Transcript Den optiska luftbevakningen Optisk luftbevakning var ett

Den optiska luftbevakningen
Optisk luftbevakning var ett komplement till radarluftbevakningen och därmed en
betydelsefull länk i luftförsvaret. Systemet hade sin största fördel när det gällde att
rapportera lågtflygande företag.
Optisk luftbevakning innebar att man genom direkt observation, med hjälp av sin syn och
hörsel, försökte upptäcka flygplan m m så tidigt som möjligt. De enda hjälpmedlet var
vanliga kikare.
Luftbevakningsstationerna (LS) fanns i ett mycket stort antal över hela landet. LS-posterna
rapporterade sina iakttagelser till en luftförsvarsgruppcentral (LGC). Därifrån
vidarerapporterades luftläget till den överordnade luftförsvarscentralen (LFC).
Inledningsvis användes helt vanliga telefonförbindelser för rapporteringen. I mitten av 1970talet utrustades LS med givare för OPUS-systemet (optiskt presentationsutrustningssystem).
OPUS-systemet hade digital utrustning för lägesangivning och överföring till strilcentralerna.
Med viss framgång var kunde man i lägsta reservnivå använda OPUS-informationen som
underlag för jaktstridsledning.
När den optiska luftbevakningen moderniserades till OPUS-systemet skedde den första
utbyggnaden av ett komplett kompaniområde på Gotland.
Optisk luftbevakning har enbart bestått av krigsförband. I luftförsvarets fredstida
verksamhet var inte den optiska luftbevakningen i tjänst, förutom i samband med en del
övningar. Luftbevakningsorganisationen bemannades med en andel frivillig personal och
därtill värnpliktiga som oftast genomfört sin grundutbildning vid något av strilförbanden.
Tillsammans med de militära handläggarna inom strilorganisationen deltog flottiljens
frivilligorganisation aktivt i rekrytering och utbildning av de frivilliga.
Ända in på 90-talet hade F 13 ett omfattande ansvar inom den optiska luftbevakningen.
F 13’s ansvarområde (inom flygkommando Mitt) var indelat i sju kompaniområden. I varje
område fanns en Luftbevakningsgruppcentral (LGC) och 15-25 Luftbevakningsstationer (LS).
Fortifierade LGC-anläggningar fanns i Vadstena, Linköping, Gladhammar, Kvarsebo,
Katrineholm, Södertälje och Älta. Dessutom fanns ett kompani på Gotland.
Kompanierna bemannades med ca fem reservofficerare och ca 150 frivilliga lottor eller
ungdomar, därtill ett antal värnpliktiga. Vid F 13 var totalt uppemot 2000 personer
krigsplacerade i den här organisationen.
Mitt personliga minne av den stora numerären härstammar från 1990 då jag som CS fick
förmånen att hälsa luftbevakningskompanierna välkomna till KFÖ. Så många personer hade
åtminstone inte jag tidigare sett rycka in till Bråvalla. Därtill hade bilar hyrts in i så stor
mängd att ”maken” aldrig skådats på Bråvalla. Fordonen användes för transporterna till
mobförråden och vidare ut till kompaniområdenas anläggningar.
Optisk luftbevakning avvecklades helt 1994
Och avslutningsvis två historiska bilder från 131.Luftbevakningskompaniet
1958 - Kvarsebo flyglottakår vid ett av
luftbevakningstornen – troligen
Jätteberget söder om Tuna k:a.
1958. Flyglottor i bergrummet Kvarsebo Klint.
Återstår att komplettera med en karta över kompanigränserna