mina minnen 1937

Transcript mina minnen 1937

mina minnen

1937 - 2012

Alf Gunnarson MMXIV

Innehåll 1937 - 1952: Sid 04 - 20 1953 - 1967: Sid 21 - 37 1968 - 1982: Sid 38 - 55 1983 - 1997: Sid 56 - 73 1998 - 2012: Sid 74 - 90 Inledning

Jag föddes år 1937 och vem som helst kan förstå att jag inte minns något från det året och de närmast två följande. Egentligen borde jag skrivit: "Mina minnen från år 1940 och framåt", men det vore väl dumt att hoppa över de där tre första åren, så rubriken står fast. Det är inte tal om att skriva memoarer. Så ambitiös kan jag inte vara. Jag skriver nog om små och lite större händelser i min närmaste omgivning, knutna till en räcka år. Vad det verkligen blir är inte så lätt att veta, eftersom jag inte börjat än. Många minnen har troligen förträngts och de finns bara som fragment i ett oåtkomligt fack. Nyckeln till detta fack finns inte längre och ingen låssmed i världen kan dyrka upp det låset. Men minnen man varit mån om att vårda eller alternativt, minnen som inte släppt greppet om en, de finns i ett fack som är olåst och ganska rymligt. Var jag tillräckligt otydlig nu? Allt i minnesbanken är inte glasklart, det bör inses. Finns det tvivel och osäkerhet runt någon händelse så är det bättre att glömma den biten och gå vidare. Det som skrivs skall vara sant. Fast det är min sanning. Andra kan ha minnesbilder som avviker från mina och då är det bara att konstatera att någon av oss minns annorlunda. De allmänna, års- anknutna fakta som redovisas i det följande har till någon (mindre) del hämtats ur minnet och till någon (avsevärt större) del från det faktaspäckade Nätet. Här följer nu: En sida, ett år, oavsett om en viss sida blir helt tom eller inte. Januari 2014 2

Del ett: 1937- 1952 Då radioapparaten var en viktig möbel

1937 Jag föddes den 11 april det året. Det var en söndag i Vädurens tecken. Enligt den så kallade folktron, ansågs söndagsbarn ha egenskaper som gav dem framgång i livet. För att förstå vidden av sådan vidskepelse, vill jag nämna att måndagsbarn, enligt samma folktro, hade fagert skinn och tisdagsbarn älskligt sinn. Vädurs- föddas egenskaper vill jag inte ge mig in på, eftersom dessa växlat ohämmat genom åren i veckotidningarnas och kvällstidningarnas oseriösa spalter. I Sverige hände det, söndagen efter min födelsedag, att Råsunda fotbollsstadium i Solna invigdes med en fotbollsmatch mellan AIK och Malmö FF. 25000 åskådare såg den matchen. Det blodiga spanska inbördeskriget rasade som värst den våren och Francisco de Franco y de Bahamonde, de Salgado- Araujo y Pardo de Andrade, den otäckingen (som faktiskt var född på en söndag), segrade med de sina till slut och kallades El Caudillo i Spanien och Franco, rätt och slätt, i övriga världen. Det var således 25000 åskådare på Råsunda den 18 april. Cirka 24997 färre personer fanns på plats i Vallsjöbol söndagen före, när jag kom till världen. Där fanns (innan jag anslöt mig) tre personer: modern, barnmorskan och Elsa (farfars livskamrat). Fadern hade kallat på de två sistnämnda och därefter, på sin velociped, begett sig till Hova för att köpa en kossa att sälla till de fyra som redan fanns i ladugården. Det var tjällossning och så uselt väglag att taxibil för skjuts till BB var helt uteslutet, har det sagts. Det var orsaken till att jag föddes i Vallsjöbol, Finnerödja och inte i Mariestad, som de flesta vallsjöbolsbarn vid den tiden. Var jag ett planerat barn? Ha, ha! Vid den tiden fanns inte det begreppet. Men det fanns redan ett barn i familjen, min bror Bernt, som var drygt två år och han behövde såklart en lillebror att imponera på, så i den bemärkelsen var jag nog någorlunda planerad. Jag namnades till Alf Ragnar Elving och fick (som min bror) Gunnars(s)on till efternamn. Föräldrarna hette Carlsson, eftersom fars far hette Carl och så hade det varit i mossebosläkten minst tio generationer tillbaka, att söner tog faderns förnamn som son- namn. Namnsdagsbarn den 11 april var Ulf och möjligen kan det ha blivit en felläsning i det bleka vårljuset. Jag vet inte varför, men det blev Alf och Ragnar som mellannamn. Elving fanns det redan en i släkten, på fars sida. Ibland har jag tänkt att jag fick ett förnamn och två efternamn, utöver Gunnars(s)on. Vad sägs om Alf Ragnar, alternativt Alf Elving? Däremot har jag aldrig tänkt mig som Ulf Elving.

Föddes en söndag i Vädurens vår, välskapt, med rätt antal fingrar och tår.

1938 En ettåring minns ingenting om skeenden i hemmet och dess närhet. Lika lite bekymrar han sig för vad som händer i den större världen. Möjligen kunde familjens sinnesstämningar smitta av sig på barnet. Om föräldrarna och storebror var glada, blev det lilla barnet också på gott humör. Motsatsen hade förstås samma effekt. Det fanns säkert mycket att glädja sig åt i Vallsjöbol vid den här tiden. 1930- talet hade utvecklat sig från mycket elände (främst av ekonomisk natur) i början av decenniet, mot mera normala förhållanden under de senaste åren. Den lilla familjen hade bott in sig i Vallsjöbol, på det ställe där fars moster och hennes familj (Stoltz) tidigare huserat och det var nog tämligen frid- och fröjdefullt på gården. Men det började nu komma tecken som tydde på att den politiska situationen i Europa var på väg mot något som pekade käpprakt åt fel håll. Tyskland var centrum för den härd av oro som getts mer och mer bränsle, ju större makt en viss galning, vid namn Adolf Hitler, skaffat sig. Efter många kupper och intriger, hade han nu fått full kontroll över rikets resurser, inte minst de militära. Redan i mars månad 1938 tågade han in i Österrike och gjorde landet till en del av det tyska riket och ett halvår senare skedde samma sak med det tjeckiska Sudetlandet. Det övriga Europa, med Storbritannien i spetsen, gav sitt samtycke i den naiva tron att man därmed skapat "peace in our time" (Chamberlain). Snart skulle man dock bli varse att det där bara var början på den storhetsvansinniges idéer om ett ofantligt stort och mäktigt framtida, ariskt Deutschland, Deutschland über alles, über alles in der Welt. I Sverige avled landets dittills störste skådespelare, ikonen Gösta Ekman, i början av året. I sorgetåget fanns hundra tusen personer på Stockholms gator. Riksdagen beslutade bland annat att anställda i allmän och enskild tjänst skulle få tolv dagars betald semester och att 1 maj från och med året efter skulle vara helgdag. En ny sport introducerades i Sverige: Frågesport i radion, med Gösta Knutsson som frontfigur. På den mera traditionella sportfronten kan noteras att Italien blev världsmästare i fotboll, efter att ha besegrat Ungern i finalen. Sverige mötte Brasilien i match om bronset och det blev en hedersam förlust för de svenske. Joe Louis, den amerikanske världsmästaren i tungviktsboxning (svart), knockade utmanaren, tysken Max Schmeling (vit), redan i första ronden. Man kan nog ana vad Adolf Hitler tyckte om det resultatet. Själv hade han otvivelaktigt vunnit första ronden i matchen om herraväldet i Europa. Han hade redan utdelat många slag under bältet och flera skulle det bli. Det återstod många ronder i den bataljen.

Många vek undan och tänkte som så: Kanske att Hitler är mänsklig ändå.

1939 Den 27 augusti skrev Birgit i ett brev till sin vän Greta:

"Kan du tänka, jag var till BB häromdagen och fick mej en tös, så nu har man önskebarn. Du kanske redan hört denna stora nyhet, för såna rykten bruka sprida sig fort. Ja, som du förstår så behöver åtminstone inte jag frukta för arbetslöshet men det går riktigt bra, när man blir van. Mitt i värsta bärtiden, 1 augusti, så fick jag åka iväg till lasarettet, sen låg jag där jämnt en vecka och sen var det att börja på med bären dagen efter jag kom hem. Men jag har varit ovanligt stark både före och efter den här resan, så det har gått över förväntan."

Britt föddes den 1 augusti och familjen i Vallsjöbol bestod därefter av fem personer, med farfar, Elsa, Lennart och (tidvis) Erik på fem minuters avstånd, i Mossebo. Morföräldrarna och morfars bröder fanns i Barrud, som låg så pass långt bort att kontakterna var tämligen sporadiska. I Vallsjöbol blev många fotogenlampor överflödiga, i och med att elektriciteten gjorde sitt intåg i byn. En två- åring var inte direkt påverkad av det följande, men det skedde år 1939. Den 1 september tågade tyska trupper in i Polen, vilket tvingade Storbritannien och Frankrike att bekänna färg. Även ryssarna marscherade snart på bred front och det här var början på många års ofred. Det andra världskriget hade börjat. I början av året hade den amerikanska tidskriften TIME utsett Adolf Hitler till "årets man 1938" och en av Hitlers mest löjliga lakejer, Hermann Göring, hade blivit dekorerad med Storkorset av vår egen Gustaf V. I övrigt deklarerade Sverige gång på gång sin neutralitet. På hösten 1939 träffades de tre kungarna, Gustaf V av Sverige, Kristian X av Danmark, Haakon VII av Norge och Finlands president Kyösti Kallio i Stockholm. Solidaritet och lojalitet (i relation till ett alltmer hotat Finland) och därutöver neutralitet, var nyckelord i statschefernas gemensamma deklaration. I Sverige bildades en samlingsregering, i vilken kommunisterna var portförbjudna. Under det ödesdigra året 1939 hände också följande: Gösta Knutssons första Pelle Svanslös- bok kom ut. Den elektriska adventsljusstaken såg dagens ljus i Sverige. Filmen "Borta med vinden" hade premiär i Amerika. Den finske författaren Frans Eemil Sillanpää fick nobelpriset i litteratur. Föga förvånande, hittade den norska nobelkommittén ingen värdig fredspristagare detta år. Dörren stod på glänt mot ett nytt decennium. Det fanns mycket att oroa sig för.

Ljusning i mörkret: elektriska strömmen.

Kriget var maran i nattliga drömmen.

1940 Mariestad fick det år 1583, Askersund fick det år 1643 och Karlskoga fick det år 1940: privilegiet att kallas stad. Radions nyheter från TT Januari: Sovjetiska plan bombade flera finska städer. Februari: Strider i Karelen. Svenska frivilliga deltog. Sovjetiska plan bombade Pajala, av misstag. Mars: Mordbrand i Norrskensflammans lokaler i Luleå. Fred i Finland. April: Tyska trupper tågade in i Danmark och Norge. Allmän mobilisering i Sverige. Maj: Tyska permittenter fick lov att åka tåg genom Sverige. Winston Churchill (den nye brittiske premiärministern) höll tal i parlamentet och lovade "blod, svett och tårar". Tyskarna besatte Nederländerna och Belgien och tågade in i Frankrike. Juni: Sverige lät tyska trupper åka tåg genom Sverige. Italien gick aktivt in i kriget på Tysklands sida. Sovjet ockuperade Estland och Litauen. Juli: Slaget om Storbritannien började. Karl- Gerhard sjöng om "Den ökända hästen i Troja". Sången förbjöds av polismästaren i Stockholm. Augusti: De Baltiska staterna blev sovjetrepubliker. Leo Trotskij mördades i Mexiko. September: Luftwaffe bombade London. I det svenska andrakammarvalet fick sossarna 53, 8 procent av rösterna. Karin Boyes roman "Kallocain" kom ut. Italien, Tyskland och Japan ingick en tremaktspakt. Tyska trupper transiterades från Norge till Finland, via Sverige. Oktober: Brittiska bomber släpptes, av misstag, över Malmö. Charlie Chaplins film "Diktatorn" hade premiär i Amerika. Italien invaderade Grekland. Brittiska soldater landsteg på Kreta. Torgny Segerstedt (chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning) uppmanades av den svenske kungen att upphöra med sina tysk- fientliga skriverier. Han vägrade. December: Bensinransonering. Gengasaggregat började användas. Det mesta av detta, och mycket annat, fick en treåring höra på en radioapparat som stod i föräldrarnas sovrum. När det var nyheter från TT (kanske tre, fyra gånger per dag) samlades familjen framför radioapparaten och volymen skruvades upp några snäpp. Mitt första minne handlar om strikt svartklädda människor som lyssnade på radionyheterna. I efterhand har jag förstått att de svarta kläderna hade samband med en begravning i månadsskiftet februari/ mars 1940. Det var morfars bror, Carl Gustaf Carlsson i Barrud, som avlidit. En knapp månad senare befann sig vår familj i Örebro och på det moderna EPA- varuhuset fanns en högtalaranläggning. Där meddelades, mellan de kommersiella budskapen, att Selma Lagerlöf avlidit och med facit i hand vet man att besöket i Örebro skedde den 16 mars 1940.

När det var nyheter, lyssnades spänt. Krigslyckan, hade den möjligen vänt?

1941 Mera radionyheter från TT Januari: Brittiska och italienska trupper stred i Afrika. Februari: Ökenräven Erwin Rommel kom till Tripolis. Mars: USA: s president, Franklin D. Roosevelt, undertecknade "Lend- Lease- lagen" (USA "lånade ut" krigsförnödenheter till sin vänner i Europa. April: Grönland fick beskydd av USA. Tyska trupper tågade in i Jugoslavien. I Sverige fanns 1, 5 miljoner radiolicensinnehavare (radiotätast i världen). 700 tyska flygplan bombade London. Maj: Begreppet "swingpjatt" lanserades i Stockholm av Kar de Mumma. Det brittiska slagskeppet HMS Hood och det tyska, Bismarck, gick under. Juni: Stockholms stadsfullmäktige beslutade att bygga en tunnelbana. Tyskland anföll Sovjetunionen. Italien och Rumänien hakade på. Det svenska Högerpartiet ville förbjuda Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Nya strider mellan Finland och Sovjetunionen. Ungern förklarade Sovjetunionen krig. Juli: En division tyska soldater (Engelbrechtdivisionen) reste från Norge, genom Sverige, till Finland. Ett tåg med tysk ammunition exploderade på Krylbo station. Amerikanska soldater stationerades i Island. Augusti: Gunder Hägg satte sitt första världsrekord (1500 meter) på Stockholms stadion. Finska trupper intog Viborg. September: Amerikanska krigsfartyg attackerade tyska ubåtar. Massavrättningarna i Auschwitz inleddes. Tyskarna avrättade 35000 judar från Kiev, vid Babi Jar. Den första casino- revyn, med Gösta Bernhard och Stig Bergendorff hade premiär. Oktober: Vilhelm Mobergs roman "Rid i natt" kom ut. Tyska trupper närmade sig Moskva. November: USA upphävde sin neutralitetsakt. Den svenska värnplikten förlängdes från 175 till 450 dagar. Affisch- kampanjen "En svensk tiger" startade. Frans G. Bengtssons roman "Röde Orm" kom ut. December: Tyskarnas offensiv hejdades några mil utanför Moskva. Japanerna bombade USA: s flotta i Pearl Harbor, på Hawaii. USA trädde in på krigsarenan. Italien och Tyskland förklarade krig mot USA. Det var 53, 3 grader kallt i Vilhelmina (Malgovik). Motboksinnehavarna fick sin sprittilldelning sänkt från 4 till 3 liter. Så kallt som i Vilhelmina var det förstås inte i Vallsjöbol. Men det var kallt och det var mycket snö och det eldades både dag och natt i spisar, kakelugnar och kaminer. Författaren fyllde fyra år. Storebror var sex år och lillasyster två. Far försvann då och då till något hemligt ställe, där man låg i beredskap, men snart kom han tillbaka och återtog befälet över gårdens skötsel och allt var som vanligt igen. Fast det var det ju inte! Krigsskådeplatserna låg bortanför Sveriges gränser, men händelserna satte sina spår även i en kall och insnöad by som Vallsjöbol.

Runtom i världen sprang nassarnas drägg. Men snabbast av alla var vår Gunder Hägg.

1942 När min storebror Bernt var fem år var han redan en stor kille som fick uträtta små ärenden och vara till hjälp. Han blev till och med tillfrågad, vad han tyckte om saker och ting. Nu var det min tur att vara fem år, men jag var fortfarande lillebror och inte alls lika stor som storebror hade varit ett par år tidigare, vare sig i mina egna ögon eller andras. Bernt började skolan det här året. Själv fick jag tills vidare nöja mig med att följa med till söndagsskolan i Mosselund. Den vanliga skolan var än så länge bara en spännande hägring som väntade längre fram. Ännu mera radionyheter från TT Januari: De tyska styrkorna i Sovjetunionen for illa på grund av köld och snö. Tusentals finska krigsbarn kom till Stockholm. De första amerikanska trupperna landade i Europa. Februari: Vidkun Quisling blev regeringschef i Norge. Japanska bombplan anföll Darwin i Australien. Det noterades köldrekord i hela Sverige. Det var 35 grader kallt i Skåne. Mars: Japanerna erövrade Java och Filippinerna. April: Amerikanerna började bomba japanska städer. Britterna bombade Trondheim. Maj: Riksförbundet Sveriges lottakårer bildades. Juni: Första slaget vid Al Alamein. Adolf Hitler for till Helsingfors och uppvaktade Gustaf Mannerheim på 75- årsdagen. Amerikanarna besegrade japanerna i slaget vid Midway. IFK Göteborg vann fotbollsallsvenskan. Det utkämpades häftiga strider i norra Afrika. Juli: Gunder Hägg slog tre nya världsrekord. Massor av judar deporterades från Warszawa till Treblinka. Tyskarna anföll Stalingrad, Leningrad och Kaukasus. Augusti: Brittiska och amerikanska forskare började ett samarbete, med målet att bygga en atombomb. Gunder Hägg satte världsrekord på 2000 och 3000 meter. Sovjetiska bombplan pepprade Helsingfors. September: Tyska soldater trängde in i Stalingrad. Brittiskt flyg bombade Oslo. Gunder Hägg satte tre nya världsrekord. Oktober: Andra slaget vid Al Alamein. Bernard Montgomerys armé besegrade Erwin Rommels tyska Afrikakår. November: Nya brittiskamerikanska styrkor landsattes i norra Afrika. Tyskarna på reträtt. Sovjetiska trupper, under Zjukovs befäl, gick till motattack i Stalingrad. Norska judar deporterades till Polen. December: Första numret av "Rekordmagasinet" kom ut. USA bombade Neapel. Tyskarna var inringade i Stalingrad. Krigshändelserna dominerade nyhetssändningarna totalt de där åren. Många konstiga namn på platser, fartyg, flygmaskiner och personer strömmade ut ur radion och för ett barn var det förstås omöjligt att förstå sammanhangen. Fast så mycket fattade man, att Hitler var den stora ondskans främste företrädare.

gör så att jorden blir kvitt alla krig! Om du är god, Gud, vi bönfaller Dig:

Aftonbön 9

1943 Stockholm- Motala, Stockholm- Motala. Nyheter från TT Januari: Frank D. Roosevelt, Winston Churchill och Charles de Gaulle möttes i Casablanca. Tyskarna kapitulerade vid Stalingrad. Februari: USA: s trupper besegrade japanerna vid Guadalcanal. General Dwight D. Eisenhower utsågs till ledare för de allierade i västra Europa. Joseph Goebbels skrek och gapade i Sportpalatset i Berlin. Mars: Die Leander (Sara) lämnade Tyskland. Mora- Nisse Karlsson vann sitt första (av nio) Vasalopp. April: Den svenska ubåten HMS Ulven försvann. Ett uppror i judeghettot i Warszawa krossades. Maj: Ubåten HMS Ulven hittades, minsprängd, utanför Marstrand. Tyskarna och italienarna kapitulerade i norra Afrika. Olle Tandberg blev europamästare i tungviktsboxning. Juni: Gustaf V hyllades på sin 85- årsdag. Juli: Pansarlaget vid Kursk inleddes. De allierade landsteg i Sicilien. Hamburg utsattes för intensiva bombningar, natt och dag. Den italienske diktatorn Benito Mussolini störtades. Charles de Gaulle blev ledare för den franska befrielserörelsen. Augusti: Den svenska regeringen vågade nu sätta stopp för alla tyska transporter genom Sverige. September: De allierade tågade in i Rom. Benito Mussolini fritogs ur fångenskapen. Chiang Kai- Chek blev president i Kina. Oktober: Det första svensktillverkade bombplanet (B 17) provflögs. Filmen Casablanca hade Sverigepremiär. Italien förklarade Tyskland krig. 7500 danska judar flydde till Sverige. November: 160 amerikanska flygplan bombade Rjukan i Norge. Stora delar av Berlin bombades sönder och samman. Sol- och våraren Gustaf Raskenstam ställdes inför rätta i Sverige. Roosevelt, Churchill och Stalin möttes i Teheran. December: Josip Broz (Tito) bildade en partisanregering i Jugoslavien. Dwight D. Eisenhower blev överbefälhavare för de allierade (utnämningen kom på julaftonen 1943). Familjens julfirande följde ett givet mönster: julaftonen, med mat och dryck och julklappsutdelning i Vallsjöbol och juldagsmiddag i Mossebo. Faster Mildred, från Örebro, deltog ibland, medan farbror Gustaf och Ingeborg, från Karlskoga, kom varje år. Jultomten kunde man lita på. Punktligt, efter julskinkan och gröten, knackade det hårt och bestämt på ytterdörren och så stod han där i farstun med säcken full. En jul kom det två tomtar. Den gången hade både far och Lennart fått förhinder att närvara vid själva julkappsutdelningen, fick vi veta. Julen var den stora högtiden, för både vuxna och barn. Ingen tvekan om den saken. På juldagsmorgonen var det obligatoriskt att åka till julottan. Fast ett år blev det "mässfall", eftersom den förbeställda taxibilens förare sov ruset av sig på juldagsmorgonen. Han försov sig, den jäveln! Detta olyckssaliga beteende lade viss sordin på julstämningen.

Julen var festlig för stora och små. Bra att på god fot med tomten då stå.

1944 På radion rapporterades Januari: Radioanropet "Stockholm- Motala" byttes ut mot "Sveriges Radio". Tyskarna gav upp belägringen av Leningrad. Februari: Island förklarade sig självständigt från Danmark. Sovjetplan bombade Helsingfors. Mars: 800 amerikanska flygplan bombade Berlin. Tyska soldater ockuperade Ungern. April: Den danska motståndsrörelsen genomförde en rad sabotage mot tyskarna. Maj: Sovjet kastade ut tyskarna från Krim. Juni: De allierade tog kontroll över Rom. "Operation Overlord" inleddes (D- dagen). Tyskarna sköt V- raketer mot London (varav en gick fel och hamnade i Sverige). Sovjetiska förband intog Viborg. Juli: Den sovjetiska armén återerövrade Minsk. Adolf Hitler utsattes för ett attentat, men överlevde. Gunder Hägg satte världsrekord på 1500 meter. Augusti: Gustaf Mannerheim blev president i Finland. Charles de Gaulle ledde de allierade in i Paris. September: Volvo lanserade Pv 444. Filmen "Hets" hade premiär. Det blev vapenvila mellan Finland och Sovjet. Oktober: Den tyska staden Aachen intogs av de allierade. November: Grekland befriades av de allierade. Franklin D. Roosevelt omvaldes till president i USA. Första numret av tidningen Expressen kom ut. Det svenska passagerarfartyget S/S Hansa sänktes i Östersjön. Amerikanarna intensiv- bombade Tokyo. December: Tyskarna inledde en storoffensiv i Ardennerna. Bonniers förlag refuserade Astrid Lindgrens "Pippi Långstrump". De olympiska spelen i Cortina och London kunde såklart inte genomföras på grund av kriget. Fyra år tidigare hade vinterspelen i Sapporo och sommarspelen i Helsingfors blivit inställda av samma skäl. En hel elitidrottsgeneration berövades därmed möjligheten att vinna olympiska medaljer. Senast det begav sig var i Tyskland år 1936 och först 1948 skulle det åter bli olympiska spel. Folkskolan i Vallsjöbol låg högre än allting annat i byn. Det var undervisning på hög nivå. - : ) Flickor (som mest kallades töser vid den tiden) och pojkar (som kallades pojkvaskrar - nej, jag skojar; de kallades pojkar, rätt och slätt) i åldern sju- tretton år undervisades i tre klasser. Det var intagning vartannat år, så om det fanns en klass 1, fanns där även en klass 3 och en klass 5 och de tre klasserna satt i samma skolsal, övervakade av en lärare (magister) som satt i sin kateder. Han hade svarta tavlan och en pekpinne strax bakom sin rygg. Läraren hette, sedan ett år tillbaka, Gustaf Nilsson. Det var sex elever som skrevs in i förstaklassen det året: Eldroy, Hasse, Tuve, Gunborg, Majlis och Alf. Nu hade vi sex år, med samma magister i samma sal, att se fram emot.

Skolan den lärde oss goda fasoner, något som fattades Kalles kalkoner.

*) *) Karl Fredéns aggressiva kalkoner var ofta i vägen, nedanför backen upp mot skolan. 11

1945 Radion och tidningen (Göteborgs- Posten hos oss) rapporterade Januari: Tove Janssons första Mumintroll- bok kom ut. En sovjet- vänlig regering tillträdde i Polen. Sovjetiska trupper nådde Budapest. Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg tillfångatogs. Februari: Franklin D. Roosevelt, Winston Churchill och Josef Stalin konfererade i Jalta. Över hundratusen svenska metallarbetare gick ut i strejk. Dresden bombades intensivt. Amerikanska trupper intog Manilla. Mars: Finland förklarade krig mot Tyskland. April: Röda Korset skickade Folke Bernadotte med vitmålade bussar till Tyskland. De allierade bombade Berlin. Hitler gav order om att förstöra alla fabriker och kommunikationer i Tyskland. Sovjetiska trupper tågade in i Wien. President Franklin D. Roosevelt avled. Amerikanska och sovjetiska trupper möttes vid floden Elbe. Benito Mussolini tillfångatogs och arkebuserades. Adolf Hitler begick självmord. Storamiral Karl Dönitz efterträdde Hitler. Maj: Joseph Goebbels och hans familj begick självmord. Noterades att de vita bussarna räddat 16000 fångar. Sovjetiska trupper intog Berlin. Tyskland kapitulerade villkorslöst. Österrike och flera andra länder blev fria stater. Juni: Tyskland delades i fyra ockupationszoner. FN: s stadgar undertecknades av 51 stater. Ett snälltåg kolliderade med ett godståg i Gårdsjö. Juli: Metallarbetarstrejken upphörde. Det var total solförmörkelse i Sverige. En atombomb provsprängdes i New Mexiko. USA, Sovjetunionen och Storbritannien konfererade i Potsdam. Man krävde villkorslös kapitulation av Japan. Japanerna tillbakavisade kravet. Winston Churchill efterträddes av Clement Attlee. Den svenska samlingsregeringen avgick. En ren socialdemokratisk tillträdde. Augusti: Atombomber fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Japan kapitulerade för övermakten. September: Den första bananbåten på länge anlände till Göteborg. Amerikanska och sovjetiska trupper positionerade sig på Korea- halvön. Oktober: FN: s stadgar trädde i kraft. November: Nürnberg- rättegångarna inleddes. Charles de Gaulle blev president i Frankrike. Astrid Lindgrens Pippi Långstrump kom ut. December: Det tyska CDU- partiet bildades. 28 nationer bildade Internationella valutafonden och Världsbanken. Under vårt första skolår kan jag inte minnas att de pågående, dramatiska krigshändelserna berördes under lektionerna, vilket inte är ett dugg förvånande. Vi var barn och vi var i skolan för att lära oss läsa, skriva och räkna och vi var sannerligen inte mogna för några analyser av så krångligt slag. Inte heller våra äldre skolkamrater ägnade samtidens skeenden någon uppmärksamhet. Läroböckerna i historia om det stora kriget var inte skrivna ännu.

Hurrarop hördes på gator och torg. Suckar av lättnad och suckar av sorg.

PAUS Under vilken saker och ting summeras Under första hälften av 1940- talet var det kriget som överskuggade allting annat. Om vi betraktar vårt land som Regalskeppet Tre Kronor: Den överårige monarken (av tradition tyskvänlig) hade utnämnt Per Albin Hansson till kapten på skutan. Denne var en skicklig och rutinerad sjöbjörn, om än lite väl försiktig emellanåt. Han brukade väja lite extra för grynnor och skär som låg nära farleden. Han ville vara på den säkra sidan, sa han. Kapten Hanssons närmaste underhuggare var en brokig samling. Några hade tämligen god sjövana, medan andra var obotliga landkrabbor. Tre Kronors kompass stod stadigt riktad mot N (som i Neutralitet), men inte N till vilket pris som helst. Ibland blåste det upp ordentligt och då förlitade sig kaptenen mera på sin intuition än på sjökortet. När vinden ven som kraftigast, rakt söderifrån, fann sig kapten Hansson föranlåten att lägga sig i lä någon tid och lämna farleden fri för tysk transittrafik. Detta kallades av många förståsigpåare för eftergifter, något som kapten Hansson bestämt förnekade. Det handlade om anpassning, inom neutralitetens ramar, förklarade han. Tre Kronor hade inte något bestämt mål under de där årens seglats. Man stävade lite på känn, än hit än dit och ambitionen var inte högre än att hålla sig flytande. När kriget pågått några år blev kaptenen betydligt modigare, vilket inte fick några mera vittgående konsekvenser, eftersom kriget tog slut och Tre Kronor kunde gå ner i varv. Så småningom mönstrade den gamla besättningen av och kapten Hansson fick nya, s- märkta besättningsmän. I Vallsjöbol lyssnade man inte bara på radio och läste tidningar under de där krigsåren. Det levdes ett vanligt bondgårds- liv också. Gårdens produkter bidrog till mathållningen, för både människor och djur. Det mesta som vanligen köptes i affärerna var ju ransonerat, så lite knappt var det med kaffe, te, choklad, socker och salt och sånt, men ingen behövde svälta. På våren 1944 stod det en nybyggd lillstuga klar för inflyttning på gården och där bosatte sig morföräldrarna och morfars bror. Vi barn kände dem inte så bra tidigare, men nu blev det ändring på det. Vi träffade dem flera gånger om dagen, vilket vi ville eller inte och till farfar och hans familj i Mossebo var det fortfarande bara fem minuters väg. Och har man sett på Tusan! Plötsligt en dag, vid mitten av 1940- talet, stod det en liten körklar, blågrön Opel på gårdsplanen och med den krympte avståndet till omvärlden också. I Amerika fanns det många släktingar och det skrevs massor av brev, fram och tillbaka, även under krigsåren. Breven censurerades visserligen, men det var inga spionhemligheter i texterna, så de kom fram förr eller senare med lite extra stämplar på kuverten. Utvandrarna från Barrud, morfars syster Ida Lovisa och broder August Edvard, avled båda under kriget, han år 1942 och hon 1943. 13

1946 Några notiser från året Rättegångarna i Nürnberg inleddes. Charles de Gaulle fick sparken som fransk president. Den svenske statsministern Per Albin Hansson avled och efterträddes av Tage Erlander. Bernts, Alfs och Britts morfar Johan avled i Vallsjöbol. Gustaf V: s chaufför körde av vägen och Kungens kurva blev ett begrepp. Jussi Björling debuterade på La Scala i Milano. Birgit Nilsson debuterade på Stockholmsoperan. Edvard Persson for med S/S Drottningholm, för att turnera i USA. Det första programmet "Frukostklubben" med Sigge Fürst sändes i radion. God morgon Det var en lördagsmorgon mitt i vintern. Där satt en snart nioårig gosse, tillsammans med mor (32), far (36), storebror (11) och lillasyster (6), vid köksbordet i Vallsjöbol och åt den obligatoriska grötfrukosten. Alla var mer eller mindre morgontrötta och gäspningar blandades med gröt- tuggor. Det var snart dags för Bernt och Alf att bege sig till skolan. Britt var ännu inte inne i skolsvängen, men till hösten, så . . . I sovrummet, innanför köket, stod radioapparaten på som vanligt. Det kändes lite som att hela det nu avslutade kriget hade utspelat sig i radioapparatens hemliga inre. Hur många dramatiska meddelanden hade inte strömmat ut genom den där högtalaren de senaste åren! Barna- öronen hade vant sig vid att höra om förlista fartyg med tusentals människor som drunknat, om begångna massmord, om utplånade städer och om det grymmaste grymma som drabbat ofattbart många. Nu var det efterkrigstid, som man sa och radion var mera mänsklig. Fortfarande var nyhetssändningarna det viktiga, men klockan sex på vardagkvällarna var det en grammofontimme som inleddes med marsch- musik och avslutades med schlagersång av modernt snitt. Det fanns rena nöjesprogram också, mest på kvällstid. "Dagens revy" var ett sånt program, med sång, musik och skämtsamt tal. Morgonunderhållning i radion, kunde det vara något? Det frågade man sig nog på Radiotjänst i Stockholm och så plagierade man en amerikansk programidé rakt av och gjorde "Frukostklubben", en direktsänd (naturligtvis) underhållning från Stockholm. Sigge Fürst var den perfekte programledaren. Ingen människa kunde låta så positiv och morgonpigg som han. "Innan vi går ut i dagens jobb och skubb, träffas vi i våran Frukostklubb; god morgon, god morgon." På lördagarna hade vi "Roliga timmen" i skolan. Den var inte lika rolig som Frukostklubben. Nej, den var inte hälften så rolig. Sorgligt nog missade vi alltid slutet av Frukostklubben, eftersom det inte passade sig att komma för sent till morgonandakten i skolan.

Men vägen till skolan blev inte så lång, med öronen fyllda av frukostklubbssång.

1947 Några notiser från året Källskatt och personnummer infördes i Sverige. De första strumporna av nylon kom till Sverige (från Amerika, förstås). Prins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka på Kastrup. Vulkanen Hekla, på Island, fick ett utbrott. Christian Penicillin började säljas på svenska apotek. Örebroutställningen "Mot ljusare tider" invigdes av prins Bertil. Alla tiders värmerekord (plus 38 grader) uppmättes i Småland. Italiensk arbetskraft började komma från Italien. Det var elransonering och det blev förbjudet att köra bil på söndagar. Riksdagen fattade beslut om allmänt barnbidrag, 260 kronor per barn och år (upp till 16 års ålder). En liten, liten lillasyster Beslutet om barnbidrag fattades av Riksdagen i mitten av juli 1947 och man frågar sig då varför riksdagsledamöterna inte satt i sina hammockar, alternativt låg i sina hängmattor så dags på året, i stället för att nöta bänkarna i riksdagshuset. Det var rekordvarmt semesterväder i Sverige den där sommaren, men tydligen var de folkvalda befriade från ferier. Det andra som förvånar är hur snabba i vändningarna Birgit och Gunnar var. Redan tre veckor efter riksdagsbeslutet hade de en barnbidragsberättigad baby i vaggan. Fast det är klart. De hade ju redan tre telningar som uppfyllde villkoren för bidraget ifråga och det skulle inte komma några pengar förrän året efter. Barbro föddes den 5 augusti och det var förstås en stor dag i familjen. Britt hade då nyligen fyllt åtta år och bröderna var tolv och tio år gamla. I familjen hade det en tid pågått en tävling om vem som tyckte det var roligast att få en lillasyster. Jag hade kanske inte uttryckt mig tillräckligt positivt, så jag kom nog sist i den där inofficiella tävlingen. Skulle jag, så här långt efteråt, försöka mig på att gissa de övrigas placeringar, ser listan ut så här. Mest hängiven: Britt. Därefter: Birgit och Gunnar. Därefter: Bernt. Därefter: Alf, mormor, Per Adolf, farfar, Elsa och kanske några till. Varför placerar jag mig själv så långt ner på listan? Av det enkla skälet att jag inte brydde mig så mycket om något som jag inte kunde påverka. Ska sanningen fram, så var det inte någon som frågade mig, vad jag tyckte. Man tog för givet att jag var negativ, eftersom jag inte ropade ut min glädje. Var jag glad då? Jag har redan svarat på den frågan. Jag brydde mig vid den tiden mera om andra saker - som Rekordmagasinet och kanske lite grann, sånt som man lärde sig i skolan. Men det var, utan tvekan, en väldigt viktig händelse att det föddes en liten, liten lillasyster i augusti månad det året. Det tyckte alla i familjen och jag var en del av den. Ett tvärt kast: man får inte glömma att det var elransonering och bilstopp på söndagar.

Värmen är påtaglig, torkan rätt svår. Bilen står still. Trafikanterna går.

1948 Ett år med två olympiska spel Äntligen fick världens idrottare tävla om olympiska medaljer igen, efter den OS- timeout som varat i tolv år. Det var Schweiz som arrangerade vinterspelen. 28 nationer skickade folk med skidor, skridskor, kälkar och annat till St Moritz. Sverige kammade hem 10 medaljer, varav 4 guld. Sommarspelen hölls i London och där hade Sverige också stora framgångar och placerade sig som tvåa i medaljligan (efter USA) bland de 59 deltagarländerna. Drygt 40 medaljer blev det för de blågula, varav 16 guld. Inte konstigt att det gick så bra för svenskarna, viskades det på arenorna. Medan andra nationer varit sysselsatta på slagfälten, kunde svenskarna träna i lugn och ro. Det stora kriget var inte glömt, så tyskar och japaner fick inte vara med, vare sig i Schweiz eller i England och Sovjetunionen var inbjudna, men tackade "njet". Det som fick mest utrymme i Rekordmagasinet, och därmed också i Vallsjöbol, var nog fotbollslandslagets guldmedaljer. Genomslag fick också den nyligen anställde radioreportern Lennart Hyland. Tidigare hade Sven Jerring haft monopol på sportreferaten i radion, men nu stormade Hyland in och refererade. Jerring förmedlade fakta, medan Hyland målade bilder av skeendena på idrottsarenorna. Det var en fröjd att vara radiolyssnare. Annat hände också under året Mahatma Gandhi mördades i Indien. Staten Israel utropades och krig utbröt i regionen. En luftbro till Västberlin öppnades. Medlaren, greve Folke Bernadotte, mördades i Jerusalem. Transistorn, som snart skulle ersätta radiorören, presenterades av amerikanska forskare. Harry S. Truman vann presidentvalet i USA. Det var kris i Pingströrelsen, då Lewi Pethrus och Sven Lidman råkade rejält i luven på varandra. Med tanke på den sista notisen Frikyrkoverksamheten i Vallsjöbol med omnejd var omfattande. Där fanns de gamla missionsförbundarna, med Mosselund som samlingsplats och de mer moderna pingstvännerna som hade sitt kapell mitt i byns centrum. I min berättelse "Det fanns en rote" (som var förlagd till år 1948) beskrev jag dessa båda rörelsers verksamhet ganska utförligt. Ur en elvaårings synvinkel var missionsvännerna, ytligt sett, lite lågmält gråaktigt småtråkiga, men toleranta mot oliktänkande. Pingstvännerna var mera allmänt högljudda, återhållsamma i sin personliga utstyrsel, men mycket frispråkiga i sitt religionsutövande och föga toleranta mot folk utanför den egna kretsen. Någon som var väl insatt i Vallsjöbols inre värld under 1940- talet, uttryckte sig i modern tid så här: "I dag talas det så mycket om talibaner. Men talibanfasoner är ingenting nytt. Det vet den som växte upp i Vallsjöbols by."

Byn var en degel av olika tänk. Trosvissa satt på sin upphöjda bänk.

1949 Under året hände bland annat detta Gunnar Nordahl blev proffsfotbollspelare (i Italien). Republiken Irland blev till. NATO bildades. Stringhyllan skapades. Sovjetunionen testade sin första atombomb. "Flygande tunnan" (J 29) börjades serietillverkas. Mao Zedong utropade folkrepubliken Kina. Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" kom ut. Den första Åsa- Nisse- filmen hade premiär. Personbilen Saab 92 började tillverkas. Gunnar Hedlund i Rådom blev ordförande i Bondeförbundet. Födelsedagar, politik och jordgubbar Jag har inte så många tydliga minnen från året, men en sak tyckte jag var kul och det var tre födelsedagar under året. Farfar, Carl i Mossebo, fyllde 80 år och hans son Gunnar fyllde 40 och farfars yngre son Lennart fyllde 20. Det var inte firandet i sig som var något märkvärdigt, tyckte jag. Jag var nog lite sifferfixerad, för detta att farfar var dubbelt så gammal som Gunnar som var dubbelt så gammal som Lennart, det försökte jag lansera som en lustighet. Men responsen från övriga familjen var ljum. Siffer- nörden negligerades. Suck! Att Britt samma år var hälften så gammal som Lennart, tänkte jag aldrig på, så jag var kanske ingen hundraprocentig siffernörd, trots allt. Tidigt tyckte jag att politik var intressant och underhållande. Orsaken var främst den där radioapparaten som hade så mycket att förmedla. När det sändes politiska debatter på radion, var det inte så konstigt att far lyssnade, för han hade nu gett sig in i lokalpolitiken i socknen på allvar. Han var bondeförbundare och lyssnade särskilt noga på Gunnar Hedlund, den klurige, lågmälde och korthuggne mysgubben som i varje debatt lyckades få in sitt favorituttryck: "Man ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten". En tolvåring var, enligt den tidens skämtlynne, ännu inte torr bakom öronen. Kanske borde man varit det innan man lyssnade på politikernas käbbel (som Birgit uttryckte det). Jag tyckte att politik var som sport. Man tävlade! Jordgubbsodling började nu bli en alltmer viktig del av jordbruket. Året före (1948) kom de första jordgubbsflickorna till trakten. Vi barn hade tidigt blivit bekanta med jordgubbarna, från planta till plock. Att vi deltog i gårdens arbete var ingenting konstigt vid den tiden. Det fanns ju så mycket tid att förbruka på sommarloven, så några timmars arbete var väl ingenting att bråka om. Det fanns tid för lekar, mete i Visjön, bad i Skagern och fotbollspel vid Hansatorp också. Jag var rätt dålig på att läsa böcker, men det var nog vid den här tiden (ungefär) som jag läste min första bok, troligen en av Cromptons Bill- böcker. Och så läste man ju Rekordmagasinet varje vecka.

Odling av jordgubbar var vår kultur. Lönen för mödan var god, eller hur?

1950 Händelser under året Sveriges riksdag beslutade att på sikt införa nioårig grundskola. Krig bröt ut på den Koreanska halvön. 38: e breddgraden blev ett begrepp. Ett kraftigt jordskred inträffade i Surte, vid Göta älv. Kung Gustaf V (92) avled och efterträddes av Gustaf VI Adolf (68). Verksamheten med skolpoliser startade i Stockholm. I Vallsjöbol fanns det inga skolpoliser Vägen till och från skolan var väldigt olika lång för eleverna. Kortast möjliga skolväg hade de som bodde i Enebacken, som låg bara ett (snett) brännbollsslag från skolgården. Fast år 1950 fanns det inga barn i Enebacken, så det var ingen som fick tillgodogöra sig denna bonus. De som bodde i Herrängen, Eriksbacken och Lövåsen hade däremot ganska lång väg till skolan. Från Herrängen var det dessutom en rejäl uppförsbacke den första kilometern, något som dock kompenserades med en lika brant utförsbacke på hemvägen. Elever från Eriksbacken hade det omvända förhållandet. Därifrån var det nerförsbacke på morgonen och uppför på eftermiddagen, när Gubbelätta skulle betvingas. Vårt ställe låg mera i Mossebo än i själva byn Vallsjöbol, men vi hade bara en dryg kilometer till skolan och den sträckan brukade tillryggaläggas med varierande färdmedel. Det var sällan vi gick till fots. På sommaren var det på cykel (när vi hade lärt oss konsten att manövrera sådana fordon) och på vintern växlade vi mellan sparkstötting och skidor. Oavsett årstid bar vi på en ryggsäck, där skolböcker, smörgåsar och måltidsdryck samsades om utrymmet. Om det nu hade funnits skolpoliser i Vallsjöbol, kan man undra var dessa skulle gjort mest nytta. Det fanns en del ställen där vägar korsade varandra i byn och den mest trafikerade var den trevägskorsning, vid Sahléns affär som i själva verket var en fullvärdig korsning, om man klassade gång- och körvägen till Midskog som en förlängning av Mossebo- vägen. Där fanns byns mest imponerande mjölkbord. Säkert var det i den korsningen man skulle ha posterat skolpoliserna, om sådana funnits. Morgontrafiken var tätast, när bönderna från Borgan, Borgamossen och Mossebo kom dragande med sina mjölkflaskor som lyftes upp på det mäktiga bordet, i väntan på vidaretransport med mjölkbilen till mejeriet i Hova. Ungefär samtidigt transporterade andra bönder sina fyllda flaskor till andra mjölkbord utefter vägen. Lite senare på förmiddagen kom cyklisterna och de flesta hade då affären som mål. På hösten började jag mina regelbundna cykelturer till Gårdsjö på morgnarna. Jag var klädd i en splitter ny grön kostym med knappar av brunt läder och en portfölj låg på pakethållaren. Töreboda realskola var det nya målet för denna morgon- motion på en velociped av märket Rex.

Gustaf den femte var borta som kung. Sonen tog vid. Han var inte helt ung.

1951 Händelser under året "Karusellen", med Lennart Hyland, började sändas i radion. Koreakriget fortsatte och böljade fram och tillbaka. Semestern förlängdes till tre veckor. Det blev tillåtet att lämna Svenska kyrkan. Rausings i Lund presenterade en ny, tetraederformad mjölkförpackning. Kafferansoneringen upphörde (äntligen). En koalitionsregering bildades: Sossar och Bondeförbundare. Pär Lagerkvist fick nobelpriset i litteratur. Töreboda samrealskola Det är nog oundvikligt att tala lite mera om realskolan i Töreboda, men jag vill återvända till den gröna kostymen. Den inhandlades i Hova i början av augusti 1950. Oftast brukade kläder köpas hos Petterssons, snett emot Torget i Hova. Men den gången var det konkurrenten borta vid järnvägsövergången som fick den äran. Kostymen provades och gillades och far lyckades pruta ner priset med en femma och så var köpet kirrat och klart. "Ni har gjort ett fynd", var handlarens avskedsreplik. När jag senare kom till Töreboda, fann jag till min häpnad att två elever (bröder, den ene ett år äldre än den andre) hade exakt likadana kostymer som jag. Samma mossgröna färg och samma läderklädda knappar. De hade också gjort fynd, fast troligen hos Wenzels i Töreboda. Var det pinsamt? Nej, inte ett dugg. Vi var faktiskt snygga i vår gröna utstyrsel. Rektor Rud. Magnusson var bas för basset och han undervisade i tre främmande språk (med västgötsk accent). Lärare (adjunkter) på skolan var: Den lågmälde Sven Gaunitz (biologi och geografi), den sannolikt obotlige ungkarlen Fritz Lindén (matematik, fysik och kemi), den ogifte Göte Andersson (språk) och den tillika ogifta, relativt unga Birgit Hellqvist (kristendom, svenska och historia), formellt inte adjunkt, men godkänd ändå. Den gråhårige, aldrig leende kantorn, Sven Holmblad, undervisade i sång och musik. Gymnastiklärare var Olga Junzell och hon kallades Doktorinnan Junzell. Slöjdläraren hette Gotthard Björkäng och han behärskade, namnet till trots, alla förekommande träslag. Vaktmästaren, med fickur i västfickan och behörighet att bära en stor nyckelknippa, hette Nathanel Sandén och skolbespisningen sköttes av fru Finnborg, ständigt försedd med en slev i handen och ett vitt förkläde om livet. Fil. licentiat Fritz Lindén var skolans mest lärde lärare (han sades skriva på sin doktorsavhandling) och han kallades Pluto, medan övriga lärare kallades det de hette. Alla syntes ha stor respekt för doktorinnan Junzell, kanske för att hon var en äkta GIH- utbildad gymnastikdirektör. När rektorn och lärarna samlades för att besluta om något, sades de sitta i kollegium. När eleverna satt i sina bänkar, sades de till att sitta still och lyssna uppmärksamt på sina lärare. Det var respekt och det var skola på det gamla sättet.

Blev nu besannad, en mångårig spådom: Tage Erlander plus Hedlund i Rådom.

1952 Händelser under året En riksomfattande kommunreform genomfördes. Gösta Nordgren (Snoddas) sjöng låten Flottarkärlek i Karusellen. Olympiska vinterspel i Oslo. Mopeder började trafikera svenska vägar och gator. Och det passade ju bra, lagom till de olympiska sommarspelen i Helsingfors. I Stockholm invigdes tunnelbanan till Vällingby. Agatha Christies teaterpjäs Råttfällan hade premiär i London. Händelser i Finnerödja och Töreboda Det var skottår och olympiska spel. Jag hade aldrig någon moped. Det hade kanske inte varit så dumt att färdas på en sådan mellan Vallsjöbol och Gårdsjö. Sannolikt hade jag då kunnat sova fem minuter längre på mornarna. Men det var aldrig tal om någon moped. Mitt intresse för tändstift, olja och bensin var obefintligt och det spelade nog en viss roll i sammanhanget. Jag var nöjd med min Rex. I Töreboda var vår klass inga nybörjare längre. Vi fick flytta upp på övervåningen i det fyrkantiga huset, som låg mellan kyrkan och folkskolan och vi började läsa ett tredje främmande språk, Franska. Oh, la, la! Jag gillade det språket redan från början och det blev mitt favoritämne under resten av skoltiden. Engelska var det första språk vi lärde oss. Vår lärare (rektorn himself) gjorde en programförklaring den gången. Han sa: "Di har bestämt på högsta ort att Tyska inte längre ska va första språk. Nu ä dä Engelska som gäller." I detta uttalande kunde det uttydas en besvikelse. Han tyckte det var dumt att sätta Tyska språket på undantag. Vad rektorn knappast visste - och vi än mindre - var att det engelskspråkiga inflytandet framöver skulle bli helt dominerande i Europa (och Sverige). Det skickades inte bara Marshall- hjälp till Europa. På köpet fick man del av den engelsk- amerikanska kulturen, där mycket var strunt. Många filmer var ju sevärda och mycket av musiken var hörvärd, men annat skulle vi ha klarat oss gott förutan. Rektorn var västgöte, med rötter även i Dalsland. Han kunde inte säga "fredag". Han sa "frädag". En gång berättade han för oss om läraren på landet som undervisade i svenska språket: "I sa inte sia sia. I sa sia säga. Dä sa I sia!" I december 1950, under en lektion i Engelska, lärde han oss "Sankta Lucia" på italienska. Han skrev den versionen, ord för ord, rad för rad, på den gröna tavlan. Övre halvan var redan fullklottrad, så han fick börja på nedre halvan och det betydde med nödvändighet att han fick stå väldigt böjd. Till slut stod han på knä, när han skrev slutraden med sin gnisslande krita: "Venite all agile, barchetta mia. Santa Lucia. Santa lucia". Med ryggen vänd mot klassen såg han ut som om han tillbedde själva sången. Det var en oförglömlig lektion i Engelska.

Sjunger hos Hyland, en kille som kan det. Sången han framför blir plåga för landet.

Mina minnen Del två: 1953- 1967 som en dumburk av många En period, under vilken teven blev en viktig möbel, även om den betraktades

Sammanfattning och förord

Innan jag fortsätter berättelsen, vill jag göra en kort komplettering till den första delen och formulera ett förord till det som kommer i nästa del. Minst hälften av mina medvetna minnen i den första delen handlade om krig i världen. Avsiktligt lät jag detta ta stor plats. Radioapparaten var en möbel som användes flitigt i hemmet. Det hände ibland att ett radiorör, på samma sätt som en glödlampa, gick sönder och då kändes det tomt och tyst i huset. "Man saknar inte kossan förrän båset är tomt", var ett ofta använt ordspråk dåförtiden och det beskriver rätt bra radions betydelse. Tidningarna fick inte så stort utrymme i berättelsen, men de spelade också en viktig roll. I Vallsjöbol var prenumeration på Mariestadstidningen (Tidning för Skaraborgs län) en självklarhet. Som komplement till lokaltidningen, ansågs en tidning med lite större räckvidd vara behövlig. Hos oss var det i regel Göteborgs- Posten. Därutöver kom veckotidningen Husmodern (Birgits favorit) varje vecka i brevlådan och inte sällan köptes det lösnummer av andra, veckovis producerade magasin som Året Runt och Svensk Veckotidning. Jag höll på att glömma Rekordmagasinet. Hur kunde jag? Bernt och jag läste All Sport också. Den kom ut en gång i månaden och var tjock som fyra Rekordmagasinet. Familjen var lite större än genomsnittet på trakten och sedan 1947 var den fulltalig. Under år 1953 fyllde Gunnar 44, Birgit 40, Bernt 18, Alf 16, Britt 14 och Barbro 6 år. Farfar, mormor, faster Mildred och morfars bror Per- Adolf avled under femtiotalet. Som på många andra ställen i grannskapet gjordes det renoveringar i bostadshuset. En värmepanna installerades. Det drogs rör genom väggar och trossbottnar och radiatorer (element) värmde sedan alla rum i huset. Badrum, med alla bekvämligheter, byggdes också. Dessa moderniteter underlättade vardagslivet betydligt. I ladugården installerades mjölkmaskin och ingen behövde därefter sitta på en pall med en öppen hink balanserande mellan knäna och handmjölka kossorna. Femtiotalet var en förändringens tid. Traktorn hade ännu inte blivit var mans egendom, men de hästdragna redskapen blev mer moderna och ändamålsenliga. Alltfler privata personbilar trafikerade de smala grusvägarna i byn. Hos oss byttes den numera nog så oumbärliga bilen med ett par, tre års mellanrum och i regel var den nya något större, något snabbare, något snyggare och något mera tillförlitlig än den förra. Sveriges bruttonationalprodukt växte så det knakade och den allmänna framtidstron var positiv, även på landsbygden. Jordgubbsodlarna blev fler och fler, skördarna blev större och större, allteftersom nya sorter och nya besprutningsmedel introducerades och jordgubbsflickorna blev mer och mer attraktiva (en personlig synpunkt). Jordbruksnedläggelserna låg en bra bit in i framtiden. Januari 2014 22

1953 Händelser i Sverige och världen Sovjetunionens diktator, Josef Stalin, avled och efterträddes av en trojka (Malenkov, Bulganin och Chrusjtjov). Sovjet provsprängde en väteatombomb, vilket gav eko i världen. USA hade gjort detsamma året före. Sverige blev för första gången världsmästare i ishockey. Dag Hammarskjöld blev FN: s generalsekreterare. Coca- cola började licenstillverkas i Sverige. Det blev vapenstillestånd i Korea- kriget. Födelsedagskalas och krig Mor Birgit fyllde 40 år på sommaren 1953. På den tiden firades jämna år från 30 och uppåt. Insamlingslistor skickades runt bland grannar och släktingar och på själva födelsedagen (eller närmaste veckoslut) blev det kalas. Det bjöds på mat och dryck. Ett konvolut med ovikta femkronorssedlar och snyggt textad adress överlämnades till jubilaren. Lite cyniskt kan man säga att inträdesbiljetten till kalaset var en ovikt femma per par. Det var lite kinkigt vid sådana tillfällen, eftersom gästerna hade olika preferenser, inte vad gällde maten, men väl dryckerna. Kalaset var officiellt alkoholfritt, men somliga gästers tilltagande upprymdhet visade tydligt att starkvaror fanns att tillgå, utan att synas. Lite hyckleri, kan man tycka. Inom familjen blev detta kalas ihågkommet länge därefter som en tillställning där alla fått sitt och en del lite mer än de tålde. Allt är kanske inte just så som det syns vara. Nu ett tvärt kast. Det är allmänt vedertaget att andra världskriget började den 1 september 1939, när tyskarna började skjuta på sina östliga grannar. Men började det den dagen? Det finns de som hävdar att andra världskriget faktiskt började den 29 juni 1919, dagen efter Versaillesfredens undertecknande och då menar man att den tyska revanschlustan var huvudorsaken till att det blev ett nytt krig 1939. När började Koreakriget? På sommaren 1950. Ja, så står det i böckerna. Men kanske började det redan i december 1941, när japanerna bombade Pearl Harbor. Japanerna skrev den dagen under sin egen dödsdom och när kriget var över förlorade de, bland mycket annat, sin makt över Koreahalvön. Där skapades två ockupationszoner, den norra och den södra, styrda av stormakter (Sovjet/Kina och USA) som utvecklade ett fiendeförhållande som 1950 ledde till krig och det drabbade förstås halvöns invånare värst. Två miljoner koreaner fick sätta livet till. Vapenstillestånd slöts 1953 och det varar fortfarande (2014). Slutade kriget på sommaren 1953? Bra fråga! När Josef Stalin avled i mars 1953, vill jag minnas att det sammanföll med vår värderade rektor Magnussons 60- årsdag, som firades i skolans aula. Toastmastern, Fritz Lindén (äldst i lärarkollegiet), tog till orda: Diktatorn är död. Leve Rektor Rud. Magnusson!

Fjärran var kriget som pågick i öst, Just detta fjärran, det ingav oss tröst!

1954 Händelser i Sverige och världen Den första transistorradion presenterades i Sverige. Frufridagen lanserades i radioprogrammet Karusellen. Bill Haley, med The Comets, spelade in "Rock Around the Clock" i USA. Riksdagen beslöt att sänka värnpliktsåldern till 18 år. Det var total solförmörkelse i Sverige. Västtyskland blev världsmästare i Fotboll. Göteborgs högskola blev universitet. Fellinis film "La Strada" hade premiär i Italien. Radiotjänst började regelbundna teve- provsändningar. Samrealskola, ja. Samskolresa, nej. Det var sed i Töreboda att avgångsklassen skulle göra en skolresa och nu var det vår tur. När vi började diskutera resmål visade det sig snart att det fanns två falanger. Killarna ville åka till Stockholm, för att bese staden och titta på ishockey- VM i februari/ mars 1954. Tjejerna ville möjligen åka till Stockholm, men inte i slutet av februari och absolut inte titta på hockey- matcher. Beslutet blev att anordna två köns- separata skolresor. Det där spelet med raka klubbor och puck hade blivit alltmer populärt. Året före hade de blågula faktiskt blivit världsmästare. 1954 års VM avgjordes således i Stockholm och vi var där. De matcher vi såg spelades på Stockholms Stadion, där en utomhusrink byggts upp, med provisoriska läktare runt rinken. För en sportintresserad yngling var det guld att sitta där och se Sven Tumba och hans lagkamrater i verkligheten. Plötsligt, när vi satt där på läktaren hörde vi en bekant röst och såg Hyland sitta tre bänkrader framför oss, med en mikrofon i handen. Han gjorde radioreferat sittande mitt i publiken. Extra sevärt var laget från Sovjet. Spelarna hade hjälmar (det var något nytt) och de sades vara bandyspelare som bara bytt utrustning. Icke desto mindre vann de turneringen. Vår resledare, Olga Junzell, var god vän med stadionchefen, så han bjöd oss på kaffe och bullar och en inside sightseeing. Det var en lyckad skolresa, även om vi inte såg så mycket av själva huvudstaden. Senare den våren satt klassens killar och tjejer tillsammans i skolans aula och brottades med skriftliga, centrala prov under fyra dagar och så en dag, i slutet av maj, satt vi alla i en salig blandning på ett lövat traktorsläp, viftande våra grå mössor, sjungande "En gång jag seglar i hamn". Nu var vi före detta elever på samrealskolan i Töreboda. Solen sken och inte bara fåglarna kvittrade. En månad senare var det total solförmörkelse. Vi stod i Vallsjöbol och skådade detta fenomen genom sotade glas. Naturen trodde nog att det blev natt, för det blev alldeles tyst i ett par minuter. När sommaren led mot sitt slut flyttade jag till Mariestad och då hade Bernt redan flyttat till Forserum. Britt funderade på sin framtid och Barbro började skolan. Birgit och Gunnar hade inga småbarn längre.

Solen sågs slockna. Det gick en minut. Sedan blev allting precis som förut.

1955 Händelser i Sverige och världen Den allmänna sjukförsäkringen infördes. De första svenskarna åkte på charterresa till Mallorca. Västtyskland blev medlem av NATO. Sovjet och sju andra stater bildade Warszawapakten. I juli månad var det värmebölja i Sverige. Pinnglassen fick sitt genombrott. Öl började säljas i plåtburkar. Motboken avskaffades. Sveriges Radio startade P2. Bergmans film "Sommarnattens leende" fick pris i Cannes. Övning ger färdighet (gammalt svenskt ordspråk) Det var mycket att öva på det här året. Eftersom detta i någon mån handlar om mig själv, minns jag att min 18- årsdag, på Magasinsgatan i Mariestad, firades med gräddtårta. Jag vet det bestämt, eftersom alla födelsedagar där firades med gräddtårta. Så dags var höstterminen och halva vårterminen avslutad på högre allmänna läroverket i Mariestad. I min berättelse "Aristoteles var större än Alexander den store" (finns i Mossebobladet), har jag skrivit en hel del om skollivet. Som artonåring var man ännu inte myndig (21 år gällde fortfarande), men väl värnpliktsmogen och mogen att försöka ta körkort. Visst hade jag övat på att sitta vid ratten tidigare. Redan som fjortonåring tjatade jag mig till att få köra runt gårdsplanen där hemma några varv då och då. Där var en hel del trafik av kattor, hundar och höns att väja för, så det var nog en bra början. Men nu var det allvar. På Sannös Bilskola i stan fick man lära sig både teori och körteknik och parallellt med det övningskörde jag så mycket som möjligt, med far som instruktör. En dag på våren 1955 övade vi landsvägskörning mellan Vallsjöbol och tätorten (Finnerödja), trots att det var isgata och lite riskfyllt att färdas. Plötsligt, i en skarp kurva, dök det upp en sådan där monstruös långtradare som dåförtiden trafikerade Kavelbrovägen. Jag fick stopp på vår vita Ford Taunus ( R 17069 ), men monstret hade lång bromssträcka. Det blev en krock och bilens framparti blev lite skrynkligt. Långtradarchaffisen kom ut, hälsade artigt och sa: Det här tar jag på mig! Tack, sa vi och for vidare till Isak Bengtsson, vid Torget, och köpte 10 liter bensin och något mer. Man köpte aldrig bara bensin där. Det blev alltid något mer. Det kunde vara en tidning, ett hekto medvurst, en ostbit eller ett tuggummi. Mitt körkort kom med posten i december 1955. Det var som att få ett diplom. Man var godkänd att ge sig ut i trafiken på egen hand. Någon egen bil fanns inte ens i fantasin, men vad gjorde det? Det fanns oftast en bil att låna och körkortet gällde även för framförande av lånad bil. Av värmeböljan i juli minns jag ingenting. Men jag tänker: var det inte alltid värmebölja i juli vid den tiden? Var det inte alltid 25 grader i Otterbäckens badvatten? Var det inte alltid ljumma nätter? Var det inte alltid tusen tjejer att välja på vid dansbanan i Finnerödja Folkets park?

Systemet med motbok tas bort detta år, men själva Systemet, det ständigt består.

1956 Händelser i Sverige och världen Det var vinterolympiska spel i Cortina (Italien). Queen Elizabeth II av Storbritannien gästade Sverige. De olympiska ryttartävlingarna avgjordes i Stockholm, övriga grenar i Melbourne. Volvo Amazon premiärvisades. Anders Franzén hittade vraket efter Regalskeppet Vasa. Ungrarna gjorde uppror mot Sovjet, utan framgång. Egypten (Nasser) nationaliserade Suezkanalen och det blev krig. Det blev fred och soldater med blå baskrar skickades från Sverige till Suez. Bensin och olja ransonerades i Sverige. Fanns det fritid, fanns det nöjen I Mariestad var det lektioner, läxor och skriftliga prov för nästan hela slanten. Men lite tid blev det över och den skulle också förbrukas. Vi fikade ofta och länge på Olssons Konditori och ett par gånger i veckan gick vi på bio och fick oss lite fiktion (oftast amerikansk) till livs. Jag brukade i regel lämna staden med lördagseftermiddagsrälsbussen till Gårdsjö och veckosluten fördrevs i Finnerödja, med hemmet som bas. I ett svagt ögonblick hade jag lovat ledarna för fotbollslaget i Gårdsjö AIF att ställa upp som målvakt om det knep. Och knep gjorde det rätt ofta. Då gick en stor del av söndagen åt för detta nöje. Fast frågan är om det var ett nöje att åka ner till Vättlösa (och andra gärdsgårdsserieorter) och förlora med 4- 0. Men ibland vann vi. En gång blev vi till och med kommunmästare i fotboll, efter seger över Hova IF i finalen. Det var stort. Det fanns gott om festliga arrangemang. Min bror, Lennart i Mossebo (bilägare), min syster (bara ibland), jag och traktens andra nöjeslystna ungdomar besökte gärna evenemang som de följande. Fest i Hova Hantverkshus, där Cool Candys spelade dansmusik. Fest i Bergfästet (Laxå), där Cool Candys spelade. Fest i Åboholm, där Cool Candys spelade. Fest i Vretstorp, där Cool Candys spelade. Fest i Höglunda, där Cool Candys spelade. Fest i andra folkparker, där Cool Candys spelade. Därutöver anordnades det sommarfester både här och där. Många midsomrar hade vi som tradition att åka till Stjernsund (utanför Askersund). Där spelade Cool Candys. I Hova var det Hantverkståg på dagtid och fest på kvällen, först i Struppkärrs dalar och senare i Nyängsholms dito. Där stod många rikskända underhållare på en presenningsinklädd scen och underhöll. På hemmaplan, i Finnerödja Folkets park, var det ett vimmel utan all like på veckosluten i juli månad. Jag säger bara Miss Jordgubbe. Cool Candys? Ja, faktiskt. Och Bertil Boo, fast inte samtidigt med Cool Candys. Snoddas? Ja, det är klart! Mitt personliga nöje nummer ett var ändå att åka till Stora Valla i Degerfors och se när Cool Candys spelade. Nej, där gick gränsen. Visserligen var Cool Candys klädda i rött och vitt som Degerfors IF, men några fotbollspelare var de inte och det fanns faktiskt andra orkestrar.

Coola var Candys och cool var publiken. Ny Amazon släpptes ut i trafiken.

1957 Händelser i Sverige och världen Tiotusenkronorsfrågan i TV var ett populärt program. Bergmans filmer "Det sjunde inseglet" och (senare) "Smultronstället" hade premiär. Tre Kronor blev världsmästare i ishockey (Moskva). Suezkanalen öppnades igen. Flygbolaget Linjeflyg grundades. Åldersgränsen för spritinköp höjdes, från 18 till 21 år. Influensaepidemin "Asiaten" härjade i Sverige. Kyrkomötet sade nej till kvinnliga präster. Det var folkomröstning om ATP. Lapplisor debuterade i stockholmstrafiken. En ljusnande vår med förhinder På den tiden var det på fullt allvar. En måndagsmorgon klockan nio, i slutet av april, skedde samma sak i alla svenska läroverks aulor. Det öppnades ett förseglat kuvert, i vilket ämnena för årets första studentskrivning (Svensk uppsats) presenterades. Intill denna tidpunkt hade allt varit fördolt för alla. Det var spännig och förväntan. Det fanns ett dussin ämnen att välja på för abiturienterna. Jag fastnade för det fria ämnet:

Att vilja och kunna. Ett allmänmänskligt dilemma."

Wow. Som skräddarsytt för mig! Jag skissade upp en story med fokus på mig själv i inledningen: Jag skrev ungefär så här:

"Det var vår. Och vår var också den ljusnande framtiden, enligt den odödliga studentsång vi snart skulle sjunga på riktigt. Nu var det bara slutspurten kvar och sedan skulle den stora segerfesten firas med klackarna i taket. Så var det tänkt, men på grund av en krock och ett handlöst fall i en idrottshall, med huvudet före, mot ett äckligt grönt hårdgummigolv, såg det länge mörkt ut. - - - Sedan jag synat golvet med grumlig blick en stund, reste jag mig, satte mig på läktaren och såg kamraterna spela handbollsmatchen klar Sedan gick alla vidare, som om ingenting hänt. Ingen människa i min omgivning förstod allvaret. Några timmar senare kom huvudvärken, illamåendet och yrseln. Det blev en vecka på stadens lasarett och därefter rehabilitering med mottot: Tiden läker alla sår. Här sitter jag nu och inser att tiden har varit för kort. . ."

Där blev det stopp. Fortsättningen, om vilja och kunnande i vidare perspektiv, fanns i mitt huvud. Men vad hjälpte det? Skrivkrampen blev total. Jag tappade alla trådar. Jag blundade i fem minuter och fattade ett beslut: Hit men inte längre! Det blev ingen uppsats. Jag lämnade in blanka papper och gick hem. Det här minnet är fortfarande såpass plågsamt att jag värjer mig för att gräva djupare i minnet. Det var ett personligt nederlag, men viljan att i alla fall försöka var en seger. Redan när jag gick ner för trapporna och kom ut på den tomma skolgården visste jag att beslutet var rätt. Vila var vad som behövdes. Sommaren hade just börjat. Jag var fri som fågeln och bara en timmes rälsbussresa bort fanns det ett smultronställe som hette duga.

Vem låts allena sitt öde bestämma? Vilja och kunna, en kamp, ett dilemma.

1958 Händelser i Sverige och världen Sverige anslöts till eurovisionsnätet. Brasilien blev världsmästare i fotboll, efter seger över Sverige i finalen på Råsunda. Sven Davidsson och Ulf Schmidt blev tennisdubbelmästare i Wimbledon. Ingemar Johansson knockade Eddie Machen på Nya Ullevi. Radioprogrammet "Mosebacke Monarki" premiärsändes. Det första IKEA- varuhuset öppnades i Älmhult. Kyrkomötet beslöt i stor oenighet att kvinnor kunde prästvigas. På resa Kristinehamn- Stockholm- Uppsala På den tiden var tågrälsen skarvad var 40- e meter, vilket gav tågresan en behagligt taktfast rytm. Ma- dam, ma- dam, ma- dam. I början av juli månad 1958 satt jag på ett sånt där taktfast tåg mellan Kristinehamn och Stockholm. Jag kunde tänkta tillbaka på ett händelserikt halvår som kulminerat i slutet av maj, med examen och studentskivor dag och natt i fyra dygn. Därefter kallade plikten. A9 i Kristinehamn hade fått i uppgift att lära mig och hundratals tämligen jämnåriga att veta hut, skjuta kanon, k- pist och pistol samt att marschera i takt och lyda. Om du inte blint lydde ditt befäls alla nyckfulla order, blev du straffad med extra sträng exercis. Det var hårda bud, men jag trivdes förvånansvärt bra i den gråbrungröna miljön. Femton månader tidigare hade jag skadat mig under en gymnastiklektion och sviterna av detta poppade upp då och då. Min läkare i Mariestad hade gett mig rådet att inte tveka. Fick jag problem, skulle jag kontakta honom och få intyg som garanterade lindrigare militärtjänst. Så hade nu skett och jag var på väg till Signalskolan i Stockholm, för att där göra resten av min militärtjänst. Marieberg, där Signalskolan fanns, var ett attraktivt område och på hösten det året flyttades hela Signalskolans verksamhet till Uppsala. Området blev i stället hemvist för tre ledande stockholmstidningar och den sovjetiska ambassaden. Under tre månader i Stockholm blev min värnplikt rena semestern. Man fick lämna kasernen i civila kläder, utan några som helst restriktioner. Visserligen var vi i princip panka hela tiden, men vi hade råd att ta spårvagnen till Kungsträdgården och lyssna på Hagge Geigert och delta i andra gratisnöjen. Semester på dagarna och turism på kvällarna. Det var annat än i Kristinehamn det. I Uppsala blev det lite mera strikta regler för allting och mindre tid för nöjen. Min uppgift som värnpliktig blev att översätta krångliga (tekniska) engelskspråkiga manualer till svenska och att bygga en telefonväxel. Kunde jag det? Vet ej. Växeln var bara halvfärdig när jag senare lämnade Uppsala. Någon egentlig exercis var det aldrig fråga om. Man var till och med "du" med befälen på tu man hand. En kul sak med Uppsala var Universitetets nationer. Dit kunde man bli bjuden, genom vissa lumparkompisars kontakter och det var nöjsamt och intressant att lära känna den miljön.

Kvinnor som Herren i predikstol prisar, mobbas av mulliga, manliga grisar.

1959 Händelser i Sverige och världen Fidel Castro blev herre på täppan (Cuba). Eurovision Song Contest direktsändes för första gången i svensk TV. Ingmar Johansson slog Floyd Patterson och blev världsmästare i boxning. Musikalen "Sound of Music" hade premiär i USA. "Bröderna Cartwright" och "Kalle Anka och hans vänner" (julafton) visades för första gången i svensk TV. En upplevelse i Karlstad och flera i Göteborg Medan jag ännu var kvar i Uppsala, i Signalskolans tjänst, skickade jag ansökningshandlingar till Folkskoleseminariet i Karlstad, för att se om där fanns någon nyckel till framtiden. Egentligen var jag inte säker på om jag ville bli lärare, men ren nyfikenhet fick mig att åka dit. Avgångsbetyg från latinlinjen var inte optimalt, men lite diffust visste jag att man kunde komplettera de naturvetenskapliga luckorna. Allt förlöpte väl under inträdesproven och mest beröm fick jag, när jag sjöng ett par verser av "Fjäriln vingad syns på Haga", trampande en pipig, vinröd orgel. Min lektionen, med temat "sportprofiler i Värmland" gick också bra. Senare fick jag skriftligt besked att jag var välkommen dit, om jag läste in ämnena matematik, fysik och kemi. Tack för det, tänkte jag och sneglade mot Göteborg. Kanske fanns det en annan nyckel där som var värd att pröva. Språkstudier, främst Engelska och Franska, på universitetet, kunde det vara något? Jag hade nyligen sett hur kul dom så kallade kandidaterna verkade ha i Uppsala. Universitetslivet var förstås inte bara nationer och nöjen, det fattade jag, men för övrigt hade jag noll koll. Tillsamman med min syster Britt och hennes dåvarande uppvaktande kavaljer (som chaufför) for vi på vinst och förlust till Göteborg på sensommaren. Vi hittade ett ledigt hyresrum, en f. d. pigkammare i en femrummare på Övre Husargatan. Där lämnade de mig med mina förhoppningar och farhågor. Universitetet låg på tjugo minuters avstånd (rask promenad), så jag travade där fram och tillbaka hela hösten och efterföljande vår. Nu var det Engelska som gällde. Jag läste den litteratur och följde de kurser och seminarier som rekommenderades och det flöt på. Många från min gamla skola fanns på andra utbildningar och vi, f. d. Mariestadselever, brukade gå på fotboll så länge den säsongen pågick och därefter blev det många teater- och biobesök, med för- och eftersnack hemma hos någon i gänget. Det var en riktigt rolig tid. I pigkammaren på Övre Husargatan var det lugnt och mycket pluggande, men min värdinna hade en syateljé i bortre änden av lägenheten och där praktiserade två tjejer i 18- årsåldern. Vi brukade fika alla fyra tillsammans i det kök som fanns intill mitt rum och det var ljusa punkter i det långrandiga läsandet. På våren det året firades fars femtioårsdag på Finngården. Där fattades ingenting. Det var fest med stort "F".

Ingo och Floyd, dessa boxargiganter, hade som fans både gubbar och tanter.

1960 Händelser i Sverige och världen Det var vinterolympiska spel i Squaw Valley och sommarspel i Rom. Svenska kyrkan fick sin första kvinnliga präst. Floyd Patterson vann returmatchen i boxning över Ingmar Johansson. Svenska FN- soldater skickades till Kongo. Fogelströms "Mina drömmars stad" kom ut. John F. Kennedy besegrade Richard M. Nixon i USA: s presidentval. Nordens största företag sökte stationsskrivaraspiranter Ville jag verkligen bli lärare? Den frågan ställde jag mig allt oftare, när den göteborgska slaskiga vintern omärkligt övergick i vår. Kanske nyckeln till framtiden fanns någon annan stans. Statens Järnvägar (SJ) var vid den tiden Nordens största företag och nu sökte man aspiranter till den så kallade chefskarriären. En tvåårig stationsskrivareutbildning med lön under utbildningstiden. För den, vars högsta årsinkomst dittills varit 1200 kronor, plus semestertillägg (som röjare vid Örebro stads fritidsområde i Otterbäcken, några veckor), framstod SJ: s förespeglingar om raska steg i deras karriärtrappa som något ganska attraktivt. Ansökningshandlingar skickades till Stockholm och snart kom kallelse till intagningsprov. När vi kom till SJ- skolan den 20 juni, fick vi veta att vi var lyckligt lottade. Av flera hundra sökande, hade drygt hundra kallats till de nu pågående testerna. Vi blev uppmanade att lägga manken till, eftersom bara aderton skulle tas in till årets utbildning. Att jämföra Statens Järnvägar med Himmelriket var nog en smula vågat, men icke desto mindre poppade det upp ett gammalt bibelcitat från ryggmärgen: "Många äro kallade, men få äro utvalda". Varning för hybris! Ingen fara. Vi var snart nere på jorden igen, för vi grillades skoningslöst. En del prövningar var snudd på sadistiska. Men det var allsidigt och riktigt kul, tyckte jag efter första dagen och for till släktingarna i Danderyd, där vår familjs stockholmsresenärer alltid övernattade på femtiotalet. Nu var det så bestämt att Ingmar Johansson och Floyd Patterson skulle boxas returmatch om VM- titeln den kvällen. Matchen gick i USA och direktreferatet i radio låg på bästa sovtid (2- 3 på natten). Dottern i familjen och jag satt i flera timmar och drack många koppar kaffe och spelade kort och väntade. Matchen kom igång, radion rapporterade och efter ett tag var vår hjälte Ingo ingen champion längre. Det blev ett par timmars sömn och sedan en hel dag med nya tester på Järnvägsskolan. Jag minns inte att jag var mera trött och avslagen än de andra aspiranterna. Alla hade kanske ägnat sig åt samma nöje natten före. Snart kom besked: Du är antagen och skall infinna dig i Karlstad den 25 juli för sex veckors introduktion och sedan fyra månader i Kristinehamn. Bland de aderton antagna trafikeleverna, som spreds ut över landet, fanns en ung dam från Hallsberg. Hon hette Hanna Kaisa Gullberg och hon var inte blyg. Troligen återkommer jag till henne i nästa avsnitt.

Avgång! Signalen i körläge ställs. Tåget mot framtiden går som på räls.

1961 Några händelser från året (som uppochnervänt blir detsamma) Popgruppen Beatles framträdde för första gången i Liverpool. Sovjet och USA skickade upp folk i rymden. USA gjorde fiasko i Grisbukten, Kuba. Melodiradion startades av Sveriges Radio, som svar på Radio Nords sändningar. FN: s generalsekreterare, Dag Hammarskjöld, omkom i Kongo. Det var premiärsändning för Hylands hörna (i radio). Motvilja, välvilja, försiktigt närmande, med mera

"De spårbundna fordonen, bestående av dragande lok, samt ett, för behovet anpassat antal vagnar, avsedda för personers befordring, renderades en tidsutdräkt som approximativt, i förhållande till planerad, fastställd tidtabell, överskreds med 0, 08 tim."

Vad betydde det? Helt enkelt:

"Tåget var 5 minuter försenat."

Det där har jag hittat på, men jag överdriver inte. Så fyllt av dunkel dumsvenska var skriftspråket. För att kunna förstå innehållet i alla särtryck och annat, måste vi motvilligt lära oss ett nytt språk: byråkratisk krångelsvenska. När vi samlades i Stockholm strax efter julhelgen fick alla trafikelever (som vi kallades) var sin låda, modell större flyttkartong, fylld med litteratur som skulle gås igenom under vårens lektioner. Man fick lust att häva ut hela klabbet i Klara sjö, men det passade sig inte. Vi gjorde det vi blev tillsagda att göra. Alla pärmar och omslag var ljusbruna, utom två. Dessa var illröda och innehöll SJ:s säkerhetsföreskrifter. Såklart skulle vi lära oss dessa, liksom SJ: s alla andra föreskrifter om allting. Lärarna var nästan alla anställda vid SJ och jargongen var ganska gubbig. Det hände att någon bet sig i läppen och avbröt något ekivokt skämt, när han insåg att det fanns en ung dam bland eleverna. Den nämnda unga damen hette Gullberg i efternamn och den bokstavstrogna skolan placerade förstås Gunnarson närmast till höger om henne. Alla satt i bokstavsordning, inget snack om det. Snart blev det tydligt att fröken Gullbergs stol och bord kom någon centimeter närmare min plats och detta nästan omärkliga, stegvisa närmande fortsatte tills vi satt så nära varandra att kroppskontakt blev oundviklig. Vi var inte bara elever i samma kurs. Vi var unga, glada, pratsamma, flirtiga och känslosamma och vi var mottagliga för varandras beundran. Fröken Gullberg lyckades lista ut att min favorit bland halspastiller i den torra lektionssalen var "Vicks". Hon packade upp sina böcker ur sin välfyllda väska på mornarna och la fram en påse, så långt till höger på sitt bord, att ingen kunde missförstå. Den var avsedd för oss båda. Efter ett halvår var teoridelen klar. Alla trafikelever placerades ut på olika stationer i Sverige. Hon, som praktiskt taget satt i mitt knä, blev placerad i Hässleholm och jag i Jönköping. Vi kollade tågförbindelserna mellan de båda städerna. Det blev täta resor, både tur och retur, den hösten

Kolossen i öster, det röda Sovjet, konstrar i FN med envisa "njet".

1962 Händelser i Sverige och världen Sverige blev världsmästare i ishockey. Arlanda flygplats invigdes. AB Svenska Ords revy "Gröna Hund" hade premiär. Schweiziska Nestlé förvärvade svenska Findus. Hylands hörna började sändas i teve. Svensktoppen hade premiär. Kubakrisen nådde sitt maximum. Programmet "Fråga Lund" startade i televisionen. Tåg var ingenting att leka med Varför åkte vi till Borensberg på bröllopsresa? Den frågan har jag ställt mig då och då. Men fråga inte, undra blott! Fast nu har jag gått händelserna i förväg, vilket möjligen kan bero på att det var det vi gjorde, vi levnadsglada, oansvariga noviser i statens tjänst. Vi blev med barn, vilket väckte stor förvåning som dock snabbt förbyttes i ännu större förväntan och obeskrivbar glädje. Wow! Vi var inte bara SJ- anställda. Vi skulle bli föräldrar också. Men först måste det till en del formalia. I april var vi båda sysselsatta med praktisk tjänstgöring i åkande tjänst. Kaisa var ute på sin rundtur och jag på min, men vi lyckades lägga uppehåll i Finnerödja och Katrineholm, så att förlovning kunde firas i dagarna två. Sedan, som om ingenting hänt, fortsatte vi att klippa biljetter på tåg av alla de slag i mellersta och södra Sverige. Därefter var det tid för vidare praktik i alla de göromål som förekom på en medelstor station i Sverige. Seden bjöd att brudens familj hade huvudansvaret för bröllops arrangemangen. Det blev bröllop i Hallsberg lördagen den 14 juli. Det var en ståtlig uppställning, med herrar i frack och damer i långa klänningar. Adventskyrkan var nästan fullsatt av släkt och vänner. Det var stämningsfullt och lite lagom högtidligt. Bröllopsmiddagen och balen på köpingens hotell präglades av hög stämning från början till slut. Brudparet bröt upp i god tid före vickningen och for på bröllopsresa. Den gick till ett litet samhälle vid sjön Boren i Östergötland. Redan på måndagen förväntades vi infinna oss på våra arbeten, Kaisa i Hässleholm och jag på tillfälligt vikariat i Alingsås. Den 1 oktober var vi fullärda. Leken var förbi. Nu visste vi att tågen inte var självgående. Det krävdes logistik på många plan för att trafikapparaten skulle fungera. Vi flyttade till Stockholm och bodde första tiden i en tvårummare i Johanneshov. Tack vare våra SJ- anställningar fick vi förtur i bostadskön och anvisades en lägenhet i Kallhäll. Vi flyttade in i lägenheten (3 rum och kök) den 1 december och började pendla till Stockholm, där Kaisa gick till sitt jobb på biljettexpeditionen och jag till tågexpeditionen. Den 16 december föddes vår dotter och vi var en familj. Julen blev väldigt ljus det året. I en berättelse från 2004 har jag skrivit rätt så mycket om livet på Stockholms Central. Den finns i Mossebobladet. Följande två rader vill visa att stort och smått präglade det tidiga 60- talet:

Hyland i hörnan, därtill Fråga Lund. Krisen på Kuba, revyn Gröna Hund,

1963 Händelser i Sverige och världen Rachel Carsons bok "Tyst vår" kom ut i Sverige. The Beatles släppte sitt första album. Den första James Bond- filmen hade premiär i Sverige. Spionen Stig Wennerström häktades. Martin Luther King höll sitt berömda tal (I have a dream). Ove Fundin blev världsmästare i speedway. President John F. Kennedy mördades i Dallas, Texas.

Familjenytt Birgit fyllde jämna år den sommaren och det firades av den samlade familjen. Jordbruket i Vallsjöbol var nu på väg att överlämnas i Britts och hennes familjs händer. Gunnar fick mer och mer utlopp för sina jordbrukslustar (främst jordgubbar) i Barrud, gården som sedan flera år tillbaka brukades i egen regi. Fyrtornet och Släpvagnen Att vara tågklarerare (eller stins i allmänhetens ögon) var inte bara att ta emot och skicka iväg tåg. När stationsinspektören och alla hans medarbetare gick hem på kvällarna, var man jourhavande chef på stationen under natten och detsamma gällde över hela veckosluten. På dagtid (8- 17) fanns ständigt två tågklarerare och två biträden i tjänst, det ena tvåmanslaget på södra sidan och det andra på den norra. Det följande var ingen stor sak, men har ändå stannat kvar i minnet, kanske för att situationen hade ett inslag av komik: Strax före tolv, en regnig höstkväll, när mitt biträde var på väg att gå hem, för att lämna mig ensam resten av natten, bultade det på dörren och in steg två personer. Eller snarare, en väldigt stor (till växten) person steg in, med den mycket mindre (till växten) i ett fast grepp om dennes rockkrage. Expeditionen låg två trappsteg över marknivån och den storväxte lyfte upp och in den andre som hade han varit en våt trasdocka och ställde honom framför mig. Jätten presenterade sig som förman på det närbelägna ilgodsmagasinet och den lille var en i hans arbetslag. Den store såg mycket bestämd ut, medan den lille stod med böjt huvud och såg skamsen ut. Hur jag själv såg ut, vet jag inte, men jag minns att jag associerade till två, fortfarande kända komiker på bioduken (alternativt teve- burken), Fyrtornet och Släpvagnen. I verkligheten var händelsen inte ett dugg komisk, snarare tvärtom. Det visade sig att förmannen avslöjat sin medarbetare som tjuv. Han hade försökt stjäla ett av tusentals ilgodspaket, en transistorradio. Nu skulle jag förmodligen göra en insats. Men vad? Jag tvekade och förmannen sa: Ja, vi gör väl som vi brukar. Jag nickade försiktigt medhåll. Han fortsatte: Vi går upp till stationsinspektören i morgon och reder ut det här. Precis! sa jag och tog farväl (hej då). Jag såg de två besökarna vandra ut i mörkret och tog itu med nattens ordinarie arbetsuppgifter.

Skott ljöd i Dallas, som tvärt satte stopp för drömmar om kärlek, tro och hopp.

1964 Händelser i Sverige och världen Barnbidraget höjdes kraftigt. "Vi på Saltkråkan" sändes i TV. De olympiska vinterspelen hölls i Innsbruck och sommarspelen i Tokyo. FN- trupper skickades till Cypern. Klarakvarteren i Stockholm började rivas. Nelson Mandela dömdes till livstids fängelse i Sydafrika. Stig Wennerström dömdes till samma straff i Sverige. Nikita Chrusjtjov med fru Nina besökte Sverige. (Han avsattes senare, samma år). Omväxling förnöjde inte Att bli bortglömd är inte något att stå efter, men att bli ihågkommen kan också ha sina sidor, det fick jag erfara den vintern. Skottåret hade nyss börjat och jag var beordrad att fara till Villingsberg mitt i den allra mest smällkalla vintern. Militärerna hade inte glömt mig och det kom lite som en överraskning, eftersom jag inte ägnat dem en tanke på fem år. A 9 i Kristinehamn hade sitt övningsområde i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Där uppe på en platå, med myrar och martallar, sköts det skarpa skott med stora, otäcka haubitskanoner från Bofors. Planen var: en vecka på skjutfältet, därefter förflyttning till Älvdalen, där en stor manöver (med andra regementen) skulle genomföras. Vid den tiden brukade jag drabbas av halsfluss då och då och nu var det dags. Jag gick till fältläkaren och bad om medicin, men han hade inget mera verkningsfullt än magnecyl i sitt skåp. Så sa han i alla fall. Jag fick tabletterna och en klapp på axeln och återvände till kanonlaget. Om läkaren ifråga sades att han var cykelreparatör i det civila (men det var förstås elakt förtal). Vi packade prylar i två dagar, varefter bilkaravanen drog iväg. Jag mådde dåligt. Vi slog så småningom bivack mitt ute i skogen, högg granris att sova på, reste ett tält att lägga granriset i och turades om att vara eldvakter. Jag mådde allt sämre och blev skjutsad till Sala lasarett, där man sa att jag hade 40 graders feber, att streptokocker härjade och man undrade varför jag inte sökt vård tidigare. Jag var eldvakt och kom inte ifrån, ville jag svara, men orkade inte. Jag fick penicillin, sov ett dygn i sträck och blev sen körd tillbaka till Villingsberg. Där skulle jag vila och invänta befäl och kamrater som lekte krig i Älvdalen. Under väntetiden beordrades jag att hjälpa en sergeant och en furir på deras expedition. Furiren var nog den mest korkade person jag nånsin träffat. Hälften av hans haranger bestod av svordomar och den andra hälften av tomma ord. Han röt ut sina order om löjliga småsaker och jag sa "ja, furir" och "nej, furir", medan jag tänkte "dra åt helvete, furir". De sysslor som stod på hans dagorder var simpla och enformiga. Själv trodde han att han var en viktig kugge i det militära maskineriet, men han var en nolla och en pajas som passerat sin kompetensnivå redan som furir. Hade det funnits utrymme för medlidande, skulle jag tyckt synd om honom.

Aina och Tage, Nikita och Nina: leende, lekfulla, folkliga, fina.

1965 Händelser i Sverige och världen Det svenska polisväsendet förstatligades. USA skickade trupper till Vietnam. Winston Churchill avled. Mellanöl (3, 6 %) började säljas i livsmedelsbutiker. Hasse & Tages film "Att angöra en brygga" hade premiär. Kolmårdens djurpark öppnade. Örebro firade 700- årsjubileum som stad. Wadköping invigdes av kungen. Familjen växte Två veckor före årsskiftet fick vår dotter en bror. Vi bodde kvar i trerummaren i Kallhäll och där blev det nu lite trångbott, eftersom vi i regel hade en barnflicka boende hos oss. När Kaisa kom hem med nyfödde Lars ett par dagar före julafton, hade jag just hämtat Lena hos farföräldrarna i Finnerödja och vi kunde fira jul i lugn och ro, så mycket ro det nu kunde bli med en nyfödds hungriga skrik och en treårings entusiastiska glädjerop över att hon fått en lillebror. Alla var förresten glada, på olika sätt men av samma skäl. Det här var inledningen på en period, när vår lilla familj formades till en enhet, med två lite för ofta frånvarande föräldrar, en storasyster och en lillebror. När vi inte arbetade kretsade mycket kring tre platser: Hemmet i Kallhäll, Katrineholm (inklusive sommarvistet Strömkärr) och Finnerödja. Malmö var heller inte främmande, efterson Bernt och hans familj fanns där. Kort återblick Det blev många resor under 1964 och kanske berodde det i någon mån på att vi ville kompensera oss för den fjuttiga bröllopsresan 1962 (till Borensberg) och kanske i någon mån på att Kaisa flyttat till SJ resebyrå. Självklart var vi inte så storsinta att vi reste bort för att glädja våra föräldrar. Men, detta att få ta hand om barnbarn var ingen uppoffring. Det fick vi själva erfara många år senare och på 60- talet var det lika dant. I Finnerödja och Katrineholm lyste ögonen av glädje, när vi lämnade barnen i deras vård. Men vad tyckte barnen? Jo, deras ögon lyste också av förväntan att bli lite bortskämda, så vi behövde aldrig känna oss som usla föräldrar när vi åkte från dem någon tid. På våren 1964 reste vi till "Wiesbaden, i Tyskland, med en hoper glada cykel- och sporthandlare från hela Sverige (Kaisa var resledare). På sensommaren samma år var vi (bara vi) två veckor i Österrike, först i Wien och därefter i Kärnten, och det följande årsskiftet var vi en vecka i Warszawa, tillsammans med goda vänner från Wien. Kort efter nyårsfirandet bytte jag arbete och blev tågledare på Stockholmsdistriktet. Det var en arbetsplats, där mer eller mindre oväntade saker hände i ett kör: tåg blev försenade, tåg spårade ur, tågmöten korrigerades, tåg krockade, tåg ställdes in och extra tåg anordnades. Telefonerna gick varma. Det var ett omväxlande och kul jobb som en natt i veckan sköttes hemifrån sovrummet. Tala om att man tog med sig jobbet hem.

Allt mera fokus på krigets Vietnam. Vrede mot USA: Usch, fy och skam!

1966 Händelser i Sverige och världen Vintern var kall i Sverige (- 53 grader i Lappland, - 25 i Stockholm). Strindbergs "Hemsöborna" sändes på TV. Stockholmstidningen las ner. Det anordnades flera demonstrationer mot USA: s krig i Vietnam. England blev världsmästare i fotboll. Kulturrevolutionen inleddes i Kina. Essingeleden invigdes i Stockholm. Teve började sändas i färg. Per Oscarsson klädde av sig i Hylands hörna. Högt och lågt Det fanns många statliga verk. Några var affärsdrivande och bland dessa var SJ störst - och i våra ögon bäst. 1964 hade vi en stor omorganisation som något reducerade avståndet mellan gräsrötterna och högsta ledningen, men det var fortfarande långa beslutsvägar. Högsta hönset i hierarkin var såklart generaldirektören (gd). Rent fysiskt fanns han och hans stab bara ett stenkast från oss, men symboliskt sett satt han på en pinne, väldigt högt uppe och vi kände honom inte. Visst, vi kände honom till namnet (Eric Upmark) och vi läste dokument med hans namnteckning och han fanns där ständigt, utan att synas. För många var det nog rentav ett litet "u" instucket mellan de båda konsonanterna "g" och "d". Kaisa flyttade det här året till centralförvaltningen och satt i samma hus som gd, men troligen inte mycket närmare än vi på distriktet, rent praktiskt. Trots moderniseringar var SJ fortfarande organiserat efter den gamla klassiska militärmodellen. Vårt fackförbund var ett exempel på det där militära arvet. Statens Järnvägars Befälsförbund (SJBF) var det stolta namnet. Både Kaisa och jag började vid den här tiden engagera oss i det fackliga arbetet och vi hade snart styrelseuppdrag i våra respektive avdelningar. Det fanns mycket statistik om SJ: s alla områden. Den var ännu inte datoriserad, men den fanns i överflöd. Om det hade funnits statistik över de anställdas boende, i höjd över havet, skulle vi ha legat rätt bra till. På Kopparvägen 53 bodde vi på sjätte våningen. Det stod visserligen "6 tr." i vår bostadsadress, men jag tror inte att vi en enda gång använde trapporna. Vi åkte väldigt mycket hiss de där åren. När vi vid årsskiftet 1966/ 67 flyttade till en femrummare på samma gata, Kopparvägen 21, var det några fler trappor upp, eftersom den lägenheten låg alldeles under taket. Personligen upplevde jag (höjdrädde) den nya som lite för högt belägen och det var med skräckblandad förtjusning jag beundrade utsikten över Mälaren. Övriga i familjen var bara förtjusta. Trots att lägenheten, liksom den förra, var produkter av det beryktade miljonprogrammet, var den mer än godkänd för våra ödmjuka behov. Som stationsskrivare/ byråsekreterare var vi inga höjdare på jobbet. På fritiden däremot var vår levnadsnivå skäligen hög -:) . En sak till: Den mest udda saken som flyttades den gången var den klädda julgranen.

Högt över havet, utsikt mot sjön. Helt utan oro för kölden och snön.

1967 Händelser i Sverige och världen Svenska affärer började ha kvällsöppet. Det var en militärkupp i Grekland. Kaknästornet invigdes. Det var ett sex dagars krig mellan Israel och Egypten. Bror Rexed gick i bräschen för folks duande. Bröderna Fåglum cyklade till sig guld. Det blev högertrafik i Sverige. Världens första hjärttransplantation utfördes i Sydafrika (Barnard). Högertrafik Den inrikes största händelsen under året var förstås det där med högertrafiken. Redan 1955 (i samma veva som jag tog körkort) hade det varit folkomröstning i ärendet. Åtta av tio hade då sagt nej, men nu hade politikerna satt ner foten. Den 3 september skulle det ske. Teven, radion och tidningarna var fyllda med information. Det fanns de som målade fan på vägen (!). De sa att det skulle gå åt skogen, det skulle bli kaos på vägar och gator. Men olyckskorparna fick fel. Allt flöt bra den dagen och senare. Efter några veckor var folk vana vid det nya och det enda som påminde om omläggningen var de bleka, blågula skyltar utmed vägarna som hade ett lutande "H" som symbol. På järnvägen fortsatte man att ha vänstertrafik, där det fanns dubbelspår. På enkelspår behövde man inte alls tänka i sådana banor. Nya hemmansägare i Barrud Den 1 januari blev vi hemmansägare i Barrud och "vi" var Bernts och vår familj. Formellt var det Bernt och jag som köpte Barrud 1:2. 1:3 och 1:22 av föräldrarna. Vi visste att vi därmed tog på oss ett stort ansvar, ekonomiskt och praktiskt, men vi lovades stöd i det praktiska, eftersom vi bodde ganska många mil från Barrud. Och det fick vi. Vad vi inte visste 1967 var att gården hade en historia: Vår morfars morföräldrar, Jonas Svensson- Ängel och Maria Olofsdotter- Moberg, började bruka gården 1847. Deras dotter Gustava och hennes make Carl Gustaf Carlsson tog över 1864. Arealen mer än fördubblades 1887. Gården blev tre söners ansvar 1889. En av bröderna (Per Adolf) blev ägare till Krontorp 1916. Det var dåtid. Om framtiden visste vi inte att: Gunnar skulle stödja oss till 1984. Birgit skulle var med oss till 2002. Krontorp skulle avskiljas på sjuttiotalet. Ett byalag skulle bildas. Hela byn skulle tack vare det få liv och blomstra i decennier. Barrud skulle bli vårt andningshål och vår fasta punkt i tillvaron många år framåt. Det vi köpte 1967 var inte bara en bit mark i Tiveden. Vi köpte ett paket som innehöll framtida möjligheter. Jag tvekar inte: det var mitt livs viktigaste affär. Rörelsen har förvisso år efter år gått med förlust på deklarationsblanketten, men resultatet är ändå en vinst av stora mått. Man uppskattar att myndigheterna inte kan beskatta den vinsten.

Från vänster till höger var svensk politik, att leda vår framtida fordonstrafik.

Mina minnen Del tre: 1968- 1982

"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."

(Karin Boye) 38

Summering och förord

I Stockholm och Kallhäll gick livet vidare. Förhoppningsvis fick våra kära barn utveckla egna viljor och egna smaker och ha stunder av egna liv, tillsammans och var för sig. I våra ögon var de så väl fostrade och trevliga som vi ville att de skulle vara. Lekkamraterna var inte så många. Det fanns mängder av grannar i betongvärlden, men man kände dem i regel inte. (Jag talar om Kallhäll). Våra praktiserande hembiträden stannade ett halvår eller ett år, innan vi tog farväl, tackade för tiden som varit och hälsade en ny flicka välkommen i vår krets. Jag arbetade på oregelbundna tider, så Kaisa och jag lämnade oftast hemmet, och kom tillbaka, vid olika tidpunkter. Det var: hej då, hissen ner, promenad till Kallhälls station, pendeltåget till Stockholm, en vanlig dag på jobbet, åter till Kallhälls station, en kort uppförsbacke, hissen, krama barnen, äta, se på teve, natta barnen och sova inför en morgondag med ungefär detsamma igen. Det var definitivt inte tråkigt, för ingen dag var den andra lik. Men det blev rutinmässigt och lite av en transportsträcka mot något nytt. Vad, visste vi inte förrän vi var där. Vi hade ingen egen bil de där åren, så alla resor skedde med tåg. Där inga järnvägsspår fanns, blev det taxi, buss eller privata bilar. Semestrarna och de längre ledigheterna hade mönstret: några dagar i Katrineholm (Strömkärr) och så lite fler dagar i Barrud, Finnerödja. Ibland stannade barnen i Katrineholm eller Barrud, medan vi for hem och arbetade. Det hände också att familjen for på någon semesterresa. I mera vuxen ålder (runt 15) åkte både Lena och Lars på språkresor till England. År 1966 hade familjen främmande från Amerika. Birgits kusin Beatrice Cumming (f. Carlson) och hennes make var i Sverige ett par veckor. Kaisa och jag hade förmånen att äta middagar med dem i Stockholm, på så olika ställen som Ulriksdals Värdshus och Stortorgskällaren. Ett senare besök, av en annan kusin från USA, beskrivs här nere (1973). Farbror Gustaf avled 1967 och han lämnade ett tydligt tomrum efter sig. Den stora familjen växte annars under sextiotalet. Våra barn fick många kusiner och vi fick både svågrar och svägerska och det var mycket umgänge som syntes bara lite i förra delen av denna berättelse och så blir det även i fortsättningen. För Kaisa var släktskap något rätt så komplicerat. Hon hade sina biologiska släktingar i Finland, sin närmaste svenska släkt i Katrineholm och som ingift, hade hon min släkt i Västergötland att smälta in i. Hon var duktig på det också. Under 1960- talet blev en mängd stater, främst i Afrika, fria och självbestämmande. Det var definitivt viktiga nyheter i media, men jag har valt att inte lista och kommentera dessa händelser i detta sammanhang. Berättelsen kommer även i fortsättningen att beskriva händelser i tiden och vår lilla familjs försök att finna oss till rätta i resan framåt. Februari 2014 39

1968 Händelser i Sverige och världen Det var vinterolympiska spel i Grenoble och sommarspel i Mexiko City. USA kallade hem sin ambassadör i Sverige. Martin Luther King mördades i USA. "Prag- våren" i Tjeckoslovakien varade en kort tid. De sista studenterna, enligt gamla modellen, examinerades i Sverige. Det var våldsamma studentprotester i Paris. Stockholmsstudenterna ockuperade det egna kårhuset. Senator Robert Kennedy mördades i USA. Sossarna fick egen majoritet i andrakammarvalet. Richard Nixon besegrade Hubert Humphrey i det amerikanska presidentvalet. Trender i tiden Radikala studenter for våldsamt fram i Paris och i Sverige härmade de vänsterorienterade ungdomarna sina franska kollegor så gott de kunde. I Lund brändes studentmössor på bål och i Stockholm ockuperade studenterna sitt eget kårhus. Alla glömde snart vad dessa protester gällt, men händelsen i Stockholm mindes långt efteråt, kanske för att alltihop var lite absurt och farsartat. Vad var vitsen med att ockupera sina egna lokaler? Gick dom sedan hem och ockuperade sin egen studentlya, om de hade någon? Det var inte allt man förstod då heller. Troligen var det en tillfällighet, men vi något yngre på SJ:s stockholmsdistrikt hängde på trenden att protestera. Tanken att ockupera centralstationen föresvävade oss aldrig. Däremot utmanade vi vårt fackförbund och vår arbetsgivare och krävde löneförhöjning, som kompensation för alla kvällar och nätter vi måste slava på jobbet i stället för att slappa i TV- soffan. Jag valdes att företräda tågledargruppen och det var min första fackliga strid. Det var många möten och många hårda ord. Hade vi framgång? Nej, vi fick veta att vi skulle ha tålamod. Er tid kommer, sa de. När kommer den? frågade vi. I sinom tid, sa de och låste in sig i sina slutna rum. Trenden i USA det här året blev att mörda inflytelserika personer. På våren fick Martin Luther King sätta livet till och i början av sommaren stod Robert Kennedy på tur. Båda händelserna var av nästan samma dignitet som presidentmordet i USA 1963. Många människor visste för all framtid var de befanns sig och vad de gjorde vid tillfället. Den 5 juni 1968 var jag i Barrud och jag minns inte om jag var där ensam eller med familjen, men jag stod vid lillstugan och spikade fast en läkta. Min far stannade bilen, vevade ner rutan och meddelade: Dom har skjutit Kennedy! Från den stunden och allt framgent har jag sett ett anslag på den väggen, som talar om att det var där Robert Kennedy blev dödad. Det skedde förvisso i Los Angelos, men inte för mig. Det skedde i Barrud. Senare på året var det presidentval i USA. Majoriteten röstade för Richard M. Nixon. För detta fick de några år senare skylla sig själva. Richard Milhous Nixon! Var inte själva namnet som en varningstext?

Tålamod, vänta på turen, håll ut! Nu var vi nere på jorden till slut.

1969 Händelser i Sverige och världen The Beatles gjorde sitt sista offentliga framträdande. Pippi Långstrump sändes på svensk TV. Beslöts att ta bort ettöringarna och tvåöringarna och göra femöringarna mindre (genomfördes 1972). Neil Armstrong tog en rymdpromenad. Tage Erlander (S) lämnade över till Olof Palme (S). Willy Brandt (S) blev förbundskansler i Västtyskland. Lars Peterson (S) blev generaldirektör vid SJ. Sveriges television fick två kanaler. Rikligt med rosor och nytt på SJ Hurra! Att komma ner på jorden var ett riktigt lyft. Hösten före hade vi köpt ett radhus i Rönninge och på våren hittade vi femtio sorters rosor på husets fram- och baksida. Det kom inte som en överraskning, eftersom säljaren (en trädgårdsmästare) skrutit om dessa rara rosor i samband med köpet. Vad han inte talade om var att rosor sticks. Det visste vi väl egentligen förut, men att de kunde stickas så mycket, det blev en ny erfarenhet. Den radhus- by vi kom till var tämligen nybyggd och beboddes nästan uteslutande av barnfamiljer i vår egen ålder. Vi fick grannar som vi lärde känna, vilket vi ville eller inte och våra barn fick lekkamrater, så många de ville. Byn låg på ett berg och vi såg solen gå ner i Uttransjön. Gamla Rönninge, som det kallades, hade vid den tiden 2000 invånare. I centrum, på en kvarts cykelavstånd, låg järnvägsstationen och en Konsumaffär. Det var en idyll. Jag fick nytt arbete med vanlig kontorstid det året. Men jag skulle vara tågledare i hemmet en natt i veckan också i fortsättningen. Sommaren före hade Kaisa lärt mig matematik på gymnasienivå, i skenet av en fotogenlampa i ett litet kök i Barrud och på hösten 1968 kunde vi båda delta i uttagningsprov till en högre företagsekonomisk kurs (HFK) året efter. Det handlade om att skaffa 20 högskolepoäng i vart och ett av ämnena företagsekonomi, nationalekonomi och statistik. Proven blev godkända, men vi kunde inte båda lämna hemmet och åka på fyra internatveckor samtidigt, så lotten (eller vad nu var) utföll så att jag fick gå kursen 1969/70 och Kaisa året därpå. Kaisa behövde inte byta arbete. Hon satt tryggt på SJ: s centrala förvaltning. Hennes jämna födelsedag i februari firades med besök av släkt och vänner. Lena började skolan på hösten. Det tog fem minuter att gå dit, om man gick sakta. SJ fick en ny generaldirektör. Regeringen valde statssekreteraren i kommunikationsdepartementet. Det visade att SJ ännu inte var något företag i egentlig mening. Vi var ett statens verk. Den nye chefen hade rykte om sig att vara egensinnig. Riksdagen hade nyligen fattat ett trafikpolitiskt beslut som satte kostnadsjakt i centrum. Allt som var olönsamt skulle bort, kosta vad det kosta ville. Den mest hängivne anhängaren av denna politik var Lars Peterson och ryktet om hans egensinne var inte överdrivet. Tvärtom.

Mänskor på månen: Ett storartat steg. Gd på SJ: En gnetig strateg.

1970 Händelser i Sverige och världen Professionell boxning förbjöds i Sverige. TV började sändas i färg i hela Sverige. USA invaderade Kambodja. Vietnamkriget växte. Protesterna mot Vietnamkriget blev allt intensivare, inte minst i Sverige. Pehr G. Gyllenhammar (35) blev chef för Volvo. Brasilien blev världsmästare i fotboll. Tvåkammarriksdagen skrotades. IOGT och NTO slogs ihop. Kärnkraftsreaktorn Oskarshamn 1 provkördes. Borta bra, men Barrud bäst Min almanacka var fulltecknad. Jag höll på att vänja mig vid ett nytt jobb, som krävde kunskaper i ämnet rationaliseringsteknik. Jag tyckte då - och tycker nu - att ämnet låter otroligt torrt och tråkigt. Med den förutfattade meningen for jag till Lidingö, där det fanns en skola som hette Ali- Rati. Under sammanlagt fem internatveckor, före och efter julhelgen 1969/70, försökte man lära oss att sänka kostnader i företag, genom att planera, organisera och rationalisera. Knappt var den kursen avslutad, förrän det var dags att fara till Tällberg och delta i HFK: s första intensiva vecka, med 40- 50 andra SJ- anställda. Det blev därefter ett år med mycket resande och mycket pluggande på fritiden. När vi var klara, hade vi varit en vecka i Ystad, en i Åre och ytterligare en i Tällberg. Däremellan fanns det ett arbete på Klarabergsviadukten i Stockholm att gå till, men det fanns också en sommarsemester mitt i alltihop. I Barrud hade vi nu fått tillgång till det stora bostadshuset, sedan de sista sommargästerna flyttat ut. Bernts och vår familj skulle samsas i det huset under många semestrar och andra ledigheter framöver. Huset hade kök, skafferi, kammare, storstuga, en farstu och en hall på bottenplanet och en öppen vind, två garderober och ett rum på övervåningen. Det var ont om vettiga sovplatser och nu var det bra att ha en snickarkunnig bankman som delägare i gården. Jag vet inte var Bernts intresse för byggjobb kommit från. Kanske blev han påverkad av de snickarglada yrkesmännen som byggde lillstugan i Vallsjöbol på fyrtiotalet och kanske byggdes intresset på, när han själv var möbelsnickare i Bahult på femtitalet. Intresset var i alla fall genuint, på gränsen till ohejdbart och för oss var det bara att tacka och ta emot. Själv var jag tämligen oduglig att använda hammare och såg och sånt, men det fanns andra redskap som också behövde hanteras, så ingen - och jag menar ingen vuxen - behövde vara sysslolös i Barrud. På åkrarna växte det jordgubbar och allteftersom barnen blev större, kunde de få utlopp för sina eventuella arbetslustar, med sin farfar/ morfar som arbetsledare. Bernt var inte så mycket bankman i Barrud, men bankade, det gjorde han med besked. Jag ber om överseende med den vitsen, samtidigt som jag erinrar mig att morfars bror, Carl i Barrud, brukade säga att han arbetat på Banken i sin ungdom. Han hade varit rallare. Fattar ni? Järnvägsbanken!

Yrket att boxas blev inhemskt förbjudet. Räkna till fem, sök det Lutherska budet!

1971 Händelser i Sverige och världen Ångerveckan infördes i Sverige. Det var strejk och lockout vid SJ. Avverkningen av almarna i Kungsträdgården fick förhinder. BRIS bildades i Sverige. Folkrepubliken Kina blev medlem i FN. Filmerna "Emil i Lönneberga" och "Äppelkriget" hade premiär. Världsnaturfonden (WWF) grundades. Hormoslyr förbjöds som bekämpningsmedel . Bingo- spelet fyllde tio år och ansågs nu vara en svensk folkrörelse. Facklig konflikt. Tågledarna i fokus Då (1968) var vi inte vatten värda. OK, vatten kanske, men inte mer (se ovan). Nu var det annat. Lönerörelsen gick trögt och vårt fack SJBF (SR) beslöt att för första gången använda rätten att varsla om strejk. Man hade hittat en verksamhet, med kanske 100- 150 anställda som kunde stoppa tågtrafiken och det var tågledarna. Konflikten blev ett faktum i februari och alla vi som hade någon koppling till tågledningen gick hem och all järnvägstrafik i Sverige stod still. Avtalsverket svarade med lockout och det blev stor oreda inom SJ och utanför. Tevens och radions nyhetssändningar inleddes med senaste nytt om strejken och tidningarna tog fram de stora rubrikerna. SJ försökte hitta kryphål. Man döpte om tågen till icke- tåg och lyckades flytta några vagnar ett stycke, men man insåg snart att det var dömt att misslyckas. Även lokaltrafiken stod still, så Kaisa (som inte strejkade) fick ta sig fram med bussar och tunnelbana, alternativt någon bilburen granne. Det fick jag också, när jag skulle åka in till fackets kansli och hjälpa till där. En kväll kom tidningen Expressen på besök hos oss i Rönninge. Vi fick göra fackligt korrekta uttalanden och det togs bilder, där Kaisa och jag stod vid diskbänken och såg ut som allvarliga och ansvarsfulla tjänare i Staten. Snart var det ännu en strejk på det statliga området. SACO: s lärare togs ut i den konflikten, som innebar att tiotusentals elever fick extra skollov. Efter fyra- fem veckor fick de styrande, med Olof Palme i spetsen, nog. Man kallade strejkerna samhällsfarliga, gick till riksdagen med en proposition om tjänsteplikt för alla strejkande SACO- och SR- medlemmar - och så var det roliga slut. Vad hade vi lärt oss av detta? Främst att strejkvapnet för statligt anställda inte var så mycket att hurra för. Det kunde upphävas genom en votering i riksdagen. Fick vi bättre betalt så småningom? Kanske några kronor, men det var heller inte så mycket att hurra för. Hur gick det för Kaisa på hennes HFK- turné med sina 40- 50 kamrater? Det verkade gå bra. Hennes internatveckor i Dalarna och Jämtland och var de nu höll hus, verkade ha varit ungefär som mina året före, med en mix av nytta och nöje, där nöjet var kortsiktigt, medan nyttan förhoppningsvis var mera långsiktig. Hur tänkte jag nu?

Almar, som närapå redan var ramlade, räddades samfällt av unga församlade.

1972 De olympiska vinterspelen gick i Sapporo och sommarspelen i München. Kurt Waldheim blev generalsekreterare i FN. Det var oroligt i Nordirland. Kjell Isaksson slog världsrekord i stavhopp (551 cm). USA bombade Hanoi och Haiphong. Björn Borg (15) gjorde Davis Cup- debut. "Barnens brevlåda", med Sven Jerring, sändes för sista gången. Ölandsbron invigdes. Alice Babs blev hovsångerska. Olof Palme höll ett ampert jultal och fördömde USA: s senaste Händelser i Sverige och världen dåd i Vietnam. Klocka, anteckningsbok och penna Vi var inte älskade i Enköping, Västerås och Köping. Vi var heller inte älskade i Stockholm Norra, Stockholm Södra, Nynäshamn, Västerhaninge, Älvsjö, Huddinge, Tumba, Södertälje, Nykvarn, Åkers Styckebruk, Strängnäs, Gnesta, Flen, Katrineholm, Sollentuna, Upplands Väsby, Märsta, Knista, Uppsala, Sala, Stockholm Östra, Djursholm, Roslags Näsby, Rimbo och Åkersberga. På de uppräknade ställena deltog jag en eller flera gånger i så kallade stationsundersökningar under åren. Oftast var man inte ensam. Vi kunde vara 3- 10 personer, som skickades ut på de där uppdragen. De kallade oss fula namn som grupp. "Dödspatrull" var en sådan benämning. Men de kunde inte hindra oss från att komma, eftersom det fanns ett avtal mellan SJ och fackförbunden som reglerade rationaliseringsarbetet. Så alltså: vi steg av ett tåg någonstans, vi sa god morgon, tog fram våra anteckningsböcker, vässade pennan, noterade allt, sa adjö och åkte hem. Sedan bearbetade vi våra anteckningar, gjorde sammanställningar med vackra diagram och föreslog organisations- och personalförändringar. Oftast handlade det om att dra in en eller flera tjänstgöringsturer och minska personalbehovet därefter. Sjuttiotalet var en tid när sådan verksamhet pågick i många företag och organisationer. Det fanns till och med yrken som benämndes tidsstudieingenjör och tidsstudieman, vill jag minnas. Metoderna att mäta arbete var många, men klockan, anteckningsboken och pennan var verktygen som behövdes i alla undersökningar. Arbetet var socialt, så till vida att man träffade nya människor hela tiden. Fast det var påtvingade möten och såklart var det obekvämt, på gränsen till kränkande, att bli så synad i sömmarna som våra offer blev. Några bemötte oss avogt och tillknäppt, men de flesta var faktiskt tillmötesgående och samarbetsvilliga. Kanske återkommer jag till något riktigt avvikande exempel senare. Hemmet och skolan På hösten skrev Lars in sig i den närbelägna skola, där Lena så dags var gammal och van elev. Kaisa hade redan engagerat sig som klassmamma och nu fick jag också förmånen att förstå lite mera om skolans värld, när jag kom med i styrelsen för föreningen Hem & Skola i Rönninge.

Alltmera upptrappat krig i Vietnam. Palme höll tal, han var from som ett lamm.

Paus Det var en sån där vacker höstdag, när luften var hög och solen fortfarande värmde, trots att vi var en bit in i oktober. Jag var tämligen nykommen till den avdelning på distriktet som sysslade med rationaliseringar och sånt. Veckan efter skulle jag åka till Dalarna på en internatvecka, men nu var vi en trio som skulle göra en stations-undersökning i Rimbo, på den gamla Roslagsbanan. Vi kom dit på måndagskvällen, tog in på ortens pensionat och satte igång morgonen efter. Jag skulle följa en förman som basade för stationens yttre tjänst. Vi träffades på tågexpeditionen klockan åtta, tog i hand och hälsade och vi var igång. Min uppgift var att anteckna allt han gjorde och inte gjorde under dagen och hans uppgift var att göra, och inte göra, det han alltid brukade. Det handlade till stor del om att flytta godsvagnar (växla) på bangården och hämta Återblick. En Brittsommardag i Rimbo 1969 vagnar på industrispår i närheten. Det första han gjorde, utöver att kommunicera med lokomotorföraren och två medhjälpare i växlingsarbetet, var att skälla ut mig. Han kände mig inte, men han kallade mig okunnig och oerfaren. Jag var en nolla. Det jag höll på med var onödigt, meningslöst och fördärvligt. Han utvecklade sin syn på vår därvaro ytterligare: vi var en skam för SJ. Vi borde hålla oss borta från ärligt arbetande järnvägare. Så där höll det på hela förmiddagen. Han flyttade några vagnar från ett spår till ett annat och tillbaka till samma spår igen och trodde kanske att jag gick på det lilla tricket. Totalt var det få vagnar att växla, så det blev många pauser, då kan helhjärtat kunde ägna sig åt att förolämpa mig. Klockan blev tolv och han hade en timmes rast. Jag brukar äta på pensionatet, sa han. Ska vi göra sällskap? Aldrig i denna världen, tänkte jag och sa OK. Så snart vi lämnat stationsområdet blev han en annan människa. Han strålade av välvilja och tog upp det ena samtalsämnet efter det andra. Vi hade helt enkelt en mycket trevlig lunch tillsammans. Vad skönt, tänkte jag. Nu skulle eftermiddagen bli lugn. När rasten var över och han fått på sig arbetskläderna igen, började han på nytt. Han upprepade förmiddagens skymfer med än mera skärpa, medan jag skrev i min lilla bok och duckade så gott jag kunde. Klockan fyra var vi färdiga med varandra. Vi stod på samma ställe, där vår bekantskap inletts på morgonen och han sa: Ja, det var det. I morgon blir det annat av. Då ska jag till Tingsrätten. Aj, aj, tänkte jag. Den mannen är en brottsling. Kanske tjuv, hustrumisshandlare eller knarkkurir. Men nu ska han få sitt straff. Då sa han: Jo, ser du. Jag är nämndeman. På vägen till pensionatet var det oundvikligt att läsa Pressbyråns löpsedlar. Båda hade samma kortfattade text, med mycket stora bokstäver: SKÅDESPELAREN LAR EKBORG DÖD kungjordes med så stora bokstäver. . Birgitta hade namnsdag och jag var i Rimbo och vet att det var just den dagen på grund av den sorgliga nyhet som 45

1973 Händelser i Sverige och världen Det blev vapenstillestånd i Indokinakonflikten. Norrmalmstorgsdramat ägde rum i Stockholm. Pinochet störtade Allende i Chile. Kung Gustaf VI Adolf avled och Carl XVI Gustaf tog vid. Det svenska riksdagsvalet slutade i remi: 175- 175 mellan blocken. Det blev krig i Sinai, mellan Egypten och Israel. En oljekris bröt ut. Det var början på en långvarig lågkonjunktur. Det blev bensinransonering i Sverige. Rönninge och Finnerödja På våra arbeten hände det säkert saker varje dag, men inget gjorde så bestående intryck att man tänker: Aha, det var det året! Vi cyklade till stationen på mornarna, parkerade våra cyklar i ett cykelställ, där vi väntade oss att finna åkdonen, när vi kom tillbaka på kvällarna. Att gå till fots i en riktning, mellan hemmet och stationen, tog en halvtimme, medan åkturen tog högst en kvart, så cyklarna var bra att ha. Våra första cyklar köpte vi faktiskt på Konsum. Handlaren tog hem såna grejer, om man gick bakom disken och beställde. Det var en mysig affär och den sades vara Sveriges mest lönsamma konsumförening. Vi fick till och med hushållsvarorna hemkörda i grå plastlådor, om så önskades. Ibland hände det att vi inte hittade våra cyklar, när vi steg av tåget i Rönninge. Det var ingen trevlig upplevelse. Man stod där helt handfallen, förstod vad som hänt och förbannade det oblida ödet. Men vad hjälpte det? Cyklarna var väck. Man var bestulen. Det blev anmälan till polisen som fick ännu ett ärende i högen med ouppklarade brott. Det var ligor som härjade, sa man. Tjuvarnas affärsidé var att tömma ett helt cykelställ och snabbt skicka godset över Östersjön. Vi råkade ut för det där flera gånger, innan vi gav upp cyklandet. Birgit fyllde jämna år och det firades bland annat med att en fotograf tillkallades, som plåtade den stora familjen ute och inne. Sen kom det snart amerikafrämmande. Det var Birgits kusin Göta Wilcox och hennes dotterson Raleigh som dök upp, med gott humör och glada svensk- amerikanska utrop. Drygt tio år tidigare hade Götas bror, Hjalmar Svenson och hans hustru Vera, varit i Sverige och några år senare, kusin Beatrice och hennes make , men kusinbesök från Amerika var ingen vardagsmat. Besöket varade i tre veckor. Den mesta tiden tillbringades i Finnerödja med omnejd, men det blev även visiter i Rönninge och Malmö. Mina syskon och jag, som aldrig haft några kusiner, förstod nog inte riktigt hur stort det var för Birgit att ta emot en kusin från Amerika. Hon hade under åren haft tät brevkontakt, men detta att verkligen träffas, att samtala på swengelska och se varandra i ögonen, var en senkommen födelsedagspresent som slog allt annat, det var tydligt. I media dominerades sensommaren av tronskiftet och ett drama i ett bankvalv vid Norrmalmstorg, men även riksdagsvalet var på tapeten.

I riksdagen kastas det klave och krona. På mynten ses kungen, den unge, snart trona.

1974 Händelser i Sverige och världen Det blev elransonering i Sverige (tre veckor). En ny regeringsform och riksdagsordning antogs av riksdagen. Sverige och USA fick åter ambassadörer hos varandra. ABBA vann Eurovision, med Waterloo. Den lögnaktige presidenten, Richard M. Nixon, lämnade Vita Huset. Två svenskar, Eyvind Jonsson och Harry Martinsson, fick nobelpriset i litteratur (puh). Ingemar Stenmark vann sin första världscupseger. Mera från Rönninge Rönninge och Finnerödja hade vissa likheter. Båda orternas namn har med röjning och svedjebruk att göra och båda låg vid Västra stambanan. Rönninges natur - barrskog blandad med lövskog i kuperad terräng, vattendrag och småsjöar här och där, krokiga grusvägar och branta gatstumpar - var inte alls olikt det man såg i Finnerödja med omnejd. Jag minns en nyinflyttad granne, som stod på sin trappa tre, fyra hus nedanför vårt och ropade: Detta boende är optimalt! Jag gav honom rätt, men studsade inför hans ordval. Jag gick in till Kaisa och sa: Vet du att vi har ett optimalt boende? Ja, jag vet skrattade hon. Strax intill bostadsområdet fanns en naturlig skidbacke, som mynnade ut i sjön och där förbrukade barn i alla de åldrar sin överskottsenergi under vinterhalvåret. Sjön Uttran erbjöd också möjligheter: skridskor på vintern och bad på sommaren. Apropå vintersport. En vinter kom vi på idén att spola is på vår uteplats. Det var ingen stor yta, kanske 30 kvadratmeter, men det tog förstås en stund att få stenplätten isbelagd. Efter upprepade nya spolningar blev det en riktigt slät och fin isbana, där våra barn och grannarnas övade sig i skridskoåkning. Vi var de enda som hade en sån isbelagd uteplats. Grannarna log, men ingen sa att vi var knäppa. Infödda Rönningebor berättade gärna att Sten Bergman, den kände forskningsresanden, bodde i Rönninge, med sina paradisfåglar och andra konstiga djur, till sin död 1975. För den som gått i skolan på 40- talet var Sten Bergman en evig idol. Ingen kunde göra så bra skolradioprogram som han. Man såg hans hus och kände respekt. Tiden med hembiträden var förbi. Lena klarade sig själv och Lars var dagbarn hos en hemmafru som bodde en minut från oss. Hon hade make, fyra egna barn och en gråblågrön Saab herrgårdsvagn som var bemålad med blommor. Man tänkte osökt på graffiti och flowerpower. Hon sa att det var för att skyla över rostfläckarna. Familjen tillhörde vårt närmaste umgänge. Deras barn var i Lars ålder och yngre. Tidigt på söndagarna hände det att barnen (iklädda pyjamas) ringde på hos oss och frågade om de fick gunga på vår terrass. Det fick dom. Fyrtio år senare tänker författaren: Skönmålar jag? Nej, han hade rätt, grannen. Det var ett optimalt boende.

Annars var läget rätt bra, eller hur? Oljekris, elbrist och låg konjunktur.

1975 Händelser i Sverige och världen Den nya regeringsformen började gälla. Västtyska ambassaden i Stockholm ockuperades (Baader- Meinhof- ligan). Suezkanalen öppnades igen, efter många års stopp. Anders Gärderud satte världsrekord på 3000 meter hinder (8.09.8). Harpsundsekan försågs med flytvästar. Olof Palme kallade Spaniens regim "Satans mördare". Sverige blev för första gången Davis Cup- mästare i tennis. Tage Danielssons "Carl Bertil Jonssons julafton" sändes för första gången i TV. Det hade jag ingen aning om I slutet av året fick jag frågan, om jag ville flytta till Mäster Samuelsgatan. Där, i ett gammal fallfärdigt femvåningshus, fanns vid den tiden SJ: s kommersiella avdelning (KA). Varför inte, tänkte jag, gick på anställningsintervju och befanns godkänd. Efter drygt tio år, med tågledning och administration på distriktsexpeditionen, blev jag nu det som Kaisa redan många år varit, en del av SJ: s centralförvaltning. Formellt blev byråassistenten byråsekreterare, men det var inte det som var den stora skillnaden. Det var kulturen. Jag kom in i en helt ny värld. Dittills hade jag den naiva tron att järnvägsprodukter sålde sig själva. Jag hade varit en del av produktionen i tio, femton år. Jag hade sett SJ som en organisation, där man ritade tidtabeller, satte ihop tåg och körde dessa så punktligt som möjligt, på det att kunderna skulle få förmånen att nyttja de tjänster som SJ så generöst ställde till förfogande. Kunderna skulle stå i kö på våra stationer och tacka och ta emot våra erbjudanden om bekväma sitt- och sovplatser i persontågen och få sitt gods transporterat i godstågen. Nu fick jag tänka i nya banor och försöka förstå att SJ måste vara på offensiven. Det handlade om att sälja. Kunderna skulle sättas i fokus och bearbetas med alla de medel. Kampanjer skulle drivas. Varumärket SJ skulle lanseras som trovärdigt, kundvänligt, miljövänligt och marknadsledande. Hurra! Vi är inte bara bra. Vi är bäst! Och de som visste bäst vad som var bra, det var KA. Jag kunde aldrig riktigt vänja mig vid den besserwisser- mentaliteten, även om egenskapen i sig inte var mig helt främmande (skulle nog någon säga). En av mina uppgifter på KA, blev att spionera på lastbilstrafiken. Långtradarna var tveklöst SJ: s främsta konkurrenter om godset och man ville få grepp om deras kostnads- och lönsamhetskalkyler. Mycket fanns att hämta i officiell statistik, men det räckte inte. För att få bättre koll på dem, var alla medel tillåtna. Det är klart: jag kunde inte bryta mig in på Åkeriförbundet och stjäla deras hemliga papper, men där någonstans gick gränsen för denna, min bisyssla på KA. Det fanns annat på min arbetsordning som tog mera tid. Det handlade om att planera och administrera. Det var aldrig tänkt att jag skulle vara någon aktiv säljare.

Palme, på Harpsund, sågs ovilligt meka, med säkra små kuddar till herrgårdens eka.

1976 Händelser i Sverige och världen De olympiska vinterspelen gick i Innsbruck och sommarspelen i Montreal. På TV visades Vilhelm Mobergs "Raskens". Ingemar Stenmark vann världscupen i utförsåkning (för första gången). Ingmar Bergman flyttade utomlands. Medbestämmandelagen (MBL) klubbades i riksdagen. Carl XVI Gustaf gifte sig med Silvia Sommerlath. Björn Borg vann Wimbledon- tennisen (för första gången). De borgerliga vann riksdagsvalet i Sverige. Jimmy Carter vann presidentvalet i USA. Ryggskott i Gschnitz När vårterminen var till ända det året, for vi på en försommarresa till Tyrolen i Österrike. Kaisa var resledare (som vanligt) och hon lyckades övertala Birgit och Gunnar att följa med oss. Vi åkte tåg till Innsbruck, bytte till landsvägsbuss och for in i en dal, till en ort som hette Gschnitz, där det bodde bara några hundra människor som livnärde sig på lantbruk och turism. Namnet var nästan omöjligt att uttala, men vad gjorde det? Det var underskönt därinne i dalen och blomprakten var nästan overklig. Under en vecka promenerade vi i bergen, åt god mat och drack husets vin, alternativt husets saft och hade det riktigt bra. Högsäsongen i dalen inföll under vintern, så i juni var det mycket lugnt. Gunnar gick ut på promenad medan vi ännu sov. När han kom tillbaka, berättade han om sin förvåning över att österrikarna kände till hans ryggskott. Var och varannan människa han mötte, beklagade hans situation och han svarade: Ja, ja. Jag har ryggskott. Han fattade förstås att det där ryggskottet var deras hälsningsfras "Grüss gott". Men han tyckte det var en kul historia och det tyckte vi också. Vi hann också med en dagstur i hyrbil till Gardasjön, i Italien. På återvägen stannade vi en dag i Malmö, hos Birgitta och Bernt. Det passade bra, för just den dagen (19 juni) var det ett storslaget, direktsänt bröllop på TV. Kung Carl XVI Gustaf gifte sig med Silvia Sommerlath. Lite sport Vilka idrottsmän Sverige hade vid den här tiden! Både Ingemar Stenmark och Björn Borg var i början av sina karriärer och de skulle flera år framåt skämma bort oss patriotiska teve- tittare med så många segrar. Borta i Montreal lyckades Anders Gärderud vinna guld (3000 meter hinder) och guld vann också Bernt Johansson (cykel). Hans slutspurt, när han eskorterades av motorcykelburna poliser, blev klassisk TV. I Montreal skedde också OS- historiens kanske fräckaste fuskförsök. En rysk fäktare hade preparerat sin värja så fiffigt (?) att han själv kunde markera träffar. Vilken typ! Sportutbudet på teve var bara en bråkdel av dagens. Sveriges Television var ensamma herrar på teve- täppan, men vad gjorde det? var att titta! Dom var duktiga. Tipsextra från Göteborg på lördagseftermiddagarna, till exempel. Vilken stämning det var och vad viktigt det

Borgarna sparade ej på sitt krut. Fyrtio års väntan tog äntligen slut.

1977 Händelser i Sverige och världen Kung Carl XVI Gustaf åkte Vasaloppet. ABBA: s "Dancing queen" toppade Bilboardlistan i USA. Den svenska kronan devalverades två gånger. Landvetters flygplats invigdes (Göteborg). Det statliga Svenska Varv AB bildades. Den svenska stålindustrin var i kris. Det beslutades att bilda SSAB (stålbranschen). Seden att läsa Nyårsklockan på Skansen, återupplivades i TV. Georg Rydeberg läste. Det var mycket snö det året. En bit in i april var det fortfarande omöjligt att köra fram till gården i Barrud. Bilarna parkerades ute vid den allmänna vägen och sen fick man ta sig fram med skidor eller gå till fots på skaren. Påskhelgen skulle fördrivas med att snickra i huset och det skulle vara tämligen frufritt. Bernt, svåger Ove och jag skulle klara oss själva. Bernt byggde skafferi och tvättrum och hantlangarna bistod så gott de kunde. Ove hade just läst en artikel om den religiösa roparrörelsen på 1840- talet och den företeelsen fick nu ett kortvarigt Under flera dagar (och nätter) hojtades det i tid och otid och det var inga lågmälda rop. Ju olämpligare tillfällena var, desto mera jubel väckte ropen. Rörelsen fick, tack och lov, ingen spridning utanför arbetslaget i Barrud och den varade bara en knapp vecka. Påskpyssel i Barrud uppsving, om ock i än mer primitiv form och mycket mer profan än originalet. Jag passade på att fylla fyrtio år den påsken och det firades med mer än vanligt höga hurrarop. Sent på påskdagen, när vi var på väg att gå till sängs, fick vi syn på en gestalt som balanserande på stenmuren närmade sig, borta vid Smedjan. Det var Lennart i Mossebo som dök upp för att gratulera mig. Han överlämnade en present och det var lite pinsamt, eftersom jag inte förstod vad det var. Ingen verkade förstå och han kanske inte visste det själv. Fram på natten, när månen sken och skaren bar bra, bröt Lennart upp och en lång dag var till ända. Fyrtioårskris, var det något man bara skämtade om, eller var det något att ta på allvar? Jag vet inte. I vilket fall som helst så började jag känna det alltmera olustigt att, morgon och kväll, tvingas att trängas med tusentals pendelresenärer på överfulla lokaltåg och plattformar. Hade mitt arbete varit lokaliserat till Rönninge skulle allt varit annorlunda. Om man tänkte på alternativ till denna, de vassa armbågarnas kamp, så fanns det inget som var mera raka motsatsen till stressen i Stockholm än det lugna livet i Barrud och jag började tänka på försörjningsmöjligheter inom rimligt avstånd därifrån. Jag sökte en tjänst på länsstyrelsen i Örebro, men de ville inte ha mig. Frågan är om jag egentligen ville ha dem. Jag tänker att det blev rätt som det blev. Den lediga tjänsten som byrådirektör på länsstyrelsen i Örebro, kunde jag gott unna någon annan. Men det skulle kanske gå nya tåg.

Krisande näringar: båtvarv och stål. I Mora sågs skidande kung gå i mål.

1978 Händelser i Sverige och världen Ingemar Stenmark vann dubbla VM- guld och blev världscupsegrare. Friskis & Svettis- rörelsen startade. Argentina blev världsmästare i fotboll. Världens första provrörsbarn föddes i England. Racerstjärnan Ronnie Peterson omkom på Monzabanan i Italien. Kärnkraftfrågan knäckte den svenska regeringen. Ola Ullsten efterträdde Torbjörn Fälldin som statsminister. Radioprogrammet "Frukostklubben" lades ner. En återblick: Klarabergsviadukten igen I drygt tio år, på sextiotalet, hade jag gått in genom dörren till den glasade vestibulen på Klarabergsviadukten och 1977 var det dags igen, när hela kommersiella avdelningen (KA) flyttade in där. Det kändes både hemvant och ovant. Det var samma planlösning, men allt blev så mycket fräschare, när alla gamla möbler byttes mot nya, alla smutsiga väggar blev nymålade och alla golv fick heltäckande, grå mattor. Vi satt mycket i strumplästen, för att riktigt känna hur mjukt underlaget var. Nu hjälpte jag till att budgetera SJ: s godstransportintäkter, ett år framåt och på fem års sikt. Under många år hade alla kurvor pekat uppåt, men nu planade det ut och vände till och med neråt. Oljekrisen och alla andra kriser satte sina spår. För att lätta på stämningen organiserade min chef och jag ett aprilskämt som var ganska kul. Vi formulerade och lät skicka ut en till synes mycket äkta orderskrivelse, med uppmaning till all KA- personal, att efter arbetets slut om aftonen, ställa ut sina papperskorgar i korridoren, för att därmed spara pengar i lokalvården. Vi blev förvånade över att så många, så aningslöst, godtog uppmaningen. Vid den tiden fanns det fyra fackliga huvudorganisationer i Sverige: det väldiga LO, det lite mindre TCO, det betydligt mindre SACO och det lilla SR. På hösten 1977 blev jag kallad till anställningsintervju, där en trojka av högt uppsatta fackliga ledare inom SR, med organisationens ordförande (en överste) i spetsen, grillade mig i två timmar. Det blev en bra intervju. Min fackförbundsordförande, som fått mig att söka tjänsten, ansåg att allt var klart. En vecka senare ringde han och sa att han blivit överkörd. Man hade valt en jurist i stället. Det var ju synd, sa jag artigt och tänkte: Vad skönt! Gästarbetare i Örebro I stället för ombudsman blev jag gästarbetare i Örebro. En ledig tjänst på trafikdistriktsexpeditionen (tdx) hade blivit min. Det fanns lokala sökande också, så min ankomst uppskattades inte av alla. Skall en jäkla stockholmare komma och sno vår tjänst? Så sades det utom hörhåll för mig. Till mitt försvar ska sägas att jag var väldigt lite stockholmare, även om jag jobbat 15- 20 år i huvudstaden. Själv såg jag mig mera som en kusin från landet. Visserligen en kusin, som visste vad han ville och talade om det för den som ville lyssna, men en lantis från Finnerödja, absolut.

Kärnkraften knäckte herr Torbjörn Fälldin. Svårt för herr Palme att dölja sitt flin.

1979 Händelser i Sverige och världen Det blev förbjudet att aga barn i Sverige. Spionen Stig Bergling greps. En kärnreaktor havererade i Harrisburg, USA. Järnladyn, Margaret Thatcher, blev premiärminister i Storbritannien. Det första Stockholm Maraton sprangs. De borgliga vann det svenska riksdagsvalet (175- 174). Torbjörn Fälldin blev statsminister igen. Homosexualitet var inte längre en sjukdom. Prinsessan Victoria upphöjdes till kronprinsessa. På sommaren startade projektet "Rädda Barruds bönhus". Vår lilla familj kom inte dit förrän i början av augusti det året, så vi deltog väldigt lite i arbetet. Vi kunde bara beundra och imponeras av vad släktingarna och grannarna åstadkommit under sommaren. I stället för ett ruckel stod där en praktfull Barrud byggnad och lyste i sensommargrönskan. Bravo! Örebro På 1940- talet brukade vår familj i Vallsjöbol åka till Örebro, när vi ville fara lite längre bort än till Mariestad. I Örebro fanns vid den tiden faster Mildred och hennes kafé Hansa på Drottninggatan. Nu, trettio år senare, hade Harald Aronsson och hans hejdukar förvandlat Örebro (inte minst Söder) till något helt annat. Tur ändå att han inte raserat Slottet. Det låg där det legat sen medeltiden och gav karaktär åt staden. Från trafikdistriktsexpeditionen i Örebro, planerades och styrdes all järnvägstrafik (gods- och persontrafik) i tre län: Värmlands, Västmanlands och Örebro. SJ: s hierarki var mycket strikt och rak. Distriktschefen hade fyra sektioner i sin stab: Ekonomi (E), Trafik (T), Försäljning (F) och Personal (P). Vi var väl fyrtio- femtio personer totalt. Ute i järnvägens verklighet fanns det sju trafikområden: Kil, Karlstad, Kristinehamn, Fagersta, Västerås, Hallsberg och Örebro. Jag var medarbetare på sektion E och hade närmast en gruppchef (byrådirektör) och över honom en sektionschef (avdelningsdirektör) att se upp till. När jag rekryterades till distriktet, var den oskrivna avsikten att jag så småningom skulle efterträda, först den senare (gruppchefen) och senare den förre (sektionschefen). Blev det så? Vi får väl se. Jag var en flitig tågresenär mellan Örebro och Rönninge. Men jag hade en övernattningslya på Norrgatan, fem minuter från jobbet, som i början var snarlikt det jag haft på distriktet i Stockholm under senare delen av sextiotalet. Vi var tre personer som landade i Frövi, Kumla, Degerfors, Arvika, Sunne, Kolbäck, Tillberga, Västerås och andra ställen, för att forska ut om en eller annan tjänst var onödig. Det handlade om att spara kostnader i företaget. Numera var SJ mera, just ett företag i tiden, även om vi formellt fortfarande var ett statligt verk, vars överskott/ underskott blev kredit/ debet i finansministerns kassa.

Straffbart att småttingar fostra med aga. Sessan Victoria kunde ej klaga.

1980 Händelser i Sverige och världen Det var olympiska vinterspel i Lake Placid och sommarspel i Moskva. En folkomröstning om kärnkraften genomfördes. Sverige införde Sommartid. En stor arbetsmarknadskonflikt, LO vs SAF. Vigdis Finnbogadottir blev världens första kvinnliga president (Island). Vulkanen Hekla fick ett utbrott. Lech Walesa och Solidaritet agerade i Gdansk. Lasse Åbergs film "Sällskapsresan" hade premiär. Krig bröt ut mellan Irak och Iran. Ronald Reagan vann presidentvalet i USA. John Lennon mördades i New York. Barrud Semestrarna blev längre. Kaisa och jag hade 40 vardagar var att ta ut under ett år och vi hade fribiljetter i bekväm klass på tågen och nu skaffade vi egen bil. I Barrud var det högsäsong i juli månad, när jordgubbarna skördades. Vi träffade många trevliga människor de där åren. Hela familjer kom flera år i rad. En del åkte hem på kvällarna och en del bodde kvar i lillstugan. Somliga tältade och andra bodde i husvagn. De flesta var svenskar, men några var utlänningar. Under större delen av 70- talet turades vi om med Birgitta & Bernt och Barbro att ha varandras barn kvar i Barrud, medan plikter kallade i stan. Kusinerna lärde känna varandra väl. De plockade bär tillsammans, tog rast tillsammans, mekade på mopeder tillsammans och många sov på samma barnkammare. Året före hade bönhuset fått en utvändig ansiktslyftning. Det här året ägnades åt invändig upprustning. Ingen hade kunnat ana att det fanns så mycket arbetsvilligt folk i Barrud med omnejd. Snart sken det nyslipade, lackade trägolvet och när juli gick mot sitt slut sken också väggar och tak. Ja, allting sken därinne, inklusive arbetsledarna och deras medhjälpare. Det bildades ett byalag, med uppgift att vårda bönhuset i framtiden och anordna aktiviteter. Den första programpunkten i byalagets regi blev att inviga bönhuset. Det skedde den 2 augusti 1980. Huset var fyllt till sista plats och många fick nöja sig med att lyssna i högtalare som ställts upp framför huset. Det var en vacker lördag eftermiddag och den mindes av många långt efteråt. (En samling foton finns här nere i Mossebobladet.) Rönninge och Örebro På hösten året före stod det en container utanför vårt hus i Rönninge. Den fylldes med sådant som inte fick plats i flyttlasset till Örebro i december 1979. När vi de följande åren inte hittade saker vi sökte efter, lät det alltid: De följde nog med containern i Rönninge. När 1980 gick mot sitt slut hade Kaisa redan varit chef på Örebro trafikområdes kundtjänst ett drygt år och vi hade bott in oss i ett nybyggt kedjehus vid Sturegatan i Örebro. Lena hade gått en tid på Karolinska i Örebro, men längtat tillbaka till kompisarna i Tumba och återvänt dit och Lars höll på att bekanta sig med nya skolkamrater i sin skola i Örebro. Familjen var nu någorlunda återsamlad.

Sverige fick rösta om framtida kraft. Island fick statschef med huvet på skaft

1981 Händelser i Sverige och världen TV- serien Dallas började sändas i Sverige. Gro Harlem Bruntland blev statsminister i Norge. Moderaterna lämnade regeringen, efter "den underbara natten". IBM lanserade en pc (IBM 5150). Den svenska kronan devalverades med 10 procent. Frankrike avskaffade giljotinen. Den sovjetiska U 137 gick på grund utanför Karlskrona. Örebro Kaisa hade en förmåga, som möjligen var medfödd, att väcka viss uppmärksamhet. Redan i början av sextiotalet blev hon SJ: s första kvinnliga stationsskrivare och det skrevs många artiklar om henne i så skilda tidningar som Dagens Nyheter och Bildjournalen. På hösten 1979 stormade hon in i Örebro och då var det Nerikes Allehanda och Örebrokuriren som tävlade i ämnet rubriksättning. "Ur spår för Kaisa", stod det bland annat. Även lokalradion hängde på och gjorde ett nummer av att hon var landets första kvinnliga stationsinspektor. Man förvånades över att hon uppträdde i civila kläder, "En stationsinspektor i blus och kjol", det tyckte dom var kul. Inom parentes: hennes gamla stationsskrivar- uniform hängde så dags redan på Järnvägsmuseet, tror jag. Själv tog Kaisa uppståndelsen med stort lugn. Hon gillade att bestämma och det fick hon både på Godset och Biljetterna i Örebro. Någon undrar kanske vem det var som bestämde i hemmet? Det gjorde barnen förstås, i den mån de var hemma. Barn och barn, förresten. De fyllde 19 och 16 i slutet av året. Men en gång barn, alltid barn! En rättelse är befogad. Barnen var nog inte självbestämmande. Kaisa och jag var fostrade i tjänsten att förstå medbestämmandelagen (MBL) och förhoppningsvis tillämpades den även i hemmet. Men jag då? Tyckte jag att det var så skojigt att bara vara känd som "Kaisas man" inom det stora företaget? Ja, skojigt eller inte, men det var aldrig någon nackdel, vare sig känslomässigt eller praktiskt. Det var dessutom en överdrift: jag var inte helt anonym jag heller. Vi var båda kända för att säga vad vi tyckte i olika frågor. Den uppriktigheten togs inte alltid väl emot och var definitivt inte någon merit i den så kallade karriären. I Stockholm, under ett mycket högljutt meningsutbyte, hade jag en gång fått höra: "Du är inte så jävla duktig, som du själv tror". Det var nog en nyttig läxa för den kaxige att ha med sig senare. Ödmjukhet, i viss grad, var aldrig fel. Lena fick sin vita mogenhetsmössa i Tumba på försommaren och fram på hösten åkte hon till Paris för att bli au pair där ett år och Lars började på Rudbecksskolan (Teknis) samma höst. Snart ska vi flytta ett steg närmare stan, till ett nästan likadant hus (fast mysigare) och lära känna våra grannar lite bättre.

Fransmännen avskaffar vass giljotin. Känd blir nu pc: n, en data- maskin.

1982 Händelser i Sverige och världen Argentina och Storbritannien slogs om Falklandsöarna. IFK Göteborg vann finalen i UEFA- cupen, över Hamburg. Drottning Elizabeth II fick oväntat besök i sin sängkammare. Det var värmebölja och våldsamma skogsbränder i Sverige. Sossarna vann valet och Olof Palme blev åter statsminister. Den svenska kronan devalverades med 16 procent. Främmande ubåtar jagades i Hårsfjärden. Bergmans "Fanny och Alexander" hade premiär. Ett festligt år Det fanns mycket att fira det året. Kaisa och jag hade varit gifta i 20 år, hade varit fast anställda (med konstitutorial) vid SJ lika länge och (det viktigaste) hade en dotter som fyllde jämnt i slutet av året. Den första händelsen kallades porslinsbröllop, men det visste vi troligen inte. 20 års äktenskap, skört som porslin. Jo, man tackar. Jag hade under något år bläddrat lite djupare i högen med gårdspapper från Barrud och gjort en sammanställning med namnet "Rapport från en byrålåda". Där kunde man bland annat läsa att Kronorp hade grundats och blivit en egen fastighet 1881. Numera var Krontorp familjen Gusténs egendom och Ove ville till varje pris fira hundraårsjubileum. Det hade visserligen gått 101 år, men strunt samma. Det var ungefär 100 år sedan och en fest skulle det bli. Det blev en storslagen fest, med gäster från när och fjärran, utklädda mer eller mindre till oigenkännlighet. Det var värmebölja, så grundtemperaturen var hög redan när partyt började tidigt på kvällen. Festen slutade långt fram på natten och alla var överens om att det troligen var århundradets fest i Barrud. I det gamla, numera renoverade, skolhuset i Vallsjöbol, huserade vid den här tiden Margareta och Hans- Owe Perssons familj. Vid något av våra sporadiska möten hade Hans- Owe och jag (mest han) pratat om att anordna en skolträff hemma hos dem. Vi (mest jag) hade därefter kollat upp en massa adresser, skrivit inbjudningsbrev och förberett ett program. När sommaren var på väg att gå över i höst samlades ett trettiotal före detta elever, samt Gustaf och Märta Nilsson, med dottern Brita, i Vallsjöbol. Skolgården och hela bottenvåningen stod till förfogande för festen. Vi spelade brännboll på gammaldags vis och flyttade sedan inomhus och förtärde mat och dryck i lagom mängd och avslutade tillställningen med sång och musik och diverse tal, i det mäktiga vardagsrum som förr varit skolsal. Det blev en tillställning att minnas. När festen närmade sig slutet satt jag för mig själv en liten stund och tänkte tillbaka på allt som hänt i den salen på fyrtiotalet. Så många känslor. Så många ljusa minnesbilder. Hela festen var en nostalgitripp som hette duga.

Ombytta roller i svensk politik: Palme kom åter och han var sig lik.

Mina minnen

Del fyra: 1983 - 1997

"Stenarna som vi kastat hör jag falla, glasklara genom åren. I dalen flyger ögonblickets förvirrade handlingar skränande från trädtopp till trädtopp, tystnar i tunnare luft än nuets, glider som svalor från bergstopp till bergstopp tills de nått de yttersta platåerna utmed gränsen för varat. Där faller alla våra gärningar glasklara mot ingen botten utom oss själva."

(Tomas Tranströmer)

Summering och förord

Efter det citatet av en mästare, känns det förmätet att skriva en enda rad, men det finns elitserier och gärdsgårdsserier. Jag vet min plats och vi lever i ett fritt land som sätter yttrande- och tryckfriheten högt, så jag fortsätter. 1982 blev Kaisa återkallad till SJ: s centrala förvaltning, som då bytt namn till huvudkontor. Från att ha varit satt på undantag, lyftes persontrafiken vid den tiden fram i företaget och Kaisa fick bland annat ansvar för SJ: s konduktörstjänst. Det handlade om utbildning och uppföljning. Hon klädde också om både lokförare och konduktörer. De fick enhetlig tjänsteklädsel som inte var traditionellt uniform. Den åkande personalen uppträdde snart i kavajer och byxor av modernt snitt. I sin garderob hade de också skinnvästar, baskrar, scarfs och randiga skjortor, i färgkombina-tionerna blått, rött och vitt. Det var nytt och fräscht. Fyra dagar i veckan var Kaisa i Stockholm och under en fyraårsperiod hade hon förmånen att bo i en etta i gamla stan. Den låg på Kindstugatan och det var nog den minsta lägenhet jag sett. I vestibulen satt en anslag som talade om att källaren Fimmelstången legat i huset en gång i tiden och där hade diktaren Lasse Lucidor blivit dräpt år 1674. Jag hade också förmånen att bo där ibland. Det var mysigt, minst sagt. Miljön var helt enkelt enastående, mitt i det riktigt gamla Stockholm. Så småningom kom Kaisa tillbaka till Örebro och arbetade med persontrafikförsäljning i några år. Så rationaliserade hon bort sig själv och fick åter en tjänst i Stockholm, med rätt att ha sitt tjänsterum i huvudstaden eller någon annan stans. Lena läste ekonomi på högskolan i Örebro och hon flyttade ett stycke bort från Sturegatan. Lars bodde hemma så länge han gick på Rudbecksskolan och några år till. Familjen sågs inte varje dag. Hur fungerar minnet? Kommer man bättre ihåg ungdomens händelser än sådant som hänt senare i livet? Ja, så känns det. Jag har inga dagböcker kvar från 1900- talet och inga från de första åren av det nuvarande seklet. Det betyder att någon händelse kan hamna på fel sida om nyårsskiftet, kanske till och med plus/ minus ett år fel, men vi kan kanske stå ut med det. Efter denna bortförklaring, är det lika bra att fortsätta minnesjakten. Februari 2014 57

1983 Hänt i Sverige och världen Regeringen gav klartecken till projektet Jas Gripen. Hylands hörna sändes för sista gången. Svenska flaggans dag (6 juni) blev nationaldag. Riksdagen beslutade att införa löntagarfonder året efter. I Helsingfors hölls de första världsmästerskapen i Fri idrott. USA: s vicepresident George Bush besökte Sverige. ÖB rapporterade att 40 ubåtskränkningar skett under sommaren. Riksdagen var tillbaka i det renoverade riksdagshuset. Jarl Kulle läste "Nyårsklockan" på Skansen. SJ och SJTF. Efter min ankomst till Örebro 1977, satt jag snart på fackliga möten igen. Sverige Järnvägars Tjänstemannaförbund (SJTF) hade avdelningar på huvudkontoret (Stockholm) och alla trafik- och bandistrikt, plus TGOJ. I Stockholms avdelningen, på 60- och 70- talet, hade jag varit avdelningens sekreterare flera år och nu blev det samma visa i Örebro. En skillnad var att det fackliga arbetet numera, till stor del, fick skötas på betald arbetstid. SJTF hade så kallade Förbundsmöten (FM) vart tredje år. Dessa möten arrangerades av avdelningarna ute i landet och det var lite tävling att göra tillställningarna så bra som möjligt. Målet var att ordföranden (likt en OS- president) vid mötets slut skulle säga att detta var det bästa förbundsmötet genom tiderna. Örebroavdelningen fick i uppdrag att anordna det stora mötet 1983. Vi var fyra personer i planeringsgruppen och det blev många timmar, både betalda och obetalda, som ägnades det projektet. Förbundsmötet hölls i början av juni 1983 i Värmlands residensstad. Hela lördagen ägnades åt förhandlingar. Mot aftonen samlades ombuden, (däribland Kaisa) och deras äkta hälfter på stadshotellets innergård, för att värmas upp inför festmiddagen. Där stod drygt hundra finklädda människor, med ett litet glas i handen och lyssnade på vår förbunds-ordförande. Denne förträfflige man kunde emellanåt bli en smula långrandig och den här gången överträffade han sig själv. Redan i vår inbjudan hade vi vågat oss på att lova sol i Karlstad och vi fick rätt. På den asfalterade, vindstilla innergården, sken den förbannade solen obarmhärtigt på oss. Det var på gränsen till odrägligt. När vår ordförande hållit på en halvtimme och i tur och ordning tackat ett otal namngivna personer, hördes någon i ledet muttra: Nu fattas det bara att han tackar Gud för det vackra vädret också! Festmiddagen blev fantastisk. Hela arrangemanget prisades, vi fick fina presenter som tack och vi kunde pusta ut. På hemvägen åkte Kaisa och jag till Gustaf Frödings Alster och tillbringade en timme eller två i den miljön. Det var skimmer i molnen och glitter i sjön/ det var ljus över stränder och näs / och omkring stod den härliga skogen grön / bakom ängarnas gungande gräs. (Fritt ur Frödings "Strövtåg i hembygden").

Hyland i hörnan sa tack och adjö. Ubåtar kränkte vår östliga sjö?

1984 Händelser i Sverige och världen De olympiska vinterspelen arrangerades i Sarajevo och sommarspelen i Los Angeles. Ingmar Bergmans film "Fanny och Alexander" fick fyra Oscar. Bröderna Herrey, med "Diggi- loo, diggy- ley", vann Eurovision Song Contest. Sverige vann det första officiella EM i fotboll för damer. Bofors var i blåsväder. Stockholmstidningen las ner. Orkesterversionen av Benny Anderssons och Björn Ulvaeus "Chess" hade premiär i London. Indira Gandhi mördades i Indien och efterträddes av sonen Rajiv. Filmen "Ronja Rövardotter" hade premiär. Uddevallavarvet las ner. Födelsedag och guldbröllop med förhinder Det var en vanlig lördag förmiddag hos oss i Örebro, fast lite ovanlig, eftersom vi bjudit gäster till ett försenat födelsedagskalas. Kaisas mor Börit och hennes sambor Vanja och Brita väntades komma från Katrineholm framemot lunch. Birgit och Gunnar hade just parkerat bilen och kommit in. Vi hann säga hej och välkomna och utbyta några tankar om vårvädret och annat. Gunnar satte sig ner i en stol på övervåningen och han reste sig aldrig igen , av egen kraft. Ambulansen kom och en läkare förklarade att hans liv var slut. Från den stunden blev, för all framtid, ingenting sig riktigt likt igen. Det var så hos oss i Örebro och jag är säker på att det var likadant i Finnerödja, Töreboda och Malmö. Gunnars 75- årsdag låg nära i tiden och fram på hösten skulle Birgit och Gunnar ha firat guldbröllop (efter femtio år som gifta). En vecka senare satt vi i Finnerödja kyrka och Församlingshemmet tillsammans med många människor och mindes Gunnar. Längst fram i kyrkan fanns den dagen: Birgit (70), Bernt (49), Birgitta (41), Christer (19), Calle (15), Christine (11), Britt (44), Tor (59), Torbjörn (21). Patrik (19), Mats (15), Barbro (36), Ove (36), Tomas (16), Johan (11), Alf (46), Kaisa (45), Lena (21) och Lars (19). Så samlad hade familjen inte varit sedan 1973, då vi fotograferades på Dalgatan, i samband med Birgits 60- årsdag. I Församlingshemmet hördes bland annat följande ord och fraser: vägarbetaren, lantbrukaren, trogen sin hembygd jordgubbsodlaren, bondekooperationen, RLF, bondeförbundet, centerpartiet, kunnig (men hård) förhandlare, skolstyrelsen, kommunstyrelsen, kyrkofullmäktige, kyrkorådet, församlingshemmet, hembygdsgården, bönhuset i Barrud, tomrum, förstämning och vemod. För oss blev Gunnars framtida frånvaro allra tydligast i Barrud. Fram på sommaren satt jag på traktorn och harvade vinbärslandet, när en granne kom dit och sa: Ja, ha. Nu är tomten borta! Jag förstod att det var hans sätt att beklaga sorgen. Jag hade dock svårt att se min far som en grå tomte, fast med tanke på Viktor Rydbergs väktare som "gick till visthus och redskapshus och kände på alla låsen", var liknelsen OK. Men tomte? Nej, tomten var ett påhitt. Gunnar fanns en gång på riktigt.

Hur kan man sluta en sida som denna? Orden blir tankstreck, ur bruk är min penna!

1985 Händelser i Sverige och världen Ronald Reagan inledde en ny period som president i USA. Michail Gorbatjov blev boss för det sovjetiska kommunistpartiet. TCO- S strejkade, skolor och postkontor stängdes. Bruce Springsteen turnerade i Sverige. Tage Erlander avled. Efter riksdagsvalet hade sossarna fortfarande makten i Sverige. Filmen "Mitt liv som hund" hade premiär. Karin Söder blev centerledare efter Torbjörn Fälldin. Födelsedagsfester i Bunkeflostrand Bernt fyllde 50 och det firades med en äkta skånsk middag. Det var mycket mat, god mat och dryck och sittning med 30- 40 gäster, vid ett långbord på övervåningen. Nu hade jag inte värdinnan till bordet och det förväntades inte att jag skulle hålla tacktal. Så hade det däremot varit tio år tidigare, då vi satt på samma ställe med delvis samma gäster. Den gången gjorde jag en kupp. Jag reste mig och förklarade att det var orättvist mot övriga herrar runt bordet. De borde också få komma till tals och uttrycka vad de kände. Det blev många korta, oförberedda tal. En och annan lömsk blick riktades mot mig och mitt påhitt väckte föga jubel. Jag förstod att det var rakt på tvärs mot det skånska bordsskicket att göra så. Trafikdistriksexpeditionen (tdx) i Örebro Örebro Central låg längs med järnvägsspåren och vårt tdx- hus låg i rät vinkel mot stationshuset, femtio meter därifrån. Huset hade tre våningar. På bottenvåningen fanns försäljningssektionen (F), en trappa upp chefen (tdc) och trafiksektionen (T) och på tredje våningen ekonomisektionen (E). Dessutom fanns ett diarium/ skrivmaskinsrum och kontorsvakternas expedition i huset. På sju andra ställen i Sverige: Malmö, Norrköping, Göteborg, Stockholm, Gävle, Sundsvall och Luleå fanns det liknade expeditioner, där det satt folk och gjorde detsamma som vi i Örebro. Än så länge fanns inga datorer i företaget. Det skickades brun tjänstepost i massor, inte via Postverket, utan via interna brevsorteringar. Att få en skrivelse eller ett protokoll i färdigt skick, tog sin tid. Man skrev koncept som blev maskinutskrivna på en särskild expedition och sen skickade tillbaka till handläggaren för korrekturläsning och underskrift. Det man skrev på måndagen nådde i bästa fall adressaten på fredagen. Möblerna var urgamla. Stolarna var långt ifrån sittriktiga. Skrivborden och bokhyllorna var repiga och flisiga och mattorna på golven var slitna och fransiga. Att vi inte skämdes! Fast det gjorde vi. Jag försökte i åratal få beslutsfattarna förstå att trivsel på arbetsplatsen var ett plus. Varför skaffade vi inte nya möbler? På gammalt Cato- maner brukade jag avsluta alla samtal med: För övrigt anser jag att de gamla möblerna ska förstöras. Till slut lyckades det. Nästan alla rum blev som nya. Det blev väldigt mycket bättre, tyckte nästan alla.

Gorbatjov börjar nu synas och höras. Är han den rätte för det som ska göras?

1986 Händelser i Sverige och världen Frankrike och Storbritannien enades om att gräva en tunnel under kanalen. Statsminister Olof Palme mördades i Stockholm. Ingvar Carlsson tog vid. Det inträffade en kärnkraftolycka i Tjernobyl. Argentina blev världsmästare i fotboll. Carl Bildt blev ledare för Moderaterna. Den första trisslotten såldes i Sverige. Ronald Reagan mötte Michail Gorbatjov i Island. Det började talas om

glasnost

(öppenhet) och

perestrojka

(förnyelse) i Sovjet. Jämtlands länsstyrelse fridlyste Storsjöodjuret. Perestrojka i SJ Det var inte svårt att förstå vartåt det lutade. Sovjets dagar var räknade. Frågan var bara när sammanbrottet skulle ske. Svaret var: Inte än på ett tag! I vårt gamla SJ blåste också förändrings- och förnyelsevindar. Hos oss var det ingen enskild person som var nyckeln till det nya. Det var datorerna. På det området var SJ faktiskt i framkant. IBM: s svenska filial i Kista hade nu datorer och program att sälja till sugna företag. Det var skäligen enkla datorer som bara kunde en bråkdel av dagens, men de var avancerade räknemaskiner som kunde sortera poster och sammanställa delsummor och slutsummor. De kunde användas i budgetarbetet. Nu måste det skapas ekonomiska styrningsprogram, för att datorerna skulle komma riktigt till sin rätt. Det bildades en planeringsgrupp, med representanter från huvudkontoret, distrikten och trafikområdena samt SJ Busstrafik och AB Trafikrestauranger. Jag blev utsedd att företräda de åtta trafikdistrikten i gruppen. Vi träffades på veckolånga internat, det ena efter det andra. Vi var på Ystad havsbad. Vi satt i den mjuka sanden och grävde ner oss i de frågor vi var där för att utforska och vi for på dagsutflykter till Gliminge Hus och Ale Stenar, för att få lite perspektiv på saker och ting. En annan vecka tillbringade vi på Barsebäcks golfklubb. Mitt ute på banan, i ett tvåvånings trähus, sammanträdde vi från morgon till kväll och utflykterna där inskränkte sig till närområdet. Vi åt måltider på golfrestaurangen och doppade fötterna i poolen vid klubbhuset. Golf, vad var det? Jag hade ingen aning, utöver det jag sett på TV och kamraterna i gruppen visste än mindre. Våra ansträngningar resulterade i direktiv och anvisningar, hur SJ framdeles skulle styras av ekonomiska mål, hur de ekonomiska målen skulle analyseras och efterlevas. Snart satt mina kollegor ute på distrikten och försökte få sina datorer att fatta vad de själva knappt förstod. Vi var försökspersoner som trevande lanserade datorn som ett oumbärligt verktyg i administrationen. Så många telefonsamtal jag fick. Jösses! Morgonens första arbetsuppgift var att väcka datorn. Var den på gott humör, vaknade den motvilligt. Var den på dåligt humör, vaknade den inte alls. Vi var pionjärer, med rätt att förbanna datorer i allmänhet och våra egna i synnerhet. Låter det jobbigt? Tvärtom, det var häftigt!

Frankrike- England: passage under jord. Svarta rubriker: Tjernobyl och mord.

1987 Händelser i Sverige och världen Patrik Sjöberg satte världsrekord i höjdhopp inomhus (241 cm) och senare utomhus (242 cm). Dokusåpan "Varuhuset" visades på TV. Det var mycket om Bofors, Indien och mutor. Sverige blev världsmästare i ishockey. Jordens befolkning var nu över 5 miljarder. New York- börsen föll med 25 % på en dag (svarta måndagen). Datorprogrammet Windows 2.0 släpptes. TV 3 startade sina sändningar i Sverige. Barrud och Sturegatan Mina födelsedagar minns jag med välbehag. Ofta var det tjällossning och det var ju ett vårtecken så gott som något. Påskhelgen och födelsedagen sammanföll också då och då. När det var dags att fylla jämnt, var det ofta ofattbart mycket snö och 1987 var inget undantag. Vi var i Barrud och där blev det en storslagen familjefest. Jag hade önskat mig ett dragspel i present och jag fick två. Först överlämnades en litet tvåradigt leksaksspel (kul skämt) och sen ett snyggt äkta dragspel. Det fanns en känd slagdänga från 1920- talet, av Skånska Lasse (Theodor L. Larsson), som hade frasen: "Johan på Snippen han hade klaver, med åttio par basar och fint faner". Det var vad jag också hade nu. Stugan var full av folk och alla blev mätta och belåtna, tror jag. Vi åt pepparstek och annat smakligt tilltugg, allt tillrett på Finngården. Maten och mycket annat kördes på pulkor mellan bilvägen och gården, eftersom snön låg djup. När vi kom tillbaka till Örebro på söndagskvällen, tämligen trötta och "dagen efter", överraskades vi av att grannarna planerat ett party till min ära. Det var bara att hänga på för oss. Vi satt i vårt kök och hade trevligt långt fram emot natten. Fem kedjehus, där i slutet av Sturegatan, beboddes av folk som rimligen inte borde haft så mycket gemensamt. Yrkeskategoriskt fanns där: en förstestyrman, senare sjökapten och fastighetsmäklare, två sjuksköterskor, en kantor, en präst, en nummerupplysare på Telia, en läkare, en bibliotekarie och två SJ- anställda. Delade man upp samlingen i par, blev antalet fem och de fem familjerna var gifta eller sambor och det fanns även barn i olika åldrar. Förmodligen var personkemin i gruppen positiv, för vi hade trevligt tillsammans. I vardagslag var samtalen meningsfulla och uppiggande och våra fester var oslagbara. Vi åt kräftor i augusti och vi åt gås i november och vi arrangerade en spektakulär möhippa/ svensexa, när två sambor i gruppen skulle gifta sig. Övriga grannar måste ha undrat, för i trädgårdens sommargrönska uppenbarade sig en hoper toga- klädda (draperade i vita lakan) människor, med vinbärsbladskransar på sina huvuden och sandaler på fötterna. Borden var fyllda med läckerheter. Vinet flödade, skämten var många och spirituella. Glädjen stod högt i tak och där fanns inga begränsningar, eftersom trädgården hade bara himlen som överbyggnad.

Öhmans intriger blev kända i rutan. Men snälla Bofors! Hur var det med mutan?

1988 Händelser i Sverige och världen De olympiska vinterspelen gick i Calgary och sommarspelen i Seoul. ASEA gick samman med Brown Boveri. Stig Larsson efterträdde Bengt Furbäck som GD för SJ. Mats Wilander vann Franska öppna tennismästerskapen och (senare) US Open. Stefan Edberg vann singeln i Wimbledon. Miljöpartiet tog plats i riksdagen. George H. W. Bush vann presidentvalet i USA. Bakmaskinen blev "Årets julklapp". Den som gräver en grop åt andra, faller själv däri Det finns en del sanning i såna där gamla ordspråk. Under femton av mina år vid SJ hade jag varit en som åkt runt och dragit in personal på stationerna. Jag hade rent av varit med och lagt ner hela järnvägslinjer. Många tänkte nog att det var rätt åt oss, när vi nu själva var bland dem som skulle drabbas. SJ stod inför sin största omvälvning någonsin. Banverket skulle avskiljas och bli sitt eget och trafikorganisationen skulle förvandlas till en marknadsaktör. På vår sektion (E) var det nu min uppgift att leda arbetet. Var jag lycklig över det? Nej, inte det minsta. Vem ville vara sysselsatt hela dagarna med att avveckla? En pikant grej i samband med mitt nya jobb var att det automatiskt medförde en position i totalförsvaret. Nu hade SÄPO en akt som visade att jag besökt Öst tyskland och Polen 1964 och prenumererat på en polsk tidskrift i flera år. Var jag tillförlitlig? Det skojades om det någon dag och så var det glömt. I mer än hundra år hade infrastrukturen (banan, signalerna och sånt) varit lika självklara SJ- verksamheter som tågens framfart. Men inte nu längre. Vi skrev riktlinjer för avvecklingen och vi avvecklade riktlinjer. Samtidigt pågick verksamheten ute på trafikområdena som vanligt. Det fanns en investeringsbudget och en driftbudget att planera och följa upp och det fanns dagliga rutinärenden att hantera. Och de förbannade datorerna fungerade så där. En av mina sista insatser var att anordna ett avskedskalas. Efter viss övertalning (det kostade faktiskt en hel del pengar) sade min chef ja till arrangemanget som blev ett slags gravöl för den arbetsplats (tdx) som snart skulle vila i frid efter många decennier av mer eller mindre liv. All personal åkte buss till Carl Jan Granqvists Grythyttan, där vi intog en middag. På dit- och hemresan hölls en del tal i bussens högtalare och vi sjöng allsång, för att hålla humöret uppe: "SJ, SJ, gamle vän, festligt att du lever än. Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut". Någon tyckte det var att svära i kyrkan. På programbladets baksida citerade jag den engelske filosofen John Lockes formulering: "Framtiden är inte vad den har varit." Ingen kunde motsäga detta. Vi åkte hem och fortsatte avvecklingen till det bittra slutet. Jag hade under hösten fått frågan om jag kunde tänka mig att komma till huvudverkstaden, som alla kallade CV, och arbeta där. Ja, kanske det, svarade jag.

Julklappen många till vänner vill ge: frånvänd maskin, första bokstaven "b".

1989 Händelser i Sverige och världen Globen i Stockholm invigdes. Berlinmuren började öppnas. Det första bandet av Nationalencyklopedin (NE) kom ut. Den svenska regeringen ombildades. Göran Persson blev skolminister. De sista sovjetsoldaterna lämnade Afghanistan. Yassir Arafat blev Palestinas första president. Bland regementen som lades ner fanns I 3 i Örebro. Det amerikanska GM köpte in sig i Saab- Scania. I Rumänien avrättades presidentparet. En resa, gröna kort och ett bröllop En kylig februaridag steg Kaisa och jag på ett tåg i Örebro. I bagaget hade vi sitt- och sovplatsbiljetter som, via Köpenhamn, Basel och Rom, räckte ända ner till Neapel. Därifrån var det inte långt till resans slutmål, ön Capri. Under en knapp vecka, i behagligt vårväder (15- 20 grader), vandrade vi runt bland sevärdheterna och firade Kaisas födelsedag med champagne och jordgubbar. Solen glittrade i Medelhavet och utsikterna var sagolikt vackra. Min första videokamera fanns med på resan och det blev en del rörliga bilder. På återvägen mötte vi vintern redan i Tyskland. I början av augusti tillbringade vi, tillsammans med Lars, några dagar på Töreboda Golfklubb och lärde oss grunderna för golfspelet. Vår handledare, David Maclean, var en trevlig prick som fick oss att gilla spelet redan på övningsfältet. Vi hade redan prövat på golfen i Barrud några år. Där spelade vi med plastbollar, för säkerhets skull och kallade det trädgårdsgolf. Men nu var det på riktigt. Vi fick våra gröna kort och sen var det bara att ge sig ut på hemmabanan och andra banor och spela så mycket tiden medgav. Lena och Lars hade egna liv. De kom hem till oss och presenterade sina senaste erövringar och undrade kanske vad vi tyckte och tänkte. Vår ambition var att lägga oss i, så lite som möjligt. Fattas bara. Men nu hade Lars hittat en lekkamrat som var lite mer än genomsnittet, tyckte vi. Fast vi hade fel, visade det sig. Hon var mycket mer än något medelsnitt. Hon var ett charmtroll och hon lämnade ingen oberörd. Hon hette Camilla. Lena hade också hittat en lekkamrat för livet. Hans lugna väsen och kloka analyser var en lisa i stressade stunder. Han hette Jan. Den 2 september 1989 gifte sig Lena och Jan. Våra tidigare grannar skötte det formella i den lilla kyrkan som var nästan fullsatt. Jans bror och svägerska (och deras vänner) sjöng:

"Kärleken kommer och kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar. Men dej vill jag följa i vinter och vår och alla min levnads dagar."

Lenas och Jans kärlek hade kommit för att stanna. Det syntes i deras ögon. De strålade. Lars och Camilla fanns lite i bakgrunden. Även deras ögon talade klarspråk. De höll också på att tyda kärlekens lagar. Man tänkte på slutorden i den dikt som nyss sjöngs

: "Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min, när du gråter."

Frågan för dagen: Säg älskar du mej? Svara mig ärligen: Ja eller nej!

1990 Händelser i Sverige och världen Lutande tornet i Pisa stängdes, eftersom det lutade för mycket. Nelson Mandela frigavs i Sydafrika (och besökte Sverige). Vasaloppet ställdes in på grund av snöbrist. Regeringen ombildades i Sverige. Boris Jeltsin vann presidentvalet i Ryssland. X 2000- tågen började gå i Sverige. Tyskland återförenades. TV 4 började sina sändningar. Lech Walesa blev president i Polen. Riksdagen beslutade att Sverige skulle söka medlemskap i EG. Lite snack om mycket verkstad Huvudverkstaden i Örebro var ett ställe dit lok, motorvagnar och vagnar av alla de slag skickades, för att bli renoverade och trafikdugliga. Området var väl inhägnat. Det stod en vakt vid huvudingången och han krävde legitimation av den som inte var igenkänd. Där inne fanns, utöver fyra väldiga verkstadshallar, en expeditionsbyggnad, en matservering och ett förråd. Där fanns också, på dagtid, några hundra reparatörer och ett icke obetydligt antal chefer, arbetsledare och administratörer. På hösten 1988 frågade ekonomichefen på stället, om jag ville komma dit och ta hand om budgetarbetet. Jag hade egentligen inget val om jag ville arbeta i Örebro, eftersom vår egen verksamhet höll på att rationaliseras bort. Det var som att komma till ett helt nytt företag, trots att det stod SJ över porten. Min företrädare på samma post var kvar en tid och det var han som skulle lära mig det nya ställets alla specialiteter. Att budgetera var ingen nyhet för mig. Men det var mycket som var helt annorlunda. Min ambitiöse handledare hade tillbringat större delen av sitt liv på verkstaden och han var så otroligt plikttrogen. Han läste SJ: s föreskrifter, som hade de varit bruksanvisningar för att bygga skrivbord från Ikea. Han älskade det finstilta. Han var dock artig, förekommande och hjälpsam och han lärde mig allt som jag behövde veta och lite till. Nu var kontorsrummets viktigaste verktyg en dator. Det var en tid när SJ hyllade modellen att internt avräkna allting. Det skulle öka effektiviteten, menade man. Ett exempel: den avdelning som reparerade ett lok fick en intäkt och den ställdes mot kostnader för personal och material. Resultatet skulle vara positivt. Om icke, måste jobbet utföras snabbare. Avstämningar skedde per månad, kvartal och budgetår. Det var inga riktiga pengar man bytte. Allt var fiktivt. Men det var lite som att spela det gamla sällskapsspelet monopol. Även en låtsas- intäkt gladde väl spelaren, tänkte de som fattade de stora besluten. Snart kändes det vant att cykla till CV och göra det som skulle göras. Min chef var såpass ung och läraktig, att han skickades iväg på den ena utbildningen efter den andra. Ibland var han borta en vecka och ibland månader i sträck och då förväntades jag ta det ansvar som normalt var hans. Det fungerade tämligen väl, tack vare medarbetare som visste mer än jag och som gärna delade med sig av sitt vetande. Vi jobbade på.

Nelson Mandela blir hyllad martyr. Jeltsin i Ryssland, han snubblar och styr.

PAUS Träsmak och lumbago Varför tog jag inte fler och längre pauser? Varför var jag inte mer lyhörd för kroppens signaler? Jag talar om min otillräckliga rygg. Jag minns en läkare som efter en konsultation, ropade till mig, när jag redan var på väg ut genom dörren: Hallå. Om du hittar någon bra kvacksalvare (han sa faktiskt så), kan du väl ringa mig, för jag har precis samma ryggproblem som du. Drev han med mig? Redan i klassrummen på femtiotalet kunde jag mot slutet av skoldagarna känna smärtor i veka ryggen, något som man då viftade bort som "träsmak" och efter två minuter i upprätt och mera rörligt läge var problemen ur världen. Men redan tidigt erfor jag att många timmars sittande i samma ställning var något negativt. Första gången jag sökte hjälp för ryggbesvären var i mitten av åttiotalet, i Örebro. Då hjälpte det inte längre hur mycket jag ville. Jag förmådde inte förflytta mig, vare sig gående eller cyklande till arbetet. Det blev ett par veckors sjukskrivning och det stod "lumbago" på sjukintyget. Efter en sån viloperiod, gick det bättre några månader, innan det var samma sak igen. Så där höll det på. Det brukade bli någon vecka eller två om året med sjukpenning i stället för lön. Jag träffade många läkare och kiropraktiker och alla var förstående, men förstod inte. Läkarna skrev ut värktabletter och sjukgymnasterna delade ut träningsprogram. Röntgenplåtarna visade förändringar, men det var ingenting som kunde opereras. Det fanns en plan Redan vid flytten till Örebro fanns det en långsiktig planering att senare flytta till Västergötland, om tillfälle gavs. Planen var rätt så teoretisk, eftersom SJ: s organisation var labil och oförutsägbar, men den fanns. Kaisas arbete krävde viss tid i Stockholm och när X 2000- tågen började trafikera västra stambanan låg Skövde bra till. Min framtid på CV i Örebro var osäker. Alla verkstäder i landet sammanfördes till en organisation som fick ärva ett gammalt, numera ledigt bolagsnamn. Vi hette plötsligt TGOJ verkstäder och administrationen skulle flyttas till Eskilstuna. Ville jag flytta dit? Nej, där gick gränsen. Familjen År 1990 föddes vårt första barnbarn. Inte så långt senare var de tre och runt millennieskiftet fördubblades den kära skaran. Vår sons familj blev Örebroare, medan dotterns familj, efter en tid i Stockholm, flyttade till Malmö, senare Schweiz, tillbaka till Malmö och sedan Schweiz igen. Barrud fanns tämligen mitt emellan Örebro och Skövde och det blev den fasta punkt, där alla tre familjerna möttes de närmaste åren. Var det rätt att flytta från Örebro till Skövde? Vem kunde veta vad som var rätt och fel? Hade vi inte flyttat till Örebro en gång i tiden, hade vår son sannolikt aldrig träffat den flicka han träffade och aldrig fått den familj han fick och kanske mycket. 66

1991 Händelser i Sverige och världen Det blev krig i Kuwait. Ian Wachtmeister och Bert Karlsson skapade "drag under galoscherna". Pernilla Wiberg och Gunde Svan tog guld i skid- VM. Carola Häggkvist vann Eurovision (Fångad av en stormvind). Sverige ansökte om medlemskap i EG. Det blev inbördeskrig i Jugoslavien. Warszawapakten upplöstes. Den första webbplatsen skapades på Internet. De baltiska staterna, med flera, blev fria. Carl Bild bildade en fyrpartiregering i Sverige. Från Loka Brunn till Negerbyn På försommaren det året vistades jag fyra veckor i Loka Brunn. Den gamla kurorten i Bergslagen var ett ställe i Landstingets regi, där slitna människor fick rehabilitering, med hjälp av sakkunniga sjukgymnaster. Det var inte bara att åka dit. Man skulle ha läkarordination och det hade jag. Kaisa var med de första dagarna, eftersom jag knappt kunde gå för egen maskin. Det var en bra kur. Redan efter en vecka kunde jag lägga undan kryckorna och efter fyra veckor var jag tämligen fit for fight igen. På huvudverkstaden, vintern före, hade det hårdnat till ordentligt. Hela verkstaden skulle organiseras om och alla ekonomiska system skulle förnyas och sättas i sjön. Vi fick en ny verkstadschef, rekryterad från näringslivet och han visste ingenting om det han nu var satt att leda. På vår sektion arbetade vi från tidiga morgonen till sena kvällen, dag efter dag, vecka efter vecka. Min närmaste chef for bort på en ny kurs och min arbetsbörda blev orimligt tung. Jag satt vid datorn många timmar i sträck och ryggen värkte. Jag gick på det ena direktionsmötet efter det andra och släpade mig från verkstaden med cykeln som rollator och jag hade hemarbete i väskan. Jag somnade med datalistor prasslande vid sängkanten, vaknade och återvände till en ny dags kaos. Vem hittade på begreppet att gå i väggen? Jag har aldrig riktigt förstått liknelsen. Det är inte så det går till. Det händer inte plötsligt. Att tala om uttröttning och utmattning är mera relevant. Man förstår inte att säga: hit, men inte längre. Man tar ut de sista krafterna och tror att det ändå finns lite mera att hämta någonstans. Men så en dag räcker inte viljan. Man vill, men kan inte. Man kapitulerar. Efter Loka Brunn var sommaren händelserik. Det blev en del golf och det blev mycket tid i Barrud. I augusti åkte vi till Skövde och köpte ett gammalt radhus från fyrtiotalet som vi tyckte passade oss precis. Området kallades Negerbyn i folkmun. Perfekt! Vi anlitade snickare, rörmokare, elektriker och målare och de gjorde huset till en riktigt hemtrevlig bostad. Där fanns en trädgård att sköta och källarvåningen var bara delvis inredd, så sysselsättning skulle inte saknas. Kaisa fick ett rum i stationshuset, varifrån hon skötte sin tjänst och jag var övertalig tjänsteman på TGOJ, med lön från SJ tills vidare och vi hade det ganska bra.

Skövde var ökänt för grå militär. Störde oss föga, när väl vi var där.

1992 Händelser i Sverige och världen Vinter- OS gick i Albertville och sommar- OS i Barcelona. Sovjetunionen upplöstes officiellt. Birgit Friggebo ville sjunga "We shall overcome" i Rinkeby. Det var rörigt på Balkanhalvön. Stig Malm kallade sossekvinnorna för "fittstim". Sverige blev världsmästare i ishockey. Sveriges riksbank höjde räntan till 16 %, senare 24 %, senare 75 % och (dagsräntan) 500 %. Regeringen presenterade ett saftigt sparpaket. Bill Clinton vann presidentvalet i USA. Falu koppargruva lades ner. Hobbyverksamhet i hemmet Det var hektiskt hos oss på Folkungagatan i Skövde på senhösten före. Tidvis hade vi tre hantverkare i huset, samtidigt som vi packade upp flyttkartongerna från Örebro. Alla elektriska ledningar från fyrtiotalet byttes, bland annat. En dag i början av december stod en elektriker från Säckestad i vårt kök och bläddrade i sin kalender. Han hade svårt att hitta någon ledig dag för nästa besök och hördes uttala med en suck: Jaha, där är det fullt och där med. Och sen är det ju Lucia och skit också! När hantverkarna lämnat oss återstod det fortfarande en hel del att renovera i huset, främst på källarplanet. Jag hade studerat vår utmärkte snickares förehavanden rätt så noga och bett honom om råd. Dessutom hade jag många timmars hantlangar- erfarenhet från snickerier i Barrud, under Bernts ledning, så rent teoretiskt visste jag lite grand om snickrandets konst. Men praktiskt hade jag aldrig vågat mig på mera avancerade saker än att sätta upp en skohylla i garderoben och småverk i den stilen. Men nu skulle jag prövas. Vi for till Beijers och det första jag köpte var en vinröd snickarväst (för att imponera på grannarna). Den hade väldigt många fickor. På inköpslistan stod vidare: elektriska maskiner av allehanda slag, tumstock, vinkel, vattenpass, reglar, bräder, spånplattor, gipsskivor, isolering, tjärpapp, sandpapper, hammare, spik och skruvar. Och vi for till Billinge Färg och köpte spackel, färg och penslar. Så var det bara att sätta igång då. Det var full källarvåning i huset, med pannrum, tvättstuga, två garderober och ett provisoriskt inrett sovrum där nere. Resten (mer än hälften) var helt oinrett. Det lilla sovrummet blev mitt prov- projekt. När Kaisa gick till sitt gavelrum på andra våningen i stationshuset, gick jag en trappa ner i vårt hem och kände friheten att planera min dag utan någon timindelad kalender. Om jag ville, kunde jag lika gärna börja dagen med en timmes rast och cykla en sväng uppåt Billingen. Jag kunde sätta mig på en bänk där uppe och titta på utsikten. Jag kunde se tågen gå på västra stambanan, långt där nere på platten och jag kunde säga som den gamle pensionerade stinsen (i en ofta citerad anekdot): I det tåget ger jag fanen och där kommer ett tåg till. I det ger jag också fanen!

Riksbanken utlöser chock efter chock. Friggebo skapar kulturstridig krock.

1993 Händelser i Sverige och världen Regeringen presenterade sparpaket. Postverket tappade sitt monopol på att befordra brev. Televerket blev Telia. Stig H. Johansson vann Prix d´ Amerique i Paris (trav). Sveriges Radio startade P 4. Många invandrare från Balkan kom till Sverige. Sametinget höll sitt första möte. Maastrichtavtalet trädde i kraft och EG blev EU. Volvos planer att gå ihop med Renault sprack och Pehr G. Gyllenhammar lämnade företaget. Det sista avsnittet av "Dallas" sändes i svensk teve. Och tiden gick Lagen i den svenska författningssamlingen (SFS) löd: "Guldmedalj, för nit och redlighet i rikets tjänst, tilldelas den som oförvitligt skött en statlig tjänst under minst 30 år". Kaisa och jag hade uppfyllt kravet om tjänsteår och frågan var nu, hur redliga och oförvitliga vi varit. Hade vi gjort oss förtjänta av en sådan uppmärksamhet? Ja, det hade vi. Det fanns ett tillägg i lagen: "Den som ej önskar mottaga sin belöning i form av guldmedalj kan, då man blivit aktuell att förlänas medaljen, till statsverket anmäla, att man i stället önskar mottaga ettdera av följande . ." Det fanns tre alternativ och de finns avbildade här uppe. Kaisa valde en kristallskål från Kosta, designad av Gunnar Cyrén och jag ett guldarmbandsur från Tissot. Kaisa fick sin skål vid en ceremoni i Stockholms Kungliga Väntsal och jag fick min klocka vid ett något simplare möte i Skövde på våren 1993. Efter diverse turer i form av brevväxling och telefonsamtal, hade jag fått ett förslag från SJ: s personalavdelning. Man ville köpa mitt konstitutorial (ett oavsättlig hetsavtal), mot en ny överenskommelse som innebar att jag tog avsked från SJ och garanterades pension (förtida uttag) från den dagen. Avtalet innebar också att jag måste söka arbete på Arbetsförmedlingen under tre år. Fick jag (mot förmodan) nytt arbete, skulle pensionen dras in under den tiden, fram till allmän pensionsålder. Nu kom en före detta kollega, som jag kände väl, till Skövde. Vi fick låna Kaisas tjänsterum och, under glammigt samtal mellan två gamla jobbarkompisar, skrev jag under min avskedsansökan och fick en guldklocka som kvitto. Ceremonin var föga högtidlig, men nog så viktig. Jag cyklade hem till Folkungagatan och var även formellt före detta järnvägare. Det kändes som att en epok var över.

Sparpaket öppnandes, ett efter ett. Volvos fusion à la France gick så snett.

1994 Händelser i Sverige och världen De olympiska vinterspelen gick i Lillehammer. Postverket bolagiserades. Expressen och Aftonbladet började komma ut som morgontidningar. Nelson Mandela blev president i Sydafrika. Balkankriget rasade än värre. Sossarna vann det svenska riksdagsvalet. Göran Persson blev finansminister. M/S Estonia gick under på Östersjön. Sveriges och Norges folk röstade om EU- medlemskap. Sverige sa ja och Norge nej. Nytt i Negerbyn Det fanns en radhusägareförening, med femtio medlemmar, eftersom det var just så många hus i området. Mellomgården var det officiella namnet, men i vardagslag sa vi gärna Negerbyn (utan några rasistiska förtecken), eftersom det namnet funnits sedan slutet av fyrtiotalet, då byn byggdes. Traditionen berättade att en dåvarande stadsarkitekt varit på studieresa till USA, där han lärt sig konsten att rita radhus. Det var inte så vanligt vid den tiden att bygga så många hus på ett begränsat område och det var väl den västgötska humorn som kom till uttryck, när öknamnet skapades. När vi kom dit (hösten 1991), fanns det rätt många som bott där ända från början. Medelåldern var hög och barnen var fåtaliga. Det var lugnt på dagarna och lamporna i längorna släcktes tidigt på kvällarna. Så mycket tydligare blev då oljudet av våra elektriska sågar, borrmaskiner och slipmöss. När Kaisa kom från sitt arbete på eftermiddagarna och på veckosluten, tog hon gärna slippapper och penslar i handen och förvandlade gråtrista väggar i källaren till något mycket ljusare och trevligare. Där fanns också många trånga förvarings- bänkar och skåp samt garderobsutrymmen att måla och där kom verkligen hennes tålamod och noggrannhet väl till pass. Hon brukade kröna sina verk med matchande hyllpapper och hyllremsor. Det var verkligen snyggt och prydligt, nästan lite dockskåpsaktigt (i positiv bemärkelse). Jag lyckades bygga ett arbetsrum, ett förråd, en liten hall, en större hall, en klädkammare och ett allrum på källarplanet. Det betydde att vi, i stort sett, fördubblade vår boyta i huset. Det var visserligen stenhårda betonggolv där nere, men när dessa målats och försetts med mjuka mattor, blev det riktigt bekvämt och bra. Min vinröda snickarväst var i flitigt bruk och den dög lika bra till målarväst. Efter hand som arbetena pågick, blev den allt mindre vinröd och alltmer befläckad av alla de färger vi kunde se på golv, väggar och tak i källaren. Från att ha varit enfärgad var den nu minst tio- färgad. Men vad då? Kanske imponerade den inte på grannarna, men det var alltid med välbehag jag tog på mig den där västen: en ny dag, en ny tröskel, en ny vägg, en ny dörr, ett nytt rum var i vardande. Hade jag nånsin trivts så bra på någon arbetsplats tidigare? Man fick så tydliga kvitton. Men hur var det med Arbetsförmedlingen? Det var lugnt, vilket jag ska utveckla mer i nästa avsnitt.

Svenskar och Norgebor: nej eller ja! Vill ni ta plats i Europa, hur sa?

1995 Händelser i Sverige och världen Finland, Sverige och Österrike blev medlemmar i EU. Finland slog Sverige i ishockeyns VM- final. Carl Bildt blev EU- medlare i Bosnien- Hercegovina. Annika Sörenstam vann US Open i golf. VM i Fri idrott gick i Göteborg. Windows 95 lanserades av Microsoft. Sagerska palatset blev statsministerns bostad. "Kristina från Duvemåla" hade premiär i Malmö. Sveriges radios TT- sändningar upphörde. Lön från arbetslöshetskassan När Jarl Kulle läste Tennysons Nyårsklockan på Skansen och det nya året 1995 celebrerades så ljudligt och spektakulärt, som det bara kunde göras i garnisonsstaden Skövde, hade Kaisa redan varit mer än ett år på sin nya arbetsplats, som chef för Telefoncentralen i Falköping. Det fanns ett antal sådana där centraler, som sålde biljetter och lämnade upplysningar om allt som gällde tågtrafik. Jag hade nog inte märkt så mycket av hennes ändrade arbetsförhållanden, eftersom jag var så upptagen av att renovera en redan omtalad källarvåning och SJ var för mig ett avslutat kapitel. Vi hade visserligen varit, vad man kallade jobbarkompisar, arbetskamrater eller kollegor, i mer än trettio år. Men nu var jag före detta SJ- medarbetare och lyssnade bara förstrött på Kaisas senaste nytt därifrån. Redan på sommaren 1993 hade jag gått till Arbetsförmedlingen och anmält mig som arbetssökande, allt enligt mitt avtal med SJ. Jag minns mötet med min arbetsförmedlare som raljant, på gränsen till oseriöst. Han sa: Du söker jobb? Jag svarade: Ja. Han: Vad kan du tänka dig? Jag: Vad har du att erbjuda? Han: Volvo behöver folk. Jag (ljög): Volvo? Jag tycker bättre om Saab. Han: Då bör du vända dig till Trollhättan. Jag: Vad har du mer att erbjuda i Skövde? Han: Försvarsmakten behöver personal. Jag: Finns det någon majors- tjänst på P4 ledig? Han skrattade. Jag: Hur många under 30 år söker arbete hos er? Han: Hurså? Kanske hundra. Jag: OK. Varför skulle jag, närapå sextio år gammal, stå i vägen för en av dessa att få jobb? Han: Det ligger något i det du säger. Jag: Så, varför går jag inte hem och snickrar på huset, i stället för att belasta din förmedling? Han: Det går bra, så länge du inte uppbär lön för arbetet. Jag: Lön? Ha, ha. Men vad händer nu? Han: Du skickar in en blankett varje månad och bekräftar att du inte haft avlönat arbete. Så skedde. I tre år skickade jag dessa blanketter någonstans, jag minns inte vart och det kom regelbundet in lite pengar på mitt konto. Det kändes lite som att tigga en slant varje gång, men det var helt i sin ordning. Jag hade betalat min avgift till SR: s och SACO: s arbetslöshetskassa i trettio år, så varför skulle jag inte unna mig att få lite tillbaka? Jag blev aldrig mer kallad till Arbetsförmedlingen, medan jag stod till arbetsmarknadens förfogande, som det hette. För den som lyssnat på anropet "Nyheter från TT" på radion ända sedan fyrtiotalet, var detta något att uppmärksamma:

TT- nyheterna hördes ej mera. Ekots rapporter blev dock desto flera.

1996 Händelser i Sverige och världen Sossarna valde Göran Persson som efterträdare till Ingvar Carlsson. Galna ko- sjukan härjade i England. Pernilla Wiberg blev dubbel världsmästare i utförsåkning (skidor). Carl XVI Gustaf fyllde 50 år. Göran Kropp besteg Mount Everest. Dalai Lama talde i Globen. De olympiska sommarspelen gick i Atlanta, USA. K. G. Hammar blev Svenska kyrkans ärkebiskop. Kofi Annan (från Ghana) blev FN: s generalsekreterare. Tidsfördriv Man talar om att fördriva tid, till och med döda tid. Varför det? Vem vill slösa bort något så värdefullt som tid? Kvalitetstid, säger man å andra sidan och talar väl främst om fritiden. En pensionär har större frihet att använda sin tid än den som yrkesarbetar. Det ligger i sakens natur. Medan Kaisa for till sitt kära SJ, kunde jag göra helt onyttiga saker, bara på kul, som att: spela golf med likasinnade på Knistad, läsa böcker, spela elorgel och dragspel, redigera videofilmer, skriva lite och titta på teve. Den 1 september 1996 satt jag i Skövde och väntade på en TV- sändning. Sverige skulle spela ishockey mot Finland. Det brukade vara jämna matcher dåförtiden. Året före hade Finland besegrat Tre Kronor i självaste VM- finalen. Jag hade tydligen Carl Michael Bellman i tankarna. Min favorit bland hans epistlar var nummer 48: "Solen glimmar blank och trind." Medan jag sannolikt nynnade melodin, skrev jag: 1. Globen glimmar, blank och rund, / nu i Stockholmssolens nedgång. / Plåt har köpts av mången kund, / som hörts sjunga nationalsång: / "Ack, du gamla fria land" samt "Vårt land, vårt land, vårt land." / Många sinnen sätts i brand. / Det förväntas bli en holmgång. 2. Pucken glider, platt och trind, / isen liknar en sportspegel. / Småningom upplåtes grind. / Brott begåtts mot någon regel. / Armen sträckts och med ett blås, / syndaren försatts i bås, / där han bakom bom och lås / surar över domar- blås- fel. 3. Vimplar fladdrar, vågen går, / Svenska Kronorna är fyra, / utom målvakten som får / mycket mera att bestyra. / Finska lejonen nu ses / gripa chansen, om den ges. / Då hörs Fredrik, sträv och hes, / spelet med sin lur avstyra. 4. Varje paus ägnas åt / allsköns prat och analyser. / Många låter mest som gråt, / medan andra bara myser. / Intervjuer titt och tätt: / Vad var fel och vad var rätt? / Mera fart på skridskor sätt! / Ismaskinen rinken fryser. 5. Anslagstavlan visar på / dryga femtiosju minuter. / Ställningen är Sverige två, / när en finne plötsligt skjuter. / Det blir deras tredje strut. / Matchen är dock inte slut / och i matchens slutminut / svenskarna i hallen njuter. 6. Än en gång har under skett: / Sverige lyckades kvittera. / Nog det kostat blod och svett, / detta stordåd att prestera. / Då så vidtar "sudden death" / och det vet ju varje käft: / den som först får in en träff, / i triumf kan paradera. 7. När blott fem minuter gått / är den ödesstunden inne. / Plötsligt skjuts ett vådaskott / av en segersugen finne. / Pucken gliiider in i mål, / hal och slintig som en tvål. / Vi för blå- vitt höjer skål. / Vilket sisu- seger- sinne! Så lättsinnigt kunde en pensionär använda sin tid i Skövde, en helt vanlig söndagseftermiddag i september 1996. Troligen stod Kaisa samtidigt i köket och lagade något gott att äta till middag.

Snabbast i backen var Wiberg, Pernilla. Kropp nådde bergstoppen, utan att trilla.

1997 Händelser i Sverige och världen Regeringen beslutade att stänga ett av aggregaten i Barsebäck året efter. Dolly, ett klonat får, visades upp i Skottland. Tony Blair blev PM i Storbritannien. Den svenska Varmkorven fyllde 100 år. Hongkong blev åter kinesiskt (efter 156 år som brittisk koloni). Prinsessan Diana omkom i Paris. SVT sände "Expedition Robinson". Tunnelbygget genom Hallandsåsen: En miljöskandal. Vin i pappkartonger blev en säljsuccé. Den sista fyren avbemannades. Svensk film firade 100- årsjubileum. Midsommar i Barrud Höjdpunkten under somrarna i Barrud var alltid midsommarhelgen (och veckan före). Det var då träden och gräsmattorna var som grönast, blomningen som rikast och badvattnet i Unden som mest svalkande. Det fanns alltid förväntningar vid den tiden på året. Sommaren hade ju bara börjat. Det här gången var det speciellt. På midsommaraftonen restes det ett partytält på gårdsplanen och det placerades ut bänkar och bord både här och där och alla på gården rörde sig lite snabbare än vanligt. Det var mycket att göra. Camilla och Lars hade bestämt sig. Det stundade ett bröllop. Gäster anlände från Finland, Norge och mer (läs Malmö) eller mindre (läs Finnerödja) avlägsna platser i Sverige. Vita molntappar rörde sig sakta på himlen, skymde solen en minut och seglade vidare. Det var precis lagom varmt. Den lokale vigselförrättaren stod med bibeln och psalmboken i handen och väntade i skuggan av en röd ladugårdsvägg. I bänkarna satt finklädda människor i alla åldrar. Ängen var en lövsal av prunkande björkar och den som ville plocka sju sorters blommor att lägga under sin kudde, hade obegränsad tillgång. Det var ett hav av fräscha färgnyanser. Någon tryckte på "play" och stereons högtalare skickade ut musik i sakta marschtakt. Man kunde höra Mendelsohn, blandad med "Du gamla , du fria" och "Vårt land, vårt land". Från lillstugan kom brudparet med uppvaktning skridande. Camilla och Lars såg så seriösa ut, som situationen krävde och brudnäbbarnas, Lovisa (7) och Anja (5), ansikten lyste av glädje. Ceremonin följde sedvanligt mönster och den toppades med solosång och duettsång, den senare av brudtärnorna, i sina pastellfärgade klänningar. Brudföljet tog så täten mot de dukade borden, till tonerna av en dansleksmix från ett dussin låtar, bland andra "Vi äro musikanter", "Lasse går i ringen", "Sju vackra flickor". Alltihop var lantligt enkelt, men samtidigt så högtidligt och stämningsfullt som ett bröllop ska vara. Firandet fortsatte i många timmar och avslutades officiellt i boa, där brudvalsen byttes mot en version av den gamla folkvisan "Å jänta och jag". Sen blev det riktig dans, som avbröts av natt- mat och dryck vid lämpliga tillfällen. Festen pågick tills solen gick upp. Aldrig hade man sett så många glada människor på samma gång i Barrud.

Den som förläget ej framsäger flaska, kan numer vinet ur pappboxen plaska.

Mina minnen

Del fem: 1998 - 2012

Du obekante, du välbekante! En dag försvinner, ett år förflyter, det ena minnet det andra jagar; den korta stunden blev hos mig evigt, den bittra stunden, den ljuva stunden.

(Johan Ludvig Runeberg)

. . . .

Summering och förord

Under nittiotalet handlade mitt liv mycket om att göra radhuset i Skövde mera beboeligt, medan Kaisa åkte till Falköping och skötte om Telefoncentralen. När vi närmade oss millennieskiftet blev det en ny omgång med hantverkare i huset. Vi installerade fjärrvärme och frigjorde ett rum i källaren. Den ständigt stinkande värmepannan och oljetanken försvann och utrymmet förvandlades till ett extra badrum med en bubbelbalja som tog halva golvytan i anspråk. Rummet blev både snyggt och användbart. Fritiden tillbringade vi huvudsakligen i Barrud, men vi spenderade också en del tid på golfbanan. När vi kom till Skövde 1991 var vi medlemmar i Töreboda GK, men bytte snart till Knistad GCC. När vi fick se banan och omgivningarna därute, drabbades vi av någon slags kärlek vid första ögonkastet och den känslan har bestått genom åren. Herrgårdsbyggnaden, från 1700- talet (och en vinkällare ännu mera dazumal), och de mer eller mindre moderna byggnaderna däromkring, är en lantlig miljö när den är som bäst. Det växer jättestora ekar och andra ädelträd i backarna runt gården och utanför banan drivs jordbruk och boskapsskötsel i stor skala. Under normala förhållanden tillbringade vi nog 150- 200 timmar per år därute. Det spelade ingen roll om det var mitt i vårblomningen eller långt fram på hösten. Naturupplevelsen var total, inte minst när solen gick ner bakom Billingen, någon mil bort. Jag minns en gång, när vi spelade med ett par från Stockholm. Man spelade ofta med helt främmande människor vid den tiden, när det fortfarande var trångt på banan. Damen sågs rynka lite på sin storstads- näsa, medan vi umgicks de fyra timmarna och spelade arton hål. När vi skildes åt förklarade hon att banan var väl bra, men alla dessa kossor. Måste de ha nötkreatur så nära banan? De luktar ju så förfärligt illa, sa hon. Levande landsbygd var ingenting för henne. Om vi var uppemot 200 timmar på golfbanan, så var vi väl 1000 timmar per år i Barrud. Jag klippte gräs och körde röjsåg så att svetten lackade, medan andra gjorde annat, lika svettigt eller mindre, och vi umgicks med släkt och vänner på kvällar och veckoslut. Alltsedan byalaget bildats i slutet av sjuttiotalet var det sociala livet i Barrud väl utvecklat. Visserligen var byalagets programpunkter inte lika välbesökta som på åttiotalet, men än så länge firades både Valborg och Midsommar i stil och i bönhusets lite mer allvarsamma tillställningar drog också folk. När vi bilade mellan Skövde och Barrud, brukade vi inte åka den snabbaste vägen. På uppvägen vek vi av i Fägre, korsade Göta Kanal i Jonsboda, passerade utkanterna av Töreboda, körde vidare över Kyrketorp, Slätte, Bålerud, Korsvägen, Älgarås Vandrarhem, Pjungserud, Åsebol och Smedsbol. Det kändes på något vis riktigare att komma den vägen till Barrud. I detta avsnitt kommer jag att skriva om barnbarnen, men inte förrän alla sex har kommit till världen (2001). Februari 2014 75

1998 Händelser i Sverige och världen De olympiska vinterspelen gick i Nagano, Japan. Västra Götalands storlän bildades. Det var rekordmånga tranor som dansade vid Hornborgasjön (9000). Sverige blev världsmästare i ishockey. Peter Jöback låg rekord- länge på Svensktoppen med "Guldet blev till sand". Frankrike blev världsmästare i fotboll. Fotoutställningen "Ecco Homo" visades. Filmen "Fucking Åmål" hade premiär. Sista numret av Örebro- Kuriren kom ut. Trandans och turism i Skaraborg Att bo i Skövde var att bo centralt. Det tog en halvtimme att åka bil till Hjo och det var inte längre till Falköping. Skara och Tidaholm låg en dryg halvtimme bort och Lidköping en knapp timme. Ville vi spela golf, tog det 10 minuter att åka till Skövdes bana på Billingen, en kvart till hemmabanan (Knistad), 30 minuter till Falköping, 40 minuter till Lerdala, Lundsbrunn, Töreboda, Mariestad, Hökensås och Breviken. Ville man offra en timmes åktid, fanns det ytterligare några banor att besöka. När detta skrivs, med radion inom hörhåll, meddelas det att årets första trana kommit till Hornborgasjön. Det är den 15 februari och det är ett tidigt vårtecken. Vad som bekymrar mig är att det var en trana. Är den ensam, stackar´ n? Tranor brukar man se två och två eller i skockar om hundraden och tusenden. En ensam trana gör ingen vår. Vi är långt ifrån några ornitologer, men det är klart att vi åkte till Hornborgasjön någon vår, för att imponeras av det mäktiga skådespelet. Än mer imponerande är det västgötska landskapet där omkring. Höjdskillnaderna och det backiga landskapet, med blandningen av odlad jord och lövträdbevuxna dungar gör en på gott humör. Är det dessutom afton och solnedgång i sjön, blir det mer än vykortsvackert. Inte så långt därifrån finns den mäktiga Ekornavallen, med stenålderslämningar i form av gravrösen, hällkistor och gånggrifter, i sådan mängd och såna storlekar att man baxnar. Tala om historiens vingslag. Ett ställe som vi sällan passerat, utan att rasta vid, är Varnhem. Kyrkan och resterna av klostret är magnifika. De flesta gånger vi varit där har det varit skymningsljus över nejden. Alldeles utanför murarna i det gamla klostret såg (och hörde) man får bräka och man såg en procession av kossor som sakta vandrade hemåt i skuggan av den väldiga katedralen. Kossan i täten hade en bjällra om halsen och det var inte svårt att föreställa sig hur det låtit i klostret en gång i tiden: abboten svängde sin klocka och kallade bröderna till aftonvard. Kanske är detta en vågad bild av en komplett okunnig. Men nog var det väl munkar som levde där och nog hade de en abbot som boss och nog åt de mat om kvällen. De kanske till och med tog sig ett glas likör. Kaisa och jag fick nöja oss med innehållet i vår ständigt medförda kaffekorg. Där fanns både te och kaffe.

Skaraborg, Älvsborg och Bohus domän, blev Västra Götalands storslagna län.

1999 Händelser i Sverige och världen Det var krig i Kosovo. Ford köpte Volvo personvagnar. SVT startade sina digitala sändningar. Carl Bildt blev fredsmedlare i Kosovo. Charlotte Nilsson sjöng "Tusen och en natt" och vann Eurovision. Sverige blev världsmästare i handboll. Det var partiell solförmörkelse i Sverige. Det stormade kraftigt i södra Sverige. Barsebäck 1 stängdes. Vladimir Putin efterträdde Boris Jeltsin i Ryssland. Millennieskifte Hela året hade det spekulerats om vad som skulle hända när millenniet tog slut och ett nytt tog vid. I den moderna, globaliserade tid vi levde var hela världen beroende av datorer. Skulle alla komplicerade datorprogram klara av övergången? Det var stor uppståndelse. Företag, organisationer och myndigheter satsade betydande summor och satte skarpa hjärnor i arbete, för att lösa problemen. Det spekulerades i TV, radio och tidningar och man överträffade varandra i att måla upp möjliga skräckscenarier. Hur skulle det bli den 31 december 1999? Skulle världen över huvud taget vakna den 1 januari 2000? Var det rent av Ragnarök som förestod? Vi var hemma i Skövde den nyårshelgen. Det var vackert vinterväder, några minusgrader och en decimeter snö på marken. På eftermiddagen satt jag vid datorn och komponerade min egen topp femtio- lista över svenskar som utmärkt sig under 1900- talet. Där fanns namn som: Per Albin Hansson och de följande statsministrarna, Dag Hammarskjöld, Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Pär Lagerkvist, Harry Martinsson, Astrid Lindgren, Jussi Björling, Alice Babs, Birgit Nilsson, Ingmar Bergman, Gösta Ekman, Greta Garbo, Ingrid Bergman, Jarl Kulle, Jan Malmsjö, Ingvar Kamprad, Anders Zorn, Carl Larsson, Sven Jerring, Gösta Knutsson, Lennart Hyland, Povel Ramel, Hasse Alfredsson, Tage Danielsson, Gunder Hägg, Gunnar Nordahl, Gunnar Gren, Nils Liedholm, Ingemar Johansson, Björn Borg och Ingemar Stenmark. Den som kan räkna till femtio förstår att detta inte var den kompletta listan. Men den var min. Andra skulle säkert haft en helt annan lista. För att dokumentera det ovanliga årsskiftet, hade jag videokameran igång och filmade timmen före och efter tolvslaget. Medan Radiokören sjöng "Sverige, Sverige" och Margaretha Krook läste "Nyårsklockan" på Skansen, började det galna skjutandet i Skövde. Vi hade nog vant oss lite vid alla spektakulära och öronbedövande excesser i den vägen, men den gången var raketerna ännu fler och laddade med ännu mera krut än vanligt, det är då säkert. Skövdeborna och andra bor i Sverige och världen vaknade väl några timmar in på det nya millenniet och man kunde konstatera att saker och ting var ungefär som dagen före. Det där med årsskifte var egentligen inget dramatiskt. Det var ju bara en punkt på en tidslinje.

Sekel, millennier, mätta i år. Men är det vi eller tiden som går?

2000 Händelser i Sverige och världen Öresundsbron invigdes. Det var stora nerdragningar i det svenska försvaret. SJ: s "folkaktier" släpptes ut på marknaden. George W. Bush vann det amerikanska presidentvalet (knappt) över Al Gore. De olympiska sommarspelen gick i Sydney. Svenska kyrkan skildes från staten. monopol på persontrafik upphörde. Volvo köpte Renaults lastbilsdivision. Telias Vad var en dator bra till? När jag lämnade SJ, lovade jag mig själv att aldrig någonsin sätta mig framför en dator igen, efter några intensiva år med den nyckfulla tingesten framför ögonen dagarna i ände. På nittiotalet hade vi en elektrisk skrivmaskin av märket Olivetti och den fungerade bra, om man hade tålamod och Tipp- ex (vit korrigeringsfärg) till hands. När Kaisa kom från Falköping (1997) en dag och berättade att man kunde få en hemdator på förmånliga villkor, via SJ, rynkade jag på näsan och sa: never in my life! Fast det brydde ju inte hon sig om. Snart stod det en klumpig skärm och en dator med Windows 95 och teleanslutet modem (tele2) hos oss i Skövde. Den där apparaten kunde inte stå där oanvänd, så jag fick väl förbarma mig över den, tänkte jag och efter ett tag hade jag förlikat mig med mitt löftesbrott och fann att datorn var skrivmaskinen överlägsen i allt. Olivettin hade ett textsnitt. Datorn hade hundra. Med en HP skrivare som komplement, var det bara att formulera sig i skrift. Och det gjorde jag. Runt millennieskiftet skrev jag berättelser om tre gårdar, vars historia var mig väl känd i nutid, men tämligen diffus i dåtid. Med hjälp av Leif Vördes släktforskning och med alla gamla gårdspapper och fotografier som fanns tillgängliga, tog jag på mig uppgiften att sammanställa dessa lösa bitar till något läsbart. I tur och ordning blev det faktaspäckade berättelser om den gård där jag växt upp (Vallsjöbol), den gård där far, farfar och så många före dem levt (Mossebo) och den gård i Barrud som varit morföräldrarnas och mors plats på jorden. Det var en nöjsam utmaning att ta itu med de där uppgifterna. Överallt i mitt arbetsrum låg släktlistor, foton och gamla gulnade papper i en obeskrivlig röra, när projekten startade. Men efter ett tag var underlagen såpass sorterade att skrivandet kunde börja. När man väl kommit igång, var det svårt att sluta. Det hände att middagen blev en eller annan timme försenad. Men Kaisa hade stort tålamod och uppmuntrade mig med glada tillrop och uppiggande fika- avbrott framför datorn och hon läste det jag skrivit under dagen med osvikligt intresse. Kaisa hade förresten slutat arbeta året före (1999), så nu var vi fria att åka ut till golfbanan redan på förmiddagen, om vi ville och vi kunde åka till Barrud, inte bara över veckosluten, utan hela veckor i sträck. Vi kunde göra precis vad vi ville, inom ramen för vad vår fysik mäktade med. Hur det nu gick till, men det utsågs en ny president i Amerika:

USA valde den ungtuppen Bush. Al (Albert) Gore fick en kylslagen dusch.

2001 Händelser i Sverige och världen Statsminister Göran Persson var på veckolångt statsbesök i Nordkorea. Maud Olofsson blev ledare för Centerpartiet. Det var EU- toppmöte, med demonstrationer, i Göteborg. Det blev September, 11: Terrordåd i USA. Södra Råda kyrka brann ner. Jan Malmsjö läste Nyårsklockan på Skansen. Barnbarn Det har varit min tanke att hålla den här årskavalkaden fri från bilder. Det blev en illustration (1993) och här kommer det andra och sista undantaget. I Barrud står här Lovisa (23), Kalle (12), Gustaf (13), Siri (13), Anja (21) och Simon (20) en söndagsmorgon i början av augusti 2013. Att, i några få meningar, beskriva den gåva de här sex ungdomarna (och deras föräldrar tillika) har gett oss genom åren, bara genom att vara i vår närhet ibland, är tämligen omöjligt. Barnbarn- relationen är speciell. Man har haft rätt att skämma bort dem, men bara lite och man har haft rätt att sätta gränser, men bara lite och man har haft (och har) förmånen att älska dem som de är, hur mycket som helst. Ett barn (1- 2 år) har en personlighet och sätt att vara som bara obetydligt förändras upp i tonåren och tidiga vuxenåldern. Det soliga, allvarsamma, tankfulla, gåtfulla, lättsamma, kluriga eller spralliga ansiktet var detsamma genom åren och det var lika dant med de inre egenskaperna. Utseendet, rösterna, språket, kläderna och frisyrerna förändrades, men huvuddragen i deras yttre och inre karaktär fanns redan när de var små barn. En minnesbild: Lovisa och Anja var med oss vid badviken i Barrud. Solen dalade och grytan med middagsmaten puttrade på en öppen eld. Lovisa och Anja plaskade i vattnet. Jag stod på stranden med videokameran. Tjejerna viskade till varandra, så som bara Lovisa och Anja kunde. De kom simmande under vattnet, stannade upp och brast ut i sång: "Barrud i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu. Åldrad i ungdomlig grönska, byarnas by, det är du". Man förstår att vi tittat på allsången från Skansen nyligen. Det finns många såna minnen, där någon/ några av barnbarnen är med. Den 11 september 2001 var vi i Örebro eller snarare på en soptipp i stadens utkant, när den otäcka, ofattbara nyheten visades på teven:

Var det en film, så grymt skoningslöst rå? Nej, det var verklighet, svår att förstå.

2002 Händelser i Sverige och världen Ett 12- siffrigt palindrom: 200220022002, kunde tydas som "klockan 20: 02, 22/ 02, 2002". De olympiska vinterspelen hölls i Salt Lake City, USA. Det sista avsnittet av "Rederiet" sändes i SVT. Brasilien blev världsmästare i fotboll. Det var stora översvämningar i centrala Europa. Efter det svenska riksdagsvalet: Sossarna fortsatte regera. I en energiuppgörelse mellan tre partier, beslöts att stänga Barsebäck 2 året efter. Ett party i Mossebo När vår farbror Lennart (som var mer som en storebror) gick bort tre år tidigare, blev Bernt och Birgitta så småningom hemmansägare i Mossebo. På våren det här året fick Bernt en idé. Han ville bjuda de gamla eleverna i Vallsjöbols skola på ett återträffsparty i Mossebo. Vi letade fram gamla adresslistor, skickade ut inbjudningar och fick många positiva svar. I juli månad restes det ett tält, mellan äppel- och päronträden i trädgården, där det förtärdes både mat och dryck och fördes samtal om gamla tider under några timmars samvaro. Det var ett mycket trevligt kalas. En begravning Vad ingen visste på våren, när skolträffen planerades, var att vår familj skulle gå på begravning dagen efter tältpartyt i Mossebo. Men nu blev det så. Vår mor Birgit var 89 år gammal, då hon lämnade oss. Fortfarande, i 85- årsåldern, var hon pigg och rask. Kanske inte jätterask, men hon gick sina långa promenader i ur och skur och hon spelade piano (eller annan klaviatur) i PRO: s sånggrupp i Finnerödja- Tived. Under de två sista åren gick det sakta utför och hon behövde mycket hjälp i sitt vardagsliv. Innan hon kom in på Tivedsgården, var det främst mina systrar som hjälpte henne. Det är inte roligt att se någon närstående successivt tappa intresset för sådant som tidigare gjort livet värt att leva. Jag minns en gång på sommaren 2001, när Kaisa kom med Birgit till Barrud. Jag satt utanför huset och lyssnade på musik i den bärbara stereon och det råkade ligga en CD med musik av Johan Sebastian Bach där. Jag spolade fram till "Air", Bach: s kanske mest kända toner och ett av Birgits favoritstycken. Hon lyssnade intensivt och jag frågade, om hon kände igen det hon hörde. Svaret blev nej och jag kände stor sorg, som varade ett år därefter, inte på grund av den enstaka händelsen, men på grund av många liknande bevis på att hon höll på att tappa fotfästet. Begravningen blev så lugn och värdig som en sådan blir, när en familj tar avsked av en gammal människa. Personligen satt jag där och tänkte på de hundratals gånger som Birgit varit i den kyrkan, från det hon var ung konfirmand till mycket mogen ålder. Som barn hade man suttit bredvid henne, på högmässor, julottor, bröllop och begravningar. Det är ingen tvekan: hon var den mest kyrksamma i familjen och hennes sista stund i kyrkan blev högtidlig och stämningsfull. Jag tänker så här, i all enkelhet:

Tack, kära mor för din omsorg, ditt stöd, - : ) sinne för humor och hembakta bröd!

2003 Händelser i Sverige och världen Telia blev Telia Sonera AB. Amerikanska och brittiska styrkor slog till mot Irak. Ostindiefararen Götheborg sjösattes. Adelns sista privilegier avskaffades. Utrikesminister Anna Lind knivskars på NK och avled. I en svensk folkomröstning vann nejsidan i frågan om EMU- medlemskap. Göran Persson ombildade sin sosse- regering och gifte sig med Anitra Steen. Fredrik Reinfeldt blev moderatledare efter Bo Lundgren. Det var total solförmörkelse i Antarktis. Spelet om Hooka- kannan. En lång tradition Jag minns inte vem som vann det åtråvärda priset det här året, men det spelar mindre roll. Arrangemanget såg ungefär lika dant ut år efter år, även om det utspelade sig på olika banor och (oftast) hade nya segrare. Det var Bernt som hittade på alltihop År 1989, när Kaisa och jag var helt nya golfspelare och Bernt redan varit i farten ett år, bestämde han sig för att köpa en miniatyrmjölkflaska i äkta tenn och den skulle därefter vara vandringspris i ett årligt Barrudsmästerskap i golf. Det började i liten skala. 1989 kom det fyra spelare till Hooks herrgård i Småland. Det var tävlingsledaren himself, Ulf Drake, Kaisa och jag. Under två dagar gjorde vi så gott vi kunde på den natursköna banan och det korades en segrare, som fick sitt namn ingraverat på kannan och därtill delades det ut priser till alla deltagare. Det var där kannan döptes till Hooka- kannan. Min blygsamhet hindrar mig från att tala om vilket namn som står överst på vandrings- kannan. Men att segraren var stolt, tror jag övriga deltagare kunde skriva under på. När vi spelade tävlingen förra året, för 25: e gången, var det donatorn själv som vann. Var han stolt? Ja, det var han, liksom de övriga gånger han lyckats vinna. När det gäller det där mästerskapet, är det dock så att det välkända mottot, med olympiska förtecken, i hög grad är tillämpligt. Nej, det viktigaste var inte att vinna. Det viktigaste var att delta och då tänker jag inte minst på prisutdelningsfestligheterna. Vi har suttit på många såna partyn och det har varit synnerligen trevliga knytkalas- tillställningar. Prisborden har varit fyllda med attraktiva prylar (täcknamn för allting) och hyllningarna till segaren har blandats med psykningar mot dem som inte lyckats så bra. Golf väcker känslor och det fanns alltid mycket att ventilera efter en golfrunda. Men det var ju inte nödvändigt att spela golf, för att anordna partyn. Det behövde inte finnas någon anledning alls. Man kunde umgås, bara för att man ville. Jag tänker på de underbara kvällarna nere i Notängen, de häftiga tillställningarna uppe på Jotunheim och de mysiga mötena uppe i Dammkärret, där vi hade Trivial Pursuit (TP), om inte annat, som förevändning att träffas. Det var i Barrud med omnejd som vi hade vårt umgänge. Det var därför, bland annat, vi trivdes så bra med sommarlivet.

Priset, det åtrådda: kanna av tenn. vanns av så många, igen och igen.

2004 Händelser i Sverige och världen Knutby blev riksbekant. Det var en terroristattack i Madrid. Vladimir Putin valdes till president i Ryssland (igen). NATO fick sju nya medlemsländer. Göran Hägglund efterträdde Alf Svensson som KD- ledare. EU fick tio nya medlemsstater. Svensk Filmindustri köpte Sandrews. Sommar- OS gick i Aten. Stadsparken i Örebro utsågs till Sveriges vackraste. En hemsida Jag hade vant mig vid att sitta regelbundet vid datorn, i första hand för att skriva. Men nu var Internet såpass utvecklat att man kunde göra meningsfulla sökningar där och skaffa sig information om både det ena och det andra. Min dator- tidning kom varje vecka i brevlådan och där kunde jag läsa och lära. Nästan alla företag och organisationer hade hemsidor på nätet och det var gott om privata hemsidor också. Varför skulle inte jag ha en egen sida, tänkte jag och startade projektet "Mossebobladet" på hösten 2003. Sedan tog det faktiskt en hel vinter innan det första numret publicerades på våren 2004. Det var många stapplande steg i början: man skulle registrera en domän (namn), man skulle hyra in sig på ett webbhotell och man skulle ha en tillförlitlig internetuppkoppling och så skulle man helst ha något att publicera på sidan också. Det där med domänen och webbhotellet var inga problem. Jag valde mellan de två alternativen Barrudsnytt och Mossebobladet och det blev det senare. Adressen: www.mossebobladet.se

var inmutad. Det väckte lite missnöje i den gamla socknen Mossebo i Tranemotrakten. Jag fick mejl om det, besvarade det artigt och hörde inte vidare från dem. Mossebobladet, med lokal historia från Finnerödja, har funnits i tio år. Amerikakontakter Nästan tio år tidigare skrev jag en berättelse i två delar om Vallsjöbols rote (finns i Mossebobladet). Det här året fick min syssling, Lyle Lofgren i Minneapolis, för sig att han skulle översätta berättelsen till engelska. Vi hade täta mejl- kontakter de där åren och vi kände varandra relativt väl efter att han och hustrun Liz besökt oss två gånger under 1980- talet. Hans svenska ordförråd var rätt begränsat, så normalt korresponderade vi på hans språk. Under våren 2004 växlade vi mejl i stort sett varje dag, medan han satt i Minnesota med sitt svensk- engelska lexikon och försökte förstå vad jag skrivit. Hade man printat ut alla våra mejl, skulle det troligen blivit fler sidor än hela berättelsen, för han nöjde sig inte med att bara översätta. Han ville gå djupare och förstå varför gårdarna hette det de hette och han ville veta hur det svenska samhället fungerade då och i historisk tid. Efter några veckor var han i alla fall klar och la ut berättelsen "There was a place called Vallsjöbol. The year was 1948" på sin hemsida. Senare gav han sig på att översätta dikter av Harry Martinsson och Tomas Tranströmer till sitt språk. Jag vet inte vem av oss han fann det svårast att förstå. - : )

NATO och EU blir större och fler. Putin, i Kreml, sitter inte och ler.

2005 Händelser i Sverige och världen Tågtrafiken mellan Stockholm och Oslo las ner (efter 133 år). Stormen Gudrun nådde orkanstyrka över södra Sverige. Datorspelet "World of Warcraft" kom till Europa. Nationaldagen (6: e juni) blev helgdag i stället för Annandag pingst. Det blev rökförbud på restauranger, barer och kaféer i Sverige. Ostindiefararen Götheborg for till Kina. Vintergolf i Skövde Det var en snöfattig vinter, vilket på inte sätt påverkade Birgittas och Bernts vistelse på Kanarieöarna (han firade födelsedag), medan det hade större betydelse för våra vintriga fritidsaktiviteter. Vi minns att vi gick runt på golfbanan i Knistad och spelade ett drygt tiotal niohålsrundor i januari och en bit in i februari. Häck- oxbären i vår trädgård slog ut i februari och det var rätt behagligt, men ändå lite vrickat väder, kunde man tycka. En golfresa med många uppehåll I september det året (13/9) for vi på en nio dagars golfresa som hade många höjdpunkter. Vi startade tisdag morgon från Skövde och for, via Jönköping, Växjö och Linnés Råshult, till Araslöv, utanför Kristianstad, där vi spelade nio hål redan samma kväll. Efter övernattning nära banan, spelade vi den på riktigt dagen efter och for vidare till det sagolika Kivik och Österlen. Vi hittade ett litet hus (Joels stuga), mitt i en äppelodling och självhushållade där i tre dagar. Vi spelade Lilla Viks golfbana på torsdagen, turistade i Kivik och det gamla badhotellet i Vitemölla (där Kaisa varit som barn) och for om Kronovalls Vinslott (Åkessons) på vägen hem. Vi spelade Ystads bana på fredagen och hann också med ett besök på Dag Hammarskjölds magiska Backåkra och det mäktiga Glimingehus. I bagaget hade vi, utöver golfutrustning och videokamera, de finaste kläder vi hade hittat hemma i Skövde, för vi var bjudna på bröllop. Louise och Calle vigdes i Vitaby kyrka på lördagen och på eftermiddagen bar det iväg till ett storslaget gästabud i Svabesholms Kungsgård, nära Stens Huvuds nationalpark och det slutade först fram på småtimmarna. På söndagen hälsade vi på hos brudens mor i Yngsjö och sedan körde vi den gamla landsvägen mot Malmö, fikade på Sveriges sydligaste punkt och for vidare till Vellinge golfklubb och övernattade på ett gårdsboende nära banan (Broddahill). På måndagen spelade vi Vellingebanan med Bernt och bodde nästa natt hos Birgitta och Bernt i stan, efter sightseeing i Malmö på kvällen (Turning Torso och däromkring). Vi spelade Bosjökloster golfbana med Bernt på tisdagen och reste norrut, till Ljungby och Lagan, där vi spelade golf på onsdagen och for hem till Skövde, via Jönköping och Hjo. På fredagen och söndagen därefter spelade vi golf i Knistad och på tisdagen i Läckö. En berättigad fråga: Var vi golftokiga? Lite, kanske. Det blev 70- 80 golfrundor det året.

Sju rundor golf och ett bröllop med stil. Vi ångrade icke en endaste mil.

2006 Händelser i Sverige och världen De olympiska vinterspelen hölls i Turin. Italien blev världsmästare i fotboll. Götheborg nådde Kanton. EM i Fri idrott arrangerades i Göteborg. Planeten Pluto degraderades, blev dvärgplanet. I det svenska riksdagsvalet vann Alliansen. Fredrik Reinfeldt blev statsminister. Den svenska julhandeln slog rekord: över 50 000000000 SEK. I Irak verkställdes en dödsdom. Kofi Annan avgick och Ban Ki- Moon tillträdde som FN- chef. Här är några av årets mer omtalade degraderingar (utan inbördes ordning): En planet, två mästerskap, ett valresultat, ett straff och ett byte 1. Pluto, den nionde planeten i solsystemet, fick inte längre kallas planet, eftersom man hittat andra småplaneter som var större. Pluto blev en dvärgplanet. Disney- vovven Pluto (Musse Piggs kompis) hade namnats efter planeten en gång i tiden, men hunden drabbades inte av de nya upptäckterna, såvitt man vet. 2. Frankrike hade så sent som 1998 blivit världsmästare i fotboll. I 2006 års mästerskap blev de degraderade till andraplatsen, efter förlust mot Italien med 3- 5, efter straffsparksavgörande. 3. Vid EM i Fri idrott, som utspelade sig i ett sensommarsoligt Göteborg, degraderas Stefan Holm. Han hade vunnit såväl OS- guld 2004 som inomhus- EM 2005, men på hemmaplan blev han bara trea, efter ryssen Andrej Silnov och tjecken Tomás Janku. Mest degraderad vid det mästerskapet blev väl ändå den gamle häcklöparen Sven Nylander, känd som "den eviga fyran". Han kom till EM som ambassadör för "Ren idrott" och for därifrån som "Rent korkad", efter en kokain- skandal. 4. I det politiska livet fick Göran Persson ledigt, då svenska folket utsett en statsman som var större, i varje fall på längden. Vi bortser från alla statsråd som degraderades strax efter sin utnämning, på grund av obetalda radiolicenser och sånt och noterar att förre statsministern degraderades till "Göran Persson i Stjärnhov", när han kallades till talarstolen i riksdagen. Men våren efter drog han sig undan och blev herrgårdsinnehavare på heltid, innan han lät sig lockas av näringslivets feta erbjudanden. 5. Den mest iögonfallande degraderingen drabbade ändå Iraks infångade diktator Saddam Hussein. På årets näst sista dag fick den förre despoten, inför många kameror, en snara om halsen. Att han skulle ha lagens strängaste straff, var de flesta överens om. Däremot var inte alla ense om att man måste döda någon, även om den dömde själv mördat så många. 6. På årets sista dag avgick den FN: s generalsekreterare vi vant oss vid att se på teve de senaste tio åren. Ghananen Kofi Annan lämnade över till sydkoreanen Ban Ki- Moon. Många menade att själva ämbetet i och med det bytet degraderades en smula. Men med tanke på de allra mäktigastes önskan att ha någon med begränsat inflytande, var han nog rätt person.

Väljarna gav Göran Persson det lov, denne berett sen sin flytt till Stjärnhov.

2007 Händelser i Sverige och världen Orkanen Per plågade delar av Sverige. Mona Sahlin blev ledare för social demokraterna. Götheborg kom hem till Göteborg igen. Tony Blair efterträddes av Gordon Brown i Storbritannien. Jan Björklund blev ledare för Folkpartiet Liberalerna, efter Lars Leijonborg. Nordiska rådet meddelade att det bor 25 miljoner människor i Norden. Lätt fånget, lätt förgånget Vi umgicks inte så mycket med grannarna i Skövde, om man bortser från två barns otaliga besök hos oss i flera år och de vardagliga samtal som fördes på gatan eller över staket och häckar. Men nu hade vi utvecklat ett spelbolag tillsammans med ett par av grannarna. Vi satsade var sin dryg hundring var fjärde vecka och det var hästar (ATG) vi spelade på. Påsken 2007 tillbringade vi i Barrud och som vanligt kollade vi lite förstrött på V75- resultaten på påskaftonens eftermiddag. Vi blev något överraskade, när vi såg att vårt system gått in. Det var ingen jättevinst, men inemot 6000 kronor, att dela på två familjer. Ibland brukade vi lämna in ett eget, mindre system. Vi hade det, den gången och fann att även det systemet gått hem. Vi hade vunnit 3000 + 6000 kronor. Inte så illa, tyckte vi. Våren var tidig och onsdagen efter var det min födelsedag. Vi hade planer på en liten golfresa, om banorna var öppna. Turen hade gett oss en reskassa och vi tyckte att en resa runt Vättern kunde passa. På födelsedagens morgon (11 april) for vi, via Jönköping, till Gränna och tog färjan till Visingsö, där vi spelade en niohåls golfbana två gånger. Den låg längst uppe i norr och efter spelet for vi till den gamla borgen Näs, på öns sydspets, tog sen färjan tillbaka till Gränna och for till det närliggande Västanå slott, där vi bokat rum. Anläggningen hade ännu inte öppnat för säsongen, så mat hade vi med oss. Den var nyss inhandlad i Gränna. Värden på stället, Fredrik von Otter, serverade oss en drink och lämnade oss sen i fred med hela slottet till förfogande. Vi satt där i en magnifik miljö, med utsikt över Vättern, och förtärde vår födelsedagsmiddag som bestod av kall prinskorv, vitt bröd, rökt skinka, smör, ost och chips. Vi drack medhaft rödvin och mådde bra. Sovrummet var jättestort och vi sov gott. Nästa dag spelade vi på Gränna golfbana strax intill, åt en ny måltid ur den egna ICA- kassen och besåg allt sevärt, med vår värd som ciceron och sov ännu en natt där. Vi for till Omberg dagen efter och spelade golf, varefter vi besökte Alvastra klosterruin, Ellen Keys Strand och runstenen i Rök. Avsikten var att åka till Barrud den kvällen och övernatta där. Men vi hade fortfarande lite reskassa kvar, så vi bestämde oss för att stanna i Aspa Herrgård och äta en försenad, riktig födelsedagsmiddag där. Vi fick en trerätters super- måltid och sov i ett rum som var en femtedel så stort, men fem gånger så snyggt inrett som det på Västanå. I Barrud, nästa dag, var allt som vanligt. Ingen lyx!

Stormiga Gudrun och senast nu Per, för många har varit till mycket besvär.

2008 Händelser i Sverige och världen Fidel Castro lämnade Cuba till sin bror Raúl. Dmitrij Medvedev vann presidentvalet i Ryssland. Silvio Berlusconi blev premiärminister i Italien (för 3: e gången). FRA- lagen röstades fram i svenska riksdagen. Peking var värd för de olympiska sommarspelen. Barack Obama vann presidentvalet i USA. Schweiz blev med i Schengenavtalet. Bohus fästning fyllde 700 år. Nej, vi spelade inte golf hela tiden Man skulle kunna tro att vi använde all vår fria tid till att spela golf, men så var det inte. Året före besökte vi till exempel Schweiz och sommaren före gick vi en tipspromenad i Barrud, båda gångerna utan några golfklubbor. I december 2007 var Kaisa och jag en vecka i Schweiz och hälsade på Lena, Jan, Simon, Gustaf, Siri och Watson. Vi tog ett dagtåg till Köpenhamn, stod på en plattform och småfrös en stund (som alltid), åkte sovvagn till Basel och lokaltåg till Hauterive, strax före Neuchâtel och så var vi framme. Vi hade några fantastiska dagar, med så mycket god mat, så många fina promenader, så många sevärda saker, så många vackra utsikter, en sådan underbar resa upp till Morgins, där det var så mycket snö i så många vackra sluttningar att ögonen blev helt bländade. Hemresan från Hauterive blev ungefär som ditresan, fast tvärtom. Det ligger liksom i resans natur, när man gör en resa tur och retur. Eller hur? I juli månad, när vår svärdotter och jag fyllt jämna födelsedagar, hon alldels nyss och jag våren före, hade vi ett födelsedagskalas i Barrud. Vi fyllde 110 år tillsammans och det är ju en aktningsvärd ålder. Frågorna på tipspromenad var lagom svåra, maten var smaklig och stämningen god, så som den brukade vara på alla slags partyn i Barrud. Det var en lyckad tillställning, helt enkelt. Men det där var aktiviteter året före. Hände det då ingenting under 2008? Jo, vars: På vårkanten var vi en vecka i Almby, medan familjen Weckström besökte Schweiz. I juni, var vi på Hooks Herrgård ett par dagar med Birgitta, Bernt, Margareta och Kenneth. Det var golf och god mat. I juli hade vi ett stort utklädningsparty i Barrud. I september var vi i Varberg och besåg den storslagna fästningen en kväll, när solen var på nedgång. Man frågade sig: stod månne MFMMF, trumslagaren Olof Moberg, där och såg liknade solnedgångar 200 år tidigare? Ja, säkert. Fast han var i tjänst och hade nog annat att göra än att titta på utsikten. Han var förresten på liknade uppdrag i Landskronas och Karlskronas fästningar, så han var nog luttrad. Det fanns två golfbanor i Varberg och vi spelade båda. Vi var i Grimeton också och tittade på den gamla radiostationen som står på Unescos världsarvslista. Under första halvan av oktober kom Simon till oss och vi spelade ett antal golfrundor med honom i och omkring Skövde och han sänkte sitt handikapp varje gång. Det gjorde inte vi.

men gladde nog lyssnarna på FRA. Riksdagsbeslutet var omöjligt bra,

2009 Händelser i Sverige och världen Sveriges riksdag beslutade att avskaffa värnplikten. Sverige var ordförandeland i EU (andra halvåret). Herman van Rompuy och Catherine Ashton fick höga poster i EU. FN meddelade att Norge var världens bästa land att bo i (Sverige 7: a). NASA bekräftade att det finns vatten på månen. Bland annat Vi hade inga framgångar i V 75- spelet (jämför min motsvarande dag 2007), så Kaisas jämna födelsedag firades hos våra kära släktingar i Almby. Det var inte dyrt, men lika högt värderat som vanligt. 1979 hade projektet "Rädda Barruds bönhus" startat, så vi kunde ha firat 30- årsjubileum 2009, men det var nog ingen som kom på. Tack vare Byalaget, hade Barrud med omnejd förvandlats från det anonyma folkets trakt, till motsatsen. Vi lärde känna så många. När golfen kom med i bilden, blev umgänget delvis annorlunda, men inte mindre trevligt. Bernts och vår familj, plus Drakes, Göranssons och Thorells, bildade kärntrupp i ett gäng som gillade att spela en golfrunda och äta en bit mat efteråt. Det kunde vara i närheten eller en bit bort. Ibland bokade vi pensionat/ hotell och hade trevligt ett par dagar. Vi var i Eksjö en gång och där regnade det hela tiden, men vi plaskade oss igenom de arton hålen med gott humör. En annan gång var vi i Hjo (Hökensås). Det var där Kenneth yttrade det klassiska: "Jag behöver inte dansa, för jag är redan gift". Vi var också i Hook, Gränna, Ryfors och Askersund på såna där övernattningsträffar. Alla ställena var olika. Det som förenade, var att de hade en golfbana i närheten, där vi kunde leka några timmar. I Skövde la vi nytt tegeltak på husen i vår länga. Vår enda uppgift var att beundra proffsens arbete och betala fakturan, minus rotavdrag. I Barrud hade vi ett sjörövarparty mitt i sommaren. Lite senare åkte vi en sväng till Askersund och Skylberg, där Kaisa och hennes forna skolklass hade en träff. Vi passade också på att spela en golfrunda med två av hennes gamla skolkamrater på den underbara Askersunds- banan. Lite senare åkte Kaisa och jag runt Vättern (igen). Via Jönköping åkte vi till Viredaholm (sydost om Gränna), Vadstena och Mottala och hedrade dessa tre ställen med var sin golfrunda. Vi bodde två nätter på ett oslagbart gårdspensionat strax utanför Vadstena (Örberga) och fick lära oss att prins Eugen vistas i den byn många år. På hemvägen stannade vi, som alltid, en stund uppe på Övralid och beundrade utsikten över Vättern. På hösten kom Anja och Kalle till oss några dagar i stan. Det var lika mysigt som vanligt, trots att Lovisa (au pair i Paris) inte var med. Sen kom Simon med sin golfbag från Schweiz. Det var tradition några år att han kom, sågs och segrade (som en annan Caesar) under sitt höstlov. Kaisa och jag hade kul i hans sällskap och tror att han också tyckte att det var OK.

FN lät meddela: Norge är bäst. Visste väl alla som sportsidor läst.

2010 Händelser i Sverige och världen Världens högsta byggnad, Burj Khalifa (828 meter), invigdes i Dubai. GM sålde Saab till Spyker Cars. Volvo personbilar såldes till Geely. De olympiska vinterspelen avgjordes i Vancouver. Kronprinsessan Victoria gifte sig med Daniel Westling. Spanien blev världsmästare i fotboll. Femtioöringen avskaffades. Det var riksdagsval i Sverige. Alliansen behöll regeringsmakten. Det var total månförmörkelse (21 december). Om att titta på teve Redan på 1960- talet, när man började visa golf på TV var vi trogna tittare. Då var det bara enstaka sändningar från de allra största tävlingarna och det var alltid Göran Zachrisson som kommenterade sändningarna. Han var en något udda figur på SVT: s sportredaktion. Han satt sällan i Sportspegeln, i röd kavaj och rabblade resultat. Han var den som gjorde omkring- reportagen och betraktade idrotten ur andra synvinklar än de rent sportsliga. Så var det under olympiska spel, så var det under fotbolls-mästerskap och så var det under andra stora evenemang. När TV 3 började sända golf på nittiotalet, lockade man över Göran Zachrisson till kanalen och där blev han ännu mer Mister Golf än han varit på SVT. I mycket modern tid startade Viasat en ren golfkanal, med samme Mister Golf som ankare bland kommentatorerna. Vi har haft den kanalen så länge den funnits och vi har gärna betalat en hundralapp i månaden för att kunna sitta i vardagsrummet och se golftävlingar från hela världen. En gång på nittiotalet kom Ulf Drake till mig i Skövde och vi hade bestämt oss för att spela banan två gånger, så att det verkligen blev en heldag med golf. Vi hade klarat av arton hål, ätit medhavd lunch vid ett kafébord utanför Mejeriet och var ute på runda nummer två. När vi gått de 200 meterna mellan hål 4 och 5 och stod på tee, såg vi en ensam spelare, lite vardagselegant klädd, med bärbag på ryggen, komma knallande i vår riktning. Han såg bekant ut, men vi kände inte igen honom. Men var han inte väldigt lik Mister Golf själv, Göran Zachrisson? Det var han och vi spelade de närmaste fem hålen med honom. Det var en upplevelse. Han var precis så trevlig i verkligheten som han verkade på TV. När Ulf stod i en av greenbunkrarna på sjätte hålet och hans boll var på vippen att hamna i dammen bakom, kommenterade Zachrisson detta som hade det varit direktsändning i TV. Under den dryga timme vi var tillsammans hann vi samtala om television i allmänhet och golf i synnerhet och han spelade kanske lite bättre än vi, men vad gjorde det? Det är alltid nån som spelar bättre eller sämre, när man är två eller flera som spelar golf. Det här skulle handla om teve. Men ser man på: vi hamnade likväl på golfbanan. Vi har tillbringat mycket tid framför TV- apparaten genom åren och i det totala tevetittandet har golfsändningarna bara varit en bråkdel. En mycket liten bråkdel, faktiskt.

Daniel äktade kungliga flickan, hon som så vanvördigt kallades Vickan

. 88

2011 Händelser i Sverige och världen Det var oroligheter i norra Afrika och i Syrien. Egyptens president Hosni Mubarak avgick. Håkan Juholt blev av någon anledning sossarnas partiledare. USA tillintetgjorde Usama bin Ladin i Pakistan. Åsa Romson och Gustav Fridolin blev språkrör i Miljöpartiet. Annie Lööf tog över i Centerpartiet. Muammar al- Gaddafi togs av daga i Libyen. Dokumentation År 1984 skrev Ulf Drake och jag den så kallade Barrudsboken. Därefter har jag ägnat mycket tid åt att dokumentera vår egen familjs och Finnerödjabygdens historia. Det har handlat om byar, gårdar, familjer, enskilda personer och företeelser av olika slag. Den mesta dokumenta-tionen har varit i skriftlig form, men videokameran har också använts för att bevara stora och små händelser till eftervärlden, d v s några år framåt. I filmandet var det främst barn i olika åldrar som var i fokus. Barnbarnen har fått för lite utrymme i mina årsrapporter efter 1990. De har verkligen betytt mycket och vi har gett varandra en hel del tid genom åren. Det har varit höjdpunkter i vår tillvaro. Apropå dokumentation: på nittiotalet skrev jag en delvis sann saga till och om Lovisa, Anja och Simon som hette "Lust att leka" och sådär tio år senare två liknande grejer om och till Siri, Gustaf och Kalle. En av de senare hade den något franskklingande titeln "La Byrint en Barrud" och den andra, den föga originella titeln "Efter regn kommer solsken". Man kan nog ana vilka egenskaper, om än lite överdrivna, de sex barnen hade vid en viss tidpunkt i de där berättelserna. Det var mycket snö i Skövde Vintern 2010/ 2011 var det mycket snö i Skövde och vi stod där i snödrivorna, med skoveln i hand och funderade på, om vi verkligen tyckte att det var så himla roligt att skotta snö. Snöskoveln blev på något sätt symbolen för vardagsslitet i radhuset. Det fanns bekvämare sätt att bo. Vi började tala om lägenhet. Men var ville vi bo? När vi valt bort alla orter där vi inte ville bo framöver, återstod Mariestad och kanske någon ort till. En sen eftermiddag, tidigt i augusti, när solen sken och vädret var vackrare än vanligt, skulle vi återvända till Barrud, efter ett kort besök i Skövde. Vi tog vägen om Mariestad, stannade till på Ekudden, betraktade nybyggnationen där, satte oss på en uteservering i hamnen, såg gångbron över vattnet, njöt av miljön. Vi blev besatta av det vi såg. Vi hade bestämt oss. Där ville vi bo. Våra närmaste i Barrud, av vilka några varit i Mariestad någon dag tidigare, förstod vår entusiasm. Resten var formalia. Kaisa ringde till Fastighetsbyrån. Det fanns en fyra kvar i det hus som snart skulle byggas. Vi ville bo nära marken och den lediga lägenheten låg på bottenvåningen, med utsikt rakt mot Gamla stan. Bingo! Vi skrev kontrakt. Ett drygt år senare planerades huset vara inflyttningsklart. Vad skulle vi göra medan vi väntade? Vi hade troligen en hel del att ta itu med!

Gustav och Åsa, Annie och Håkan. Sist nämnde råkade ofta i bråk, han.

2012 Händelser i Sverige och världen Jonas Sjöstedt (V) efterträdde Lars Ohly (V). Håkan Juholt (S) avgick. Stefan Löfven (S) tog över. Prinsessan Estelle föddes. Vladimir Putin vann det ryska presidentvalet. Sverige vann Eurovision Song Contest: Loreen, med "Euphoria". De olympiska sommarspelen gick i London. Eufori, var det vad vi kände? Det är lite märkligt att vi ägnat vissa oviktiga händelser så mycket tid och uppmärksamhet genom åren. Fast man kan ju vända på begreppen: det var kanske inte så oviktigt, eftersom vi brydde oss om det. Så många gånger vi suttit framför teven och tittat på Melodifestivalen, till exempel, och undrat varför. Det är nog mycket traditionens och nostalgins makt det handlar om. 2012 vann Sverige för femte gången hela rasket, när Loreen sjön sin euforiska sång och vi jublade förstås, så som vi alltid jublat då Sverige vunnit guld i någon gren någonstans. Vid den tiden (maj) var det kanske inte eufori (lycka) vi kände mest. Vi var rätt trötta, efter en vinter som var väldigt olik våra tidigare i Skövde. Vi hade ägnat oss åt vindsröjning, rumsröjning och källarröjning under flera månader. Vi hade sorterat, slängt och sparat saker och vi hade åkt till avfallsstationen Risängen två, tre gånger i veckan. Däremellan hade vi farit till Mariestad då och då och kollat hur bygget fortskred. Jag måste ha fyllt 75 år i den vevan. Jag kan inte minnas om den firades på Risängen eller Folkungagatan. Men vi åt säkert en utsökt middag, för det brukade vi göra. På sommaren målade vi alla husen i Barrud, med hjälp av barn, svärdotter och svärson. Året före hade tre uthus fått plåttak i stället för trasigt tegel och alltihop såg riktigt bra ut, tyckte vi. Kaisa och jag åkte till Närke och firade guldbröllop tillsammans med ett lika länge gift par, på deras sommarställe nära en underbar sjö som heter Skiren. Det var toppen! Den 30 september gick flyttlasset från Skövde till Mariestad. Vi fick Sågaregränd nummer 10 som adress. Simon kom från Schweiz och hjälpte oss att sätta upp tavlor och bygga förrådshyllor och annat. Kaoset blev sakta men säkert till något beboeligt. Efter att vi klämt in tre golfrundor mitt i röran, for Simon hem och vi fortsatte inflyttningen med egna händer. Vi kunde inte se oss mätta på utsikten mot stan. Vi gick ut på Ekudden och gillade allt vi såg. Efter några veckor kände vi oss som hemma. Vad var det vi kände? Var det eufori? Kalla det vad man vill. Vi hade genomfört ett viktigt projekt och var mycket nöjda. Slutligen: med tanke på viktigt och oviktigt. Var det viktigt att skriva den berättelse jag nu håller på att avsluta. Logiken säger att det var viktigt för mig, eftersom jag ägnat sju veckors eftermiddagar åt uppgiften. Jag vill avsluta med ett citat från den gamle romaren Plautus: Factum illud, fieri infectum non potest (det är gjort och kan inte göras ogjort).

Tankarna gått, än åt härs, än åt tvärs, när jag har skrivit den här sortens vers.

Detta var den femte och sista delen i serien "Mina minnen från år 1937 och framåt". Har någon läst ända hit, vill jag tacka för visat intresse. Mariestad den 20 februari 2014 91

mina minnen 1937

Transcript mina minnen 1937

mina minnen

1937 - 2012

Innehåll 1937 - 1952: Sid 04 - 20 1953 - 1967: Sid 21 - 37 1968 - 1982: Sid 38 - 55 1983 - 1997: Sid 56 - 73 1998 - 2012: Sid 74 - 90 Inledning

Del ett: 1937- 1952 Då radioapparaten var en viktig möbel

Mina minnen Del två: 1953- 1967 som en dumburk av många En period, under vilken teven blev en viktig möbel, även om den betraktades

Sammanfattning och förord

Mina minnen Del tre: 1968- 1982

"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."

Summering och förord

Mina minnen

Del fyra: 1983 - 1997

Summering och förord

Mina minnen

Del fem: 1998 - 2012

Du obekante, du välbekante! En dag försvinner, ett år förflyter, det ena minnet det andra jagar; den korta stunden blev hos mig evigt, den bittra stunden, den ljuva stunden.

. . . .

Summering och förord

Directory