Transcript Andra klassens hemlösa bara välkomna i kyrkan

Andra klassens hemlösa
bara välkomna i kyrkan
Det finns plats på härbärget – men hemlösa EU-medborgare är inte
välkomna. På jakt efter arbete lever hundratals fattiga européer på
Stockholms gator. Är du säker på att de som målade om hemma hos
dig i somras inte sover bakom en soptunna under Slussen?
text: Anna Fredriksson och Maria Korpskog foto: Elisabeth Edén
Anna-Maria och Tomaz
6
Socionomen • 2/2010
fattiga européer på Stockholms gator
et är en av dessa vinternätter
med hård vind och kraftigt
snöfall. Ingen vill gå ut som
inte måste. Hittills i år har termometern inte kommit över noll en enda dag
i Stockholm, ikväll visar den ”bara”
minus sju. Klara kyrka slår nio och Jan
Hallgren och Maria Törnqvist Tullberg
från Stockholms stads uppsökarenhet
ska avsluta sin kvällsrunda med ett
besök under Slussen.Vi passerar en av
Stockholms inneklubbar, Maria pekar
på en offentlig toalett som lyser upptaget – där har någon hittat nattens sovplats. Under betongbron, vid kanten av
vattnet, bakom varuvagnar och bråte
syns plötsligt tecknad barnfilm på en
liten teve. Anna-Maria, 40 och Tomaz,
37 är ”hemma”. Deras hem är omgärdat av inneklubbens soptunnor. Det ger
lite vindskydd i kölden. Över hela
hemmet skimrar ett gult bakgårdsljus.
Det här är inte en plats vanliga Stockholmare någonsin vistas på, om man
inte har vinglat ut från klubben för att
ta en kisspaus.
– Vi har egentligen ingen hjälp att
erbjuda dem.Vi tittar förbi mest för att
se att de lever, säger Jan Hallgren.
D
Anna-Maria kom till Sverige för ett år
sedan för att arbeta som städerska i
olika privatpersoners hem. Men efter
tre månader fick hon inte mer arbete.
Nästan samma sak gäller för Tomaz,
som arbetade som snickare. De hade
sålt sina ägodelar i Warzawa, lämnat allt
bakom sig. Nu vill de inte göra den
förnedrande resan hem igen, det är
ändå i Sverige som framtiden finns,
säger Tomaz. Att vara hemlös i Polen är
inte ett alternativ för dem, där är risken
ännu större att frysa ihjäl. I Stockholm
får de mat, dusch och kläder hos
Stadsmissionen och Ny Gemenskap.
Och snart får de säkert nya jobb. Men
Anna-Maria har en otäck skrällhosta.
Maria Törnqvist Kullberg sätter sig
intill henne, ber henne söka upp läkare
på Hållpunkt om hon får feber. Hållpunkt är Stockholms läns landstings
vårdcentral för hemlösa.
”Det kan lätt bli lunginflammation
när man sover ute i det här vädret”,
säger Maria Törnqvist Kullberg.
Socionomen • 2/2010
Det finns en tak-över-huvudetgaranti i Stockholms stad. Men en härbärgesnatt är ingenting man har rätt till
bara sådär. Den ska biståndsbedömas
och kan endast komma i fråga för den
som har en socialförvaltning i Stockholm som är beredd att betala för
platsen. Det har förstås inte Anna eller
Tomaz, de står utanför alla skyddsnät.
Visserligen finns det ett ”vistelsebegrepp” i Socialtjänstlagen som säger att
socialnämnden har ett ansvar för dem
som vistas på orten – men Stockholm
stad har bestämt att Tomaz och AnnaMaria och de andra som vi träffar inte
omfattas av lagen. De vistas här – men
ändå inte.
Anna Johansson är enhetschef på nya
Stadsmissionsgården.Varje dag har
Stadsmissionen besök av ett 30-tal
EU-medborgare i akut hemlöshet.
De kommer från Rumänien, Polen,
Baltikum.
– I nio fall av tio är de arbetssökande, arbetsföra hantverkare. De har en
orealistisk bild av hur lätt det är att få
jobb.Vi tar emot dem i våra dagöppna
verksamheter men akutboendena är
finansierade enligt köp- och säljsystem. Det innebär att staden inte
betalar för dem och då kan vi inte ge
dem sängplats.
Köp-och-sälj, men hur stämmer
det med det kristna budskapet? Jodå,
Stadsmissionen har också en eller två
platser som är gåvofinansierade och de
har diskuterat att öppna ett särskilt
boende för den här gruppen hemlösa.
Men det skulle knappast räcka menar
Anna Johansson.
– Gruppen har blivit alldeles för
stor och kräver större insatser är bara
ett härbärge. Det är väldigt enkelt att
hänvisa till Stadsmissionen och säga att
det här får ni lösa.Vi har försökt lyfta
frågan flera gånger med Stockholms
stad. Hur hjälper vi utan att stjälpa?
Staden svarar att de här personerna inte
har rätt tillhörighet.
Anna Johansson menar att det blir
ett Moment 22. Personer som Maria
och Tomaz kanske inte mår så dåligt
från början men hemlösheten gör dem
undernärda och ger dem panikångest.
De får köldskador och kan börja missbruka för att hålla sig varma. Deras
skulder växer. Kanske har de sålt ägo-
Anna-Maria och Tomaz
7
fattiga européer på Stockholms gator
delar för att ta sig hit. De lånar pengar
för att skicka till familjen, det blir ett
stigma att inte fixa det, återvända blir
inte längre möjligt.
– Att inte möta den här gruppens
behov från början får konsekvenser
som samhället sedan ändå måste ta tag
i, säger Anna Johansson.
Hon tycker att Oslo gör rätt som
har öppnat ett akutboende utan krav på
tillhörighet.
– Norge är inte ens med i EU men
gör en helt annan bedömning än
Stockholm. De tar emot av humanitära
skäl. Det må vara att det lockar till sig
en del, men bättre det än att någon
fryser ihjäl.
Det traditionella arbetet med akut
hemlösa handlar om att fånga upp dem,
motivera dem att komma vidare,
kanske i ett lågtröskelboende. Det
arbetssättet fungerar inte för den här
gruppen menar Anna Johansson.
– Om det är realistiskt ska de
komma in på arbetsmarknaden. Ett
samarbete kring fri rörlighet måste
omfatta alla.
Det är vad näste polske man vi
träffar vill. Han heter också Tomaz.
Och han hade ett jobb som målare i
ett svenskt företag fram till i somras.
Tomaz är trettio år och han bor på en
madrass på en refug mitt i Slussens trafiksystem. Han sitter där, mitt emellan
vägarna, mitt i den högljudda trafiken
med en folköl i handen och tittar rakt
fram. En ensamhet som inte går att
värja sig för.Tomaz vill inte vara med
på bild, men vi får fotografera hans
händer. Starka händer som bara väntar
på att få hugga i igen. Snart kommer
hans förre chef tillbaka från en lång
utlandssemester i Thailand och då
kanske Tomaz får jobb. Kanske.Tomaz
säger att hans dröm är alla människors
dröm; en familj, ett jobb, ett hem. Att
det är vad han hoppas på och tänker
kämpa för. Uppsökarna säger att de rätt
förfärliga boplatserna visar hur utsatt
den här gruppen är även bland andra
hemlösa. Svenska hemlösa tipsar ofta
varandra om bra ställen att sova på, de
hjälper varandra och sover ibland tillsammans. Skapar så mycket trygghet
som möjligt.
8
Ulf Kristersson, moderat socialborgarråd i Stockholms stad är väl medveten
om den ökande gruppen EU-migranter, än så länge några hundra, på Stockholms gator.
– Vår avsikt får inte vara att begränsa
människor som vill söka lyckan. Den
fria rörligheten används så som den är
tänkt att användas men sedan klarar de
här personerna inte av att försörja sig
själva.
Ulf Kristersson är ordförande i
Eurocities sociala forum där alla Europas huvudstäder är överens om att
hemlösa utan skyddsnät är en akut
social fråga. Det finns en samsyn som
Ulf Kristersson säger är ovanlig.
– Vi kan hjälpa dem tillbaka, men
det vill de inte. Det finns en gränsyta
mot trafficking, de är hitlurade för att
jobba svart som hantverkare, det är ju
inte lagligt.
Han tycker det finns goda skäl att
inte öppna härbärgesplatser för arbetslösa EU-migranter utan uppehållstillstånd. Och han förstår frivilligorganisationerna som bara vill ha ”traditionella” hemlösa människor på sina härbärgen.
– I grund och botten måste det
handla om att hjälpa människor att förstå hur man kan vara här, att man måste
ha ett arbete och kunna försörja sig.
Vår uppgift som en lokal socialtjänst är
inte att specialanpassa Stockholm till
migrantvågor som inte är lagliga.
Socionomen • 2/2010
fattiga européer på Stockholms gator
Människor måste vara här på lagliga
villkor eller återvända hem.
Ulf Kristersson säger att det finns
ett samarbete med ambassaderna, de
kan inte bara se på hur landsmän far
illa. Men kvinnan i växeln hos Polens
ambassad förnekar att det finns några
polska hemlösa i Stockholm. Polens
konsul, Radomir Wojciechowski
uttrycker sig lite annorlunda.
– Det finns hemlösa överallt i hela
världen, vi ser inte något speciellt problem just här. Polacker kan komma till
oss för viss hjälp, men det är deras val
att ta ett säsongsjobb här.
30000 polacker har kommit till
Sverige och registrerat sig lagligt sedan
2004 berättar han. Många letar efter
jobb, också på svarta marknaden.
– Varje dag ringer folk till oss och
säger:Vi har inget kontrakt, nu får vi
ingen lön, hjälp oss. Jag tror inte de
kom hit för att bli hemlösa. Storbritannien och Frankrike är bättre val, Sverige är inget bra ställe för polacker att
vara hemlösa, säger Radomir Wojciechowski.
Nej, Sverige och Stockholm kanske inte
är något bra val. Alla blev tagna på
sängen av den stränga kylan som höll i
sig. Den första februari gick flera organisationer ihop och Klara församling
öppnade sitt kyrkorum. Diakonassistent
Lars Thorstensson tar emot tillsammans
med ett stort antal volontärer som
också sover över i kyrkan. Kyrkorummet känns som en fantastisk sovplats i
jämförelse med de boplatser vi tidigare
besökt. Lars Thorstensson är väldigt
stolt över sin kyrka.Vid frågan om hur
det känns att han och hans volontärer i
natt är de enda i hela Stockholm som
erbjuder hjälp åt dessa hemlösa ler han
bara outgrundligt. ”Alla kan göra
något”, säger han.
När dörrarna öppnas klockan 22 är
plötsligt hela världen representerad
bland det dryga tiotal som viker upp
sina Ikeasängar och ställer ut där de vill
sova. Många är unga, runt 30, alla är
lugna. Men ilskan bubblar under ytan
hos Hicham som varit fem och ett
halvt år i Sverige. Han har suttit ett år
och två månader i häkte. Utan pass,
Socionomen • 2/2010
född i Marocko, var han 14 år när han
kom till Europa. Polisen letade med
hjälp av Interpol efter något land som
ville ta emot honom. Det fanns inget så
för 26 dagar sedan blev han utsläppt.
– Rakt ut i kylan utan någonstans
att ta vägen. Ge mig de sista fyra siffrorna så jag har ett personnummer. Då
slipper jag stjäla, kan skaffa ett jobb och
bilda familj. Jag vill bli pappa, säger han.
Eftersom han har varit så länge i
Sverige är svenska ändå ett av de språk
han talar bäst. Men det går att kommunicera med Hicham på många språk;
arabiska, spanska, franska, engelska. Han
har vandrat genom Europa och lärt sig
en hel del på vägen.
– Men ändå är jag inte välkommen
någonstans, säger han bittert. Inte ens i
Marocko. Jag har träffat dem på ambassaden, pratat med dem om min uppväxt i Atlasbergen, men de tycker att
9
fattiga européer på Stockholms gator
jag har fel arabisk accent. Att jag inte
längre talar som en riktig marockan.
Det är för att jag under många år har
pratat arabiska med folk från Mellanöstern. Jag var ju bara ett barn när jag
lämnade Marocko.
Krystyf, 30 år, från Polen, har redan
krupit ner under täcket, längst fram i
kyrkan. Han såg en annons om ett
elektrikerjobb på Internet för sju
månader sedan. På första stället blev
han lurad på lönen, men nästa gång
gick det bättre. Han hyrde ett rum,
tjänade ihop mycket pengar, skulle åka
hem till Polen över jul. Men någonting
gick snett, han blev bestulen på allt och
nu är han här i kyrkan. Han vill inte
skylta med sitt riktiga namn eller vara
med på bild.Vill inte minska sina chanser att få arbete. På måndag börjar han
läsa svenska vid SFI.
10
– Jag väntar på våren, då får jag jobb
igen, säger han trosvisst.
Usha Sadasan, är en av två kvinnor
som kommit till Klara kyrka ikväll.
Hon är född i Indien och är här med
sin tjeckiske man Milan. De träffades
för två år sedan när de båda två sov som
hemlösa på en strand i Italien. Dit hade
Milan kommit för att arbeta som barrista på ett café. Men det jobbet tog
slut, han hade inte råd med sin lägenhet
och i väntan på nästa jobb sov han
utomhus. Usha är 37 år och har bott i
Italien i 17 år. Hon har varit gift med
en italiensk man och har två tonåriga
barn där. Hennes man slog henne ofta
och till sist tröttnade han på henne.
Slängde ut henne på gatan och förbjöd
henne att träffa barnen. Hon hade varit
hemlös i Italien i ett år innan hon träffade Milan. Milan är
orolig för Ushas hälsa.
Hon har ont i njurarna
och ryggen och de har
vid tre olika tillfällen
varit inne på Södersjukhusets akut för att träffa
läkare. Men för all
behandling utöver den
rent akuta undersökningen vill sjukhuset ha
tvåtusen euro. Ändå
fortsätter Milan att ta
med Usha till sjukhuset.
Kanske att de någon
gång ska träffa en läkare
som ger Usha behandling ändå?
”Se på henne” säger
Milan ömt när Usha
jämrande lägger sig på
sin madrass i kyrkan.
”Nu är hon så sjuk och
trött. Men vet du att
hon har varit filmstjärna
i Indien? När den italienske mannen träffade
henne, när hon var ung,
då var hon en Bollywoodstjärna. Hon har
dansat i åtta filmer. ”
Hans Swärd, professor på Socialhögskolan
vid Lunds universitet,
ser inte fler platser som
de i Klara kyrka som någon bra lösning. Han säger att det institutionaliserar en underklass och skapar reservat
för de fattigaste genom att hålla människor precis över vattenytan.
Anna Wigenmark är jurist och expert på
mänskliga rättigheter. ”Det ska inte
vara någon skillnad på folk och folk”,
säger hon. Ur ett internationellt perspektiv är rätten till bostad en fundamental, grundläggande rättighet för
alla. Att lyfta ut alla som inte har uppehållstillstånd i Sverige ur Socialtjänstlagen skulle nog FN se som diskriminering av en särskilt utsatt grupp. Om det
fanns en individuell klagomålsrätt. Men
Sverige har valt att se på mänskliga rättigheter på ett annat sätt. Att de inte ska
kunna krävas ut.
Usha Sadasan
Socionomen • 2/2010
fattiga européer på Stockholms gator
– Jag blir inte förvånad över att
Norge har valt att se på den här gruppen hemlösa på ett annat sätt, säger
Anna Wigenmark. För Norge har, till
skillnad mot Sverige, valt en annan
riktning i sin syn på mänskliga rättigheter.
Anna Wigenmark menar att Socialtjänstlagen självklart gäller för alla som
vistas i en kommun.
– Men hur ska du kunna hävda dina
rättigheter som enskild individ? Du
träffar ju inte, som hemlös, en biståndsbedömare som du kan säga till: ”Jag
kräver att bli behandlad enlig FN-konventionen om ekonomiska, kulturella
och sociala rättigheter”. I dessa ingår
rätten till bostad. Sverige ratificerade
den här konventionen redan i mitten
på sjuttiotalet. Så den borde inte vara
någon nyhet för Socialtjänsten.
Anna Wigenmark berättar vidare
om en FN- rapport runt ”rätten till
hälsa”, från 2007, där rapportören var
väldigt kritisk till att alla människor i
Sverige inte har samma rätt till hälsa.
– Rätten till bostad är lika fundamental och grundläggande som rätten
till hälsa, så det här är klara fall av diskriminering. Det finns också en FNkonvention som behandlar rätten till
miniminormer för immigrantarbetare
och deras familjer – men den har Sverige vägrat skriva på.
Anna Wigenmark ser inte diskussionen om hur mänskliga rättigheter
ska kunna tillämpas på den här gruppen som en partipolitisk fråga. ”I de
här frågorna har samtliga svenska regeringar sedan 1990 varit lika goda kålsupare”, säger hon. När hon får veta
att det också handlar om en grupp
hemlösa från Polen och Rumänien
säger hon:
– Men då är de ju hemlösa EUmedborgare som omfattas av likabehandlingsprincipen. Den gäller alla
rättigheter som vi svenska medborgare
har.
Anna Wigenmark berättar att Sverige nu inför rätt till rättsprövning vid
avvisningsbeslut – just vad gäller EUmedborgare – en rättighet som inte
andra medborgare har. Att Sverige hela
tiden, precis som resten av EU:s länder,
Socionomen • 2/2010
tar små steg som skiljer ut EU-medborgare från andra medborgare.
– Därför känns det konstigt att man
i det här läget inte ger EU-medborgare
en mer human behandling. Spontant
känner jag att den här likabehandlingsrätten borde skydda dem. Det finns liksom första klassens hemlösa, andra klassens och tredje klassens.Tredje klassens
hemlösa är de som har haft oturen att
födas utanför EU:s murar.
Och om det är tusen hemlösa
östeuropéer i Stockholm nästa vinter?
Anna Wigenmark menar att man inte
bryr sig om dem från myndighetsnivå.
Och då är det kanske inte så dumt om
den här gruppen blir mer synlig?
– De har inte rätt att rösta, men det
finns ändå människor som bryr sig om
dem. Låt oss få en öppen diskussion om
de här frågorna.
En som har försökt få i gång en diskussion är journalisten Kristina Mattson.
Med boken ”De aningslösa och de
papperslösa” fick hon många att börja
fundera över vem det är som lägger
golven och vem det är som städar
köken hemma hos folk. Hon beskriver
strömmen av människor, alla olika
11
fattiga européer på Stockholms gator
nationaliteter, in till Lidingö tidigt om
morgnarna, samtidigt som Lidingöborna färdas över bron, åt andra hållet.
Människor som ska ta hand om tvätt
och städning av deras hem.
– Det här är EU:s öppna arbetsmarknad. Folk som släpar sig fram på
uselt betalda jobb som ingen svensk vill
göra.
Kristina Mattson menar att det är
många som vinner på att det finns en
svart arbetsmarknad. Men på sikt är det
bara dåligt för de papperslösa. Även om
det blir en ökande svart marknad så
förbättrar det inte deras villkor.
Erik Bohman är pressansvarig vid
Skatteverkets huvudkontor. Han berättar att regeringens genomförda avdragssatsning på ROT-avdrag och hushållsnära tjänster är en succé. Skatteverket tror att avdragsmöjligheterna har
lett till att en del arbeten som tidigare
utfördes svart nu har blivit vita. Organisationen ”Företagarna” har räknat ut
att avdragen har lett till 12 000 nya
jobb.
– Vi tror också att det här skapar fler
vita jobb.Vi kan se att av de ansökningar som kommer in så är 10 procent från
nystartade företag, säger Erik Bohman.
Men hur kan vi veta att de vita
pengar vi betalar till en företagare inte
omvandlas till svarta pengar när denne i
sin tur anlitar en underentreprenör?
Kristina Mattson beskriver svårigheterna, för tjänstekonsumenten, att
säkert veta skillnaden mellan svarta och
vita arbetstillfällen så här:
– Den svarta och den vita ekonomin är så sammanflätad. Särskilt i storstäderna. Och, som jag visar i boken,
kan det vara väldigt svårt att avgöra om
ett jobb är helt igenom vitt, eller svart.
Den firma du anlitar kan i sin tur ha
anlitat en annan firma, som ger usel lön
till papperslösa. Men om personen som
ska utföra arbetet inte alls talar svenska
borde det inte vara så svårt att komma
med en kvalificerad gissning.
Regeringen har budgeterat 3,5 miljarder för de hushållsnära tjänsterna och
ROT-avdragen. Men avdragen kostade
2009 över 5 miljarder. Erik Bohman
från Skatteverket får avsluta:
– Det är tänkt så att staten i slutänden får tillbaka pengarna, eftersom
arbetsgivarna kommer att betala in mer
arbetsgivaravgifter. Men det är för
tidigt att kunna läsa av den effekten
ännu.
Huruvida de hushållsnära tjänsterna
verkligen medför mer pengar till statskassan lär vi få veta i framtiden.Tills
vidare får vi själva fundera på en ny
fråga:Var bor hon som städar vår toa
och han som renoverar badrummet?
Kanske bakom en soptunna nära dig? ■
I
D
V
R
m
h
lå
Vi
Vi
in
de
Vi
Vi
ta
w
02
D
Ko
Ko
in
0
N
Nu
för e
flyk
12
Socionomen • 2/2010