Transcript 2015-02-08 UW Utskriftsvänlig version

Ulf Wilnerzon, Filadelfiakyrkan Örebro, 2015-­‐02-­‐08 Från pastorns hjärta: Gud har en väg i människors hjärtan Här följer en sammanfattning av predikan + några frågor att reflektera och samtala kring. I onsdags kom min pastorskollega Anders och jag hem från EFK:s medarbetarförbunds resa i Sydost-­‐
asien. I denna predikan kommer jag att flika in några glimtar från möten med människor vi hade under resan. Grunden till de tankar jag delar idag, växte fram inför en predikan jag höll i Thailand. Inför den klingade en vers inom mig, en vers som jag ofta stavar på och som lever inom mig även inför dagens predikan. Så här skriver Jesaja: ”Herren HERREN har givit mig en tunga med lärdom, så att jag med mina ord kan hjälpa den trötte. Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt.” (Jes 50:4) Ger Gud besökelsetider? När jag läser i min Bibel och läser missionshistorien, verkar det som att Gud i olika tider kommer extra nära en folkgrupp eller enskilda människor. Att de får en besökelsetid. Profeten Jesaja skriver: ”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.” (Jes 55:6) På den resa vi nyss gjort i Sydostasien, tillbringade vi en dag på EFK:s regionkontor för Asien i Chiang Mai. Då fick vi lära känna den nye regionledaren Andreas Henriksson och även Erik och Sandra Bäcke-­‐
lid, som berättade om vad EFK jobbar med i denna del av världen. Spännande och givande. Men vi fick också privilegiet att möta en brinnande evangelist vid namn pastor Sion. Han tillhör och jobbar med en folkgrupp – den största av de 132 minoritetsfolk som finns i Laos – som nu har en besökelsetid och som Herren är nära. Gud låter sig finnas av människor som söker honom, och Gud söker människor under speciella tider så att de finner Honom. Paulus predikade följande under sin vistelse i Aten, där några människor som var redo och öppna kom till tro: ”Och han har av enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jor-­‐
den. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.” (Apg 17:26-­‐27) Är det så att Gud fastställt bestämda tider för hela folk att komma till tro? Man kan tolka detta bibel-­‐
ställe så, och missionshistorien verkar bekräfta det. Människor trevar sig fram till Gud som låter sig finnas. Det verkar också som om Gud har en besökstid för varje människa: ”Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem” (1 Pet 2:12). Frågan är då om de som Gud söker har kristna i närheten som de sett Jesus i? Många i vår stad har kontakt med kristna som de kan fråga den dag de själva börjar söka Gud eller bli sökta av Gud. Är du och jag redo att leda människor till tro på Jesus när de kommer till oss för att få reda på mer om denne Jesus? Gud har en väg i människors hjärtan Under en tidigare resa fick jag höra om vittnesbördet från en ung man i Iran. Han hade under en tid sett program från den kristna TV-­‐kanalen Sat7 och blivit berörd av Jesus. Gud hade börja söka sig in i hans hjärta. En natt hade ha en dröm i viken han såg Jesus. Denne kallade honom till sig och sa ungefär det som profeten Jesaja profeterade: ”Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: ’Här är vägen, gå på den’” (Jes 30:21) 2 Den unge mannen vaknade och insåg att han bara måste få lära känna Jesus. Han upplevde starkt att han måste få kontakt med en kristen. Han kunde inte hålla drömmen för sig själv, så han delade det han upplevt med en vän, som höll med om att han måste ta kontakt med en kristen. De hade ingen aning om hur de skulle gå tillväga, eftersom de inte kände någon kristen eller någon annan som kände en kristen. De bestämde sig för att ta en taxi in till centrum av Teheran, och hoppades på att taxi-­‐
chauffören skulle känna till en kyrka. När de framförde sitt önskemål till taxikillen, vänder han sig om och säger till deras stora förvåning: ”Jag kan ta er till min kyrka, jag är en kristen.” Gud har sina vägar att nå alla människor! Profeten Jesaja hörde Herren säga följande till honom: ”Mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN” (Jes 55:8) Det som för oss kan verka omöjligt, att nå muslimer, hin-­‐
duer, buddister, ateister och andra” ister” av olika slag med evangelium, är inte omöjligt för Gud. För Gud har en väg i människors hjärtan! Vill Gud att alla skall bli räddade? När jag under resan i Sydostasien var på flygplatserna och såg alla människor på resande fot, slog mig tanken hur omöjligt det verkar att alla dessa skulle kunna nås med evangeliet. Hur skall det gå till? Samtidigt säger Guds Ord att Guds vilja är att alla människor skall bli berörda av Honom och lära känna Honom. Till den unge Timotheus skriver Paulus: ”Gud… vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” (1 Tim 2:4) och Petrus skriver: ”Herren… vill inte att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig” (2 Pet 3:9) För att förverkliga detta låter Gud sin Ande röra vid människor genom drömmar och genom längtan efter Honom på olika sätt. Men sedan använder han sina ”ambassadörer”, det vill säga de troende, det vill säga enkla människor som du och jag, för att berätta om vår tro och förklara vem Jesus är och vad Bibeln lär. Diakonen Filippus erfarenhet är spännande och lärorik och visar tydlig på hur Gud har en väg i männi-­‐
skors hjärtan. Att Guds vägar inte är våra vägar. Att Guds tankar är högre än våra. Filippus var en kris-­‐
ten som upplevde den bibelvers jag inledde med: att vakna upp och höra på lärjungasätt. Han ”vand-­‐
rade i Anden” som Paulus skriver i Galaterbrevet 5, eller som en engelsk översättning säger: ”Let your steps be guided by the Spirit, (Gal 5:16a). Filippus steg var verkligen ledda av Anden. Det var besökstid för en person som Gud ville nå med evangelium, så Gud ledde en av sina tjänare dit för att vägleda honom. Vi läser i Apostlagärningarna 8 om vad som hände. Genom Herrens ledning upplever Filippus inom sig att han måste ta sig till en ödslig väg. Han lydde ge-­‐
nast; maningen var tydligen stark och Filippus kände igen känslan att detta var Anden som ville något. Vad visste han inte än. När han är på plats är han i tid, i Guds tid, i Guds besökstid. Finansministern från ett land som kallades Etiopien (där Sudan ligger nu) kom åkande i sin vagn just då, just där på denna annars så öde väg. Just då, just där, precis där Filippus befann sig, läste denne finansminister högt ur Jesajas bokrulle som han troligtvis för dyra pengar införskaffat i Jerusalem. Vi får av Lukas veta att mannen är eunuck, det vill säga kastrerad. Det gav honom en ansedd ställning i landet, men samtidigt begränsade det honom inte bara i relation till kvinnfolk utan också i relation till Guds folk. Enligt Mose lag fick nämligen kastrerade inte tas upp bland Guds folk (5 Mos 23:1). Men i boken han just läste fanns ett löfte som kan kanske hittat, att Gud en dag skulle förbarma sig över dem. Herren säger genom Jesaja: ”De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund, åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett min-­‐
nesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte kan utplånas.”(Jes 56:4) Här har vi alltså en sökare, en man som söker Gud och som är sökt av Gud. Troligtvis hade han mött judar i den judisk koloni som fanns i hans land. De hade delat sin tro med honom. De hade berättat om Jerusalem och templet. En hunger efter denne Gud och denna tro hade väckts hos denne man. Nu satt han och läste från den heliga skrift ha köpt, men han förstod inte vad han läste. Det är här Filippus kommer in! Han var påläst och uppfylld av både Skriften och Anden. 3 Gud har en väg i människors hjärtan Om det var något som verkligen gick som en röd tråd mellan alla de olika möten med människor vi hade på vår resa i Sydostasien, var det att den kristna tron delades från människa till människa genom relationer, snarare än genom stora opersonliga kampanjer. Liksom Filippus leddes av Anden till den etiopiske hovmannen, fick vi höra hur Gud lett människor att åka ut som missionärer för att de kände sig manade av Anden. Vi fick också se frukten av dessa missionärers kontakter med människor som lyssnat till deras vittnesbörd om Jesus. Ett exempel är Dr. Krassanai, som var vår värd I staden Hat Yai i södra Thailand. En man med kinesiskt ursprung och vars föräldrar var buddister när de flyttade till Thailand för att jobba. Han kom i kontakt med missionär Algot Nilsson ifrån Tollarp i Skåne och denne fick vara med och föra honom till tro på Jesus Kristus! Nu leder denne tandkirurg en församlingsrörelse i södra Thailand. Vi fick åka ut och titta på en grusplan där de skulle bygga ett missionscenter, på en plats där det än så länge bara fanns en husgrupp som samlades i ett hem mitt bland gummiträden. Gud har en väg i människors hjärtan Det är mönstret i Bibeln. Gud kommer fram på vägar vi inte ser. Det fanns sprängkraft i evangeliet DÅ. Det finns sprängkraft i evangeliet IDAG! Vi ka inte räkna upp alla som Gud nådde fram till på förunder-­‐
liga vägar, men vi kan i förbifarten nämna några. • Gud hade en väg in i Lydias hjärta -­‐ Apg 16 • Gud hade en väg in i Kornelius hjärta -­‐ Apg 10 • Gud hade en väg in i Sackeus hjärta -­‐ Luk 19 • Gud hade en väg in i den Samariska kvinnans hjärta -­‐ Joh 4 Avslutning Vi kan alla ta med någon till en gudstjänst. Vi kan alla gå med någon på alphakursen som börjar nu på torsdag. Alla av oss ska inte åka ut som missionärer till andra länder, men Anden vill använda oss alla att lyssna på lärjungasätt och använda våra ord så att vi kan stötta dem som är trötta. Anden vill även leda våra steg, så att vi liksom Filippus kan få vandra ett stycke bredvid en människa och kunna få vara med och svara på frågor. Det är inte alla som förstår vad de läser idag heller. Det gäller att du och jag läser vår Bibel och lever förberedda på att kunna svara var och en som kräver besked om vårt hopp. Det underbara är att det inte behöver vara kramp i detta – Gud har en väg i människors hjärtan! Jesus sa till lärjungarna när han fört den samariska kvinnan till tro (Joh 4), att de skulle lyfta sin blick: ”Lyft blicken och se hur fälten vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. Ändå är ordet sant, att en sår och en annan skördar.”(Joh 4:35-­‐37) Evangelisation är inte kramp, att du och jag måste vittna, utan att du och jag får möta de människor som liksom fälten vitnat och är mogna för skörd! Gud har en väg i människors hjärtan! FRÅGOR FÖR REFLEKTION OCH SAMTAL: 1) Låter det rimligt att Gud har besökelsetider för olika folk? 2) Kommer alla att få en chans att höra evangeliet åtminstone en gång? Hur skall det gå till i så fall? 3) Hur känner du inför ordet evangelisation? Kram och kamp eller glädje och vila? Skulle det vara lät-­‐
tare om det var så att Gud förberett dem som kommer i din väg så att de är öppna för att höra din berättelse? 4) Kan du dela hur du kom till tro? Vilka människor använde Gud för att nå in i ditt hjärta?