Transcript Hans Hammarskiöld - Konsthallen i Hishult

Hans Hammarskiöld
ett ögonblinks verk!
1
Bildförteckning
Omslag
Sidan 4
Sidan 6
Sidan 7
Sidan 8
Sidan 9
Sidan 10
Sidan 12
Sidan 13
Sidan 14
Sidan 15
Sidorna 16-17
Sidan 18
Sidan 20
Sidan 21
Sidan 22
Sidan 23
Sidan 24
Sidan 26
Sidan 27
Sidorna 28-29
Sidan 30
Sidan 31
2
Chelsea Embankment, London. 1955.
Battersea Bridge, London. 1955.
Paddington, London. 1955.
Agitatorn, London. 1955.
Syon Park, London. 1955.
Death Butcher, London. 1955.
Rudolf Nureyev, Stockholm. 1967.
Olle Bonniér med målningen Pling, Stockholm. 1967.
Carl Sandburg, Stockholm. 1959.
Claes Oldenburg, London. 1959.
Pontus Hulten, Konstakademien Stockholm. 1984.
Spanska Ridskolan, Stockholm. 1952.
Glödlampor, Luma, Stockholm. 1966.
Pressgods, Solna Offset (detalj), Solna. 1968.
Tryckvals, Solna Offset (detalj), Solna. 1968.
Flaskor, Spendrups Bryggeri (solarisation), Stockholm. 1968.
SAABs första prototyp (1947), Trollhättan. 1987.
Frost, Stockholm. 1949.
Fältsippa, Gotland. 2008.
Fläderkvist, Stockholm. 2003.
Två tulpaner, Stockholm. 2010.
Vild tulpan, Gotland. 2005.
Vit tulpan, Stockholm. 2010.
Hans Hammarskiöld
ett ögonblinks verk!
12 mars - 25 april 2011
3
En höstdag 1953
fick jag i ett skyltfönster
i Stockholm se ett nummer av den engelska utgåvan av Vogue. ”Vi söker
nya fotografer”, stod det på omslaget. Jag hade arbetat som modefotograf
för svenska tidskrifter och konfektionsföretag några år i en studio
av enklast tänkbara slag, en före detta kolkällare i ett hyreshus på
Östermalm. Naturligtvis drömde jag också om en internationell karriär
så jag tog chansen och postade några bilder utan att förvänta mig att få
någon reaktion. Efter flera månader kom ett telegram från tidskriften där
jag ombads att komma till London för provfotograferingar.
Det var med skräckblandad förtjusning jag steg in i den stora studion
på Shaftesbury Avenue för att möta redaktörer, inspicienter, assistenter
och teknisk personal. När jag ombads att framföra mina önskemål
beträffande fotomodeller, rekvisita, kameror och ljussättning kände jag
mig som pojken från landet. Till min stora förvåning fick jag jobbet och
det visade sig då att jag bara behövde vara i studion de dagar jag hade
inbokade fotograferingar. Den övriga tiden använde jag till att på egen
hand upptäcka staden med min kamera. Jag har i ett annat sammanhang
beskrivit den upplevelsen så här:
”Under höstar och vintrar skapade dimman och smogen stämningar som
förde tankarna till Charles Dickens och Conan Doyle. Lykttändare gick
i skymningen längs Themsens kajer och tände gaslyktorna med långa
stänger och när solen någon gång visade sig så glödde den bara svagt
genom det ständiga diset från stadens alla kolkaminer. I East End syntes
fortfarande skadorna från krigets bombraider och på förfallna kyrkogårdar
hade murgrönan vävt ett täcke över längesedan glömda gravar. Marknader
som Petticoat Lane och Portobello Road lockade med sina folkmassor och
skränande säljare och i pubarnas rökiga inre blandades sport och politik
med Guiness, Ale och en och annan Pimms No 1.
1950-talets London, en tid att minnas, på gott och ont.”
4
5
6
7
8
9
Om man har
en kamera i sin hand blir mötet
med människor en mycket annorlunda upplevelse. Många känner sig
utlämnade inför linsens iskalla öga medan andra med glädje spelar upp
hela sitt register av inövade uttryck och gester.
Som fotograf vill jag göra min alldeles egen tolkning av den människa jag
fått i uppdrag att fotografera. Jag måste börja med att skapa ett förtroende
oss emellan innan jag kan sätta igång. Helst fotograferar jag i dagsljus
eller med lampor. Med blixtar har jag svårare att göra de små förändringar
i ljussättningen som kan behövas för att uppnå önskat resultat. Jag tar
aldrig porträtten i studio utan försöker i stället hitta en passande miljö
där personen ifråga känner sig trygg och där bakgrunden kan bli en del av
personskildringen.
När jag skulle fotografera den berömde ryska balettdansören Rudolf
Nureyev tillbringade vi en eftermiddag i Drottningholmsparken. Jag hade
hört om hans divalater men han var tillmötesgående. Till slut var vi båda
trötta och på de sista bilderna på den sista filmrullen lät jag honom posera
fritt och där fick jag bilden med stort B.
Jag var i London på 60-talet med den amerikanske konstnären Claes
Oldenburg som ställde ut på ett galleri. Han har gjort många skulpturer
av vardagens ting, antingen i stor skala eller i överraskande material som
till exempel en gigantisk tandkrämstub i vinyl. Jag föreslog att han skulle
vandra med den fram och tillbaka på Oxford street för att se vad som hände.
Vår legendariske museiman Pontus Hultén, skaparen av Moderna Museet
hade funnit sin pappas frack på vinden och frågade mig om jag kunde
ta en bild av honom med alla de ordnar han fått under åren. Vi började
fotograferingen framför en skulptur av ett rytande lejon.
– Du är den moderna konstens lejon. Ryt! Han fortsatte att ryta när jag
valde en alternativ bakgrund.
10
11
12
13
14
15
16
17
Året var 1948
och en grupp unga
fotoentusiaster fick erbjudandet att ställa ut i en liten lokal i Stockholm.
Vi var inspirerade av all den nya fotografi som strömmade in i vårt land
efter kriget i internationella tidskrifter och böcker. Med utställningen
”Unga fotografer” fick vi en möjlighet att provocera, vilket var lätt
på den tiden. Det fotografiska etablissemanget hade bestämt att
kännetecknen för en bra fotografisk bild var en rik gråskala, skärpa och
ett fint korn. Följaktligen gjorde jag en mycket grovkornig bild av en
tjurfäktning och också en av ett staket där valöromfånget var minsta
tänkbara, bara svart och vitt.
Vår lilla utställning fick oförtjänt stor uppmärksamhet men den gav oss
alla en spark ut i verkligheten. Tidskrifter, bokförlag och annonsbyråer
öppnade sina dörrar och tio år senare bildades gruppen Tio Fotografer
(Sten Didrik Bellander, Harry Dittmer, Sven Gillsäter, Hans Hammarskiöld,
Rune Hassner, Tore Johnson, Hans Malmberg, Pål-Nils Nilsson, Georg
Oddner och Lennart Olson), där många av oss frilansare hittade en fast
punkt i tillvaron.
Den grafiska bilden har följt mig genom livet och jag återkommer ofta
till den enkelhet som går att finna om man rensar bort gråtonerna. När
jag arbetat med olika uppdrag för svensk industri har jag också sökt den
skönhet som kan finnas i funktionella produkter. Därmed vill jag visa att
konstupplevelser finns överallt om man låter ögonen söka fritt.
Det svartvita fotot har jag aldrig övergivit. Fortfarande gäller bara svartvitt
när jag tar porträtt och fotograferar mina barn och barnbarn. Jag vill inte
överge den analoga fotografin eftersom mörkrummets magi fortfarande
betyder så mycket för mig. Att stå i det röda ljuset med skön musik i
högtalarna och se bilden sakta tona fram i framkallningsskålen ger mig
en speciell lyckokänsla som får mig att minnas de där första försöken för
sextio år sedan.
18
19
20
21
22
23
Min första naturbild
tog jag 1949.
Jag hade för hopsparade pengar förverkligat en dröm – en Rolleiflex.
En decemberdag på landet, när frosten tagit sitt första grepp om
naturen, såg jag hur höstens löv och gräs låg som en etsning vid
mina fötter. Jag tog några exponeringar innan de första solstrålarna
förvandlade min tavla till grå sörja. Då kändes det tryggt att veta att den
fanns bevarad för alltid i min kamera.
Det är ofta det som är spänningen med fotografi. Att fånga ett
ögonblick som aldrig återkommer. Antingen det handlar om en
plötslig ljusglimt, ett skeende människor emellan eller ett flyktigt
uttryck i en annan persons ansikte, så kan man bara konstatera
att varje ögonblick är unikt och måste registreras nu eller aldrig.
Jag söker inte främst de vackra, soliga landskapsmotiven som bäst
avnjuts på plats med alla sinnen. På bild kan de lätt bli vykort.
Hellre då en dramatisk storm, ett snöfall eller dimma, som lägger ett
akvarellmjukt filter över färgskalan.
Växter har alltid intresserat mig, inte de mest sällsynta utan gärna de
vanligaste. Med en närbild av den förhatliga maskrosen kan jag visa
att den i skönhet kan mäta sig med blomsterhandelns dyrbarheter
om man bara tar sig tid att titta noga. Den blyga lilla fältsippan
med sina mjuka jugendfärger söker på våren skydd i det gotländska
strandgräset och fattar först i juli mod och reser sig upp för att vifta
med en vit silverplym.
När mitt barnbarn Erica kom till mig med en vårfräsch fläderkvist
för tio år sedan var det inledningen till en serie nya växtstudier.
Tulpaner, både vilda och odlade, har hört till favoriterna. De finns
få blommor som förekommer i så många olika former och färger
och som har en sådan känsla för stil. De arrangerar sig naturligt i
vasen.
24
25
26
27
28
29
Hans Hammarskiöld
Hans Hammarskiöld (född 1925)
har varit verksam som fotograf
under mer än sextio år. Han är den
enda, nu levande, medlemmen av
gruppen Tio Fotografer. Hans allra
första bilder tillkom 1942-43 med
pappans Leicakamera. Under årens
lopp har han företagit många resor,
dokumenterat och förmedlat stämningsbilder från världens alla hörn.
I mitten av 1950-talet var han anställd på brittiska VOGUE och under de åren tog han en
serie Londonbilder. Mellan 1970 och 1990
producerade han ett stort antal bildspel bl.a.
”Perspektiv på tekniken” för ASEA med upptill
40 st Carouselprojektorer.
Vad som fascinerar med Hammarskiölds fotokonst är hans sätt att arbeta med ljuset - inte
minst det nordiska ljuset - exempelvis i den
storslagna boken ”Minnets stigar” (August-
prisvinnare, fackbok 2001) som
han gjorde tillsammans med
Anita Theorell och Per Wästberg.
Det är en vandring på Sveriges
kyrkogårdar från norr till söder.
Han har tidigare illustrerat ett
trettiotal böcker i skilda ämnen.
Bland dessa kan nämnas egna
barnboken ”Billa och jag”, ”I
lejonets tid” (om skeppet Vasa)
med Erling Matz, ”Pål Svensson”
med Eva Ström, ”En gång i Sverige” med Kerstin Fried och ”Resa i tysta rum”
med Per Wästberg och Anita Theorell. Senast
publicerades ”Villovägar” och ”avkrokar” med
Erling Matz och ”Foto Hammarskiöld - Tiden
och ljuset”, författad av Kurt Mälarstedt.
Han har haft ett antal separatutställningar bl.a.
”Subjektivt sett”, på Moderna Museet 1993 och
”Reflexer” på Waldemarsudde 2002. Han visade
ett sjuttiotal porträtt på Nationalmuseum 2009,
en donation till Statens porträttsamling.
Katalog #98 i en löpande serie utgiven sedan 1994.
Katalogens idé & form – KÅ Gustafsson • Foto – Hans Hammarskiöld. Porträtt, sidan 31, Helena Bergengren
• Text Hans Hammarskiöld • Upplaga – 1.800 ex • Tryck - NP Tryck Helsingborg • © Konsthallen Hishult,
Markarydsvägen 10, SE-310 21 Hishult • www.hishult.com / [email protected] • ISBN 91-85348-46-5
Öppet: September-April, Onsdag-Söndag 12-17.00. Maj-Augusti, Tisd-Sönd 12-17.00. +46-(0)430-40321.
Konsthallens kataloger 2011 produceras med stöd av: Arise Wind Power • Motor AB Halland • NP-Tryck
Helsingborg • PhotoScan Halmstad • Sparbanken Boken, Skånes Fagerhult Hishult • Tack!
30
31
12 mars - 25 april 2011
32