SVAR FRÅN

»Deadlinemustasch är en tunn och spretig skäggväxt«

Khemiri

Hej Jonas.

1. Har du något framtida mål som du har bestämt dig för att uppnå? 2. Vad gör du på din sextio årsdag?

Iris

Hej Iris,

1. Ett övergripande stormål är nog att någon gång skriva något som jag kan titta tillbaka på som gammal och känna mig hundra procent nöjd med. En roman, en pjäs, en novell, fuck it en limerick skulle räcka. En haiku? En Göteborgsvits? Problemet är förstås att drömmen om den per fekta texten är just en dröm. Den perfekta texten finns inte och kommer aldrig att finnas men drömmen om den kan ibland vara nödvändig för att driva sig vidare. Tror jag. Men jag är inte säker. 2. Jag hoppas att jag lever. Och att jag har familj och vänner som vill fira mig. Och att jag när firandet är slut hittar på ett svep skäl för att smyga undan och gå upp på vinden och leta fram den här tidningen och blåsa dammet av framsidan och slå upp den här sidan och läsa svaret ovan och le och skaka på huvudet och sucka lite på sättet som man gör när man läser gamla dagboksanteck ningar eller ser gamla skolfoton. Mitt sextioåriga jag som tänker: Stackars lilla 31-åriga Jonas som trodde att han visste vad livet handlade om. Utan att ha varit i närheten av att våga testa det på riktigt.

Hej Jonas.

Vilken tycker du är den bästa bok som någonsin skrivits?

Maja Freiberg

Hej Maja,

Ah vilken underbart omöjlig fråga! Jag har förstås en ständig tio-i-topp-lista på favoritböcker. Enda problemet är att den listan består av ungefär 100 böcker. Och att ettan på listan skiftar för varje år. När jag var fyra år gammal så var världens bästa bok

Dun till lillans täcke

, av Eva Wenzel Burger. Handling: En storebror går från fågel till fågel och ber om dun till sin lillasysters täcke. Den är väl cirka 20 sidor lång och inte helt superspännande, men jag minns den som helt magisk. Varje gång som huvudpersonen kom till en ny fågel så fanns möjligheten: tänk om kråkan har blivit snäll den här gången. Tänk om örnen har blivit givmild! Shit till och med lärkan kanske delar med sig! Men alla fåglarna (utom den sista) var extremt snåla. Nästa favoritbok var nog

Momo eller kampen om tiden

av Michael Ende. Men jag försökte läsa om den för några år sedan och det var helt omöjligt, texten hade stelnat och porträttet av Momo kändes plötsligt gubbigt. Det är alltid riskabelt att läsa om gamla favoriter. Särskilt om författaren heter till exempel Hermann Hes se. Men det finns såklart favorit böcker som överlever, som man kan återvända till år efter år och ständigt hitta nya saker i, nya perspektiv, nya favoritscener. En av dem är förstås

Pnin Lolita

av Vla dimir Nabokov. Men det är ett så förutsägbart val. Så här kommer några andra personliga favoriter: , också av Nabokov,

Texaco

av Patrick Chamoiseau,

Män i sol

av Ghassan Kanafani,

Halv elva en sommarkväll

av Marguerite Duras,

Den där Lucas

av Julio Cortázar och

Nedstörtad ängel

av PO Enquist.

Hej Jonas.

Vad är en deadlinemustasch?

Anonym

Hej Anonym,

Den gudomliga SAOL lär oss att en deadlinemustasch [ded’lajnmusta’ ∫ ] är en tunn och spretig skäggväxt på överläppen som odlas av skrockfulla förfat tare inför en kommande tidsgräns när något måste vara klart. Alltså: inför varje leverans av ett första draft på ett större projekt så od lar den skrockfulla författaren (=jag!) ut en mustasch som sen rakas av när det första draftet har mailats in. Det är lite som ett sånt där slut spelsskägg som odlas av idrottsmän när finalen närmar sig. Fast för författare. Och när inte det funkar så kan man alltid knacka i bords skivor, dra i örsnibbar, pussa knogar, spotta över axlar och ta tunnelbanan till speciellt utvalda platser och gå i cirklar i exakt takt till specialmusiken i lurarna. För mer info slå upp: Nojor, ruti ner, tvångsmässighet, fåfängliga försök att kontrollera ödet. Hej då!

Jonas Hassen Khemiri

har de senaste numren svarat på frågor om böcker, skrivande och språknördande. nu tar han en paus för att koncentrera sig på sitt eget författarskap. läs mer på: www.khemiri.se.

vi läser nr 1 20 11

65