Transcript Ladda ner Press Kit som PDF

VE
TLO
abora
JANSet
SONS
Amare
LIV
Innehåll
O
O
O
Tove 100 -logotypen ...2
Till min läsare ...4-5
Tove Janssons liv
Villkor för användning av bilderna:
O
Invånarna i Mumindalen ...6, 11, 16, 18, 25, 38
Pressbilder för Tove Jansson-jubileumsåret 2014 får användas endast för att
illustrera publikationer som tjänar informationsspridningen och i redaktionellt
material med anknytning till Tove Janssons liv och arbete. I anslutning till
bilderna bör © Moomin Characters™ anges. Användning av bilderna för andra
ändamål, t.ex. i kommersiellaprodukter, kräver tillstånd.
Mer information: Moomin Characters Oy Ltd.
Bilder Moomin Characters Oy Ltd
Text Matti Niskanen
Bildtexter och information Katri Wanner
Översättning Bernt och Marianne Sjöholm
Grafisk formgivning Kirsikka Mänty
2
...6-11
O
O
Fotografier ...12-25
Självporträtt ...23, 26-27
O
O
Originalutgåvornas bokomslag ...28-31
Tove Janssons viktigaste verk ...32-37
3
3
Till min läsare
Det hör till en författares största glädjeämnen att se sina böcker komma
ut i nya upplagor och veta att förlaget litar på att återväxten av nya
läsare är tryggad.
Det är inte alltid givet att alla nya sagoläsare är barn. Säkert är det
allt fler vuxna som vill följa med på en resa till fantasins land, ett land
där man är fri från vardagslivets regler och besvikelser. I fantasins land
är allting möjligt – men bara inom de gränser som sätts av berättarens
ärlighet och sinne för rättvisa. Annars kunde ju berättaren duka upp
vilka hemska äventyr som helst.
Mitt mål som äventyrsberättare har varit att bjuda på spänning – men
också tröst; för läsaren, och kanske också lika mycket för mig själv.
Med hjärtliga hälsningar
Tove Jansson, 1987
4
5
Tove Janssons liv
i
ARBETE
OCH
ii
KaRlek
6
Tove Marika Jansson föddes i en konstnärsfamilj i Helsingfors
den 9 augusti 1914. Hennes föräldrar var tecknaren Signe Hammarsten och skulptören Viktor Jansson. År 1918, när Tove bara
var tre år gammal, skrev Viktor från inbördeskrigets Finland till
Signe: ”Kanske vi får en stor konstnär i Tove någon gång. En riktigt stor!” Hans faderliga förhoppningar skulle komma att infrias
i högre grad än någondera av föräldrarna hade kunnat vänta sig.
Med tiden skulle deras förstfödda bli en av landets internationellt
mest kända konstnärer.
Tove och hennes bröder Per Olov (f. 1920) och Lars (f. 1926)
växte upp i en ambitiös konstnärsfamilj, där man levde helt för
konsten och på konstens villkor. Den öppna och bohemiska atmosfären i hemmet stödde Toves sökande efter en egen uttrycksform. Redan tidigt visade hon prov på säker intuition och förmåga
att skapa konst som berör.
7
Tove Jansson utbildade sig till bildkonstnär i Stockholm och
Helsingfors. Hennes första utställningar fick ett positivt mottagande
och gav henne möjlighet att skaffa sig nya erfarenheter utomlands.
De första utlandsresorna till Frankrike och Italien bidrog till att
stärkta hennes särpräglade men samtidigt traditionsmedvetna bildkonstnärliga uttryck. Från mycket unga år var Tove Jansson en flitig
konstnär som redan på 1930-talet demonstrerade sina mångsidiga
talanger.
Förutom målningar utförde hon under sina första decennier ett
omfattande och mångsidigt illustrationsarbete. Redan som 15-åring
började hon som medarbetare i den frisinnade skämttidningen
Garm. Under andra världskriget erbjöd tidningen en tillflykt undan
det karga åsiktsklimat som präglade tillvaron i det lilla krigförande
landet. Garm publicerade hennes karikatyrer av de dåraktiga makthavare som styrde och ställde i världen. Samtidigt uppenbarade sig
på tidningens sidor också en besynnerlig stornäst figur, som senare
skulle bli känd som Mumintrollet.
År 1944 kom Tove Jansson över en ateljé mitt i det krigshärjade
Helsingfors, en tornateljé i vindsvåningen på Ulrikasborgsgatan 1.
Här inrättade hon sitt hem och här fann hon den fristad där hon
kom att skapa sina mest kända målningar och böcker. Här fullbordade hon också sin första bok om Mumintrollet.
Småtrollen och den stora översvämningen (1945) var den första
boken i en rad med böcker som skulle bli den synligaste och mest
kända delen av Tove Janssons konstnärskap. Där fick Mumintrollet
sällskap av en hel familj och en mängd andra varelser som också trivdes i Mumindalen. Texten levandegjordes av författarens illustrationer där mumintrollens liv skildrades i kraftfulla grafiska drag.
8
Redan samtiden uppfattade att berättelserna från Mumindalen inte enbart var avsedda för barn, utan att de uttryckte en hel
livsfilosofi. Den vänliga muminvärlden var lätt att närma sig, men
varelserna och händelserna förmedlar ett djupare budskap om hur
viktigt det är att ställa svåra frågor och att ständigt granska världen
med nyfikenhet och nya ögon.
Den första muminboken blev ingen större framgång, men efter den tredje muminboken (Trollkarlens hatt, 1948) började Tove
Jansson snabbt bli ett namn också utanför Finland och Sverige.
Redan på 1950-talet skrev hon kontrakt med en av tidens största
kvällstidningar, Evening News i London, om distribution av en
tecknad serie, skriven och tecknad av henne själv. Snart lästes Muminserien i över 20 länder.
Böckernas och seriernas popularitet gav upphov till ett veritabelt muminfenomen, där Tove Jansson engagerade sig aktivt i
olika skeden och på olika håll i världen. Efter den första popularitetsvågen har ständigt nya generationer haft möjlighet att bekanta
sig med mumintrollen. Mumintrollen har vid flera tillfällen gett
upphov till bland annat TV-serier, filmatiseringar, teaterpjäser och
operaföreställningar. Muminböckerna har utkommit på mer än 40
språk och har lästs av miljontals människor.
En så enorm popularitet kräver naturligtvis mycket, även av
konstnären själv. Men Tove Jansson isolerade sig aldrig bakom sin
berömmelse, utan förstod att mumintrollens vänner också ville lära
känna konstnären bakom dem. Det var betecknande för henne att
hon ville besvara varje beundrarbrev personligen.
Som bildkonstnär behärskade Jansson flera olika tekniker och
gav i sina utställningar prov på ett ständigt sökande efter nya, ibland
9
också experimenterande uttrycksformer. Vid sidan av sina målningar gjorde hon många uppskattade grafiska arbeten och offentliga verk, allt från monumentalmålningar i freskostil till mosaiker.
Fördomsfrihet och frihetslängtan var starka drag i hennes personlighet. Redan i de anteckningar med reflektioner över konsten och
livet som hon gjorde i sin tidiga ungdom ifrågasätter hon tidens
konventioner och söker nya svar.
Tove Jansson ville inte att den enorma popularitet som mumintrollen hade uppnått skulle begränsa hennes frihet, varken som
bildkonstnär eller som författare. Efter Mumindalen i november
(1970) var tiden mogen för någonting nytt. Redan i barndomsskildringen Bildhuggarens dotter (1968) hade hon vänt sig till en
vuxen publik, men det var först med den prisade novellsamlingen
Lyssnerskan (1971) som hon framträdde som novellist.
Hennes följande verk, Sommarboken (1972) är ett litet mästerverk, en stram och osentimental roman om en ung flicka och
hennes farmor som tillbringar en sommar på en skärgårdsholme.
Den ärliga bedragaren (1982) överraskade läsarna med sin starka
beskrivning av makt, lögner och svek. Alla Tove Janssons noveller
och romaner är uppbyggda med minutiös noggrannhet och med
ett mästerligt sinne för stramt berättande och sammanhållen komposition. Sin sista novellsamling Meddelande gav hon ut 1998, vid
84 års ålder.
Ateljén i Helsingfors var för Tove Jansson en fristad för hennes konstnärliga skapande, men ända sedan barndomen hade hon
också älskat holmar och skär. Många somrar tillbringade hon på
den lilla holmen Klovharun i Finska viken. Där ute och på många
av sina utlandsresor hade hon sällskap av sin livskamrat ”Tooti”,
10
konstgrafikern och professorn Tuulikki Pietilä (1917–2009).
Under sitt långa och rika liv hann bildkonstnären och författaren Tove Jansson (1914–2001) skapa en sällsynt omfattande och
mångsidig produktion. Hon blev som fadern hoppats en ”riktigt
stor” konstnär, som genom idogt arbete och en känslig och berörande stil fann vägen till läsarnas och betraktarnas hjärtan. Tove
Janssons väldiga livsverk öppnar sig för betraktaren och läsaren via
flera olika konstformer, eftersom hon i sitt konstnärskap inte ville acceptera några gränser mellan olika konstnärliga uttryck. För
henne var konsten och livet – arbetet och kärleken – alltid en enda
odelbar helhet.
11
O
1.
Klovharun är en atollformad ”liten arg ö” i Finska viken. Från ön har man fri
horisont åt alla håll, vilket är viktigt för dem som bor i skärgården – och för att
hålla koll på väderleken.Stugan är ritad av Tuulikki Pietiläs svägerska, arkitekten
Raili Pietilä. Den består av ett enda rum med fönster åt alla väderstreck, bastu
inbyggd i berget och en källare. Tove och hennes livskamrat Tooti hittade stället
i början av 1960-talet och där vistades de varje sommar i nästan 30 års tid, ända
tills sjön började kännas skrämmande och krafterna inte längre räckte till för att
klara båten och fiskandet. Foto: Per Olov Jansson
12
13
O
3.
Det ensliga skäret ute i havsbandet och simturerna i den varma lagunen
inspirerade Toves sinne för söderhavsromantik. Där kunde hon uppfylla
sin dröm om ett fritt och asketiskt eremitliv. Klovharun var hennes egen
”öde ö”. Foto: Per Olov Jansson
O
2.
Tove Janssons födelsedag den 9 augusti var alltid en stor tilldragelse som lockade
flera båtlag med gäster. Festföremålet själv är krönt med en blomsterkrans. Kransen
har gått runt från den ena jubilaren till den andra i Pellinge skärgård. Till slut har
man fått ta till konstgjorda blommor, eftersom skärgårdens karghet gör att levande
blomster inte alltid står till buds. Foto: Per Olov Jansson
14
15
15
O
4.
16
Resor är upplevelser – och äventyr.
Båtfärder i skärgården på 40- och 50-talet tog lång tid och krävde att man
laddade upp med mat, dryck och underhållning. Musiken var ett viktigt
inslag i hennes liv ända sedan barndomen och konstnärsfesterna i barndomshemmet. Vid rodret sitter Per Olov Jansson. Foto: Lars Jansson
17
O
5.
Det behövdes fyra förtöjningslinor för att förtöja
båten i Klovharuns hamn. Höstar och vårar kunde
det vara svårt att lägga ut ur hamnen och att ta sig
tillbaka i land. Tove Jansson och Tuulikki Pietilä var
ett sammansvetsat par som gjorde alla tunga arbeten
tillsammans. Foto: Per Olov Jansson
18
19
O
6.
20
21
Syskonen Tove och Lars
Jansson, tecknarparet som
skapade Muminserien,
i början av 70-talet.
Foto: Per Olov Jansson
O
7.
PR-bild. Bilden är tagen av Tove Janssons bror, fotografen Per Olov Jansson,
någon gång i decennieskiftet mellan 60- och 70-talet. I denna konstnärsfamilj tydde man sig till den egna familjekretsen när det behövdes fotografier
eller när tidtabellen var pressad.
22
23
O
8.
Ulrikasborgsgatan 1, en legendarisk Helsingforsadress.
När Tove Jansson flyttade in i sin tornateljé 1944 hade
hon redan en stark konstnärsidentitet.
Foto: Per Olov Jansson
O
9.
Tove Jansson i sin
ateljé, i färd med att
grundera dukar.
Decennieskiftet mellan 40och 50-talet. Foto: Per Olov Jansson
24
25
Självporträtt
På 1940-talet målade Tove ett antal självporträtt med olika attribut som framhävde
olika sidor av hennes personlighet.
”Rökande flicka”, olja på duk, 1940.
26
”Självporträtt med skinnmössa” är
en hyllning till Rembrandt och visar
med vilket allvar Tove gick in för sin
karriär som bildkonstnär.
Olja på duk, 1941.
1940-talet var för Tove en tid av utveckling till konstnärlig självständighet, där
den egna ateljén och utgivningen av de
första muminböckerna utgjorde viktiga
milstolpar. ”Lo-boan”, olja på duk, 1942.
Toves sista självporträtt tillkom under
vistelsen vid det finländska konstnärsresidenset i Paris våren 1975, hennes
sista intensiva målarperiod. Porträttet
skildrar den då sextioåriga konstnärens
möte med ålderdomen.
Olja på duk, 1975.
27
27
28
29
30
31
Tove Janssons viktigaste verk
Muminböckerna har översatts
till 44 språk
Muminböckerna
Småtrollen och den stora översvämningen, 1945.
Den första muminberättelsen blev till under krigsvintern 1939–1940.
Huvudpersonen är det fula lilla troll som var Toves signaturfigur
i skämttidningen Garm. Berättelsen kom ut på Söderströms förlag,
men blev inte någon större framgång.
Kometjakten, 1946.
Inte heller den andra boken om mumintrollen väckte något
större intresse bland läsarna vid utgivningen 1946.
Trollkarlens hatt, 1948.
Den tredje muminboken blev Toves litterära genombrott i
Finland och Sverige. Hon hade då bytt förläggare från Söderströms
till Schildts. Redan två år senare, 1950, kom boken ut också i
engelsk översättning, med titeln Finn Family Moomintroll.
32
Muminpappans bravader, 1950.
Muminpappan minns sin stormiga ungdom och berättar om
Mumindalens invånare och deras bakgrund. I boken uppträder för
första gången också lilla My.
Farlig midsommar, 1954.
Mumindalen blir översvämmad och muminfamiljen tar
sin tillflykt till en förbiflytande teater. Muminpappan skriver
en teaterpjäs där alla får medverka.
Trollvinter, 1957.
Mumintrollet vaknar mitt i vintersömnen och möts av en
sällsam värld av snö.
Det osynliga barnet och andra berättelser, 1962.
I titelnovellen berättas hur muminfamiljen tar hand om ett
barn som har kuvats till osynlighet och hur de genom vänlighet
och uppmärksamhet får henne att bli synlig igen. Boken har
lovordats och citerats av specialister på barnuppfostran.
Pappan och havet, 1965.
En filosofisk bok om ensamhet och växande.
Muminfamiljen flyttar ut till en asketisk fyrvaktarö.
Sent i november, 1970. Den sista muminboken.
33
Romaner och noveller
för vuxna
Bildhuggarens dotter, 1968. En nästan självbiografisk barndomsskildring.
Lyssnerskan, 1971. Noveller om melankoli och mysterier i vardagen.
Sommarboken, 1972. En berättelse om en liten flicka och hennes farmor
som tillbringar sommaren tillsammans på en ö. En modern klassiker.
Solstaden, 1974. En roman om åldrande – och unga älskande
– i en pensionärsstad i Florida.
Dockskåpet och andra berättelser, 1978. Berättelser inspirerade av
om barndomen i ett konstnärshem – idyll och vardag.
Den ärliga bedragaren, 1982. En roman om två starka kvinnors
förhållande och beroende av varandra, och om makt och svek.
Stenåkern, 1984. En roman om skrivandet, språket och orden.
Resa med lätt bagage, 1987.”Det minsta möjliga! Det har alltid
varit min drömatt resa med lätt bagage, en liten väska som man nonchalant sveper med sig…”
Romanen ger en inblick i författarens eget liv.
Brev från Klara och andra berättelser, 1991. Noveller om
människors intrigerande och ögonblick av klarsyn.
Anteckningar från en ö, 1996. Text Tove Jansson, bilder Tuulikki
Pietilä. En vemodig ochosentimental berättelse om Toves och
Tuulikkis egen ö.
Meddelande. Noveller i urval, 1998. Noveller skrivna under åren
1971–1997.
Bilderböcker
Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och
Lilla My, 1952.
Vem ska trösta knyttet?, 1960.
Den farliga resan, 1977.
Skurken i muminhuset, 1980. Foto: Per Olov Jansson.
Rent spel, 1989.
En roman om två kvinnliga konstnärer och deras arbete och kärlek.
34
35
Muminserier
MUMINTROLLET 1, 1957. Mumintrollet,
Muminfamiljen, Den ensliga ön
MUMINTROLLET 2, 1957. Familjen lever högt,
Den farliga vintern, Låtsaslek
MUMINTROLLET 3, 1958. Att bygga ett hus,
Vi börjar ett nytt liv, Vi bor i en djungel
MUMINTROLLET 4, 1958. Mumintrollet blir
förälskat, Mumintrollet och marsinnevånarna,
Muminfamiljen och havet
MUMINTROLLET 5, 1960. Mumin i Vilda
Västern, Snorkfröken i Rococo, Mumin blir social
MUMINTROLLET 6, 1962. Föreningsliv,
Den gyllene svansen
MUMINTROLLET 7, 1962. Mumin till sjöss,
Mumin och kometen
MUMINTROLLET 8, 1964. Muminvinter,
Klåttdjurets frieri
36
Bokillustrationer och serieböcker
Jag-boken, 1937. Text Ella Pipping, illustrationer
Signe Hammarsten-Jansson och Tove Jansson.
Kaarlo Karhi: Miten sisustan kotini?, 1938
En bok om heminredning.
Gunnar Mårtenson: Överstan och hennes värld, 1942
Gunnar Mårtenson: Överstan vid hemmets härd, 1943
Brita Hiort af Ornäs: Lill-Olle och harpalten, 1943
Lorenz von Numers: Tveskäggs krumelurer, 1943
Martin Söderhjelm: Om flugan Maja, 1944
Solveig von Schoultz: Nalleresan, 1944
Ole Reuter: Learn English, 1944–1945
Lorenz von Numers: Ordkynne, 1945
Gunnar Mårtenson: Vid närmare eftertanke, 1946
Carolus Sjöstedt (under pseudonymen Don Carlos):
Bröderna Borgs bedrifter, 1947
Lilli Forss-Nordström: Våren vaknar. Sagospel för större
och mindre barn, 1951
Eric Gardberg: Zebran Sebulon och andra djursagor, 1952
Lewis Carroll: Snarkjakten (övers. Lars Forssell och
Åke Runnquist), 1959
J. R. R. Tolkien: Bilbo, en hobbits äventyr
(övers. Britt G. Hallqvist), 1962
Lewis Carroll: Alice i underlandet
(övers. Åke Runnquist) 1966
Alice’s Adventures in Wonderland
(illustrationer Tove Jansson) 1977
37
Labora et Amare
38