Olas mani hösten 2013

Manin kommer med sitt kraftfulla rus. Jag har storhetsvansinne. Jag blir effektiv, otålig. Det finns ingen gräns på vad jag orkar med. Jag blir rak på sak. Ser alla självklara lösningar. Manin förstärks. Jag ser strukturer och inser hur allt fungerar och jag inser att jag skulle kunna styra allt.

Jag står under Gud endast och det är Guds vilja jag ska uträtta. Jag inser Guds uttänkta anledning till mitt liv. Allt känns lätt. Jag bara gör och det blir bra. Jag följer mitt hjärta och ser bekräftelse utifrån att jag gör rätt.

Självföreoendet och självkänslan växer. Manin smyger sig på. Sakta och säkert närmar den sig. Tankarna går snabbare och snabbare.

Nu börjar det bli svårt att koppla bort tankarna. Kreativa bra ideér ploppar upp med korta tidsintervaller. En superidé per 10 minut. Manins rus eldar på och jag försöker hejda mig när jag får insikten om vad som håller på att hända. Jag håller på att förbruka all min energi.

Försöker koppla bort jobbet, Balans, trummaskinen, vännerna, livet men hjärnan vill bara fortsätta. Maning eldar på ger mig ett rus av en otrolig självförtroendeboost och mitt förnuft ändras och tycker att det är lika bra att köra igång och lösa allting nu när jag är på G.

Det finns inga gränser på vad jag kan göra och jag ser ur mitt perspektiv hur allt faller på plats om det blir som jag vill. Jag kan prata för mig själv och andra. Jag lyfter mig själv och andra. Bara en sak till, jag löser bara en sak till, en boll till i luften, ja det säger mitt självföroende att jag kan hantera.

Det som blir utmaningen nu är att gå ut utan att börja prata med folk men det är jag inte redo för ännu. Jag har mailat jobbet och sagt att jag mår bra och att de ska veta att jag kan hantera det här. Nu ska jag kort och gott ha det så tråkigt som möjligt. Koncentrera mig på klockan, medicin, mat, min kropp och att min hjärna får vila.

En bra syssla är att städa i lägenheten. Det tvättar av gör saker finare och renare, det gör också hjärnan ren.

Min vilja att hjälpa andra är enorm och att göra vår värld till en bättre värld ingår också i min enorma vilja.

Jag har ställt en klocka på köksbordet som jag kan titta på när jag är i vardagsrummet. Det ger mig en känsla av trygghet.

Nu ska jag göra rent i köket. Det kommer att rena min hjärna och få mig att känna mig i nuet och närvarande.

Där är krafter som vill få mig att slå på datorn. Jag motstår impulserna och klammrar mig fast vid det väsentliga, att ha kontroll att veta var jag är vid mina sinnens fulla bruk. Jag känner att mina händer är lite torra. Jag hör en borrmaksin eller liknande och bilarna som kör förbi på Luthagsesplanaden. En granne spelar piano. Det hörs knappt men jag hör. Diskbänken är rengjord. Spisen kvar. Kockan den är 4 minuter över 13.

Hade jag känt krav utifrån hade det här varit svårt men jag vet att alla vill mig väl. Tack IAR, Balans, alla vänner, familj och stort tack till alla er som gjort gott före mig och förändrat samhällets syn på psykisk sjukdom. Tack alla ni som fått lida och tack alla som sett er lida och gjort något åt det.

/Ola Copyright ( © ) Ola Wistedt 2013