Transcript paper - Institutionen för socialt arbete

Annelie Björkhagen Turesson
Projekt ALHVA -­‐ Hembaserat stöd till utsatta späd-­‐ och småbarnsfamiljer utifrån ett helhetsperspektiv Bakgrund Sedan 1999 pågår det ett samverkansarbete mellan socialtjänst och sjukvård Malmö. Inom
denna samverkan finns bl.a. konsultationsteam dit personal kan vända sig för att rådgöra kring
möjligt stöd eller behandling. Via dessa konsultationsteam har bristen på insatser riktade mot
späd- och småbarnsfamiljer uppmärksammats. Insatser som både tar utgångspunkt i de stora
svårigheter som familjen har, och barnets behov av ett tillräckligt gott omhändertagande. För
denna grupp finns minst och många gånger erbjuds enbart en praktisk insats i hemmet, t.ex.
avlastning med barnet eller hjälp med enklare hushållsgöromål. Dessa föräldrar har ofta svårt
att tillgodogöra sig det generella stöd som erbjuds barnfamiljer av barnhälsovården,
socialtjänst och den terapeutiska behandling som finns inom barnpsykiatrins
spädbarnsverksamhet.
Sin utgångspunkt i denna avsaknad av relevanta behandlingsinsatser har projekt ALHVA
skapats. Målet är att förändra situationen för de mest utsatta späd- och
småbarnsbarnsfamiljerna i Malmö - från en risksituation till en vardag som är tillräckligt bra
för att möjliggöra en god psykisk och fysisk utveckling hos barnet. En helhetsmodell som
innehåller arbete i samspel mellan förälder och barn samt kompletterande stöd som t.ex.
anpassad förskola, nätverksbygge och socioekonomiskt stöd.
Syfte Projekt ALVHA syftar till att dels prova och dels vetenskapligt utvärdera en modell för ett
psykoeducativt hembaserat föräldrastöd, en helhetsmodell, som riktas till högriskfamiljer med
späda och små barn där befintligt stöd och/eller behandling inte är tillräckligt för att kunna
förvänta en positiv utveckling för barnet.
Tidigare forskning I detta avsnitt kommer jag att redovisa forskning som är relevant i förhållande till denna
studie.
Barn som lever under riskfyllda förhållanden I Sverige finns det ett stort antal barn som lever under riskfyllda förhållanden. Nästan 13
procent av alla barn i Sverige lever i ekonomisk utsatthet, en femtedel lever i familjer där det
förekommer ett riskbruk av alkohol och drygt två procent av barnen i Sverige mellan 0–15 år
har minst en förälder med diagnos från psykiatrisk slutenvård (Salonen 2012; Socialstyrelsen
2013; Statens folkhälsoinstitut 2008). Mödrar födda i ett annat land är en särskild riskgrupp
vad gäller psykisk ohälsa. Bland de som har invandrat under de senaste fem åren är risken fem
gånger så hög att drabbas av postpartumdepression i jämförelse med mödrar i den inhemska
befolkningen. Bland de skånska barnen i åldrarna 0-4 år är det ca 40 procent som har minst
en utlandsfödd förälder (Stuermer 2013). Andra faktorer som riskerar barns utveckling är våld
och kriminalitet i familjen och föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar. Det är inte
ovanligt att dessa riskfaktorer samvarierar i familjen. Psykisk ohälsa i familjen ger till
exempel ofta upphov till riskfaktorer som genetisk risk, dålig omsorg, hög stress, dålig
ekonomi samt instabila familjeförhållanden (Masten & Coatsworth 1995; Rutter & Quinton
1984). Att dessa barn utsätts för multipel risk är ofta orsaken till att barnen i högre grad än
andra utvecklar olika slags störningar under uppväxtåren. Det är också störst risk att barn
utsätts för vanvård och övergrepp när barnens föräldrar lider av samsjuklighet med missbruk,
psykisk ohälsa och personlighetsstörning (Socialstyrelsen 2013). Barn riskerar också att
utveckla en desorganiserad anknytning (Lyons-Ruth et al. 1989). Såväl anknytnings som
samspels- och hjärnforskning har hjälpt oss att förstå de allvarliga konsekvenser som
känslomässig vanvård har på barnet (Glaser 2000; Lyons-Ruth et al. 1989; O'connor et al.
2011). Idag finns kunskap om att svårigheterna för barnet startar långt innan symptomen blir
synliga (Cicchetti & Toth 1995).
Emotionell stress, som uppstår vid omsorgsbrist, har alltså en negativ påverkan på barnet,
även utifrån en neurologisk aspekt (Fonagy et al. 2003; Gerhardt 2006). Riskfaktorer i
familjen som leder till långvarig omsorgsbrist och dysfunktionell interaktion mellan barn och
primär omsorgsgivare påverkar barns utveckling mycket negativt (Broberg et al. 2008;
Grossmann et al. 2006; Schore 2003). Succesivt och i kontakt och samspel med sina
anknytningspersoner utvecklar barnet sin förmåga att förstå sina egna känslor och senare att
förstå andra personers inre liv. Det vi kallar för mentaliseringsförmåga och som har betydelse
i relationer och för den egna psykiska hälsan (Rydén & Wallroth 2008). Andra svårigheter
som rapporteras från longitudinella studier är bl.a. depression, dissociation, antisocialt
beteende samt borderlineproblematik (Lyons-Ruth et al. 1989; O'connor et al. 2011). En
viktig slutsats av forskningen under 2000-talet är att stress under barndomen kan resultera i en
reduktion av hjärnans volym vilket också inverkar negativt på barnens förmåga till inlärning,
ökar risken för sjukdomar som är kopplade till det immunologiska systemet som hjärt- och
kärlsjukdomar. Detta påverkar också barnens förmåga att hantera stress senare i livet
(Middlebrooks & Audage 2008).
Forskare har under de senaste åren också börjat intressera sig för hur traumatiska händelser
hos föräldrarna kan lämna spår i arvsmassan hos barnen och på så viss påverka kommande
generationer. Resultaten av olika studier har visat att DNA inte ändras men däremot hur DNA
avläses. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns en stor komplexitet i samspelet
mellan arv och miljö och visar vikten av att barnet får en trygg uppväxtmiljö där barnet
bemöts på ett adekvat sätt för att förebygga kommande fysiska och psykiska hälsoproblem
(Franklin et al. 2010; Yehuda & Bierer 2009).
Att bli förälder Att få barn innebär en livscykelövergång och framkallar stress hos de flesta föräldrar eftersom
livet tar en ny riktning och ställer nya krav på individen. De flesta föräldrar tar sin nya uppgift
på största möjliga allvar och det innebär också känslor av otillräcklighet. Ofta är det mat- och
sömnproblem som orsakar de flesta bekymren hos föräldrarna. Flera studier visar att de
föräldrar som saknar socialt stöd uppvisar mer stress över att blir förälder och även att det
finns ett samband mellan stress och depression (Milgrom & McCloud 1996; Sepa et al. 2002).
Nyblivna föräldrar som är nyinflyttade på grund av arbete eller studier eller migranter är
naturligtvis en riskgrupp då de ofta saknar ett naturligt nätverk. Föräldrar som saknar en
partner som delar på ansvaret för barnet är naturligtvis särskilt utsatta (Copeland & Harbaugh
2005). Av den anledningen är det viktigt att försöka uppmuntra kontakten mellan barn och
fäder så tidigt som möjligt eftersom det skapar starka band som kan bära under livets gång
(Osofsky & Thompson 2000). En finsk studie visar att det finns ett samband mellan
föräldrastress och diabetes typ 1 hos spädbarn. Det visar vikten av att minska föräldrastressen.
Socialt stöd har visat sig ha god effekt, ju mer stöd desto mindre stress (Killén 2007; Sepa et
al. 2002).
Vikten av förmåga till mentaliseringsförmåga och reflektiv kapacitet när man är förälder Mentalisering kan förklaras som att man har förmåga att se sig själv utifrån och andra inifrån.
Man måste försöka släppa sitt eget perspektiv när man ska försöka förstå både sig själv och
andra (Wallroth 2010). En grupp brittiska forskare har skapat en teori om hur denna reflektiva
kapacitet påverkar vår möjlighet att skapa mänskliga relationer och är en skyddande faktor för
vår utveckling eftersom den ger oss möjlighet att förstå oss själva och andra. En människa
med hög reflektiv förmåga kan särskilja sina egna behov från andras (Fonagy et al. 2003).
Han menar att individer med svåra egna erfarenheter med hjälp av sin reflektiva förmåga
modifiera sina erfarenheter så att man kan ge sina barn en trygg uppväxt. En förmåga att
mentalisera är därför viktig i synnerhet när man är förälder. Den reflektiva kapaciteten i
föräldraskapet handlar om att vara öppen och mottaglig för barnets signaler. Det innebär
bland annat att föräldern måste försöka förstå det barnet uttrycker känslomässigt, och svara på
det så att barnet känner sig förstådd. Med hjälp av interventioner riktade mot familjer där det
förekommer risk kan man påverka föräldrarnas reflektiva förmåga och därigenom öka deras
föräldraförmåga.(Schechter et al. 2002)
Betydelsen av stöd Longitudinell forskning har visat att tidigt hembaserat stöd har positiva effekter på familjens
välbefinnande och barns utveckling och är också ekonomiskt lönsamt för samhället (Olds
2002). Hembaserat stöd är särskilt verksamt för högriskfamiljer. Det finns evidens för att
riktat stöd mot utsatta grupper är kostnadseffektiv. (Thomas & Zimmer-Gembeck 2007).
I andra studier kring högriskföräldrar och deras små barn, dras slutsatsen att gruppen ofta har
liten nytta av generellt förebyggande insatser. Familjerna behöver istället individualiserade
insatser som tar hänsyn till den komplexa situation som den enskilde familjen lever i (Egeland
& Erickson 2004); (JonesHarden 2010). Detta omöjliggör således en manualbaserad modell.
Istället förordas en modell som utgår från förälderns svårigheter att förstå och hjälpa sitt barn
och som integrerar olika teoretiska perspektiv (Egeland 2004). I en sådan modell ingår en
värdering av föräldrafunktionerna, inre arbetsmodeller, förälderns troliga
utvecklingspotential, anknytning och samspel mellan förälder och barn. Dessutom integreras
den kontext som familjen lever i som socioekonomisk situation och stödjande nätverk.
Modellen handlar således inte enbart om samspelsarbete utan förhåller sig till den komplexa
mångfald familjen lever i. STEPP (Stepp Torward Effective, Enjoyable Parenting) är en
psykoeducativ modell utvecklat för högriskmammor, som kombinerar träning av
föräldrafunktioner med samspelsarbete tillsammans med barnet I modellen kombineras
vägledning med ett mera fritt reflekterande. Kontakten påbörjas med fördel under graviditeten
och familjerna erbjuds hembesök två ggr/vecka samt föräldragrupp varje vecka. I en
randomiserad studie bestående av154 kvinnor visade att de mammor som deltog i projektet
hade större förståelse för sitt barns behov och var mera sensitiva för deras signaler, hade färre
depressioner, hanterade sin livssituation bättre och hade färre nya graviditeter. Författarna
betonar vikten av samverkan och att familjer med sociala problem behöver sociala insatser
(Egeland & Erickson 2004). Forskning har också visat på betydelsen av målinriktat
hembaserat arbete i riskgrupper som påbörjas redan under graviditeten och som fortsätter
under spädbarnstiden. (JonesHarden 2010).
Förskolan som kompenserande miljö för barnet Då barnet är mellan ett och ett och ett halvt år börjar många barn i förskola. På förskolan finns
det en unik möjlighet att stödja barnets utveckling och kompensera för svårigheter (Hagström
2010; Howes & Spieker 2010; Sylva et al. 2010). En förutsättning är emellertid att dagen på
förskolan är utformad så att små barns behov av trygghet och kontinuitet tillgodoses och att
pedagogerna kan samverka på ett respektfullt vis med barnens föräldrar.
Metod Metoden i denna studie ger ingen möjlighet att erhålla generaliserbar kunskap. Däremot
förväntas studien ge kunskap som är användbar i arbetet med utsatta späd- och
småbarnsfamiljer.
De olika metoder vi kombinerar för datainsamling gör det möjligt att studera det hembaserade
arbetet ur olika aspekter och förändring över tid. Genom dessa insamlade data får en bild av
barnets utveckling, förälderns utveckling, familjens situation och personalens arbetssätt som
blir grund för vår förståelse och analys.
Urvalet av familjer för utvärderingen är samma som de familjer som erbjuds hembaserat stöd.
Föräldrarna tillfrågas om sin medverkan utifrån de etiska principer som är vägledande och kan
avböja eller avsluta under arbetets gång. Ca 15 familjer kommer ingå i projektet.
Barnen Barnens utveckling följs longitudinellt. Som instrument har vi använt Vineland II,
ett validerat självskattningsformulär som sedan 2012 finns i svensk version och där
kommunikation, relationsförmåga och problembeteende skattas. Det finns inga svenska
jämförelsedata men i denna utvärdering är barnet sin egen kontroll. Förälder och personal
utför skattningen, oberoende av varandra, då föräldern tackat ja/eller när barnet är fött, efter 6
månader och efter 12 månader. När barnet har börjat förskolan gör pedagogen en skattning, 6
månader efter inskolning med samma instrument.
Behandlarna skriver loggbok varje vecka. I den lyfts situationer fram kring anknytning,
kontakt och/eller samspel mellan förälder och barn. För att ytterligare följa barnets utveckling
har information från barnhälsovården inhämtats om barnets längd och viktutveckling,
hälsotillstånd, utvecklingsbedömning samt om barnet har vårdats på sjukhus.
Inför förskolestarten förs samtal kring relevanta områden med ansvarig pedagog i förskolan
om erfarenheter gjorda kring inskolning och planering av att barnet får en anknytningsperson
på förskolan. Samtalen sker efter inskolningen och när barnet varit på förskola i sex månader.
Föräldrarna Samtal med föräldrarna förs longitudinellt. Samtalen äger rum när föräldern har tackat ja till
medverkan, efter sex månader och när de har avslutat projektet. Samtalen förs utifrån givna
frågeområden, spelas in, transkriberas och analyseras. De områden som är av intresse att
samtala om är erfarenheter från den egna barndomen, frågor som rör eget hälsotillstånd,
familjesituation, barnet och föräldraskapet. Under samtalen får föräldrarna och möjlighet att
uttrycka hur de upplever det stöd som föräldrarna erbjudits tillsammans med sitt barn. Genom
de fördjupade samtalen som förs över tid ges möjlighet att studera förändringar. Som ett
komplement till samtalen används HAD Hospital, Anxiety and Depression Scale, ett validerat
självskattningsformulär som visar ett mått på den vuxnes sinnesstämning och som används i
många olika studier. Att sinnesstämningen har betydelse för den känslomässiga samvaron
mellan förälder och barn har vi kunskap om.
Under behandlingen sker också samverkan och nätverksarbete kring familjens
socioekonomiska situation. Information om detta får forskarna genom samtalen med
behandlarna och föräldrarna och genom loggböckerna.
Resultat – konturer som kan skönjas ur materialet Projekt ALHVA och dess metod växer fram Projekt ALHVA startades upp i april 2013 för att prova och vetenskapligt utvärdera en modell
som innebär psykoeducativt hembaserat föräldrastöd, som riktas till familjer med späda och
små barn. I familjerna finns det ofta samvarierande riskfaktorer som psykisk ohälsa, missbruk,
våld och kriminalitet. Modellen vilar på en systemisk grund och innebär en helhetssyn som
innehåller samverkan, arbete i samspel mellan förälder och barn samt kompletterande stöd
som t.ex. anpassad förskola och socioekonomiskt stöd. Föräldrarna träffas också i en
familjegrupp en gång i veckan. Målet är att förändra barnets situation från en risksituation till
en situation som är tillräckligt bra för en positiv utveckling.
Malmö stad är huvudman för behandlingsprojektet. Det består av en projektledare och två
familjebehandlare. Projektledaren och en familjebehandlare har sin bakgrund i barnpsykiatrin
sedan många år tillbaka. Den andra familjebehandlaren har en bakgrund i socialtjänsten.
Alla familjer deltar frivilligt i behandlingen, men det är vanligt att det kan förekomma krav
från socialtjänsten att familjerna deltar eftersom familjens problem är så allvarliga att barnen
riskerar att inte få sina behov tillgodosedda. Från början var det inget att krav på bistånd för
att familjerna skulle kunna delta i behandlingen, men behandlingsteamet såg en stor fördel att
det redan från början finns ett nära samarbete med socialtjänsten. Framförallt i början, när en
behandlingsrelation ännu inte är etablerad, underlättas arbetet om det finns ett formulerat
bistånd från socialtjänsten. Familjen lämnar också medgivande till att information mellan
aktuella verksamheter får utbytas om detta kan vara till hjälp för familjen.
Trots att alla behandlarna har långvarig erfarenhet av behandlingsarbete har arbetet i
familjerna varit svårt och krävande. Det beror dels på att majoriteten av ALHVAS familjer
har haft en mycket komplex problematik, och dels på att behandlarna arbetar hemma hos
familjerna vilket innebär att familjernas svåra livssituation mer direkt påverkar och inkräktar
på behandlingsarbetet. När behandlarna har kommit hem till en familj som t.ex. saknar mat
och blöjor finns det en risk att barnet hamnar i skymundan och fokus istället blir att lösa de
praktiska problemen i familjen.
En annan svårighet har varit att behandlarna har arbetat ensam i familjerna. Det har gjort
deras arbetssituation särskilt utsatt; i många av familjerna har det t.ex. förekommit
våldssituationer även om det inte hänt när behandlarna varit där. Ensamarbete innebär också
att de måste räcka till att ge både vuxna och barn tillräckligt med uppmärksamhet.
Arbetet i familjerna innebär också svåra gränsdragningar och riskbedömningar. Har
föräldrarna förmåga att tillgodogöra sig behandlingen och när är situation i familjen så dålig
att barnet inte längre kan bo kvar i familjen? I en familj hade familjebehandlaren bedömt att
situationen i familjen inte varit tillräckligt bra för barnen. Situationen blev än mer komplex
när det omedelbara omhändertagandet inte fastställdes av Förvaltningsrätten. Det innebär
troligtvis att barnen idag lever i en ännu mer utsatt livssituation än tidigare.
Att arbeta i en familj under lång tid innebär också att det finns risk för att familjebehandlaren
börjar normalisera familjens dysfunktionalitet. Det innebär naturligvis att barnens hälsa och
utveckling kan äventyras. När det finns våld i familjen är det viktigt att barnens behov av
skydd alltid kommer i första rummet.
Många föräldrar var från början skeptiska till det hembaserade stödet men i de flesta fall har
familjebehandlaren kunnat skapa ett förtroende i familjen. Då har familjebehandlaren fått en
alltmer viktig roll i familjen. En mamma berättade att hon vid ett tillfälle hade tagit fel på
tiden och förväntade att familjebehandlaren skulle komma hem till dem vid ett visst klockslag
och kände stor besvikelse när hon då inte kom. Det är inte svårt att konstatera att relationen
mellan familj och familjebehandlaren har utgjort kittet och haft stor betydelse i arbetet med
familjerna. Föräldrar har uttryckt att de har känt att familjebehandlaren har tyckt om dem. En
mamma gav exempel på en situation som hon menade visade på det:
När vi hade strömavbrott så cyklade [familjebehandlaren] med mat till oss. Hon
cyklade genom hela sta’n och gick sju trappor upp för att vi skulle få mat. Det
känns att hon tycker om alla i familjen. (Familj E).
Varje vecka inbjuds familjerna till familjegruppen. Detta har genomgående varit en aktivitet
som har varit mycket uppskattad bland föräldrarna. Syftet med gruppen är att föräldrarna ska
känna sig omhändertagna och att barnen ska ha en bra stund tillsammans med vuxna och
andra barn. De ska också tränas i att hålla fokus på sitt barn samtidigt som de är tillsammans
med andra. Föräldragruppen, i likhet med arbetet i familjerna, har en stark struktur för att
både föräldrar och barn ska känna sig trygga. Föräldragruppen består av sångstund, lek med
barnen och en gemensam måltid. Måltiden är ett mycket uppskattad inslag bland föräldrarna,
Fädernas roll i projektet har stärkts allteftersom projektet har fortskridit. Teamet menar att
deras roll är än viktigare i dessa familjer eftersom alla mödrarna har svåra problem att brottas
med. I en del familjer har emellertid fäderna lika allvarliga eller allvarligare problem än
mödrarna i form av svår psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet.
Barnen och deras föräldrar När jag skriver detta paper så har arton barn, fördelade på tretton familjer, fått någon form av
insats genom projekt ALHVA. Samtliga familjer har haft en etablerad kontakt med
socialtjänst eller psykiatri eller både och, i samband med att de aktualiserades till ALHVA.
Fyra familjer har fullföljt behandlingen och fyra har avbrutit den i förtid. Övriga är för
närvarande i pågående behandling. I fyra av familjerna har även de äldre syskonen i familjen
inkluderats i behandlingen. Detta förutsågs inte när projektet planerades; anledningen till
förändringen är att dessa syskon ligger nära i ålder och att de äldre syskonen många gånger
uppvisar svårare symptom än sina småsyskon som ett resultat av att de under längre tid än
dessa inte har fått sina grundläggande behov av fysiska och psykiska omsorgsbehov
tillgodosedda. Könsfördelning är jämn, nio pojkar och nio flickor ingår eller har ingått i
ALHVA. Det finns en stor variation i ålder vid vilken ålder barnen aktualiserades till
projektet. Målet är förstås att mödrarna ska komma så tidigt som möjligt i behandling, gärna
redan under graviditeten. Sju av arton barn aktualiserades innan barnen var tre månader.
Övriga barn aktualiserades först när de var nio månader och uppåt och då på grund av att
barnen uppvisade symptom genom utvecklingsförseningar. Alla familjer hade någon kontakt
med barnhälsovården, psykiatri eller socialtjänst sedan tidigare.
I sju familjer är mödrarna födda i Sverige. De föräldrar som är födda utanför Sverige kommer
i de flesta fall från länder utanför Europa. Två av mödrarna kom till Sverige för att ingå
äktenskap till en psykiskt sjuk man. Ingen av dem kan språket och ingen förstår det svenska
samhället. Båda kvinnorna mår själv psykiskt dåligt i form av depression och ångest.
I alla fall utom i två har fäderna kontakt med sina barn även om de inte bor i familjen.
Åldern varierar från strax över 20 år till 40 år, majoriteten av föräldrarna är mellan 20-30 år.
Utbildningsnivån är i allmänhet högre hos de svenska mödrarna än hos de mödrar som är
födda utanför Sverige. Två av de svenska mödrarna är i slutskedet av sin
universitetsutbildning, dessa två kvinnor har också föräldrar med eftergymnasial utbildning. I
majoriteten av familjerna lever åtminstone en av föräldrarna på försörjningsstöd då deras
problematik på något sätt har satt käppar i hjulet för en försörjning på egen hand. De flesta
familjer har kontakt med sitt privata nätverk även om relationerna i många fall kan vara
ansträngda på grund av att båda parter ofta är problemtyngda.
I familjerna i ALHVA förekommer det riskfaktorer som psykisk ohälsa, missbruk, våld,
kriminalitet och social- och ekonomisk utsatthet. En del familjer har under mycket lång tid
varit föremål för insatser genom socialtjänstens försorg. I en familj hade mamman
intellektuella svårigheter, dock inte så allvarliga att hon har gått i särskola under sin uppväxt. I
en familj finns det misstankar om sexuella övergrepp mot barnen i familjen och den familjen
är för närvarande föremål för utredning. Psykisk ohälsa är den faktor som är gemensam hos
alla ALHVA-familjerna.
Som jag nämnde i metoden har vi så har vi använt oss av det validerade
självskattningsformuläret HAD (Hospital, Anxiety and Depression Scale) för att mäta
föräldrarnas sinnesstämning. Vi har inte analyserat detta material ännu, men har under
datainsamlingen kunnat konstatera att självskattningsformuläret inte har varit så användbart
för oss som vi förväntat. Av den anledningen har vi själva konstruerat en enkel ”linjal” där
föräldrarna får skatta om de mår mycket bra eller mycket dåligt eller något däremellan. Vi kan
försiktigt konstatera att flertalet mödrar mår bättre när de avslutar projektet än när de började.
Det kan naturligvis också bero på tidsfaktorn.
Slutsatser/diskussion Projekt ALHVA är pågående och datainsamling kommer att fortsätta under våren 2015. Av
den anledningen går det inte att dra några långtgående slutsatser utifrån materialet. Däremot
så har vi kunnat konstatera att de validerade frågeformulären vi använt inte fungerar så väl
som förväntat. Särskilt föräldrar med annan kultur och annat modersmål har haft svårt att
förstå andemeningen i frågorna. Däremot har samtalen med såväl familjebehandlare som
föräldrar varit meningsfulla. Vi har hittills inget bortfall.
Det är inte svårt att dra slutsaten att majoriteten av dessa familjer hade varit utan hjälp om inte
ALHVA hade funnits. Den största anledningen är att det saknas adekvata insatser, många
saknar både ork och motivation att delta i sedvanlig behandling. En av familjerna har t.ex.
erbjudits hjälp som inte har varit anpassad till familjens stora svårigheter och då uteblivit,
vilket har inneburit att barnen är kraftigt utvecklingsförsenade. Studien har också visat att
relationen mellan förälder och familjebehandlare har mycket stor betydelse för att
behandlingen ska lyckas. Familjerna måste tycka om familjebehandlaren och vice versa,
särskilt med tanke på att behandlingen är intensiv, äger rum i föräldrarnas hem och pågår
under ett års tid. Det kräver såväl respekt och ”fingertoppskänsla” av familjebehandlaren för
att detta ska kunna vara möjligt.
Behandlingsarbetet har idag tagit form och består av minst två hembesök en
familjegruppgrupp i veckan. Hembesöken har en stark struktur och består av främst
föräldrasamtal och samspelsbehandling. Familjegruppen består idag av sångstund med
barnen, en stund där föräldrarna kan fritt umgås med varandra och en gemensam måltid.
Måltiden är mycket uppskattad av föräldrarna. Behandlingsteamet försöker idag att involvera
fäderna i större utsträckning än tidigare.
Datainsamlingen kommer att fortsätta under våren. Vi kommer att sammanställa det
slutgiltiga resultatet under hösten 2015 och kan då förhoppningsvis se om målet med projektet
är uppfyllt dvs. kan tidiga insatser i späd- och småbarnsfamiljer ge barnen en vardag som är
tillräckligt bra för att möjliggöra en god psykisk och fysisk utveckling hos barnet
Referenser
Broberg, A., Risholm Mothander, P., Granqvist, P. & Ivarsson, T. (2008). Anknytning i
praktiken. [Digital version]. Tillämpningar Av Anknytningsteorin.Stockholm, Natur Och
Kultur,
Cicchetti, Dante & Toth, Sheree L. (1995). Child maltreatment and attachment organization:
Implications for intervention. [Digital version].
Copeland, Debra & Harbaugh, Bonnie L. (2005). Differences in parenting stress between
married and single first time mothers at six to eight weeks after birth. [Digital version].
Issues in Comprehensive Pediatric Nursing, vol. 28 nr. 3 s. 139-152.
Egeland, Byron (2004). Attachment-based intervention and prevention programs for young
children. [Digital version]. Encyclopedia on Early Childhood Development
[Online].Montreal, Quebec: Centre of Excellence for Early Childhood Development, s.
1-7.
Egeland, Byron & Erickson, Martha F. (2004). Lessons from STEEP: Linking theory,
research, and practice for the well-being of infants and parents. [Digital version]. AJ
Sameroff, SC McDonough, & KL Rosenblum, Treating Parent-Infant Relationship
Problems.Strategies for Intervention, s. 213-242.
Fonagy, Peter, Target, Mary, Cottrell, David, Phillips, Jeannette & Kurtz, Zarrina (2003).
[Digital version]. What Works for Whom? A Critical Review of Treatments for Children
and Adolescents,
Franklin, Tamara B., Russig, Holger, Weiss, Isabelle C., Gräff, Johannes, Linder, Natacha,
Michalon, Aubin et al (2010). Epigenetic transmission of the impact of early stress across
generations. [Digital version]. Biological Psychiatry, vol. 68 nr. 5 s. 408-415.
Gerhardt, Sue (2006). Why love matters: How affection shapes a baby's brain. [Digital
version]. Infant Observation, vol. 9 nr. 3 s. 305-309.
Glaser, Danya (2000). Child abuse and neglect and the brain—a review. [Digital version].
Journal of Child Psychology and Psychiatry, vol. 41 nr. 01 s. 97-116.
Grossmann, Klaus E., Grossmann, Karin & Waters, Everett (2006). Attachment from infancy
to adulthood: The major longitudinal studiesGuilford Press.
Hagström, Birthe (2010). [Digital version]. Kompletterande Anknytningsperson På Förskola,
Howes, C. & Spieker, S. (2010). Attachment relationships in the context of multipel
caregivers. Ingår i Jude Cassidy & Phillip Shaver R. (red.), Handbook of Attachment:
Theory, Research, and Clinical Applications, Volym 236
Janson, Staffan, Långberg, Bodil & Svensson, Birgitta (2007). Våld mot barn 2006/2007.
[Digital version]. Allmänna Barnhuset, Karlstads Universitet,
JonesHarden, Brenda (2010). Home Visitation With Psychologically Vulnerable Families.
Development in the Profession and in the Professional. Ingår i J. Cassidy & Phillip
Shaver R. (red.), Handbook of Attachment: Theory, Research, and Clinical
Applications, Volym 236. New York: Guilford Press.
Killén, K. (2007). Svikna barn. Om bristande omsorg och vårt ansvar för de utsatta barnen.
Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Lyons-Ruth, Karlen, Cornell, D. B. & Zoll, D. (1989). Patterns of maternal behavior among
infants at risk for abuse: relations with infant attachmeny and infant development at 12
month of age. Ingår i I. C. Cichetti & V. Carlson (red.), Handbook of attachment: theory,
research and clinical applications. New York: Gilford Press.
Masten, A. S. & Coatsworth, D. (1995). Competence, resilience, and psychopathology. Ingår i
D. Cicchetti & D. J. Cohen (red.), Developmental Psychopathology. New York: John
Wiley & sons, Inc. (s. 715-752)
Middlebrooks, Jennifer S. & Audage, Natalie C. (2008). The effects of childhood stress on
health across the lifespan. [Digital version].
Milgrom, J. & McCloud, P. (1996). Parenting stress and postnatal depression. [Digital
version]. Stress Medicine, vol. 12 nr. 3 s. 177-186.
O'connor, Erin, Bureau, Jean-­‐Francois, Mccartney, Kathleen & Lyons-­‐Ruth, Karlen (2011).
Risks and outcomes associated with disorganized/controlling patterns of attachment at
age three years in the national institute of child health & human development study of
early child care and youth development. [Digital version]. Infant Mental Health Journal,
vol. 32 nr. 4 s. 450-472.
Olds, David L. (2002). Prenatal and infancy home visiting by nurses: From randomized trials
to community replication. [Digital version]. Prevention Science, vol. 3 nr. 3 s. 153-172.
Osofsky, Joy D. & Thompson, M. D. (2000). Adaptive and maladaptive parenting:
Perspectives on risk and protective factors. [Digital version]. Handbook of Early
Childhood Intervention, vol. 2s. 54-75.
Rutter, M. & Quinton, D. (1984). Parental psychiatric disorder: effects on children. [Digital
version]. Psychological Medicine, vol. 14s. 853-880.
Rydén, Göran & Wallroth, Per (2008). Mentalisering: Att leka med verklighetenNatur &
kultur.
Salonen, Tapio (2012). Barns ekonomiska utsatthet i Sverige, årsrapport 2012. [Digital
version]. Rädda Barnen, Stockholm,
Schechter, DS, Zeanah, C., Myers, MM, Brunelli, S., Coates, SW, Grienenberger, J. et al
(2002). Negative and distorted maternal attributions among violence-exposed mothers of
very young children before and after single-session feedback: Are maternal
psychopathology and reflective functioning predictive. meetings of the World
Association of Infant Mental Health,
Schore, Allan N. (2003). Affect dysregulation & disorders of the selfSciELO Brasil.
Sepa, Anneli, Frodi, Ann & Ludvigsson, Johnny (2002). Could Parenting Stress and Lack of
Support/Confidence Function as Mediating Mechanisms between Certain Environmental
Factors and the Development of Autoimmunity in Children? [Digital version]. Annals of
the New York Academy of Sciences, vol. 958 nr. 1 s. 431-435.
Socialstyrelsen (2013). Barn som anhöriga Konsekvenser och behov när föräldrar har
allvarliga svårigheter, eller avlider. Stockholm: Socialstyrelsen.
Statens folkhälsoinstitut (2008). Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem<br
/>Omfattning och analys No. 2008:28). Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Stuermer, Olof (2013). Att främja barns psykiska hälsa på BVC. [Digital version].
Sylva, Kathy, Melhuish, Edward, Sammons, Pam, Siraj-Blatchford, Iram & Taggart, Brenda
(2010). Early childhood matters: Evidence from the effective pre-school and primary
education projectRoutledge.
Thomas, Rae & Zimmer-Gembeck, Melanie J. (2007). Behavioral outcomes of parent-child
interaction therapy and Triple P—Positive Parenting Program: A review and metaanalysis. [Digital version]. Journal of Abnormal Child Psychology, vol. 35 nr. 3 s. 475495.
Wallroth, Per (2010). MentaliseringsbokenKarneval.
Yehuda, Rachel & Bierer, Linda M. (2009). The relevance of epigenetics to PTSD:
Implications for the DSM-­‐V. [Digital version]. Journal of Traumatic Stress, vol. 22 nr. 5
s. 427-434.
Broberg, Anders, Grankvist, Per, Ivarsson Tord & Risholm Mothander, Pia (2006).
Anknytningsteori. Betydelsen av nära känslomässiga relationer. Stockholm: Natur och Kultur.
Broberg Anders, Risholm, Mothander, Pia, Grankvist, Per & Ivarsson Tord (2008).
Anknytning i praktiken. Tillämpning av anknytningsteorin. Stockholm: Natur och Kultur.
Cicchetti, D. & Toth, S.L. (1995). Child Maltreatment and Attachment Organization. I S.
Goldberg, R. Muir & J. Kerr (Red.). Attachment Theory, Social development and Clinical
Perspectives. London: The analytic press.
Egeland, B. (2004 revised 2009). Attachment based intervention and Prevention Programs for
Young Children. Encyclopedia on Early childhood.Development.
Erickson, & Egeland, (2004). Linking theory and research to practice: The Minnesota
longitudinal Study of Parents and children in the STEPP program. Clinical psychologist, 8
(1), 59.
Egeland, B. (2009). Talking stock: Childhood emotional maltreatment and development
psychopathology. Child Abuse and Neglect, 33, 2226.
Fonagy, P. (red) (2002) What works for Whom? A critical review of treatment for children
and adolescents. New York: Guilford Press.
Gerhardt Gerhardt, Sue (2004). Why Love Matters. How affection shapes a baby’s brain.
Hove & New York: BrunnerRotledge.
Glaser, Danya (2000). Child abuse and neglect and the brain. A review. Journal of child
psychology and psychiatry, 41(1), 97116.
Grossman, K. & Grossman, K. Grossman, Klaus E., Grossman, Karin & Waters, Everette
(2005). Attachment from Infancy to Adulthood: The Major Longitudinal
Studies. New York: Guilford Press.
Hagström, Birthe (2001). Barn på bräcklig grunden kartläggning av barn mellan noll och sju
år som har en psykiskt störd förälder. (Pedagogiska – Psykologiska problem, nr 667). Malmö
Högskola: Institutionen för pedagogik.
Hagström, Birthe (2003). Barnen ett område som förenar oss. Rapport. Malmö Stad.
Hagström, Birthe (2010). Kompletterande anknytningsperson på förskola.
(Doktorsavhandling). Malmö Högskola: Lärarutbildningen.
Howes, C. & Spieker, S. (2008).
(Howes & Spieker 2010)Attachment relationships in the context of multipel caregivers. I: J.
Cassidy & P.R. Shaver (red.)
Handbook of attchment: theory,research and clinical applications (2:a utg.) (s. 317332).
New York: Guilford Press. JonesHarden, Brenda (2010). Home Visitation
With Psychologically Vulnerable Families. Development in the Profession and in the
Professional. Zero to Three, 4451.
Killén, Kari (2008). Professionell utveckling och handledning: ett yrkesövergripande
perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Killén, Kari (2010). Risko, omsorgssvikt, samspill, tilknytning. Kompetansesenterregionør.
Norge. Borgestadkliniken.
LyonsRuth,K., Cornell, D.B. & Zoll, D. (1989). Patterns of maternal behaviour among infants
at risk for abuse: relations with infant attachment and infant development at 12 months of age.
I C. Cichetti & V. Carlson (Red.), Handbook of attachment: theory, research and clinical
applications, (ss. 520–554). New York: Gilford Press. Lyons Ruth (2011). When Love Goes
Awry: Prospective Longitudinal Contributors to Borderline Personality Features and
Suicidality. International Attachment Conference. Oslo.
Masten, A. S., & Coatsworth, D. (1995). Competence, resilience, and psychopathology. Ingår
i D. Cicchetti & D. J. Cohen (red.), Developmental Psychopathology (Vol. 2: Risk, disorder,
and adaption, s. 715752).New York: John Wiley & Sons, Inc.
Rutter, M., & Quinton, D. (1984). Parental psychiatric disorder: effects on children.
Psychological Medicine, 14, 853880.
Ryden Göran & Wallroth Per (2008). Mentalisering. Att leka med verkligheten. Stockholm:
Natur och Kultur.
Schore Alan (2003a). Affect dysregulation and disorders of the self. New York, London:
W.W. Norton & Company.
Salonen, T. & Angelin, A. (2012). Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom.
Diskussionsunderlag. Malmökommissionen. Malmö Stad. Stern, D. (2003). Spädbarnets
interpersonella värld. Stockholm: Natur och Kultur.
Familjerna i behov av ett annat stöd än vad som erbjuds idag har uppmärksammats i
Malmö. Trots att här finns en utvecklad samverkan och även tillgång till en
spädbarnsverksamhet har det ibland varit omöjligt att erbjuda tillräcklig hjälp till
spädbarnsfamiljer med komplexa svårigheter. Om det saknas kunskap om hur man ska hjälpa
dessa familjer är risken stor att man erbjuder de insatser som finns att tillgå, oberoende om
föräldern kan tillgodogöra sig dem eller inte.
Projekt ALHVA startades upp i april 2013 för att prova och vetenskapligt utvärdera en modell
som innebär hembaserat föräldrastöd, som riktas till familjer med späda och små barn. I
familjerna finns det ofta samvarierande riskfaktorer. Modellen innebär en helhetssyn som
innehåller arbete i samspel mellan förälder och barn samt kompletterande stöd som t.ex.
anpassad förskola och socioekonomiskt stöd. Målet är att förändra barnets situation från en
risksituation till en situation som är tillräckligt bra för en positiv utveckling.
Metoderna som har använts i forskningsprojektet är longitudinella samtal med föräldrar och
familjebehandlare, validerade självskattningsformulär som ger kunskap om barnets
utveckling. Intervjuer är också genomförda med personal från barnhälsovård, förskola och
socialtjänst. Forskarna har också fått ta del av de loggböcker där behandlingsteamet har
delgett sina erfarenheter och reflektioner.
En svensk kartläggningsstudie har desvisat att varje tionde barn i Sverige har sett en av sina
föräldrar bli slagen (Janson et al. 2007).