Transcript Läs hela artikeln här (pdf) - Allmänna Änke

REPORTAGE
Om inte Carl Michael Bellman fått nobben av Änke- och
pupillkassan, hade det kanske inte blivit någon Fjäriln vingad
syns på Haga, Fredman eller Ulla Winblad.
De historiska vingslagen har varit många för kassan, världens
enligt egen uppgift äldsta ömsesidiga livförsäkringsbolag som
fick sin första vd 1949. Sedan några månader tillbaka är det
Lena Schelin som innehar vd-posten.
BJÖRN ANDERS OLSON (TEXT) OCH PETTER COHEN (FOTO)
[email protected] 08-573 651 06
»
Allmänna Änke- och Pupillkassan
i Sverige huserar sedan 1968 på andra
våningen i den egenägda fastigheten Milon
12 på Munkbron 9 i Gamla stan i Stockholm.
”NK, va’ kul”, är en vanlig kommentar när
Lena Schelin berättar att hon sedan november är vd för Änke- och Pupillkassan. Varumärkeskännedomen är inte speciellt stor och
kassans marknadsföringsbudget är noll.
Tillskottet av nya kunder är heller inte
större än 25–30 per år, en siffra Lena
Schelin vill öka till 250.
”Vi säljer för lite, vi vill ta in lagom
många kunder per år. Inte för många och
inte för få”, säger hon.
Blir de för många riskerar kassan att vattnas ur. Eftersom kassan är ömsesidig, är
kunderna även delägare och har dessutom
rätt till återbetalning om en försäkring
löper ut.
På väggen bakom Lena Schelins skrivbord,
mitt emot ett vackert burspråk ut mot Munkbron och Riddarholmen, står det också:
”Hos oss kan du både äta kakan och ha
den kvar.”
BELLMAN SÖKTE JOBB. Och även om kassan bara har drygt 1 300 kunder, har den en
historia som få, en historia som går tillbaka
till 1740, samma år som en viss Carl
Michael Bellman föddes på Södermalm.
22 år senare sökte denne yngling jobb
som kamrerare i det som då hette Militia
Statens Äncke och Pupill Cassa. (Se hela
hans ansökan här intill.) Han hade elva
medsökande till tjänsten efter den flyktade
förskingraren DANIEL GJÖDING.
”Den dyre kamreraren. Han
stod kassan dyrt”, säger vd
Lena Schelin, försjunken i en
av alla gamla liggare som
dokumenterar kassans arbete
under århundradena.
Daniel Gjöding avvek med
två utfästelser från statskontoret, den ena på 31 000 dlr kmt
(daler kopparmynt) och den
andra på 14 400 dlr kmt som
han pantsatte hos möbelhandlare ANDERS LUNDMARK
för att täcka ett lån på
30 000 rdr (riksdaler).
Kassan försökte vinna en
inteckning i sterbhuset efter Gjödings avlidna fader, assistenten och slaktareåldermannen Daniel Gjöding som gått i borgen för
sonen vid dennes anställning i kassan.
Under rättegången gjorde borgenärerna
gällande att ”det allmänt skulle vara kunnigt, att G. till spel varit högt begiven”.
Talan mot Gjöding fördes under de första
åren av en av kassans direktionsledamöter,
bancokommissarien JOHAN HENRIK HELLEDAY, som i sin tur 1769 dömdes till döden
för bedrägeri och trolöshet mot Riksbanken, men som lyckades fly landet.
SAKNADE BORGEN. Bellman sökte alltså
jobbet men, som kanske tur var, fick det
inte, framför allt för att han inte kunde
ställa upp med den borgen som krävdes.
”Från ett kulturhistoriskt perspektiv var
det ju bra att Änke- och Pupillkassan inte
anställde Bellman. Man kanske kan säga att
det är Änkans förtjänst att han fick den karriär han fick. Det var väl tur att han inte blev
kamrer på ett försäkringsbolag, då kanske
han inte hade producerat så många fina
sånger, utan försäkringsdokument i stället.
Då hade vi inte kunnat sjunga Fjäriln vingad
syns på Haga och de andra fina melodierna”, säger Lena Schelin.
Jobbet gick i stället till kassans bokhållare, den 34-årige JOHAN REINHOLD BAUER
som innehade posten i 14 år.
Men Bellman hade ändå ett förhållande till
kassan eftersom han den 15 december 1777,
då han var förlovad med LOVISA GRÖNLUND,
såg framåt och gick in som delägare och försäkringstagare i Civilstatens änke- och
pupillkassa med 333 och 1/3 riksdaler.
º
BELLMANS ANSÖKAN
Hög och Wälborne, högwyrdíge samt högädle och högacktade, herrar Dírecteurer wíd Mílítía Statens Äncke och Pupíll Cassa
Som, efter den från staden för gíäld afwekne Cammereraren Gödíng, Cammererare sysslan wíd Mílítía Statens Äncke och Pupíll Cassa förmodelígen torde
komma att besättas, så föranlåtes jag härmedelst í ödmíukhet anhålla at wíd
detta tíllfälle som sökande komma í nåd och hög gunstíg Consíderatíon.
Wíd Academíen í Upsala har jag sökt ínhämta nödíg kunskap í bokelíga konster och wetenskaper samt sedermera í flera utríkes språk jämte í bokhålleríet hos nu mera
afledne Secret. Díurman hwarefter jag på senaste åhret är engagerad i Banquen med mína
herrar förmäns goda wíttnesbörd, dock utan at ännu erhålla befordran, hwarí lyckan fast utan
mítt förwållande gynnat flere tíl tíensten åhren långt yngre.
Under förwäntan af nåd och höggunstíg íhågkommelse framhärdar,
Höglof. Dírectíonens
Ödmíuka tíänare,
Carl Mích Bellman
16
Historien
D I W E E K E N D # 5 | F R E DAG 1 1 F E B RUA R I 2 0 1 1
LÅNG TRADITION. Med idel äldre herrar på väggarna är Lena Schelin ändå Änke- och Pupillkassans andra kvinnliga vd, efter Carita Gundberg på
1990-talet. Självklart är hon såväl delägare som
försäkrad i kassan, som har sin största kundbas
bland tjänstemän inom just försäkringsbranschen.
finns i kassaböckerna
D I W EEKEND #5 | F R E DAG 11 F E B RUA R I 2011
17
REPORTAGE
Kassans
problembarn
º Sju år senare fusionerades Militiestatens
och Civilstatens kassor till dagens Änka
som också betraktar den 23 februari 1784
som sin egentliga födelsedag, dagen då
GUSTAV III stadfäste det första reglementet.
Det var kommerserrådet ANDERS LISSANDER som 1740 stod fadder till Civilstatens
kassa. Vilka försäkringskalkyler gjorde man
då, när FREDRIK I fortfarande var kung i landet? Anders Lissander svarade så här: ”På
min egen inbillning eller gissning, att tre av
hundrade skulle årligen dö.”
En inte helt lyckad kalkyl, skulle det visa
sig. Han antaganden var osäkra och ersättningspolitiken generös. Pengarna sinade,
vilket ledde fram till fusionen.
”Det gick ju inte så bra”, konstaterar
Lena Schelin.
LÖNSAM DOKTRIN. Den nya kassan antog
i stället den franskfödde matematikern och
spelteoretikern ABRAHAM DE MOIVRES dödlighetslag (hans verk The Doctrine of
Chances är närmast en bibel för spelare).
Något förenklat säger den att av 86 nyfödda
avlider en varje år, och att en människas
troliga återstående livslängd är halva skillnaden mellan den verkliga åldern och 86.
Denna doktrin var mer lönsam och sedan
dess har bara två fusionser diskuterats,
i slutet av 1950-talet med RKA (Ränte- och
Kapitalförsäkringsanstalten) och i början
av 00-talet med Bliwa. Ingen av dem blev
av.
”Änkan får bara inte försvinna in i en
annan organisation”, säger Lena Schelin
utan att försöka dölja sin förtjusning över
kassans historia.
Hennes enda bekymmer är historiska,
knappast ekonomiska – ”vi har en fantastiskt bra ekonomi”, konstaterar hon – med
en konsolideringsgrad på 168 procent och
en återbäringsränta på 12 procent.
Frågan är i stället vad som ska hända
med alla liggare, pärmar och dokument
som speglar landets utveckling under tre
sekler.
”Vi är inga arkivarier här”, säger Lena
Schelin om de sammanlagt fyra anställda på
kontoret, ”men jag kan bara inte låta bli att
fascineras över allt detta”, säger hon och
sveper med armen över de brunmurriga,
dammsamlande pärmarna.
SLARVIG STIL. De första, långt över 200 år
gamla, är prydligt och sirligt, nästan konstnärligt präntade med bläckpenna. De senare, från 1950- och 1960-talen, är närmast
slarvigt ifyllda med kulspetspenna.
I dag är det datorer som gäller, men
ibland kanske det var bättre förr.
Vid utgången av det första verksamhetsåret, den 31 december 1784, hade kassan en
balansräkning som omfattade 261 211 riksdaler, 30 skillingar och 3 runstycken specie
(silver). Vid utgången av det senaste verksamhetsåret hade kassan en balansomslutning på 323 miljoner kronor.
Fastigheten värderas till 45 Mkr, och en
ständig direktionsfråga är om den ska
säljas eller behållas.
”Som vd har jag blivit istappsansvarig
också, och då ser man till att snön kommer
bort”, säger Lena Schelin om sitt nya jobb.
Fotnoter: Flertalet historiska fakta är hämtade ur
jubileumsboken Allmänna Änke- och Pupillkassan
i Sverige 1784–1934, utarbetad av Arne Munthe.
Pupill är ett gammalt ord för myndling eller ett
minderårigt föräldralöst barn och kommer från
latinets pupilla, (förädralös) flicka.
Änkan har lagt ut kapitalförvaltningen. Sedan 2006
sköts den av Carlson Investment Management.
18
AXEL VON FERSEN:
»
Riksmarskalken Axel von Fersen d.y.
har två alldeles egna kapitel i kassans
historia, inte minst eftersom han 1810
lynchades av en uppretad mobb utanför
dess dåvarande kontor på Storkyrkobrinken
11, en fastighet som kassan köpte 1799.
Efter påstådda eskapader med MARIE
ANTOINETTE, och som tolk mellan GEORGE
WASHINGTON och de franska hjälptrupperna
under upproret mot engelsmännen i Amerika, anklagades von Fersen av många för att
ha förgiftat den utsedde tronarvingen efter
KARL XIII, den danske prinsen KARL AUGUST.
Misstanken var troligen helt gripen ur
luften, men det hjälpte honom inte.
Det ironiska var att
Axel von Fersen också
var kund i kassan,
eller rättare sagt låntagare. Den 23 mars
1803 hade han fått ett
lån i kassan på 8 000
rdr bco mot en inteckning i hans fastighet
Blasieholmen 110–112.
Lånet löstes först 1836 av hans arvingar.
Även den 12 maj 1809 hade en lånebegäran lämnats in om ett kortfristigt lån på
10 000 rdr specie för diverse fastighetsaffärer i Östergötland.
Drygt ett år senare lynchades von Fersen
i samband med processionen som förde
Karl Augusts kvarlevor till Stockholm, med
kassans kamrerare EVERT HASSELQVIST som
åsyna vittne.
Axel von Fersen, som hade förskansat sig
i ett grannhus för att undvika folkmassorna,
hade kunnat smita undan via kassans hus, ut
på Storkyrkobrinken. I stället litade han på
att ordningsmakterna skulle skydda honom.
I rättegångsprotokollet från förhöret med
Evert Hasselqvist heter det att ”…vittnet, när
Hans Excellens Herr Riksmarskalken ifrån
hörnet av Stora Nygatan framfördes över
torget, förmärkte, huru som flera av den
folkhop, som omgav Hans Excellens, nästan
oupphörligt fällt sine käppar emot hans blodiga huvud…”. Vittnesmålet fortsätter än
blodigare och avslutas med ”…att en knölkäpp efter ett därmed givet slag uppå Hans
Excellens’ huvud splittrats eller avsprungit”.
1
2
1 Änkans hus på Munkbron är ritat av erik
Josephson och byggdes 1891–1893 för Industrikreditaktiebolaget i Stockholm som nu, många
fusioner senare, ingår i finanskoncernen SeB.
2 Kassakistan i järn köptes av dåvarande Civilkassan den 31 mars 1744 för 120 daler kopparmynt. Köpekvittot finns fortfarande kvar i
kassans omfattande arkiv.
3 Golvuret från 1700-talet är signerat olof
Östman och håller fortfarande tiden.
LENA SCHELIN
YRKE: Vd för Allmänna Änke- och Pupillkassan i Sve-
rige sedan den 1 november 2010.
ÅLDER: 52 år.
FÖDD: I Falkenberg.
FAMILJ: Man, dotter på 19 år, två vuxna bonusbarn
och deras familjer, föräldrar, syskon och deras familjer
samt mormor (på sitt hundraförsta år), katt och hästar.
BOR: På Solberga gård i Österhaninge.
KARRIÄR: Har arbetat med marknadsundersökningar, därefter i försäkringsbranschen – SPP, Trygg
Hansa, Skandia, PPM, Avanza Pension, KP Pension &
Försäkring, KPA Pension.
FRITID: Familjen, ridsport, skönlitteratur; gärna historiska berättelser.
ANDERS AHLMAN:
3
»
Det var inte bara Daniel Gjöding som
ställde till problem för kassan. 1848
fick kassans vaktmästare Anders Ahlman
sparken.
Redan tre år tidigare hade direktionen
uppmärksammat det svällande kontot för
svagdricka vid sina sammanträden, men
misstänkte att det var vaktmästaren som
låg bakom.
Den 2 februari 1948 inkom kamreraren
JAKOB MICHAEL HELSINGIUS med ”ett memorial” där han ville att Ahlman skulle få
sparken eftersom han ”under loppet av sistlidne år vid flere tillfällen varit av starka
drycker överlastad samt nu senast från
sistlidne jultid icke någon enda dag varit
rätt nykter utan oftast så berusad, jämväl på
förmiddagarne, att han icke kunnat fatta,
mycket mindre utföra de befallningar, han
erhållit”.
D I W E E K E N D # 5 | F R E DAG 1 1 F E B RUA R I 2 0 1 1