Transcript Jag heter Lars-Johan Hallgren och är från Malmö där jag idag är ordf

Jag heter Lars-Johan Hallgren och är från Malmö där jag är ordf. för Sverigedemokraternas
lokalavdelning samt ordinarie ledamot i kommunfullmäktige.
Jag är även 1.e ers. i regionfullmäktige så av den anledningen är det inte så konstigt att jag
står här i Helsingborg idag.
Men även som politiker och boende i Malmö så finns det en hel del likheter mellan våra båda
städer.
Malmö o HBG är de två största städerna i Skåne.
Båda städerna räknas som storstäder och dras med likartade s.k. storstadsproblem i form av
hög brottslighet, hög otrygghet, problem i skolorna, otillräckligt med pengar för nödvändiga
välfärdssatsningar, en icke fungerande integration, politiker som är ovilliga och eller
oförmögna att ta ansvar o åtgärda förekommande problem osv osv.
All denna problematik delar vi.
I slutet på förra året var jag en av talarna på ett uppmärksammat torgmöte i Vellinge.
Den gången var det betydligt mer aktuellt att beröra skillnaderna mellan Vellinge o Malmö.
Och skillnaderna då var inte bara många utan även stora – livsavgörande skillnader skulle
man kunna säga.
För där man å ena sidan – Malmö – har en begränsad rörelsefrihet som individ inte minst efter
mörkrets inbrott – där kan man å andra sidan – Vellinge – röra sig obehindrat på dygnets alla
timmar o veckans alla dagar.
Där man i Malmö dras med problem att finansiera sin välfärd – där går man med överskott i
Vellinge.
Där många av eleverna i Malmö går ut skolan med underkänt i flera ämnen – där ligger
Vellinges skolelever i topp i Sverige.
Precis som Malmö har Helsingborg också stora problem med allt vanligare o allt grövre
brottslighet, också inbakat i begreppet storstadsproblem.
Malmö har på inte så värst många år blivit inte bara till Sveriges Chicago utan faktiskt hela
Europas Chicago.
Malmö är idag en av de farligaste städerna i Europa vad gäller brottslighet, utvecklingen i
Helsingborg går åt samma håll även om det inte är lika illa ställt som i Malmö - än.
Tyvärr är jag rädd för att dessa s.k storstadsproblem kommer att bli allt fler o allt värre i varje
fall på kort sikt.
Mycket av problemen kan härledas till frånvaron av en fungerande integrations.pol. –
samtliga partier i regering o riksdag är idag rörande överens om att integrationspolitiken inte
fungerar – man konstaterar detta, vet inte hur eller vad man skulle kunna göra för att ändra på
problemet utan man gör som man alltid har gjort och tillsätter mer pengar – året efter gör man
en ny utvärdering o konstaterar samma sak - att integrationspolitiken inte fungerar och
tillsätter ännu mer pengar och gör därefter en ny utvärdering och så har det fortsatt i år efter
år.
Vi Sverigedemokrater hade för längesedan kunnat få till en fungerande integrations.pol om
väljarna hade gett oss möjligheten – vilket de förhoppningsvis gör i valet om mindre än två
månader.
Jag ska här och nu ge er en liten minilektion i hur man bedriver en fungerande o framgångsrik
integrationspolitik – i HBG, i Malmö och i övriga Sverige.
Jag gav det soc.dem. kommunalrådet i Malmö för arbete o integration samma lektion under
budgetdebatten i Malmö fullmäktige för bara några månader sedan – tyvärr har jag mycket
små förhoppningar att han verkligen tar till sig vad jag sa då.
En fungerande integrationspolitik består av fem enkla steg:
1) Se till att de människor som kommer hit lär sig språket o får en utbildning
2) Se till att de människor som kommer hit får lära sig vilka rättigheter de har – men också
vilka skyldigheter de har.
3) Att de som kommer hit lär sig förstå svensk kultur o svenska värderingar.
4) Se till att dessa människor erhåller riktiga jobb, inget praktikantjobb eller instegsjobb eller
något annan form av hittepåjobb.
5) Sist men inte minst – ta inte emot människor i en större omfattning än att man kan uppfylla
punkterna 1 till 4.
För Sverigedemokraterna är frågan om en fungerande och ansvarsfull invandringspolitik
någonting som vi tar på största allvar.
I detta val 2010 har vi förutom detta valt att gå till val på ytterligare två huvudområden som vi
anser är av största vikt att komma tillrätta med och det är:
Trygghet och brottbekämpning samt
Vård och omsorg
Dessa tre huvudpunkter går vi till val på i hela landet
Sverigedemokraterna går till val 2010 på trygghetslinjen, de rödgröna har sin bidragslinje,
borgarna har sin lönedumpningslinje.
Vi Sverigedemokrater har vår trygghetslinje.
Vi Sverigedemokrater får ibland frågan vad är svensk kultur?
Senast fick jag den frågan av en politiker i en fullmäktigedebatt - eller av flera stycken
faktiskt.
Jag inledde då med att be samtliga politiker från de övriga partierna att per omgående ställa
samtliga sina platser till förfogande.
Vad liknar det att ha politiker som sitter i den beslutande församlingen i Sveriges tredje största
kommun som inte vet vad svensk kultur är – mycket förvånande för mig i varje fall.
För er närvarande här som inte vet vad svensk kultur är så ska jag upplysa om att svensk
kultur är.
svenska traditioner, svenska värderingar, svenska lagar och svensk historia.
Detta har gällt och format Sverige sedan urminnes tider o skall så göra även i framtiden!
För annars så vet vi inte vad vi får.
Jag tycker det är lätt att definiera vad som är svensk kultur – men vad är då mångkultur ?
Den frågan hör man aldrig – inte ställd av media i varje fall.
Kan det bero på att man på den frågan får lika många svar som det finns
mångkulturförespråkare?
För att kunna åstadkomma de förändringar vi så gärna vill, så måste vi göra ett bra valresultat
i Malmö, i Helsingborg, i region Skåne och i riket.
Dock är vi det parti som alltid har varit mest underskattade i alla mätningar sett till det
verkliga valresultatet.
Mycket av förklaringen att det ser ut på det sättet har att göra med den s.k. ”skämmighets”faktorn.
Vilket innebär att människor är i hög grad obenägna att uppge att de tänker rösta på just SD
när de blir uppringda i hemmet av en för dem okänd person som ställer frågan om vilket parti
som de hade tänkt rösta på om det vore val idag.
Vi kan därmed tillgodoräkna oss x antal ytterligare röster i en utsträckning som inga andra
partier kan.
Det är egentligen inte svårt att vara politiker eller att föra politik i ett land som Sverige.
Sverige har med stor sannolikhet västvärldens sämsta styrande politiker och har så haft i
alltför många år.
Det hade inte heller varit så svårt om inte i stort sett alla aktivt motarbetade oss.
Det säger jag inte för att jag vill ge oss själva någon martyrstämpel.
Den martyrstämpeln skulle jag helst slippa för att istället kunna fokusera på att verka politiskt
och i samförstånd med väljarna och andra politiska partier för att tillsammans skapa ett bättre
samhälle och en bättre tillvaro för alla medborgare i landet oavsett hudfärg, härkomst eller
bakgrund.
Som sagt så säger jag inte att alla aktivt motarbetar oss - allt från alla de övriga etablerade
politiska partierna samt media och kultureliten till religiösa grupper och oetablerade politiska
partier och grupperingar och den svans av obskyra element med terroristinslag som ofta är
hemmahörande på den yttersta vänsterkanten.
Jag säger inte att alla aktivt motarbetar oss för att jag önskar få någon martyrstämpel utan jag
säger det för att det är sant, men som i så många andra fall i det här landet så är sanningen illa
hörd.
I vissa fall kan jag t.o.m. känna mig smickrad över vissa nästan desperata åtgärder som de
etablerade partierna tar till.
Jag kände mig t.ex. smickrad när jag fick reda på att Sveriges tidigare största, men numera näst största parti – Socialdemokraterna – valde att lägga tid och resurser på att starta upp en
grupp med flera heltidsanställda politiker och tjänstemän bara för att bekämpa
Sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna har t.o.m. på lokal nivå i Malmö en heltidsanställd ombudsman enbart för
detta.
Det tycker jag visar på vilket hot som vi utgör mot den rådande maktfördelningen och på hur
mycket sprängkraft som det finns i våra argument.
Med detta sagt så tror jag att vi alla kan vara överens om att vi som parti och vi som
medborgare står inför stora utmaningar i framtiden.
För att återanknyta till vad jag tidigare sa om att vi har västvärldens sämsta politiker så skall
jag i ett avseende klargöra varför.
De styrande politikerna i Sverige är helt obenägna att diskutera att Sverige bedriver
västvärldens per capita mest omfattande och kostsamma invandringspolitik som förra året
återigen slog nytt rekord i antalet personer som invandrade.
Och detta sker när vi i Sverige idag har en arblöshet på en ½ miljon människor, allt fler
företag flyttar sin tillverkning utomlands och de industrier som finns kvar blir allt mer
automatiserade och robotiserade.
Allt detta sker när vi har enorma problem med bostadsbrist o vårdköer – Sverige har idag hör
o häpna minst antal vårdplatser i världen!
Under 2009 har 102.449 invandrare kommit till Sverige samtidigt som blott 16.020 nya
bostäder byggts i Sverige.
Sverige har västvärldens mest omfattande invandring - fler irakier har kommit till Södertälje
än till USA o Kanada tillsammans – Sverige har alltså tagit emot hälften av alla irakier som
kommit till Europa – samtidigt som vi erbjuder de som kommer till landet världens
generösaste villkor vad gäller bidrag och underhåll – här kan vi verkligen prata om att ta sitt
s.k ansvar!
Sverige kan omöjligen – detta säger jag med största emfas – Sverige kan omöjligen lösa
otaliga andra länders inrikespolitiska problem – och det sämsta möjliga sättet att göra det på
är en folkomflyttning av dessa länders medborgare till Sverige.
Det har redan börjat pratas om s.k klimatflyktingar – herrejesus – Sverige klarar omöjligen av
ytterligare en sådan börda – för all del – det går väl ett tag men till slut lär systemet
fullständigt haverera.
Jag kan fortsätta att tala om den skenande brottsligheten där man ömt vårdar förövarna men
bortser från offren, jag kan tala om oändliga vårdköer ibland upp till flera år och där
människor med allvarliga sjukdomar hinner dö innan kallelsen till behandling kommer i
brevlådan, eller alla de äldre som en gång i tiden var med och byggde upp vårt välstånd som
man idag tackar med att de får dricka max två koppar kaffe om dagen och nöja sig med ett
halvt ägg till frukost för det finns inga pengar.
Så skulle jag kunna fortsätta, men jag tror att många här redan har bilden klar för sig.
Det vi inte vet är hur länge till tänker man bedriva denna vansinnespolitik?
Många frågor, men inga svar.
Indianerna i Nordamerika resonerade inför varje större beslut som skulle tas hur det beslutet
skulle påverka de kommande 7 generationerna.
Sveriges styrande politiker resonerar inte längre än till kommande val.
Slutligen så vill jag kraftigt understryka vad som är en politikers främsta uppgift …
och det är att förutse och förebygga framtida problem…
i Sverige idag så är det bara Sverigedemokraterna som har sådana politiker.
Tack för att ni ville lyssna!