligger
på den andra kanten kommer att bli mycket irriterade, sa han
och fick spridda skratt från åhörarna.
Grundidén i Lennart Lundquists resonemang är att demokratin inte kan fungera om inte ämbetsmännen agerar som
demokratins väktare.
- De ska fungera som katalysator i systemet. Nu har jag också
ett motstående synsätt med mig som jag tänkte berätta om.
Det är ekonomismen.
Skillnad mellan ekonomi och ekonomism
Ekonomismen går ut på att allt går att värdera i kronor och
ören.
- Allt, allt, allt! Jag tycker den är vidrig, säger Lennart med
tydlig avsmak i rösten. Ekonomismen finns överallt idag och
den är inte det samma som ekonomi. Det är skillnad mellan
ekonomi och ekonomism. Ekonomi måste man ha i allt man
gör, det är ganska självklart.
Politiskt socialt och ekonomiskt
Samhället kan delas in i i tre sfärer, det politiska systemet, det
sociala och för det tredje, det ekonomiska systemet. I det politiska finns begrepp som allmänintresse, samverkan, öppenhet, behov och medborgare. I det sociala hittar man gruppintresse, gemenskap, privatlivets helgd, behov och medlem. I
det ekonomiska systemet hittar vi egenintresse, konkurrens,
sekretess, efterfrågan och kund som centrala begrepp. De
här tre systemen går inte att lägg ihop till ett enda, de är tre
skilda sfärer. Däremot lappar de över varandra eftersom de
hör ihop.
- Men det är inte bra om ett av systemen får en total övervikt
10  
miljö & hälsa nummer
5 2011
i samhället. Som det politiska systemet hade i Sovjetryssland
och i Nazityskland. I ett religiöst ledarskap har det sociala
systemet övervikt och det ekonomiska har övervikt hos oss
just nu. Ekonomismen tar över det sociala och det politiska
systemet. I ekonomismen ska alla dimensioner av mänskligt
liv formas i termer av marknadsrationalitet. Men i grundlagen
står att ”det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir
vägledande inom samhällets alla områden”.
Ägare i väntrummet
Medborgaren är demokratins herre och har tillsammans med
övriga medborgare gemensamt ansvar för demokratin. När en
brukare kommer till en offentlig institution som försäkringskassan, sjukhuset, socialförvaltningen eller liknande så är han
en av ägarna och ska då behandlas därefter.
- Det sitter ofta ägare i väntrummet och då gäller det att
pinna på!
Ekonomismen förnekar ofta att det finns något som kan kal�las för ”det gemensamma bästa”. Men de flesta människor är
ändå överens om att det finns. Problemet för forskarna är att
det inte går att omvandla till något konkret och direkt mätbart.
- Men jag menar att vi måste hitta tillbaka till det som är till
nytta för oss alla.
Frihet är inte tjugo sorters tandkräm
I en förvaltning sätter ekonomismen för mycket fokus på ekonomivärden kostnadseffektivitet blir viktigare än demokrativärden. Den har även en stark tilltro till organisation och chefskap och den ser det privata näringslivet som ett föredöme.
Dessutom förvanskas demokratins språk.
- Jag kan illustrera med ordet frihet. Det har numera bytts ut
mot ordet valfrihet. Då missar man det som är väsentligt i det
ordet. Det förstår man direkt för frihet är inte valet mellan
tjugo sorters tandkräm och trettio sorters knäckebröd. Frihet
är något annat.
Sluta förakta ställ upp själv
Förvaltningen har en enorm makt. Den avgör vad det blir av
en policy.
- Det är ett sjukvårdsbiträde, en lärare eller en läkare som
bestämmer vad det ska bli i slutändan. Mer eller mindre i
överensstämmelse med lagstiftningen.
Lennart Lundquist tycker synd om politikerna eftersom de
oftast diskuteras i termer av politikerförakt.
- Men vems fel är det? Jo det är naturligtvis ekonomismens,
den delar in samhället i små tårtbitar. I en kör man buss i en
annan vårdar man sjuka och i en tredje bedriver man politik.
Vi som inte bedriver politik, vi kan stå i vår tårtbit och förakta
politiker. Men det är ganska korkat. Det är en sällsynt dålig
form av politikerbedömning i en demokrati. Det är nämligen
så att om vi vill ha verkligt tjusiga, vackra, empatiska, förstående, intelligenta, trevliga och handlingskraftiga politiker så
får vi ställa upp själva. Det är ett bra mycket bättre sätt att
hantera politiken än att sitta hemma framför tv-n och förakta.
Tre sätt att forska
Vetenskaplig forskning kring ämbetsmannarollen delas in i
tre sätt att utforska. Det empiriska, försöker hitta svar på vad
rollen är och hur den ska förstås. Det normativa utforskar
vad rollen bör vara och hur den kan rättfärdigas. Det tredje
och sista angreppssättet är konstruktivt och undersöker vad
rollen kan vara under bestämda omständigheter och hur den
uppnås.
Moralisk kompass
Hur en ämbetsman agerar påverkas av vad lagen säger,
av politikerna men även av vad den offentliga etiken.
Ämbetsmannen ska inte agera själv men det är heller inte
meningen att han enbart ska vara underordad tekniker som
utför order. Han ska ta ställning till sitt arbete och till de direktiv lagen och myndigheterna ger men han ska även informera
sina överordnade om eventuella svårigheter. Det kräver att
han har en moralisk grund.
- Om ämbetsmannen förlorar sin moraliska kompass är det
bara en tidsfråga innan juridiken också urartar.
Förr var det noga att det fanns balans mellan demokrativärden och ekonomivärden men Lennart Lundquist menar att
det har skett en kraftig övergång till ekonomiska värden. Han
säger att det är ovanligt att man diskuterar demokrativärden
idag, det handlar mest om ekonomivärden.
Moraliskt ansvar i allt
I ämbetsmannarollen är man demokratins tjänare men sin
medborgarroll har man också med sig in i ämbetsmannarollen. Som medborgare är man demokratins herre och har ett
gemensamt ansvar.
- Det moraliska ansvaret skär genom allt, man kan inte delegera det och man kan inte lämna över det till chefen. Man
kan heller inte låta sina kollegor ta över för gör man det så
har man det hängande över sig när man ska somna på kvällen. Det borrar och borrar, de kristna kallar det samvetet. Det
moraliska ansvaret har en alldeles särskild status för oss som
människor.
Ska vara katalysator
Uppgiften ämbetsmannen har som väktare av demokratin är
att bevaka att den offentliga etiken följs. Rollen innebär också
att den offentliga verksamheten ska vara öppen så att både
medborgare och politiker får insyn och kan påverka.
Ämbetsmannen ska alltid se till att arbeta för att involvera
medborgarna och tillgodose deras intressen och han ska även
förmedla ett beslutsunderlag till både beslutsfattare och
medborgare. Men han ska inte överta makten, han ska vara
katalysator.
Text&Foto: Cicci Wik
•
Ämbetsmannacredo
Traditionen från många led av föregångare i trogen pliktuppfyllelse har
givit oss i arv känslan av våra skyldigheter mot fosterlandet
- men på samma gång känslan av vår stolta rättighet att vara statsledningen och statsviljans oegennyttiga och lojala
- men självständigt ansvariga tjänare, med uppgift att tillämpa gällande
lag i lagstiftarens anda
- men på samma gång se till vad som leder till den enskildes bästa.
Vi har fått ärva känslan av tjänstemannakallet som en hög uppgift som
upprätthållare av samhällsmaskineriet och förmedlare av statsviljans centrala direktiv i belysning av vår allmänna rättsordning.
(Hög svensk ämbetsman 1965 i layout av Lennart Lundquist.)
Fakta om Lennart Lundquist
Han blev professor vid Aalborg
Universitetscenter 1975 och
samma år vid Köpenhamns
universitet där han stannade till
1986.
Från 1986 till 2005 var
Lundquist professor i statsvetenskap vid Lunds universitet.
Han är inriktad på att studera
offentlig förvaltning.
Publicerat i urval
•D
et vetenskapliga studiet av
politik, Studentlitteratur, Lund
1993
• Demokratins väktare: ämbetsmännen och vårt offentliga etos, Studentlitteratur,
Lund 1998
• Medborgardemokratin och
eliterna, Studentlitteratur,
Lund 2001, Lund political
studies
Under föreläsningen sa Lennart Lundquist att ovanstående borde finnas i varje hem, uppsatt på väggen. Klipp gärna ut eller kopiera
av rutan ovan och sätt upp den på väggen.
miljö & hälsa nummer
5 2011
  11