Transcript Marklundagården 01

Marklundagården
Sammanställning: Robert Wahlström
När man pratar om Marklundagården förlorar man sig säkert långt tillbaka i historien om man skall
söka efter dess rötter. Gården är och har varit en
dominerande plats där den ligger uppe på sin höjd med
byn Marklunda nedanför sig. Kyrkoböckerna och historien
avslöjar att här har varit människor som verkat långt
tillbaka och platsen har satt sina spår i det historiska
skeendet.
Några historiska anteckningar.
Snapphanetiden. Jag har själv suttit nere i källaren och skalat potatis vid unga år och samtidigt
förundrat mig över den "medeltida" prägling som källarutrymmet hade på Marklundagården. Det
påstods att denna del av huset var från Snapphanetiden. Jag tvivlar inte alls på detta då vi befinner
oss i östra delen av Göingebygden och i Osby kommun.
Marklundastenen är ett monument som reser sig mitt i vägkorset inne
i Marklunda by. Denna sten restes 1811 av ortens kronolänsman och
rusthållaren Lars L. Dufva efter att Sveriges blivande kronprins och
sedermera kung, Jean Baptiste Bernadotte, under Carl den XIII:s
regeringstid passerade här på sin väg till Stockholm. Alltså den första av
ätten Bernadotte. Han gjorde här i byn en paus i resandet och besökte
Lars Dufva i hans hem för att se hur en undersåte hade det och bodde.
Kring denna stenen flockades sedan ungdomarna på min tid här under
60-talet vid sena och sköna sommarkvällar med sina cyklar och
mopeder och vad ungdomar gör mest vid sådana tillfällen.
Marklundagården ägdes i början av 1800-talet av Per
Jonsson och hans hustru Sissa Bengtsdotter. Per dog
1845 och gården drevs vidare av änkan fram till 1850talet, då äldsta sonen John Pehrsson (född 1826)
övertog gården. Gården var starkt skuldsatt sedan
faderns tid. Inlösen av ägandedelar, arvslotter och
liknande, gjorde att John hamnade i sådant ekonomiskt läge att han tvingades 1853 att sälja gården.
Köparen var Sven Nilsson som var son till riksdagsmannen Nils Svensson i
Ebbarp, Osby. Det var under denna period som den nya mangårdsbyggnaden
uppfördes. Den mangårdsbyggnad som senare kom att bli ett barnhem.
John Pehrsson hade givit sig nedåt söderslätt där han kom att verka som
bokhållare, inspektor och arrendator för ett par större gårdar. Han tycks ha
varit mycket framgångsrik i sin verksam och lyckades snart skrapa ihop en mindre förmögenhet. Den
var tillräcklig för att han år 1880 kunde återköpa Marklundagården och sitt barndomshem för att
flytta tillbaka dit. John Pehrsson nöjde sig inte bara med detta, utan köpte upp ytterligare hus och
gårdar i hembyn. Han fick epitetet "Patron Pehrsson i Marklunda" efter detta. Han blev också
riksdagsman och arbetade mycket med lagstiftningsfrågor. Det politiska arvet fördes vidare i släkten,
då han var morfar till Axel Pehrsson-Bramstorp. Denne blev med tiden stadsminister i en
bondeförbundsregering, den s.k. "semesterregeringen" 1936. John Pehrsson dog 1900 och gården
"Marklunda 2" övertogs av nämndemannen Per Bengtsson som var brorson till Johan Pehrsson.
Marklundagården 1902.
f.v. frk. Tora Persson. Vid dörren, Ivar Lenander, Osby och frk. Anna Persson, Marklunda. På trappan, flickorna Elsa
Andersson och Kerstin Persson med gårdshunden "Erik".
Det var nära att Marklunda mycket väl kunde ha blivit huvudort i stället för Osby. Men här kom
järnvägen och "satte sina spår" i utvecklingen till Osbys favör. Det skilde bara ett hundratal personer i
folkmängden mellan de båda orterna. Det var också med järnvägen som kommunikationerna
öppnades upp i det glest befolkade landskapet.
Marklunda barnhem.
Malmö stads förening mot tuberkulos inköpte 1929 gårdsbyggnaden och några mindre
markområden på Marklunda No 2 och öppnade 1930 efter renovering detta som Marklunda
dispenssärhem under den stora farsoten med tuberkulos. Man hade i huvudsak till att ta hand om
barn vars föräldrar hade drabbats av sjukdomar och inte kunde ta hand om de egna barnen. Man
hade 24 platser för Malmöbarn i åldern 2-14 år. År 1935 drabbades hemmet själv av två fall av
tuberkulos, vilket gjorde att man isolerade hemmet från besök utifrån. Mat och förnödenheter
levererades vid grinden och ingen fick fritt förflytta sig utanför området. Ganska snart efter denna
perioden blev det därefter mer av ett barnhem där även sociala aspekter fick vara avgörande om ett
barn skulle placeras på Marklunda. År 1962 överläts barnhemmet som en stiftelse till Malmö
kommun som genom stadens barnavårdsnämnd fortsatte verksamheten som barnhem fram till 1976.
Därefter fick verksamheten en annan inriktning och använts för olika ändamål av Socialförvaltningen
i Malmö.
Marklundabarnen.
Omkring 2006 fick en grupp barn som tidigare bott på Marklunda kontakt med varandra via
"barnhemsforum". Även f.d. anställda på barnhemmet slöt upp i denna grupp och samma år
träffades man och bodde över på det gamla barnhemmet under en veckohelg. Detta föll så bra ut att
man därefter fortsatte att träffas ett femtontal personer varje år. Den genomgående anledningen till
att detta kunde ske, berodde på att Marklunda barnhem var något av "Den lyckade lösningen" i
barnomhändertagningssammanhang. Normalt träffas troligen inga barnhemsbarn på sitt gamla
barnhem frivilligt och även Marklundabarnen hade erfarenhet från andra ställen och en socialt rörig
situation i hemmet. Men Marklunda var och blev något helt eget. Detta berodde troligen av en
framsynt föreståndarinna Elsa Granqvist, som skapade en hemmiljö så mycket det var möjligt med
tanke på uppdraget som sådant. Men det handlade inte bara om förvaringsplats och att uppfylla
nödvändiga sociala förpliktelser. Nej det handlade om omtanke, kärlek och fostran i en rätt blandning
till barnens bästa. På Marklunda fick man en social kompetens till buds mellan bussträcken. Jag har
själva under 2014 varit riksförbundsordförande för RFSS, mera känt så som "Samhällets Styvbarn"
och har fått i denna rollen och genom egen erfarenhet och själv boende här i början på 60-talet, en
inblick vad som i någon mån gjorde Marklunda Barnhem lite unik i sitt sammanhang.
Några andra kända personer i bygden.
"fader Gunnar" Rosendal.
Han var en känd, excentrisk och omstridd profil i Osby. Han var präst och
teolog och en centralgestalt inom den högkyrkliga väckelsen på 1900-talet.
Han var även författare och grundare av stiftelsen "Gratia Dei", mm. Jag
minns honom mycket väl då han besökte Marklunda barnhem då och då.
Han stod dock inte högt i kurs hos förestånderskan Elsa Granqvist som hade en traditionell syn på
kyrkan i grunden.
Kikki Danielsson.
Hon var född i Osby 1952 som Elsie Ann-Kristin
Ros, men blev bortadopterad till Småland och
växte sedan upp i Älmhult hos en hemmansägare
Danielsson. I övrigt musik och TV-historia. Kikkis
barndomshem finns fortfarande kvar om än i
sämre skick. Det ligger strax nedanför Marklunda
barnhem och har bara en väg emellan.
Lasse Holmqvist.
Han föddes i Malmö och flyttade med familjen som fyraåring till Osby. Han var en
verklig pionjär inom svensk TV och hans verksamhet och kulturgärning är
mediehistoria i mångt och mycket.
Johannes Brost.
Han brukar inte prata om sig själv i samband med Marklunda Barnhem och då skall
inte vi göra det heller..
Axel Pehrsson-Bramstorp.
Han föddes 1883 i Ystads kommun och dog 1954. Politiker och lantbrukare och
stadsminister i Sverige under en kort period. Johan Pehrsson på Marklunda var hans
morfar och vi kan anta att Axel säkert varit här och hälsat på sin morfar vid något
tillfälle. Johan Pehrsons dagböcker vittnar om kontakt mellan familjerna.
Mer om Marklunda som barnhem och dess historia, men också barnhemsbarnens minnen finns att
tillgå på vår Facebooksida om du är ett Marklundabarn. Det kommer också att sättas samman ett
kommande dokument där minnen och gamla foton är grundmaterialet. Mer om detta senare..
/Marklundagården 2014-001.
Detta dokument får inte spridas utanför gruppen "Marklundabarnen".
Kontakt:
[email protected]
Robert Wahlström
0705-157521