Transcript KVARNBUDET Roller: Berättaren Kusken Hans

KVARNBUDET
Roller:
Berättaren
Kusken
Hans gumma
Olsson
Johansson
Andersson
Inspektörn
Om scenen:
Vid händelse av färre skådespelare än det finns roller, kan Inspektören och
Berättaren göras av samma skådespelare, samma sak med Johansson och
Andersson.
BERÄTTAREN
Det var som lite extra glans över den dag då statarna fick lämna in sina
säckbuntar på magasinet. Några dagar senare skulle det starkaste paret
hästar framför ett tungt mullrande mjöllass köra upp framför statarnas
köksfönster och en dammvit mjöldräng läste upp statarnas namn på
trästickorna innan han bar upp säckarna på vinden.
Barnen gladdes åt att nu började en ljuvligt osande pannkakstid och en period
med vetebröd till eftermiddagskaffet. En månad ungefär, sedan var det dags
att snörpa ihop igen för att det skulle gå någorlunda ihop till nästa kvartsmäld.
Drängarna ställer upp sig på led för att få sina ransoner. Den gamle kusken
och hans fru står vid sidan av.
GUMMAN kontrollerar att alla säckar finns med
75 kg vete, 100 råg, 100 gröpe
Och lilla påsen för eftermjölet.
KUSKEN
Skynda på, ditt gamla skrälle! Ska jag behöva stå här hela dagen?
OLSSON
Man önskar att nån kunde få tyst på gamlingen.
JOHANSSON
Sextioåtta är väl inte så fasligt gammalt.
ANDERSSON
I vintras fick han be inspektörn om hjälp med hästarna och nu har han inte
gjort ett handtag på flera veckor.
OLSSON
Den där är snart slut, och tur är väl det.
Det var hans fel att Nordin blev uppsagd.
Dags för gubben att stiga åt sidan.
KUSKEN
Rappa på nu kärring!
Jag vill inte stå här som en annan idiot och bli till åtlöje inför dom där
idioterna.
GUMMAN
Glöm inte klipåsen.
KUSKEN
Det var då ett jävla tjatande!
Han sällar sig till de andra.
KUSKEN
Fruntimmer! Ingenting duger de till och aldrig får man vara ifred.
JOHANSSON
Lind har varit här i nästan 40 år nu, det är lång och trogen tjänst det.
KUSKEN
Nog har man fått sina medaljer, alltid.
Den första rakt på käften, här, när Frej slog upp med hoven.
Tjugo år sen och det syns fortfarande.
Den andra hamnade på rätt plats, mitt på bröstet, när jag ramlade genom
foderluckan och fick en gaffelklo rakt genom.
INSPEKTÖRN
Johansson!
OLSSON
Det kunde du gott ha, din gamla skvallerpåse
KUSKEN
Hursa?.
OLSSON
Om du inte hade skvallrat till patron om fackföreningen, så hade Nordin klarat
sig.
Nu vete fan hur det ska gå, fem barn och ingen som vill anställa honom.
Men det är väl så där, man vill stå på alla ben.
INSPEKTÖRN
Olsson!
KUSKEN
Jag har väl för fan inte gjort nåt orätt.
ANDERSSON
När du drog in kraftfodret för mina hästar för att ge igen på mig, var det rätt
det?
KUSKEN
Jag har alltid skött mitt jobb.
ANDERSSON
Tror du inte att jag vet vad du går för? Magra och toviga blev dom, hur jag än
ryktade och fodrade och patron gav mig skulden.
Jo, det där hade du räknat ut bra, kuskjävel.
INSPEKTÖRN
Andersson!
KUSKEN
Jag skötte bara mitt jobb.
Kusken kliver fram till inspektören.
INSPEKTÖRN
Ja?
KUSKEN
Lind.
INSPEKTÖRN
Lind.
Jo, det var så sant.
Baron tyckte att det var onödigt att Lind tar ut staten den här gången. Lind kan
ju så att säga inte fylla sin plats längre.
Han får naturligtvis vad han behöver från gården ändå, så länge…
Kusken lägger sina säckar bredvid de övrigas, av gammal vana.
INSPEKTÖREN
Alltså
KUSKEN
Vad?
INSPEKTÖREN
Vi skulle inte behöva de där då…
Kusken plockar upp säckarna och går med blicken fäst i marken.
OLSSON
Se på fan!
JOHANSSON
Han får inte ut staten!
ANDERSSON
Nu är det slut på gubben.
OLSSON
Fy fan, att inte ens få ut staten.
JOHANSSON
Efter fyrtio år på gården.
GUMMAN
Var har du säckarna?
KUSKEN
Åt helvete med dem.
GUMMAN
Vad säger du?
Men svara då!
Är du sjuk?
KUSKEN
Trettioåtta år.
GUMMAN
Jag hämtar dropparna.
KUSKEN
Ett helt liv har jag slitit, och för vem.
Mil efter mil, med par eller enbet, droska, vursten eller gula vagnen på
sommaren. Fram och tillbaka till järnvägen, dryga milen varje gång.
Gångerna jag hämtat herrskapet mitt i natten kan ingen räkna.
GUMMAN
Jag får skicka efter Johansson om att du har blitt dålig.
KUSKEN
Då blir han väl nöjd, som han har lurat efter kuskplatsen.
Trettioåtta år på gården och det här är tacken.
Det kan väl vara så, att jag inte var helt rättvis alla gånger.
Men det var längesen, sen dess kan ingen säga annat än att jag har varit
snäll mot hästarna.
Och Nordin hade jag väl kunnat hålla tyst om, nu när jag ser tillbaka.
Jag får inte ut staten mer.
Nu är det slut med mig.
Det är slut.
BERÄTTAREN
Fyra dagar senare kom kvarnlasset. Hästarna frustade och hjulen mullrade.
När det blev tyst sorlade grannens barn glatt kring lasset och det trampade
tungt i trappan när kördrängen bar upp grannens mjöl.
Inne hos kusken låg tomsäckarna kvar på vedlåren.
GUMMAN
Herre Jesus, förbarma dig över oss.
Hur ska det nu gå?
BERÄTTAREN
När dagarna gick och det inte blev nån förbättring hos kusken, beslöts det på
högre ort att han skulle till sjukstugan.
Kusken visste vad det betydde, sällan kom någon gammal och utarbetad
människa därifrån.
JOHANSSON
Kan han gå till skjutsen själv?
KUSKEN
Jo.
Halvvägs stannar han och tittar mot det han lämnar bakom sig.
KUSKEN
Det här blir sista resan. Hästarna kommer att stå där och slita lika friskt i
fodret fast jag är borta. Katterna vänligt knipa med ögonen åt hans
efterträdare. Vagnarna och selarna som jag känner så väl, kommer att stå och
hänga i lidret som förut och någon annan kommer att bära min mössa med
adelsmärket och skjutsa baron.
Kusken höjer sin arm för att ta farväl av sin hustru.
Johansson tar på sig kuskens mössa med adelsmärket.
OLSSON
Om han hade fått ut staten skulle han ha fått leva, så sant som jag står här.
JOHANSSON
När en människa är slut, så är hon, under alla förhållanden.
ANDERSSON
Där ser man i alla fall tacken när man är utsliten.
OLSSON
Fy fan för ett sätt att sluta på.
Även om han var fördjävlig ibland så nog hade han förtjänat bättre än så här.
Men vad är väl en statare för patroner och herrskapsfolk? Knappt mer än en
flugskit.