Transcript Hermetiska Studier - Hermetiska Orden av Den Gryende

Hermetiska Studier
Alpha et Omega Tempel Nr.9
av Gryende Morgonrodnaden
Studier av Den Heliga Skrift
Frater S\R\
Föreläsning Nr. 5
Upphovsrätt © 2008, 2009 & 2010 Tomas Stacewicz. Alla rättigheter förbehållna.
Studier av Den Heliga Skrift
Något som många inte inser när de söker sig till de västerländska mysterierna är att
Bibeln utgör en av de mest värdefulla källorna till att finna visdom, även när man vandrar
den esoteriska vägen. Det sägs traditionell att Qabalah, eller snarare en föregångare till
denna visdomstradition, låg till grund för utformningen av Gamla Testamentets texter. Ett
av de främsta syftena med Qabalah är således att uttolka de gamla heliga texterna i Torah
eller de fem moseböckerna, bl.a. med hjälp av ett ganska invecklat numerologiskt system.
Faktum är att en av de allra viktigaste Qabalistiska grundtexterna, Sefer Zohar, i grunden
utgör en esoterisk uttolkning av Torah. Men även psaltaren och texter såsom Höga Visan,
Hesekiel och andra vördas högt av ortodoxa Qabalister. Så om man skall hänge sig åt
seriösa Qabalistiska studier och praktisk utövning går det inte att negligera Gamla
Testamentet. Men även Nya Testamentets böcker utgör en viktig källa till visdom genom
att de söker att återge Jesu liv och gärningar, den främste av föredömen. Utan att ta
hänsyn till senare teologiska uttolkningar och exegeser av innehållet i Nya Testamentet
kan man lätt konstatera att det finns en hel del praktiskt användbart för den seriöse
esoteriske studenten att hämta i Evangelierna och Johannes Uppenbarelse. I synnerhet
Johannes Evangelium värderas högt av de esoteriskt lagda kristna. Därför är det är inte en
slump att det exemplar av Den Heliga Skrift som är upplagd uppå altaret i Frimurarnas
Loger förevisar just första sidan i Johannes Evangelium. Framför allt utgör Johannes
Uppenbarelse en ymnig källa att ösa ut starkt laddad symbolik som är tacksam att
uttolkas av de esoteriskt sinnade.
Inom den Rosenkorsiska traditionen, vilket ju är en form av esoterisk kristendom,
vördas Bibeln såsom den mest värdefulla skatten vid sidan av den kryptiska ”Boken T”.
Inom Golden Dawn-traditionen, vilket utgör en av de senare och mest utvecklade
formerna av den genuina Rosenkorsiska traditionen, figurerar Bibliska passage och
referenser flitigt i dess invigningsritualer. För en Hermetisk-Qabalist och Esoterisk
Kristen utgör Bibeln således en viktig urkund, tillsammans med Sefer Yetzirah, Sefer
Zohar, Corpus Hermeticum, Smaragdtavlan, Egyptiska Dödsboken, Boken T, etc. Och
naturligtvis är det av yttersta vikt att såsom student av den Västerländska
Mysterietraditionen studera egyptologi och hermetiska grundtexter, men om man skall
bibehålla det esoteriskt-perennialistiska perspektivet – Sophia Perennis – så är Bibeln en
direkt kontinuitet av den lära som grundades av de uråldriga egyptiska och babyloniska
civilisationerna och sedan dess har utvecklats genom antika kulturer såsom den kaldeiska,
grekiska, hellenistiska och arabiska. Bibelns doktrin är inte främmande för dessa utan
utgör en del av samma tradition; den utgör en senare inkarnation. Korsreferenser texterna
emellan (alltså mellan antik litteratur och Bibelns texter) är nödvändig för en förståelse av
den senare, men för att kunna göra detta måste man försäkra sig om att den översättning
man använder kan tjäna sitt syfte, dvs. erbjuda en så trogen och invigd översättning som
möjligt.
Frågan är dock vilken utgåva av Bibeln som lämpar sig bäst för den esoteriskt
lagde kristne Qabalisten? Många engelska Qabalister föredrar King James sanktionerade
översättning av Den Heliga Skrift från 1611, gärna med hebreiska och grekiska
parallelltexter, en s.k. ”interlinear Bible”. King James Bible är i synnerhet viktig för
studenter av Golden Dawn Traditionen eftersom de engelska ritualtexterna hämtade sina
bibelcitat från King James. Därför är detta naturligtvis även en god ide för den svenske
studenten, i synnerhet då någon liknande svensk motsvarighet saknas som innehåller de
hebreiska och grekiska originalen till både Nya och Gamla Testamentets texter. Men man
bör naturligtvis såsom svensk student även studera en svensk översättning av Bibeln.
Problemet är bara den att det finns en uppsjö av olika svenska översättningar, och denna
föreläsning syftar att vara en guide för den förvirrade.
Vi kan börja med de ”officiella” översättningarna utförda av Bibelkommissionen,
av vilket där finns tre av intresse. Den äldsta som jag vill ta upp här är 1917 års
översättning (det finns naturligtvis äldre översättningar men de använder sig av en
ålderdomlig svenska som är näst intill oläsbar för andra än språkforskare), den s.k.
”kyrkobibeln” eller ”Gustav V:s Bibel”. Fördelen med denna översättning är i mitt tycke
prosan, vilket gör sig mycket bra i liturgin och i andra rituella sammanhang. Nackdelen,
utifrån ett historiskt perspektiv, är att man tolkar Gamla Testamentet i ljuset av
Evangeliernas budskap, den s.k. kristna exegesen, vilket samtliga kristna
bibelöversättningar fram tills den senaste år 2000 har utgått från. Exempelvis blir
händerna genomborrade i en psaltarpsalm istället för förskrumpade, vilket anpassar den
Gammeltestamentliga texten efter evangeliernas beskrivning där Jesu händer 700 år
senare blir genomborrade i samband med korsfästelsen. Detta faller naturligtvis inte de
judiska troende så väl i smaken, måste man väl tillägga. Naturligtvis blir detta också ett
problem vid en historisk-kritisk granskning av en text.
Det har även förutom exegesen gjorts flera invändningar mot den svenska
översättningen av den masoretiska grundtexten, dvs. den judiska standardversionen av
den hebreiska originaltexten. Kritik från forskarhåll började redan uttalas mot 1917 års
översättning innan den ens hade lämnat tryckpressarna. Faktum är dock att det är denna
Bibel, och i synnerhet dess prosa, som är inarbetad i den svenska kristna folksjälen, på
gott och på ont. Svenska bibelkommissionen har naturligtvis varit medveten om detta och
har under flera decennier försökt att arbeta fram en mer källkritiskt korrekt översättning.
År 1981 presenterade den en nyöversättning av Nya Testamentet och passade då även på
att göra en varsam revision av Gamla Testamentet. År 2000 presenterades dock en helt ny
översättning även av Gamla Testamentet vilket gavs ut tillsammans med 1981 års
översättning av Nya Testamentet under namnet ”Bibel 2000”. Denna översättning
förvaltas idag av Svenska Bibelsällskapet.
Bibel 2000
Bibelkommissionens översättning från år 2000 hade som mål att korrigera de
felaktigheter som fanns i ”kyrkobibelns” översättning av Gamla Testamentet och anses av
de flesta som den mest ordagranna och historiskt korrekta översättningen. Målet har varit
att skapa en modern och akademiskt fackgranskad bearbetning, där huvuddelen av de
inblandade har varit professorer vid teologiska fakulteten. Översättningen av Gamla
Testamentet följer dock inte troget den masoretiska texten, till skillnad från exempelvis
King James engelska eller 1917 års svenska översättning. Istället har man utgått från den
omfattande notapparaten i Biblia Hebraica Stuttgartensia från 1977, vilket i sig
innehåller en av de äldsta (från år 1008) och mest erkända versionerna av den
masoretiska texten kallad Codex Leningradensis. I notapparaten ingår dock
”korrigeringar” av texten utifrån de erkänt äldsta bevarade texterna, såsom
dödahavsrullarna (eller Qumran-texterna, vilket anses ha härstammat ur Esséernas
bibliotek ), den samaritiska Torah, Septuaginta (den äldsta grekiska översättningen av
Torah), Vulgata (en revision av de latinska översättningarna av Bibeln utförd av den
katolska kyrkan på 300-talet) och Peshitta (en mycket tidig syriansk översättning av
Bibeln vars version av Gamla Testamentet är daterad till 100-talet).
Dock var ett antal judiska exegeter medlemmar under översättningsarbetet, ty man
ville skapa en svensk översättning för alla efterföljare av de abrahamitiska religionerna,
men tyvärr tyder inget på att deras ord vägde särskilt tungt vid det slutgiltiga resultatet.
Således har Bibelkommissionen tagit sig friheten att ”rätta till” den ursprungliga
masoretiska texten utifrån de textkritiska kommentarerna som finns i Biblia Hebraica
Stuttgartensias notapparat. Dock måste man komma ihåg att man aldrig har funnit någon
ursprungstext till Torah, och troligtivs aldrig heller kommer att göra det, och bara för att
en text är äldre innebär detta inte med nödvändighet att den är mer korrekt eller trogen
version av ursprungstexten. Vissa judiska kritiker menar att man i och med detta har
lämnat en flertusenårdig hebreisk exegetisk tradition eftersom de alternativa texterna som
man har använd för korrigeringen aldrig har utgjort en del av denna. Sålunda har man
lämnat den levande uttolkningstraditionen till fördel till den akademiskt korrekta
historiskt-kritiska granskningen. Dock har de s.k. ”apokryfiska” texterna tagits med i
Bibel 2000, vilket i sig är någonting gott.
Det positiva som jag dock kan se med all denna moderna syn på källgranskning,
o.d., är att man inte längre är bunden av den gamla förlegade teologiska synen att Bibeln
utgör Guds egna ord och därför är ofelbar ner till sista bokstav. Den representerar en s.k.
odogmatisk ”liberalteologi” som bl.a. anser Bibeln vara nedtecknad av människor med
alla fel och brister som detta för med sig. Den skall sålunda, anser Bibelkommissionen,
tolkas som vilken text som helst skriven av människohand. Sålunda utgör Bibel 2000 ett
slag i ansiktet åt alla bokstavstroende kristna. För dagens esoteriskt lagda kristna är det
dock inget häpnadsväckande att påstå att det är människor av kött och blod som har
skrivit Bibelns olika texter. Till skillnad från bokstavstrogna kristna tror varken moderna
gnostiker eller esoteriskt kristna att det rör sig om någon form av ”automatisk skrift”.
Dock kan naturligtvis författarna vara inspirerade av Den Heliga Ande. Men ändock är
författarna färgade av sina personliga erfarenheter och respektive teologiska-exegetiska
traditioner. Dessutom är texterna skrivna under olika tidsepoker. Därför finns det inte
någon poäng med att omforma en text i syfte att försöka försköna olikheterna eller
motsägelserna, och utjämna språkstilarna i originaltexterna. Bibeln är inte en homogen
text utan en antologi av religiösa och heliga texter inom den judisk-kristna traditionen.
Men tyvärr har språket i Bibel 2000 har också blivit så kraftigt moderniserad att
mycket av den vackra prosan i den äldre översättningen från 1917 har gått förlorad, vilket
är ett handikapp om man ser till liturgi och praktiskt rituellt arbete; ett ålderdomligt språk
skapar en speciell atmosfär som är gynnsam i ceremoniella sammanhang. Dock anses
Bibel 2000 ha vissa språkliga och stilistiska förtjänster, då det sägs att flera av Sveriges
”främsta” författare och språkmänniskor har haft sin hand med i den språkliga
bearbetningen. I jämförelse med kyrkobibeln från 1917 är textmassan minskad med ca.
10%, men ivern att spara på ord har enligt vissa resulterat i en hel del korthuggna och
telegramartade meningar, vilket har givit Bibel 2000 det föga smickrande epitetet
”telegrambibeln”. Det är även många kristna troende som kritiserar de moderna och
bokstavliga översättningarna, som missar den andliga innebörden mellan raderna,
exempelvis att Guds Vind svävade över vattnet istället för hans Ande (och i detta
exempel skall man komma ihåg att det hebreiska ordet ”Ruah” betyder både och) och
vidare att Jesu Gudomlighet har förringats i de Gammeltestamentliga profetiorna då man
har prioriterat den rationella och moderna textkritiska granskningen. Här måste man dock
komma ihåg att en del kristna även kritiserar den gamla folkbibeln för en alldeles för stor
anpassning efter de källkritiska vindar som föregick dess utgivning 1917. Men till
skillnad från den senare har Bibelkommissionen valt att i Bibel 2000 översätta de gamla
måtten, såsom ”alnar”, till moderna enheter såsom meter, etc. I ett Qabalistiskt och
esoteriskt numerologiskt sammanhang kan således viktig information ha gått förlorat i
och med detta.
Min egen erfarenhet av översättning av andliga texter är att det kräver en
förförståelse av traditionen och den underliggande läran. Subtila antydningar kan annars
lätt försvinna i en översättning. Således är det optimala att troende teologer, som är
skolade i de antika bibliska språken och filosofiska skolorna, utför översättningarna
utifrån de äldsta texterna man kan finna. Det har dock varit ett grundläggande mål med
2000 års översättning att avhålla sig från religiösa tolkningar och s.k. hebraismer
(ordagranna översättningar från hebreiskan som skapar en underlig svenska). Alltså
behöver en översättare vara väl insatt i den ursprungliga lära som texterna försöker att
förmedla. I detta är moderna filosofiska texttolkande teorier och moderna teologiska läror
också föga intressanta. Det optimala hade varit att ha översättare som är väl insatta i de
olika teologiska inriktningar som var förhärskande vid tiden som texterna skrevs, så långt
som detta är möjligt, alternativt vara väl förtrogna (eller ”invigda”) i teologiska riktningar
som är snarlika de ursprungliga; ett hermeneutiskt förhållningssätt. Detta utesluter så gott
som alla frireligiösa teologer och udda sekter såsom Mormoner och Jehovas Vittnen
såsom översättare av en allmän kyrkobibel. Vi är dock ofrånkomligen i en sits där vi inte
har tillgång till någon ursprungstext till Bibeln, och därför blir alla former av uttolkningar
av texterna färgat av gissningar och subjektiva värderingar. Detta gäller naturligtvis inte
endast de bibliska texterna utan även äldre heliga texter, såsom Egyptiska Dödsboken,
etc. Därför, behöver man även se sig omkring utanför den rent bibliska sfären och sträva
efter att ha ett perennialistiskt perspektiv när man studerar dessa skrifter och se vad som
överensstämmer mellan olika heliga texter. Sannolikheten för en ”andlig sanning” är nog
större ju högre överensstämmelsen är.
Men för att gå tillbaka till vår jämförelse mellan olika svenska översättningar av
Den Heliga Skrift så finner vi den mycket populära s.k. ”Folkbibeln”, vilket skapades
som en direkt reaktion mot Bibel 2000 och som förkom den genom att ges ut redan 1998.
Nya Testamentet i denna Bibel är en nyöversättning utförd av teol. dr. Ingemar Furberg,
medan Gamla Testamentet delvis är en nyöversättning och delvis en revidering av 1917
års bibelöversättning utförd av Seth Erlandsson. Denna bibelöversättning var helt
oberoende av Bibelkommissionen och hade olika intressenter, samlade under
organisationen Biblicum. Mest framträdande av dessa är den Lutheranska
bekännelsekyrkan. Sålunda utgör folkbibeln ett exempel på en traditionell konfessionell
lutheransk teologi av gammaldags hårdkokt västsvenskt snitt, och utifrån dessa
förutsättningar förefaller den inte erbjuda någon speciellt intressant läsning för den
Qabalistiske studenten.
Folkbibeln
Än mer intressant och alternativ översättning till Bibel 2000, även den av en mer
traditionell Lutheransk teologisk skolbildning, finner vi hos s.k. ”Reformationsbibeln”.
Denna oberoende översättning är resultatet av ett tvärkyrkligt samarbete mellan olika
frikyrkliga organisationer. Översättningen sägs dock vara tämligen svårläst när det
kommer till just Johannes Evangelium och de olika breven. Den är en revidering av Karl
XII Bibel från 1703 (vilket i sin tur var en revision av Gustav Wasas Bibel) och dess
version av Nya Testamentet var färdigt först år 2003, vilket gör den till det senast
tillskottet till den svenska bibelfamiljen. Denna bibelöversättning skiljer sig från de
övriga Biblarna i det att dess grundtext till Nya Testamentet är baserad på Textus
Receptus, vilket är en äldre erkänd grekisk grundtext sammanställd på 1500-talet av
Erasmus av Rottendam ur ett flertal olika texter, många av bysantinskt ursprung men
troget anpassat efter det latinska Vulgata. Detta är samma text som användes för den
engelska översättningen av King James Bible från 1611. Den grundtext som har används
till 1917 och 2000 års översättningar baserar sig i huvudsak på de något äldre men
betydligt kortare texterna Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus, sammanställt av
herrarna Broke Foss Westcott och Fenton John Anthony Hort i deras The New Testament
in the Original Greek från 1881. Sålunda finns det dem som anser att Textus Receptus
innehåller en mer komplett samling av bevarade dokument bakom sig jämfört med
Westcott-Hort texten, vilket saknar två stora textavsnitt och sjutton verser, utöver att
avvika på ungefär 1000 olika ställen texterna emellan. Westcott-Horts text är dock mer
källkritisk och akademiskt korrekt bearbetad.
Reformationsbibeln är onekligen intressant då det idag är den enda text som
baserar sig på Textus Receptus i Sverige och således följer den av många erkända
engelska översättningen i King James Bible, vilket ju finns att tillgå i speciella utgåvor
med hebreiska och grekiska parallelltexter. Dock har man inom Svenska
Reformationsbibelsällskapet endast hunnit göra en översättning av Nya Testamentet men
man är även i färd med att göra en översättning av Gamla Testamentet utifrån den
engelska översättningen i King James, som följer den masoretiska texten mycket troget.
Man utlåvar en mer ”korrekt” översättning av Gamla Testamentet jämfört med folkbibeln
från 1917, både i källkritiskt och teologiskt hänseende. Så man kan kort och gott säga att
vi i Reformationsbibeln kommer att få en svensk utgåva av King James klassiska
engelska Bibel.
Som en katt bland hermelinerna har vi Jehovas Vittnens Bibel, den s.k. ”Nya
Världens Översättning”, vilket av dem själva sägs vara den mest trogna till
ursprungstexterna. Detta är dock inte riktigt sant eftersom man har tagit sig mycket stora
friheter att ändra i texterna för att anpassa den till sin relativt moderna lära, till den grad
att man helt har ändrat på innebörden i ett flertal bibelpassage som helt skiljer sig åt från
alla andras översättning. Ett annat faktum med denna översättning är att man konsekvent
översätter ”Gud” och ”Herren” till Jehova trots att Gamla Testamentet använder ett flertal
olika namn på den hebreiska Guden, såsom IHVH (”Jahveh”), IHVH Tzebaoth, Elohim
och Eheieh, etc. För seriösa Qabalistiska bibelstudier är dessa distinktioner namnen
emellan av yttersta vikt så de betonar olika aspekter av Guds väsen och verkan. Dessutom
är den svenska översättningen av ”Nya Världens Översättning” gjord direkt från den
engelska texten. Det är således inte en egen och unikt fackgranskad översättning vi har att
göra med här, utan en trogen svensk återgivning av den engelska bearbetningen. Den
engelska översättningen av ”New World Translation” baserar sig delvis på Johannes
Grebers arbete, i synnerhet vid dess översättning av Johannes Evangelium. Greber, som
var katolsk präst, anses också ha varit en spiritist och påstog själv att ”andliga väsen”
eller ”andar” var med vid själva översättningsarbetet, något han själv skrev om i sitt verk
Communication With the Spirit World publicerad 1932. De flesta oberoende bibelforskare
och kristna troende är överens om att ”Nya Världens Översättning” är den minst
tillförlitliga av dem alla när det gäller seriösa bibelstudier. Således har den inget
Qabalistiskt värde överhuvudtaget.
Jag har dock sparat det bästa till sist när det avseer Qabalistiska bibelstudier;
judarnas svenska översättning av Gamla Testamentet. När det kommer till de judiska
församlingarna har det vid ett flertal tillfällen påbörjats översättningsprojekt för att
erbjuda dem en egen svensk översättning oberoende av kristen exeges, men tyvärr har
inget av dessa projekt slutförts. 1984 gav den judiska församlingen i Stockholm till slut
ändå ut en Chumash, dvs. en samling med de fem Moseböckerna (Torah), med bifogade
Haftara (valda texter ur de profetiska böckerna) och Megilot.
Chumash
I denna ”judiska Bibel”, vilket naturligtvis läses från höger till vänster, är varannan sida
förevisad på hebreiska med en bifogad text till vänster på svenska, noterad med
radhänvisningar så att man enkelt skall kunna följa texterna parallellt. Denna svenska text
utgör en lätt reviderad variant av den varsamma språkliga revisionen från 1981 av 1917
års svenska kyrkobibel. Den innehåller även de ”Fem Megilot” eller ”Rullorna”,
nämligen Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren och Ester, presenterat parallellt
med den ursprungliga hebreiskan. Dessutom finns valda texter, s.k. ”Haftarot”, från de
profetiska böckerna, nämligen Jesaja, Första och Andra Kungaboken, Malaki, Hosea,
Amos, Hesekiel, Jeremia, Domarboken, Första och Andra Samuelsboken, Sakarja,
Joshua, Mika, Joel, Habackuk och Jona. Dessa Haftarot följer en speciell cykel i den
judiska liturgin och skall läsas parallellt med de fem Moseböckerna. Även de olika
Haftara är presenterade med hebreiska och svenska parallelltexter. Denna typen av
parallelltexter utgör en ypperlig möjlighet för Qabalistiska studier av de fem
Moseböckerna, i synnerhet vid studier av den särskilda Qabalistiska formen av
siffermystik och numerologi som går under namnet ”gematria”, där siffervärdet mellan
olika namn och meningar jämförs med varandra för att bättre kunna uttyda bibliska
passage utifrån en esoterisk synvinkel. Studier av gematria kräver tillgång till hebreiska
grundtexter. Därför rekommenderas alla seriösa studenter av den Hermetiska Qabalah att
försöka införskaffa ett exemplar av denna judiska Chumash.
Bereshit
Sammanfattningsvis råder det ingen tvekan om att denna svensk-hebreiska Bibel från
1984 utgör en självklar särställning i bokhyllan, vid sidan av den klassiska kyrkobibeln
från 1917. Fördelen med den judiska Chumash i fråga är att den i grunden baserar sig på
1917 års svenska översättning men att den har ”korrigerat” denna efter den hebreiska
texten, vilket gör det enkelt att göra jämförelser mellan den ursprungliga texten från 1917
och den från 1984. Det kan också tänkas att Reformationsbibeln har ett intressevärde för
den seriöse kristne Qabalisten när det gäller studier av Nya Testamentet, med anledning
av dess bruk av Textus Receptus och eventuella studier av parallelltext-versionen av King
James Bible. Det hade dock varit önskvärt med en grekisk-svensk parallell text, vilket
hade hjälp studier av den ”kristna-grekiska gematria”. Liksom i fallet med hebreiska
bokstäver har den grekiska siffervärden associerade med sig. Faktum är att det finns vissa
likheter mellan det hebreiska och grekiska alfabetet, och att den senare delvis kan
härledas från den förra. Men eftersom den grekisk-ortodoxa kyrkan är relativt liten i
Sverige lär en sådan version av den svenska Bibeln troligtvis aldrig att materialiseras.
Såldes kan den svenske Qabalistiske studenten tyvärr inte avvara King James Bible i sin
parallelltext-version.
Några ord om gnostisk-kristen exeges
Nu när vi nu har kommit fram till vilken eller vilka utgåvor av Bibeln som är lämplig för
en student av de västerländska mysterierna är det kanske lämpligt att säga några ord om
hur denna bör läsas eller vilket förhållningssätt som kan vara behjälpligt i förståelsen av
dess olika texter, som ofta kommer med motsägelsefulla budskap och kan göra läsaren
förvirrad. Dock måste vi från första stund konstatera att det läggs alldeles för stor vikt vid
det skrivna ordet, både hos de religiösa för att bevisa sin tro och hos ateisten för att
vederlägga religionen. Religion, det andliga, tillhör ett existensplan som egentligen inte
kan beskrivas med ord, i rationella termer, med logik. Det transcenderar logiken; har en
egen logik så att säga. Vad en helig bok (helig i den bemärkelsen att författaren har varit
inspirerad av sin kontakt med det andliga, av ”helig ande”) kan göra är att inspirera
hjärtat att själv söka sig i sitt inre.
Anledningen till att böcker som Bibeln är motsägelsefulla är att de är skrivna av
flera olika författare som har haft sin egen personliga gudsupplevelse; de har sitt eget
perspektiv på tillvaron. Läs därför inte bokstavligt. Fastna inte heller i detaljer. Läs
istället innebörden och budskapet, textens kärna. Läs även mellan raderna. Många av
författarna till böckerna i Bibeln var väl införstådda med esoteriska läror och kodade sitt
budskap. Qabalah (eller Kabbalah) är en sådan väg till avkodning. Men främst av allt bör
man läsa med hjärtat och inte med hjärnan. Bibeln är sålunda inte en historielektion. Det
är en antologi av myter som pratar till helt andra aspekter av medvetandet än det
rationella sinnet. Därför faller alla argument från dem som försöker att vederlägga tron
med hjälp av logiska argument.
Modern bibelforskningen hävdar att evangelierna skrevs ner långt (mellan 30 och
70 år, eller mer) efter Kristi påstådda död, alltså har de tecknats ner först efter att Paulus
skrev sina brev till församlingarna. Det finns sålunda ingen seriös bibelforskare idag som
tror att det var apostlarna Matteus, Markus, Lukas och Johannes som skrev de texter som
har tillskrivits dem. Johannes evangelium (som skrevs sist) står ju lite vid sidan om, men
Markus och Lukas påstås ju har lånat av Matteus och dessutom haft en annan (hittills
okänd) källa, kallad ”Q”. Vissa hävdar att denna boken ”Q” är det ”gnostiska”
Thomasevangeliet. Det är dock troligt att författarna till Evangelierna inte ens kände
Jesus personligen och därför tecknade ner en muntlig tradition. Om man nu skall utgå
från att de tidiga kristna var mystiker till naturen så är det inte särskilt långsökt att
föreställa sig att flera av dem erfor genuina mystiska upplevelser och ”uppenbarelser” av
Kristus, likt Paulus omvändelse. De kan ha sett visioner som genom metaforer
förmedlade ett genuint budskap. Det är påfallande hur Evangelierna (men även vissa
andra av Gamla Testamentets böcker) verkar vara ett sammelsurium av
historiebeskrivning och myter, vilket går in i varandra. Detta kan antas vara grogrunden
till Nya Testamentets mera mystiska eller övernaturliga myter, såsom jungfrufödseln,
uppståndelsen och himmelsfärden, och kanske även vissa av Jesu mirakel. Men det finns
de som även tror att korsfästelsen i sig skulle vara uppenbarad kunskap.
Såsom esoterisk kristen är det fullt möjligt att tro att det har funnits en historisk
person och helbrägdagörare (vilket var en ganska populär syssla i Palestina under Jesu
tid) vid namnet Jesus, som kan ha blivit korsfäst av romarna. I detta sammanhang
rekommenderas Esséerbrevet som ger en intressant alternativ beskrivning av en mer
trolig historisk Jesus. Men inte tror det flesta esoteriska kristna att han faktiskt gjorde allt
som beskrivs i Evangelierna. Liksom vissa Gnostiska sekter anser den esoteriskt kristne
att Jesus var en vanlig människa, som vem som helst, som först efter Johannes dop
”emottog kristuskraften”. Detta är en verklig andlig kraft, som inte kan kopplas till en
geografisk plats eller historisk tid, och som vederkvicker själen. Men liksom Siddhartha
Gautama i vuxen ålder emottog en nirvana, och blev en Buddha, så tror den gnostiskt
eller esoteriskt kristne att Jesus på motsvarande sätt i vuxen ålder emottog Kristuskraften
och först därefter såsom en Kristus började förkunna Faderns ord. Evangelierna (inkl.
Thomas som enligt traditionen utger sig för att beskriva Jesu predikningar efter
uppståndelsen; ”den levande Jesus Kristus”) är mer mytiska berättelser som medels
metaforer förtäljer för oss andra hur vi skall kunna förrätta vår egen frälsning och
förlösning genom att emottaga Den Helige Ande, som (för att använda Mäster Eckharts
ord) avlar Kristus i djupet av vår egen själ. Den mytiske (till skillnad från den historiske)
Jesus liv visar steg för steg vägen till individens upplysning/förlösning.
Man kan därför med rätta undra hur de ursprungliga kristna sekterna egentligen
uppfattade Jesu korsfästelse och uppståndelse, vilket med stor sannolikhet skiljer sig från
hur vi idag upplever passionsdramat. Det fanns uppenbarligen olika uppfattningar och en
livlig diskussion redan under de allra första åren av kristendomens tillblivelse.
Gnostikernas syn sammanfattas ganska bra här:
Valentinus divides Jesus quite literally from the Christ, he believes that the
Christ force descended when Jesus was baptised and left prior to the
crucifixion. […] It is irrelevant whether Jesus physically came back from
the dead or not, since the Gnostics and Jesus have such contempt for
matter, it seems highly unlikely that the resurrection had much to do with
a re-enlivened corpse. It was an awakening to light, a Transfiguration
rather than some ghastly re-animation. (Institute of Gnostic Studies)
Gnostikerna utgjorde den första kristna ”heresin”, vilket tyder på att det var en tidig och
ganska talrik alternativ syn på vad vi idag uppfattar som den kristna synen på Jesu död
och återuppståndelse. Det typiska för Gnostikerna är att de såg på Bibeln och
berättelserna (Evangelierna) såsom andrahandkällor som på sin höjd syftade till att vara
myter som pekade på andliga sanningar. De ansåg att man, när allt kom omkring, var
tvungen att förlita sig på förstahandskällan... dvs. i en personlig erfarenhet av Gud,
Gnosis. Detta är en lärdom som är viktig att komma ihåg. Men å andra sidan finns det
saker med Gnosticismen som man såsom hermetiker bör vara försiktig med att ta till sig,
bl.a. dess förakt för materia och syn på lidandet:
Gnostics.....agree.....that it is incongruous with the Gnostic tradition to
place such emphasis on the crucifixion of Jesus. Modern Christianity with
its focus on Jesus’ suffering and death seems to border on sadomasochism. For the Gnostic, pain and suffering are part of the fallen
worlds condition, they are the result of our fall into matter, certainly Jesus
suffered perhaps in as much that he had to take a fallen physical vessel as
in the indignities of his crucifixion. However, there is no grace in
suffering. The aim is to transcend matter, not wallow in its more painful
aspects. (Ibid)
Även om hermeticismen håller med om att materian måste transcenderas så kan man
betrakta, utifrån alkemins processer, att nyckeln till detta går genom just lidandet; det
utgör en nödvändig del i denna process för att kunna dö till det materiella livet och
återuppstå till det andliga. Därigenom transcenderar man lidandet, men först när man har
erfarit det och tagit sig igenom prövningarna. Det är det som Kristus korsfästelse och
återuppståndelse innebär för en modern hermetiker, och det är därför hela passionsdramat
blir centralt i dennes personliga arbete. Vidare finns det inom den judiska och kristna
mystiken – Kabbalah respektive Qabalah – föreställningen om en outsäglig och
outgrundlig intelligens bakom allting, kallad ”Ingen-Ting” eller Ain. Man gör här, liksom
gnostikerna, skillnad på den ursprungliga källan (vilket beskrivs som ett oändlig hav av
Ljus – En Sof) och skaparguden eller skapargudarna Elohim. Men till skillnad från
gnosticismen så anser Qabalah inte skaparguden såsom ondskefull och skapelsen som
ond, blott ofullkomlig och obalanserad. Såsom människor är vi medskapare och vår
uppgift är att fullkomna verket. Qabalah står här Taoismen mycket nära på många sätt.
Troligtvis är det så att en äldre gnostisk tradition (troligtvis den egyptiska formen
av gnosticism) som förekom Jesus predikan såg honom som en sann lärare av gnosis och
därför ”adopterade” honom (läs hans lära) och utvecklade en ny kristen gren inom
gnosticismen. Det kan också vara så att apostlarna verkligen blev invigda i en esoterisk
lära av den uppståndne Kristus och att de senare assimilerade äldre gnostiska element
som de såg överensstämma med Kristi budskap. På något sätt förenades kristendomen
med den äldre gnosticismen efter ett tag, troligtvis mycket snart efter Jesu död. Frågan är
om det var kristendomen som med tiden assimilerade gnostikernas världsbild, eller det
omvända? Detta går inte att sia om. Men faktum är att dessa två världsbilder går att
förena, trots att det anses vara en heresi av majoriteten av den etablerade kristendomen
(läs kyrkan). Gnosticismens satser lyser igenom på flera ställen i Nya Testamentet. ”Ge
kejsaren vad kejsaren tillhör (pengar) och Gud det Gud tillhör” är en mening som man
länge kan meditera över. ”Kasta pärlor för svinen” belyser denna första mening. Det är
tydliga tecken på den dualistiska världsbild som Jesus hyser och han delar med
gnostikerna i sin samtid, och som ytterst har sin härkomst från Zoroastrismen och dess
syn på den eviga kampen mella gott och ont, ljus och mörker; att materien står i evig
motsättning till det andliga, etc.
Men en sak kan man ju vara tämligen säker på och det är att den kristendom som
vi har idag, och som formades under de första 300 åren efter Kristi födelse, är en syntes
av judisk och hellenistisk kultur och tradition, ty Nya Testamentet skrevs på grekiska.
Paulus, som gjorde de första ansatserna till att skapa en homogen kristendom, var själv en
grekisk jude. Judar själva säger att kristendomen aldrig blev sig lik efter Paulus; innan
honom hade den varit en rent judisk domän som endast var öppen för judar. Detta är i och
för sig något som kan ifrågasättas då det finns tecken som tyder på att mycket tidiga
försök till att blanda kristendom och gnosticsism existerade innan Paulus; annars skulle
han ju inte försökt att förhindra dess influenser i sina kyrkor. Vissa judar hävdar dock att
det var Paulus som gjorde kristendomen till en religion för alla, även ”hedningar”. De
grekiska influenserna i gnosticismen är ju tydliga, exempelvis i emanationsläran. Tanken
om en demiurg är ju även den grekisk, etc.
Vi vet dock att den ortodoxa kristendomen tidigt ville bryta sig loss från de
gnostiska sekterna vilket man kan se i Clemensbrevet, daterat till ca. 96 e.v.t., som
beklagar sig över att den gnostiska sektens legitima succession från apostlarna var bruten.
Man bestred anspråken på en hemlig lära delgiven till apostlarna under de 40 dagarna
efter uppståndelsen; apostlarna Petrus och Paulus kunde knappast skulle ha undanhållit
kyrkofäderna dessa läror, alltså existerade de inte. De kristna gnostikerna bestred dock i
sin tur detta vederläggande och ansåg sig också äga en apostlisk succession, likväl som
någon annan kristen sekt. Kanske hade författaren av Clemensbrevet rätt, att den
apostliska successionen verkligen var bruten – fast för alla utom de invigda i kristus
esoteriska lära (dvs. gnostikerna)? Tänk om det var (de exoteriska) kyrkoledarna i Rom
som blev akterseglade? Då är det ganska intressant och signifikativt att veta att det även
idag finns en levande gnostisk tradition som oavbrutet och fördolt har förmedlats genom
obruten apostlisk succession oberoende av den kristna kyrkans, och som förvaltas av
initiatoriska hermetiska skolor.