Transcript Den første undersøgelse af mælk fra bevaret Sortbroget

NORDISK GENBANK HUSDYR • NR. 1 • FEBRUAR • 2006
FOTO: VERA GJERSØE
Den første undersøgelse af mælk fra
bevaret Sortbroget Jysk Malkerace . . . . . . . . . . . . . . 3
Läget i det svenska bevarandearbetet av
nötkreatursraser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Det finska bevarandearbetet av nötkreatursraser . . . 6
Bevaring av gamle norske storferaser . . . . . . . . . . . 7
Islandsfe . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Seminarum i Skara avslutade projektet . . . . . . . . . 10
FOTO: ISLANDS BONDEORGANISASJON
NGHNYTT0106 1
13-02-06 10:51:26
Lederen
Arbeidet til Nordisk Genbank Husdyr har helt siden
starten i 1984 dreid seg mye om storfe. Dette er en
stor og betydningsfull næring for Norden. Allerede i
1994 ble det startet et prosjekt hvor man skulle se på
de genetiske profiler hos nordiske storferaser. Dette
prosjektet har seinere blitt utvidet til Nord-europeiske
storferaser. Prosjektet har etter hvert munnet ut i en
rekke prosjekter og ennå brukes det data derfra i flere
nye prosjekter. Det ble funnet tendenser til tap av
genetisk variasjon både i små og store populasjoner
og at gensammensetningen hos mange raser ikke har
endret seg mye. Videre ble det funnet at de nordiske
storferasene er i slekt, og det er utviklet et eget
slektskapstre som viser hvor nært de nordiske rasene
står hverandre.
En oppramsing av alle prosjektene som har hatt
med storfe å gjøre skal jeg ikke gi, men henviser til
vår Internettside www.nordgen.org/ngh. Men en ting
jeg har lyst til å nevne, er vårt siste prosjekt som nå
er avsluttet; ”Bærekraftig utnyttelse av den røde
nordiske mjølkekupopulasjonen som genetisk ressurs”.
Prosjektet har belyst spørsmål som har betydning for
hvordan den røde nordiske mjølkekupopulasjonen
best kan forvaltes for å sikre avlsmessig framgang,
samt å holde konkurransekraften oppe for i forhold til
andre raser. Samtidig har man belyst muligheter for å
minimalisere risikoen i form av innavl og tap av genetisk
variasjon. Mer om dette kan man lese i artikkelen som er
med i dette nummeret eller gå inn på vår Internettside,
der vil dere finne hele rapporten.
Vi går et spennende år i møte når det gjelder
husdyrgenetiske ressurser på både nordisk og
internasjonalt plan. Det er på nordisk plan i gang en
vurdering av hvordan arbeidet med genetiske ressurser
skal organiseres i Norden. Dette arbeidet regner man vil
være ferdig i løpet av sommeren, og det blir spennende
å se hva slags konsekvenser dette får for oss. Videre er
det på internasjonalt nivå arbeid i gang når det gjelder
regulering av husdyrgenetiske ressurser – hvem er eier
dem?
Liv Lønne Dille
Redaktør
FOTO: LIV LØNNE DILLE
2
NGHNYTT0106 2
13-02-06 10:51:28
Den første undersøgelse af mælk fra
bevaret Sortbroget Jysk Malkerace
Selv efter 50 års intensiv selektion for højere
mælkeydelse må det konstateres at det stadig er mælk
der kommer ud af yveret!
konstatere at alle mælkeprøverne fra SJM koagulerede
mens flere af mælkeprøverne fra SDM-DH ikke
koagulerede efter tilsætning af osteløbe. Der er derfor
grund til at tro at mælken fra SJM vil egne sig godt f.eks.
osteproduktion.
Ud fra mine undersøgelser kunne jeg ikke se nogen
forskel i proteinsammensætningen i mælken fra
de to racer. Det er dog muligt at en mere detaljeret
undersøgelse vil kunne afsløre forskelle i proteinernes
opbygning og egenskaber i mælken fra de to racer.
Faktaboks 1
FOTO: LEO KORTEGAARD
Kristian Kortegaard
I min specialeopgave1 på agronomstudiet sammenlignede
jeg mælk fra køer af racen Sortbroget Jysk malkerace
(SJM) med mælk fra Sortbroget Dansk MalkeraceDansk Holstein (SDM-DH). Opgaven havde til formål
at undersøge om mælkens indhold af fedt, protein,
kasein havde ændret sig som følge af de sidste 50
års ydelsesfremgang. Jeg målte derudover på nogle
faktorer, som kunne vise om mælken fra de to racer kan
forventes at have forskellige egenskaber i forhold til
f.eks. osteproduktion samt om produkter lavet af mælk
fra SJM og SDM-DH kan forventes at være forskellige mht.
konsistens.
Mælken fra SJM havde et meget lavere fedtindhold end
mælken fra SDM-DH. Mælkens indhold af fedt og protein er
vist i faktaboks 1. Specielt i perioden fra kælvning og 6 uger
frem havde SDM-DH en højere fedtprocent. Dette skyldes
hovedsagligt, at de højtydende køers foderoptagelse ikke
kan følge med mælkeydelsen i denne del af laktationen, og
de derfor mobiliserer kraftigere af kroppens fedtdepoter
end de lavere ydende SJM. Modsat fedtindholdet havde
mælken fra SJM et højere proteinindhold end mælken fra
SDM-DH, ligesom mælkens proteinindhold var lavest tidligt
efter kælvning hos SDM-DH.
På grund af det højere indhold af protein kan det
forventes at mælken fra SJM vil give et højere osteudbytte
end mælk fra SDM-DH. Ud over det højere indhold af
protein fandt jeg ikke noget der tyder på at mælken fra
SJM er mere egnet til ostefremstilling. Jeg kunne dog
Protein %
Kasein %
Fedt %
SJM 0-6
uger
3,26 a
2,39 a
2,00 a
SJM > 6
uger
3,19 a
2,36 a
2,27 a
SDM 0-6 SDM >6
uger
Uger
2,88 ab
3,04 b
ab
2,08
2,25 b
b
4,99
4,32 b
F
Forskelligt bogstav viser signifikant forskellige værdier
Jeg fandt at mælken fra SJM indeholdt mindre fedtkugler
end mælken fra SDM-DH i de første 6 uger af laktationen.
Det kan derfor forventes at mælk fra SJM i denne periode
vil give et mælkeprodukt med en mere cremet og
smeltende tekstur end mælk fra SDM-DH.
SJM køerne gik med deres kalve og levede udelukkende
af græs i forsøgsperioden mens SDM-DH køerne blev
udvalgt fra den eksisterende malkekvægbesætning på
Danmarks Jordbrugsforskning. Denne forskel i fodring
har formodentlig påvirket mælkens sammensætning.
SJM køerne blev håndmalket hvilket formodentlig har
givet en lidt lavere fedtprocent i mælken end hvis de var
blevet malket med malkemaskine, fordi den sidste mælk
der bliver malket ud er federe end den første. Ud fra en
videnskabelig tilgang ville det være ønskeligt at have den
samme fodring til begge racer for at fjerne den usikkerhed
det giver på resultaterne.
Resultaterne i min opgave viste ikke nogen klare
forskelle i proteinsammensætning eller forventninger om
at mælken fra SJM generelt har nogle markant forskellige
egenskaber fra mælk fra SDM-DH. Jeg mener derimod at
potentialet må være større i at udnytte SJM køernes evne
til at omsætte store mængder grovfoder til mælk, hvilket
formodentligt gør dem i stand til at producere mælk i et
meget mere ekstensivt system end det nuværende danske
landbrug.
P
K
F
F
1Med titlen: “A study on the composition of milk from the native Danish
Jutland cattle SJM and comparison with contemporary SDM-Danish
Holstein”
3
NGHNYTT0106 3
13-02-06 10:51:30
Läget i det svenska bevarandearbetet av nötkreatursraser
Göte Frid
I syfte att öka antalet vuxna, renrasiga djur av inhemska
hotade raser kan djurhållare få en årlig ekonomisk
ersättning inom ramen för det svenska miljö- och
landsbygdsprogrammet. Ersättningen är 1000 kr per ko
och totalt har cirka 3.3 mkr utbetalats till nötkreatursraser
under år 2005. I de flesta fall har antalet djur av
ersättningsberättigade raser ökat under de senaste åren,
vilket indikerar att ersättningarna har avsedd effekt. Värt
att notera är emellertid att även om antalet djur av de
hotade raserna ökar, så används inte alla i avel.
Föreningar som verkar för bevarande av inhemska
husdjursgenetiska resurser har även möjlighet att få
stöd inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet.
I storleksordningen handlar det om 1,6 miljoner kronor
som 15 föreningar för olika djurslag delat på. Pengarna
används huvudsakligen till informationsmaterial
och föreningstidskrifter och bidrar på så vis till ökad
kännedom om de aktuella raserna och skötseln av dem.
Denna kunskap är nödvändig för att främja bevarandet av
raserna.
Nuvarande miljö- och landsbygdsprogram går ut under
2006. Ett intensivt arbete pågår därför just nu (januari
2006) med planering för kommande program som sträcker
sig fram till 2013.
t
FOTO: JESPER EGGERTSEN
Nötkreatur i genbank (g) och i Jordbruksverkets CDB-register. Observera att uppgifterna gäller samtliga han- respektive
hondjur av respektive ras och inte hur många som använts i avel under året.
Ras
Rödkulla
Fjällras
Fjällnära ko
Väneko
Bohuskulla
Ringamålako
2001
178 + 568
386 + 1496
47 + 132 CDB
43 + 126 (g)
6 + 18 CDB
3 + 17 (g)
44 + 97 CDB
28 + 64 (g)
2002
319 + 744
836 + 2059
35 + 100
57 + 150 CDB
37 + 143 (g)
6 + 21 CDB
3 + 18 (g)
50 + 101 CDB
36 + 71 (g)
2003
466 + 940
1095 + 2601
2004
513 + 1169
1222 + 2990
2005
562 + 1354
1396 + 3359
54 + 173 CDB
33 + 163 (g)
8 + 24 CDB
5 + 20 (g)
49 + 112 CDB
16 + 73 (g)
61 + 179 CDB
25 + 160 (g)
8 + 26 CDB
7 + 20 (g)
40 + 70 CDB
20 + 65 (g)
53 + 183 CDB
6 + 27 CDB
43 + 83 CDB
4
NGHNYTT0106 4
13-02-06 10:51:31
Nya åtgärder som diskuteras är bl.a. ekonomiskt stöd för
förflyttning av handjur samt ekonomiskt ersättning för att
föra register och stamböcker.
Behovet av bevarandeåtgärder för äldre stammar av
svensk låglandsboskap är också en aktuell fråga.
Samling av sperma från tjurar av
utrotningshotade raser
Sedan 1993 har Jordbruksverket medverkat i verksamheten
med samling av sperma från tjurar av utrotningshotade
raser i syfte att ha kvar genetiskt material som en reserv
inför framtiden och i händelse av populationskrascher.
Till stationen i Alebäck utanför Skara tog man 2005
in sammanlagt 10 tjurar, varav tre allmogetjurar (väne
och ringamåla), tre av fjällras, en av fjällnära ras samt
tre rödkulletjurar. Sperma kunde samlas från alla tjurar
utom från rödkullan Krikelin. För att sperma ska kunna
användas kommersiellt i Sverige, ska spermierörligheten
(motiliteten) vara 50 % eller högre. Doser med lägre
motilitet läggs in i spermalager för att vara tillgängliga för
speciella ändamål. Oberoende av motiliteten läggs dock
minst 50 doser i genbanken.
Jordbruksverket inrättade under 2005 en referensgrupp
(husdjursgenetiska rådet) som ett rådgivande organ i
arbetet med husdjursgenetiska resurser. I rådet finns
SLU, Stockholms universitet, Naturvårdsverket, Centrum
för Biologisk Mångfald och länsstyrelsen representerade
liksom avelsorganisationer och rasföreningar dessutom
deltar djurparksföreningen och Nordisk Genbank Husdjur.
Rådet har rekommenderat Jordbruksverket att sperma
från spermabanken bara ska användas till hondjur av
samma ras som donatorn. Rutiner för att säkerställa detta
diskuteras inom verket.
Utöver rådet har Jordbruksverket också bildat en
samarbetsgrupp för att förbättra informationen om hotade
husdjursraser.
Nötkreatursraserna fjällras och rödkulla har under året
fått nya raskoder av Svensk Mjölk vilket innebär att de
inte längre går under samma raskod som SKB (Svensk
Kullig Boskap). Rödkulla har tilldelats raskod 40 och
fjällrasen raskod 41. SKB har raskod 3. Effekterna av denna
omkodning förväntas innebära en ökning i antal rödkullor
och fjällrasdjur och en minskning av djur kodade som SKB.
Genom uppdrag som regeringen givit Jordbruksverket
kommer två områden av stor betydelse för arbetet
med att bevara husdjursgenetiska resurser att särskilt
belysas under 2006. Det första gäller ett underlag
för utvärderingen av miljökvalitetsmålet ”Ett rikt
odlingslandskap” och hur delmålen för husdjursgenetiska
resurser bör se ut för att få den långsiktighet som krävs för
de olika rasernas förvaltning. Uppdraget ska presenteras i
sin helhet i december 2006.
Det andra området handlar om systematisk samling
och lagring av genetiskt material. Här ställs bl.a. frågan
om det behövs annat material än den sperma som i dag
samlas och om fler djurslag bör samlas för en långsiktig
förvaltning av de husdjursgenetiska resurserna. Förslaget
ska kostnadsuppskattas. I maj ska Jordbruksverket lämna
ett svar.
Ett uppdrag om hur husdjursgenetiska resurser kan
tryggas genom beredskaps- och katastrofplaner m.m.
har lämnats i december 2005. Åtgärder för ett säkert
registreringsarbete och skydd för rovdjur är exempel på
förslag som kostndsberäknats.
Resultat från frysning av tjursperma från allmoge-, fjällras-, fjällnära- och rödkulletjurar år 2005.
Födelse-id
Namn
Ras
SE- 42989-25
SE-68723-4002
SE-27796-10
SE-1103-1239
SE-29982-143
SE-13581-273
SE-36330-1034
SE-41021-580
SE-61821-28
SE-53789-7028
Fredriksdals Galder
Frej
Rainman
Dagobert
Frej
Harliè
Linus
Tengil
Krikelin
Humle
Väne
Väne
Ringamåla
Fjällras
Fjällras
Fjällras
Fjällnära
Rödkulla
Rödkulla
Rödkulla
Totalt antal
frysta strån
297
258
655
291
501
640
353
122
0
310
Antal strån godkända för
kommersiellt bruk
genbank
247
50
208
50
319
336
241
50
451
50
269
371
303
50
72
50
0
0
260
50
5
NGHNYTT0106 5
13-02-06 10:51:32
En brokig mångfald uppfödare skapar en grund för att
boskap av lantras ska bevaras i Finland
FOTO: ANNELI NUORANNE
Heli Vuorio, Katriina Soini och Taina Lilja
Att lantraserna är utrotningshotade har uppmärksammats
på sista tiden. Också i Finland har åtgärder börjat vidtas
för att garantera att raserna bevaras för kommande
generationer. Öst-, väst- och nordfinska boskapsraser
producerar mindre än de dominerande raserna, och med
hjälp av miljöstöd försöker man utjämna denna skillnad.
Även om stödet är ett viktigt tillskott för uppfödaren
räcker det ofta inte till att kompensera skillnaden mot den
dominerande rasen. Uppfödarna av lantrasboskap har ofta
också andra värden än de ekonomiska.
I den uppfödarenkät som Forskningscentralen för
jordbruk och livsmedelsekonomi gjorde på våren 2005
undersöktes vilka de är som föder upp boskap av lantras
och varför. Enkäten väckte ett stort intresse bland
uppfödarna av lantrasboskap: sammanlagt 300 uppfödare
av kor eller får av lantras svarade på enkäten och
svarsprocenten steg till över 50 %. Av materialet framgick
det att uppfödarna av lantrasboskap inte alls bildar en
homogen skara, utan en brokig mångfald uppfödare ingår
i gruppen.
För det första finns det boskap av lantras på många olika
slags gårdar. Antalet djur varierar från enstaka nötkreatur
till tiotals kreatur. Uppfödarna av finsk boskap kan grovt
indelas i två grupper, det vill säga uppfödare vars hela
eller nästan hela kreatursbesättning består av kor av
lantras, samt av uppfödare som bland sina kor av rasen
ayrshire eller frisisk ko har ett par lantraskor. De som bara
föder upp finsk boskap har ofta långa traditioner bakom
sig och går in för husdjursförädling. I Finland finns det
några tiotal större besättningar, med över tio exemplar,
och två av dem finns på fängelsegårdar som drivs av
samhället. En ko av lantras som skaffas till en gård med
annan boskap berättar om uppfödarens hobby, intresse
eller nyfikenhet på speciella djur och djur med annorlunda
utseende. En drivfjäder till att börja föda upp lantrasdjur
har varit intresse för att bevara lantraserna.
Enligt uppfödarna anpassar sig lantraskorna bra till
moderna ladugårdar, lär sig mjölkningsroboten och att
äta vid foderstationer. Men en koplats i en ny modern
ladugård är dyr så det är sällan ekonomiskt möjligt att ha
lågproduktiva lantraskor. På mindre och mer traditionella
gårdar däremot finns det intresse för en ökning av antalet
kor av lantras.
För det andra finns det stora variationer i uppfödarnas
motiv att ha öst-, väst- och nordfinska boskapsraser.
Uppfödarna av lantrasdjur kan indelas i fyra olika
typer: produktionsinriktade, värdeinriktade,
traditionellt inriktade och emotionellt inriktade. För
den produktionsinriktade uppfödaren är lantrasdjuren
i första hand bara djur som producerar och de innebär
inkomster för gården. Den värdeinriktade uppfödaren
å sin sida koncentrerar sig inte på djuret i ekonomisk
betydelse utan djurets andra värden betonas mer:
uppfödandet av lantrasdjur kan till exempel vara en
hobby eller en sätt att värna om den finska kulturen. Den
traditionella uppfödaren har lantraser för att fortsätta
gårdens traditioner och den emotionellt inriktade
uppfödaren förknippar starka känslor med skötseln av
djuren. De vanligaste uppfödartyperna är produktionsoch värdeinriktade, medan de två andra typerna i
uppfödargruppen är få. De flesta uppfödarna har drag av
de olika typerna.
En bred uppfödarskara är en garanti för att lantraserna
ska bevaras i framtiden. Härigenom hotas inte hela
rasens framtid av till exempel växlingarna i stödpolitiken
eller att en viss grupp, till exempel äldre jordbrukare,
lägger ner djuruppfödningen. Å andra sidan skapar
mångfalden i uppfödargruppen utmaningar för planering
av skyddsverksamheten. Det verkar också som om det
förutom ekonomiska styrmetoder också krävs till exempel
information, rådgivning och kontakt mellan uppfödarna
för att garantera en framtid för den finska kon. En speciellt
viktig faktor enligt enkäten tycks vara att uppskattningen
av uppfödarna av lantraser skulle höjas förutom i
samhället också av andra boskapsuppfödare.
6
NGHNYTT0106 6
13-02-06 10:51:32
Bevaring av gamle
norske storferaser
FOTO: NORSK LANDBRUKSMUSEUM
Mona Gjerstad Holtet
Det drives bevaringsarbeid for seks gamle norske
storferaser: Telemarkfe, sidet trønder- og nordlandsfe
(STN), dølafe, vestlandsk fjordfe, vestlandsk raudkolle og
østlandsk rødkolle. Av disse har telemarkfe og STN egne
avlsorganisasjoner, mens de øvrige forvaltes av det norske
Genressursutvalget for husdyr. Det er i tillegg etablert
egne interesselag som engasjerer seg aktivt for disse
rasene, og samtlige avls- og interesselag er samlet i en
paraplyorganisasjon for gamle norske storferaser, ”Norsk
Bufe”.
Forvaltningsarbeidet i Norge er i hovedsak basert på
dyrehold i private besetninger. Uten bønder som velger
å ha gamle raser på båsen vil det være vanskelig å drive
et bevaringsarbeid for disse rasene. Den offentlige
innsatsen i bevaringsarbeidet har i hovedsak vært rettet
mot etablering og drift av tiltak som gagner dyreeierne i
fellesskap. Av de viktigste tiltakene kan det nevnes:
• Etablering og drift av et eget dataregister
(NLMs Kuregister) med mulighet for grundige
slektskapsregistreringer og innavlsberegninger på
individnivå. Fram til nå har et dataregister utviklet av
Nordisk Genbank Husdyr vært i bruk, men Kuregisteret
er nå under omlegging til en web-basert løsning
med mulighet for egenregistrering i egen besetning,
samkjøring av data med ordinær norsk husdyrkontroll
og bruk av det NGH-utviklede EVA-programmet til
innavlsberegninger.
• Samarbeid med avlsorganisasjonen GENO om inntak
av okser av gamle raser til semin. Genressursutvalget
for husdyr (GUH) har opprettet et eget okseutvalg som
foretar utvalg av aktuelle seminokseemner fra rasene
uten egen avlsorganisasjon. Minimum to okser av hver
rase står hvert år oppført i GENOs Oksekatalog, og
GENO har i tillegg tatt på seg gratis langtidslagring av
100 sæddoser av hver okse av gamle raser i tillegg til
seminokser av NRF. For rasen østlandsk rødkolle har en
fått et viktig genetisk tilskudd gjennom import av sæd
fra individer av rasen i Sverige.
• Det er opprettet bevaringsbesetninger som et ekstra
sikringstiltak for alle de gamle storferasene unntatt
telemarkfe. Disse bevaringsbesetningene er fortrinnsvis
lagt til landbruksskoler og museer for å kunne ivareta en
formidlingsfunksjon i tillegg til sikringsaspektet.
• Det har vært gjort en del forskning på egenskaper
hos rasen STN de seneste årene. Behovet for mer
forskningsbasert kunnskap om de gamle rasene er
imidlertid stort.
7
NGHNYTT0106 7
13-02-06 10:51:33
FOTO: NORSK LANDBRUKSMUSEUM
• GUH har via sitt sekretariat ved Norsk Landbruksmuseum
drevet et utstrakt informasjonsarbeid med spesiell
fokus på viktige forvaltningstiltak ovenfor dyreeiere
og rasemiljø, og mer generell informasjon om
bevaringsarbeidet ovenfor andre grupper. Et eget
meldingsblad, ”Bjellekua” sendes ut gratis til dyreeiere
og andre interessenter. Det har også blitt lagt vekt på
bidra til å skape et kontaktnett mellom dyreeiere med
gamle raser.
I 1999 ble det etablert en
offentlig støtteordning for
hold av bevaringsverdige
storferaser. Ordningen
omfattet først bare kyr som
er minst 7/8 raserene og
som hadde kalvet minst en
gang. I 2000 ble den utvidet
til også å omfatte tilskudd
til hold av egen avlsokse.
Tilskuddsordningen er
ment å kompensere noe
for driftsulemper ved å
velge gamle storferaser
og stimulere til økt
dyrehold. Ordningen skal også sikre høy oppslutning om
individregistrering enten i den norske husdyrkontrollen
eller i NLMs Kuregister. I tillegg gis det også offentlig
støtte til drift av avls- og interesselag for de gamle
storferasene.
Husdyrgenetiske ressurser som utgangspunkt for
næringsutvikling vil trolig bli svært aktuelt framover,
som et element for å sikre økonomien i drift med mindre
produktive raser. Satsingen
som gjøres i Telemark fylke
kan spesielt nevnes. I fylket
gis det direkte dyretilskudd
fra regionale midler, i
tillegg til at det satses
det på næringsutvikling
basert på telemarkfe
med etablering av et eget
meieri og slakteri. Flere
spennende næringsutviklin
gsprosjekt basert på gamle
storferaser er på gang, og
vil trolig iverksettes i løpet
av de nærmeste årene.
FOTO: LIV LØNNE DILLE
8
NGHNYTT0106 8
13-02-06 10:51:33
Islandsfe
FOTO: ISLANDS BONDEORGANISASJON
i Europa. Hornete dyr er sjeldne p.g.a. langtidsseleksjon
imot horn.
Gjennomsnittlig melkeytelse hos kontrollerte buskaper
er 5000 kg melk med 4% fett og 3,4% protein pr. år, basert
på fôring med høy andel av grovfôr. Enkelte kuer presterer
opp til 11-12.000 kg melk. Ny forskning har påvist at
melken inneholder høy andel av proteiner som har positive
egenskaper både helsemessig og til fremstilling av ost.
Islandsfe er sjeldent utenfor Island, noen få dyr finnes på
Færøerne, Grønland og i Danmark og stammer fra nylig
eksport. I tillegg har man eksportert små mengder av sæd
til Sverige for bruk i gamle bevaringsraser.
Kjøttferasene som finnes på Island er av britisk og
fransk opprinnelse. Den første importen av Galloway var
en oksekalv i 1933. Gallowaysæd ble importert i 70-årene
og i 90-årene ble Aberdeen Angus og Limousin etablert
ved import av embryoer. Det er kun et fåtall besetninger
med renrasede kjøttfe og ammekuer, mest Galloway.
Kjøttrasene blir hovedsakelig benytteet gjennom kunstig
sædoverføring til kjøttproduksjon fra kryssingskalver
som har hurtigere tilvekst og bedre kjøttegenskaper enn
renrasede kalver fra Islandsfe.
Islands Bondeorganisation er ansvarlig for datakontroll,
avl og rådgivning imens Islands Landbruksuniversitet står
til ansvar for forskning og forsøksvirksomhet angående
storfe og melkeproduksjon.
Ólafur R. D y´ rmundsson og Emma EyÜórsdóttir
Den islandske storferasen er i slekt med norsk sidet
trønder- og nordlandsfe og rasens opprinnelse ligger mer
enn 1100 år tilbake i tid, før bosettelsen av Island. Mindre
import av storfe fra Danmark i det 18. og 19. århundre har
ikke hatt merkbar innflytelse på rasen. Produksjonen av
melk på Island er utelukkende basert på denne rasen som
teller nu 25.000 melkekuer. Den islandske kua er liten,
veier omtrent 470 kg i gjennomsnitt. Kuene har mange
farger og mer variasjon i farger enn noen annen storferase
FOTO: ISLANDS BONDEORGANISASJON
NGHNYTT0106 9
Ny storfepla
kat
Det er på Isla
nd laget en
ny plakat ve
farger hos Is
drørende ulik
landsfe. Den
e
er publisert
Bondeorgan
av Íslands
isation og ka
e-post til: b
n bestilles ve
ondi@bond
d å sende en
i.is. Pris: Eu
ro 11, NOK 8
0 + post.
9
13-02-06 10:51:35
Seminarum i Skara avslutade projektet ”Sustainable
Breeding in the Nordic Red Dairy Breeds”
(projektrapporten finns på NGH:s hemsida www.nordgen.org/ngh)
Hans Ekström
60 personer från de nordiska länderna, Baltikum och
Tyskland deltog i mötet som också var samordnat med
möte i den europeiska federationen för röda mjölkraser.
Ländernas nationella avelsorganisationer, myndigheter
och forskningsinstitutioner var väl representerade.
Projektet rymmer förutom en genomgång av läget inom
raserna och samordningen i aveln mellan dem en analys
av utfallet vid olika modeller för samarbete. Analyserna
har gjorts av husdjursgenetikern Anna Sonesson, som
arbetar vid Akvaforsk i Norge och således inte är knuten
till arbetet med nötkreatursavel inom något enskilt land.
En neutral bakgrund av analyserna på detta sätt har
ansetts värdefull.
Torstein Steine, Norge har lett projektgruppen och
presenterade bakgrund m.m. vid seminariet. Avsikten
med det har inte varit att göra en plan för samarbetet, sa
han, utan främst att klarlägga vilka faktorer som är viktiga
att beakta vid ett närmare samarbete mellan ländernas
populationer.
De nationella avelsledarna redovisade status och trender
inom respektive röd mjölkras. Samarbetet har varit
ganska nära mellan populationerna, främst vad gäller
tjurfäder, och det pekades på flera goda resultat från det.
Mjölkkopopulationerna minskar i alla länder och i de flesta
tappar man också något i underlag till den svartvita rasen.
Sverige och Norge har de senaste åren haft framgångar
i export främst för korsning både av livdjur och sperma
för sin ras. Alla länderna behåller numera semintjurarna i
livet. Avelsprogrammen utvecklas med nya registreringar
på hälsoområdet, t.ex. klövstatus, som ska avelsvärderas
i Sverige.
Nordisk Avelsvärdeing (NAV) har en central plats
i det nordiska samarbetet, som Gert Aamand
Pedersen redogjorde för. De tre deltagande länderna
FOTO: HANS EKSTRÖM
10
NGHNYTT0106 10
13-02-06 10:51:36
FOTO: LIV LØNNE DILLE
(Danmark, Finland och Sverige) bekostar arbetet i
förhållande till djurunderlag. NAV arbetar med den
övergripande målsättningen att göra avelsvärderingar
efter internationellt accepterade metoder, bygga upp
nya registreringar och att inrikta sig på utveckling av
metoder för värdering av ”nordiska” egenskaper som
mastitresistens, fruktsamhet m.fl. NAV redovisade de
första gemensamma nordiska avelsvärdena våren 2005
och dessa ersätter nu de tidigare nationella värdena.
Eftersom avelsmålen skiljer något mellan länderna kan
man dock nationellt ge olika vikter på delar i sitt nationella
tjurindex och koindex (”total merit index”).
Erling Fimland, Nordisk Genbank Husdjur, redovisade
möjligheter för uthålligt avelsarbete med de röda nordiska
raserna. Eftersom inaveln är ökande är det mycket
viktigt att balansering av den sker i urvalet. Genom att
optimalisera urvalet på det sättet undviker man genetiska
”flaskhalsar” som oftast visar sig i ökande inavel i
kommande generationer. Genom rätt urval av föräldradjur
kan man också maximera sannolikheten att de ger nya
och unika gener som kan bidra till framsteg senare och
uthålligt i populationen. För de nordiska avelsparterna är
det främst viktigt att man enas om tillämpning av principer
och strategi för uthållighet. På det sättet kan man skapa
en ”win-win” situation som alla tjänar på, sa han.
Anna Sonesson redovisade modellberäkningar för att
belysa olika nordiska avelsmodeller.
De genetiska grundparametrarna har stor betydelse och
bl.a. är överensstämmelsen (den genetiska korrelationen)
mellan det samlade avelsmålet i respektive land viktig.
Den bör vara minst 80% för att ett samarbete mellan
populationer ska vara ett alternativ och mellan Nordens
länder ligger den något över detta. Samordningsvinsterna
kan som följd förväntas bli större vid närmare
överensstämmande avelsmål och om populationerna är
mindre och får svårare att bl.a. bemästra inaveln separat.
Man kan räkna med att vinsterna med samarbete är störst
under den första tid det pågår när populationerna är minst
besläktade.
Gruppdiskussioner var en avslutande del vid seminariet
Diskussionerna koncentrerades kring hur den
nordiska organisationerna bäst ska klara ansvaret för
populationerna och dra nytta av samarbetet och den vinst
det internationella arbetet med export ger. Själva sättet
att samarbeta dryftades också och man kan konstatera
att det inte gått helt konfliktfritt hittills, men att man är på
bra ”speeking terms”. Införlivande av de baltiska staterna
på lämpligt sätt med data och information framkom som
viktigt. Flera grupper föreslog någon form av kommitté
eller organ gemensamt nordiskt för att leda övergripande
strategiska frågor, t.ex. de som gäller husdjursgenetiska
resurser inom raserna. Vikten av en fortlöpande
uppföljning av trender och utveckling i populationer och
ett öppet informationsutbyte underströks också. Några
frågeställningar ansågs behöva ytterligare belysning
och arbetsgruppen i projektet kommer därför att samlas
ytterligare en gång för genomgång och bedömning av ev.
vidare arbete.
11
NGHNYTT0106 11
13-02-06 10:51:37
Returadresse:
Nordisk Genbank Husdyr
Postboks 5025
N-1432 Ås
B
Norden rundt
Det nye Norden: Fornyelse og samarbeid i
Nord-Europa (Norges program for formannskapet i
Nordisk Ministerråd 2006)
Det nordiske samarbeidet stilles overfor krav om stadig
fornyelse og effektivisering for å møte både interne og
eksterne utfordringer. Rask endring av våre samfunn skaper
utfordringer for målet om en bæredyktig utvikling og
stiller nye krav til blant annet sosiale velferdsordninger og
ivaretakelse av miljøet. Globaliseringens utfordringer stiller
nye krav til kunnskapsbasert innovasjon og verdiskaping.
Internasjonaliseringen utfordrer ivaretakelsen av den
nordiske identitet og kulturelle samhørighet. Endringer i våre
nære geografiske omgivelser skaper både nye utfordringer
og muligheter for grenseoverskridende samarbeid
til felles nytte innenfor det nye Europa.
Utdrag fra programmet vedrørende Genressurser
• Formannskapet vil ta initiativ til en gjennomgang av
organiseringen av det nordiske genressursarbeidet med
sikte på vedtak på ministermøtet i 2006. I dette arbeidet
vil effektivisering og bedre samordning av virksomheten
bli vurdert. Videre vil en ta opp oppgavefordeling og
samordning mellom arbeid på nordisk og nasjonalt nivå.
• Den norske regjering har vedtatt å opprette et globalt
frølager på Svalbard. Den internasjonale traktaten for
plantegenetiske ressurser for mat og landbruk, som trådte
i kraft i juni 2004, forplikter partene til å sikre bevaring og
bærekraftig bruk av plantegenetiske ressurser for mat og
landbruk. Svalbard blir ansett som svært godt egnet som
internasjonalt frølager, og forslaget om bruk av Svalbard
har fått tilslutning i FAO. Formannskapet vil involvere
Nordisk Genbank i det kommende utredningsarbeidet.
Det vil bli vurdert å samordne arbeidet med et globalt og
nordisk frølager på Svalbard.
• I internasjonal sammenheng vil det bli tatt initiativ
til å utvikle det nordiske samarbeidet for oppfølging
av genressursspørsmål under konvensjonen om
biologiskmangfold i FAO og EU. Målet er å legge til rette for
at nordisk kompetanse og kunnskap blir et felles grunnlag
for å utarbeide nordiske plattformer på aktuelle områder
innen dyrehelse, dyrevelferd, mattrygghet og matkvalitet.
Adresse:
Nordisk Genbank Husdyr
Postboks 5025, N-1432 Ås
Tlf.:
+ 47 64 96 51 64
Fax:
+ 47 64 96 51 01
E-post:
[email protected]
Internett: www.nordgen.org/ngh
ISSN:
1503-3341
NGHNYTT0106 12
Redaktør:
Layout:
Trykk:
Opplag:
www.nordgen.org blir til www.nordgen.org/ngh
Nordisk Genbank, Nordisk Genbank Husdyr og Nordisk
skogbruks frø- og planteråd har i lengre tid arbeidet med å
styrke sitt samarbeid, og som et første synlig tegn på dette
samarbeidet vil vi fra 1. januar 2006 få nye Internett – og epost adresser.
Nordisk Genbank: www.nordgen.org/ngb
Nordisk Genbank Husdyr: www.nordgen.org/ngh
Nordisk skogbruks frø- og planteråd: www.nordgen.org/nsfp
Våre ansatte vil få nye e-postadresser:
[email protected]
Bærekraftig forvaltning av husdyrgenetiske
ressurser
Boka gir retningslinjer
for hvordan bærekraftig
bruk og bevaring av
husdyrgenetiske
ressurser kan
gjennomføres.
Gjennom denne
boka ønsker Nordisk
Genbank Husdyr å
stimulere til realising
av bærekraftig
forvaltning av
husdyrgenetiske
ressurser – en
utfordring både
politisk og faglig så
vel nasjonalt som
internasjonalt.
Pris per bok:
200 NOK/26 Euro
Liv Lønne Dille
RLF
Prinfo Unique, Larvik
2400 stk
Nordisk Ministerråd
13-02-06 10:51:38