1(4) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY ÖVERKLAGANDE 2014-02-20 Ärendenr: NV-01543-14 NV-01544-14 NV-01591-14 Högsta förvaltningsdomstolen Box 2293 103 17 STOCKHOLM

Överklagande av Kammarrättens i Stockholm beslut den 18 och 19 februari 2014 i mål nr 984-14 och 1017-14, inhibition i mål om skyddsjakt; fråga om prövningstillstånd Naturvårdsverkets yrkanden

Naturvårdsverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd. Naturvårdsverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens beslut och förordnar att Naturvårdsverkets beslut med ärendenummer NV-01032-14 får verkställas. Naturvårdsverket anhåller om en skyndsam handläggning av ärendet med hänvisning till den överhängande risken för omfattande skador och den tidsperiod som Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt omfattar, dvs. till och med den 10 mars 2014.

Grund för prövningstillstånd

Naturvårdsverket anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta förvaltningsdomstolen. Förutsättningarna för skyddsjakt efter en genetiskt viktig varg har klargjorts genom Kammarrättens i Stockholm dom den 14 februari 2014 i mål nr 3854-13 m.fl. Det saknas dock alltjämt prejudicerande avgöranden kring hur frågan om inhibition ska behandlas i mål om skyddsjakt efter rovdjur. BESÖK : STOCKHOLM – VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND – FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST : 106 48 STOCKHOLM TEL FAX : 010-698 10 00 : 010-698 10 99 E POST : REGISTRATOR @ NATURVARDSVERKET .

SE INTERNET : WWW .

NATURVARDSVERKET .

SE

NATURVÅRDSVERKET 2(4)

Utveckling av Naturvårdsverkets talan

Skyddsjakt

Naturvårdsverket vill inledningsvis framhålla att skyddsjakt är ett nödvändigt verktyg i viltförvaltningen. Denna typ av jakt har ett preventivt syfte. Det handlar här om enskildas rätt till skydd av sin egendom (renar). Vidare handlar det om en samebys möjlighet att bedriva renskötsel. När ett beslut om skyddsjakt inhiberas går det inte att använda verktyget skyddsjakt, vilket leder till långtgående konsekvenser för enskilda.

Förutsättningarna för skyddsjakt

Naturvårdsverket beslutade den 26 februari 2013 att bevilja skyddsjakt efter den aktuella vargtiken efter ansökan av Vilhelmina södra sameby (samebyn). Ansökan avsåg att förhindra allvarliga skador orsakade av den varg som bildat revir i samebyns vinterbetesmarker. Det förelåg risk för allvarlig skada för samebyn, t.ex. genom dödade renar och svårighet att bedriva en ordnad renskötsel. Naturvårdsverket bedömde att skadorna var synnerligen allvarliga. Naturvårdsverkets beslut överklagades och Förvaltningsrätten i Stockholm upphävde den 28 maj 2013 Naturvårdsverket beslut. Efter överklagande av Naturvårdsverket meddelade kammarrätten prövningstillstånd. Kammarrätten avgjorde ärendet den 14 februari 2014 (se ovan). Vargtiken är fortfarande kvar i sitt revir och har nu även en partner. Samebyn har ansökt om skyddsjakt med hänvisning till att det återigen föreligger risk för allvarlig skada. Ansökan omfattar båda vargarna och Naturvårdsverket har i beslut den 13 februari 2014 (ärendenummer NV-01032-14) beviljat skyddsjakt efter de två vargarna. Föreningarna Nordulv, Wolf Association Sweden (WAS) och Svenska Rovdjursföreningen har överklagat Naturvårdsverkets beslut och yrkat inhibition. Förvaltningsrätten har den 14 och 17 februari 2014 förordnat om inhibition. Naturvårdsverket överklagade förvaltningsrättens beslut om inhibition till kammarrätten. Kammarrätten beslutade den 18 och 19 februari 2014 att inte meddela prövningstillstånd.

Kammarrättens i Stockholm dom den 14 februari 2014

Det har tidigare saknats vägledande avgöranden från högre rätt avseende förutsättningarna för skyddsjakt efter stora rovdjur. Rättsläget har varit oklart. Den 14 februari 2014 meddelade Kammarrätten i Stockholm dom gällande Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt efter varg i renskötselområdet. Domen klargör de krav som enligt 23 a § jaktförordningen ska vara uppfyllda för att skyddsjakt efter en genetiskt viktig varg ska kunna beviljas. Kammarrätten konstaterar att Naturvårdsverket hade grund för beslutet om skyddsjakt 2013. Naturvårdsverket bedömer att förhållandena i år i huvudsak är desamma som år 2013. Mot bakgrund härav bör kammarrättens dom enligt Naturvårdsverkets mening ges stor betydelse vid bedömning av frågan om inhibition av Naturvårdsverkets beslut år 2014 om skyddsjakt efter den aktuella vargtiken. De

NATURVÅRDSVERKET 3(4) förhållanden av betydelse som är förändrade sedan Naturvårdsverkets beslut år 2013 är att vargens bevarandestatus är konstaterad gynnsam och att det har visat sig att den aktuella vargtiken återvände till sitt revir efter att hon flyttats en fjärde gång samt att hon efter återkomsten har uppvisat samma skadegörande beteende. Utifrån erfarenheterna från år 2013 och med hänsyn till vad som skett hittills i år konstaterar Naturvårdsverket att risken för att liknande situation uppstår för samebyn även detta år är överhängande. Naturvårdsverket bedömer därför att sannolikheten är låg för att förvaltningsrätten vid en sakprövning kommer att bifalla överklagandena av Naturvårdsverkets beslut. Trots det har beslutet inhiberats och kammarrätten har inte meddelat prövningstillstånd i frågan om inhibition. Det förefaller oklart i vilken utsträckning kammarrättens dom har beaktats av de båda underinstanserna i deras beslut och vilket värde den har tillmätts. Naturvårdsverket menar att rättsläget vad gäller inhibition av beslut om skyddsjakt fortfarande är oklart.

Förutsättningarna för inhibition

Av 59 § jaktförordningen (1987:905) framgår att Naturvårdsverket får förordna att beslut enligt förordningen ska gälla utan hinder av att de har överklagats. För att ett beslut om inhibition ska meddelas har i praxis i allmänhet ställts krav på en tämligen hög grad av sannolikhet för att avgörandet kommer att ändras i sak. Kravet har dock satts lägre om det överklagade beslutet är av sådan karaktär att en verkställighet inte kan bringas att återgå vid bifall till besvären och det inte finns något motstående intresse som starkt talar för att beslutet ska gälla omedelbart. Inhibition har då ansetts kunna meddelas redan när utgången i målet framstår som oviss (se t.ex. RÅ 1990 ref 82 och RÅ 1998 not 93). Naturvårdsverket vill understryka sökandens starka intresse av att förhindra ytterligare allvarliga skador. Det finns alltså i detta fall ett motstående intresse som starkt talar för att beslutet ska gälla omedelbart. Det räcker inte enligt Naturvårdsverkets mening att utgången bedöms vara oviss. Naturvårdsverket anser därmed att det för inhibition krävs en tämligen hög grad av sannolikhet för att beslutet kommer att ändras i sak. I prövningen av inhibitionsfrågan ingår också att bedöma vilken betydelse det har för klaganden att verkställigheten skjuts upp i avvaktan på slutlig prövning

1

. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning måste även sökandens intresse av att förhindra allvarlig skada beaktas i denna bedömning, särskilt i denna typ av mål. Det framgår inte av praxis i vilken mån det ska ha betydelse för inhibitionsfrågan att en utebliven verkställighet medför oåterkallelig skada på enskilda eller allmänna intressen. Sådan oåterkallelig skada på enskilda intressen vid utebliven verkställighet är karaktäristiskt för ärenden om skyddsjakt. Det är därför synnerligen angeläget att prövningstillstånd meddelas i detta fall i syfte att klargöra rättsläget. Naturvårdsverket uppfattar att rättsläget vad gäller verkställigheten av överklagade beslut om skyddsjakt efter rovdjur är oklart i ett skede när det finns ett vägledande avgörande om kriterierna för skyddsjakt efter varg. 1 Se Wennergren B och von Essen U, förvaltningsprocesslagen (1 sep 2013, Zeteo), kommentaren till 28 §.

NATURVÅRDSVERKET 4(4) _______ Beslut i detta ärende har fattats av ställföreträdande generaldirektören Kerstin Cederlöf. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit juristerna Hanna Ek och Malin Hollberg Malm samt sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Kerstin Cederlöf Gunilla Ewing Skotnicka