Transcript INTE UTAN MIN – Johan Rabaeus

INTE UTAN MIN – Johan Rabaeus
Johan
Rabaeus
Ålder: 62 år
Yrke: Skådespelare
Bor: Stockholm
Familj: Frun Camilla Thulin,
designer, och två hundar
Johan och Hans
fann varandra
på kadettskolan i
Umeå 1967.
johan rabaeus om vapenbrodern hans dyhlén:
”Vi har varit
vänner i 42 år”
Den ene är färgstark skådespelare, den andre
proper aristokrat. Men humorn och livslusten
förde samman skådespelaren Johan Rabaeus
och konstprofilen Hans Dyhlén.
– Hasse och jag har skrattat oss igenom livet,
text emeli emanuelson foto ceen wahren
berättar Johan. 67
INTE UTAN MIN – Johan Rabaeus
holm igen för att studera juridik och
ekonomi. Men så en dag gick de båda
skilda vägar, både politiskt och karriärmässigt. Johan kände sig kvävd av
sin borgerliga tillvaro och beslöt sig
för att hoppa av Handelshögskolan och
bryta helt med sitt förflutna. Efter en
liten flört med krogsvängen drabbades
han av sjuttiotalets radikala tidsanda
och fann sin passion – skådespeleriet.
Hans fortsatte inom aristokratin, men
som en kulturell mångsysslare med
förkärlek till konsten.
Men trots att Johan flyttade in
i folkhemmet och hängde borta på
Eskilstunas teaterscen i ett antal år har
vänskapen bestått.
– Utan Hasse hade jag varit Handels-
Hyss och spex är grabbarnas
favoritsyssla – då som nu.
D
örren öppnas till Café
Rival på Södermalm i
Stockholm.
– Nämen, monsieur, god
dag! utropar Johan Rabaeus muntert
och tar sin gode vän Hans Dyhlén i
hand när denne kliver in.
De två kunde inte vara mer olika: Eldfängde skådespelaren Johan med lika
färgstark sommarskjorta och shorts,
och propra konstprofilen Hans iklädd
aprikosfärgade chinos och mörk kavaj
med en liten näsduk i bröstfickan.
Men vapenbröder är de
likafullt. Bokstavligen.
– Vi anträdde kadettskolan i Umeå tillsammans
1967 och hade ett krypin i
stan som vi delade tillsammans med Västergötlands
svar på Engelbert Humperdinck, börjar Hans.
Johan minns deras första
möte, på planet upp till K4
i Umeå.
– Vi hamnade bredvid
varandra och kände oss väldigt stockholmska, där ute i ödemarken. Jag var
ju den här diplomatungen som just
tagit studenten på Lundsberg.
– Och jag hade fått frukost på sängen
tills jag kom in i det militära, och där
skulle man plötsligt bädda sin säng
och gå ut i stallet på morgonen, fnissar
Hans följt av Johans bullriga skratt.
Johan, vars far var diplomat, har
vuxit upp i Prag, Paris, USA och Algeriet. När han som tonåring flyttade
hem till Sverige igen blev
Hans Johans första riktigt
goda vän. De kom båda från
välbärgade överklassfamiljer
och fann varandra i sitt behov
av frigörelse och i sin ironiska
syn på sin gemensamma bakgrund.
– Hasse och jag har skrattat
oss igenom 42 år, det har varit
väldigt enkelt. Han har alltid
varit lojal med min galenskap
och inspirerat mig till det personliga,
eftersom han själv
är så originell, säger
Johan och klappar sin gode vän på
ryggen.
”Utan Hasse
hade jag
hoppat i
viken för 15
år sedan”
68 Hans och Johans
gemensamma
intresse för galna
upptåg och underhållning resulterade
bland annat i ett
embryo till en cateringfirma, som föddes, och tyvärr havererade, i samband med Lennart Hylands
50-årskalas.
– Allt gick snett, berättar Hans. I
stället för Ramlösa fick gästerna tonic
i glasen, oxfilén stektes i samma panna
som fisken, så den smakade gammal
torsk, och det slutade med att groggbordet havererade och två gäster fick
hjärtinfarkt.
Efter några stojiga år i lumpen flyttade Hans och Johan hem till Stock-
40 år av vänskap skapar starka band.
bankens chef i Hongkong och hoppat
i viken för 15 år sedan, skrattar Johan
ljudligt. Skämt åsido, vi kanske inte
har umgåtts stenhårt alla gånger, men
vi har aldrig tappat kontakten – Hasse
har alltid varit en väldigt trogen vän.
– Det kan gå ett halvår utan att vi
pratar, men vi kopplar på direkt igen när
vi väl träffas, fyller Hans i.
– Det roliga med oss två är att ju mer
tiden går, desto mer har vi att säga varandra, fortsätter Johan. Och desto viktigare
upplever jag att Hasse blir för mig.
– Det finns något fantastiskt med att bli
äldre – Hasse minns allt som jag har
glömt, jag återupptäcker mig själv ihop
med honom. Han har en enorm esprit –
han kan fortfarande dra undan mattan
under fötterna på mig och vara makalöst sarkastisk, något som jag känner
en skräckblandad förtjusning inför.
Vi har ett slags temperamentsmässig
smak för varandra, någon typ av förälskelse. 