Transcript mISSHAnDeLn Som SKAKADe SVeRIge

misshandeln
som skakade
sverige
Det här handlar om en italiensk familj på semester
i Sverige, om ett bråk kring vilken mat som ska ätas
och om en pappa vars tålamod brister. Det handlar
också om modet att sätta stopp när ett barn far illa.
Men kanske mest av allt handlar det om
två länders olika sätt att se på barnmisshandel.
TEXT Agneta Persson
G
amla stan i Stockholm, 23 augusti
2011. Det är en solig
sensommarkväll,
klockan närmar sig
halv nio. I köket på
Pizzeria Nivå håller
Deniz Cinkitas på
att städa. Det är strax dags att stänga.
– Kom, kom, Deniz!
Arbetskamraten Albert Berisha slutar
plötsligt att plocka disk från borden och
stirrar nu ut genom fönstret.
– Han slår sin son!
Så här i efterhand är det svårt att
minnas alla detaljer, vad exakt det var
mannen gjorde, men Deniz kommer
ihåg att det var våldsamt, att pojken
skrek och grät och att de andra familj­
erna som ingick i sällskapet tittade på
utan att göra något.
När han nu rusar ut genom dörren
tänker han inte. Det är en stark reflex,
en reaktion från ryggmärgen. Man får
inte slå barn.
Dagen efter trängs journalisterna inne
på pizzerian. Alla vill prata med Deniz om
det som hänt. Kvällstidningar, morgontidningar, tv. Deniz berättar om och
om igen hur han skrikande rusat de få
metrarna mot pojken och hur mannen
genast backat undan. Han beskriver hur
männen från sällskapet försökt förklara att
han som slagit är pojkens far, hur Deniz
svarat att han skiter i vilken relation de
har, här i Sverige slår man inte barn, och
hur han sedan gått för att ringa polisen.
Ur polisens brottsanmälan 23 augusti:
»BROTT: Giovanni är misstänkt för
misshandel av sin son ---, genom
att dels ha slagit honom i ansiktet
med öppen hand två gånger, och
dels genom att ha tagit tag i --- hår
och dragit så hårt att --- lättat från
marken. Giovanni har därefter dragit
--- i håret så att han kastats runt.
Handlingarna har inneburit smärta
för---.
POLISIÄRA ÅTGÄRDER:
Giovanni gripen p.g.a. flyktfara,
misstänkt för misshandel, och förd
till Norrmalms polisstation.«
barn
22
nr1.2013
Giovanni Colasante, 46 år och gift
tvåbarnsfar, visar sig vara en populär
kommunpolitiker i södra Italien. Han
är också framgångsrik företagare inom
it-branschen. När polisen kommer för
att hämta honom har han inte varit i
Sverige många timmar. De reser med ett
kryssningsfartyg och i morgon ska de
vidare mot Sankt Petersburg. Men i stället
hamnar Giovanni på Kronobergshäktet
i tre dagar innan han flyttas vidare till
italienska ambassaden, belagd med reseförbud i väntan på rättegång.
Nyheten om att en italiensk politiker
tagits av svensk polis för att ha läxat upp
sin tolvåring, sprids över hela världen.
Debattörer raljerar, överdrifterna tävlar
med varandra. Svenska fängelser påstås
vara fulla av föräldrar som råkat daska till
sina ungar och det varnas för att det kan
vara brottsligt att skrika åt sina egna barn
här. Många ställer sig frågande till vad
samhället har att göra med en så privat
angelägenhet som barnuppfostran. Andra
tvärtom välkomnar att det äntligen blir
debatt kring rimligheten i att låta föräld–>
rar slå sina barn.
Den italienska politikern
Giovanni Colasante misshandlade
sin son på öppen gata i Stockholm
– och häktades. Medier runt om
i hela Europa rapporterade om
händelsen.
Utanför puben intill Pizzeria Nivå står
Björn Höglund och röker denna sommarkväll. Kevin Meah, engelsman på tillfälligt besök i Stockholm, dricker öl. Tjugo
meter bort ser de hur en man i ett större
turistsällskap lyfter upp en pojke i håret
och sedan trycker in hans huvud mot en
stenvägg. Örfilar upp, ruskar om, trycker
ner honom på marken. Kevin hör hur
örfilarna landar på pojkens kinder.
De rusar fram för att stoppa. Deniz från
pizzerian hinner först och Björn och Kevin
stannar en bit bort för att överblicka så
att ingen ger sig på Deniz. För nu börjar
stämningen bli hotfull. Ingen av de andra
i det italienska sällskapet reagerade
när mannen gav sig på pojken, men när
Deniz, Björn och Kevin nu lägger sig i blir
de upprörda. Det skriks och knutna nävar
viftar i luften.
– Jag vet inte om ungen hade gjort eller
sagt något, säger Björn. Men det fanns
ingenting som rättfärdigade ett sådant
övervåld. Våld är inte okej mot barn ändå,
men det här var …. alltså, det var brutalt.
Jag tänkte bara på barnets bästa, att jag
skulle avbryta det som hände.
– Jag kände inte till den svenska lagen,
säger Kevin, men det var uppenbart att
det här var fel. Jag har sett folk slå barn,
även jag fick stryk när jag var liten, men
jag har aldrig sett något så illa som det
här. Om man gör så på gatan, vad händer
då hemma?
FOTO David Magnusson
Ur förhöret med Giovanni Colasante på
Kronobergshäktet den 24 augusti:
»Colasantes familj ingick i en grupp på 12
personer som ville äta svensk mat. De stod
utanför en restaurang och --- tjatade om
att han ville äta pizza. Colasante sa till
sonen: ›sluta, sluta.‹ Plötsligt sprang --i väg och Colasante sa: ›nej, kom tillbaka.‹
Colasante tog tag i --- jackkrage och hår
bakifrån. Colasante släppte kragen och
håret och tog ett tag med handen runt
sonens ansikte för att få honom att titta
och lyssna på sin pappa. Sonen hade inte
börjat gråta när Colasante sa åt honom.
Det kom fram tre personer och skrek. En
av dem skrek: ›in Sweden no!‹ Nu blev --rädd och började gråta.«
Nej, det satte inga djupa spår i henne,
säger Amelia. Inga spår alls, faktiskt.
Efter fyra år i katolsk skola med nunnor
som agade till höger och vänster, bleknar
det mesta. Och en väsentlig skillnad:
mamma älskade henne, och hon älskade
sin mamma.
Men nu får det inte se ut som om hon
tycker det är okej med örfilar, säger
hon. För det tycker hon inte. Ser hon en
vuxen lappa till ett barn så säger hon
ifrån, även om hon befinner sig i ett land
där det är okej.
– Jag minns en gång i Rom. Det var
en liten unge i vagn som aldrig slutade
gråta. Mamman klappade till ungen
som så klart grät ännu mer. När hon var
på väg att smälla till igen, sa jag att du
måste sluta, ta upp honom i stället. Och
då gjorde hon det.
De satte stopp
för misshandeln
Deniz Cinkitas
och Albert Berisha
tvekade inte att
ingripa när de såg
Giovanni Colasante
misshandla sin
son i Gamla stan i
Stockholm.
Ur polisens PM 24 augusti, hört under
samtal mellan ambassadpersonal och
Giovanni Colasante:
»En vän till familjen är advokat och försöker blanda sig i ärendet. Ambassaden gör
allt de kan. De ringer var 20:e minut för
att påverka åklagaren/polisen. De har
sagt att den misstänkte är en högt uppsatt
och respektabel man i sitt hemland. Den
misstänkte säger att han inte kan äta.
Han bara sitter och får inte ens titta på
tv. Den misstänkte säger att han ej möts
med empati. Han undrar över sitt straff
och tycker det är ett obetydligt brott. Den
misstänkte undrar flera gånger vad han
får för straff och tycker att vittnena har
lämnat felaktiga vittnesmål.«
– Rätt åt honom kan jag tycka. Han
kunde gott ha det.
Amelia Adamo, känd publicist och med
rötterna i Italien, anser att Giovanni Colasante fick ligga som han bäddat. Man slår
inte barn, varken här eller någon annanstans. Begriper han inte bättre kunde han
åtminstone ha tagit reda på vilket straff
som väntar den som slår i Sverige. Det är
liksom brukligt att man gör det inför en
utlandsresa, säger hon, tar reda på vilka
barn
24
nr1.2013
trafikregler som gäller och så vidare.
– Tyvärr tror jag inte att italienarna
tar så allvarligt på det som hände här,
säger hon.
Pojken däremot. I samma stund som
Deniz, Kevin och Björn ingrep måste han
ha fått upp ögonen för en annan möjlig
verklighet.
– Det blev förmodligen värre för honom
när de kom hem eftersom han var orsaken
till det hela. Och jag tror att han tog på sig
skulden. Sedan tror jag att han bestämde
sig för att flytta till Sverige när han blir stor.
Amelia växte upp i Sverige med
sin italienska mamma som delade ut
örfilar när hon tyckte att så behövdes.
Obehagligt var det, men ingenting
Amelia ifrågasatte.
– Hon klappade till mig om jag kom
hem sent, om jag skrek till henne, om
jag hade målat mig för mycket. Jag
började alltid gråta och stängde in mig på
rummet.
– Sedan dröjde det inte länge förrän hon
kom och förklarade varför hon hade gjort
det, att hon blivit rädd och att hon måste
göra så. Sedan fick jag en puss, men hon
bad aldrig om ursäkt.
Dom, Stockholms tingsrätt 2011-09-13:
Begångna brott: Misshandel.
Påföljd: Böter å 6 600 kr
Böterna ska anses vara helt erlagda
eftersom Giovanni Colasante en tid varit
anhållen och belagd med reseförbud.
Det dröjer inte länge förrän Deniz
på pizzerian får ett hotfullt samtal där han
anklagas för att ha smutsat ner Italiens
goda rykte. För vadå, för att ha varit med
och stoppat barnmisshandel? Samtalet är inget han tar på allvar, men det
känns ändå obehagligt. För någonstans
känner han ett personligt ansvar för vilka
följderna blir. Tänk om han gjort pojkens
situation ännu värre genom att ringa polisen? Vem vet hur mycket stryk han har
att vänta när familjen är tillbaks i Italien?
Tänk om pappan åker i fängelse?
Så när domen kommer blir Deniz
lättad. Straffet känns rimligt. Resan blev
ju förstörd för Giovanni Colasante och
förhoppningsvis fick han sig en tanke­
ställare också.
– Det kanske är naivt, men jag vill
tro att det blev bättre för pojken, säger
han. Och på sikt kanske det kan bli
bättre för fler.
Journalisterna ville göra Deniz till hjälte,
men för Deniz är det inget hjältemodigt i
att ställa sig i vägen när ett barn far illa.
Om en vuxen slår ett barn så är det
alltid åt helvete. *
Vad hände sedan?
När Giovanni Colasante åkte fast för
barnmisshandel i Sverige, väcktes vissa
förhoppningar om att även Italien skulle
införa en lag som totalförbjuder barnaga.
– Men händelsen i Sverige ledde tyvärr
inte till någon konstruktiv debatt, säger
Arianna Saulini på Rädda Barnen i Italien.
– Det blev till och med svårt för oss
att arbeta med frågan. I media beskrevs
det hela som en paradox: en respektabel man och far var på semester med
sin familj i Sverige och åkte i fängelse
för att ha knuffat sin son. Vi på Rädda
Barnen har alltid sagt att vårt mål inte är
att öka trycket på föräldrarna, eller att
sätta dem i fängelse, men det här pekar
på motsatsen. I Italien anser man att
den svenska lagen är alldeles för strikt,
så att prata om en lagändring nu har
blivit svårare.
Däremot driver italienska Rädda
Barnen en framgångsrik upplysningskampanj, säger Arianna Saulini. Under parollen »A mani ferme« (stoppa händerna),
reser de runt och debatterar frågan för att
få folk att tänka och agera annorlunda.
Vad hände med pojken då, han som fick
stryk i Stockholm?
– Vi vet inte. Men i media intervjuades
psykologer som sa att hela händelsen
hade påverkat honom negativt: »Hur
känner han sig när han vet att hans pappa
åkte i fängelse på grund av honom? Är
det här ett bra sätt att lösa en familjekonflikt?« Så vitt vi vet har media inte gjort
någon uppföljning på detta ärende. *
barn
25
nr1.2013
Hallå, Maud Jonsson, psykolog på
Rädda Barnen i Umeå.
Vad ska man göra om man ser eller
misstänker att ett barn far illa?
– En anmälan om det till Socialtjänsten.
Man behöver inte vara helt säker på att
barnet far illa för att göra en anmälan. Om
man vill vara anonym går det bra, men
det gör det svårare för socialtjänsten att
agera utifrån anmälan. Det går också bra
att ringa och rådfråga socialtjänsten om
hur man ska göra. Socialnämnden har
skyldighet att utreda om ett barn far illa
och att ge stöd och hjälp till barnet.
Vad är det sämsta man kan göra?
– Att inte våga lägga sig i och agera.
Barn som har haft det svårt under uppväxten brukar ofta påtala att ingen brytt sig,
så även om det är ett stort steg att göra en
anmälan så har du visat barnet att någon
ser och förstår att det har det svårt.
Och det bästa?
– Att våga se och ta sin egen oro på
allvar. Att lyssna på barnet och bekräfta
det. Och att våga ta kontakt med socialtjänsten.
När ska man göra en anmälan?
– När man har sett tecken på att ett
barn inte har det bra. Kanske har barnet
berättat. Eller också har man märkt att
föräldrarna har problem och man känner
en oro för hur barnet har det.
Hur går det till när man gör en anmälan? Vem kan anmäla?
– Man tar kontakt med socialtjänsten
på den ort där barnet bor och berättar att
man vill göra en anmälan om misstanke
om att ett barn far illa. Då brukar man
få prata med en socialsekreterare som
tar emot anmälan och skriver ned det du
berättar. Socialsekreteraren gör sedan
en bedömning av hur man ska gå vidare.
Privatpersoner kan göra anmälan och de
som arbetar med barn har skyldighet att
göra anmälan.
TEXT ANNIKA RYDMAN
attityderna har
Förändrats
Enkät: Var det accepterat att
vuxna slog barn när du växte upp?
Det var inte länge sedan svenskar ansåg att
smisk hörde till god barnuppfostran.
P
TEXT AGNETA PERSSON
1958 förbjuds aga i skolan och strax börjar frågan om aga
i hemmet kanske också borde förbjudas debatteras. Örfilar
och smisk börjar sakta klinga av och successiva lagändringar leder till nya attityder.
Under 1960-talet uppmärksammas ett antal grova fall av
barnmisshandel där barnen nästintill slagits ihjäl. Då kommer
diskussionen i gång på allvar. Kändisar som Astrid Lindgren,
Maria Gripe och Tage Danielsson engagerar sig i frågan,
liksom många konstnärer, skådespelare och journalister. När
Sverige 1979 totalförbjuder barnaga är två tredjedelar av den
vuxna befolkningen attitydmässigt med på tåget.
Denna utveckling, säger Staffan Janson, är typisk för
Skandinavien.
- Det har nog att göra med en ganska stark demokratisk
tradition. Jämlikhetsandan som byggs upp under 1930-talet
och välfärdssamhället är mycket mer utpräglade i Skandinavien än i någon annan del av världen. Alla ska vara lika.
Inte bara män och kvinnor, utan även vuxna och barn ska ha
samma rättigheter.
Fyrtiotalisterna blev den generation som satte stopp för traditionen att uppfostra barn med pisk.
- Det är vi som har ändrat oss, säger Staffan. Vi blev slagna,
nästan vartenda barn fick stryk, men vi har inte slagit själva.
å bara några decennier ändrades inställningen radikalt, något vi delvis kan tacka
demokratirörelsen för. Det säger barnläkaren och professorn Staffan Janson.
- Det är sannolikt den största förändringen i både attityder och beteenden
som någonsin skett bland Sveriges vuxna
befolkning på så kort tid.
Så säger Staffan Janson om det här:
1965 tyckte 53 procent av alla svenska föräldrar att det var
en naturlig del av uppfostran att aga sina barn. 1968 hade
andelen agasympatisörer sjunkit till 42 procent, 1971 till 35
procent, 1981 till 26 procent, 1994 till 11 procent, och i dag
ligger vi på mellan 7 och 8 procent.
Hur var det möjligt? Fröet, menar Staffan, börjar gro
redan på 1920-talet, i och med rösträttsrörelsen och demokratidiskussionerna.
- Men framför allt på 1930-talet, när man börjar ta till sig nya
kunskaper om barns utveckling.
Detta är årtiondet då det presenteras många nya kunskaper om barns utveckling kopplat till fysisk och psykisk hälsa,
som sprids och förespråkas av personer som bland andra
Alva Myrdal. Samtidigt föds en ny inriktning inom pedagogiken: barn ska få utvecklas fritt.
1858
1920
Rätten för en Det blir förbjudet
husbonde och
för den svenske
hans fru att slå husbonden och
anställda pojkar hans fru enligt
under 18 år och svensk lag att slå
flickor under
sina anställda,
16, inskränks i
oavsett ålder.
svensk lag.
1923
Simon Ekström, 29
år, butiks­säljare,
Malmö:
- Det var inte okej att
aga barn under min
uppväxt. Jag har inte
hört att någon kompis
skulle ha råkat ut för
det och jag har inte
blivit utsatt själv heller.
När jag var olydig som
barn nöjde sig mamma
och pappa med att höja
rösten. Däremot har jag
sett barn agas när jag
varit utomlands.
- Jag tycker att det
har blivit vanligare
här hemma också,
att föräldrar tar lite
hårdare i barnen än
de ska.
Lena Perttu, 50 år,
gymnasielärare,
Halmstad:
- Jag kan inte komma
ihåg att själv ha blivit
agad. Jag tror inte det
var speciellt vanligt,
även om det förekom.
Man kunde se det
ibland, man tog hårdare
i barn, man tillrätta­
visade mer på ett
fysiskt sätt. Men jag såg
det aldrig i skolan.
- Jag minns att när
barnagan förbjöds var
man förvånad att det
över huvud taget hade
funnits. Jag tror jag har
befunnit mig i någon
slags utfasningsperiod
då aga inte användes även om den var
tillåten.
Lena Selge, 73 år,
pensionär, Umeå:
- Lite smisk har inte
skadat någon sa man
när jag växte upp.
I skolan behövdes det
inte mycket för att bli
luggad eller slagen på
fingrarna. Det kunde
räcka med att man inte
satt still. Jag råkade
aldrig ut för det, men
det var obehagligt
när klasskamraterna
blev luggade. Men
det var inget vi barn
pratade om.
- Tack och lov har
synen ändrats. Inom
barnomsorgen räcker
det med att ett barn
antyder att det far illa
för att personalen ska
kontakta socialtjänsten.
Siv Lindberg, 88
år, pensionär,
Solna:
- När jag var tre år
blev jag arg och sparkade till min bror för
att han retade mig. Då
fick jag stryk av min
far. Det kunde jag inte
förlåta honom för, men
som vuxen fick jag
veta att han själv blev
sparkad som barn.
Då förstod jag honom
bättre.
- I sjuårsåldern
skakade mamma om
mig ordentligt för att
jag varit uppkäftig mot
henne. Det var inte
lika illa, eftersom jag
förstod varför.
- Det är de enda
gångerna jag fått stryk.
TEXT AGNETA PERSSON
1924
1928
1945
1958
InternatioNationernas Förbud mot
Förbud av
Aga
nella Rädda Förbund, antar att slå lärobarnaga i
förbjuds
Barnen
Rädda Barnens verkspojkar skolan debat- i svenska
antar en
i Sverige
deklaration
teras i Sveriges skolor.
deklaration som får namnet
införs.
riksdag.
om barns »Genèvedeklararättigheter.
tionen
om barnets
rättigheter«.
barn
Isak Nyhlin, 10 år,
Stockholm:
- Jag tror lagen i
Sverige förbjuder att slå,
att misshandla och döda
barn. När mamma var
liten var det nog också
förbjudet. När mormor
var liten kanske man
fick ta hårt och nypa
i kinderna. Ingenting
blir bättre av att vuxna
slår. En vuxen som blir
arg på ett barn ska säga
till, kanske till och med
skrika »nu slutar du«,
eller låta barnet sitta på
rummet tills det blivit
lugnt. Men inte låsa, det
är nästan barnaga.
26
nr1.2013
1959
FN:s deklaration
om barnets rättigheter antas. Den
deklarerar bland
annat idéer som rätt
till näringsrik mat,
bostad, hälsovård,
lek samt skydd mot
skadligt arbete.
1966
1977
1978
1979
1990
2002
En kommitté
Astrid Lindgren
Ett förbud för
FN:s barnFN håller specialFöräldrars rätt
att aga sina barn som ska utreda
får de tyska
föräldrar att aga
konvention
toppmöte om barn
sina barn införs träder i kraft
vilket resulterar
i Sverige upphör. barnens rätt till- bokhandlarnas
Föräldrar får
sätts av Sveriges
fredspris. Hon
i svensk lag. Alla som internai att 190 länder
dock tillrättavisa
regering och
håller ett brandtal former av kroppslig tionell lag.
antar en deklarariksdag.
bestraffning eller
tion och handlingsoch uppfostra
mot barnaga. Det
sina barn med
blir startskottet för annan kränkande
plan som bland
annat fokuserar
de metoder som
en internationell behandling av barn
anses lämpliga.
debatt om barnförbjuds.
på att skydda barn
uppfostran.
från våld.
barn
27
nr1.2013
2004
Europarådets
parlamentsförsamling
efterlyser ett
alleuropeiskt
förbud mot
aga.