Transcript ppt-presentation

INTRODUKTION:
METAFYSIKENS NATUR & MÖJLIGHET
Föreläsning 3/9 2014
LITE PRAKTISKT
Helkurskompendium: läggs ut på förstasidan GUL inom en vecka (uppdateras vid kursens slut)
Delkurskompendium: Finns utlagd på metafysikens GUL-sida (håll dock kontinuerlig koll på GULsidan för eventuella schemaändringar, osv.)
Ping Pong: Ett utmärkt verktyg (för smarta telefoner) för den som vill bli kontinuerligt uppdaterad
utan att behöva gå in på GUL i tid och otid (glöm inte att bocka i att ni vill ha notifikationer!)
Kurslitteratur: (1) textudrag (kompendium ni köper på repro, humanisten), (2) originaltexter (länkar
i litteraturlistan i delkurskompendiet), (3) översiktsartiklar (länkar i litteraturlistan i
delkurskompendiet), (4) huvudbok (Tallant – kan köpas på t ex Adlibris).
Examination: vid fyra tillfällen (4/9, 18/9, 2/10 och 23/10) delas tre uppgifter ut. Du väljer en
per tillfälle (sammanlagt fyra uppgifter). Samtliga uppgifter lämnas in (i ett dokument) via GUL
allra senast 31/10 kl. 23.59 (se kurskompendium/kurshemsida för mer information).
Goda råd:
Följ läsanvisningarna!
Skriv examinationsuppgifterna efterhand som de delas ut.
Tänk inte bara på vad du ska skriva, arbeta även med texten som text!
KURSENS TEMAN
F1: Metafysikens natur & möjlighet
F2: Språk & Ontologi
Examination no: 1
F3: Neo-Aristotelisk metafysik
F4: Sanningsgörarteorin
Examination no: 2
F5: Egenskaper
F6: Ting
Examination no: 3
F7: Tid
F8: Identitet över tid
F9: Möjliga världar
F10: Möjliga världar
Examination no: 4
Till kursen hör också en rad
seminarier ämnade att:
1.
2.
Ge er tillfälle att träna på
vissa (filosofiska) ”tekniker”.
Ge er tillfälle att arbeta
med innehållet i de till
seminariet hörande
föreläsningarna.
NOTERA ATT: seminarier som
”hör” till ett visst tema inte alltid
ges i direkt anslutning till
föreläsningar på detta tema.
IDAG OCH IMORGON: TVÅ FRÅGOR I FOKUS…
Vad är metafysik?
Är metafysiken möjlig?
Vi skiljer mellan klassisk metafysik, deflationistisk metafysik, och (olika
sorters) anti-metafysik.
Vi skiljer mellan två sorters kritik av klassisk metafysik:
Kritik1: klassisk metafysik är omöjlig eftersom, även om den klassiska
metafysikens studieobjekt finns, och är sådant som den klassiske
metafysikern tänker sig, så är vi människor (alternativt, kunskapen själv) till
vår (sin) natur sådan(a) att vi inte kan veta något om detta studieobjekt.
Kritik2: klassisk metafysik är omöjlig eftersom metafysiska påståenden är
meningslösa eller falska (t ex därför att metafysikens studieobjekt
inte finns, eller därför att metafysikens studieobjekt är annorlunda än
vad den klassiske metafysikern tänker sig).
…
Idag:
Vi ser närmre på (den klassiska) metafysikens natur samt på några
exempel på ovanstående sorters kritik.
”KLASSISK” METAFYSIK:
ARISTOTELES DUBBLA KARAKTERISTIK
Metafysik = studiet av första orsaker
Ett specifikt studium av Gud/den orörda röraren/
(det som ligger ”bakom”/till grund för allt annat som
finns)
Behandlas idag inom ramen för:
Metafysik (i liten mån)
Teologi
Religionsfilosofi
Psykologi
Metafysik = studiet av det varande qua varande
Ett generellt studium av alla entiteter i deras funktion
som varande (existerande) (being qua being)… ett
studium som även innebär att man studerar de
egenskaper som ”i grund och botten” skiljer och förenar
allt som finns (att man, med andra ord, identifierar
verklighetens mest grundläggande kategorier)
KLASSISK METAFYSIK: NÅGRA VIKTIGA PUNKTER
Metafysikens studieobjekt:
EN av oss oberoende verklighet + HELA denna verklighet (ett fullt ut generellt ämne)
Metafysiska påståenden:
Obegränsade påståenden (gjorda med, i Van Inwagens ord, ”no restrictions of intended
reference in force”) och gjorda med en uppriktig intention om att säga något sant).
Metafysikens evidens:
Denna oberoende verklighet, så som den tycks oss (i tanken, perceptionen, osv.).
Metafysikens möjlighet:
Genom att studera verkligheten så som den tycks oss (i perceptionen, i tanken) kan vi få
information om hur verkligheten är oberoende av hur den tycks oss (vi kan med andra ord ”se
igenom” de begrepp vi använder, eller vi kan åtminstone studera dessa begrepp, och sedan
dra slutsatser om hur verkligheten är i sig, givet antagandet att den av oss oberoende
verkligheten till sin struktur är likadant organiserad som verkligheten så som den tycks oss och
så som vi begreppsliggör den).
EN SNABBIS GENOM HISTORIEN: DEN KLASSISKA
(ARISTOTELISKA) METAFYSIKENS UPPGÅNG OCH FALL…
DEN SPRINGANDE PUNKTEN…
Varför anta att verkligheten så som den tycks oss, kan ge oss relevant information på
vilken vi kan basera slutsatser om verkligheten så som den ÄR oberoende av hur den
tycks oss?
Några saker som talar emot:
Synvillor, hallucinationer,
onda demoner (vetenskapsmän),
fysiska (perceptuella) begränsningar, begränsningar som beror
på vilken språkgemenskap/kultur/
tidsepok, osv. man lever i, etc. etc.
ARISTOTELES: ”NO COMMENT”
(KANSKE INTE SÅ ”NAIVT” SOM DET VID FÖRSTA ANBLICKEN TYCKS…)
Det ÄR (mer eller mindre) så som det TYCKS VARA
RATIONALISTERNA: DET KAN DEN INTE (MEN DET GÖR INGET!)
Metafysik är en helt och hållet a priori verksamhet (alltså inte bara till innehåll, utan även metodologiskt)!
STORMEN BRYTER UT…
EMPIRISTERNA TILL ATTACK!
Den metafysiska
skolan innehåller
inget annat än
sofisteri och illusion.
EMPIRISTISKT MOTTO: Inget kan vetas som inte kan rättfärdigas med
hänvisning till vår sinneserfarenhet (“no ideas without impressions”).
Men…
Rationalisterna hade RÄTT i att ingen sinneserfarenhet kan anses rättfärdiga
metafysiska slutsatser.
Således…
Försöker (den klassiske) metafysikern dra slutsatser om något (en av oss extern
yttervärld) om vilket inget i princip kan vetas.
David Hume (1711-1776)
EMPIRISTERNA OM METAFYSIKENS SLUT
KANT OM VARFÖR METAFYSIKEN INTE BARA ÄR
OGENOMFÖRBAR – UTAN ÄVEN OMÖJLIG…
Mänsklig kunskap involverar ett samspel mellan människans kognitiva
förmågor och sinneserfarenhetens råa data.
Det vi kallar objekt för vår kunskap är därmed inte utanför och helt
oberoende av våra kognitiva förmågor.
Kunskap är snarare produkten av applikationen av våra medfödda
begrepp på våra sinnesförmågors subjektiva tillstånd.
SÅ: världen “i sig” (oberoende av oss) är i princip oåtkomlig för oss
SÅ: klassisk metafysik är ogenomförbar.
Immanuel Kant (1724-1804), väcktes ur sin
”dogmatiska slummer” av Hume.
TRANSCENDENT VS. KRITISK METAFYSIK:
KANT OM EN NY SORTS METAFYSIK…
Transcendent (dålig) metafysik: Metafysik som försöker beskriva verklighetens kategoriska
struktur så som den är oberoende av hur den tycks oss.
Men… DETTA ÄR SOM SAGT OMÖJLIGT
Kritisk (bra) metafysik: Metafysik som försöker beskriva den kategoriska och intuitiva
strukturen hos våra tankar om verkligheten; tankar via vilka verkligheten (måste) uppfattas
(vilket är det Kant ägnar sig åt i sin Kritik av det rena förnuftet).
Problem för Kant(ianen):
Positionen tycks ”självförstörande”: Antingen innebär det att beskriva den kategoriska
strukturen hos våra tankar om verkligheten att vi beskriver något som har den struktur det har
oberoende av vår beskrivning (men då finns det en verklighet oberoende av oss trots allt)
eller så innebär det att vi genom vårt beskrivande ”ger” en struktur åt det vi beskriver (men
då kan vi inte heller ägna oss åt det Kant kallar kritisk metafysik).
TILL DEN KLASSISKA METAFYSIKENS FÖRSVAR:
METAFYSIKER ÄR VI ALLIHOPA, ALLIHOPA!
Metaphysics as traditionally conceived, is very arguably ineliminable and
conceptually necessary as the intellectual backdrop for every other
discipline. Why? Ultimately because truth is single and indivisible or, to put
it another way, the world or reality as a whole is unitary and necessarily
self-consistent.
…the point is that absolutely everything, including the status and credentials
of metaphysics itself, comes within the purview of the universal discipline
which metaphysics claims to be.
E. J. Lowe*
*För fler exempel på detta sätt att resonera, se t ex Van Inwagens text
IMORGON…
Vi ser närmre på ett modernare exempel på den kritik enligt vilken (klassisk) metafysik är omöjlig eftersom metafysiska
påståenden är meningslösa eller falska, närmare bestämt denna kritik så som den framförts av Rudolf Carnap. Vi
undersöker om W.V.O. Quine kan sägas ha löst problemet å metafysikens vägnar – dels i ljuset av senare (NeoCarnapiansk) kritik, men även i ljuset av kritik från (Neo)Aristoteliska metafysiker.
Att läsa:
Originaltexter (länkar finns i kurskompendiet):
Carnap, 1950, “Empiricism, Semantics, and Ontology,” Revue Internationale de Philosophie.
Maurin, 2013, “Metametaphysics”, Oxfordbibliographies (sektionen “Metaontology”).
Quine, 1953, “On What There Is”, i: From a Logical Point of View.
Textutdrag (i textkompendiet) – läses kursivt…
Sider, 2011, Writing the Book of the World.
Inför eftermiddagens seminarium ska ni även titta igenom:
Björnsson, 2009, Argumentationsanalys (i textkomp)
Portmore, 2001, “Tips on Writing…” (länk i kurskomp)