Leaflet - Gruppo bancario Credito Valtellinese

Download Report

Transcript Leaflet - Gruppo bancario Credito Valtellinese

DESIGN: LEO GUERRA
STAMPA/PRINT: RAMPONI ARTI GRAFICHE
Maratona. I disegni e le foto dell’opera occupano in breve tempo le pagine delle più prestigiose riviste italiane, accompagnate dal commento di nomi autorevoli come Giovanni Michelucci, Giuseppe
Pagano, Piero Maria Bardi e Gio Ponti4.
In Svezia, la novità venne segnalata nel 1933 dalla rivista «Byggmästaren», fino a quel momento piuttosto avara di notizie sull’Italia contemporanea5. Nel 1949, l’ampia rassegna finalmente dedicata da
«Byggmästaren» alla nuova architettura italiana, e affidata all’attenta descrizione di Piero Maria Lugli,
si concludeva proprio con un riconoscimento dell’ “opera rivoluzionaria dell’ingegner Pierluigi Nervi,
lo stadio di Firenze, (che) aprì un nuovo mondo intero di possibilità costruttive. Fu lui a costruire gli
hangar di Orbetello (1947 sic!) dove riuscì a coprire una superficie libera di 100 x 36 metri utilizzando
un sistema di capriate prefabbricate con soli sei punti di appoggio … Con i suoi studi sugli elementi
prefabbricati in cemento armato Nervi intraprese una strada … le cui possibilità si rivelarono sempre
più ampie …”6.
La mostra “Eredità di Pier Luigi Nervi” a Stoccolma assume un particolare significato perché ospitata
nell’Istituto italiano di cultura voluto da Carlo Maurilio Lerici, opera magistrale della stagione postbellica di Gio Ponti. Il percorso espositivo culmina, dunque, nella visita all’Auditorium, felice esito
della collaborazione con Nervi.
Nata come omaggio al grande maestro dell’ingegneria italiana della città che gli ha dato i natali,
Sondrio, e di quella che lo ha visto concludere gli studi liceali classici, Ancona7, la mostra si apre
con lo Stadio comunale di Firenze e attraversa oltre quarant’anni di ricerche e sperimentazioni fino
alla iconica Nuova sala delle Udienze Pontificie al Vaticano (1966-71), che si colloca all’ombra della
cupola di Michelangelo, e al progetto di concorso per il Ponte sullo Stretto di Messina (1969). La lettura attenta delle immagini esposte rivela la fertilità progettuale di Nervi, sostenuta da un crescendo
di intuizioni costruttive e strutturali, puntualmente protette da brevetto - prefabbricazione strutturale
(1939), ferro-cemento (1943-44), conci d’onda (1948), solaio a nervature isostatiche (1949), tavelloni
romboidali (1950) - che gli hanno consentito di essere fortemente concorrenziale per i tempi e i costi
di realizzazione di opere complesse nell’Italia dell’autarchia e del secondo dopoguerra, segnata da
una ben nota arretratezza delle tecniche di cantiere.
Il lascito di Pier Luigi Nervi oggi va cercato anche nei suoi scritti e nell’attività didattica in Italia e
in prestigiose università straniere. Basti qui citare il volume “Costruire correttamente” del 1955, in
cui egli sottolinea come “Il costruire (sia), senza confronti, la più antica ed importante delle attività
umane. Nasce dal soddisfacimento di esigenze materiali dei singoli e della collettività e si eleva ad
esprimere i più profondi e spontanei sentimenti; riunisce in una unica sintesi lavoro manuale, organizzazione industriale, teorie scientifiche, sensibilità estetica, grandiosi interessi economici, e, per il fatto
stesso di creare ambiente della nostra vita, esercita una muta, ma efficacissima, azione educativa su
tutti …”8.
Nell’ascesa di Nervi, che riceve continui prestigiosi riconoscimenti, appare rivelatore il conferimento
della Charles Eliot Norton Professorship of Poetry presso la Harvard University di Cambrige. Il ciclo
di lezioni offerto nell’anno accademico 1961-62 - “Aesthetics and Technology in Building” - condensa la sua migliore lezione nell’instancabile ricerca di relazione, evidente e nascosta, tra forma e
costruzione, tra scienza e arte del costruire:
RITRATTO DI PIER LUIGI NERVI / PORTRÄTT AV PIER LUIGI NERVI / UNIVPM - DICEA
AUDITORIUM IIC DI STOCCOLMA, PARTICOLARE DELLA COPERTURA NERVATA / AUDITORIET I ITALIENSKA KULTURINSTITUTET I STOCKHOLM, DETALJ FRÅN DET RIBBADE
INNERTAKET. IN COPERTINA / PÅ OMSLAGET: AVIORIMESSE A STRUTTURA GEODETICA IN COSTRUZIONE (SECONDA SERIE) / GEODETISKA FLYGHANGARER UNDER
KONSTRUKTION (ANDRA SERIEN), ORVIETO, ORBETELLO E TORRE DEL LAGO PUCCINI, 1939-1941 / UNIVPM - DICEA
ITALIENSKA KULTURINSTITUTET “C.M. LERICI”
GÄRDESGATAN 14
115 27 STOCKHOLM
08 - 54 58 57 60
MOSTRA A CURA DI / CURERAD AV
BESÖKS- OCH TELEFONTID:
MÅN-TOR 9.30-13, 14-16.30 (LUNCHSTÄNGT 13-14)
FREDAG 9.30-13
ANTONELLO ALICI
DIRETTORE / DIREKTÖR
PAOLO GROSSI
ALLESTIMENTO / UPPSÄTTNING
LEO GUERRA
COORDINAMENTO / SAMORDNING
CRISTINA QUADRIO CURZIO
ASTRID IVONE
ITALIENSKA KULTURINSTITUTET
SEGRETERIA E COMUNICAZIONE / ANSVARIG
FÖR ORGANISATION OCH KOMMUNIKATION
ITALIENSKA KULTURINSTITUTET
INSTITUTIONAL PARTNERS
... in all times and places
the general conception of a building,
the definition of the functions that it must satisfy,
and the technical, static, and aesthetic developments
that determine its details all constitute
a single unit which only a superficial view
of the complex architectural problem can succeed
in dividing into separate technical and aesthetic aspects.
Rather than technology as well as art, architecture
is and must be a synthesis of technology and art.9 ------------------
SPECIAL PARTNERS
5 Cfr. Några bilder från Stadion i Florens, in “Byggmästaren”, B. Allmänna Upplagan, 1933, p. 189.
6 Cfr. P.M. Lugli, Tendenser i Modern Italiensk Arkitektur, in “Byggmästaren”, 1949, n. 9, pp. 186-193; vedi L.
Reinius, Italiensk Förnyelse, Ivi, p. 185. I progetti di hangar per l’Aeronautica militare sono esito di due concorsi
vinti da Nervi nel 1935 e nel 1940.
7 La mostra antologica Pier Luigi Nervi, a cura di Gabriele Milelli e Giuseppe Tardella, è stata esposta nel Palazzo
degli Anziani ad Ancona da dicembre 1980 a gennaio 1981. Ne è seguito un lungo itinerario espositivo,
da Sondrio a Novara, Nuoro, Roma, Houston, Copenhagen, Braunshweig e Amburgo. Ad aprile 2010 la
Fondazione Gruppo Credito Valtellinese ha proposto nella sua sede di Sondrio una rivisitazione di quella
rassegna avviando un nuovo percorso espositivo e di ricerca, che ha portato alla pubblicazione di tre volumi.
Vedi Pier Luigi Nervi. L’Architettura molecolare, a cura di M. Antinarelli, F. Colombo, A.T. Colombo, Fondazione
Gruppo Credito Valtellinese, 2010; Pier Luigi Nervi. L’Architettura molecolare, con l’inserto Pier Luigi Nervi
nelle Marche. Un itinerario (1929-1977), a cura di A. Alici, Fondazione Gruppo Credito Valtellinese, 2011; Pier
Luigi Nervi. L’architettura molecolare, con l’inserto Geografie di Nervi. La Sicilia, a cura di A. Alici, P. Barbera, G.
Argiroffi, Fondazione Gruppo Credito Valtellinese, 2012.
8 Cfr. P.L. Nervi, Costruire correttamente. Caratteristiche e possibilità delle strutture cementizie armate, Milano,
Hoepli, 1965 (II edizione aggiornata e rivista), cap. 1. La prima edizione di Costruire correttamente, edita da
Ulrico Hoepli nel 1955, è stata pubblicata in versione inglese nel 1956 con il titolo Structures. Vedi P.L. Nervi,
Structures, translated by G. and M. Salvadori, F.W.Dodge Corporation, New York, 1956.
9 Vedi P.L. Nervi, Aesthetics and Technology in Building. The Charles Eliot Norton Lectures, 1961-62, translated
from the Italian by Robert Einaudi, Harvard University Press, Cambridge, Massachussets, 1965.
ARVET
EFTER
PIER LUIGI
NERVI
EREDITÀ
DI PIER LUIGI
NERVI
ITALIENSKA
KULTURINSTITUTET
C.M. LERICI
11.X ------------- 02.XI.2012
Arvet efter Pier Luigi Nervi
Eredità di Pier Luigi Nervi Antonello Alici
A. A.
The dominant figure in Italian architecture
is unquestionably the architectural engineer Pier Luigi Nervi.
His gloriously poetic conquests of space
are among the greatest constructions of the twentieth century.
Nervi is a giant in a land
not unfamiliar with giants. ------------------
både som projektör och som konstruktör, men han hade även nära kontakt med rörelsen Movimento
italiano per l’architettura razionale (MIAR) och dess nya arkitektoniska avantgarde. I denna miljö mognade projektet för stadion i Florens mellan åren 1929 och 1932. Nervis förmåga att avslöja krafternas
hemliga rörelsemönster framträder tydligt i den uttrycksfulla lösning han valde för läktarnas tak, den
spiralformade trappan och Maratona-tornet. Ritningar och bilder av verket fyllde snabbt sidorna i de
mest renommerade italienska tidskrifterna och kommenterades av inflytelserika personer som Giovanni Michelucci, Giuseppe Pagano, Piero Maria Bardi och Gio Ponti.4
Så skriver den amerikanske historikern G.E. Kidder Smith i The New Architecture of Europe och speglar väl det goda rykte som Pier Luigi Nervi fick internationellt sett i början av 60-talet tack vare de verk
han skapade för de olympiska spelen i Rom 1960 och världsutställningen i Turin 1961.1
Nu, mer än trettio år efter hans bortgång, pågår en omfattande kritisk granskning av hans verk,
som möjliggörs tack vare den stora mängd material som har bevarats och finns tillgängligt på Centro
studi e archivi della comunicazione vid universitetet i Parma och på Centro archivi di architettura som
tillhör stiftelsen Maxxi i Rom.
Inom ramen för dessa studier erbjuder utställningen Arvet efter Pier Luigi Nervi (italiensk titel:
Eredità di Pier Luigi Nervi) ett tillfälle till djupare reflektion kring hans verk. Efter att ha visats på flera
olika ställen i Italien når utställningen nu Stockholm, och dess biografiska utformning hjälper oss att
upptäcka en komplex personlighet som tog sig an sin yrkesroll som ingenjör utan att någonsin glömma
sin humanistiska skolning.
Pier Luigi Nervi föddes i Sondrio den 21 juni 1891 som son till liguriska föräldrar. Efter en humanistisk gymnasieutbildning, först i Modena och sedan i Ancona, läste han sin ingenjörsutbildning på
Regia Scuola di Applicazioni per Ingegneri vid universitetet i Bologna mellan 1908 och 1913.2 Efter
den gedigna utbildningen i Silvio Canevazzis och Attilio Muggias renommerade skola följde tio år i
Florens hos Società Anonima per le Costruzioni Cementizie.3 1923 kände sig Nervi mogen att inleda
en egen karriär och grundade Società di progettazione e costruzioni Ing. Nervi e Nebbiosi i Rom, och
1932 grundade han Ingg. Nervi & Bartoli. Under dessa år gjorde Nervi viktiga tekniska experiment
I Sverige uppmärksammades nyheten år 1933 av tidskriften Byggmästaren, som tidigare hade varit
relativt snål med att rapportera om det samtida Italien.5 1949 presenterade Byggmästaren äntligen
en omfattande genomgång av den nya italienska arkitekturen med noggranna beskrivningar av Piero
Maria Lugli, som avslutade just med att erkänna att ”ingenjör Pierluigi Nervis revolutionerande verk,
Florens Stadion, öppnade en helt ny värld av konstruktiva möjligheter. Han konstruerade flyghangarerna i Orbetello (1947 sic!) där han spände över en fri yta om 100 x 36 meter genom att använda ett
monteringsfärdigt fackverkssystem på endast sex stöd. (…) Med dessa studier av monteringsfärdiga
element i armerad betong slog Nervi in på en väg (…) vars möjligheter ständigt visa sig allt större.”6
Utställningen Arvet efter Pier Luigi Nervi i Stockholm får en särskild betydelse, eftersom den anordnas
på Italienska kulturinstitutet, en byggnad som Carlo Maurilio Lerici lät uppföra och som är ett lysande
exempel på Gio Pontis efterkrigsarkitektur. Utställningens höjdpunkt är besöket i auditoriet, som är
resultatet av ett mycket lyckat samarbete med Nervi.
Utställningen föddes som en hyllning till den italienska ingenjörskonstens mästare, en hyllning
från staden där han föddes, Sondrio, och staden där han fick sin humanistiska gymnasieutbildning,
Ancona.7 Den inleds med stadion i Florens för att sedan följa mer än fyrtio års forskning och experimenterande ända fram till den ikoniska nya audienshallen i Vatikanen (1966–71), som ligger i skuggan
av Michelangelos kupol, och till projektet i tävlingen om bron över Messinasundet (1969). Om man
noga betraktar de bilder som visas framträder uppfinningsrikedomen i Nervis projekt i kombination
Om man ser på Nervis framgångsrika karriär, som kantades av ärofyllda erkännanden, framstår det
som mycket talande att han tilldelades Charles Eliot Norton Professorship of Poetry vid Harvard University. Föreläsningsserien som hölls under läsåret 1961–62, Aesthetics and Technology in Building,
sammanfattar hans främsta lärdomar från det outtröttliga sökandet efter kopplingar, både uppenbara och dolda, mellan form och konstruktion, mellan vetenskapen och konsten att bygga:
”... in all times and places the general conception of a building, the definition of the functions that
it must satisfy, and the technical, static, and aesthetic developments that determine its details all
constitute a single unit which only a superficial view of the complex architectural problem can succeed in dividing into separate technical and aesthetic aspects. Rather than technology as well as art,
architecture is and must be a synthesis of technology and art.”9
“The dominant figure in Italian architecture is unquestionably the architectural engineer Pier Luigi
Nervi. His gloriously poetic conquests of space are among the greatest constructions of the twentieth century. Nervi is a giant in a land not unfamiliar with giants”. Queste parole dello storico
americano G.E Kidder Smith nel volume The New Architecture of Europe ben rappresentano la fama
internazionale raggiunta da Pier Luigi Nervi all’inizio degli anni sessanta con le opere per le Olimpiadi di Roma del 1960 e per l’Esposizione internazionale Italia ’61 a Torino1.
Ad oltre trent’anni dalla sua scomparsa, è in un corso un’ampia revisione critica della sua opera, favorita dalla disponibilità del copioso materiale documentario proveniente dallo studio professionale
e conservato presso il Centro studi e archivi della comunicazione dell’Università di Parma e il Centro
archivi di architettura della fondazione Maxxi di Roma.
In tale contesto di studi, la mostra “Eredità di Pier Luigi Nervi” - che arriva a Stoccolma dopo alcune
significative tappe italiane - vuole offrire l’occasione per una più profonda riflessione sul grande
maestro dell’ingegneria italiana. E’ la sua stessa vicenda biografica a guidarci alla scoperta di una
personalità complessa che si è accostata alla professione dell’ingegnere senza dimenticare la sua
formazione umanistica.
Pier Luigi Nervi, nato a Sondrio da genitori liguri il 21 giugno 1891, ha frequentato gli studi classici
liceali prima a Modena e poi ad Ancona, per poi intraprendere gli studi tecnici presso la Regia Scuola
di Applicazioni per Ingegneri dell’Università di Bologna, tra il 1908 e il 19132. Alla solida preparazione nella prestigiosa scuola di Silvio Canevazzi e di Attilio Muggia è seguita la decennale esperienza nella sede fiorentina della Società Anonima per le Costruzioni Cementizie3. Nel 1923 Nervi si
sentiva maturo per la carriera professionale autonoma: da qui la costituzione a Roma della Società
di progettazione e costruzioni Ing. Nervi e Nebbiosi, e nel 1932 la Ingg. Nervi & Bartoli. Sono anni
di importanti sperimentazioni tecniche affrontate come progettista e costruttore, ma egli era anche
entrato in stretto contatto con le nuove avanguardie architettoniche raccolte nel Movimento italiano
per l’architettura razionale (MIAR). In tale atmosfera è maturato il progetto per lo Stadio comunale
di Firenze, tra il 1929 e il 1932. La sua capacità di rivelare il segreto cammino delle forze è evidente
nella soluzione espressiva della pensilina della tribuna coperta, della scala elicoidale e della torre di
STADIO COMUNALE, FIRENZE / FLORENS, 1929-32 / UNIVPM - DICEA
AVIORIMESSE A STRUTTURA GEODETICA (PRIMA SERIE) / GEODETISK FLYGHANGAR (FÖRSTA SERIEN), ORVIETO, 1935-1938 / UNIVPM - DICEA
AVIORIMESSE A STRUTTURA GEODETICA (PRIMA SERIE) / GEODETISK FLYGHANGAR (FÖRSTA SERIEN), ORVIETO, 1935-1938 / UNIVPM - DICEA
PALAZZO DEL LAVORO, TORINO / TURIN, 1959-1961 / UNIVPM - DICEA
1 Jfr. G.E. Kidder Smith, The New Architecture of Europe, 1961, s. 155.
6 Jfr. P.M. Lugli, ”Tendenser i Modern Italiensk Arkitektur”, i Byggmästaren, 1949, nr 9, s. 186–193; se L.
Reinius, “Italiensk Förnyelse”, i Byggmästaren, 1949, nr 9, s. 185. Projekten med hangarerna för flygvapnet var
resultatet av två tävlingar som Nervi vann 1935 och 1940.
8 Jfr. P.L. Nervi, Costruire correttamente. Caratteristiche e possibilità delle strutture cementizie armate,
Milano, Hoepli, 1965 (2:a uppdaterade och granskade upplagan), kap. 1. Den första upplagan av Costruire
correttamente, utgiven 1955 av Ulrico Hoepli, gavs även ut i en engelsk version 1956 med titeln Structures. Se
P.L. Nervi, Structures, translated by G. and M. Salvadori, F.W. Dodge Corporation, New York, 1956.
1 Cfr. G.E. Kidder Smith, The New Architecture of Europe, 1961, p. 155.
2 För information om Pier Luigi Nervis utbildning och om Regia Scuola di Applicazione per Ingegneri i Bologna,
se M.B. Bettazzi och P. Lipparini (red.), Attilio Muggia. Una storia per gli ingegneri, Editrice Compositori,
Bologna, 2010; M. Antonucci, ”Pier Luigi Nervi studente e docente: la formazione dell’ingegnere architetto” i
A. Trentin och T. Trombetta (red.), La lezione di Pier Luigi Nervi, Bruno Mondadori, Milano, 2010.
3 Attilio Muggia fick 1896 koncession för mellersta Italien på armerad betong, som Hennebique hade tagit patent på.
4 Se G. Michelucci, ”Lo stadio ’Giovanni Berta’ in Firenze dell’ing. Pier Luigi Nervi”, i Architettura, mars 1932,
III-XI, s. 105–116; P.M. Bardi, ”Lo stadio di Firenze”, i Casabella, april 1933, nr 4 IV, s. 4–11; G. Pagano
Pogatschnig, ”Ing. Pier Luigi Nervi: Stadio Comunale Giovanni Berta a Firenze”, i Casabella, april 1933, nr 4 VI,
s. 38–41.
5 Jfr. ”Några bilder från Stadion i Florens”, i Byggmästaren, B. Allmänna Upplagan, 1933, s. 189.
7 Den antologiska utställningen Pier Luigi Nervi, av Gabriele Milelli och Giuseppe Tardella, visades i Palazzo degli
Anziani i Ancona mellan december 1980 och januari 1981. Sedan följde en rad visningar i Sondrio, Novara,
Nuoro, Rom, Houston, Köpenhamn, Braunschweig och Hamburg. I april 2010 föreslog stiftelsen Fondazione
Gruppo Credito Valtellinese att den skulle återupptas i stiftelsens lokaler i Sondrio som inledning på ett nytt
forskningsprojekt, vilket ledde fram till tre volymer. Se M. Antinarelli, F. Colombo, A.T. Colombo (red.), Pier Luigi
Nervi. L’Architettura molecolare, Fondazione Gruppo Credito Valtellinese, 2010; A. Alici (red.), Pier Luigi Nervi.
L’Architettura molecolare, med bilagan Pier Luigi Nervi nelle Marche. Un itinerario (1929-1977), Fondazione
Gruppo Credito Valtellinese, 2011; A. Alici, P. Barbera, G. Argiroffi (red.), Pier Luigi Nervi. L’architettura
molecolare, med bilagan Geografie di Nervi. La Sicilia, Fondazione Gruppo Credito Valtellinese, 2012.
med hans allt större intuition gällande konstruktion och struktur. Allt skyddades noga genom patent:
monteringsfärdiga strukturer (1939), ferrocement (1943–44), ”conci d’onda”, ett slags välvda byggstenar i armerad betong (1948), takstrukturer med isostatiska balkar (1949) och ”tavelloni romboidali”,
ett slags romboidiska element i armerad betong (1950). Detta gjorde honom mycket konkurrenskraftig
vad gäller tid och kostnader när komplexa verk skulle uppföras i autarkins och efterkrigstidens Italien,
där tekniken på byggarbetsplatserna som bekant låg efter i utvecklingen.
Arvet efter Pier Luigi Nervi bör idag även sökas i hans texter och inom undervisningen i Italien och
på renommerade utländska universitet. Det räcker att nämna hans bok Costruire correttamente från
1955, där han understryker att ”byggandet utan jämförelse [är] den äldsta och viktigaste mänskliga
aktiviteten. Det föds för att tillfredsställa de materiella behoven hos enskilda individer och kollektiv,
och det utvecklas till ett sätt att uttrycka våra djupaste och mest spontana känslor. Det förenar manuellt arbete, industriell organisation, vetenskapliga teorier, känsla för estetik och enorma ekonomiska
intressen, och genom att skapa de miljöer vi lever i kan byggandet på ett tyst men mycket effektivt
sätt uppfostra oss alla…”8
9 Se P.L. Nervi, Aesthetics and Technology in Building. The Charles Eliot Norton Lectures, 1961-62, translated
from the Italian by Robert Einaudi, Harvard University Press, Cambridge, Massachussets, 1965.
2 Sulla formazione di Pier Luigi Nervi e la R. Scuola di Applicazione per Ingegneri di Bologna, vedi Attilio Muggia.
Una storia per gli ingegneri, a cura di M.B. Bettazzi e P. Lipparini, Editrice Compositori, Bologna 2010; M.
Antonucci, Pier Luigi Nervi studente e docente: la formazione dell’ingegnere architetto, in La lezione di Pier
Luigi Nervi, a cura di A. Trentin e T. Trombetti, Bruno Mondadori, Milano, 2010. pp. 1-23
3 Attilio Muggia aveva acquisito nel 1896 la concessione per l’Italia centrale del brevetto Hennebique per il
calcestruzzo armato.
4 Vedi G. Michelucci, Lo stadio “Giovanni Berta” in Firenze dell’ing. Pier Luigi Nervi, in “Architettura”, marzo
1932, III-XI, pp. 105-116; P. M. Bardi, Lo stadio di Firenze, in “Casabella”, aprile 1933, n. 4 IV, pp. 4-11.G.
Pagano Pogatschnig, Ing. Pier Luigi Nervi: Stadio Comunale Giovanni Berta a Firenze, in “Casabella”, aprile
1933, n. 4 VI, pp. 38-41.