Transcript 3.2 EN SOCKEN PÅ KNÄ!

Stockholms universitet
Historiska institutionen
En socken på knä?
- studier i svensk agrarekonomi under 1620-, och 30-talen.
Kristdala socken i Kalmar län.
Roger Axelsson.
Uppsats framlagd vid
Herman Schücks
C-seminarium 3/3 1993.
Handledare: Kaj Janzon.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sidan
1.1
Inledning
2
1.2
Tidigare forskning
3
1.3
Teori och metod
6
1.4
Undersökningsområde
9
2.1
Areal
11
2.2
Befolkning
14
2.3
Handel
16
2.4
Klimat
19
2.5
Teknik
20
2.6
Skatter
24
2.6.1 Ödeshemman och hemman upptagna på frihet
25
2.6.2 Lokala extraskatter och allmogens besvär
27
2.6.3 Förmögenhetsstrukturen
30
2.6.4 Utskrivningar och ryttare
34
3.1
Teori och metod - en återkoppling
38
3.2
En socken på knä! - avslutande diskussion
39
4.1
Referenser
41
5.1
Kartbilaga
43
1
1.1 INLEDNING:
För ungefär ett årtusende sedan dök de första nationalstaterna upp på den
europeiska scenen. Deras utveckling därefter har beskrivits som en
förvandling från stickande getingar till framrusande lokomotiv.1 Denna
uppsats utgör ett nedslag i denna omvandlingsprocess vid en tidpunkt då
den svenska statsapparaten tog ett språng i sin utveckling mot lokomotiv.
1600-talets stormaktsambitioner ställde ökade krav på medborgarna och
under 20-, och 30-talen stegrades dessa krav på ett sätt som aldrig tidigare
skådats. Tekniska innovationer inom krigskonsten vid den här tiden kom
att fördyra militära företag.2 Staten krävde mer resurser, och dessa
hämtades naturligtvis från landets materiella bas, jordbruket. Det är i
detta begränsade perspektiv, som utkrävare av skatt och motsvarande
prestationer, som staten kommer att betraktas i uppsatsen.
Det nedslag uppsatsen utgör företas i form av en närstudie av Kristdala
församling under två årtionden, 1620-, och 30-talen. Studien bygger på en
genomgång av jordeböcker, boskapslängder, militära rullor, tiondelängder,
häradsrättsprotokoll m m. Det vill säga större delen av det bevarade
källmaterialet. Detta bearbetas och kommenteras utifrån Eva Österbergs
analysschema om bönders anpassning och reaktion. Schemat har varit
utgångspunkt vid dispositionen av uppsatsen vars undersökningsdel består
i att empiriskt försöka belägga de variabler schemat arbetar med (se sid 7).
Innan undersökningsdelen har jag placerat en sammanfattning av hur
modern forskning ser på perioden i fråga, en kort presentation av, och
diskussion om, Österbergs schema, samt en presentation av
undersökningsområdet, Kristdala socken i Kalmar län. Efter
undersökningsdelen sker en återkoppling till Österbergs schema där dess
eventuella för-, och nackdelar diskuteras. Slutligen sammanfattas
uppsatsens resultat i relief mot det forskningsläge som presenteras i
avsnitt 1.2.
1 Tilly, sid 96.
2 Ibid, sid 28f.
2
Denna uppsats syfte är alltså att undersöka Kristdalas ekonomiska
utveckling under 1620-, och 30-talen. Hur hårt, och på vilka sätt, slog
statsmaktens ökade resursuttag mot bondebefolkningen? Slog den lika mot
alla , eller var vissa grupper mer utsatta än andra?
Vad kan då väntas för resultat? I ljuset av tidigare forskning (se nedan,
stycke 1.2) bör vi finna en svag ekonomisk uppgång som förbyts i
depression åren runt 1630 för att därefter sakta återhämta sig. En kraftig
befolkningsminskning i form av att unga män utskrivs till, och dör som,
soldater är också att vänta.
Ett tack till Erik för lån av dator, och till Eva för utformning av
diagrammen.
1.2 TIDIGARE FORSKNING:
Den svenska 1600-talshistorien har under flera årtionden varit föremål för
en intensiv akademisk forskning på olika teoretiska nivåer. Jag ska här
redovisa tre forskares resultat som på ett väsentligt sätt påverkat vår syn
på denna period.
Uppsalaprofessorn Sven A. Nilsson har under en lång forskarkarriär
formulerat en övergripande teori om den svenska militärstatens framväxt.
Han menar att Sveriges roll som militär stormakt resulterade i en
förändringsprocess som nationellt sett drastiskt påverkade samhället ända
ner till lokal nivå. Som exempel kan nämnas strävan att vid nya skatter och
utskrivningar lägga uttaget på individer och hushåll, i stället för, som
tidigare, på gårdar. Detta förutsatte person-, och hushållslängder som
prästerna skulle föra. Dessa längder fastnade i systemet och kan sägas
vara första fröet till den senare så omfattande svenska folkbokföringen. På
detta och på liknande sätt formade krigets behov samhällelig administration
och förvaltning. Av betydelse är den vikt Nilsson fäster vid kung Gustav
Adolfs person och den maktkoncentration han stod för. Kungens död 1632
medför ett kraftigt brott i den strama krigspolitiken och allmogens
3
skattebörda minskar. Aristokratin med Axel Oxenstierna i spetsen återinför
det gamla maktdelningsystem som Gustav Adolf erkänt i kungaförsäkran
1611, men senare gradvis fjärmat sig från. Det kontinentala krigets princip
blev rådande. Den utgick från att kriget skulle vara självförsörjande och
livnära sig på krigskådeplatsens resurser. Denna målsättning lyckades dock
inte helt och en skenande statsskuld blev resultatet. Denna statsskuld blev
ett akut problem vid krigslutet 1648 då krigets entreprenörer krävde lön för
sina tjänster. Den här typen av ekonomiska problem förföljde sedan svenska
statsmakten under senare delen av 1600-talet. Men det är en annan
historia.3
Jan Lindegren disputerade 1980 med en avhandling betitlad Utskrivning
och utsugning, Produktion och reproduktion i Bygdeå 1620-1640 .
Avhandlingens huvudfrågeställning är hur de ökande skatterna och
utskrivningarna påverkade det konkreta västerbottniska samhället, som
redan tidigare var hårt pressat .4 Det rika källmaterialet används till att
göra en sockenrekonstruktion på gårds-, och individnivå. Utifrån denna
bestäms befolkning, produktion och konsumtion samt dess förändringar
under perioden. Hans arbete har med rätta fått utstå mycken kritik,5 men
några resultat kan nämnas. Befolkningen minskar främst på grund av
utskrivningar. Antalet vuxna män sjunker så att det vid periodens slut går
1500 kvinnor på 1000 män. Ekonomin försämras och krissymptomen är som
starkast åren efter 1630. Lindegren anser att samhällets räddning undan
totalt sammanbrott var att arbetets produktivkraft höjdes under trycket av
utskrivningarna .6 Detta kunde ske genom att resurserna koncentrerades
till jordbruket på bekostnad av andra näringsgrenar som till exempel jakt
och fiske.7
Lars-Olof Larsson har i flera böcker undersökt det svenska agrarsamhällets
befolkningsutveckling innan 1750. Hans arbeten kännetecknas av en
ingående metoddiskussion och analys av de källor som undersökningarna
3 Nilsson 1990, passim.
4 Lindegren, sid 41.
5 Se t ex Winberg.
6 Lindegren, sid 258.
4
utgår från. Beträffande hans undersökningar av perioden 1620-40 kan sägas
följande: En svagt expansiv trend förbyts åren efter 1628 i en markant
regression som på ett utmärkt sätt korrelerar med farsot och missväxt åren
1628-30. Skärpningar av skattetryck och därmed förknippad krigspolitik
anser Larsson vara andra faktorer som inte kan frånkännas betydelse ,8
men han anser dem inte värdiga en huvudroll i sammanhanget. Frågan är
dock vad Larsson undersöker. Han driver hårt tesen om ett axiomatiskt
samband mellan bebyggelse-, och befolkningsutveckling.9 I tider av
expansion torde detta i stort sett vara riktigt. En befolkning kan inte bilda
nya gårdar och hushåll utan att en ökning av dess antal föregår. Vid en
regression beter sig skattelängderna annorlunda. Att ett hushåll försvinner
ur materialet innebär inte att dess fysiska existens med nödvändighet
upphör. En vanlig anledning är att de hushåll som för året saknade
ekonomisk möjlighet att utge skatten helt enkelt inte upptogs i längden.
Man kunde också ansöka om, och få individuell skattelindring. Möjligheter
stod alltså till buds som inte kan spåras i bevarat källmaterial. En
minskning av antalet hushåll i skattelängderna bör med andra ord inte
främst betraktas som en demografisk regress utan som en mera
ospecificerad sådan där en befolkningsmässig tillbakagång ka vara ett
resultat av regressen och inte en orsak till den. Larssons antagande att den
partiella återhämtningen under 1630-talet ger /.../ en klar antydan om att
de väsentliga orsakerna till regressionen i slutet av 1620-talet inte är av
rent /min kursiv/ ekonomisk natur ,10 ökar bara osäkerheten. Att hans
undersökning visar på en regress är klart, men hur stor del av den är
ekonomisk och hur stor del är av annan art?
7 Ibid, sid 257.
8 Larsson 1972, sid 166.
9 Larsson 1972, sid 50, 167.
10 Ibid, sid 166.
5
1.3 TEORI OCH METOD:
Hur är en kausalförklaring av ett individuellt faktum överhuvudtaget
möjlig? - Max Weber ställde sig en gång den berättigade frågan.11 Han
svarar själv negativt. Inte nog med att den praktiska möjligheten att
uttömmande beskriva minsta lilla del av verkligheten saknas; den är
dessutom meningslös. En sådan beskrivning skulle endast bli ett kaos av
existensialomdömen,12 En mängd observationer utan samband. När nutid
blir dåtid exploderar verkligheten och efterlämnar skärvor som historiker
brukar benämna källor eller kvarlevor. Dessa skärvor kan aldrig återskapa
en helhet, men genom att tankemässigt betona de för forskaren väsentliga
faktorerna i ett samhälle kan man skapa en idealtyp,13 en hypotes, att ha
som hjälpmedel vid en undersökning. Jag vill poängtera att denna idealtyp
är en utopi. Teorins uppgift är inte att schematisera verkligheten utan att
vara ett hjälpmedel vid undersökning av den samma.
Denna uppsats ska undersöka hur livsvillkoren förändrades i en småländsk
skogssocken under två årtionden i skuggan av de stora europeiska
krigshändelserna. En modell som passar för detta är den om bönders
mönster för reaktion och anpassning som Eva Österberg framlade 1981.14
Den är resultatet av en teoretisk diskussion som fördes under större delen
av 1970-talet och där Österberg och norrmannen Kåre Lunden kan sägas ha
varit portalfigurerna.15
Varje individ konsumerar en bestämd mängd energi per tidsenhet och målet
för bondeekonomin är att upprätthålla produktionen av denna energimängd.
Bondeekonomin utsätts för tre tryckvariabler: befolkning, klimat och
skatter. Vid förändring av tryckvariablerna (T 1-3) måste bönderna för att
bibehålla produktionsnivån reagera via vad Österberg och Lunden kallar
strukturvariabler (S 1-5).
11 Weber, sid 126.
12 Ibid.
13 Weber, sid 139.
14 Österberg .
15 Se Österberg passim. Främst referenserna sid 143-47.
6
S1 Areal
S5
Po
l.
Försörj
per
capita
r
Ju
T1
Bef.
T2
Klimat
T3 Skatter
S2
Tekn.
S3 Handel
Adm. system
Grafisk framställning av Österbergs analysschema.
Källa: Österberg, sid 126.
Hos Österberg är dessa: (odlad) areal, befolkning, handel, skatter och
teknik. Detta innebär som synes att variablerna befolkning och skatter är
både struktur och tryck. Befolkningen kan påverka sitt eget antal genom
barnbegränsning och emigration. Skattetrycket kan bland annat påverkas
genom förhandlingar om lokal lindring.
Förutsättningarna för modellens giltighet är:
• Befolkningen är till största delen sysselsatt inom jordbruket.
• Vanligaste produktionsenheten är familjejordbruket, med i vissa fall
marginell hjälp av lejd arbetskraft.
• Hushållets produktionsmål är bruksvaror och mat för egen konsumtion.
Försäljning på marknaden är underordnad.
• Bönderna agerar inom en statsbildning som ställer krav på skatter och
andra prestationer.
Under perioden 1620-40 uppfyller Kristdala alla dessa förutsättningar.
7
Från att hos Lunden ha varit en normativ modell som förklarar sambandet
mellan olika variabler och vad som händer under givna förutsättningar
antar Österbergs vidareutveckling karaktären av ett öppet analysschema.16
Detta främst beroende på att hon inser att äldre tiders bönder inte med
nödvändighet var en socialt och ekonomiskt jämlik grupp. För varje enskilt
jordbruk var förutsättningarna olika, och beroende på detta var de
handlingsalternativ som stod till buds av varierande intresse från en bonde
till en annan. Att bondeekonomins syfte var att upprätthålla en viss
energiproduktion per capita är något som kan ifrågasättas. Detta har gjorts
av bland andra Jan Lindegren.17 Han indelar produktionen i
subsistensprodukt, merprodukt och potentiell merprodukt.
Subsistensprodukten är vad man själv behöver för att överleva,
merprodukten är det eventuella överskott som kan gå till investeringar
samt skatter och avgifter. Den potentiella merproduktionen är det icke
realiserade merarbetet. Denna kan vid varje given tidpunkt omvandlas till
merproduktion. Det sker om till exempel en bonde bestämmer sig för att
utifrån en egen önskan att förbättra sin situation, och inte av yttre tvång,
bryter ny åker. Detta innebär att cirkeln Försörjning per capita inne i
Österbergs triangel (se bild sid 7) inte är en konstant som den, om modellen
skulle vara normativ, måste vara. Den stora förlusten med detta synsätt är
att modellen från att ha kunnat förklara vad som händer, och varför, vid
vissa givna förutsättningar, nu endast blir en materialistisk bild av det
gamla bondesamhället. Dess uppgift i den här uppsatsen är att verka som
en referens mot vilken man kan spegla den empiriska verkligheten. En ram
i vilken de olika delundersökningarna kan infogas, knytas samman, och
förhoppningsvis tydliggöra en helhet i uppsatsen.
16 Österberg, sid 118, 122f.
17 Lindegren, sid 28-32.
8
1.4 UNDERSÖKNINGSOMRÅDET:
Kristdala församling är belägen ungefär 35 kilometer sydväst om Västervik
i Tunaläns härad, Kalmar län. Områdets topografi visar på en kuperad
terräng med en mängd små sjöar och gölar insprängda. Jordmånen är som
regel mager, sandig eller grusig. Huvudnäring i äldre tid var boskapsskötsel
i kombination med ett jordbruk av mindre utvecklad art. Som binäring kan
tänkas jakt samt fiske i de talrika vattendragen.18 Några belägg för
protoindustri under tidsperioden i fråga är inte kända.
Församlingen bestod av 40 ¼ skattlagda mantal vilka fördelade sig så att
17 var av skattenatur, 10 ¾ var krono
19
och 12 ½ frälse.20 Frälsejorden var
fördelad på ett fåtal händer. 1619 hade Carl Jönsson (Sabelsköld) fått
kunglig bekräftelse på 10 hemman som hans svärfar haft i pant för en
fordran på kronan uppgående till 3500 daler. Detta godskomplex gick under
beteckningen Bråhults hemman, eller Bråhults ägor efter sätesgården.21
Över Hägerums två mantal regerade Herman von Cappel. Hägerum var
hans frus fäderneärvda sätesgård.22 Slutligen innehade Ingeborg
Bielkenstierna ½ mantal Boarum vilket efter hennes död 1628 kom i
dottern Christina Gyllenstiernas ägo.23
Vid flera tillfällen under undersökningsperioden utdelade kronan de gamla
hemman som förläningar. Ett på den tiden vedertaget sätt att avlöna
militärer på.24 Löjtnanten vid Smålands ryttare Ingemar Wastesson fick vid
tre tillfällen under 1620-talet sammanlagt sex gårdar i livstidsförläning för
honom och hans hustru. Wastesson stupade i Lützen 1632. Hans änka blev
troligen fråndömd gårdarna omkring 1642 på grund av vanskötsel.25
18 Carlsson, kap II, IV och passim.
19 I källorna används termerna kyrko och krono omväxlande, men rätt term bör vara krono då kyrkojordarna drogs in i samband med Västerås riksdag
1527.
20 Kalmar läns jordebok 1638, fol 206ff, RA.
21 Bankeström 1982, sid 275.
22 Ibid, sid 265.
23 Ibid, sid 75.
24 Om detta, se t ex Nilsson 1990, sid 117-49.
25 Tunalän häradsrätt 6/10 1642, VlA. Jfr Carlsson sid 27.
9
Varken frälsehemanen eller förläningarna uppvisade dock någon kameral
enhetlighet. Bråhults hemman räknades åtminstone 1620 som rå och
rörsheman.26 Detta betydde att de skulle vara fria från alla slags utlagor,
precis som sätesgården.27 Då godset var förpantat kunde kronan när som
helst betala sin skuld och återta gårdarna. Detta bör dock inte ha oroat
Sabelsköld. I krigstid och med kroniskt dåliga finanser var risken att
kronan skulle återlösa förpantningarna obefintlig. Definitionsmässigt fanns
det bara 2 ½ frälseheman i församlingen (Hägerum och Boarum), Men
funktionellt bör naturligtvis även Bråhults heman räknas dit.
Fyra av Wastessons sex förläningsgårdar var förläningar utan förbehåll.
För de två skattegårdar i Skinshult som förlänades 1629 gäller dock
förbehållet att kvarntullen och boskapspenningen som vanligt ska utgå till
kronan.28
26 Boskaps-, och utsädeslängd 1620, RA.
27 Swenne, sid 44.
28 Carlsson, sid 26ff.
10
2.1 AREALEN:
Det kartmaterial som skulle kunna underlätta en undersökning av
områdets odlade areal saknas. För överbryggande av denna källbrist kan
kronans kamerala jordeboksmaterial användas. Dessa redovisar som
bekant det sammanlagda antalet skattlagda gårdar och torp
(jordeboksenheter). Förutsättningen för en arealundersökning med hjälp av
detta material är ett godtagande av att ett förändrat antal
jordeboksenheter innebär förändring i jordbruksarealen. Även om detta
godtages bör man påpeka att sambandet dock inte är statiskt. Bönder kan
mycket väl nyodla utan att detta ger utslag i jordeboken i form av nya
jordeboksenheter, och enheter som försvunnit i jordeboken kan brukas av
personer som inte är fast boende där. Icke desto mindre brukar det antas
att det finns ett samband mellan faktorerna jordeboksenhet och
jordbruksareal. Det är graden av samband som inte alltid är given.29
I boskapslängderna från 1620-40 finns uppgifter om böndernas utsäde
inbakade. De bevarade längderna innan 1626 (1620-22 och 1625) är dock
så ofullständigt förda att de inte kunnat arbetas samman med de övriga.
Därför måste statistiken börja med detta år. Även här måste en
metodologisk operationalisering gälla för att en undersökning av arealen
ska vara genomförbar. En ökning av utsädet innebär en ökning av odlad
areal, respektive en minskning av utsädet innebär en minskning av odlad
areal. Om Nils i Källtorp deklarerar en tunna utsäde 1636 och 1,5 året
därpå innebär det att han ökat sin odlade åkerareal. Vi vet dock inte med
hur mycket. Med denna problematik i åtanke kan man utan anspråk på en
större exakthet ändå utläsa den odlade arealens kvantitativa variation
över tid. De för perioden sporadiskt bevarade tiondelängderna har
bearbetats i syfte att påvisa eventuella korrespondenser mellan dessa och
utsädeslängderna. Då jag inte är ute efter att pungslå tiondelängderna på
skördeuppgifter i exakta tal är det viktiga att tiondeuttaget år från år
skedde enligt samma rutiner. Jag har inte kunnat finna att dessa rutiner
förändrades i Kristdala under perioden 1620-40. En felkälla man bör ta
med i beräkningen är att skördarna är olika från år till år till exempel
11
beroende på missväxt. Detta kan vara en orsak till att utsädes-, och
tiondekurvan ibland inte korrelerar med varandra.30
I diagram 1 redovisas utsäde respektive tionde per brukare i Kristdala
1626-40. Utsädet når en topp 1628 och viker därefter nedåt. Efter en
tillfällig återhämtning 1631-32 nås botten 1633. Därefter påbörjas en
uppgång till en förhållandevis stabil nivå som sedan står sig under senare
delen av 1630-talet. Uppgifter om utsäde för 1634 saknas, men då tiondet
ökar med 15 indexenheter 1633-34 och utsädet 1635 ligger 14 enheter över
1633 års nivå, kan en kvalificerad gissning vara att detta år medförde en
svag ökning av utsädet. Beträffande tiondens korrelation med utsädet kan
sägas att den är verkligt problematisk endast för åren 1629-30 då utsädet
sjunker med 19 enheter samtidigt som tiondet stiger med 24! Någon orsak
till detta har jag inte kunnat finna. Annars korrelerar till exempel
minskningen 1628-29 och höjningen 1630-31 utomordentligt väl.
Diagram 1: Indexerat tionde respektive utsäde per brukare i Kristdala socken
1626-1640.
160
140
Index
120
Tionde
Utsäde
100
80
60
1640
1639
1638
1637
1636
1635
1634
1633
1632
1631
1630
1629
1628
1627
1626
40
År
Källor:Boskaps-, och utsädeslängder 1626-33, 1635-40. Kalmar läns verifikationer 1631, -33, -34
och -38. Smålands landskapshandlingar 1626:9, 1628:6, 1629:5 och 1630:8. RA.
Anmärkning: Heldragen graf = tiondeindex vilket innebär att 100 = 112,1 skäppor.
Streckad graf = utsädesindex vilket innebär att 100 = 14,2 skäppor.
29 Österberg, sid 127.
30 Lindegren, sid 65f och hans referenser.
12
Den odlade arealen verkar alltså ha stagnerat och sjunkit under slutet av
1620-talet för att sedan svagt återhämta sig under 30-talet. En stagnation
börjar med att brytande av ny jord upphör. Först i en andra fas börjar man
lägga odlad jord i träda. Ett sätt att undersöka denna stagnations första fas
måste vara att kontrollera existensen av svedjebruk och dettas omfattning.
Att svedja var ju den metod man använde vid brytande av ny jord. I
boskapslängderna redovisas svedjebrukad jord endast vid fem spridda
tillfällen (1620-22, 1626 och 1630). Dessa fem redovisningar visar dock
klart på en sjunkande tendens vad gäller andelen svedje i utsädet. Från att
1620 ligga på ungefär 11% sjunker den succesivt 31 till 1630 då prästen
Herr Bertil är socknens enda svedjebrukare med sina två skeppor
(motsvarande 0,3%). Jag hyser inga förhoppningar att desa procentsatser
skulle vara exakt och helt skyddade från kritik. Ingen statistik byggande
på källor från den här tiden är det. Vad som med säkerhet kan sägas
utifrån dessa siffror är att svedjandet i Kristdala i det närmaste
avstannade under 1620-talet. Detta harmonierar med resultaten från
diagram 1 där jag har påvisat en nedgång av den odlade marken som tog
sin början under slutet av 1620-talet.
Slutsatser: Under 1620-talet sjunker andelen svedjad jord för att nästan
helt försvinna. Utsädet når sina bottennivåer i början av 1630 talet för att
sedan visa på en svag återhämtning under resten av årtiondet.
31 1621 är siffran 9%, -22 är den 7,5% och 1626 är den också 7,5%.
13
2.2 BEFOLKNING:
Olika metoder har använts vid folkmängdsberäkningar för tiden innan
tabellverkets tillkomst 1749. Ingen av dessa kan naturligtvis gå helt fri
från kritik. I Jan Lindegrens avhandling från 1980 finns en provkarta på
några av dessa metoder.32 En metod kan vara att multiplicera antalet
hushåll med vad man menar vara den genomsnittliga storleken på ett
sådant (vanligtvis 5-7 personer). Ett försök att applicera denna formel på
Kristdala som 1627 bestod av 71 hushåll33 skulle ge en folkmängd på
355-497 personer. En annan metod bygger på undersökningar i
Västmanland som visat att antalet mantalskrivna var ganska exakt 50 %
av totalbefolkningen. I 1634 års mantalslängd över Kristdala står 122
personer upptagna. Detta ger 244 personer vilket troligen är en mycket för
låg siffra. Till exempel så saknas uppgifter om soldaternas hushåll och
frälsets huvudgårdar. Detta är exempel på ett av de mest grundläggande
problemen vid befolkningsberäkning utifrån äldre skattelängder. Grupper
som erhållit skattebefrielse förs helt enkelt inte upp i längderna. För
Kristdala har jag dessutom inte kunnat finna några restantie-, eller
avkortningslängder som registrerar dessa. Detta utgör felmarginaler som ej
kan tolereras.
Lindegren stöder sina beräkningar på roteringslängder där samtliga män i
åldern 15-60 år antecknats. Via en konstruerad modell av Bygdeås
befolkning där just denna åldersgrupp antas vara 25% av totalbefolkningen
når han sina resultat. Hans sätt att resonera sig fram till detta procenttal
är inte helt fritt från invändningar. Undersökningar av olika populationer i
Sverige 1643-1730 har visat en variation på 23-27 %. Lindegren resonerar
sig fram till att andelen bör vara 24-26 % för Bygdeå och lägger sig som
sagt därefter diplomatiskt på 25%. Även om andelen män i Bygdeå, 15-60
år, Skulle vara 24-26 %, vilket inte alls är säkert skulle en uträkning av
socknens befolkning 1621 ge ett resultat på 1748-2052 personer.En
osäkerhetsmarginal på över 300 personer. Detta ger den för Bygdeå
framkalkylerade befolkningsminskningen på 187 personer 1621-39 en
32 Lindegren, sid 114ff och hans referenser.
14
karaktär av lek med siffror.34 Flera faktorer talar dock för en
befolkningsminskning. Den allt överskuggande faktorn i Bygdeå utgörs av
de 215 knektar som socknen miste 1621-39.35
Bygdeå utstod en åderlåtning på unga, arbetsföra män motsvarande över
10 % av totalbefolkningen. Ett motsvarande bortfall i Kristdala skulle
alltså innebära en minskning på ungefär 30-50 personer. Då endast 3-4
militärer från Kristdala gick åt på grund av kriget(se undersökningen om
utskrivningarna) var minskningen där procentuellt mycket mindre. Detta
bortfall är dock inte det för perioden väsentliga. I april 1631 skeppas nio
sockenbor över till kriget på kontinenten.36 Ungefär samtidigt anges fyra av
socknens ryttare befinna sig i fiendeland.37 På obestämd tid minskas alltså
socknens arbetspotential med 13 man. Om dessutom , låt oss säga, tre
ryttare och sex soldater låg i beredskap någonstans på hemmaplan så
innebär detta en arbetskraftsförlust på upp till 22 man. Denna förlust
torde också påverka befolkningspyramiden på så sätt att mindre barn föds.
Då större delen av militärerna återkom till Kristdala bör för perioden som
helhet en relativ minskning av antalet barn ha blivit resultatet. Det är ju
också bekant att i tider av knapphet och kris är det de svaga (barn och
gamla) som är mest utsatta för indragningar, undernäring och svält.
Slutsatser: En tillförlitlig befolkningsiffra för perioden kan ej framräknas.
Vi får nöja oss med gissningen att socknens befolkning under första hälften
av 1600-talet uppgick till 350-500 personer. Den befolkningsminskning av
vikt som sker är den tillfälliga då socknens män decimeras genom uttag till
krigstjänst. Även om bara ett mindre antal dog så bör ändå nativiteten
under deras bortavaro minska och därmed orsaka en viss krympning av
befolkningspyramidens bas.
33 Boskaps-, och utsädeslängden 1627 upptar 66 hushåll. Till dessa bör läggas de 4 gårdar (5 hushåll enligt 1628 års längd ) som förlänats till Ingemar
Wastesson. Jfr Carlsson, sid 26f.
34 Lindegren, sid 114-21.
35 Ibid, sid 164.
36 Rulla 1631/6, KrA.
37 Kalmar läns verifikationer 1632, RA.
15
2.3 HANDEL:
Eva Österberg anser att en undersökning av handeln bör ställa två frågor;
Existerade det en överskottsproduktion i bondesamhället som var
tillgänglig för handel? Och i hur hög grad bedrevs handel med denna
överskottsproduktion?38 I följande undersökning ska jag uppehålla mig vid
den senare frågan. Frågan om överskottsproduktionens existens besvaras
ju i och med påvisande av handelns existens enligt det enkla sambandet
ingen överskottsproduktion - ingen handel.
Exakta mått på handeln är en utopi. De räkenskaper som förts av
köpdrängar från städerna eller av de bönder som sålde varor var privata
och har inte bevarats i de offentliga arkiven. Då handel utanför
stapelstäder och köpingar var förbjuden finns heller inga spår i källorna
efter denna, utom då den uppdagades och drogs inför tinget. Detta gäller
över huvud taget. Så länge handeln, så väl laglig som olaglig, flöt
friktionsfritt lämnade den inga spår i källorna. Det är när landsköp, som är
den juridiska termen för olaga handel på landsbygden, dras inför tinget,
när säljare och köpare råkar i ekonomiskt tvistemål, som vittnesbörd om
köpenskap dyker upp i tingsprotokollen. Dessa små guldkorn har
historikern att bearbeta och försöka forma till samband.
Skriftliga belägg inom undersökningsperiodens ram saknas tyvärr. Detta
innebär att vi inte kan veta något om handelns omfattning, dess ökning
eller minskning under perioden. Möjligheten finns dock att undersöka vilka
merkantila krafter som dominerade området, och hur detta kan ha
påverkat landsbygdsbefolkningens handlingsmönster.
År 1582 erhöll borgerskapet i Västervik ensamrätt på handeln i Tjust och
Tunaläns härader. Denna ensamrätt innebar ett förbud för andra städers
köpdrängar att bedriva handel i detta distrikt. I Västervik försökte man ge
denna ensamrätt en vidare tolkning. Borgarna påstod att i och med detta
förbjöds bönderna att föra varor utanför häradsgränsen för att där saluföra
38 Österberg, sid 138.
16
dem till borgare från andra städer.39 Detta gav upphov till en
konfliktsituation. Bönderna skulle bli tvungna att acceptera det pris
Västerviksborgarna angav för varor, eller inte kunna sälja något alls. Folke
Lindberg har i en stadsmonografi över Västervik hävdat att stadens
borgare lyckades få bönderna att acceptera dessa krav. Som belägg anför
han bland annat att tre härader, bland dessa Tunalän, 1693 ansåg sig vara
tvungna att begära kungligt tillstånd för att få sälja varor till Kalmarbor,
vilka gav ett bättre pris än Västerviksborna.40 Betyder detta att
Kristdalaborna bedrev handel endast med Västervik? Jag ska visa att så
ingalunda var fallet.
En höstdag 1644 hände det sig att en oxe tillhörig bonden Olof i Träthult
förirrade sig in på grannbyn Höckhults svedjefälla. Detta upptäcktes av
grannbyns gårdsfolk som dåå slogo oxen ihiäll .41 Incidenten utreddes på
tinget och där framkom att Olof inte varit hemma vid tillfället i fråga utan
varit på store Marcknaden j Calmar .42 Av protokollet framgår att inte
heller grannen Nils i Höckhult varit hemma Wthan till Ekesiöö .43 Vid
samma ting stämde Olof en köpdräng från Kalmar, Lars Eriksson, för att
denne berusad, och med blottad värja nattetid ridit in på Olofs gård i syfte
att utkräva en skuld på en riksdaler som han ansåg Olof vara skyldig
honom.
Detta belägg visar på att bönder som ville sälja sina varor inte alls var
tvungna att förlita sig på Västervik allena. Den ena bonden begav sig
söderut den tio mil långa vägen till Kalmar och den andre nästan lika långt
västerut. Då handelsmän från andra städer än Västervik var förbjudna att
handla i området kunde bönderna ta saken i egna händer och själva frakta
sina varor dit de gav bäst pris. Episoden med den berusade köpdrängen är
ytterligare ett belägg för handeln med Kalmar. Det är dessutom troligt,
men ej bevisat, att köpdrängen Lars Eriksson är identisk med den från
39 Västerviksboken I:373f.
40 Ibid, sid 375.
41 Tunaläns häradsrätt 20/9 1644, VlA. Jfr Bankeström , sid 207f.
42 Ibid.
43 Ibid.
17
Kristdala bördige rådmannen i Kalmar med samma namn som nämns i
källorna några årtionden senare.44
Som synes kan Kristdalaborna ha samarbetat med köpmän från andra
städer i syfte att underminera Västerviks ställning i socknen som enda
uppköpare av varor. Ett viktigt årtal som faller väl in i undersökningen är
1646. Då fick nämligen Kalmars borgare tillstånd att hålla marknad i
Döderhultsvik.45 Handeln med norra delen av länet bör därmed ha
underlättats betydligt. Västerviks handel verkar det, som vi har sett, inte
ha varit så mycket bevänt med. De förordningar som utfärdas bör som
bekant vara på något sätt förankrade i det folkliga rättsmedvetandet. Om
så inte är fallet bör man åtminstone ha en fungerande kontrollapparat som
ser till att förordningarna efterlevs. I detta fallet tycks varken
rättsmedvetande eller kontrollapparat ha arbetat till förmån för Västervik.
Innan 1646 då marknaden i Döderhultsvik etablerades verkar de bönder
som ville sälja varor till andra städer än Västervik ha varit tvungna att
transportera dessa själva. Att detta verkligen skett kan vi anta tack vare
målet om den ihjälslagna oxen i Tunaläns häradsrätt 1644.
Slutsatser: Förutsättningarna var så att Västerviks stad hade ensamrätt
på handel i Kristdala och i en del områden norrut. Detta innebar att inga
andra städers representanter fick bedriva köpenskap med bönderna i
området. Belägg finns för att bönder, rimligtvis i syfte att öka sin vinst och
skapa en konkurrenssituation, fraktade sina varor till andra städer och i
stället avyttrade dem där. Då jag endast kunnat visa på denna handel via
det svårforcerbara källmaterial som domböckerna utgör saknar jag
möjlighet att undersöka hur stor del av handeln som på detta sätt gick
Västervik ur händerna. I och med att en marknad i Döderhultsvik
etablerades 1646 måste konkurrensen med Kalmar ha ökat dramatiskt
eftersom man då kunde handla med köpingen som låg ungefär sju mil
närmare än vad stapelstaden gjorde.
44 Bankeström, sid 144.
18
2.4 KLIMAT:
År 1782 utgav economie professor Emanuel Ekman en skrift betitlad
Undersökning om årswäxtens förhållande, och i synnerhet misswäxtåren i
Swerige, från år 1523 til år 1781 . Publikationens titel säger utmärkt väl
vad det handlar om. Med hjälp av kungliga förordningar, allmäna stadgar,
bönedagsplakat och andra otwifwelaktiga historiska bewis
46
upprättar
han en tabell över hur skördarna utfallit åren 1523-1781. Ekman var
naturligtvis ett barn av sin tid, med allt vad detta innebär i frånvaro av
källkritik. Vad som fortfarande gör hans arbete användbart är att han
redovisar sina källor på ett med tidens mått mätt föredömligt vis. Då han
undantagslöst använder sig av källor på riksnivå blir hans utsagor en slags
sammanfattande värdeomdömen om landets skördar i stort. Under
perioden 1620-40 såg enligt Ekman skördarna ut som följer:47
1620
1631
1621 Knapp
1632 Ringa
1622 Missväxt
1633 Medelmåttig
1623 Svag årsväxt
1634 Knapp
1624
1635 Knapp
1625
1636 Ymnig
1626
1637
1627
1638 Medelmåttig
1628 Knapp
1639
1629 Missväxt
1640
1630 Knapp
De årtal som står utan anmärkning anser Ekman tils widare, för antingen
medelmåttiga eller med ymnig årswäxt wälsignade, emedan jag icke funnit
någon anledning, hwaraf kunnat slutas at de åren warit dyr tid. 48
45 Kalmar stads historia II:363.
46 Ekman, sid 132.
47 Ibid, sid 136f.
19
De Ekmanska utsagorna kommer jag här att använda som relief mot de
fåtal utsagor som finns att hämta i övriga källor. Enligt gjorda
undersökningar drabbades åtminstone södra Småland av svagt
skördeutfall åren 1622-23 och 1628-30.49 Naturligtvis säger detta inte
något om hur klimatet varit men de överenstämmer väl med Ekmans
uppgifter . En ytterligare fokusering vore dock önskvärd. Från regional till
lokal nivå.I en skrivelse daterad Gamla Västervik 16/5 1629 beklagar sig
allmogen i Tjust och Tunaläns härader över att Säden på åkeren och fisket
ÿ Store Siön /Kalmar sund/, mÿkie förminskes och tager aff
50
, och i en
annan från 1634 påstås det att störst svårigheter i denna dÿretiden
51
är
att utgöra skatt i spannmålspersedlar. I dessa skrivelser påstås dock aldrig
att den dåliga tillgången på spannmål beror på mindre bra väderlek, även
om så säkert var fallet. Endast i ett fall har jag lyckats finna ett sånt
belägg. Det utgörs av en böneskrift från hösten 1632 i vilken socknens
kyrkoherde och fem bönder vädjar om viss frihet från utlagor på grund av
stoor skade på deres åhrswext .52 Denna skada kan inte ha uppkommit
genom annat än ogynnsam väderlek.
Slutsatser: Att empiriskt påvisa samband mellan väderlek och
skördeutfall torde stöta på, för den här uppsatsen, oöverstigliga hinder. Det
finns för många faktorer att ta hänsyn till. Arbetskraftsbortfall i form av
utskrivningar, tillgång till gödsel och utsädeskvalitet är exempel på
sådana. Eftersom statistik över temperatur och nederbörd saknas får
undersökningar av den här typen ofelbart karaktären av frihandsteckning.
Resultatet av denna delundersökning är att Ekmans uppgifter, där kontroll
på regional och lokal nivå kunnat göras, visat sig överenstämma, och att
vissa av Kristdalas bönder 1632 fick sämre skördeutfall än vad de brukade
få.
48 Ibid, sid 134.
49 Larsson, 1972, sid 163f.
50 Allmogens besvär, Tjust och Tunalän, dat 16/5 1629, RA
51 Ibid, dat 23/5 1634.
52 Kalmar läns verifikationer 1632, dat 20/10 s.å. RA.
20
2.5 TEKNIK:
Den agrara tekniken är ett begrepp med en mycket stor spännvidd. Man
skulle kunna undersöka redskapens utveckling, vilket sädessystem som
tillämpades, hur byalagen organiserade produktionen och så vidare. Vissa
av dessa komplex lämpar sig inte för en undersökning i ett så kort
tidsintervall som två årtionden. De är även känsliga för andra förhållanden
i samhället än den krissituation som studeras i denna uppsats. Bara för att
ta ett exempel så kan redskapen vara avhängiga järnproduktionen och dess
grad av utveckling. Vad som kan vara intressant för denna undersökning är
mer konjunkturkänsliga sidor av det agrartekniska komplexet. Två sådana
sidor kan vara kvalitativa förändringar av utsäde och av boskap.
Korn och råg är de enda sädesslag som antecknas i Kristdala sockens
tiondelängder. Förhållandet mellan dessa båda sädesslag visas i tabellen
nedan:
Tabell 1. Relativa andelen korn och råg i Kristdalas tiondelängder 1619-1638
Korn
Råg
1619
71
29
1626
79
21
1628
78
22
1629
86
14
1630
78
22
1631
79
21
1633
71
29
1634
74
26
1638
74
26
Källor: Smålands landskapshandlingar 1619:13, 1626:9, 1628:6, 1629:5, 1630:8.
Kalmar läns verifikationer 1631, -33, -34 och -38.
Anmärkning: Den totala årsskörden = 100
Det är svårt att fastslå någon trend. Möjligen kan man säga att perioden
1626-31 uppvisar en något förhöjd andel korn. Och vad säger då detta oss?
Inte så mycket, tyvärr. Tiondelängderna kan sägas redovisa en output. De
säger något om vad som skördades, inte vad som såddes. Det medför att
21
man måste ta hänsyn till ytterligare en variabel, klimatet, som ju kan
påverka skördeutfallet avsevärt. De svårigheter som är förknippade med
denna redovisas i klimatundersökningen ovan. Detta lämnar oss med två
okända storheter i ekvationen, och utan empirisk möjlighet att lösa ut
någon av dem.
Diagram 2 visar olika husdjurs andel av totalantalet kreatursenheter (=
Ke) i Kristdala 1620-40. Ke-värdeskalan baseras på de skattebelopp efter
vilka boskapspenningen utgick 1620-41 och är därför lämplig att använda
vid undersökning av dåtidens agrara förmögenhetsstruktur.53 De olika
skikten anger nedifrån andelen nötdjur, får och getter, hästar samt svin.
Även här är trenden svår att fastslå. Man skulle kunna vänta sig en
övergång till småboskap(får, get och svin) som inte taxeras så kraftigt i
boskapslängderna. Sju gånger under perioden överstiger andelen
nötkreatur 75 %. Fem av dessa tillfällen infaller i rad åren 1629-33. Om vi
undersöker kategorin hästar på liknande sätt finner vi att de sju lägsta
procenttalen infaller i rad åren 1629-36. Svinens andel understiger fem
gånger 1 %. Tre av dessa tillfällen infaller i rad 1630-32. Får och getter
visar inte på någon särskilld tendens alls. Det mest förvånande med den
kurvan är att den minskar så drastiskt 1639-40. I absoluta tal innebär det
en halvering av antalet djur. Om orsakerna kan man endast gissa.
Utslaktning eller epidemi?
53 Värderingen av respektive kreatursslag är som följer: Hingst, oxe 2 enheter; Tjur 1,5 enheter; Ko, sto, stut 1 enhet; Fåle, kviga, ungsto 1/2 enhet; Svin
1/4 enhet; Bock 3/8 enhet; Får, get, ungbock 3/16 enheter; Ungfår, ungget, ungsvin 1/8. Jfr Lindegren sid 88, not 23.
22
Felkällor finns naturligtvis. Att gömma undan boskap i skogen är en
möjlighet. Då skatten på ungdjur var lägre kunde man fuska med
boskapens ålder. Man kunde kanske till och med driva boskap till de delar
av socknen man visste att kronans kommisarier redan besökt och inhysa
den där. Faktum kvarstår dock att andelen nötddjur, hästar och svin når
mycket höga respektive mycket låga siffror under en kortare period
(1630-32), som vi vet kännetecknas av kris och ekonomisk regression. En
logisk förklaring till att svin och hästar sjunker så skulle kunna vara att de
är lågproducerande djur. Svin producerar endast kött en gång om året, vid
höstslakten. Hästkött åt man alls inte. De hade som uppgift att vara
dragare och fortskaffningsmedel. Nötkreatur, får och getter ger däremot
kontinuerlig avkastning i form av mjölk och kött året runt. Tanken är
alltså att man vid sämre tider ökar andelen högproducerande boskap.
Teorins empiriska bärkraft begränsas dock av att gruppen får och getter
inte visar på någon nämnvärd tendens under perioden och att de
23
procentuella svängningarna är så små att de statistiskt sett ligger inom
felmarginalen.
Slutsatser: Studier av den tekniska utvecklingen under så kort period som
två årtionden är behäftade med problem. Det finns komplex med en tröghet
som inte påverkas av konjunktursvängningar påsamma sätt som andra. I
denna studie har undersökningar angående utsädets och boskapens
kvalitativa förändring över tid utförts.
Undersökningen av utsädets fördelning visar att man odlade korn och råg
ungefär i proportionerna 3:1. En viss ökning av andelen korn kan skönjas
under åren 1626-31, men den är ingalunda säkerställd. Tiondelängder, som
studien bygger på redovisar fördelningen på skörd, inte på sådd. De olika
sädesslagens motståndskraft mot klimatfaktorn påverkar alltså utfallet.
Därför kan inte någon medveten förändring av utsödet spåras.
Beträffande boskapen skymtar en något säkrare tendens. Under perioden
1630-32 visar hästar och svin på mycket låga andelar av
boskapsbesättningen medan nötkreaturen visar på förhöjda värden. Teorin
om diskriminering av lågproducerande hästar och svin till förmån för djur
med mera jämn avkastning, nötdjur, får och getter, blir svår att leda i
bevisning då får och getter inte visar på någon särskild tendens, och de
procentuella variationerna hela tiden är innanför felmarginalen.
2.6 SKATTER:
Att skattetrycket i landet som helhet ökade under perioden 1620-40 är ett
fastslaget faktum.54 Redan under 1500-talets andra hälft utgick en rad
extraskatter utöver den ordinarie jordeboksskatten. I takt med Sveriges
ökade inblandning i krigiska aktiviteter ökade även dessa. Ett axplock ur
tidens skatteflora kan se ut som följer: landtågsgärden och lilla
krigshjälpen 1611, salpeterhjälpen och Älvsborgs lösen 1613,
boskapspenningen 1620, lilla tullen 1622, kvarntull-, och
54 Behre-Larsson-Österberg, sid 87.
24
mantalspenningen 1625, tremarkshjälpen 1628, utskrivningshjälpen 1630
och råghjälpen 1638. Årtalen anger första gången skatterna utgick.55
Perioden har sagts vara en tid av våldsam kraftansträngning, av försök till
total enrollering av befolkningen för skatter och militära prestationer och
av en nära nog bottenskrapning av resurserna .56
Vi kan alltså tryggt förvänta oss att skattetrycket under perioden ökar.
Denna undersökning kommer därför att inrikta sig på sig på en
bestämmning av hur hårt detta ökade skattetryck drabbade just Kristdala,
och hur det fördelade sig över undersökningsperioden.
Min metod att mäta skattetrycket består i att undersöka
skattenedsättningar i form av hur många hemman som var öde eller var
upptagna på frihet vid olika tidpunkter under perioden. Jag har undersökt
om lokalt utkrävda extraskatter förekom. Soldatutskrivningar utgör ett
resursuttag av arbetskraft och kan alltså ses som en form av beskattning.
Böndernas dialog med staten på denna lokala nivå skedde på tinget och via
de klagoskrifter som bygdens herredagsmän tog med sig till riksdagen.
Denna böndernas möjlighet till missnöjesyttring har också undersökts.
2.6.1. Ödeshemman och hemman upptagna på frihet:
I diagram 3 är två grafer införda. Den ena visar antalet ödeshemman under
perioden och det andra visar på antalet hemman som åtnjuter skattefrihet.
Påpekas bör att den kamerala termen öde inte behöver betyda att ett
hemman är obebott, utan endast att det inte förmår betala ålagd
jordskatt.57
55 Swenne, passim.
56 Nilsson 1990, sid 173.
57 Larsson 1972, sid 105ff.
25
Diagram 3: Antalet hemman upptagna på frihet respektive antalet ödeshemman i
Kristdala socken 1624-40.
9
8
Antal hemman
7
6
5
Öde
4
Frihet
3
2
1
1640
1639
1638
1637
1636
1635
1634
1633
1632
1631
1630
1629
1628
1627
1626
1625
1624
0
År
Källor: Smålands landskapshandlingar 1624:12, 1625:4, 1626:9, 1627:1, 1628:6, 1629:5 och
1630:8. Kalmar läns jordebok 1631, -33, 1636-40. Kalmar läns verifikationer 1632 och -34, RA.
Anmärkning: Heldragen graf visar ödeshemman, och sträckad dito antal hemman på skattefrihet.
Hemman som erhållit skattefrihet p g a vådeld är uteslutna ur statistiken. Jfr sid 25, not 60.
När ett hemman upptas på frihet innebär detta att brukaren mot ett
varierande antal skattefria år lovar att upparbeta och upprätthålla ett
hemman till skattedugligt skick. Kopplingen mellan dessa båda termer är
att ett hemman ofta är öde ett antal år. Därefter beslutas om skattefrihet.
På tinget får han intyg om hemmanets tillstånd58 och skattefriheten
noteras därefter i jordeboken. Enligt denna logik borde ett ökat antal
ödeshemman i diagrammet följas av ett ökat antal skattefria hemman.
Mindre ödeshemman borde omvänt leda till mindre frihetshemman. Sett ur
detta perspektiv bör den relativt låga andelen frihetshemman 1624-30 ha
underblåst den kraftiga ökningen av ödeshemman i slutet av årtiondet.
Denna låga andel frihetshemman faller in i mönstret för svensk rikspolitik
under slutet av 1620-talet då resursuttaget stegrades maximalt för att
pumpa upp den svenska krigsmaskinen inför inträdet i 30-åriga kriget
1630.59 1631 kulminerar krisen för Kristdalas del då 11,25 hemman är
antingen fria från skatt eller öde. Detta innebär 28 % av socknens totala
58 Se t ex Tunaläns häradsrätt 23/7 1631 och 26/7 1639 ,VlA.
59 Behre-Larsson-Österberg, sid 87.
26
hemmanstal. Därefter sker en återhämtning till 1634. Resten av
undersökningsperioden pendlar andelen skattefria hemman, och
ödeshemman mellan fyra och sex procent av det totala antalet. Påpekas bör
att andelen skattefria hemman under slutet av 1630-talet egentligen är
högre än vad diagrammet visar. Orsaken till detta är att de gårdar som
erhöll skattefrihet på grund av att de drabbats av eldsvådor har borttagits
ur statistiken.60 Då jag är ute efter att försöka mäta skattetryck måste
dessa räknas bort eftersom de ju inte kan hänföras till ökning eller
minskning av detta. Andra tänkbara felkällor som krigshärjningar och
försening av uppbörden har inte förekommit. Hemman kan dock bringas ur
stånd att betala skatt av andra skäl än ökat skattetryck. Orsakerna kan
vara allt från epidemier till missväxt. Dessa orsaker hade säkerligen en
viss effekt, även om den var marginell. Som exempel kan nämnas året 1632
som i Kristdala är ett dokumenterat missväxtår61, inte lämnat något spår i
statistiken. Ökande eller minskande skattetryck torde ha varit den
ojämförligt viktigaste faktorn för förändring i denna. Den snabba
återhämtningen under första delen av 1630-talet sammanfaller väl med en
rad förändringar i svensk in-, och utrikespolitik. 1632 dog kungen.
Utskrivningarna blev åren därefter mindre omfattande, 1634 års
boskapspenning utgick inte och kriget på kontinenten började i allt större
utsträckning finansieras via subsidier och värvade utländska soldater.62
2.6.2. Lokala extraskatter och allmogens besvär:
Det är känt att lokala extraskatter förekom i landet även om de inte
tillhörde vanligheterna. Ofta utgick de i form av bygghjälp (pengar eller
dagsverken) på kronans slott och fästningar.63 En sådan skatt utgick under
min undersökningsperiod. Den avhandlades enligt följande vid Tunaläns
häradsrätt 3/3 1636: Samme dagh blef af heele almogen beuiliadh den
hielpen Effter Landzhöfdingens påbudh, till Rundelens reparation på
60 Höckhult brann 1625 och erhöll skattefrihet året därpå. Röstorp brann i juli 1636 och 21 hus totalförstördes. Skattefri 1637-42. Äspenäs brann 1637
och fick frihet för det året. Kalerum brann 1639 och fick frihet 1639-40. Se Smålands landskapshandlingar 1625:4, Kalmar läns jordebok 1637:1, Carlsson,
sid 169 och Tunaläns häradsrätt 26/7 1639.
61 Kalmar läns verifikationer 1632, dat 20/10. Jfr sid 19, not 52 ovan.
62 Nilsson 1990, sid 240-43.
63 Swenne, sid 112-18.
27
Calmare slott, som förledne höst blef af stormen och det höge watnett, slätt
fördärfuadh, att af huar heel gårdh skall gifua af Crono och Skatta 12 öre
Sÿlfuermÿnt, och af frelse och halfue heman 6 öre.
Notisens bakgrund är den att Kalmar slott vintern 1636 var under
reparation och landshövdingen då fick i uppgift att förhandla med allmogen
om en extraskatt. Om allmogen inte ville gå med på en sådan skulle han
utlova gottgörelse i form av frihet från framtida utlagor.64 Förhandlingen i
Tunalän verkar ha utfallit till landshövdingens favör. Tingsmenigheten
beviljade en hjälp till reparation av slottets rundel (tak?) som skadats av
föregående hösts storm och väta, och detta utan något löfte om framtida
gottgörelse. Hela skatte-, och kronohemman skulle betala 12 öre
silvermynt och frälsehemman hälften. Noterbart är att statsmakten rör sig
med en viss försiktighet. Landshövdingen har direktiv som gäller både om
allmogen accepterar eller nekar extraskatten, och tingsnotisen säger
uttryckligt att heele almogen beviljar skatten. Källorna nämner ingenting
om eventuella påtryckningsmdel från landshövdingens sida, så därom kan
vi inte säga något, men faktum är att staten agerade utifrån att allmogen
kunde neka extraskatten.
Vid tinget avfattades även besvärsskrifter till riksdagen. Dessa finns nu på
riksarkivet i en serie kallad allmogens besvär. Tre skrivlser rörande
Tunaläns härad, daterade 1622-34, finns bevarade. Dessutom finns en
odaterad skrivelse som en handstil från 18-, eller 1900-talet daterat till ca
1613-20. Ett återkommande klagomål är att man anser sina gårdar vara
för små för att skrivas som fulla hemman i jordeboken, och därmed
beskattas som sådana. De som har utsäde på 2-3 tunnor står på samma
sätt i jordeboken som bönder i andra delar av landet som sår 12 eller 16
tunnor.65 Det är främst extraskatterna, de ovissa persedlarna, man vänder
sig emot. Om man inte får någon lindring av dessa så måste de som så små
hemman haffüe, öffuergiffua och dem ödeleggia .66 1629 skriver man att
säden och fisket nü mer och mer siunker, Skatter och wthlagor dagligen
64 Ibid, sid 115.
65 Allmogens besvär 1613:2, odat, RA.
66 Ibid.
28
ökas, och wÿ som de små hemanen bruka bekomma ingen förmedlingh, efter
som os tÿt och ofta ähr lofüad medh then jordrefning som skulle holles ÿ
landett .67 En förmedling, eller jordrevning innebär att gårdens skattekraft
skrivs ned. Ett hemman kan till exempel förmedlas till ett halvt och då
betala hälften i skatt mot förut. Både extraskatterna och de ordinarie kan
förmedlas var för sig, men också tillsammans.
Andra saker som är på tapeten, och som det klagas över är diverse extra
skatter, skjutsordningen och soldatutskrivning.68 Vid en fundering över
klagoskrifternas källvärde borde man sätta ett stort frågetecken vid
tendens. Syftet med dessa inlagor måste ju ha varit att beskriva sitt elände
så effektivt som möjligt och ytterst att via detta utverka skattelättnader
och dylikt. I en skrivelse klagas det till exempel över hjälpedagsverken och
kungsfodringspengar. Det heter att nu ähr någre af Lendzmennerne och en
stor hop af de bäste bönder döde, och stor fattigdom igen, Och månge
faderlöse barn .69 Ett uttalande av den typen bör nog tas med en nypa salt
om samtida källor som bestyrker det saknas. Man kan dock inte avfärda
allt som obefogat gnäll. Den stora ödeläggelse av häradets gårdar som
allmogen förutspår 1629 är ju bara två år senare en realitet åtminstone i
Kristdala.70 Att klagomålen medfört någon direkt reaktion från
statsmakten har inte kunnat påvisas. Kanske är detta till viss del att
skylla på allmogen själva. Man slås av hur ofta, efter mångordiga
eländesskildringar, de krav som framläggs är vaga och allmänt hållna.
Ärenden som borde prövas på individnivå och från fall till fall undersökas
tas upp i fel forum.
I klagoskrifterna har jag kunnat urskilja 10 specificerade ärenden. Fem av
dessa behandlar allmänna klagomål över extraskatter, två gäller krav på
förmedling av hemman och ett vardera gäller utskrivning, skjutsordningen
och förbudet att hugga ekar. Detta kan ses som en indikation på vad
67 Ibid, 1629:2 , dat Gl Västervik 16/5 1629
68 Ibid.
69 Ibid, 1622:2, dat (1622?)
70 Ibid, 1629:2, dat Gl Västervik 16/5 1629. Jfr diagram 3.
29
allmogen ansåg vara betungande, och så mycket kan ju sägas att
extraskatterna ansågs vara ett stort aber.
2.6.3. Förmögenhetsstrukturen:
Hittills har på ett flertal sätt en kris kunnat beläggas som drabbade
socknen i samband med att statsmaktens resursuttag stegrades runt 1627.
Vilka drabbades hårdast av detta uttag? Vilka fick betala mest? Genom en
studie i boskapsbeståndet 1627, 1633 och 1639 har jag undersökt om någon
förändring i den agrara förmögenhetsstrukturen förekom under dessa
turbulenta år. Att jag valt just dessa år beror på att jag vill belysa läget
innan, under och efter krisen i början av 1630-talet.En kort blick i de
bevarade boskapslängderna, och man förstår att bondeståndet var långt
ifrån någon homogen grupp. Där var storbönder som Botolf i Mellingerum
med 27 Ke (Ke=Kreatursenheter, se sid 21, not 53), men där fanns också
Malin i Sjöande, som med sina två djur, en ko och en kviga, endast fick ihop
1,5 Ke.71 Som en jämförelse hade Botolf 3 hästar, 4 oxar, 8 kor och så
vidare. I syfte att boskapslängdernas förmögenhetsstrukturer jämförbara
har soldater, Ingemar Wastessons gods och adelns huvudgårdar uteslutits
ur materialet då redovisningsprincipen för dessa är olika i de tre
längderna. Det bearbetade resultatet föreligger i diagrammen på sid 31f.
För enkelhetens skull kan man dela in hushållen i tre grupper: Fattiga
(0-10 Ke), Välbeställda (10-20 Ke) och rika (över 20 Ke).
71 Boskap-, och utsädeslängd 1627, bunt 22:1B, RA.
30
31
De enligt min terminologi fattiga hushållen ökar både relativt och absolut
under de första sex åren, för att därefter mer än halveras relativt sett. En
del av den dramatiska sänkningen förklaras av att det sammanlagda
antalet hushåll minskat från 52 till 42 under perioden 1627-39. Några av
dessa 10 hushåll har säkerligen nedsjunkit i fattigdom och därför fått
skatten avkortad för 1639. Därför har de trillat ur diagrammet och lämnat
ett glapp i dess vänstra del där gruppen 0-5 Ke 1639 bara består av 2
hushåll, medan den 1627 består av 13 och 1633 av 11 hushåll. Att
hushållen inte trillat ur diagrammets högra del är närmast en självklarhet.
Man kunde inte bli för rik för att betala skatt. En annan
handlingsmöjlighet för dessa, de allra fattigaste hushållen var att till
exempel uppgå i ett större hushåll och på så vis upphöra som
beskattningsbart objekt. Det var troligtvis mera vanligt under andra
hälften av undersökningsperioden då 8 hushåll försvinner ur materialet
samtidigt som Ke-värdet minskas med endast 14 enheter. Under första
hälften försvinner 2 hushåll medan kreatursbeståndet minskas med hela
32
47 Ke. Det troliga är att de hemman som försvunnit under de första sex
åren båda är avkortade. De välbärgade hushållens starka ökning 1633-39
måste, för att ekvationen ska stämma ske via ett tillskott på 7 hushåll från
de fattiga. Det lämnar 8 hushåll som uppgått i andra, eller avkortats under
periodens senare del. Om detta delvis hypotetiska resonemang72 stämmer
så bör de som i min stipulativa terminologi kallas fattiga 1627 ha bestått
av 27 hushåll (52 %), 1633 av 30 hushåll (58 %) och 1639 av 23 hushåll (44
%). Det viktigaste resultatet av detta synsätt är att sju hushåll under
periodens senare del blivit rikare på boskap, vilket pekar på en viss
återhämtning inom denna grupp.
Mellangruppen, de välbeställda, tappar ett hushåll under periodens första
del men ökar kraftigt under den andra. Den faktiska minskningen under
första perioden är dock tre hushåll, men denna uppvägs av ett tillskott av
två hushåll från gruppen över 20 Ke. Denna mellangrupps ökning 1633-39
från 15 till 24 hushåll sker enligt ovan via ett tillskott från den fattiga
gruppen på 7 hushåll och två hushåll från den rika. Mellangruppens
tillväxt under periodens senare del sker alltså på bekostnad av båda de
andra grupperna. Dock mest den fattiga gruppen.
Den rikaste gruppen, den med kreatursförmögenhet på över 20 Ke visar på
en stadig avtappning under hela perioden. Från nio hushåll 1627, sju
stycken sex år senare till fem stycken 1639.
För att sammanfatta det hela kan man säga att perioden 1627-33
kännetecknas av en regression som berör alla förmögenhetsnivåer. För
hushåll över 15 Ke fortsätter regressionen även efter 1633, medan
hushållen under 15 Ke åter blir expansiva. Intervallet 10-15 Ke fylls
därmed på från två håll vilket resulterar i att 43 % av socknens hushåll
återfinns inom detta 1639. Vad berodde då denna förmögenhetsutjämning
på? Kausala samband är som bekant svåra att fastslå, men något som
tycks ha haft betydelse är utsädet. 1627 saknar 35 % (18 stycken) av de
redovisade hushållen eget utsäde. Sex år senare saknar 32 % (16 st) eget
72 Det hypotetiska består i förutsättandet att det reella antalet hushåll är oförändrat under perioden, och att inga , eller ytterst få hushåll avkortats innan
33
utsäde och 1639 är siffran nere i 2 % (1 st). Dessa siffror verifieras av
motsvarande, eller närliggande års tiondelängder.73 Antalet hushåll med
utsäde ökar alltså med 17 stycken 1627-39. Antagandet att de tio hushåll
som försvinner ur längderna alla skulle vara utsädeslösa kvarlämnar ändå
sju stycken, vilket visar på att jordbruket expanderat arealmässigt under
1630-talet. För detta talar också att antalet redovisade utsädestunnor ökar
från 76,5 1633 till 100,5 sex år senare.
2.6.4. Utskrivningar och ryttare:
Vid soldatutskrivning uppfördes den manliga delen av socknens befolkning
över 15 år i så kallade roteringslängder. Beroende på hur omfattande
utskrivningen var togs därefter var tionde, femtonde eller tjugonde man ut
till soldat. Dessa längder är med andra ord mycket viktiga vid en
undersökning av utskrivningarnas omfattning. För Kristdalas del är endast
tre stycken bevarade 1620-40 (1629, 1630 och 1635) i Krigsarkivet. Andra
källor är de soldatförteckningar som med jämna mellanrum upprättades i
samband med mönstringar av manskapet. Då dessa mönstringsrullor
upptar antalet soldater vid olika tidpunkter har jag valt att göra tre
nedslag. 1622, periodens första bevarade mönstringsrulla, 1631 på våren
då Kalmar regemente mönstrades inför överfarten till Tyskland och
inträdet i 30-åriga kriget. Sista nedslaget görs 1638 då Kristdalasoldaterna
bland många andra flyttas från garnisonen i Stettin, där de legat sedan maj
1631,74 till Kolberg.
I mars 1622 mönstras 14 Kristdalasoldater under Henning Nieroths
kompani och Patric Ruthwens regemente.75 Nio år senare vid mönstring på
Kalmar slott är antalet tio stycken.76 Fyra av 1622 års män finns kvar i
1627.
73 1628 är antecknas 34 hushåll, 1633 34 stycken, och 1638 är siffran 40 stycken. Se Smålands landskapshandlingar 1628:6, Kalmar läns verifikationer
1633 och 1638, RA.
74 Rulla 1631/23, KrA.
75 Rulla 1622/2, KrA.
76 Rulla 1631/6, KrA.
34
uppställningen. 1638 års uppräkning är hämtad från en så kallad
fördelningsrulla. Den visar med andra ord fördelningen av vilka som är På
tågh och vilka som är Hema i landet behållne .77 Rullan upptar 15 man av
vilka sex stycken är i fält. Alla dessa fanns med vid överskeppningen till
Tyskland 1631. Av de fyra soldater som fallit bort sedan dess har
upplysningar kunnat fås om tre. Sven Nilsson i Källtorp dog i oktober 1631,
Håkan Persson i Skinshult i mars 1637 och Måns Ståle i Höckhult
deserterade i april 1636.78 Nils i Kroxhult öde är däremot ovisst.
En reservation bör göras för 1631 års siffra eftersom den endast omfattar
de som skickades iväg till Tyskland, och inte de som blev behållna hemma.
Via andra källor kan man visa att det till exempel 1625 fanns 14 soldater,
året därpå elva och ytterligare ett år senare var antalet åter 14, varav tre
stycken då är nyutskrivna.79 De knektar som utskrevs efter 1631 verkar
inte ha nyttjats utrikes. Som exempel kan anges att Nils Olofsson i Lönhult
utskrevs 1635, men att han var hemma fortfarande 1638.80 En fråga at
ställa sig är om Kristdala lyckats undvika den massutskrivning som annars
var så vanlig ute i landet, och om så var, hur man lyckats med detta? Att
det underhandlades med allmogen ute i landet inför utskrivningar var inte
ovanligt.81 Det val en bonde hade om han ville fria sig från utskrivning var
att hålla ryttare, det vill säga utrusta och avlöna en kavallerist. Att detta
kunde bli en dyr historia förstår man eftersom principen var att 8 knektar
skulle dela på ordinarie räntan från ett hemman, medan en ryttare erhöll
ett helt hemman endera som boställe - med räntebefrielse - eller som
tilldelningshemman - med ränteuppbördsrätt .82 En välbeställd bonde
kunde alltså mot skattebefrielse hålla en ryttare och det ansågs vara värt
lika mycket som åtta knektlöner. Att detta var vanligt förekommande ute i
landet visar de diskussioner som förekom på riksrådsnivå flera gånger
under 1630-talet.83 Man ansåg att skattebortfallet som de så kallade
ryttargårdarna stod för var för stort i förhållande till den nytta de gjorde i
77 Rulla 1638/11, KrA.
78 Rulla 1640/6, KrA.
79 Smålands landskapshandlingar 1625:4, Boskaps-, och utsädeslängd 1626 och -27, RA.
80 Roteringslängd 1635:347, sid 536 samt Rulla 1638/11, KrA.
81 Swenne, sid 217.
82 Nordlund, sid 399.
35
landets tjänst. Första uppgiften om antalet ryttargårdar i Kristdala härrör
från 1631 då de var åtta till antalet.84 En gård är här lika med ett mantal,
som kunde bestå av flera hushåll. Att en viss bärkraft krävdes av de gårdar
som höll ryttare visas av samma års boskapslängd enligt vilken de åtta
gårdarna redovisar ett Ke-snitt på 29,5 enheter.85 Åtta år senare är sju
gårdar antecknade, men medelvärdet på deras Ke har sjunkit till 15,4
enheter.86 Två gårdar har fallit bort och en har tillkommit. Om man
inskränker sig till de sex gårdar som antecknas vid båda tillfällena så
finner man att medelvärdet sjunker från 32,7 till 16,3 enheter, vilket alltså
innebär en halvering av boskapsbeståndets värde på åtta år.
Frågan är om vi inte här har en viktig orsak till att den förmögnare delen
av Kristdalas befolkning upplever en fortsatt agrarekonomisk regression
under 1630-talet, medan den mindre bemedlade delen åter expanderar (se
sid 29f). Då det totala skattetrycket sjunker efter kungens död är de
relativt sett rika ryttargårdarna fast i en kostnadskrävande rustning
medan de utan rustningsåtagande erhåller det för expansion nödiga
utrymmet. Denna teori måste emellertid få en preliminär status då den
väcker vissa frågor. Hur reglerades rustningen? Förekom tidsbegränsade
kontrakt eftersom så få gårdar hoppade av. Handlade det om social
prestige, eller ansågs det vara mödan värt för att slippa de fruktade och
regelbundet återkommande utskrivningarna. Ett frågetecken kan också
sättas för den empiriska basen. En breddad undersökning av ett, eller flera
härader med mera omfattande militärt källmaterial skulle bringa större
klarhet i saken.
Klart är i alla fall att Kristdala kom lindrigt undan den allmänt omtalade
soldatdöden.87 För 1620-talet finns inga raporterade döda, men bevarat
material är för bristfälligt för att vi med säkerhet ska kunna säga att så
83 Svenska riksrådets protokoll 3:120,233 (1633); 4:37 (1634) och 6:375 (1636).
84 Kalmar läns jordebok, 1631:7, RA
85 Boskaps-, och utsädeslängd 1631, Småland 33:1, RA.
86 Kalmar läns jordebok1639 och Smålands verifikationer1639, Boskapslängden, RA.
87 Se t ex Lindegren sid 167ff.
36
var fallet. För 30-talet kan vi med säkerhet säga att två soldater och en
ryttare omkommit på främmande mark.88
Slutsatser: I samband med att staten ökar skattetrycket under slutet av
1620-talet kan tydliga kristendenser iakttas i Kristdala. Antalet hemman
upptagna på frihet från skatt , eller ur stånd att betala skatt ökar
drastiskt och når sin kulmen 1631 då 28 % av socknens mantal inte utger
någon skatt. Om vi antar att de hemman som i 1631 års jordebok
antecknas som ryttargårdar njöt full skattelindring ökar siffran till
närmare 50 %. I samband med kungens död och lättnader i utlagor sjunker
kurvan och är redan 1634 nere på nivåer jämförbara med 1620-talets.
Denna ödeläggelse resulterar först i en allmän pauperisering som under
senare delen av 1630-talet förbyts i en expansiv trend för de mindre
förmögna hushållen. De förmögna hushållens ekonomiska kräftgång
fortsätter perioden ut. Orsaker till detta kan vara att de förmögnare
gårdarna ofta mot skattefrihet höll ryttare (kavallerist). Detta åtagande
hindrade att skattelättnader kom dem till del. Troligt är att en viss
nyodling återupptogs då andelen hushåll utan utsäde minskar kraftigt
under slutet av perioden.
I fråga om utskrivning av soldater verkar socknen ha kommit relativt
lindrigt undan. Två orsaker kan skönjas. Dödligheten i fält var mycket
liten. Dessutom höll socknen åtta ryttargårdar vilket motsvarade över 60
soldatlöner. Det ekonomiska resursuttaget var alltså mer omfattande än
manskapsuttaget.
Kontakt med överheten fick man på tinget. Förhandlingar om lokal
extraskatt har förekommit åtminstone en gång under perioden.
Besvärsskrivelser utgick vilkas källvärde som beskrivning av verkligheten
kan diskuteras, men troligtvis ger de en bild av vad allmogen ansåg vara
mest besvärande. Klagomålen gäller mest extraskatternas fördelning och
därmed förknippade krav på nedskriven skattekraft (förmedling).
88 Rullor 1640/6 och Kalmar läns verifikationer 1632, KrA och RA.
37
3.1 TEORI OCH METOD - EN ÅTERKOPPLING:
Har Österbergs modell fyllt sin funktion? Den har stöttat uppsatsen och
utgjort den ram i vilken delundersökningarna kan infogas. Det stora
problemet har varit att utvinna en bärkraftig empiri ur källorna.
Sammansättningen av dessa har gjort att uppsatsen fått en viss
volymmässig slagsida mot skatterna, medan variabler som teknik och
klimat inte kunnat behandlas så ingående. Denna brist återfaller dock inte
på modellen som sådan utan är mer att hänföra till, som sagt, källäget och
uppsatsförfattarens oförmåga att strukturera saker och ting. Modellen i sig
behöver inte vara behäftad med några fel.
Österbergs modell bör enligt henne själv användas på individnivå.
Analysenheterna måste vara enskilda gårdar och bondehushåll. Det är inte
möjligt i den av henne genomförda undersökningen av Värmland under
1500-talet.89 Tidsmässigt har denna uppsats flyttat fram undersökningen
till en period då källfloden flyter rikare. Någon länkning till individnivån
har dock inte heller här varit helt möjlig. De incitament till ny forskning
för en något senare period, då materialtillgången är bättre ,90 som hon
hoppas att problemen ska ge upphov till kommer knappast att genomföras
med hennes analysschema som stöd. Risken är att denna senare period då
ligger så långt fram i tiden att något eller några av de kriterier som utgör
grunden för schemats giltighet inte längre gäller (se sid 8).
89 Österberg, sid 143.
90 Ibid.
38
3.2 EN SOCKEN PÅ KNÄ! - avslutande diskussion:
Undersökningen har tagit upp och undersökt vilka konsekvenser den
expansiva svenska stormaktspolitiken under 1620-, och 30-talen haft för
agrarsamhället. Undersökningsområde har varit Kristdala socken i Kalmar
län; på den här tiden en liten skogssocken på halvannat tusen invånare
fördelade på cirka 70 hushåll och 40,25 skattlagda jordeboksmantal.
Utifrån Eva Österbergs analysschema, som presenterats i avsnittet om
teori och metod, har de variabler hon laborerar med, i den mån det varit
möjligt, empiriskt bestämts. Dessa har varit (odlad) areal, befolkning,
handel, klimat, skatter och teknik.
På vissa fronter har resultatet blivit det väntade. I samklang med tidigare
forskning har till exempel en ekonomisk kris konstaterats åren runt 1630.
Under loppet av 1620-talet minskar svedjebruket, och med detta
upptagandet av ny mark, till obefintlighet. Utsädet når sina lägsta nivåer i
början av 30-talet då samtidigt andelen ödeshemman, och hemman
upptagna på skattefrihetnår sina toppar. 1631 nås kulmen då 28 % av
socknens skattlagda mantal ligger öde eller på frihet. Om man därtill
räknar de hemman vars produktion var öronmärkt till kavalleriets
underhåll närmar sig bortfallet 50 %. På hushållsnivå resulterar krisen till
en början i en allmän pauperisering. Under senare delen av 30-talet förbyts
den i en uppgång för de mindre förmögna hushållen. De mera förmögna
hushållens regress fortsätter emellertid perioden ut. En tänkbar förklaring
till det är att flera av dessa hade kostnadskrävande rustningsåtaganden
och på så sätt inte kunde få del i det lägre skattetryck som mindre
förmögna hushåll utan dessa åtaganden kunde åtnjuta.
En viss nyodling kan skönjas under slutet av perioden. Den tar sig så i
uttryck att antalet hushåll utan utsäde minskar kraftigt. Det kan tas som
en indikation på att det var småbönder som stod för nyodlingen, men det är
inte säkert. Då socknens tiondevolym under senare delen av 30-talet ökar
så markant är det mera troligt att det är en allmän tendens av den typ
som Jan Lindegren visar på i sin undersökning av Bygdeå. Han menar att
arbetets produktionskraft höjdes genom att resurserna koncentrerades till
39
jordbruket och till exempel jakt och fiske fick allt mindre betydelse. Detta
anser han vara en av huvudorsakerna till att samhället inte krossades
under det ökande skattetrycket.
Någon större befolkningsminskning har inte kunnat beläggas. Det beror
antagligen på att socknen inte drabbades så hårt av de fruktade
knektutskrivningarna. Då många av socknens mer välbergade hemman
höll ryttare (kavallerister) betydde detta att de var fritagna från
utskrivningar och att resursuttaget därmed inte lades på befolkningen
utan mera på den ekonomiska basen. Dödligheten i fält var dessutom
mycket liten.
Uppsatsens resultat har till viss del varit väntat, men det mest förvånande
har kanske varit att knektutskrivningarna inte påverkat
befolkningsutvecklingen så negativt som den gängse forskningen vill göra
gällande. Ett incitament till vidare forskning kan vara kopplingen mellan
infanteri och kavalleri. Hade verkligen en någorlunda välbeställd bonde
möjlighet att, inom vissa gränser, välja vilken form av resursuttag han
skulle utsättas för? Vilka blev ryttare och vilka blev soldater? Hur
reglerades detta? Centralt eller regionalt? Frågorna hopar sig - men de får
anstå till nästa uppsats.
40
4.1 REFERENSER:
Otryckta källor:
Riksarkivet (RA) :
Allmogens besvär (Mikrofilm F035 30581).
Boskaps-, och utsädeslängder.
Jordeböcker.
Kalmar läns verifikationer.
Smålands landskapshandlingar.
Smålands verifikationer.
Krigsarkivet (KrA) :
Rullor -1723.
Roteringslängder.
Vadstena landsarkiv (VlA) :
Domböcker för Tjusts och Tunaläns
häradsrätter (Mikrofilm SR 601-02).
Tryckta källor och litteratur:
Atlas över rikets indelningar i län, kommuner, församlingar, och tätorter.
Andra utgåvan. SCB och Lantmäteriet KartCentrum 1992.
Bankeström, Sven: Från flydda tiders Kristdala och Tunalän. Kristdala
1982.
Behre, Göran - Larsson, Lars-Olof - Österberg, Eva: Sveriges historia
1521-1809: stormaktsdröm och småstatsrealiteter. Solna 1991.
Carlsson, Carl Alexander: Anteckningar om Kristdala socken i Tunaläns
härad och Kalmar län. Kristdala 1971.
Ekman, Emmanuel: Undersökning om årswäxtens förhållande, och i
synnerhet misswäxtåren i Swerige, från år 1523 til år 1781. Stockholm
1783.
Kalmar stads historia I-III. Huvudred. Hammarström, Ingrid. Kalmar
1979-84.
Larsson, Lars-Olof: Kolonisation och befolkningsutveckling i det svenska
agrarsamhället 1500-1640. Bibliotheca Historica Lundensis 27. Lund 1972.
Larsson, Lars-Olof: Småländsk historia - stormaktstiden Stockholm 1982.
41
Larsson, Lars-Olof: Bönder och gårdar i stormaktspolitikens skugga. Växjö
1983.
Lindegren, Jan: Utskrivning och utsugning. Produktion och reproduktion i
Bygdeå 1620-1640. Studia Historica Upsaliensia 117. Uppsala 1980.
Nilsson, Sven A: På väg mot militärstaten. Opuscula Historica Upsaliensia
3. Uppsala 1989.
Nilsson, Sven A: De stora krigens tid. Om Sverige som militärstat och
bondesamhälle. Studia Historica Upsaliensia 161. Uppsala 1990.
Nordlund, Roland: Kontribution eller satisfaktion. Pommern och de svenska
krigsfinanserna 1633. Historisk tidskrift 1974:3.
Swenne, Hakon: Svenska adelns ekonomiska privilegier 1612-51. Göteborg
1933.
Tilly, Charles: Coercion, Capital and European states, AD 990-1990.
Studies in Social Discontinuity. Oxford 1990.
Weber, Max: Samhällsvetenskapernas objektivitet. Tre klassiska texter.
Göteborg 1991.
Winberg, Christer: Krig och feodalism. Rec. i Historisk tidskrift 1982:2.
Svenska riksrådets protokoll 1621-58. Olika utgivare. Handlingar rörande
Sveriges historia, ser. 3. Stockholm 1878-1959.
Västerviks historia I-II. Red. Munthe, Henrik.
Västervik 1933.
Österberg, Eva: Förändring och anpassning i det förindustriella
bondesamhället. Ett svenskt 1500-talsexempel. Teori-, och metodproblem i
svensk historieforskning. Red. Åmark, Klas. Stockholm 1981.
42
43