Transcript Fiskevårdsplan Linnesjön - Leader Västra Småland LEADER Västra
Fiskevårdsplan Linnesjön
Uppdragsgivare: Utförare:
Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: Omslag: Illustrationer: Fiskevårdsplan Linnesjön
Leader Västra Småland
Kontaktperson: Sofia Skörde Tel. 0370- 33 10 30 E-post: [email protected]
Huskvarna Ekologi
Fredrik Nöbelin Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson Malin Setzer, Länsstyrelsen i Jönköpings län och Örjan Carlström, Vaggeryds kommun. Fredrik Nöbelin Tel. 036-13 20 40 E-post. [email protected] Förekommande fiskarter i Linnesjön Frida Axell Grafik & illustration 2
Fiskevårdsplan Linnesjön
Innehållsförteckning
FÖRORD ..................................................................................... 6
INLEDNING ......................................................................... 7
MATERIAL OCH METODIK ...................................................... 8
LINNESJÖNS FISKEVÅRDSOMRÅDESFÖRENING ....................... 9 3.1
SJÖBESKRIVNING .............................................................. 23
FISKBESTÅNDET ................................................................ 38
3
Fiskevårdsplan Linnesjön
KRÄFTBESTÅNDET ............................................................. 52
LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ..................................... 55
FISKEVÅRDEN ................................................................... 78 8.1
MOTSTÅENDE INTRESSEN OCH PÅVERKAN PÅ SJÖN .............. 87 9.1
MÅL OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG............................................... 93
4
Fiskevårdsplan Linnesjön
REFERENSER ............................................................................104
BILAGA 1. DJUPKARTA...............................................................108
BILAGA 2. BESLUT OM BILDANDE AV LINNESJÖNS FVOF ...............109
BILAGA 3. ORDLISTA SJÖTERMER ...............................................110
BILAGA 4. ORDLISTA VATTENKEMISKA PARAMETRAR ....................111
BILAGA 5. EFFEKTER AV MILJÖGIFTER ........................................112
BILAGA 6. ENKÄT RIKTAD TILL FISKERÄTTSÄGARE .......................113
BILAGA 7. ENKÄT RIKTAD TILL FISKEKORTSKÖPARE .....................115
BILAGA 8. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK .........................................117
BILAGA 9. ETT URVAL TIDNINGSURKLIPP ....................................118
5
Fiskevårdsplan Linnesjön
Förord
Våren 2012 tog Leader Västra Småland initiativ till att driva ett projekt med målet att utarbeta fiskevårdsplaner för sjöar och vattendrag. Erbjudandet riktades till samtliga fiskevårdsområden inom kommunerna Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd och Jönköping. Linnesjöns fiskevårdsområde var en av de aktörer som beslutade att delta i utarbetandet av en fiskevårdsplan. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. Vi vill rikta ett stort tack till alla medlemmar i Linnesjön fiskevårdsområdesförening som bidragit med kunskaper om sjön och fisket, administrerat enkäter till de fiskande och deltagit vid nätprovfisket. Ett stort tack riktas även till Sofia Skörde, projekthandläggare vid Leader Västra Småland, samt Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län och Örjan Carlström på Vaggeryds kommun som lämnat synpunkter på planen. Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi. Huskvarna 2013-05-27 Fredrik Nöbelin 6
Fiskevårdsplan Linnesjön
1.
Inledning
Människor har bott och arbetat i området kring Linnesjön långt tillbaka i tiden. Ett tämligen stort antal lämningar har hittats från en mängd olika tidsepoker och från olika verksamhetsområden. Linnesjön kan antas ha utgjort en betydande tillgång för de som ägde tillgång till fiske i sjön. Gädda och abborre, men även mört och ål var troligen eftertraktade fiskar, både i det egna hushållet och som handelsvara. En mera sentida händelse som dokumenterats, och som väl illustrerar sjöns betydelse, är det utdrag ur Lagmansrättens i Tios-härads lagsaga- protokoll från 25 oktober 1616, som även fått betydelse för det fiskevårdsområde vi ser idag. Dokumentet berör den split som uppstått mellan Peder Börsson till Siörredh, hövitsman över fänikan Smålands knektar, d v s en avdelning fotfolk, och Arfuid i Tofteryd. Spliten dem emellan rörde rätten till fiske i Linnesjön där rätten slutligen gav Arfuid i Tofteryd rätt till visst fiske i Linnesjön. Linnesjön har alla förutsättningar för att vara en god fiskesjö, där mångfalden av biotoper gynnar fiskbeståndet i sjön. I professor Gunnar Beskows ”Sjöar och vattendrag söder om Dalälven” från 1963, nämns Linnesjön som en värdefull fiskesjö. Stora fiskevårdande insatser, först av fiskevårdsföreningen som bildades 1931 och därefter av fiskevårdsområdet, bildat 1975, har banat väg för ett idag gott fiske efter flera arter. Sjön har framöver goda möjligheter att bli en mycket bra sjö ur sportfiskehänseende. Den nu föreliggande fiskevårdsplanen, som utarbetats efter initiativ av Leader Västra Småland, ger förhoppningsvis nya infallsvinklar för den nuvarande fiskevårdsområdes föreningen att arbeta vidare med. Möjligheterna att ytterligare utveckla sjöns fiske synes vara goda, sett ur många perspektiv, både ur fiskevårdande hänseende och ur rekreationssynpunkt. Målet med fiskevårdsplanen är att ge en historisk återblick på föreningen och dess arbete, beskriva sjön och dess närområde samt belysa de nutida förhållandena i sjön. Förvaltningsplanen tar därefter hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar utifrån detta åtgärder för det fortsatta arbetet i sjön. Förslagen berör alltifrån specifika åtgärder för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera biologiska undersökningar och förändringar i förvaltningen. Målet med fiskevårdsplanen är nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. 7
Fiskevårdsplan Linnesjön
2.
Material och metodik
Underlaget till fiskevårdsplanen härstammar från en mängd olika källor. Mycket underlag har erhållits från olika myndigheter, såväl muntliga uppgifter som utdrag ur databaser och material i pappersformat, bl. a verksamhetsöversikter, beslut, ansökningshandlingar m.m. De databaser som använts som underlag presenteras nedan i tabell 1. I övrigt har den information som har hittats i föreningsarkivet varit av stor betydelse vid utarbetandet av planen. Tabell 1. Databaser som använts vid genomförandet av planen. Källa Artdatabanken Databasen för sjöprovfiske, NORS Fiskregistret Planktondatabasen Sjöregistret Utsättningsregistret Vattenkemidatabasen VattenInformationsSystem Sverige (VISS) Fornsök Skogens Pärlor Myndighet Artdatabanken, SLU Institutionen för akvatiska resurser, SLU Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Vattenmyndigheten Riksantikvarieämbetet Skogsstyrelsen Viktiga källor vid genomförandet av föreliggande rapport har varit de uppgifter som fåtts av fiskerättsägarna i fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna har ofta unika kunskaper som inte kan erhållas på annat sätt. Kunskap om Linnesjön har även sökts på annat håll, såväl i litteratur som genom kompletterande kontakter med myndigheter, men även via olika intresseorganisationer. Ofta har eftersöken gjorts för att tydliggöra den information som erhållits på annat sätt. Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration. 8
Fiskevårdsplan Linnesjön
3.
Linnesjöns fiskevårdsområdesförening 3.1 Ägoförhållanden
En fiskerättsutredning rörande rätten till fiske i Linnesjön genomfördes 1973 av Helge Sölscher, före detta överlantmästare. Utredningen slutfördes 5 april 1977 och visade att fisket i Linnesjön, i Lillån ned till Mölnarps gräns samt i tillrinnande vattendrag till Linnesjön, tillkommer Linneryds och Tofteryds by samt de enstaka hemmanen Mölnarp, Sjöeryd, Mörkhult, Starkeryd och Sjöbo. Inom vart och ett av skifteslagen är fisket samfällt för en grupp fastigheter, frånsett Sjöbo 1:1 där inga delningar eller avstyckningar gjorts. Fördelningen av fiskerätten mellan de olika skifteslagen i Linnesjön och övriga vatten framgår av nedanstående tabell 2. Tabell 2. Skifteslagens andel i fvo. Skifteslag Skifteslagets andel (%) Mölnarp Linneryds by Sjöeryd* Sjöbo* Tofteryds by* Mörkhult Starkeryd 29,6 3,2 12,0 4,4 20,3 3,9 26,6 Summa 100 *De enstaka hemmanen Sjöeryd och Sjöbo samt Tofteryds by ingår i Tofteryds skogslag. Efter Sölschers utredning 1973 har inga uppföljningar av fiskerätten gjorts kring Linnesjön, Lillån eller tillflödena till Linnesjön. Känt är dock att delningar och sammanslagningar av fastigheter ägt rum därefter. De fastigheter som redovisas i föreliggande fiskevårdsplan är de som finns upptagna som fiskerättsbärande i Sölschers utredning. Nuvarande ägare till respektive fastighet är i flera fall inte känd varför inga närmare ägaruppgifter anges. Notera att de fastigheter med fiskerätt som ingår i försvarets mark för närvarande är utarrenderade till en jaktklubb, där såväl jakt som fiske inom Linnesjöns fiskevårdsområde ingår. Avtalets struktur och utformning, bl. a om hur många i jaktlaget som får fiska, är okänt. Även Tallnäs stiftelsegård arrenderar ut sitt fiske. Nuvarande arrendator är okänd, liksom avtalets struktur och omfattning. 9
Fiskevårdsplan Linnesjön Fastighet Mölnarp 1:5 Mölnarp 1:2 Mölnarp 1:3 Mölnarp 1:4 Mölnarp 1:8 Mölnarp 1:13 Mölnarp 1:14 Mölnarp 1:15 Mölnarp 1:18 Mölnarp 1:19 Mölnarp 1:20 Mölnarp 1:21 Mölnarp 1:22 Mölnarp 1:23 Mölnarp 1:24 Mölnarp 1:25 Mölnarp 1:26 Mölnarp 1:27 Mölnarp 1:28 Mölnarp 1:29 Mölnarp 1:30 Summa
Hemmanet Mölnarp
Hemmanet Mölnarp är ett enstaka hemman utmed Linnesjöns västra strand från Tofteryds södra sockengräns upp till Linneryds ägor i norr. Till hemmanet hör även en sträcka av Lillån. Inom hemmanet har avsöndringar och delningar medfört att ett tämligen stort antal fiskerättsbärande fastigheter skapats, se tabell 3. Tabell 3. Fastigheter med fiskerätt inom Mölnarps skifteslag. i Linnesjön Fastighetens andel (%) i övriga vatten totalt i fvo 4,60 0,80 1,40 0 0,30 0,30 4,60 1,10 1,70 4,00 2,70 2,80 2,80 4,40 0,40 0,40 0,40 0,70 0 0,30 0,30 0,40 0 0 0 4,70 2,70 3,10 3,10 4,80 0,40 0,40 0,40 0,20 0,40 0,20 0,20 0,20 0,40 0,20 0,20 0,20 0,40 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0,20 0,40 0,20 0,20 0,20 0,40 0,20 0,20 0,20 0,40 27,30 2,30 29,60 10
Fiskevårdsplan Linnesjön
Linneryds by
Linneryds by består av de båda hemmanen Linneryds Södergård Nr 1 och Linneryds Norregård Nr 2 i norra delen av Linnesjön. Inom Linneryds by ligger även Bolsbäcken som avvattnar Sjöerydssjön ned till Linnesjön. Tabell 4. Fastigheter med fiskerätt inom Linneryds by skifteslag. Fastighet Linneryd Södergård 1:16 Linneryd Södergård 1:18 Linneryd Södergård 1:19 Linneryd Södergård 1:20 Linneryd Södergård 1:23 Linneryd Södergård 1:24 Linneryd Södergård 1:25 Linneryd Södergård 1:26 Linneryd Södergård 1:28 Linneryd Norregård 2:2 Linneryd Norregård 2:3 Linneryd Norregård 2:4 Linneryd Norregård 2:5 Linneryd Norregård 2:6 Linneryd Norregård 2:10 Linneryd Norregård 2:11 Linneryd Norregård 2:12 Summa i Linnesjön Fastighetens andel (%) i övriga vatten totalt i fvo 0,4 0,48 0,03 0,48 0,01 0,01 0,05 0,05 0 0,05 0 0 0,45 0,53 0,03 0,53 0,01 0,01 0,01 0,01 0,02 0,29 0,32 0,19 0,34 0,10 0,04 0,06 0,11 2,90 0 0 0 0,03 0,03 0,02 0,03 0,01 0,01 0,01 0,01 0,30 0,01 0,01 0,02 0,32 0,35 0,21 0,37 0,11 0,05 0,07 0,12 3,20 11
Fiskevårdsplan Linnesjön Fastighet Sjöeryd 1:4 A Sjöeryd 1:4 B Sjöeryd 1:4 C Sjöeryd 1:8 Sjöeryd 1:9 Sjöeryd 1:10 Sjöeryd 1:12 Sjöeryd 1:18 Sjöeryd 1:19 Sjöeryd 1:17 Sjöeryd 1:33 Sjöeryd 1:34 Sjöeryd 1:36 Sjöeryd 1:38 Sjöeryd 1:40 Sjöeryd 1:42 Sjöeryd 1:44 Sjöeryd 1:45 Summa
Hemmanet Sjöeryd
Hemmanet Sjöeryd har av ålder haft enskilda inägor belägna vid norra stranden av Linnesjön från Linneryds gräns söderut, ungefär till Änggärdsbäcken. Området mellan Sjöeryds och Sjöbo inägor ingick i Tofteryds skogelags område. Till skogelaget hörde vatten i Linnesjön och hela Grosjön liksom fisket i dessa vatten. Vid delningen av Tofteryds skogelag 1779 erhöll Sjöeryd alla skogelagets ägor vid Linnesjön och kring Grosjön. Enligt ett lagmansrättsprotokoll från 1616 behöll Tofteryd dock fiske i både Linnesjön och Grosjön. Sjöeryds fiskerätt omfattar därför det egna fisket, fisket i Grosjön och bäckarna inom hemmanets gränser samt andel i Tofteryds samfällda fiske. Sammantaget har Sjöeryd ca 21 procent i Tofteryds skogelags samfällda fiske. Tabell 5. Fastigheter med fiskerätt inom Sjöeryds skifteslag. i Linnesjön Fastighetens andel (%) i övriga vatten totalt i fvo 1,20 0,80 0,40 0,20 0,20 0,60 1,2 0,80 0,35 0,10 0,05 0,05 0,60 0,60 0,05 0,10 0,10 2,30 9,70 0,30 0,20 0,10 0,05 0,05 0,10 0,30 0,20 0,10 0 0 0 0 0 0 0 0 0,90 2,30 1,50 1,00 0,50 0,25 0,25 0,70 1,50 1,00 0,45 0,10 0,05 0,05 0,60 0,60 0,05 0,10 0,10 3,20 12,00 12
Fiskevårdsplan Linnesjön
Hemmanet Sjöbo
Det enstaka hemmanet Sjöbo har av ålder haft enskilda inägor norr om Mörkhults ägor, d v s norr om sockengränsen mellan Tofteryd och Hagshult. Liksom vad gäller Sjöeryd hade hemmanet andel i Tofteryds skogelag och andelen blev utbruten vid 1779 års skifte. De utbrutna ägorna låg emellertid inte vid Linnesjön. Sjöbos fiskerätt omfattar därför det egna fisket samt andel i Tofteryds samfällda fiske i Linnesjön. Sammantaget har Sjöbo ca 5,5 procent i Tofteryds skogelags samfällda fiske. Ingen fastighetsbildning har förekommit inom Sjöbo. Fastigheten Sjöbo 1:1 har 4,4 procent av den totala fiskerärren i Linnesjöns fiskevårdsområde.
Tofteryds by
Tofteryds by hade liksom Sjöeryd och Sjöbo andel i Tofteryds skogelag. Tofteryds by utgörs av de fyra hemmanen Tofteryd Klockaregård, Tofteryd Smedgård, Tofteryd Börjagård och Tofteryd Prästegård. Tofteryds by har ca 73,5 procent av Tofteryds skogelags samfällda fiske. Tabell 6. Fastigheter med fiskerätt inom Tofteryds by skifteslag. Fastighet Tofteryd Klockaregård 1:2 Tofteryd Klockaregård 1:3 Tofteryd Klockaregård 1:4 Tofteryd Smedgård 2:2 Tofteryd Smedgård 2:4 Tofteryd Smedgård 2:5 Tofteryd Börjagård 3:3 Tofteryd Prästegård 4:1 Summa i Linnesjön Fastighetens andel (%) i övriga vatten totalt i fvo - - - - 2,90 1,50 - - - - - - - - - - - - - - 1,50 2,90 2,10 0,70 2,90 5,80 20,30 13
Fiskevårdsplan Linnesjön
Hemmanet Mörkhult
Hemmanet Mörkhult har enskilda ägor invid Linnesjöns strand omedelbart söder om hemmanet Sjöbos ägor. Hemmanet hade andel i Starkeryds skifteslags utmark, men blev utbruten vid en delning 1794. Fisket inom skogelagets vattenområde tillföll i sin helhet Starkeryd nr 1. Tabell 7. Fastigheter med fiskerätt inom Sjöeryds skifteslag. Fastighet Mörkhult 1:3 Mörkhult 1:6 Mörkhult 1:9 Summa i Linnesjön Fastighetens andel (%) i övriga vatten totalt i fvo - - - - - - - - 1,30 0,80 1,80 3,90
Hemmanet Starkeryd
Hemmanet Starkeryd har av ålder haft enskilda inägor Linnesjöns södra strand. Vid 1794 års skogelagsdelning erhöll Starkeryd utmark vid Linnesjön samt fisket utanför denna. Till Starkeryd hör strandägor från Mörkhult i nordost till gränsen mot Mölnarp. Tabell 8. Fastigheter med fiskerätt inom Sjöeryds skifteslag. Fastighet Starkeryd 1:2 Starkeryd 1:3 Starkeryd 1:5 Starkeryd 1:6 Starkeryd 1:7 Starkeryd 1:8 Starkeryd 1:9 Starkeryd 1:10 Summa - - - - - - - - - Fastighetens andel (%) i Linnesjön i övriga vatten - - - - - - - - - totalt i fvo 8,3 4,9 3,3 1,7 1,7 3,3 1,7 1,7 26,6 14
Fiskevårdsplan Linnesjön
3.2 Föreningens bildande
Fiskerättsägarna i Linnesjön bildade, som en av de första i Jönköpings län, en fiskevårds förening 1931. Syftet med fiskevårdsföreningen var att tillvarata fiskevattenägarnas intressen i frågor som berörde fisket, företa lämpliga fiskevårdande åtgärder samt vidta lämpliga åtgärder mot tjuvfiske. Fiskekort för allmänheten började säljas omedelbart i samband med fiskevårdsföreningens bildande. Före bildandet av fiskevårdsföreningen bedrevs fisket i sjön, av allt att döma, som samfällt fiske inom respektive skifteslag. I början av 1970-talet togs initiativ till bildande av fiskevårdsområde av fiskeri konsulenten Birger Ahlmér. Enligt fiskerättsägarna drev myndigheterna linjen att Linnesjön skulle tvångsförvaltas om ett fiskevårdsområde inte bildades frivilligt. Inför den möjliga utvecklingen valde fiskerättsägarna att bilda en fiskevårdsområdesförening 1975. Som ett led i bildandet av fiskevårdsområdet beställde Linnesjöns fiskevårds förening en fiskerättsutredning av Helge Sölscher 23 februari 1973. En ansökan om bildande av fiskevårdsområde skickades till Länsstyrelsen 31 oktober 1974. Beslut om bildande av fiskevårdsområde togs av Länsstyrelsen 30 maj 1975
(Dnr 11.379-3378-74).
Fiskevårdsområdet omfattar enligt beslutet ”allt fiske inom Linnesjön samt i den därifrån rinnande Lillån med till- och avflöden inom ursprungliga skifteslagen till den del den är belägen inom hemmanet Mölnarps gränser och i tillrinnande vattendrag inom Linneryds, Sjöeryds och övriga skifteslags gränser i Tofteryds och Hagshults socknar”. Påföljande år, 10 februari 1976, medgav Fiskeristyrelsen statsbidrag för bildandet av fiskevårdsområdet med sammanlagt 2 000 kronor. Kartan på följande sida visar den ungefärliga omfattningen av området. Observera att närmare studier av fiskevårdsområdets gränser bör göras av fiskevårdsområdes föreningen. 15
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 1. Linnesjöns fiskevårdsområde. Markerade vattendragssträckor bedöms, med viss reservation, ingå i fiskevårdsområdet. 16
3.3 Föreningens styrelse
Fiskevårdsplan Linnesjön I enlighet med föreningens stadgar, 15 §, skall styrelsen bestå av fem personer samt två personliga suppleanter. Styrelseledamöter väljs på två år frånsett att tre ledamöter vid första valet 1975 valdes på ett år. Ordföranden utses i samband med fiskestämman medan vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare utses inom styrelsen. Enligt 17 § är styrelsen beslutsför med tre ledamöter. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst. Vid varje årsstämma utses två revisorer samt en revisorssuppleant, i enlighet med stadgans 20 §. Tabell 9. Styrelsen i Linnesjöns fiskevårdsområde. Befattning Ordförande Vice ordförande Sekreterare Kassaförvaltare Ledamot Styrelsesuppleant Styrelsesuppleant Styrelsesuppleant Revisor Revisor Revisorssuppleant Namn Bernt Emanuelsson Gill Ekström Carl Ewert Wiss Ingvar Emanuelsson Gunnar Johansson Roland Karlsson Lars Svensson Per Arne Andreasson Börje Claesson Björn Jonsson Paul Axelsson Adress Starkeryd Tegnérgatan 15 Sjöbo Sjöängen 1 Sjökulla Starkeryd Starkeryd Trähult Mölnarp 3B Mölnarp Starkeryd Aspängen Tofteryd Klockaregården 3 Brunnsgatan 25 Telefon 0370-69 31 31 0370-715 40 0370-721 21 0370-693088 0370-627 31 35 0370-721 70 0370-706 65 0370-69 31 29 0370-720 43 0370-717 13 17
Fiskevårdsplan Linnesjön
3.4 Stadgar
1 §. Linnesjöns fiskevårdsområde omfattar allt fiske inom Linnesjön samt i den därifrån rinnande Lillån med till- och avflöden inom ursprungliga skifteslagen till den del den är belägen inom hemmanet Mölnarps gränser och i tillrinnande vattendrag inom Linneryds, Sjöeryds och övriga skifteslags gränser. Fiskevårdsområdet utgör en sammanslutning av samtliga ägare av fiske ävensom övriga i 2 och 3 §§ lagen om fiskevårdsområden omnämnda fiskerättshavare i ovannämnda vatten. Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda vatten samt att upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten. Tid (7 § LOFO) 2 §. Fiskevårdsområdet är bildat för en tid av tio år räknat från och med den 1 juni 1975. Denna tid kommer automatiskt att förlängas med tio år i sänder, om icke senast sex månader före den löpande giltighetstidens utgång, d v s närmast den 30 nov 1984, delägare, som företräder minst en fjärdedel av det sammanlagda delaktighetstalet, hos länsstyrelsen skriftligen anmäler att förlängning ej önskas. Delaktighet (8 § LOFO) 3 §. Den delaktighet i fiskevårdsområdet, som tillkommer däri ingående fastigheter, framgår av bifogad förteckning bilaga 1 till dessa stadgar. Det åligger fiskevårdsområdets styrelse att hålla förteckningen aktuell. Delägarnas eget fiskande 4 §. Delägare behåller sin rätt att bedriva fiske inom de vatten, där han äger sin fiskerätt, samt erhåller kostnadsfritt fiskekort med rätt att bedriva fiske för husbehov inom allt tillhörigt vatten, men är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt. Upplåtelse (10 och 11 §§ LOFO) 5 §. Upplåtelse av fiske skall inom allt fiskevårdsområdets vatten ske genom försäljning av fiskekort. De närmre villkoren för denna försäljning bestäms årligen å ordinarie fiskestämma. 18
Fiskevårdsplan Linnesjön Tillskott (12 och 14 §§ LOFO) 6 §. Utöver då så enligt 14 § st 2 i LOFO erfordras för betalning av klar och förfallen gäld kan delägarna åläggas lämna tillskott till fiskevårdsområdets verksamhet med ett sammanlagt belopp av högst 1000 kr årligen. Beloppet skall fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Överskott (13 § LOFO) 7 §. Fiskevårdsområdets årliga behållna avkastning skall, om denna icke överstiger 5000 kr, oavkortat gå till främjande av fiskevården och därmed jämförliga åtgärder. Om angiven summa överstiges, skall av den överskjutande behållningen minst hälften fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Sådan utdelning sker vid tidpunkt som fiskestämman beslutat, dock minst vart tredje år. Räkenskapsår 8 §. Fiskevårdsområdets räkenskaper skall årligen avslutas per den 31 december. Fiskestämma 9 §. Ordinarie fiskestämma hålles årligen å tid och plats som styrelsen bestämmer, dock senast den 1 april. Eljest skall fiskestämma hållas då styrelsen finner anledning därtill eller då minst 30 delägare till styrelsen inger skriftlig framställning därom med angivande av det ärende som skall behandlas. 10 §. Kallelse till fiskestämma skall minst 14 dagar i förväg kungöras i den eller de ortstidningar, som bestämmes av styrelsen. 11 §. Vid ordinarie fiskestämma skall förekomma 1) Anteckning av närvarande 2) Fastställande av dagordning 3) Val av ordförande för fiskestämman 4) Val av sekreterare för stämman 5) Val av justeringsmän för stämman 6) Fråga om kallelse till stämman behörigen skett 7) Styrelsen berättelse över det gångna verksamhetsårets förvaltning 8) Revisorernas berättelse 19
Fiskevårdsplan Linnesjön 9) Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 10) Fråga om arvoden 11) Fråga om användande av uppkommen vinst eller täckande av förlust 12) Fråga om tillskott för annat ändamål än täckande av förlust 13) Val av styrelse 14) Val av revisorer 15) Fråga om upplåtelse av fiske samt villkoren därför 16) Fråga om huru fisket eljest skall nyttjas under kommande verksamhetsår 17) Övriga av styrelsen väckta frågor 18) Av föreningsmedlemmar väckta frågor 12 §. Av föreningsmedlemmar väckta frågor skall, för att kunna upptas till behandling, vara styrelsens ordförande tillhanda senast fyra dagar före fiskestämman. 13 §. Å fiskestämma skall, om inte annat med stöd av bestämmelsen nedan beslutas, varje delägare äga en röst. Den mening skall gälla, varom de flesta röstande är ense. Vid lika röstetal skall lottning ske. Om så före omröstningen av någon delägare yrkas, skall dock röstning ske efter delaktighet vid beslut, som reglerar i vilken omfattning delägarna skall få utöva sin fiskerätt enligt 4 §, samt vid beslut om fördelning av överskott enligt 7 §. Vid röstning efter delaktighet får icke någon rösta för mer än en femtedel av de sammanlagda vid fiskestämman företrädda delaktighetstalen. 14 §. Fiskestämmas beslut om delägarnas rätt att nyttja fisket skall senast inom 30 dagar efter beslutets fattande kungöras för delägarna med tillkännagivanden i den eller de ortstidningar, som styrelsen beslutar. Styrelse (25-28 §§ LOFO) 15 §. Styrelsen skall bestå av 5 personer, av vilka en å fiskestämman utses till ordförande. För styrelseledamöterna utses personliga suppleanter. Styrelseledamöter och suppleanter väljs för två år, dock att tre ledamöter första gången väljs för ett år. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare. 16 §. Styrelsen har sitt säte i Skillingaryd. 20
Fiskevårdsplan Linnesjön 17 §. Till styrelsens sammanträden skall kallas samtliga ledamöter samt suppleanter i mån av behov. Styrelsen är beslutsför med tre ledamöter. Som styrelsens beslut gäller den mening flertalet omfattar. Vid lika röster äger ordföranden utslagsröst. 18 §. Fiskevårdsområdets firma tecknas av ordföranden, vice ordföranden eller kassaförvaltaren var för sig. 19 §. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Revision 20 §. För granskning av styrelsens förvaltning och fiskevårdsområdets räkenskaper skall på ordinarie fiskestämma för tiden till nästa ordinarie stämma utses två revisorer och 1 revisorssuppleant. 21 §. Det gångna verksamhetsårets förvaltningsberättelse samt avslutade räkenskaper skall överlämnas till revisorerna senast den 1 februari. Revisionsberättelse skall hållas tillgänglig för delägarna senast den 1 mars. Revisorerna skall alltid äga taga del av protokoll, räkenskaper och fiskevårdsområdets övriga handlingar. Upplösning (7, 23 och 24 §§ LOFO) 22 §. Sedan beslut att fiskevårdsområde skall upphöra eller upplösas vunnit laga kraft och all känd gäld blivit gulden, skall fiskevårdsområdets tillgångar fördelas mellan delägarna efter delaktighet. 21
3.5 Fiskekortsförsäljning
Fiskevårdsplan Linnesjön Fiskekort har sålts till allmänheten sedan fiskevårdsföreningen bildades 1931. Fiskekort säljs idag främst av fiskerättsägare, men även av Turistbyrån i Skillingaryd samt av OKQ8 macken i Skillingaryd. Fiskekortsförsäljarna erhåller ingen ersättning från fiskekorts intäkterna, med undantag av Turistbyrån som får 10 procent.
De fiskekort som säljs för närvarande samt gällande fiskekortspriser presenteras i tabell 11 nedan. Tabell 10. Försäljare av fiskekort. Namn Turistbyrån OKQ8 Fredrik Claesson Ingvar Emanuelsson Lars Svensson Roland Karlsson Thomas Karlsson Stiftelsegården Tallnäs Tabell 11. Typer av fiskekort. Typ av fiskekort Årskort Veckokort Dygnskort Pris (kr) 150 50 20 Adress Artillerigatan 9 Storgatan 44 Starkeryd Sjövik Sjökulla Starkeryd Mölnarp 3B Starkeryd Trähult Sjöeryd Tallnäs Telefon 0370-781 50 0370-705 08 0370-721 37 0370-693088 0370-721 70 0370-627 31 35 070-347 18 91 0370-720 50
3.6 Service och aktiviteter
Linnesjöns fiskevårdsområdesförening har två båtar till uthyrning. Kostnaden för båthyra uppgår till 20 kronor. Båtramp saknas för närvarande, men Vaggeryds kommun kommer att anlägga en ramp vid badplatsen i norra delen av Linnesjön. Linnesjöns fiskevårdsområdesförening anordnar varje år en fisketävling för medlemmar i föreningen. 22
Fiskevårdsplan Linnesjön
4.
Sjöbeskrivning
Linnesjön är en humös, mesotrof sjö belägen i Vaggeryds kommun. Sjön ligger drygt 1,5 kilometer västsydväst om det mindre samhället Tofteryd och cirka 6 kilometer sydost om Skillingaryds tätort. Linnesjön ingår i Lagans vattensystem och avvattnas mot Lagan via Lillån. Tillflödena till sjön består av ett flertal mindre bäckar. I den norra delen mynnar Bolsbäcken, i den nordöstra delen Änggärdsbäcken och i den östra delen Silverbäcken. Bolsbäcken avvattnar Sjöerydssjön och Silverbäcken den lilla sjön Grosjön. Övriga bäckar är mycket små och mynnar främst i södra Linnesjön. Lillån rinner västerut från Linnesjön till Lagan och har en sträcka på cirka 1,4 kilmeter, i skogsmark, ingående i fiskevårdsområdet. Norrifrån ansluter den relativt stora och ansenligt meandrande Movadsbäcken, vilken ingår med cirka två kilmeter i fiskevårdsområdet. En betydligt mindre och rakare bäck ansluter norrifrån till Movadsbäcken. Linnesjön utsträcker sig cirka 4,2 kilometer i nord-sydlig riktning och mellan 250 meter och 1,2 kilometer i väst-östlig riktning. I sjöns södra halva finns tre öar, Lövön, Holmen och Törnahall. Linnesjön är uppdelad i ett grundare område i söder, ett centralt djupparti och en nordlig bassäng med en mindre djuphåla. Djupbranter finns framförallt längs östra stranden, där branten går nära land i den nordliga delen av sjön, men följer därefter ön Holmen tills branten når Näsudden. Branter finns även längs västra sidan, i synnerhet i sundet mellan den nordliga bassängen och en bit ner i den centrala delen av sjön. Bottnen består i norra delen av sjön till stor del av mjukbotten, även om östra stranden med dess djupbrant består av fastare material. I den centrala delen av sjön utgörs området öster om Holmen till stor del av mjukbotten och sand, medan övriga delar tycks ha en mera skiftande karaktär. Utefter de mestadels sandiga och steniga stränderna växer glesa och lågvuxna bestånd av säv eller vass. Östra sidan domineras av lite karga stränder med större inslag av hällar än i övrigt, och med färre vassar. Linnesjöns omgivningar domineras av blandskog med relativt stora inslag av åker- och tomtmark. Bitvis påträffas även våtmark. Tillrinningsområdet är 38,4 km² stort och består främst av skogsmark samt en relativt stor andel myr- och odlingsmark. Vattentillförseln till nämnda bäckar kommer från varierande marker. Den relativt långa Bolsbäcken avvattnar nästan enbart våtmarker (och därtill Sjöerydsgölen). Änggärdsbäcken, även den en längre bäck, passerar i sin södra del några åkrar men i övrigt endast skogs- och våtmarker. Silverbäckens lopp går delvis nära jordbruksmark, men sträckan som avvattnar Grosjön går genom skog- och myrmark. De tillrinnande bäckarna i södra delarna har stor andel åkermark i sina omgivningar. Strandskog förekommer utbrett och består av ett buskskikt med vide och björk samt ett trädskikt med unga exemplar av björk och/eller klibbal, ibland även med tall. Strandpartier med våtmark förekommer i den östra delen nedanför Södra Grohult och 23
Fiskevårdsplan Linnesjön vid Mörkhultaviken, samt vid sjöutloppet i Lillån. I sjön förekommer förutom övervattensvegetation även kort- och långskottsvegetation samt flytbladsvegetation. Sjön har en hög biologisk funktion och innehar även rariteter bland fiskarterna. På östra sidan är stränderna låglänta och erbjuder ett flertal badstränder, bl. a den kommunala badplatsen vid Tallnäs som är mycket välbesökt sommartid. Fisket i sjön är ytterligare en attraktion som förstärker områdets höga värde för det rörliga friluftslivet. ´ Tabell 12. Sjödata för Linnesjön. Huvudavrinningsområde Delavrinningsområde Topografisk karta Sjökoordinater (x-y) Höjd över havet (m) Avrinningsområdets storlek (km 2 ) Sjöstorlek (ha) Sjövolym (miljoner m 3 ) Sjöns medeldjup (m) Sjöns maxdjup (m) Teoretisk omsättningstid (år) Flikighetstal 098 Lagan 12 2 Lillån 6ESV 636340 - 140067 175,2 38,4 296 14,9 5,1 14,8 1,04 2,3 24
Fiskevårdsplan Linnesjön
4.1 Vattenkvalitet
Surhet
pH-värdet i Linnesjön har aldrig understigit Länsstyrelsens pH-mål på 6. Låga alkalinitets värden uppmättes vid några tillfällen mellan 1987-1990, men mätningar mellan 1996 – 2012 har visat på jämn alkalinitet mellan 0,15 och 0,20, förutom något värde kring 0,10. I nedanstående diagram redovisas resultatet av den vattenprovtagning som gjorts i Linnesjön mellan 1971 och 2012. Utöver de nedan redovisade värdena gjordes två mätningar av pH 1935 som visade på 6,9 respektive 6,8. Figur 2. pH och alkalinitet i Linnesjön mellan 1971 och 2012.
Näringshalt
Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor begränsande för primärproduktionen i sjöar eftersom tillgången till fosfor vanligen understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t ex jordbruk och punktkällor såsom reningsverk eller enskilda avlopp. En ökande näringsstatus i sjön gynnar inledningsvis den totala produktionen i sjön men riskerar vid en viss punkt att påverka fiskbeståndet i en riktning mot en större andel karpfisk. Mätningar av fosfor och kväve har inte gjorts kontinuerligt i Linnesjön. Flera av de mätningar som har gjorts genomfördes dessutom vår eller höst och redovisas därför inte i figur 3. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och 25
Fiskevårdsplan Linnesjön vattendrag” visas i tabell 13 och 14. Halterna av både kväve och fosfor har varierat mellan provtagningstillfällena. Flertalet av kvävemätningarna visar hög halt men i ett fall 1972 låg kvävehalten på gränsen mellan hög och mycket hög halt. Fosformätningarna visade vid några tillfällen mellan 1988 och 1990 på hög eller mycket hög halt. Flertalet övriga mätningar har påvisat måttligt hög halt. Klass 1 2 3 4 5 Figur 3. Totalkväve och totalfosfor i Linnesjön mellan 1971 och 2012. Tabell 13. Tillstånd, totalfosforhalt i sjöar, anges i µg/l Benämning Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt hög halt Halt maj-okt ≤ 12,5 12,5 - 25 25 - 50 50 - 100 >100 Halt augusti ≤ 12,5 12,5 - 23 23 - 45 45 - 96 Ej definierat 26
Fiskevårdsplan Linnesjön Tabell 14. Tillstånd, totalkvävehalt i sjöar, anges i ug/l Klass 1 2 3 4 5 Benämning Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt hög halt Halt maj-okt ≤ 300 300 - 625 625 - 1250 1250 - 5000 >5000 Klass 1 2 3 4 5
Ljusförhållanden
Siktdjupet är ett mått på hur långt ner solljuset når i vattenmassan och beror av vattnets färgtal och grumlighet. Siktdjupet har så vitt känt endast mätts vid ett fåtal tillfällen och det är svårt att dra några slutsatser av resultaten. Mätningar gjordes några gånger vid vattenprovtagningar mellan 1971 och 2011 samt vid de provfisken som utfördes 1994, 2004 och 2012. Dessutom gjordes två mätningar av siktdjupet 1935. De flesta mätningar visar ett siktdjup på mellan två till tre meter, men vid provfiskena 2004 och 2012 uppmättes 1,4 respektive 1,6 meters siktdjup. De uppmätta siktdjupen 1935 var 4,4 respektive 4,6 meter. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 15 nedan. Tabell 15. Tillstånd, siktdjup i sjöar, anges i m) Benämning Mycket stort siktdjup Stort siktdjup Måttligt siktdjup Litet siktdjup Mycket litet siktdjup Djup ≥ 8 5 - 8 2,5 - 5 1 - 2,5 < 1 27
Fiskevårdsplan Linnesjön
Färgtal
Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, men även järn- och manganföreningar ger vatten en brun färg
(Bydén et al
). Regelbundna mätningar av färghalten har gjorts i stort sett varje år sedan 1998. Tidpunkten har varierat, men flertalet mätningar har skett vår och höst. Vid enstaka tillfällen har färghalten mätts även sommartid, men dessa redovisas inte här. Färghalten har ökat markant, i synnerhet sedan mitten av 2000-talet. Två mätningar 1935 visade på 8 respektive 11 mg Pt/l, d v s obetydligt eller svagt färgat vatten. Vid flera mätningar under senare år har färghalten överstigit 100 mg Pt/l. Enligt Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och vattendrag, innebär detta ett starkt färgat vatten. Tabell 16. Tillstånd, vattenfärg, anges i mgPt/l Klass 1 2 3 4 5 Benämning Ej eller obetydligt färgat vatten Svagt färgat vatten Måttligt färgat vatten Betydligt färgat vatten Starkt färgat vatten Färgtal (mg Pt/l) ≤ 10 10 - 25 25 - 60 60 - 100 > 100 Figur 4. Färghalt i Linnesjön mellan 1985 och 2012. 28
Fiskevårdsplan Linnesjön
Syrehalt
Syrebrist under temperatursprångskiktet är ingen ovanlig företeelse i sjöar, särskilt under sensommaren. I djupa näringsfattiga sjöar är risken för syrebrist liten, men i takt med att mängden organiskt material som ska brytas ned ökar, stiger risken för syrebrist. Linnesjöns näringshalt möjliggör en tämligen hög primärproduktion och i kombination med en ökad tillförsel av humus och ett medelmåttigt djup, ökar risken för syrebrist sommartid. I Linnesjön är i synnerhet siklöjan och laken beroende av att syrebrist inte uppstår i sjöns djupvatten. Båda arterna vistas under sommaren företrädesvis i det kallare vattnet under temperatursprångskiktet. Ett riktvärde på 2 mg O 2 /l (syre per liter) vatten anges ofta som gräns för många arter, men Stellan Hamrin
(1979)
har visat att siklöjor kan tåla lägre syrehalt, t ex återfanns siklöja i Ivösjön ned till 1,3 mg O 2 /l. Noterbart är att denna syrehalt troligen tangerade fiskens letala (dödliga) nivå. Lakens letala nivå är okänd och 2 mg O 2 /l vatten får anses utgöra ett lämpligt riktvärde för arten. Mindre lakar kan sommartid återfinnas i såväl sjöarnas strandzoner som i vattendrag vilket visar på en tämligen hög temperaturtolerans. Siklöjan påverkas emellertid negativt av höga temperaturer och redan vattentemperaturer på 18-20°C kan medföra en påtagligt ökad dödlighet. Flykt undan syrebrist under temperatursprångskiktet kan därför leda till att dödligheten ökar på grund av för hög vattentemperatur. En ansamling av fisk i sjöns ytvatten ökar dessutom predationstrycket. I samband med provfiskena 1994, 2004 och 2012 gjordes syremätningar i Linnesjön. Samtliga mätningar visade låg syrehalt på djup understigande cirka 9-10 meter.
4.2 Statusbedömning
EU´s ramdirektiv för vatten infördes 2004 i svensk lagstiftning vilket ledde till ett bildande av Vattenmyndigheten. Ramdirektivets mål är att alla vatten skall ha en god status och vattenkvaliteten inte försämras. Syftet med ramdirektivet är att uppnå ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att god vattenstatus, ur både ekologiskt och kemiskt perspektiv, skall uppnås till år 2015. Tekniska och ekonomiska svårigheter kan dock medföra att slutåret för god status kan förskjutas, dock senast till år 2027
(www.vattenmyndigheterna.se).
Vattenmyndigheterna samlar tillgänglig information om vattenförekomster i Sverige och gör utifrån dessa data en bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status. 29
Fiskevårdsplan Linnesjön
Ekologisk status
Enligt VISS (VattenInformationsSystem Sverige) har Linnesjöns ekologiska status bedömts som god av Vattenmyndigheten. Avgörande för bedömningen av den ekologiska statusen är undersökningar av bottenlevande smådjur och av fisksamhället. Inga ytterligare klassningar av biologiska parametrar har gjorts. Bedömningen har stärkts av mätningar av näringsämnet fosfor samt försurning som visar god status. Ur hydromorfologisk synvinkel görs bedömningen att påverkansgraden är liten eftersom sjöns vattennivå och utlopp i stort sett inte är påverkade av människan.
Kemisk status
I bedömningen av kemisk status exkluderas kvicksilver eftersom inga förändringar kan förväntas inom en snar framtid. Kvicksilver överstiger idag gränsvärdet i alla ytvatten förekomster. Effekter av kvicksilver, se Bilaga 6. Förutom kvicksilver finns inga miljögifter som bedöms påverka vattenförekomsten negativt.
4.3 Naturvärdesbedömning
En naturvärdesbedömning av Lillån har genomförts av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Naturvärdesbedömningen belyser vattendragets naturlighet, artförekomsten samt rariteter i eller i anslutning till vattendraget. För varje parameter beräknas ett medelvärde utifrån olika bedömningsgrunder. I naturvärdesbedömningen belyses även övriga positiva och negativa förhållanden samt försurning och nyckelbiotoper över siktligt. Naturvärdet i Lillån bedöms utifrån åns naturlighet, baserad på biotopkarteringen av Lillån 2004 (se parametrar tabell 17 nedan), samt artrikedomen i ån, baserad på bottenfaunaundersökningar och elprovfisken. Information om rariteter, inom grupperna växter, ryggradslösa djur, fisk, fågel samt amfibier och däggdjur, saknas. Noterbart är att en av fiskarterna som hittades vid elfiske var lake, som numera är upptagen inom hotkategori NT (Nära hotad) på svenska rödlistan. Vid utarbetandet av naturvärdes bedömningen fanns laken inte upptagen på listan. Medelvärdet på naturligheten, d v s medel på klassningen, uppgår till 3,3. Medelvärdet på artrikedomen uppgår till 3,5. Sammantaget bedöms Lillån ha ett måttligt naturvärde. 30
Fiskevårdsplan Linnesjön Tabell 17. Naturlighet, ingående parametrar och klassning Kriterium Bestående ingrepp Påverkan på flödet Markanvändningsintensitet Vattenkvalitet Förändringar i biologi Fragmentering Klass 2 3 4 5 4 2 Kommentar Ingrepp har förändrat 47 % av objektets längd Damm i Möllefors. Reglering okänd. 17 % av längden utgörs av åker/hygge/anlagda ytor. Alkalinitet klass 1 enligt Bedömningsgrunderna Flodkräftan utslagen. Bottenfauna avvikelse kl 2 BG. 42 %. Möllefors utgör ett definitivt vandringshinder. Tabell 18. Artrikedom, ingående parametrar och klassning Artrikedom Makrofyter Bottenfauna Fisk Artantal - 41 2 Klass - 3 3 Artantal riksinv. - 34 - Klass - 4 - Kommentar Ingen inventering genomförd Gädda, lake
4.4 Områdets geologi, natur och kultur
Geologi
Morfologiskt sett är Linnesjön belägen strax söder om sydsvenska höglandet och inom Vaggerydssyenitens utbredningsområde. Vaggerydssyenit är en magmatisk bergart som beräknas vara cirka 1,2 miljarder år gammal. Den är huvudsaligen uppbyggd av mineralerna kalifältspat samt svart och ljus glimmer såsom biotit, hornblände och muskovit. Kvarts saknas dock i princip helt och därav är den mycket lättvittrad. Denna typ av berggrund är något basisk och har viss positiv påverkan på marken.
Nyckelbiotoper
En stor del av naturen i Linnesjöns närmiljö utgörs av skogsmark med inslag av hagmarker. Den huvudsakliga vegetationen består av gran och tall med inslag av lövskog, framförallt i hagmarker och vid stränder (se även sjöbeskrivning). Mellan Sjöbo och Södra Grohult, cirka 100 meter öster om Linnesjöns stränder, finns en s.k. nyckelbiotop. Nyckelbiotoper utgör speciellt värdefulla naturmiljöer där det kan förväntas förekomma rödlistade arter. Sådana arter är i olika grad hotade, från missgynnade till nationellt utdöda. ArtDatabanken har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram Sveriges rödlista (förteckning). Kunskapen till dags dato om var i skogslandskapet 31
Fiskevårdsplan Linnesjön det finns nyckelbiotoper har inhämtats genom landsvida inventeringar, med Skogsstyrelsen som ansvarig myndighet. Fältmetoden har varit gemensam och alla områden har bedömts, avgränsats och beskrivits i fält. Begreppet nyckelbiotop saknar juridisk status och medför därmed inget skydd mot avverkningar. Markägare är dock skyldiga att samråda med Skogsstyrelsen om åtgärder som förändrar naturmiljön i en nyckelbiotop. Några har fått ett permanent skydd med statliga medel, i form av biotopskydd eller naturreservat. Den aktuella nyckelbiotopen inventerades 1997 och beskrivs som ”källpåverkad mark” på en yta av 0,4 hektar. Området hyser trädslagen klibbal, glasbjörk och gran. Värdefulla karaktärer eller element utgör bl. a riklig förekomst av grova träd och ormbunkar, allmän förekomst av gamla träd, inslag av högstubbar och lövträdssocklar, flertalet källor och naturvårdsintressant kärlväxtflora.
Öppet odlingslandskap
I en kommun med övervägande skogsmark vill Vaggeryds kommun värna om sammanhållna områden med jordbruksmark. Det innebär en strävan mot att arealen betesmarker och åkermarker inte ska minska, samt att den biologiska mångfalden och kulturspåren i dessa marker bevaras. Utmed vägarna mellan Hagshult och Tofteryd finns exempel på de natur- och kulturvärden som hör till det öppna odlingslandskapet.
Landskapstypen utgör mycket av Linnesjöns södra och östra omgivningar. Här följer vägarna sina gamla sträckningar och här finns äldre välbevarade hus som ligger naturligt i landskapet, omgivna av ängar och åkrar. Förutom att markerna har ett kulturhistoriskt värde är de estetiskt tilltalande och utgör en viktig livsmiljö för djur och växter. Av dessa skäl föreslår Vaggeryds kommun att hänsyn skall tas till områdets öppna odlingslandskap, vilket dock inte utesluter exempelvis ny bebyggelse. Till äldre tiders öppna odlingslandskap hör också de marker som var föremål för den landsomfattande Ängs- och hagmarksinventeringen, påbörjad 1987. I samman ställningarna från inventeringen omnämns ett objekt i Mölnarps jordbruksmarker, i den nordvästra delen av Linnesjön. Objektet beskrivs som en blandlövhage med hög naturvärdeklass (två av fyra). Ängs- och hagmarksinventeringen pågick i Jönköpings kommun under åren 1989 och 1990 varför markens status i nuläget är oviss.
Skyddade områden
Bevarandevärda natur- och kulturområden kan skyddas på en mängd olika sätt, med varierande skyddsstatus. Riksintressen, nationalparker, naturreservat, Natura 2000 områden, fågelskyddsområden, biotopskyddsområden, naturminnen och strandskydd är alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd. Linnesjön omfattas av strandskydd och ett naturminne. 32
Fiskevårdsplan Linnesjön Strandskydd Laga bestämmelser om strandskydd finner man i Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 13-18. Strandskydd råder generellt vid hav, sjöar och vattendrag och innebär att det är förbjudet att genomföra en rad olika åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300 meter. För att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl regleras i miljöbalken (7 kap 18 c §). Under alla omständigheter måste man dock lämna en fri passage som är minst några tiotal meter bred. Runt Linnesjön gäller 100 meter strandskydd. I dagsläget ligger åtminstone cirka 50 fritidshus inom dessa 100 meter. För kommunerna finns numera möjlighet att påvisa områden där man kan tänka sig lättnader i strandskyddet för att gynna landsbygdsutvecklingen, s.k. LIS-områden (Landsbygdsutveckling i strandnära läge). Enligt miljöbalken (7 kap 18 d §) får andra skäl till dispens anges för dessa områden. Förutom krav enligt Miljöbalken ska de utpekade LIS-områdena uppfylla krav från Plan- och bygglagen. För LIS-områden i Vaggeryds kommun ska enligt 2012 års föreslagna översiktplan, i övrigt särskilda regler gälla kring t ex utformning av bebyggelse, vatten- och avloppsfrågor och områden som är särskilt intressanta för naturvård och kulturminnesvård. LIS-områdena är inte undantagna strandskyddet utan det som tillåts är att bebyggelse (bostäder, verksamheter, anläggningar m.m.) kan få komma närmre vattnet än 100 meter.
Kring Linnesjön har Vaggeryds kommun föreslagit tre områden för Landsbygdsutveckling i strandnära läge. Områdena utgörs av den nordöstra, den södra och den västra delen undantaget Näset. Syftet är att möjliggöra för byggandet av nya bostäder där det redan idag finns bebyggelse. Tanken är också att det skall vara möjligt att komplettera befintlig bebyggelse och att skapa permanentbostäder av fritidsbebyggelse. Runt Tofthagaskolan och Stiftsgården Tallnäs, i den nordöstra delen av sjön, vill kommunen att dessa skall kunna utvecklas och inte inskränkas av strandskydd om verksamheterna får ändrade förutsättningar. Naturminne Naturminnen är skyddade enligt Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 5-8 och 10. Ett naturminne är ett särpräglat naturobjekt som är skyddat på liknande sätt som naturreservat. Objekten utpekas av länsstyrelsen eller kommunen och får omfatta även det område på marken som krävs, för ett fullgott skydd. Vanligtvis utgörs naturminnen av gamla ekar eller flyttblock. I Linnesjöns sydvästra del utgör den lilla ön Törnahall naturminne (se även ”Fornlämningar”). På ön finns en häll/ett block med en inskription på som förmodligen utgör ett gammalt gränsmärke. 33
Fiskevårdsplan Linnesjön
Fornlämningar
Området kring Linnesjön har anor från 1200-talet men fynd tyder på att det varit befolkat redan under förhistorisk tid. Runt sjön finns en mängd fornlämningar, bland annat boplatser och lämningar efter skogsbruk och metallframställning. Begränsat till närmiljön inom 100 meter från strandlinjen finns så mycket som tio forn- och kulturlämningar, samtliga registrerade hos Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Följande uppgifter är hämtade därifrån, kursiv text inom parentes anger RAÄ-nummer. Observera att objekten inventerades 1986 varför förekommande miljöbeskrivningar kan ha förändrats. Vid den nordöstra delen av Linnesjön, i en skogklädd västsluttning, finns en s.k. ”plats med tradition”. Lämningen
(Tofteryd 31:2)
består av två kullar varav den ena har en rest sten ovanpå. Stenen ska ha kommit på plats 1945 med hjälp av traktens ungdomar. I stenen är inristat ett kors och årtalet ”1601”. Platsen är förknippad med namnen ”Skeppaviken”, ”Drottninggraven” och ”Kungagraven”
(Tofteryd 31:1)
. En liten bit inåt land intill en mindre bilväg, förekommer två rösen
(Tofteryd 32:1
och
32:2).
Ett är förstört av både dikning och en skogsbilväg. Möjlig datering är bronsåldern, d. v. s 1800 500 f. Kr. I det sydligaste närområdet finns en stenåldersboplats
(Hagshult 55:1)
och domarringar
(Hagshult 12:1)
. Stenåldersboplatsen (möjlig datering är fram till 1800 f. Kr) ligger på en låg och flack sandrygg nära stranden. På platsen har gjorts fynd av bl. a flintabitar, verktyg och pilar. Domarringarna består av ansamlingar av klumpformiga stenar. Läget är intill landsvägen och en mindre väg, nära ett vägskäl. Vid Lövrydet i den västra delen av sjön, har en bronsdolk påträffats några meter ut i sjön
(Tofteryd 25:1)
. Numera förvaras dolken i Tofteryds kyrktorn. Strax intill har en järnframställningsplats identifierats, bestående av bl. a slaggförekomst och en myrmalmstäkt
(Tofteryd 219:1)
. Mellan Kusholmen och Kålviken förekommer fossil åkermark på ett par platser. Det ena området ligger i sluttande skogsmark direkt öster om en brant bergrygg
(RAÄ Hagshult 38:1)
och det andra området strax söder där om
(RAÄ Hagshult 37:1)
. I skogsmark i trakten vid Kusholmen finns en torplämning bestående av spridda grundstenar, röjningsrösen och röjda ytor
(RAÄ Hagshult 119:1).
En bit nedströms Linnesjöns utlopp finns lämningar efter en kvarn och såg bestående av två grunder
(Tofteryd 221:1)
. På ön Törnahall i Linnesjöns sydvästra del finns en häll/ett block med en inskription på, som förmodligen utgör ett gammalt gränsmärke
(RAÄ Tofteryd 114:1)
. Törnahall är skyddad som naturminne (se ”Skyddade områden”). I stort sett samtliga beskrivna lämningar är s.k. fasta fornlämningar. Begreppet avser olika typer av lämningar efter människans verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Fasta fornlämningar, fornfynd och platser för fornfynd är skyddade enligt kulturminneslagens andra kapitel. 34
Fiskevårdsplan Linnesjön De får inte rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över, ändras eller skadas. Länsstyrelsen har rätt att lämna tillstånd till vissa åtgärder efter prövning.
4.4 Fågelfauna
Linnesjöns fågelliv tycks relativt rikt och väl dokumenterat. Observera att denna fiskevårdsplan inte avser att vara komplett gällande de fågelarter som vistas i området. Detaljkunskaper finns främst att hämta hos aktiva medlemmar i den lokala fågelklubben. Bland områdets fåglar hittar man såväl mycket vanliga arter som rödlistade och i övrigt naturvårdsintressanta arter. En mängd arter häckar ”i sjön” och dess omedelbara närhet, medan andra använder sjön som enbart födolokal eller tillfällig rastlokal. Förekommande häckande arter är (åtminstone): grågås
(Anser anser)
, kanadagås
(Branta canadensis)
, gräsand (
Anas platyrhynchos)
, knipa
(Bucephala clangula)
, storskrake
(Mergus merganser),
skäggdopping
( Podiceps cristatus)
, storlom
(Gavica arctica)
, häger
(Ardea cinerea)
, drillsnäppa
( Actitis hypoleucos)
, fiskmås
(Larus canus)
, gråtrut
(Larus argentatus)
, fisktärna
(Sterna hirundo)
, rörsångare
( Acrocephalus scirpaceus)
och sävsparv
( Emberiza schoeniclus).
Flertalet häckar vanligtvis i en omfattning av ett enda par till cirka tre par. Exempelvis samsas återkommande varsitt par av fiskmås, gråtrut och fisktärna på den lilla ön Törnahall. I sjöns vassar uppehåller sig rörsångare och sävsparv, varav i synnerhet rörsångaren är en utpräglad vassfågel. För ett 10-tal år sedan häckade även fiskgjuse
(Pandion haliaetus)
i Linnesjön, men använder sedan dess sjön endast som födolokal. Det är inte osannolikt att den återkommer som häckfågel. Bland de arter som inte utgör häckfåglar förekommer skrattmås
(Larus ridibundus)
ofta i ganska stora grupper. Rastande fågelarter utgörs av t ex småskrake
(Mergus serratir)
och vid sällsynta tillfällen årta
(Anas querquedula)
och svärta
(Melanitta fuscus)
. I sjöns nära omgivningar har bl. a sparvhök
( Accipiter nisus)
och hornuggla
( Asio otus)
noterats . Det finns även uppgifter om häckande strömstare
(Cinclus cinclus)
utmed Lillån. Av naturvårdsskäl är några arter värda att särskilt omnämnas. Drillsnäppa, svärta, årta och gråtrut innehar olika hotkategorier i den svenska rödlistan. Storlom, fiskgjuse och fisktärna utgör arter med lite extra hänsynskrav i tillämpningen av EUs fågeldirektiv. De tillhör de 67 fågelarter, av Sveriges ca 350, som är listade i direktivets bilaga 1. Det innebär att särskilda skyddsområden (Special Protection Areas-SPA) där dessa fåglar häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket.
Drillsnäppa
är en ganska liten vadarfågel med ett mycket arttypiskt sätt att vippa med gumpen, uppflugen på en sten. Arten häckar spritt i landet längs steniga och grusiga stränder (gärna med sandinslag), utmed vattendrag och vid näringsfattiga sjöar. Drillsnäppan har minskat så pass att den innehar hotkategori NT, d. v. s. nära hotad. 35
Fiskevårdsplan Linnesjön Orsaken till minskningen är inte klarlagd men består troligen av en komplex väv av negativa påverkansfaktorer. Faktorer som styr överlevnaden på övervintringsplatserna i Afrika, t ex klimatförändringar, liksom häckningsområdet (bl. a Sverige), t ex ökad igenväxning av stränderna.
Gråtrut
är en stor måsfågel varav äldre exemplar starkt påminner om en förvuxen fiskmås. Den häckar, ofta i kolonier, längs alla våra kuster och vid sjöar och större vattendrag i inlandet. I den svenska rödlistan hamnar numera gråtruten inom hotkategori NT. Anledningen är att det pågår en ganska omfattande beståndsminskning i flera områden längs våra kuster, främst beroende på minskad födotillgång. Bakgrunden är att de flesta lokala yrkesfiskarna successivt har lagt ner verksamheten och därmed har tillgången på fiskrens och dumpad bifångst minimerats. Bidragande är också upphörandet av öppna soptippar och troligtvis även brist på vitamin B1 (tiamin) hos fåglarna.
Årta
är en liten andfågel vars hannar har en mycket vacker praktdräkt. Den är en utpräglad flyttfågel och lämnar tidigt vårt land för Afrika. Den häckar sparsamt till sällsynt vid slättsjöar och strandängar vid kusten i Götaland och Svealand, samt mycket lokalt längs Norrlandskusten. I dagsläget innehar årtan hotkategori VU, d. v. s sårbar. Arten missgynnas av det sedan länge minskande slåtter- och betesbruket längs sjö- och havsstränder. Igenväxta marker uppfyller inte årtans krav på öppna stränder med kort vegetation. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt.
Svärta
är en grovt byggd dykand i storlek som en gräsand. Dess kritvita armpennor mot i övrigt mörk dräkt gör den lätt att känna igen i flykten. Arten häckar dels längs ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten, dels vid sjöar i Norrland från norra Dalarna och norrut. Övervintring sker i södra Östersjön, i Kattegatt och i Nordsjön. Svärtan kräver klart vatten och helst vindskyddade vattenytor. Boet placeras på marken, väl skyddat i tät vegetation. En genomsnittlig minskningstakt på ca 30 % under de senaste 20 åren har placerat svärtan i hotkategori NT. Orsakerna är flera och består av eutrofieringen av Östersjön, oljeutsläpp, ökad mortalitet hos ungar p. g. a båtturism, minkpredation och troligen även påverkan av tiaminbrist. En lycklig omständighet är att vi har en gemensam population med Finland där beståndet är stort och anges vara stabilt.
Storlom
är en omvittnat vacker och skygg vattenfågel, för många starkt förknippad med orörd natur vilket säkert förstärkts av dess ödsliga läte under sena vårkvällar. Denna fågel är en suverän dykare, fisk- och i viss mån kräftätare och en karaktärsart för näringsfattiga skogssjöar. Storlom häckar i så gott som hela Sverige från Skåne till nordligaste Lappland, och övervintrar bl. a vid Svarta havet. Äggen läggs oftast i en fördjupning i marken mycket nära vattnet.
Arten har en komplex hotbild som innefattar reglering och försurning av sjöar, rörligt friluftsliv och utsatthet för kvicksilver. Den låga ungproduktionen gör fågeln än mer känslig. Det har konstaterats att ungproduktionen är 36
Fiskevårdsplan Linnesjön högst i sjöar med god tillgång på småvuxen abborre, och att ungarnas överlevnad främjas av goda ljusförhållanden (
2010, Eriksson
).
Fiskgjuse
är en medelstor, långvingad rovfågel som lever uteslutande av fisk som den tar i vattenytan. Fågeln är omisskännlig med sin vita undersida och i flykten vinklade vingar. Fiskgjusen häckar vid sötvattensjöar och ibland nära bräckt vatten längs kusterna, i större delen av landet utom på Gotland. Ofta anordnas boet högst upp i en tall. Vintrarna spenderar den i Afrika. Fiskgjusen hör till de arter som drabbades hårt av miljögifter som DDT, men sedan ämnet förbjöds under 1970-talet har det svenska beståndet ökat avsevärt. Av hela det europeiska beståndet utgör det svenska 40 %, varför Sverige anses ha ett speciellt ansvar för artens framtid. Numera utgörs det största hotet mot arten av störningar från människan, inte minst fritidsbåtarna.
Fisktärna
utgör vår vanligaste tärna och precis som namnet antyder lever den mest av (små)fisk. Den kan lätt misstas för en silvertärna, som dock t ex har helröd näbb istället för fisktärnans röda med svart pets. Arten förekommer allmänt längs våra kuster upp till Norrbotten, och i inlandet vid sjöar och åar från Skåne upp till Dalarna och Gästrikland. Häckning sker ofta i kolonier och boplatserna finner man typiskt i fjolårsvass och bevuxna skrevor i berghällar. Fisktärnan är ”ökänd” för att bli mycket aggressiv vid häckningsplatsen. Fisktärnor övervintrar i marin miljö utefter Afrikas västkust. 37
Fiskevårdsplan Linnesjön
5.
Fiskbeståndet
Den beskrivning av fiskfaunan som görs i föreliggande rapport fokuserar på de arter som bekräftats via de provfisken som genomförts i Linnesjön, samt arter som kan vara utdöda men som bedöms ha varit ursprungliga i sjön eller dess tillflöden. Provfiskena har påvisat förekomst av nio fiskarter: abborre, gädda, gös, mört, siklöja, sik, braxen, sutare och lake. Utöver dessa beskrivs elritsa och ål, som bedöms som ursprungliga arter, samt öring då det finns muntliga källor om förekomster i bäckar i norra delen av sjön. Utplanteringar av ytterligare fiskarter har företagits sedan slutet av 1800-talet. Försök att introducera röding och harr har gjorts i större eller mindre skala, men utplanteringarna har av allt att döma inte resulterat i reproducerande bestånd. Flera av de idag förekommande fiskarterna tillhör sannolikt inte den ursprungliga fiskfaunan i sjön. I Länsstyrelsens Utsättningsregister finns noteringar om kända fiskutsättningar i vatten inom länet. Enligt registret har utsättningar av gös genomförts vid flera tillfällen under flera decennier. Gösen tycks dock ha etablerat ett reproducerande bestånd först vid de senaste utsättningarna. Siklöjan härstammar från massiva utsättningar på 1930- och 1940-talen. Sik planterades ut första gången 1896 och sattes därefter ut i omgångar fram till 1941. Braxen planterades ut i slutet av 1800 talet, men tycks därefter ha försvunnit. Ursprunget till de braxnar som fångades vid provfisket 2012 är därför höljt i dunkel. Möjligheten att arten på något sett skulle ha överlevt men aldrig omnämnts av fiskerättsägarna synes osannolikt. Intresset för utsättningar av braxen på senare tid synes dock vara obefintligt. Fiskerättsägare omnämner fångster av braxen de senaste fem till sex åren, bl. a stor braxen över tre kilo. Storleken antyder att braxenbeståndet funnits i sjön en tid. Även sutaren har planterats ut i sjön. Endast en utsättning är känd, från 1919, med vad det verkar ett lyckat resultat. Förekomsten av ål i Linnesjön i dagsläget kan diskuteras, men föreningens kassabok omnämner 1985 inköp av ålyngel för 4 000 kr. En spillra av denna ålyngelutsättning kan möjligen finnas kvar i sjön och ål fångades senast 2010. Dessutom genomförs utsättningar av ålyngel i Lagans huvudfåra inom ”Ålplan Lagan” uppströms Karlsfors kraftverk i Hörle. Ålen från dessa utsättningar kan teoretiskt sett ta sig upp i Linnesjön, men hindras på vägen av dammen i Möllefors. Huruvida denna damm är passerbar för ålyngel är okänt, men ålyngel har en remarkabel förmåga att passera vandringshinder. Känt är även att ål, åtminstone vid enstaka tillfällen, släppts ut i Linnesjön inom ”Ålplan Lagan”. Det senaste kända tillfället härrör emellertid från 1963. Slutsatsen blir att det naturliga fiskbeståndet i Linnesjön med tillflöden ursprungligen utgjorts av abborre, gädda, lake, elritsa och mört. Möjligen har även ål en gång i tiden tagit sig till Linnesjön på naturlig väg. På följande sidor presenteras samtliga fiskarter som nu finns i sjön samt ursprungliga arter som idag kan vara utdöda. 38
5.1 Abborre
Fiskevårdsplan Linnesjön Abborre (
Perca fluviatilis
). Illustratör: Frida Axell
Abborrens biologi
Abborren är en av de vanligaste fiskarterna i Sverige och förekommer i såväl inlandsvatten som i brackvattenmiljöer längs kusten. I sötvatten är abborren spridd i hela landet förutom extremt kalla platser i fjällregionen. Abborrens lek sker efter islossningen, vanligen under perioden april-maj vid en vattentemperatur på minst 8°C. Leken äger rum på strandnära områden med riklig vattenvegetation eller områden med ris och buskar under vattenlinjen. Rommen fästs på vegetationen eller kvistar varefter den kläcks efter cirka två till tre veckor. Abborrhanen blir könsmogen vid cirka två till sex års ålder medan honor könsmognar vid tre till sju års ålder. Sjöarnas grundområden är en viktig uppväxtmiljö, där särskilt yngre abborre uppehåller sig sommartid. De varma och vegetationsrika grundområdena erbjuder en lämplig miljö för födosök och skydd mot predation. Efterhand som abborren tillväxer söker den sig mot något djupare vatten även sommartid, men äldre fiskätande abborre påträffas även pelagiskt. Under höst och vinter söker sig abborren ut mot djupare vatten. Yngre abborrar äter framförallt djurplankton, men efter ett par år ökar betydelsen av olika bottendjur, såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor m.fl., men även mindre fisk. Även kräftyngel och kräftungar är en viktig födoresurs i vatten där den förekommer. Vid cirka 150 millimeters längd övergår abborren alltmer till fiskdiet, vanligen med karpfisk som stapelföda, men i mån av förekomst konsumeras även spigg, nors och siklöja.
Abborren i Linnesjön
Abborren har traditionellt varit en av de mest betydelsefulla arterna i Linnesjön och näst efter mörten den vanligaste arten. Provfisket 2012 visade på en minskande relativ fångst av abborre, medan andelen äldre, fiskätande abborre har ökat. En möjlig orsak till förändringen är dels konkurrens om födan med gös, men även predation från större gös. 39
5.2
Mört
Fiskevårdsplan Linnesjön Mört (
Rutilus rutilus
). Illustratör: Frida Axell
Mörtens biologi
Mörten är troligen den vanligaste karpfisken i Sverige och hittas i såväl sjöar som rinnande vatten, men även längs östersjökusten. Sällan återfinns dock mört i vatten som ligger över 400 meter över havet. Mörtens lek sker liksom abborrens efter islossningen, vanligen under perioden april-maj, vid en vattentemperatur på lägst 10°C. Leken äger rum på grunt vatten i sjöar eller i tillrinnande vattendrag. Rommen fästs på växter och stenar varefter den kläcks efter fem till tio dagar. Ynglen ligger först på bottnen, men samlas därefter i större stim som söker sig till vegetationsrika områden. Mörten blir vanligen könsmogen vid tre till fem års ålder. Mörten förekommer sommartid såväl i sjöarnas grundområden som i pelagialens ytvatten. Liksom för andra arter utgör grunda, varma vikar en viktig födosökslokal vars vegetation ger skydd mot predatorer. I pelagialen rör sig mörten i större stim som skydd mot predation. Under höst och vinter söker sig mörten ut mot djupare vatten. Mörten livnär sig framförallt av bottendjur som maskar, snäckor, mindre kräftdjur och insektslarver, men även vegetabiliska ämnen, t ex slingeväxter och alger ingår i födan. Mörten äter gärna rom och mindre fiskyngel, bl. a anses den vara gäddans svåraste predator genom att på lekplatserna äta gäddrom och nykläckta yngel.
Mörten i Linnesjön
Mörten har länge varit den dominerande fiskarten i Linnesjön, troligen som en konsekvens av en betydande näringstillförsel från närliggande jordbruk och via utsläpp av otillräckligt renat avloppsvatten. Under senare år har den relativa fångsten av mört minskat vid provfiskena, dock är mörten fortfarande den dominerande arten i sjön vad gäller antalet individer. Orsaken till den minskning som skett är troligen introduktionen av gös som sannolikt utövar ett hårt predationstryck. 40
5.3
Gädda
Fiskevårdsplan Linnesjön Gädda (
Esox lucius
). Illustratör: Frida Axell
Gäddans biologi
Gäddan uppträder, förutom i högfjällsregionen, i alla typer av vatten, i såväl mindre tjärnar som i älvar och åar. Gäddan är även allmän längs östersjökusten medan den på västkusten bara återfinns i vattendragsmynningarna, där salthalten inte är så hög. Gäddan leker vanligen efter islossningen, under mars-april, på grunt vatten med mycket vegetation. Ofta sker leken på översvämmade starrängar eller liknande. Rommen är klibbande och fastnar på vegetationen. Gäddhanen blir snabbt könsmogen, ibland redan vid ett års ålder medan gäddhonan könsmognar något senare, vid två till fem års ålder. Gäddans stora ekonomiska betydelse medförde under första halvan av 1900-talet att stora stödutsättningar gjordes i många sjöar. Gäddan lever vanligen solitärt, d v s den bildar inte stim. Frånsett yngre individer, som gärna uppehåller sig på grunt vatten under sommaren, söker sig äldre gäddor mot svalare, djupare vatten. Även större gäddor kan dock tidvis närma sig grundområden i samband med födosök. Ofta är gäddan relativt stationär, men kan även jaga aktivt i sjöars pelagial och följa stim av mört, nors m.fl. De två första veckorna efter kläckningen lever ynglet på gulesäcken, men övergår därefter till plankton. Redan vid fyra till fem centimeters längd börjar gäddungarna äta fiskyngel. Äldre gäddor äter det mesta som kommer i deras väg, framförallt fisk, men även ormar, grodor och fågelungar ingår i dieten. Gäddan kan även vara en viktig predator på kräftor.
Gäddan i Linnesjön
Jämte abborren är gädda den mest betydelsefulla arten vid det husbehovsfiske som tidigare bedrevs i sjön. Beståndets status är svår att skatta eftersom provfisken vanligen inte ger en representativ bild, främst på grund av gäddans stationära levnadssätt. Det är dock möjligt att beståndet påverkas av konkurrens med den nyligen introducerade gösen. 41
5.4
Braxen
Fiskevårdsplan Linnesjön Braxen (
Abramis brama
). Illustratör: Frida Axell
Braxens biologi
Braxen har ursprungligen främst varit knuten till sydöstra delen av landet där den förekom frekvent i sjöarna. I resten av landet har braxen funnits i betydligt mindre utsträckning
(Schreiber et al 2003
) men finns ända upp till Tornedalen. Utplanteringar har dock spridit arten, främst i södra delen av landet. Braxen leker på grunda och växtrika bottnar, ofta under mycket plaskande, under maj juli beroende på vattentemperaturen. Rommen klibbar fast på växtligheten och kläcks efter cirka 8-14 dygn. Braxen blir vanligen könsmogen vid tre till sex års ålder. Braxnar kan uppträda solitärt eller i mindre stim i både strömmande vatten och i de lugnflytande delarna av vattendrag. Sommartid söker braxen sig mot grunda, vegetationsrika områden. Vintertid samlas de ofta i stora stim i djupvattnen i sjöar och vattendrag. Yngre individer lever främst av plankton och övergår efterhand till olika bottendjur, t ex maskar, insektslarver och kräftdjur men även växtdelar ingår i dieten. Större braxnar kan även ta småfisk.
Braxen i Linnesjön
Braxen planterades ut i Linnesjön i slutet av 1800-talet men rapporter om fångster saknas och arten tycktes utdöd. Under 2000-talet har fångster av braxen gjorts och arten har etablerat ett bestånd i sjön. De tidigast kända fångsterna härrör från perioden 2006 2007 och utgjordes då bl. a av större individer på över tre kilo, vilket antyder att arten funnits i sjön en längre tid. Ursprunget är okänt, men det synes osannolikt att de braxnar som fångas idag härstammar från utsättningen på 1800-talet. Braxen gynnas av näringsrikt vatten och i det fall de förekommit i sjön borde de hittats i samband med de omfattande reduktionsfisken som utfördes under 1970-talet. 42
Fiskevårdsplan Linnesjön
5.5
Gös
Gös (
Stizoztedion lucioperca
). Illustratör: Frida Axell
Gösens biologi
Gösen har under senare år introducerats i många sjöar runt om i Sverige, efter att i början på 1900-talet funnits i ett tämligen litet antal sjöar, främst i sydöstra delen av landet. Gösen hittades främst i stora och djupa sjöar med tämligen färgat vatten
(Schreiber et al 2003
). Flertalet av sjöarna där gösen fanns låg under 40 meters höjd över havet. Gösen förekommer även i lugnflytande vattendrag och i ostkustens skärgårdar. Leken äger rum under april till mitten av juni vid en vattentemperatur av cirka 12°C. Fortplantningen kan ske i såväl tillrinnande vattendrag som på ganska grunda (en till tre meter) fasta ler- och sandbottnar i sjöar, gärna i anslutning till ett stengrund. Hanen stannar och vårdar rommen tills den kläcks. Göshanarna är mycket aggressiva under lekperioden och lekskador på fångade fiskar noteras ofta. Gösen trivs i måttligt näringsrika sjöar och klarar bättre än abborre och gädda att jaga i grumlade vatten. Äldre gösar lever oftast solitärt men kan hittas i mindre grupper med enstaka individer, medan yngre gösar oftare bildar stim. Jakten sker ofta under skymning och gryning, undantaget i sjöar med sämre sikt där gösen kan jaga mera aktivt även under dagtid. Gösen lever inledningsvis av plankton och insektslarver, men övergår tidigt till att äta fisk och följer som äldre fiskstim i sjöarnas pelagial.
Gösen i Linnesjön
I Linnesjön har försök att etablera ett gösbestånd gjorts under lång tid, men ett reproducerande bestånd har bildats först under senare år, t ex fångades ingen gös vid provfisket 2004. Vid provfisket 2012 fångades gös av ett flertal åldersklasser och av allt att döma har gösen funnit sig väl tillrätta i Linnesjön, möjligen som en effekt av ett allt humösare vatten. Sannolikt kommer gösen att öka ytterligare i Linnesjön framöver. Introduktionen innebär att konkurrensen mellan gös, abborre och gädda kan leda till en försvagning av de senare arterna, men även innebära en svår påfrestning på siklöjan. 43
5.6 Lake
Fiskevårdsplan Linnesjön Lake (
Lota lota
). Illustratör: Frida Axell
Lakens biologi
Laken är den enda torskfisken som lever i sötvatten. Den finns spridd i större delen av Sverige, men saknas i Bohuslän och är sparsam i fjällens björkskogsbälte. Laken finns även i Östersjökustens skärgårdsområden. Leken sker under perioden december – mars på sandiga, grusiga eller steniga sjö- och strömbottnar. Lake vandrar i vissa fall upp i tillrinnande vattendrag för lek. Rommen kläcks efter cirka sex veckor. Laken blir könsmogen vid cirka två till fem års ålder. Ynglen lever pelagiskt tills gulesäcken konsumerats och övergår därefter till att äta plankton i sjöarnas övre vattenlager. Tillväxten första året är ofta snabb och de kan uppnå 15 centimeters längd i september då de vandrar ut på djupare vatten. Laken föredrar kalla och klara sjöar där den hittas på ler- och mjukbottnar större delen av året. Temperaturtoleransen är dock stor och den klarar sig väl till åtminstone 18°C. Den är tämligen tålig mot sjöregleringar och andra större miljöförändringar. Tåligheten mot försurning får anses vara måttlig. Födan utgörs av bottendjur såsom insektslarver, snäckor och musslor, men även av rom från andra fiskar. Med ökande storlek ökar även andelen fisk och i vattendrag med laxartad fisk kan den vara en svår predator. Laken äter även gärna kräftor. Laken är idag upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (klass NT). Tecken finns på en tydlig minskning av beståndet under senare år.
Laken i Linnesjön
Beståndet av lake är troligen sparsamt i Linnesjön och fisken kan ha missgynnats av den ökande färghalten i sjön. Den enda laken som fångats vid provfiske hittades 2012, men fiske med översiktsnät är troligen inte representativa för en skattning av beståndets storlek. 44
5.7 Sutare
Fiskevårdsplan Linnesjön Sutare (
Tinca tinca
). Illustratör: Frida Axell
Sutarens biologi
Sutarens naturliga utbredning i Sverige begränsades ursprungligen till södra Sverige, men utsättningar har spridit arten till ett stort antal sjöar och vattendrag där den tidigare inte förekom, såväl i södra som i norra Sverige. Gamla namn på sutaren är bl. a skomakare och lindare, det sistnämnda genom dess vana att sno linan runt vattenväxter. Sutaren föredrar vegetations- och näringsrika miljöer i både sjöar och vattendrag. Stora bestånd kan finnas i vegetationsrika, grunda, varma vatten med mycket mjukbotten. Vintern tillbringas i dvalliknande tillstånd i dyn. Sutaren är tålig mot såväl syrebrist, hög vattentemperatur och tämligen sura vatten. Leken sker på grunt vatten vid en temperatur av 19-20 grader, vilket innebär att leken i södra Sverige ofta inträffar i juni. Kläckningen sker redan efter cirka en vecka. Könsmognaden inträffar efter cirka två till tre år. Sutaren livnär sig framförallt på bottendjur såsom insektslarver, musslor och snäckor, men även på vegetabilisk föda och småfisk. Vid sportfiske är den inte så kräsen utan fiskas med alltifrån majs till ost och hundfoder.
Sutaren i Linnesjön
Så vitt känt har sutare satts ut i Linnesjön vid ett tillfälle, 1919. Introduktionen av sutare detta år har synbarligen varit lyckad och beståndet tycks av allt att döma frodas i Linnesjön. Den gynnas liksom många karpfiskar av näringsrikt vatten och söker sig ofta till grunda, varma och vegetationsrika miljöer i sjöarna. Merparten av sutarbeståndet kan därför förväntas i norra delen av sjön samt i vikarna i sjöns östra del vid Sjöbo. 45
5.8 Siklöja
Fiskevårdsplan Linnesjön Siklöja (
Coregonus albula
). Illustratör: Frida Axell
Siklöjans biologi
Siklöjan sammanblandas ofta med siken, eller tvärtom, i synnerhet i vatten med småvuxna sikbestånd. En tydlig karakärsskillnad är dock underbettet hos siklöjan medan siken har överbett alternativt lika långa käkar. Siklöjan finns emellertid kartlagd från Skåne (Ivösjön) till Norrbotten. Allmänt ligger utbredningen under högsta kustlinjen. Siklöjan leker både i strömmande och stillastående vatten. I sjöar leker den i regel över grus- och sandbottnar under oktober-december. Djupet kan variera och i Vättern sker lek ned till 100 meters djup. Bestånden av siklöja kan variera starkt i cykler. Siklöjan blir könsmogen vid cirka två till tre års ålder. Förutom den höstlekande siklöjan finns en vårlekande siklöja
(Coregonus trybomi
) som är utrotningshotad och bara finns i ett par sjöar i landet. Siklöjan föredrar relativt klara och kalla sjöar. Sommartid har den dock ofta en vertikal dygnsvandring där den under dagtid söker sig till djupare kallare vatten, medan den under natten närmar sig ytvattnet i jakt på föda. Rovfiskar, framförallt gös, följer ofta denna dygnsvandring. När vattnet kyls av under hösten håller sig siklöjan närmare ytan. Genom sin pelagiska livsstil är deras huvudföda planktiska kräftdjur, men de äter även insektslarver och insektspuppor, särskilt fjädermyggor.
Siklöjan i Linnesjön
Stora utplanteringar av siklöja gjordes i Linnesjön mellan 1935 och 1955. Arten har som tidigare nämnt en tendens att variera i cykler och har tidvis uppträtt rikligt i sjön. Introduktionen av gös i kombination med det minskande siktdjupet kan sammantaget innebära ett hot mot populationen. En försvagning av dagens population kan förväntas i takt med gösbeståndets fortsatta utveckling. Kända lekplatser för siklöja finns utanför Näsudden i södra delen av sjön samt mellan Näsudden och Lövön. 46
Fiskevårdsplan Linnesjön
5.9 Ål
Ål (
Anguilla anguilla
). Illustratör: Frida Axell
Ålens biologi
Ålen har ursprungligen funnits i större delen av Sverige och har endast begränsats av större naturliga vandringshinder. Som exempel har troligen Trollhättefallen utgjort en naturlig barriär för dess spridning uppströms. Idag begränsas ålens utbredningsområde av de dammanläggningar som finns i flertalet vattendrag. Ålyngel kan i vissa fall passera äldre dammar av sten medan nyare betongdammar är definitiva hinder. Med anledning av kraftverksutbyggnaden inleddes i många vattensystem en insamling av ålyngel för att sedan sprida dessa i uppströms liggande vattenområden, vilket även skedde i Lagan med början då det första kraftverket byggdes under 1920-talet i nedre Lagan. Ålen är en så kallad katadrom fiskart, d v s den leker i saltvatten, men har sin uppväxt i sötvatten. Efter leken i Sargassohavet i västra Atlanten förs larverna med Golfströmmen till Sverige och omvandlas under tiden till så kallade glasålar. Under sommarhalvåret vandrar de därefter upp i vattendragen. Vid cirka 3,5 års ålder förvandlas glasålen successivt till en så kallad gulål. Efter minst sex år och som mest 30 år sker ytterligare en omvandling till blankål. Ålen upphör i samband med detta att äta och påbörjar sin vandring mot Sargassohavet. Ålens föda utgörs av såväl bottendjur såsom musslor, snäckor och maskar som kräftdjur, insekter och fiskar. Bland annat är den en svår predator på kräfta. Ålen är idag upptagen på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR).
Ålen i Linnesjön
Den senaste kända ålfångsten i Linnesjön gjordes 2010 men beståndet är troligen mycket sparsamt. En utsättning av ål gjordes senast 1985 och en spillra av denna utsättning kan finnas kvar. Inom ett fåtal år kommer dock beståndet att vara helt borta om inga nya utsättningar görs. Ett alternativ är att skapa fria vandringsvägar för fisk vid Möllefors vilket skulle möjliggöra för ålyngel som sätts ut i Lagan mellan Hörle och Fågelfors (inom ramen för ”Ålplan Lagan”), att vandra upp i Linnesjön. 47
5.10 Elritsa
Fiskevårdsplan Linnesjön Elritsa (
Phoxinus phoxinus
). Illustratör: Frida Axell
Elritsans biologi
Elritsan är en mindre karpfisk, upp till cirka 14 centimeter lång, som finns i vattendrag och sjöar från Skåne till Norrbotten och på Gotland samt i ostkustens skärgårdar. Elritsan har många lokala benämningar, skinnäling, äling, alekula, blindsill, kyt, mudd, skinnfisk, m.fl. Leken äger rum under juni-juli då elritsan samlas i stora stim över grusbottnar i sjöar och vattendrag. Elritsan blir könsmogen redan vid ett års ålder. Elritsan trivs bäst i klara rinnande vattendrag men även i sjöar med grus- och stenbottnar, där den lever nära stränderna. Den rör sig i små stim, från 20-100 individer, och söker ofta föda nära vattenytan. Födan består av både luft- och vattenlevande insekter liksom kräftdjur och maskar, men den är även en effektiv rom- och yngeljägare.
Elritsan i Linnesjön
Enligt fiskerättsägare har elritsa tidigare funnits i några tillflöden till Linnesjön, minst fram till för femtontalet år sedan. Förekomst av ”kvidd” i Smällebäcken nämns även av Birger Ahlmér i fiskevårdsplanen från 1976. Troligen har elritsan i vissa fall påverkats negativt av de fysiska ingrepp som gjorts i många bäckar, vilket har både förändrat biotoperna och påverkat den hydrologiska balansen. Elritsan är liksom mörten mycket känslig för försurningspåverkan och dess reproduktion störs redan vid ett pH strax under sex. Fortplantningen upphör helt vid pH-värden mellan 5,5 och 5,9. Det kan därför inte helt uteslutas att elritsan i tillflödena har påverkats negativt av försurning. Låga alkalinitetsvärden noterades i Linnesjön under några tillfällen på 1980-talet och det är möjligt att bäckarnas vattenkvalitet påverkades i större utsträckning. Vid elfisken i Lillån nedströms Möllefors hittades elritsa 1991 och det kan inte uteslutas att elritsa fortfarande finns i vissa tillflöden till Linnesjön. 48
5.11 Öring
Fiskevårdsplan Linnesjön Öring (
Salmo trutta
). Illustratör: Frida Axell
Öringens biologi
Öring lever både som stationär i vattendrag och som vandrande mellan lekplatserna i vattendragen och sina uppväxtområden i sjöar eller hav. Arten finns i sötvatten från Skåne till Norrbotten samt längs våra kuster. Leken äger rum under oktober-november då öringen vandrar upp för lek på vattendragens strömpartier. Leken sker över grus-stenbäddar där rommen grävs ned i bottenmaterialet. Kläckningen sker under april-maj året därpå. Yngre öring är knutna till vattendragens strömsträckor, men större öringar söker sig mot lugnare vatten i höljor och dylikt. Efter ett till fem år i vattendragen vandrar öringungen ut i sjö eller hav som smolt. Yngre individer, stirr, livnär sig till stor del på insekter, mindre kräftdjur och snäckor. Större individer i vattendragen äter även fisk. Öringar som vandrat ut i sjöar eller hav lever nästan uteslutande av fisk, alltifrån spigg till sill och nors.
Öringen i Linnesjön
Fiskerättsägare har uppgett att öring, i tämligen god täthet, finns på vissa sträckor i tillrinnande vattendrag till Linnesjön. Sannolikt är öringen i dessa bäckar inplanterad vid något tillfälle. Liksom elritsan påverkas öring negativt av fysiska ingrepp såsom rätning, rensning och omgrävning, vilket genom åren har gjorts i många bäckar. Öringen används som indikator inom Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Arten tillhör inte de mer försurningskänsliga men förekomst av årsungar indikerar trots detta låg försurningspåverkan. Elfiske har endast gjorts vid ett tillfälle i tillflödena till Linnesjön, i Änggärdsbäcken, med resultatet att ingen öring eller annan fisk hittades. 49
Fiskevårdsplan Linnesjön
5.12 Sik
Sik (
Coregonus sp.
). Illustratör: Frida Axell
Sikens biologi
I Sverige anses åtminstone sex olika arter av sik förekomma, storsik, älvsik, blåsik, planktonsik, aspsik och sandsik. Arterna är svåra att skilja åt och det säkraste sättet är att räkna gälräfständerna. Dessutom hybridiserar de olika sikarterna lätt när de förekommer i samma vatten. Siken förekommer i såväl inlandsvatten som längs östersjökusten och i vattendragens mynningsområden på västkusten. Arten trivs dock bäst i relativt stora sjöar med rent och syrgasrikt vatten. Siken är en aktiv fisk som, delvis beroende på art, rör sig såväl pelagiskt som längs bottnarna, ofta i stim. Sikleken äger rum på senhösten eller förvintern, i sjöar på grus- och stenbottnar inom dess grundområden. Parningen sker ovanför bottnen varefter rommen sjunker ned till bottnen. Vattentemperaturen vid leken ligger under 7°C. Rommen kläcks efter två till tre månader. Könsmognaden inträffar mellan två till fem års ålder, hanen före honan. Födovalet varierar mellan arterna, men generellt äter siken främst plankton. Större sik äter även bottendjur och i vissa fall småfisk. Födovalet gör att siken ofta är en svår konkurrent till bl. a röding.
Siken i Linnesjön
Sik planterades ut i Linnesjön redan 1896 och följdes av ett flertal stödutsättningar, där den sista, enligt Länsstyrelsens utsättningsregister, gjordes 1941. Sikbeståndet hade dock svårt att etablera sig och det är känt att ett sikfiskeförbud infördes 1933. Sikfiskeförbudet var inte heltäckande och fiske var tillåtet under november och december. 1937 noteras i årsmötesprotokollet att siken troligen inte längre finns i sjön. Vid årsmötet 1940 beslutas att sikfisket tills vidare skall vara fritt. Sikbeståndets status vid denna tid är okänd, men ingen sik redovisas i de fångstrapporter som noterats i senare årsmötesprotokoll. 50
Fiskevårdsplan Linnesjön Vilken sikart som planterats ut i Linnesjön är osäkert, och inte heller leverantören är känd. I början av 1900-talet hämtades emellertid sik för utsättning från kläckningsanstalterna i Åby eller i Aneboda som båda använde så kallad landsik från sjöarna Vättern, Allgunnen och den mindre sjön Lammen nedströms Allgunnen
(Melander 1945)
. Enligt Svärdson
(1979)
utgörs sikbeståndet i Allgunnen av planktonsik, medan landsik från Vättern är en lokal benämning på sandsiken
(Vätternvårdsförbundet, Rapport 96)
. Med tanke på fiskevårdsföreningens nära samarbete med Hushållningssällskapet är det sannolikt att åtminstone de utsättningar av sik som gjordes efter föreningens bildande 1931 hämtades från Fuse. Sik hittades emellertid av Länsstyrelsen vid ett nätprovfiske 1994, men vid provfiskena 2004 och 2012 fångades endast siklöja. 51
Fiskevårdsplan Linnesjön
6.
Kräftbeståndet
Kräftpesten kom till Europa, troligen till Italien, från Nordamerika och nådde Sverige 1907 med smittade flodkräftor från Finland. Under 1950-talet började man undersöka möjligheterna att ersätta flodkräftan med en likvärdig nordamerikansk kräfta. Fiskeriverket bestämde 1968 signalkräftan
(Pacifastacus leniusculus)
var en lämplig ersättare i kräftpestsmittade områden. 60 000 signalkräftor importerades och planterades ut i 69 svenska sjöar. Dessutom bedrevs avelsförsök vid Simontorps akvatiska avelslaboratorium där signalkräftyngel togs fram och var tillgängliga från 1970. I dag har signalkräftan spridits till tusentals vatten runt om i landet, dels genom legala och illegala utsättningar, men även genom naturlig spridning. Idag är signalkräftan, näst efter gösen, den mest betydelsefulla arten i svenskt insjöfiske. Förutom det rent kommersiella värdet har signalkräftan ett stort rekreationsmässigt värde. Betydelsen av flodkräfta har däremot minskat starkt i förhållande till det värde som flodkräftan betingade före kräftpestens spridning.
Kräftans biologi
Kräftors fortplantning är beroende av goda vattenkemiska förhållanden, främst ur försurningsperspektiv. Kräftor påverkas redan vid pH strax under sex, i synnerhet om detta inträffar mellan parning och kläckning. Kräftan parar sig under hösten och honan fäster rommen under stjärten och bär rommen med sig till juni/juli året därpå då den kläcks. Tidpunkten för kläckning är beroende av vattentemperaturen vilket innebär att kläckningen sker tidigare i södra Sverige. Kräftornas tillväxt sker genom upprepade skalömsningar, vanligen i två till tre omgångar för hanar och i en till två för honor per säsong. Tillväxten är dock beroende av födotillgång och temperatur. Förutom låg försurningspåverkan är sjöns bottenstruktur av stor betydelse för kräft beståndet. Kräftor söker sig främst till hårdbottnar, där den enkelt kan finna skydd, men hittas även på andra platser som erbjuder skydd, t ex vid nedfallna träd eller rötter. Mjukbottnar och sandbottnar erbjuder i allmänhet dåligt skydd eftersom både strukturer Signalkräfta. Foto. Fredrik Nöbelin saknas. 52
Fiskevårdsplan Linnesjön
Kräftbeståndet i Linnesjön
Det första kända omnämnandet av flodkräftor i Linnesjön rör en utsättning av cirka 800 tjog flodkräftor som gjordes 1928. Hur sjöns kräftbestånd såg ut före denna tidpunkt är okänt, men omfattningen av utsättningen tyder på att kräfta antingen saknades i sjön eller var mycket sparsamt förekommande. En indikation på att flodkräfta saknades före 1928 är att det i årsmötesprotokollet 1937 gjordes en anteckning om att ”kräftor börja förekomma och observeras allt mera i Linnesjön vadan inplanteringarna av detta värdefulla kräftdjur hava lyckats”. I anslutning till nämnda kommentar gjordes dock en uppmaning att ”föreningsmedlemmarna ännu några år bör spara eller ytterst varsamt beskatta denna tillgång”. Trots utsättningen hade inget starkt bestånd bildats i sjön och Länsstyrelsen tycks 1941 ha sanktionerat och lagfäst ett kräftfiskeförbud under två års tid, d v s 1941 och 1942. Vid årsmötet 1942 ansåg fiskerikonsulenten Gillis Lὔning på Hushållningssällskapet att en ny inplantering av flodkräfta borde göras året därpå. Stämman beslutade att Lὔning skulle utföra ett kräftprovfiske under hösten 1942, varefter beslut om utsättning skulle tas. I påföljande årsmöte togs beslut att förlänga kräftfiskeförbudet två år, d v s under 1943 och 1944, efter inlägg av fiskerikonsulenten Gillis Lὔning, samt att utföra en stödutsättning samma höst. Samtidigt föreslog Lὔning att särskilda kräftvasar skulle anläggas, ”bestående av enebuskar, strängvis utlagda och kvarhållna med flata stenar”. Fiske efter kräfta påbörjas 1945, men endast fyra dagars fiske tillåts åren 1945 och 1946. Fiskerikonsulenten Birger Ahlmér gör i sin sjöbeskrivning och fiskevårdsplan från 1976 bedömningen att det sannolikt inte fångades mer än 20 a´25 tjog kräftor under 1940-talet. Den 4 november 1950 förbjöd Länsstyrelsen kräftfiske i Linnesjön under två års tid, d v s 1951 och 1952
(Resolution B Nr 127 i allmänna länskungörelser).
1951 görs därefter ytterligare en utsättning av flodkräftor i sjön, men samma år drabbades kräftan av en sjukdom som slog ut stora delar av beståndet, eventuellt kräftpest. Beståndet var dock inte helt utslaget och 1955 började återigen enstaka kräftor observeras. Enligt uppgift från Bernt Emanuelsson försvann emellertid beståndet permanent under den här perioden och inga försök till återintroduktion gjordes. Birger Ahlmér ansåg att flodkräftan återigen borde sättas ut i Linnesjön vilket innebar att tillstånd till utsättning av signalkräfta dröjde till 1993. Då hade enligt uppgift redan illegala utsättningar av signalkräfta gjorts i sjön. Tidpunkten för de illegala utsättningarna är inte känd. Sammantaget har beståndet av flodkräfta alltid varit sparsamt i Linnesjön, men enligt uppgift fanns ett tämligen gott bestånd i Lillån. Även beståndet av signalkräfta har haft svårt att bilda ett starkt bestånd och arten tycks liksom flodkräfta vara mer anpassad för miljön i Lillån. Idag är kräftbeståndet sparsamt och fisketrycket lågt. Inga standardiserade kräftprovfisken har genomförts i Linnesjön. Som nämnts under kräftans biologi är de känsliga för försurningspåverkan, men även för predation från såväl mink som häger liksom olika fiskarter, främst ål, abborre, lake och 53
Fiskevårdsplan Linnesjön gädda. Ål är sedan gammalt känd som en stark predator på kräfta, men senare studier tyder på att abborre kan ha samma effekt
(Nyström et al 2013).
Studier pågår dock av ett flertal parametrar förutom dessa, där indikationer tyder på att vissa har haft/har större betydelse än andra. Hög vattentemperatur när kräftorna sattes ut, närområdets markanvändning och avvikande väderhändelser kan ha haft en stor effekt på kräft bestånden
(Edsman, muntliga uppgifter).
Som exempel kan nämnas att vattentemperaturen i genomsnitt har stigit med 0,6°C under senare år vilket kan ha lett till en ökad stresskänslighet hos kräftorna. Ökad stress gör kräftorna mera mottagliga för olika sjukdomar, även kräftpest som signalkräftan normalt är immun emot. Andra faktorer är väderrelaterade händelser som kan ha påverkat reproduktionen, där framförallt 2002 års kalla oktobermånad har diskuterats. Markanvändningen i närområdet är ytterligare en faktor som kan ha betydelse genom att påverka färgtalet i sjön. I viss mån får inte fisket underskattas. Bestånd kan både fiskas för hårt eller för lite. För litet fiske brukar dock inte i första hand leda till ett kollapsat bestånd utan ett bestånd dominerat av mindre exemplar. 54
Fiskevårdsplan Linnesjön
7.
Limnologiska undersökningar
Olika limnologiska och vattenkemiska undersökningar har utförts vid flera tillfällen i Linnesjön. Tidiga undersökningar år 1935 utfördes av Lunds limnologiska institution, med okänd inriktning. Påföljande år, 1936, gjorde fiskerikonsulenten Gillis Lȗning mätningar av pH, siktdjup m.m. Så vitt känt gjordes inga undersökningar av biologiska parametrar. Tämligen tidiga vattenkemiska undersökningar utfördes även av Lagans vattenvårdsförbund 1968. Biologiska undersökningar i Linnesjön och i Lillån har omfattat såväl planktonunder sökningar, nätprovfisken, elprovfisken, bottenfaunaundersökningar, biotopkartering samt inventering av makrofyter. Den första biologiska undersökningen utfördes 1972 av Länsstyrelsen där fokus låg på växtplankton. Det första nätprovfisket utfördes därefter 1975, som en del av utarbetandet av en kombinerad sjöbeskrivning och fiskevårdsplan. Ytterligare provfisken följde 1994, 2004 och 2012, varav de två förstnämnda utfördes inom ramen för Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. På uppdrag av Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vaggeryds kommun utförde B S Sötvattenkonsult limnologiska undersökningar 1980 och 1989. 1980 var syftet att utreda eventuella risker för försurning och undersökningen var mycket översiktlig
(Sandell, 1980)
. 1989 gällde det uppföljning från 1980 samt ökande blågröna algblomningar i sjön
(Sandell, 1992).
Uppföljningen var betydligt mer omfattande och inkluderade även undersökningar i fem tillflöden samt utflödet. Vid sex tillfällen mellan åren 1988-2008 genomförde olika konsulter undersökningar av bottenfauna i Lillån
(Länsstyrelsen i Jönköpings län; 1989, 1998, 2001, 2004, 2006, 2009).
Undersökningarna skedde på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, inom regional miljöövervakning och regional inventering av naturvärden. Elprovfisken gjordes av Fiskeriverkets utredningskontor i Lillån, Änggärdsbäcken och Movadsbäcken mellan 1989-1994. En biotopkartering av Lillån, mellan Linnesjön och utloppet i Lagan utfördes 2004. Med basis på denna kartering, tillsammans med annat känt material, utfördes en naturvärdesbedömning av Lillån året därpå. Naturvärdesbedömningen och slutsatserna av biotopkarteringen redovisas under Punkt 4.3. År 2011 utförde Länsstyrelsen en inventering av vattenväxter i sjön, inom vattenförvaltningen
(Länsstyrelsens makrofytdatabas).
Samma år utförde Medins Biologi AB för Lagans Vattenråd provtagningar av växtplankton, i samband med recipient kontroller i Lagan
(Medins Biologi AB, 2011).
55
Fiskevårdsplan Linnesjön Tabell 19. Kända limnologiska undersökningar och utvärderingar. Undersökning Växtplanktonundersökning Nätprovfiske Begränsad limnologisk undersökning av Linnesjön Provtagningar av bottenfauna i Lillån Limnologisk uppföljning av Linnesjön Elfiske Änggärdsbäcken Elfiske Movadsbäcken Elprovfiske Lillån Nätprovfiske Nätprovfiske Biotopkartering av LiIllån Naturvärdesbedömning av Lillån Inventering av vattenväxter Provtagningar av växtplankton Nätprovfiske Tid 1972 1975 1980 1988-2008 1989 1989 1989 1989-1994 1994 2004 2004 2005 2011 2011 2012 Motiv ? Inventering Misstänkt försurning Regional miljöövervakning Uppföljning Inventering Inventering Inventering Kalkeffektuppföljning Kalkeffektuppföljning Naturvärdesbedömning Utvärdering Vattenförvaltning Recipientkontroll Inventering 56
7.2 Nätprovfiske 1975
Fiskevårdsplan Linnesjön
Metodik
Provfisket beskrivs i den sjöbeskrivning med fiskevårdsplan som utarbetats av Birger Ahlmér på Lantbruksnämnden i Jönköpings 1976. Provfisket utfördes mellan 2-4 september 1975 och omfattade sammanlagt 44 nätansträngningar. De utsatta näten tycks inte ha varit översiktsnät med varierande maskstorlek utan ordinära nät med enhetliga maskor. Antalet nät av olika maskstorlek framgår av nedanstående tabell 20. De stora differenserna mellan detta provfiske och senare provfisken med översiktsnät medför att inga tillförlitliga jämförelser kan göras. Tabell 20. Antal nät av olika maskstorlek. Nätmaska (mm) 50 37 ½ 33 30 25 21 ½ 16 ¾ Nätmaska (varv/aln) 12 16 18 20 24 28 36 Antal (st) 4 2 2 2 4 4 4
Provfiskeresultat
Endast tre fiskarter fångades vid provfisket 1975, abborre, mört och gädda. Mört dominerade kraftigt i fångsten, med cirka två tredjedelar av både antalet individer och av fångstvikten. Merparten av resterande fångst utgjordes av abborre. Fisklängder har inte kunnat hittas, varför inga längdfrekvensdiagram presenteras. Tabell 21. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 1975. Abborre Mört Gädda Summa Antal (st) 267 620 14 901 Vikt (g) 26290 56940 4950 88180 F/A antal (st) 6,09 14,09 0,32 20,50 F/A vikt (g) 597,5 1294,1 112,5 2004,1 Medelvikt (g) 98,5 91,8 353,6 - 57
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 5. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfisket i Linnesjön 1975.
Kommentar
Flera källor talar om utsläpp av förorenat vatten i sjön vilket med stor sannolikhet gynnat mörtbeståndet. Förutom det näringsberikade vattnet bidrar, enligt Ahlmér, de senaste årens varma somrar till mörtbeståndets dominans i sjön. Även beståndet av abborre är starkt, med hänsyn till den relativa fångsten i näten och Linnesjön är enligt Ahlmér en av de tio abborrikaste sjöarna i länet (av de som undersökts) och att abborren hade ytterst gynnsamma förutsättningar. Avsaknaden av siklöjor i fångsten beror enligt Ahlmér på att siklöjan drabbats hårt av övergödning och syrebrist. Det bör påpekas att resultatet mycket möjligt blivit ett annat om pelagiska nät använts, som vid senare provfiskeundersökningar. Det är dock troligt att Ahlmérs teori om övergödning följd av syrebrist under temperatursprångskiktet och försämrade ljusförhållanden, bidrar till att försvaga beståndet av siklöja. Ahlmérs slutsatser av provfisket synes vara väl underbyggda och avslutningsvis rekommenderar Ahlmér att vegetationsbekämpning bör ske samt att bottengarn bör införskaffas för bekämpande av mörten. Endast ett hårt uttag av dessa arter kan, enligt Ahlmér, förändra den sneda beståndssituationen. Utfiskningar av bestånd sker även i dag, främst i sjöar med en betydligt högre näringspåverkan än den Linnesjön tycks ha haft under 1970-talet. Målet är fortfarande att reducera bestånden av karpfisk, men lämpligen behålls större fiskätande abborre i sjön för att bibehålla predationstrycket. 58
7.2 Nätprovfiske 1994
Fiskevårdsplan Linnesjön
Metodik
Nätprovfisket i Linnesjön 1994 genomfördes enligt en metodik som inte längre används vid nätprovfiske. Metodiken har likheter med den standardiserade metodik som används idag, men redskapen skiljer sig åt. I likhet med dagens metodik lades ett specifikt antal provfiskenät ut i sjön, vars antal baserades på den provfiskade sjöns areal och djup. Provfisket pågick under två nätter mellan 9 till 11 augusti 1994. Nätinsatsen uppgick till 40 stycken bottennät, fördelade med 10 nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Provfisket med bottensatta översiktsnät kompletterades med fyra pelagiska nät.
Redskap
Redskapen utgjordes av översiktsnät av typ ”Drottningholm 14” som är 42 meter långa och 1,5 meter djupa, bestod av 14 nätsektioner mellan 6,25 millimeter och 75 millimeter. Näten placerades ut på kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjades påföljande morgon mellan klockan 07.00 – 09.00. De pelagiska näten var av typen ”Drottningholm 14” och var 44 meter långa och sex meter djupa. Näten innehöll samma nätmaskor som de bottensatta översiktsnäten. Samtliga fångade individer längdmättes och vägdes därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning gjordes per provfiskenät. I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25 centimeter. I samband med provfisket togs även prover från mört och abborre för åldersanalys.
Provfiskeresultat
Vid provfisket fångades fem fiskarter, abborre, mört, gädda, sik och sutare. Resultatet visade en, antalsmässigt sett, tydlig dominans av mört. Två tredjedelar av antalet individer bestod av mört med en dryg fjärdedel utgjordes av abborre. Längdfrekvensdiagrammen visar distinkta årsklasser hos abborre, dominerad av en tydlig bas av årsungar. Fångsten av mört domineras däremot av mörtar kring 125 millimeter, sannolikt tre år gamla. Sikens längd, kring 90 millimeter, utgör troligen ettåriga individer. Notera att längdfrekvensdiagrammen inte har samma skala. 59
Fiskevårdsplan Linnesjön Tabell 22. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 1994. Abborre Mört Gädda Sutare Sik Summa Antal (st) 583 1330 10 21 2 1946 Vikt (g) 17169 34544 5780 25761 102 83356 F/A antal (st) 14,58 33,25 0,25 0,53 0,05 48,65 F/A vikt (g) 429,2 863,6 144,5 644,0 2,6 2083,9 Tabell 23. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 1993. Abborre Mört Gädda Sutare Sik Summa Antal (st) 112 368 0 0 84 564 Vikt (g) 2335 8942 0 0 1776 13053 F/A antal (st) 28,0 92,0 0 0 21,0 141,0 F/A vikt (g) 583,8 2235,5 0 0 444,0 3263,3 Medelvikt (g) 29,4 26,0 578,0 1226,7 51,0 - Medelvikt (g) 20,8 24,3 - - 21,1 - Figur 6. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfisket i Linnesjön 1994. 60
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 7. Längdfrekvensdiagram för abborre 1994. Figur 8. Längdfrekvensdiagram för mört 1994. 61
Fiskevårdsplan Linnesjön 25 20 15 10 5 0 Sik 1994
Längd (mm)
Figur 9. Längdfrekvensdiagram för sik 1994.
Fiskfaunans status, EQR8
Fiskfaunans ekologiska status enligt EQR8 beräknades inte vid provfisken under 1990 talet utan har gjorts i efterhand. Provfisket indikerar sammantaget måttlig status, men flera parametrar tyder på otillfredsställande status medan två parametrar indikerar hög status, se figur 10 på följande sida. Parametrarna ”Antal inhemska arter” och ”Artdiversitet Simpsons D (vikt)” är båda lägre än referensvärdet vilket indikerar försurningspåverkan. Den relativa biomassan och det relativa antalet, d v s fångsten per ansträngning (se tabell 22) är högre än referensvärdet medan kvoten mellan abborre och karpfisk är lägre än referensvärdet. Avvikelserna hos dessa parametrar tyder på närsaltspåverkan. Vid en jämförelse med senare provfisken, trots att den haltar med tanke på metodikskillnaderna, indikerar provfiskeresultatet 1994 sämre status än vid senare provfisken. 62
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 10. Fiskfaunans status 1993 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet baserat på övriga parametrars jämförvärde).
Kommentar
På grund av den annorlunda typ av provfiskenät som användes 1994 kan inga exakta jämförelser göras med senare provfisken. Såväl längden på näten skiljde som nätmaskornas storlekar. De längre näten 1994 innebär troligen att fångsten var större än om nutida översiktsnäts använts. Avsaknaden av den minsta maskan (fem millimeter) medför även att årsungar var svårare att fånga. Däremot gjorde den största maskan (75 millimeter) att äldre individer enklare fångades. Reproduktionsstörningar tycks inte ha förekommit hos abborre, mört eller sik eftersom alla årskullar synes vara väl representerade. Flera parametrar i EQR8 indikerar emellertid yttre störningar, såväl i form av försurningspåverkan som av näringsbelastning. Resultaten är emellertid inte entydiga men störningar kan inte uteslutas. 63
Fiskevårdsplan Linnesjön
7.3 Nätprovfisken 2004 och 2012
Metodik
Nätprovfiskena i Linnesjön 2004 och 2012 genomfördes båda enligt den standardiserade metodik som används idag vilket ger möjligheter till jämförelser mellan undersöknings tillfällena. Metodiken som använts beskrivs i Undersökningstyp: Provfiske i sjöar, vers 1:2, 010820 (se www.havochvatten.se).
Standardiserade nätprovfisken syftar till att: 1) kvantifiera fiskartsförekomst och fiskbeståndets storlek. 2) uppskatta den provtagna sjöns fiskbestånd vad gäller artsammansättning, relativ förekomst, uttryckt i antal eller vikt, samt de enskilda arternas beståndsstruktur och längdsammansättning. 3) jämföra mellanårsvariationer i samma sjö samt med andra provfiskade sjöar. Metodiken innebär att ett specifikt antal provfiskenät sätts ut i sjön, där antalet baseras på den provfiskade sjöns areal och djup. För att fisket ska bedrivas på ett sätt så att samtliga förekommande fiskar ska kunna fångas, är det viktigt att alla djup ingår i fisket. Vid provfisket 2012 placerades näten på ungefär samma platser och djup som vid provfisket 2004. Samtliga djupmätningar gjordes med ekolod. Provfiskena i Linnesjön startade 28 juli 2004 respektive 22 juli 2012. Nätinsatsen uppgick vid båda tillfällena till 32 stycken bottennät, fördelade med åtta nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter, 6-11,9 meter samt 12-19,9 meter. Vid båda provfiskena sattes fyra pelagiska nät ut mellan 0-12 meter.
Redskap
Redskapen utgörs av översiktsnät av typ ”Norden 12” som är 30 meter långa och 1,5 meter djupa, består av 12 nätsektioner om vardera 2,5 meter med maskstorlekarna 5, 6,25, 8, 10, 12,5, 15,5, 19,5, 24, 29, 35, 43 och 55 millimeter. Näten placeras ut på kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjas påföljande morgon mellan klockan 07.00 – 09.00. Som tillägg till det standardiserade fisket med bottennät sattes pelagiska skötar ut vid båda provfiskena. Nättypen skiljer sig emellertid mellan provfisketillfällena genom att man 2003 använde en äldre typ av pelagiska skötar. Samtliga fångade individer längdmäts per millimeter och vägs därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning görs per provfiskenät. Observera att vissa arter, t ex lake, benlöja, gädda m fl ofta underskattas vid nätprovfiske på grund av deras levnadssätt. I samband med nätprovfisket mättes även siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25 64
Fiskevårdsplan Linnesjön centimeter. Efter provtagning rapporterades samtliga resultat till Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Databasen finns att tillgå hos Institutionen för akvatiska resurser, SLU (se www.slu.se
). De i föreliggande rapport bearbetade och redovisade resultaten har kvalitetskontrollerats av datavärden.
Bedömningsgrunder EQR8
De nya bedömningsgrunderna för fisk, EQR8 (
Ecological Quality Ratio
) utgår från åtta parametrar, se nedan. Klassningen av den ekologiska statusen, EQR8, har delats in i fem statusklasser med angivna värden för respektive klass, se tabell 12 nedan. Flera indikatorer i EQR8 kan indikera försurning eller övergödning, se tabell 24 nedan. Till exempel så kan en negativ avvikelse från det förväntade värdet på antal arter och artdiversitet indikera försurning. Tabell 24. Indikatorernas förväntade avvikelser vid påverkan av försurning och/eller övergödning. Klass 1 2 3 4 5 Index Antal inhemska arter Artdiversitet: Simpsons D (antal) Artdiversitet: Simpsons D (vikt) Relativ biomassa av inhemska fiskarter (f/a) Relativt antal av inhemska fiskarter (f/a) Medelvikt i totala fångsten Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar baserat på biomassa Kvot abborre/karpfiskar baserat på biomassa Tabell 25. Gränsvärden. Ekologisk status Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig Gränsvärde EQR8 ≥ 0,72 ≥ 0,46 och < 0,72 ≥ 0,30 och < 0,46 ≥ 0,15 och < 0,30 < 0,15 Försurning X X X X X X Övergödning X X X X X X 65
Fiskevårdsplan Linnesjön
Provfiskeresultat
Artförekomsten skiljer sig markant mellan 2004 och 2012. Tydliga skillnader mellan provfiskena, vad gäller artförekomst, individantal, medelvikt och totalvikt noterades. Mört och abborre dominerar antalsmässigt i fångsten medan övriga förekommande arter är mera fåtaliga. Mörten utgjorde 56 respektive 60 procent av individerna i fångsten 2004 och 2012. Även vad gäller fångstvikten dominerar mört och abborre tydligt vid provfisket 2004. Ett mera diverst fisksamhälle framträder dock 2012. I synnerhet genom tillskottet av gös men även genom en högre andel sutare. Abborrbeståndets storleksstruktur har förändrats genom att antalet yngre individer mellan ett och två år var betydligt färre, medan äldre, fiskätande, abborrar ökat, såväl vad gäller absolut antal som andel av beståndet. Den relativa fångsten av mört har minskat vilket framförallt beror på att äldre årskullar är mera fåtaliga. Resultatet tyder på ett svagt bestånd av siklöja, men enstaka ettåriga individer visar på fungerande reproduktion. Gös fångades inte vid provfisket 2004 medan provfisket 2012 resulterade i en lång rad årskullar. Tabell 26. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 2004 och 2012. Abborre Mört Gös Gädda Braxen Lake Sutare Siklöja Summa Antal (st) -04 -12 329 413 - 5 - - 2 - 213 289 30 2 4 1 5 2 749 546 Vikt (g) -04 -12 12784 16046 - 3678 - - 2072 - 13108 14153 9173 2027 859 136 5462 85 34580 45003 F/A antal (st) -04 -12 8,2 10,3 - 0,1 - - 0,05 - 5,3 7,2 0,8 0,05 0,1 0,03 0,1 0,05 18,7 13,6 F/A vikt (g) -04 -12 320 401 - 92 - - 52 - 328 354 229 51 22 3 137 2 865 1126 Medelvikt (g) -04 -12 39 39 - 736 - - 1036 62 49 306 1014 215 136 1092 42 - - Tabell 27. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 2004 och 2012. Abborre Mört Gös Siklöja Summa Antal (st) -04 108 167 - 18 293 -12 6 133 3 17 159 Vikt (g) -04 2398 6240 - 528 9166 -12 123 3624 1640 600 5987 F/A antal (st) -04 27,0 41,8 - 4,5 73,3 -12 1,5 33,2 0,8 4,2 39,7 F/A vikt (g) -04 600 1560 - 132 2292 -12 31 906 410 150 1497 Medelvikt (g) -04 -12 22 37 - 29 - 20 27 547 35 - 66
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 11. Artfördelning vad gäller antal individer vid provfiskena i Linnesjön 2004 och 2012. Figur 12. Artfördelning vad gäller vikt vid provfiskena i Linnesjön 2004 och 2012. 67
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 13. Längdfrekvensdiagram för abborre 2004. Figur 14. Längdfrekvensdiagram för abborre 2012. 68
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 15. Längdfrekvensdiagram för mört 2004. Figur 16. Längdfrekvensdiagram för mört 2012. 69
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 17. Längdfrekvensdiagram för siklöja 2004. Figur 18. Längdfrekvensdiagram för siklöja 2012. 70
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 19. Längdfrekvensdiagram för gös 2003.
Fiskfaunans status, EQR8
Resultaten från provfiskena 2003 och 2012 indikerade båda en god status, EQR8, hos fiskfaunan, dock varierade de enskilda parametrarna mellan åren. Provfiskeresultatet 2004 indikerade generellt god eller hög status med undantag av antalet fångade arter, som understeg det förväntade antalet arter. Sammantaget påvisade provfisket 2004 inga tecken till någon allvarlig yttre störning på fiskbeståndet i Linnesjön. Provfisket 2012 visade på tydligt ändrade förhållanden jämfört med 2004, trots att både antalet fångade arter och artdiversiteten (antal) ökat. Artdiversiteten avseende på vikt försämrades kraftigt och indikerade dålig status, vilket skulle kunna tyda på närsaltsbelastning. Parametrarna relativt antalet individer i fångsten (lägre än det förväntade värdet) samt medelvikten i totala fångsten (högre än det förväntade värdet) tyder på otillfredsställande status. Noterbart är att parametrarna ”Artdiversitet Simpsons D (vikt)” och ”Relativ biomassa av inhemska arter” båda visade på hög status, d v s i nivå med referensvärdet. 71
Fiskevårdsplan Linnesjön Figur 20. Fiskfaunans status 2004 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet). Figur 21. Fiskfaunans status 2012 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet). 72
Fiskevårdsplan Linnesjön
Kommentar
Provfisket 2012 påvisade flera fiskarter som tidigare inte har hittats vid provfisken i sjön, nämligen lake, gös och braxen. Lake är troligtvis en ursprunglig art som förekommer sparsamt medan gösen har planterats in vid ett flertal tillfällen, och att döma av provfisket har gösen bildat ett reproducerande bestånd. Förekomsten av braxen kan emellertid inte förklaras. Utsättningar av braxen skedde på 1800-talet, men fångster av braxen har så vitt känt inte gjorts på lång tid. Den relativa fångsten av abborre och mört har minskat jämfört med tidigare samtidigt som medelvikten har ökat. Förklaringen kan möjligen sökas i etablerandet av gös i sjön. Ett ökat predationstryck påverkar troligen såväl beståndstäthet som medelvikt. Utplanteringen av gös kan dock få negativa konsekvenser för beståndet av siklöja, men inga förändringar hos siklöjan kan märkas vid en jämförelse med provfisket 2004. Däremot är fångsten betydligt lägre än 1994. Fiskfaunans status har förbättrats gentemot provfisket 1994, men flera parametrar uppvisade sämre jämförvärden 2012 jämfört med 2004. Det bör hållas i åtanke att samtliga försämrade parametrar kan påverkas av gösintroduktionen.
7.5 Elprovfisken
Elprovfisken har genomförts på tre lokaler inom Lillåns delavrinningssystem, i Lillån nedströms Möllefors, i nedre delen av Änggärdsbäcken samt i övre delen av Movadsbäcken. Samtliga elprovfisken utfördes av Fiskeriverkets Utredningskontor mellan 1989-1994. Tabell 28. Antal nät av olika maskstorlek. Vattendragsnamn Lillån Lillån Lillån Movadsbäcken Änggärdsbäcken Lokalnamn Väster Kushult Väster Kushult Väster Kushult Vid skjutbanan Sjöaryd Koordinater x-y 636110 - 139860 636110 - 139860 636110 - 139860 636825 – 139905 636470 - 140175 Datum 891017 910731 940909 891017 891017 Fångst Abborre, gädda, lake Elritsa, gädda Gädda, lake Gädda Ingen fångst 73
Fiskevårdsplan Linnesjön
7.6 Vattenväxter
De vattenväxter som avses under denna rubrik lever i olika grad i vattnet, från helt under ytan till mestadels ovanför ytan. Inkluderade är även de växter som lever på land längs stränderna, i fuktig eller tidvis översvämmad miljö. Inventering av vattenväxter ger information om förekommande naturvärden och miljöpåverkan som till exempel övergödning eller fysiska skador. Genom en övervakning får man en bild av såväl negativa som positiva förändringar, som exempelvis försvinnande av arter eller minskad eutrofiering. Åren 1980, 1989 och 2011 utfördes inventeringar av vattenväxter i Linnesjön
(Sandell, 1980; Sandell, 1992;.
Länsstyrelsen, 2011).
Eftersom inventeringarna har utförts på olika sätt och i olika omfattning, är jämförelser dem emellan inte särskilt givande. Notblomster Inga rödlistade arter har noterats men dock den ganska
(Potamogeton obtusifolius).
Arten växer i grunda näringsrika sötvattensamlingar och finns (åtminstone) noterad i Linnesjöns norra område. En mängd av de arter som påträffas i sjön har tydliga preferenser för näringsfattigt vatten, exempelvis flotagräs
(Sparganium gramineum)
, strandpryl
(Plantago uniflora),
notblomster
(Lobelia dortmanna )
, hårslinga
(Myriophyllum alterniflorum)
och sylört
(Subularia aquatica).
De tre förstnämnda föredrar dessutom klart vatten. Flotagräs och notblomster omnämns ofta som goda indikatorer på rent, klart och näringsfattigt vatten . Däremot indikerar förekommande arter som bladvass
(Phragmites australis)
, svärdslilja
(Iris pseudacorus)
, vattenpest
(Elodea canadensis)
och uddnate
(Potamogeton friesii)
näringsrika förhållanden.
2011 års inventering har inte utvärderats. Utvärderingen av 1989 års inventering visade på en vattenvegetation som i huvudsak bestod av arter som karaktäriserar näringsfattiga sjöar. Vattnet ansågs även vara endast svagt brunfärgat vilket skulle ha gynnat utvecklingen av vissa undervattensväxter och vissa långskottsväxter. Ett antal arter som indikerar näringsrikedom förekom rikligt i sjöns allra nordligaste vik, särskilt i den östra delen. Likaså indikerades näringsrikedom i sedimenten av de täta och höga bladvass bestånden väster om viken vid Södra Grohult och nordost om Näsudden. Vegetationen i övriga sjöytor påvisade snarare näringsfattigdom, med undantag för norra sjödelens östra sida samt sporadiskt här och var söderut t o m Lövöns sydsida. På dessa ställen indikerade ålnate
(Potamogeton perfoliatus)
en måttlig- knappt måttlig näringsrikedom. Utifrån vattenväxterna bedömdes sjön vara varken utpräglat sur eller alkalisk. 74
Fiskevårdsplan Linnesjön Tabell 29. Vattenväxter inventerade 1980, 1989 och 2011. Art- latinskt namn Alisma Plantago aquatica # Carex rostrata Eleocharis acicularis ** Eleocharis mamillata ** Eleodea canadensis * Equisetum fluviatile Fontinalis sp. Glyceria fluitans Iris pseudacorus Isoetes echinospora Juncus bulbosus Plantago uniflora Lobelia dortmanna Lysimachia thyrsiflora Menyanthes trifoliata Nuphar lutea Nymphaea alba Potamogeton friesii * Potamogeton natans Potamogeton obtusifolius Potamogeton perfoliatus Potentilla palustris * Art- svenskt namn Svalting # Flaskstarr Nålsäv ** Veksäv ** Vattenpest * Sjöfräken Näckmossa Vanligt mannagräs Svärdslilja Braxengräs Löktåg Strandpryl Notblomster Topplösa Vattenklöver Gul näckros Vit näckros Uddnate * Gäddnate Trubbnate Ålnate Kråkklöver * Plantago uniflora Pragmites australis Ranunculus reptans Schoenoplectus lacustris Strandpryl Bladvass Strandranunkel Sjösäv Scirpus palustris Sparganium emersum * Sparganium gramineum/friesii * Sparganium minimum # Sparganium ramosum # Knappsäv Vanlig igelknopp Flotagräs * Liten igelknopp # Stor igelknopp # * Subularia aquatica Sylört Utricularia intermedia # Dybläddra # # Noterad endast i 1980 års undersökning. * Noterad endast i 1989 års undersökning. ** Noterad endast i 2011 års undersökning. 75
Fiskevårdsplan Linnesjön
7.7 Växtplankton och djurplankton
Växtplankton är en övergripande beteckning på organismer som svävar fritt i vattnet och har förmåga att fotosyntetisera (producera syre). De utgör grunden för allt liv i sjöarna genom att just producera syre liksom utsöndra upplöst organiskt material som näring till mikroskopiska organismer. Växtplanktonsammansättningen i sjöarna varierar stort beroende på den övriga biologin i sjön, näringsstatus, humushalt m.m. Inte minst är sammansättningen starkt beroende av sjöns vattenkvalitét. Med djurplankton menas de mikroskopiska djur som lever i den öppna vattenmassan i en sjö (eller i havet) och likt växtplankton svävar fritt i vattnet. Djurplankton är länken mellan växtplankton och fisk och har därför ofta en nyckelroll i akvatiska näringskedjor. Sammansättningen av djurplanktonsamhället varierar beroende på många faktorer såsom vattnets kemi, fiskfaunans och växtplanktonens sammansättning, och årstider. Genom att växtplankton och djurplankton reagerar snabbt på miljöförändringar kan undersökningar av dem påvisa exempelvis försurning, övergödning, metallbelastning och förekomst av (övriga) gifter.
Åren 1980, 1989 och 2011 genomfördes provtagningar av växtplankton i Linnesjön
(Sandell, 1980; Sandell, 1992; Medins Biologi AB, 2011).
1980 och 1989 togs även djurplanktonprover. Eftersom metodiken för nämnda provtagningar har varierat är jämförelser dem emellan inte optimala. Observera att några artlistor inte presenteras här, istället hänvisar vi till respektive rapport. Notera att en planktonundersökning även genomfördes 1972, av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Så vitt känt omfattade undersökningen endast växtplankton. Ingen utvärdering av resultatet har hittats och inga slutsatser kan göras utifrån det magra underlaget. 2011 års provtagningar genomfördes på en lokal mitt i sjön, några hundra meter väster om ön Holmen. Växtplanktonorganismerna representerades av: blågrönalger/ cyanobakterier
(cyanophyceae)
, rekylalger
(cryptophyceae),
pansarflagellater
(dinophyceae)
, guldalger
(chrysophyceae),
kiselalger
(chlorophyceae)
, konjugater
(conjugatophyceae), (diatomophyceae),
gulgrönalger grönalger
(xantophyceae)
samt
prymnesiophyceae
. Resultaten visade att växtplanktonbiomassan var mycket liten och dominerades av rekylalger. Cyanobakterier liksom eutrofiindikerande arter utgjorde en mycket liten andel. Enligt Naturvårdsverkets kriterier ger den sammanvägda bedömningen att Linnesjön har hög status. Det totala artantalet var 46 taxa varför lokalen klassas som nära neutral. Tre släkten av potentiellt toxiska cyanobakterier påträffades, d v s ett måttligt antal, men risken för blomning av giftiga cyanobakterier bedöms som ingen eller obetydlig. Den allergiframkallande algen
Gonyostomum semen
påträffades inte. Några eutrofi-indikatorer noterades. Sammantaget indikerar sjöns växtplankton att näringsfattiga förhållanden råder. 76
Fiskevårdsplan Linnesjön 1989 års planktonprover inbegrep såväl växt- som djurplankton och togs i den norra, den mellersta samt den södra delen av sjön. Vad utföraren benämner som ”äkta växtplanktontaxa” uppgick till cirka 88 stycken och motsvarande djurplanktontaxa till cirka 11 stycken. Organismerna pekade på en ringa förorening i nästan hela sjön, där mellersta delen var renast och norra delen ringa till måttligt förorenad. Näringshalterna uttolkades som drygt måttliga längst i norr och i övrigt knappt måttliga till måttliga. Halterna var lägst centralt i sjön. Vidare kunde ingen antydan till försurning påvisas utifrån planktonorganismerna. Växtplanktonarten
Gonyostomum semen (raphidophyceae)
förekom sparsamt. De olika djurplanktonorganismerna utgjordes främst av det icke näringskrävande kräftdjuret
Daphnia cristata (Phyllopoda).
Därutöver märktes kräftdjuren
Eudiaptonus gracilis (Copepoda), Eubosmina mixta kessleri (Phyllopoda)
och
Diaphanosoma brachyurum (Phyllopoda)
samt hjuldjuren
Asplanchna priodonta (Monogononta)
och
Keratella cochlearis (Monogononta)
. 1980 års planktonprover inbegrep såväl växt- som djurplankton och togs i den norra viken respektive södra delen av mellersta Linnesjön. Så kallade äkta växtplanktontaxa uppgick till cirka 36 stycken och motsvarande djurplanktontaxa till 11 stycken. Sammansättningen av organismerna indikerade lätt eutrofi och liten till måttlig nedsmutsning samt ingen försurning.
7.8
Bottenfauna
Bottenfaunan avser de djur som lever vid bottnen, främst insektslarver, kräftdjur, maskar, musslor och snäckor. Bottenfaunan är en viktig födoresurs för fisken i sjön, men spelar även en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material. En mängd arter är viktiga för bedömning av påverkan av näringsämnen, försurning, giftiga metaller och organiska föroreningar. Undersökningar av bottenfaunan ger en samlad bild av påverkan av olika faktorer under lång tid liksom en bild av påverkan vid före- och eftersituationer. Åren 1988, 1997, 2000, 2003, 2005 och 2008 genomfördes provtagningar av bottenfauna i Lillån. Lokalen är belägen nordväst om Kushult, cirka tre kilometer nedströms Linnesjön (och därmed bortom fiskevårdsområdet). 2011 dominerades bottenfaunan markant av de försurningskänsliga grupperna bäckbaggar och musslor, dessutom förekom även den känsliga gruppen snäckor. Förhållandena bedömdes som nära det neutrala gällande surhet. Tidigare års bedömningar var ”ingen eller obetydlig försurningspåverkan” samt ”obetydlig försurningspåverkan”. Den höga andelen syrekrävande arter gav bedömnigen att statusen gällande eutrofiering är hög. Inga rödlistade eller ovanliga arter påträffades. 77
Fiskevårdsplan Linnesjön
8.
Fiskevården
Linnesjöns fiskevårdsförening, som bildades 1931, arbetade aktivt med utsättning av fisk, fisketillsyn och anläggande av vasar. Hushållningssällskapets fiskerikonsulent Gillis Luning deltog vanligen på årsmötena och tycks ha bidragit med råd och anvisningar, men höll även i praktiska göromål som ansökan om medel för utsättning av fisk. Efter bildandet av fiskevårdsområdet 1975 tog den nybildade föreningen omgående tag i problematiken med näringsbelastningen i sjön, i nära samarbete med dåvarande fiskerikonsulenten Birger Ahlmér. Projekten omfattade reduktionsfisken och vegetationsbekämpning i sjön. Fiskevårdsområdesföreningen har även lagt stort fokus på att skapa livskraftiga bestånd av gös och signalkräfta genom upprepade utsättningar av fisk. Föreningens fiskevårdsarbete har i övrigt omfattat arbete med utformande av regler för fiskets bedrivande, fisketillsyn och minkbekämpning.
8.1 Regler för fiskets bedrivande
Allmänhetens fiske
Fiske i Linnesjöns fiskevårdsområde upplåts till allmänheten, men fisket är förbundet med vissa föreskrifter. Reglerna presenteras på fiskekorten. De regler som gäller för allmänhetens fiske är följande: 1.
Fiskekortet gäller för fiske med metspö, flugspö, haspelspö, spinnspö och pimpelspö. Drag samt 10 st angeldon. (
Kommentar: Med drag avses såväl dragrodd som trolling
) 2.
Make och maka har efter stämmobeslut rätt att fiska på samma kort. 3.
Fiske med 10 st angeldon ingår i fiskekortet. Vill man fisk med fler än 10 angeldon måste ytterligare fiskekort lösas. 4.
Fiskekortet är personligt och får ej överlåtas 5.
Ungdom under 15 år får fiska gratis med metspö, flugspö, haspelspö, spinnspö och pimpelspö. 6.
Vid fångst av gös gäller minimimåttet 40 cm. På fiskekortet informeras om att ”Överträdelser av gällande bestämmelser beivras enligt lag” samt att innehavaren av fiskekortet uppmanas beivra eller anmäla allt olovligt fiske. Föreningen fritager sig även från allt ansvar för den fiskandes skadegörelse av enskild egendom. 78
Fiskevårdsplan Linnesjön Värt att notera är att varken angel eller trolling räknas som handredskapsfiske enligt Fiskelagen (1993:787). Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar. En fiskemetod som inte omnämns i reglerna, och som ökat i popularitet under senare år, är ismetet. Metoden liknar fiske med angeldon, men sker med spö, rulle och lina. Det bör även nämnas den hastighetsbegränsning med sju knop som gäller i södra respektive norra delen av sjön. I södra delen gäller begränsningen söder om en linje mellan Näsudden och över till Västra udde samt i Mörkhultaviken. I norra delen av sjön gäller begränsningen från en punkt strax norr om Lövrydet, där sundet börjar.
Fiskerättsägarnas fiske
Vid årsstämman 1934 angavs i protokollet att ”det bör vara en självfallen hederssak att för varje ansvarskännande fiskare att dagligen tillse och vittja sina i bruk varande självfiskande don. Det är en stor skam att genom försumlighet i berörda fall onödigt plåga fångad fisk, som därav jämväl hastigt försämras eller rent av onyttiggöres.” De rekommenderade även att inga gäddor mindre än 30 centimeter skulle tas upp samt att ”till agn ej behövlig småfisk bör oskadd släppas tillbaka i sjön”. Småfisken ansågs för värdefull för att bli kattmat. Uttrycken belyser väl sjöns stora betydelse för de markägare som hade fiskerätt i sjön, men även en medvetenhet om betydelsen av att vårda den tillgång man hade genom att sätta upp olika regler för hur den fick brukas. Den gamla fiskevårdsföreningen arbetade även med olika fiskeförbud för medlemmarna, t ex infördes fiskeförbud för sik och kräfta periodvis. Enligt den nu gällande stadgan (4 §) behåller delägare sin rätt att fiska inom de vatten där delägaren äger fiskerätt samt erhåller kostnadsfritt fiskekort med rätt att bedriva fiske för husbehov inom allt tillhörigt vatten. Delägaren är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende på redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt. Inga uppgifter finns i stadgarna om några utöver delägaren, t ex medlemmar i hushållet, barn m.fl., som får fiska inom ramen för fiskerätten. Inga fiskerättsbevis delas ut de som har rätt till fiske i sjön. Vid kräftfisket organiseras fisket inom respektive skifteslag. 79
Fiskevårdsplan Linnesjön
8.2 Fisketillsyn
Fisketillsynen inom den gamla fiskevårdsföreningen tycks ha tagits med stort allvar, men antalet tjuvfiskare som togs på bar gärning tycks av allt att döma ha varit litet. Den första noteringen om tjuvfiske finns i årmötesprotokollet från 1937, där medlemmarna uppmanas att ”vara på sin plats och energiskt vaka på och bekämpa varje försök till tjuvfiske”. Bland intressanta episoder som belyser inställningen till tjuvfiske, kan nämnas ett tillfälle då en markägare avvisat några pojkar som varit nere vid stranden för att ”skjuta gäddor”. Ordföranden kommenterade i detta fall händelsen med orden ”att icke se mellan fingrarna med någon, som rättslöst och utan fiskekort bedriva fiske”. Ytterligare en episod inträffar klockan 04.00 på midsommardagen 1943 då tre män ertappas i en båt. De yttrar ”ord om avundsjuka, svordomar och otidigheter”. De blir åtalade och döms för olaga fiske till dagsböter och betalning av rättegångskostnader. Vice ordförande, nämndeman Johnsson, uttrycker att domen synes för mild för det ”hänsynslösa intrånget”. I Linnesjön idag finns sammanlagt tre fisketillsyningsmän med relevant utbildning och förordnande från Länsstyrelsen i Jönköpings län, se tabell 30. Några rutiner för fisketillsyningsmännens arbete saknas dock. Problemen med olaga och olovligt fiske bedöms av föreningen som små. Fisketillsyningsmän erhåller ingen ersättning från fiskevårdsområdet. Tabell 30. Förordnade fisketillsyningsmän i Linnesjön. Namn Per-Arne Andreasson Ingvar Emanuelsson Gill Ekström Adress Mölnarp Sjökulla Starkeryd Tegnérgatan 15 Telefon 0370-706 65 0370-693088 0370-715 40 Förordnande utgår 2013-06-30 2013-06-30 2013-06-30 Värt att notera är den förändring av sanktionsmöjligheterna som gjordes i Lagen om fiskevårdsområden (LOFO) år 2010. Enligt denna lag får en fiskevårdsförening ”ta ut en kontrollavgift om någon som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet fiskar i strid mot förbud eller villkor som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom området. Kontrolluppgift får inte tas ut om överträdelsen är belagd med straff i annan lag eller författning” (§ 31 Sanktioner). Kontroll avgiften får därmed tas ut av såväl fiskerättsägare som av fiskekortsköpare, men omfattar inte överträdelser enligt Fiskelagen. Enligt § 32 får kontrollavgift ”tas ut endast om de fiskande har informerats 80
Fiskevårdsplan Linnesjön på ett tydligt sätt om de regler som gäller för fisket inom området”. Enligt § 33 får kontrollavgiften ”för varje överträdelse inte överstiga tio procent av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) det år överträdelsen begicks”.
8.3 Anläggande av risvasar
Vasebyggandet i Linnesjön tycks ha tagit fart i samband med bildandet av Linnesjöns fvf. Vid det första årsmötet 1931 togs beslut om att kommande vinter ”avhålla en s.k. vasarnas dag” då samtliga fiskerättsägare skulle sammanträffa och under fiskeri konsulentens ledning bygga ett par modellvasar. Samtliga fiskerättsägare skulle därefter anlägga minst en vase inom sitt fiskevatten. Fiskerättsägarna erhöll sedermera ersättning för byggande av vasar, dels för så kallade storvasar, dels för vanliga ”buskavasar”. Nybyggnation och underhåll av befintliga risvasar pågick fram till åtminstone 1955. Efter 1955 saknas årsmötesprotokoll som kan belysa fiskevårds föreningens arbete, men det kan antas att föreningen fortsatte arbetet med risvasar ännu en tid. Verksamhetsöversikter finns tillgängliga från och med 1964, men vid denna tid tycks arbetet med risvasar ha avtagit. Inget nämns om anläggande av vasar. Den betydelse vasarna tillmättes illustreras även av att speciella tillsyningsmän (kallade vasariddarne) för vasarna utsågs. Deras uppgift var att övervaka byggnationen av vasar, se till att befintliga vasar hölls i gott skick samt vid behov se till att nya anlades.
8.4 Reduktionsfiske
En tilltagande eutrofiering av Linnesjön ledde till att beståndet av mört med tiden blev allt mer dominerande. Efter att Linnesjöns fiskevårdsområde bildats 1973, påbörjades enligt verksamhetsöversikten för året 1974, reduktionsfisken med bottengarn i norra delen av sjön samma år. Något motstridiga uppgifter redogörs i Birger Ahlmérs fiskevårdsplan från 1976. Ahlmér genomförde 1975 ett nätprovfiske i Linnesjön vilket låg till grund för fiskevårdsplanen, där han rekommenderade att bottengarn bör införskaffas för bekämpande av främst mört, men även av abborre. Observera att av någon anledning stämmer tidsangivelserna för starten av bottengarnsfisket inte mellan uppgifterna i verksamhetsöversikten och tillkomsten av Ahlmérs fiskevårdsplan. Möjligen hade fiskevårdsområdet redan tidigare fått instruktioner av Ahlmér att påbörja bottengarnsfisket. Provfisket bekräftade i så fall endast den misstänkta situationen. Enligt verksamhetsöversikterna pågick bottengarns fisket ända fram till 1984. 81
Fiskevårdsplan Linnesjön Det enda resultat från bottengarnsfisket som hittats är sammanställningen från 1975. Fisket detta år tycks ha påbörjats i maj månad varefter fisket pågick in i oktober. Fångsten i bottengarnen utgjordes av gädda, abborre, mört och ål, se tabell 31 nedan. Mörten utgjorde totalt 95,3 procent av den totala fångstvikten. De mycket höga fångsterna av mört i maj gjordes sannolikt i samband med att mörten samlades för lek, vilket innebär att artfördelningen i fångsten inte speglar den faktiska artfördelningen i sjön. Tabell 31. Fångsten vid 1975 års bottengarnsfiske. Vikt anges i kg. Fiskart Gädda Abborre Mört Ål Summa Maj 0,7 11,0 320,0 - 331,7 Juni - 2,0 60,0 - 62,0 Juli - 0,5 6,0 - 6,5 Augusti - 0,2 0,4 - 0,6 September 0,5 0,8 2,4 0,6 4,3 Oktober 1,0 0,5 0,8 1,3 3,6 Summa 2,2 15,0 389,6 1,9 408,7
8.5 Vegetationsröjning
I Ahlmérs fiskevårdsplan från 1976 rekommenderas vegetationsbekämpning som syntes vara nödvändig i sjön. Motivet för vegetationsrensningen var att ge gäddan bättre tillgång till lekplatserna. Att döma av verksamhetsöversikterna pågick bekämpning av vass mellan 1979 och 1986. Enligt Bernt Emanuelsson utfördes merparten av vassbekämpningen i norra delen av sjön, nära den nuvarande badplatsen. Sannolikt gynnades vasstillväxten här av de avloppsutsläpp som kom från Tallnäs Stiftsgård.
8.6 Minkbekämpning
Närvaron av flera minkfarmar, från vilka mink rymt och även släppts ut genom aktioner från Djurrättsaktivister, har medfört att mink uppträder frekvent kring Linnesjön. I föreningens regi har minkfällor köpts in och ersättning på 50 kronor styck betalas ut till de som fångar mink. 82
Fiskevårdsplan Linnesjön
8.7 Utsättningar utförda av Linnesjöns fvof
Uppgifter om utsättningar av fisk och kräfta finns omnämnt i flera källor. Uppgifter har hämtats från Länsstyrelsens utsättningsregister, den fiskevårdsplan Birger Ahlmér utförde 1976, från årsmötesprotokoll, föreningens kassabok samt från muntliga uppgifter från medlemmar i fiskevårdsområdesföreningen. Tyvärr är en stor del av uppgifterna inte samstämmiga mellan källorna. Det som kan noteras är att fiskerikonsulenten Gillis Lὔning deltog på nästan samtliga möten fram till början av 1950-talet. Han var av allt att döma starkt delaktig i vilka fiskarter som skulle sättas ut i sjön, men tog även ansvar för att ansöka om statliga medel (bl. a nämns Hushållningssällskapets bensinrestitutionsmedel) för utsättningarna, i de fall de inte bekostades av föreningens egna medel. Med bensinrestitutionsmedel avses sannolikt återbetalning av bensinskatt, som tidigare var vanligt förekommande inom fiskerinäring och lantbruk
(Kristoffersson K).
Redan vid första årsmötet beslutades att fiskevårdsföreningen skulle ta kontakt med Hushållningssällskapet för att få lämplig fisk inplanterad i sjön. Ofta tycks utsättningarna härstamma från fiskodlingen i Fuse kvarn. Notera att det kan vara så att vissa utsättningar bekostade av statliga medel som inte omnämns i årsmötesprotokollen. Tabell 32. Utsättningar i Linnesjön. Art Braxen Flodkräfta Flodkräfta Flodkräfta Gräskarp Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda År 1892 1928 1943 1951 1992 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Länsstyrelsen utsättningsregistret 2200 1600 21 Fiskevårdsplan 1976 80000 (rom?) 16000 500 5000 Föreningens underlag 2200 1600 Inga inköp enligt protokoll 13000 För 40 kr 83
Fiskevårdsplan Linnesjön Art År 1937 1937 1938 1938 1939 1939 1940 1943 1945 1946 1946 1947 1951 1952 1954 1957 1959 1961 1962 1941 1942 1944 1945 1949 1950 1955 1961 1992 1993 1995 1969 1893 1985 1985 Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gädda Gös Gös Gös Gös Gös Gös Gädda Gädda Gädda Gädda Gös Gös Gös Gös Gös Harr Röding Signalkräfta Signalkräfta Länsstyrelsen utsättningsregistret 20000 200 25000 20000 15000 25000 200 25000 350 500 1000 1500 2000 1100 5000 1000 450 1550 1500 800 2000 3050 4500 4500 1050 5000 10000 Fiskevårdsplan 1976 21000 200 200 25000 20000 15000 25000 200 25000 350 1000 500 1500 2000 1100 5000 1000 450 1550 800 2000 1050 3000 (rom?) Föreningens underlag 200 25000 20000 200 400 15000 25000 200 Ej i kassabok 350 300 500 Inga inköp enligt protokoll Inga inköp enligt protokoll 2000 1100 5000 1000 2000 450 1550 1500 800 1000 1050 Ingen enl B. Emanuelsson Ingen enl B. Emanuelsson 84
Fiskevårdsplan Linnesjön Art År Sik Sik Sik Sik Sik Sik Sik Signalkräfta Signalkräfta Signalkräfta Sik Sik Siklöja Siklöja Siklöja Siklöja Siklöja Siklöja Siklöja Siklöja Sutare Ål Ål Ål Ål 1935 1936 1937 1938 1939 1945 1946 1955 2000 2050 1000 1896 1908 1927 1930 1931 1932 1937 1938 1941 1919 1959 1961 1966 1985 Länsstyrelsen utsättningsregistret 25000 28000 25000 25000 40000 25000 40000 5000 250000 170000 500 45 kg Fiskevårdsplan 1976 15000 50000 30000 30000 15000 5000 25000 40000 50000 50000 17000 6,1 kg 6,2 kg 45 kg Föreningens underlag För 11250 kr 2050 1000 >400000 12000 25000 40000 50000 50000 250000 170000 45 kg 2000 85
Fiskevårdsplan Linnesjön
8.8 Ålplan Lagan
Förutom de utsättningar av ål som har gjorts i Linnesjöns fvf`s eller fvof`s regi har kontinuerliga utplanteringar av ålyngel gjorts i Lagan mellan Hörle och Fågelfors inom ramen för ”Ålplan Lagan”. Så vitt känt har ålutsättningarna gjorts i Lagan, men vid åtminstone två tillfällen, 1959 och 1963, har en del av utsättningen gjorts i Linnesjön. Hur mycket som sattes ut 1959 är okänt, men för 1963 anges fyra kilo som planterades ut vid badplatsen. Ålutsättningar har pågått i stort sett sedan byggnationen av kraftverk startade i Lagan, se vattendom kapitel 10. Merparten av utsättningarna av ålyngel tycks ha ägt rum i Lagans huvudfåra även om ål vid minst två tillfällen planterats ut i Linnesjön. För ålen som planteras ut i Lagans huvudfåra begränsas vandringsmöjligheterna av Fågelfors dammen i Skillingaryd samt av Möllefors i Lillån mellan Lagan och Linnesjön. Ålynglen som sätts ut är därför begränsade till Lagans huvudfåra, en liten bit av Lillån, mindre bäckar och dammen i Hörle. Inga sjöar är tillgängliga för ålen. I tabell 33 nedan framgår kända ålutsättningar uppströms Hörle sedan 1949. Tabell 33. Ålutsättningar i Lagan uppströms Hörle (Karlsfors krv). Vikt anges i kg. År 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 Vikt 3,6 7,6 5,4 12,2 0,3 17,4 9,2 9,1 10,8 4,3 17,0 År 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 Vikt 9,7 4,9 7,4 6,0 0 5,0 0 3,0 3,0 1,0 År 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 Vikt 1,0 2,5 2,0 0 2,0 0 1,2 0 4,0 0 3,0 År 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Vikt 0 0 0 0 0 13,2 0 9,1 0 0 0 År 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Vikt 0 0 0 0 7,0 0 0 0 0 3,9 3,0 År 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Vikt 0 0 0 2,3 0 0 3,0 1,4 2,5 86
Fiskevårdsplan Linnesjön
9.
Motstående intressen och påverkan på sjön 9.1 Försurning och kalkning
Linnesjön ligger inom Vaggerydssyenitens område, en bergart med svagt basiska egenskaper, vilket troligen gynnat vattenkemin i sjön
(Sandell, 1980)
, se vidare punkt 4.4 Området geologi, natur och kultur. Kontinuerliga mätningar av pH-värde och alkalinitet har gjorts sedan hösten 1995 i Linnesjön. Mätningar utfördes även i början av 1970-talet och mellan 1985-1990. Inga mätningar har visat på pH under sex, men däremot noterades låg alkalinitet vid några mätningar mellan 1987-1990. Med de vattenkemiska analyserna som grund har inga kalkningar genomförts i Linnesjön. De tidvis låga alkalinitetsvärdena medför dock att det inte kan uteslutas att Linnesjön under kortare perioder varit påverkad av försurning, åtminstone under vårens snösmältning, av så kallade surstötar. Vattnets möjlighet att tåla ett stort tillskott av vätejoner kan i dessa fall ha överskridits. Känsligheten hos de bäckar som når sjön kan däremot antas vara större. I vattendrag utan buffringsmöjligheter är motståndskraften mycket lägre än i sjöar och sannolikt har pH och alkalinitet varit lägre i tillflödena. Försurning kan ha haft en starkt negativ effekt på fiskbestånden i bäckarna, främst elritsan, som är mycket känslig för försurnings påverkan. Elritsans lek sker dock på försommaren vilket gynnar den i förhållande till öring vars rom påverkas i högre grad av surstötar under våren. Tabell 34. Försurningskänslighet hos fiskarter i Linnesjön. Källa: Ekologisk Fiskevård Art Abborre Gädda Öring * Braxen Mört Siklöja Elritsa * Lake Reproduktion Saknas (pH) Störd (pH) < 5 < 5 < 5 5-5,4 5,5-5,9 5-5,4 5,5-5,9 5-5,4 *Har inte bekräftats via provfisken. 5-5,4 5-5,4 5-5,4 5,5-5,9 <6 5,5-5,9 <6 5,5-5,9 Lektid Vår Vår Höst Vår Vår Höst Försommar Höst 87
Fiskevårdsplan Linnesjön
9.3 Reglering och vandringshinder
Linnesjön är inte reglerad, men vandringshinder för fisk finns i både Lillån nedströms fiskevårdsområdets vatten (Möllefors) och i tillflödena från Bolsbäcken från Sjöerydssjön, Änggärdsbäcken och Silverbäcken från Grosjön. Samtliga vandringshinder har av Länsstyrelsen
(Meddelande 6/96)
angetts som definitiva för all fisk. Vandringshindret i Bolsbäcken ligger av allt att döma uppströms fiskevårdsområdets vatten. Tabell 35. Vandringshinder inom Lillåns vattensystem. Vattendrag Lillån Silverbäcken Änggärdsbäcken Bolsbäcken Lokal Möllefors Rutabo Tofteryd Rödjan Fallhöjd (m) 2,0 1,0 0,6 2,0 Användning Damm Damm Damm Damm Dammen i Möllefors har tidigare använts för vattenkraftproduktion, men saknar så vitt känt användning i dag. Notera att fiskevårdsområdesföreningen gjort påpekanden angående regleringen av dammen sommartid, då det släpps mycket vatten, och att kontakt har upprättats med Länsstyrelsen för att de ska ta upp det som ett tillsynsärende. Så vitt känt har emellertid inga åtgärder från Länsstyrelsens sida vidtagits.
9.4 Sjösänkning
En vattennivåsänkning med cirka en meter gjordes av Linnesjön ungefär kring 1910 för att få större produktionsarealer. Närmare uppgifter om sänkningen saknas, men utfördes enligt uppgift av Bernt Emanuelsson genom att gräva ut de övre cirka 500 metrarna av Lillåns övre del. Vilka effekter detta fick på fiskbeståndet är okänt, men sannolikt påverkades reproduktionen hos flera arter under en följd av år.
9.5 Miljögifter
Kvicksilver har påvisats i höga koncentrationer i Linnesjön
(VattenInformationsSystem Sverige)
. Kvicksilver anses vara mycket giftig för såväl människor som miljön, se Bilaga 5. Mätningar av kvicksilver i gädda har gjorts vid tre tillfällen i Linnesjön, åren 1987, 1994 och 1999. Det riktade medelvärdet (mg HG/kg) var 0,41 år 1987, 0,44 år 1994 och 0,63 88
Fiskevårdsplan Linnesjön år 1999. Gränsvärdet som anges i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG är 20 µg/kg i biota (0,20 mg/kg). Kvicksilverhalten i gädda ligger tydligt över gränsvärdet.
9.6 Utsläppskällor
Linnesjön har varit starkt påverkad av utsläpp från enskilda fastigheter, Stiftelsegården Tallnäs, intilliggande pälsdjursfarmer och åkerbruk. Utsläppen medförde att halten av närsalterna fosfor och kväve ökade kraftigt i sjön, vilket i sin tur bidrog till att beståndet av mört ökade i förhållande till andra fiskarter. Den skeva beståndsstrukturen ledde till att fiske med bottengarn inleddes 1974, se kapitel 8 Fiskevården. Sjöns förorenings situation uppmärksammades av Linnesjöns fiskevårdsförening redan på tidigt 1950-tal. I årsmötesprotokollet från 1954 anges att det ”uppstod en livlig diskussion om befarad förorening, av Linnesjöns vatten genom kloakledningar dit, vilket enligt anförda exempel kan bliva katastrofalt för fisket”. Föreningen var samstämmig i åsikten och uttryckte ett ”indignerat fördömande mot allt utsläppande i Linnesjön av ej biologiskt renat kloak latrin”. De i dagsläget potentiella utsläppskällor som lokaliserats kring Linnesjön är främst enskilda och mindre gemensamma avlopp från fastigheter. Vaggeryds kommun är inte färdig med inventeringen av området men känner inte till några direktutsläpp i sjön. Kommunen bedömer att det i vissa områden med sammanhållen bebyggelse kring Linnesjön, inte är godtagbart med enskilda avlopp. Bedömningen gäller för Nyholm, Starkeryds fritidsområde och Mölnarps fritidsområde. Dessa områden har problem med avloppsrening och kan komma att bli föremål för kommunalt vatten och avlopp. Kommunen förordar dock gemensamma lösningar och att åtgärder bör genomföras av fastighetsägarna i första hand. För övriga områden gäller i stort sett att enskilda avloppsanläggningar även i fortsättningen ses som en godtagbar lösning, men om möjligheter finns är det bra med gemensamma avloppsanläggningar. För att kunna placera ett avlopp närmare än 50 meter till sjön är en förutsättning att det inrättas med hög skyddsnivå. Syftet med en hög skyddsnivå är att minska risken för övergödning och sörja för god hygien. Kravet om hög skyddsnivå gäller kring Linnesjön inom de närmaste 50 metrarna till sjön.
Utöver enskilda och mindre gemensamma avlopp från fastigheter, förekommer utsläpp från Tallnäs Stiftsgård och Tofthagaskolan, i den norra delen av Linnesjön. Dessa har en gemensam avloppsanläggning för 100-200 personer med utflöde i Änggärdsbäcken. 1995 förbättrades reningsanläggningen från att tidigare ha fungerat dåligt. I början på 1970-talet bestod reningen av en enklare biologisk-kemisk behandling i ett så kallat paketreningsverk, vilket 1981 kompletterades med en markbädd. 89
Fiskevårdsplan Linnesjön Vid Mörkhult i den sydöstra delen av sjön, sker utsläpp från företaget BioRec. Företaget lagrar slam från kommunala avloppsreningsverk, för tillverkning av gödningsmedel och jordprodukter. Gödningsmedlet används på åkermark för livsmedelsproduktion och jordprodukterna i gräsmattor och rabatter. Anläggningen har tre infiltrationsdammar som tar emot vatten från slammet samt vatten från regn och snösmältning. Numera hanterar företaget inte lika mycket slam som vid starten 2004. Utsläppsprover tas vår och höst vid flera punkter, inklusive referenspunkter. Ett av proven tas nära det tillrinnande dikets utlopp i sjön. Vad som säkert kan konstateras är att halterna av närsalter, i form av totalkväve och totalfosfor, är mycket höga till extremt höga. Hur mycket som verkligen når Linnesjön går dock inte att fastställa. Eftersom närsalter även tillkommer uppströms från kringliggande jordbruksmarker och skogsbruk, går inte heller andelen närsalter från BioRec att fastställa. En ytterligare komplicerande faktor är att vattenföringen i tillrinnande dike/bäck varierar mycket och därmed också prov resultaten. Kring Linnesjön har genom åren legat några minkfarmer varifrån utsläpp till sjön har skett. Undersökningar vid farmerna,
åtminstone
de tillhörande Hagshults socken, visar att det förekom relativt stora föroreningar med avseende på bakterier och kväve. Efter miljöskyddslagens tillkomst hade Länsstyrelsen i början på 1980-talet möjlighet att utfärda nya råd och anvisningar för farmerna. Om detta skett är dock oklart.
9.7 Förorenad mark
Länsstyrelsen i Jönköpings län har registrerat tre potentiellt förorenade områden med relevans för Linnesjön.
Inga närmre studier av objekten har företagits, inte heller har de tilldelats några riskklasser. Objekten är spridda runt sjön i såväl norra, södra som västra delarna. Verksamheterna utgörs av en mekanisk verkstad i Sjöstorp, en skjutbana på Näsudden samt en före detta träindustri i Kålviken.
9.8 Markanvändning
Markanvändningen i Linnesjöns omgivningar domineras av jord- och skogsbruk. Sammanhängande åkerarealer finns i nordväst i Mölnarp och Linneryd samt i sydost på en åsrygg kring Sjöbo, Mörkhult och Starkeryd samt i sydväst kring Kushult. Inom områdena finns aktiva jordbruksenheter. Generellt kan sägas att jordbruk med produktion av grödor har en negativ påverkan på vattendrag och sjöar genom näringsläckaget från markerna. Liksom i skogsbruket har dessutom många bäckar rätats och diken grävts för att avleda vatten från den brukningsbara marken. Via dessa (och naturliga vattendrag) förs sedan näringsämnena vidare till nedströms liggande sjöar. 90
Fiskevårdsplan Linnesjön Även under en relativt lång tid efter att odlingsverksamheten upphört släpper markerna ifrån sig näringsämnen. I omgivningarna bedrivs en hel del skogsbruk, vilket inte minst märks i nära anslutning till sjön. På några platser förekommer unga hyggen, varav vissa helt utan skyddszon mot sjön. Med skyddszon avses en zon med kvarlämnade träd och buskar mellan skogliga impediment och sjön. Skyddszonens funktion är att utgöra en buffert för att skydda vattenmiljön mot negativa effekter av pågående skogsbruk. Frånvaro av skyddszon ökar ytavrinningen och kan därmed påverka sjöns näringshalt, surhet, färghalt och grumlighet på ett negativt sätt (se även 4.1). För att det ska vara en mening med skyddszoner utmed sjöar bör de vara minst 10-20 meter breda. Givetvis kan man även
skapa
skyddszoner genom att plantera främst löv- eller blandskog. Skyddszoner mot vattendrag och sjöar är även en viktig naturvårdsåtgärd gällande jordbruksmark. Förutom att minska näringsläckaget minskar det påverkan från t ex bekämpningsmedel. Skyddszoner mot jordbruksmark består ofta av en zon obrukad mark närmast vattnet. I vilken grad vattendrag skadats genom fysiska ingrepp, framförallt rätning och rensning, är okänt. Likaså är graden av utdikning av närområdet till vattendragen okänd. Denna typ av ingrepp skadar den naturliga hydrologiska funktionen och kan innebära ökad tillförsel av organiskt och minerogent material, främst humus. En ökad tillförsel av humus kan medföra en ökad vattenfärg i sjön. Effekten blir dels en minskad litoralzon och dels en minskning av fiskarter som gynnas av klara vatten, t ex siklöja och lake. Även vissa fåglar gynnas av klara vatten (förutom av fiskrika vatten), bl. a den i Linnesjön förekommande storlommen. Det bör betonas att de fysiska ingreppen i vattendragen och deras närmiljö kan ha förvärrats av förändringar i svavelnedfallet och en ökad nederbörd
(Länsstyrelsen i Skåne län).
Skogsstyrelsens föreskrifter till skogsvårdslagens § 30 beskriver bl. a de hänsynskrav som ställs på skogsbruket m a p växt- och djurlivet, kulturmiljön m.m. Även i Miljöbalken (t ex kap. 11 och 12) och en av dess förordningar
(1998: 1388)
finns regler som styr skogsbruket, exempelvis kring dikning, byggande av skogsbilvägar och avverkning vid vatten med höga naturvärden. Sammanhållen bebyggelse finns väster om Linnesjön i Nyholm och mellersta delen, söder om sjön i Starkeryds fritidsområde, nordväst om sjön i Mölnarps fritidsområde och öster om sjön kring Sjöbo och Sjöeryd. Bebyggelsen i övrigt är sparsam. Den bofasta befolkningen i sjöns närområde utgörs av cirka 110 personer. Därtill tillkommer fritidsboenden. Inom området finns cirka 70 fritidshus. I övrigt bedriver Tallnäs Stiftgård, beläget i sjöns nordöstra del, kursverksamhet och fritidsverksamhet. Sammantaget är en stor del av markanvändningen tillgänglig för fritidsboende och det rörliga friluftslivet. 91
Fiskevårdsplan Linnesjön
10.
Vattendomar och bidrag
Vatten- och miljödomar liksom häradsdomar saknas så vitt känt för verksamheter i anslutning till Linnesjön. Inga domar har kunnat hittas varken vad gäller dammen Möllefors eller den sjösänkning som gjordes kring 1910. Däremot medförde anläggandet av vattenkraftverk i Lagan att vattendomar för dessa föreskrev uppsamlande av ålyngel för upptransport högre upp i vattensystemet. Åluppsamlingen utfördes vid det nedre kraftverket i Lagan, Laholms kraftverk. Enligt den idag gällande vattendomen (A 14/1965 Söderbygdens domstol) delas Lagan in i delområden med en viss andel av fångade ålyngel, i proportion till vattenområdena mellan dammarna. Delområdet som inkluderar Linnesjön avgränsas nedströms vid Karlsfors kraftverk i Hörle och uppströms av Fågelforsdammen i Skillingaryd. På sträckan mellan dessa dammar planteras totalt 0,6 procent av fångade ålyngel ut. Av visst intresse är den vattendom som behandlar omprövningen av fiskavgiftsmedel för Karlsfors kraftverk i Lagan, nedströms Lillåns utlopp i Lagan. Domen VA79/1979 anger den årliga avgiften till 390 kronor. Fiskeavgiftsmedlen överfördes till Länsstyrelserna i samband med att Fiskeriverket omorganiserades till Havs- och vattenmyndigheten, men hanteras på samma sätt.
11.
Fisket och uttaget
Enkäter delades ut till samtliga fiskekortsköpare och fiskerättsägare, se bilaga 8 och 9. Gensvaret var mycket lågt, endast en enkät från fiskerättsägare och ingen enkät från fiskekortsköpare lämnades in. Kontakt med fiskerättsägare har dock gett ytterligare information om fiskbestånden och fisket i sjön. De svar som erhållits har inkorporerats i rapporten på lämpliga platser. Ingen särskild utvärdering av enkäterna görs med hänsyn till den mycket låga svarsfrekvensen. Informationen som erhållits via markägarkontakter mm tyder dock på att fisketrycket är mycket lågt i sjön från deras sida. Som historisk kuriosa, vad gäller sjöns utnyttjande förr i tiden, kan nämnas att flera föreningsmedlemmar vid årsmötet 1936 anmärkte på att en viss Ernst Johansson, Mölnarp, ”yrkesfiskade alldeles för envist” inom andras skifteslag vid östra sjöstranden. Detta är, tillsammans med uppgifter från Ingvar Emanuelsson om en person kallad ”Döven”, de enda uppgifter om mera yrkesmässigt fiske i Linnesjön. Enligt Ingvar Emanuelsson sålde ”Döven” fångsten från Linnesjön i Skillingaryd. Huruvida det rör sig om samma person är okänt, men inte osannolikt. 92
Fiskevårdsplan Linnesjön
12.
Mål och åtgärdsförslag
De förslag på åtgärder som presenteras i föreliggande rapport bygger på det materiel som erhållits via befintlig dokumentation, biologiska och vattenkemiska undersökningar, bland annat det nätprovfiske som genomfördes 2012, samt enkäter och intervjuer. För att ge en hänvisning till hur de olika åtgärderna värderas i förhållande till varandra och hur angelägna de bedöms vara, rangordnas de i en skala 1-4, där prioritet 1 anger högsta prioritet. En översikt över förslagen presenteras i tabell 36. Det bör i sammanhanget betonas att fiskevårdsområdesföreningen inte har någon skyldighet att genomföra föreslagna åtgärder. I det fall föreningen väljer att genomföra någon åtgärd är det viktigt att på olika sätt dokumentera arbetet, såsom fotografering och lägesbestämning med koordinater (t ex om risvasar anläggs), men även att göra uppföljande undersökningar. I det följande görs en sammanfattning av intrycken från sjön som ligger till grund för de åtgärdsförslag som ges.
Fiskbeståndet
Linnesjöns mesotrofa karaktär möjliggör ett mycket gott fiske efter flera arter. Den fiskart som troligen kommer att vara av störst intresse för sportfiskare i Linnesjön är gösen. Beståndet är fortfarande under utveckling, men redan nu förekommer indikationer om fångst av gös större än sex kilo, en magisk gräns för många sportfiskare eftersom den vikten är gränsen för att registrera fångsten som en ”storfisk” i Sportfiskarnas Storfiskregister. Fortsätter beståndet av gös att utvecklas i denna riktning, vilket är sannolikt, och flera stora gösar fångas, kan detta leda till att sjöns upptagningsområde av sportfiskare ökar. Redan nu kan en tendens till ett ökat fiske efter gös förmärkas, och när båtrampen i norra delen av sjön anlagts ökar möjligheterna för sportfiskare med egna trollingbåtar att fiska i sjön. Målet för den nya gruppen fiskare kommer att vara storvuxen gös. Detta är naturligtvis positivt för föreningen om man har som mål att sälja fler fiskekort, men för att behålla ett storvuxet bestånd av gös måste insatser göras omgående. Ett obegränsat sportfiske efter stor gös utarmar lätt beståndet. Det finns flera exempel på hur en sjö blir ”känd” för att sedan fiskas hårt, med följden att flertalet av de största individerna tas upp. Därefter drar sportfiskarna vidare. Vården av gösbeståndet är därför av största betydelse om föreningen önskar behålla en attraktiv gössjö även i framtiden. Åtgärderna handlar i första hand om regeländringar, men försök bör även göras för att kartlägga gösens lekplatser, vilket möjliggör ett skydd av dessa om det visar sig nödvändigt. Med ett ökande gösbestånd följer dock konsekvenser för resterande fiskarter i sjön. Gösen är en effektiv rovfisk och kommer att utöva ett starkt predationstryck på siklöja, mört och mindre abborre. När det gäller predationen på mört och mindre abborre 93
Fiskevårdsplan Linnesjön medför inte det ökade predationstrycket nödvändigtvis att följderna blir enkom negativa. Följden blir en så kallad ”top-down”-effekt där predation från rovfisken minskar den del av det totala fiskbeståndet som livnär sig på djurplankton. Ett minskat tryck på djurplankton ökar deras intag av växtplankton. Följden kan bli att den ökade tillgången på föda gynnar t ex tillväxthastigheten hos abborre och skapar ett mera fiskbart bestånd även av denna art. Däremot kan det inte uteslutas att ett ökat predationstryck på det redan försvagade beståndet av siklöja kommer att vara allvarligt. Gösen lever till stor del pelagiskt och jagar fisk ute i det fria vattnet, just i de områden siklöjan finns. Fiskeförbud bör därför införas mot siklöja, åtminstone tills beståndet kan visas öka från dagens nivå. Även siklöjans lekplatser bör därför lokaliseras och skyddas mot allt fiske under lektiden. Av stort intresse är att kartlägga eventuell förekomst av elritsa och öring i tillflödena. Båda arterna kan fungera som goda indikatorer på vattenkemiska förändringar. I det fall elritsan har försvunnit kan det därför vara idé att återintroducera arten, just i syfte att ge bättre möjligheter att övervaka vattenkvaliteten. En återintroduktion skulle även vara positiv sett med hänsyn till den biologiska mångfalden.
Vattenkvalitet
För att gynna fiskbeståndet bör föreningen arbeta för att vattenkvaliteten inte försämras, främst med avseende på färghalten. En ökad färghalt medför att ljus instrålningen minskar vilket kan påverka såväl litoralzonens utbredning som få mera direkta effekter på vissa arter. I synnerhet siklöja och lake gynnas i sjöar med klart och kallt vatten, vilket innebär att den ökande färghalten kan påverka beståndet negativt. Däremot kan det vara så att gösen har gynnats av ett minskat siktdjup. Den under senare år ökande färghalten beror troligen delvis på hög nederbörd, men utdikning och fysiska ingrepp i tillflöden stör den hydrologiska balansen. Detta i kombination med en ovarsam avverkning i anslutning till tillflödena kan medföra en ökad uttransport av humusämnen till sjön. En kartläggning av den fysiska påverkansgraden på vattendragen och utdikningen längs dessa är därför viktig. Kartläggningen kombineras lämpligen med information till markägare om hur skogsbruk bör utföras i anslutning till vatten, samt hur diken kan läggas om för att minska belastningen på vattendragen (se även 9.8). Tillförseln av organiskt material (humus) ökar även risken för syrebrist under temperatursprångskiktet under sommaren. En utveckling i denna riktning ökar ytterligare påfrestningarna på bestånden av siklöja och lake. 94
Fiskevårdsplan Linnesjön Tabell 36. Åtgärdsförslag inom olika områden. Åtgärdsförslag Ägarförhållanden Stadgarna 1 §. Fiskevårdsområdets ändamål Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske Stadgarna 6 §. Tillskott Stadgarna 7 §. Överskott Stadgarna 10 §. Kallelse till fiskestämma Arbetsgrupper Kontrollavgift Uppdatera fiskekortet Uppdatera skyltar Ismete Information till de fiskande Utveckling av hemsida Fiskekortspriser Regelbunden mätning av siktdjup Vattenkemisk provtagning i tillflöden Information om betydelsen av bl a kantzoner Kartläggning av påverkan på tillflöden Åtgärder av diken och etablering av kantzoner Standardiserade nätprovfisken i Linnesjön Standardiserade elprovfisken i vattendrag Skydda öringbestånd Kartläggning av lekplatser efter gös Förbud mot riktat fiske efter siklöja Fönsteruttag för gös Spöbegränsning Begränsning av maskstorlekar Anläggande av risvasar Utökat skydd kring risvasar Utmärkning av vasar Skapande av fria vandringsvägar för fisk Ändrade utsättningsrutiner av ålyngel Fiskejournaler för fiskerättsägare Inga utsättningar av ej ursprungliga fiskarter Återintroduktion av tidigare förekommande fiskarter Ta fram rutiner för fisketillsynen Prioritet 1 1 1 1 2 1 1 1 2 2 2 3 1 2 1 1 2 2 2 2 2 2 1 1 1 2 1 4 2 2 2 1 1 1 1 1 95
Fiskevårdsplan Linnesjön
12.1 Förvaltning
Linnesjöns stadgar upprättades under 1970-talet, troligen utifrån normalstadgar presenterade av Helge Sölscher. I vissa avseenden får stadgarna anses omoderna varför några förtydliganden föreslås. Dessutom är det viktigt att föreningen tar beslut om en kontrollavgift som kan användas av fiskevårdsområdet i sitt tillsynsarbete. För att en kontrollavgift ska vara juridiskt bindande är det viktigt att alla fiskande har informerats om vad som gäller i sjön, både vad gäller fiskeregler och avseende kontrollavgiften. Därför är det viktigt att all information som ges till fiskande innehåller väsentlig och framförallt korrekt information. Likaså bör alla skyltar som placerats runt sjön vara uppdaterade. En viktig åtgärd som fiskevårdsområdet är skyldiga att göra är att upprätthålla en aktuell förteckning över delägare i föreningen. I samband med fiskekortsförsäljningen bör föreningen ta tillfället i akt att föra ut sin syn på hur fisk och natur ska behandlas genom att dela ut ett informationsblad. Betänk även att ett informationsblad är en metod bland andra att ge en ökad service gentemot kortköparna.
Ägarförhållanden Prioritet 1
Vid sammanställningen av ägarförhållandena och den procentuella fördelningen mellan olika fastigheter framkom att nuvarande situation skiljer sig tydligt gentemot det förhållande som rådde vid den ursprungliga fiskerättsutredningen 1973. Orsaken är att sammanslagningar och delningar av fastigheter skett sedan dess. De förändringar som skett leder till att fastigheternas procentuella fördelning i fiskevårdsområdet, liksom eventuella förändringar vad gäller vilka som idag är delägare, för närvarande inte kan avgöras. Det synes därför vara angeläget med en uppdatering av delägarförteckningen. Notera att beslut om en uppdatering av delägarförteckningen togs vid årsmötet 2004.
Stadgarna 1 §. Fiskevårdsområdets ändamål Prioritet 2
I 1 § anges att ”Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda vatten samt att upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten”. Fiskevårdsområdet bör överväga om formuleringen är tidsenlig eller om t ex främjande av vattenkvaliteten bör läggas till.
Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske Prioritet 2
I 4 § anges att ” Delägare behåller sin rätt att bedriva fiske inom de vatten, där han äger sin fiskerätt, samt erhåller kostnadsfritt fiskekort med rätt att bedriva fiske för husbehov inom allt tillhörigt vatten, men är underkastad de av fiskevården betingade 96
Fiskevårdsplan Linnesjön bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt”. Det bör i stadgarna klargöras vem som får fiska i sjön inom ramen för fiskerätten. Hänvisningen till delägare kan tolkas som ett tämligen vitt begrepp, men även som att endast ägaren till fastigheten och inte t ex barn får fiska. För att tydliggöra rätten till fiske kan det vara lämpligt att dela ut fiskerättsbevis till de som äger fiskerätt.
Stadgarna 6 §. Tillskott Prioritet 2
Fiskevårdsområdet bör överväga om det angivna beloppet på 1000 kr årligen är tillräckligt. Beloppet härrör av allt att döma från det att stadgarna antogs 1975. I stadgarna bör ett tillägg göras som medför att beloppet följer konsumentprisindex.
Stadgarna 7 §. Överskott Prioritet 2
Liksom vad gäller 6 § kan det vara lämpligt att införa ett tillägg som medför att beloppet följer konsumentprisindex. Notera även att det är ett skall-krav, d v s överskottet skall delas ut om avkastningen överstiger 5000 kr.
Stadgarna 10 §. Kallelse till fiskestämma Prioritet 2
Stadgarna slår fast att kallelse skall kungöras minst 14 dagar i förväg i den eller de ortstidningar som bestäms av styrelsen. Stadgan bör ändras för att möjliggöra kallelser på annat sätt, t ex genom brev.
Arbetsgrupper Prioritet 2
Skapa inom och eventuellt utom styrelsen arbetsgrupper som fokuserar på de olika målsättningarna och åtgärderna. Exempel på projekt för arbetsgrupperna kan vara provfisken, vattendragskarteringar eller dylikt. Arbetet förenklas om en grupp får i uppgift att fokusera på en åtgärd. Skapandet av arbetsgrupper kan ge ett större incitament att engagera sig i föreningen.
Kontrollavgift Prioritet 1
Fiskevårdsområdesföreningen bör omgående besluta om en kontrollavgift.
Uppdatera fiskekort Prioritet 1
På fiskekortet står att ”Innehavaren av detta kort uppmanas beivra eller anmäla allt olovligt fisk”. Begreppet ”Drag” på fiskekortet bör förklaras m a p huruvida det gäller dragrodd och/eller även trolling. 97
Fiskevårdsplan Linnesjön Begreppet ”beivra” bör tas bort från fiskekortet. På fiskekortet bör även kontrollavgiften framgå tydligt samt i vilka fall den tas ut. Det är alltid viktigt att ha uppdaterade fiskekort.
Uppdatera skyltar Prioritet 1
En genomgång bör göras av samtliga skyltar kring sjön för att kotrollera att samtliga uppgifter är korrekta. På skyltar måste, i det fall beslut om kontrollavgift tas, uppgifter om denna framgå.
Ismete Prioritet 2
Ismete är ny populär fiskemetod efter framförallt gädda och gös. Metoden utförs på samma sätt som angel, men fisket sker med spö och rulle. Angelfiske, liksom dragrodd och trolling, räknas inte som handredskapsfiske enligt Fiskelagen medan ismete inte definierats och ligger i en gråzon. Styrelsen bör ta upp metoden till diskussion och klargöra hur den bör tillåtas och därefter nämna den i de fiskeregler som utarbetats.
Information till de fiskande Prioritet 1
Som en service för de fiskande, men även för att föra ut fiskevårdsområdesföreningens syn på hur fiske och natur ska behandlas, kan någon form av informationsblad delas ut till fiskekortsköpare. Gällande fiskeregler, kontaktuppgifter till samtliga fiskekortsförsäljare, djupkarta, fisketips (t ex nya risvasar), båtramper, båtuthyrning, parkeringar, soptunnor m.m. är exempel på information som kan spridas till de fiskande. Något som är viktigt att informera de fiskande om är hur fisk som ska återutsättas ska behandlas, men även vilken utrustning som bör ingå i utrustningen för att göra detta på rätt sätt, se bilaga 10. Lämplig information är även Allemansrätten. Under 2013 pågår ett länstäckande fisketurismprojekt i samverkan mellan Smålands turism och Länsstyrelsen i Jönköpings län som syftar till att skapa bättre information om fisket i olika fiskevårdsområden via internet. Medverkan i projektet medför en möjlighet att kostnadsfritt förmedla ovanstående information till de fiskande. För mer information om projektet kontakta Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län (036-39 51 85, [email protected]).
Utveckling av hemsida Prioritet 4
En hemsida kan ge god information om sjön, fiskekort, fiskeregler, fiskbeståndet och fisket i sjön. 98
Fiskevårdsplan Linnesjön
Fiskekortspriser Prioritet 2
Föreningen bör titta på fiskekortspriserna som synes vara låga idag, i synnerhet för en gössjö.
12.2 Vattenkvalitet
Vattenkvaliteten är av avgörande betydelse för all fauna i sjön. Fysisk påverkan av vattendrag, genom t ex omgrävning eller rensning, har genomförts för att öka avrinningen. I samband med utdikning av vattendragens närområde leder detta till att den hydrologiska funktionen störs. Resultatet kan bli en ökad tillförsel av t ex grumlande ämnen, närsalter eller humus, men även medföra en ökad risk för försurningspåverkan.
Regelbunden mätning av siktdjup Prioritet 2
Föreningen bör utföra regelbundna mätningar av siktdjupet med en så kallad Secchiskiva.
Vattenkemisk provtagning i tillflöden Prioritet 2
Mindre bäckar är känsligare för t ex försurningspåverkan är större sjöar. Det är viktigt att ha kunskap om bäckarnas vattenkemi eftersom dessa påverkar recipienten likväl som de eventuella fiskbestånd som finns i vattendraget. Likaså är det viktigt att känna till vattenkvaliteten i fall återintroduktion av elritsa planeras. Eventuell vattenprovtagning görs i så fall i första hand i samband med högflöden på vår och höst.
Information om betydelsen av bl. a kantzoner Prioritet 1
Styrelsen bör informera markägare som verkar längs tillrinnande vattendrag till Linnesjön om betydelsen av att bl. a lämna kantzoner längs vattendrag. Lämplig litteratur är Skogsstyrelsens bok ”Skogsbruk vid vatten”.
Kartläggning av fysisk påverkan på tillflöden Prioritet 1
Färghalten i sjöar kan härledas till en ökad uttransport av humus från tillflödena. Orsaken till detta kan till stor del sökas i hur produktionen av skog bedrivs längs vattendragen och i vilken mån den hydrologiska funktionen skadats genom utdikning av bäckarnas närområden, samt i vilken grad tillflödena har rätats eller rensats. Kartläggningen bör omfatta områden med produktionsskog, där skogen når ned till vattendraget utan att lämna någon kantzon, men även frekvensen av diken som mynnar i bäckarna. Detta arbete kan utföras separat eller i kombination med en biotopkartering. Fördelen med en regelrätt biotopkartering är att den ger information även om vattendragets biotoper m.m. 99
Fiskevårdsplan Linnesjön
Åtgärder av diken och etablering av kantzoner Prioritet 1
För att förhindra en ökad brunifiering, d v s begränsa tillförseln av humus, är det viktigt att föreningen på ett aktivt sätt informerar skogsägare som har mark såväl runt sjön som längs tillrinnande vattendrag. För att förbättra dagens situation bör i de fall kalhyggen når ned till vattendragen en skyddszon etableras. I den mån diken kan åtgärdas genom t ex igengrävning, anläggande av sedimentationsdammar i nedre delen innan utloppet eller omläggning, bör detta ske.
12.3 Åtgärder för att gynna fiskbeståndet
Inga stora insatser i form av t ex vegetationsrensning eller reduktionsfisken synes i dagsläget vara nödvändiga i sjön. Mörtbeståndet är fortfarande klart dominerande i Linnesjön, men utsättningen av gös kan komma att förändra artbalansen. Dessutom tycks den tidigare närsaltstillförseln ha minskat varför det synes osannolikt med en fortsatt övergödning. Åtgärderna bör därför omfatta i första hand biologiska undersökningar av sjön och dess tillflöden, anpassningar av regelverket samt i mindre omfattning anläggande av risvasar för att gynna beståndet av abborre.
Standardiserade nätprovfisken Prioritet 1
Uppföljande standardiserade provfisken bör genomföras kontinuerligt i sjön, med inte mer än sex års mellanrum. Provfisken ger en god indikation på fiskbeståndets status och även eventuell yttre påverkan som inte alltid kan detekteras vid vattenprovtagning. Biologiska undersökningar ger en bild av påverkansgraden under en längre period medan vattenprovtagning ger en ögonblicksbild.
Standardiserade elprovfisken Prioritet 1
Undersökningar av fiskbestånden i tillrinnande vattendrag ger betydelsefull information om såväl artförekomst och beståndstäthet. Förekomst av elritsa eller årsungar av öring i vattendragen är utmärkta indikatorer på förändringar i vattenkvaliteten. Elprovfisken bör även genomföras med syftet att kartlägga öringbeståndets utbredning inom fiskevårdsområdet.
Skydda öringbestånd Prioritet 1
Lokaliseras bestånd av öring inom fiskevårdsområdet bör dessa skyddas från fiske. Lämpligen undantas de sträckor av vattendragen som håller öring från allt fiske. Fiske på stationär öring får lätt negativa konsekvenser för beståndet. 100
Fiskevårdsplan Linnesjön
Kartläggning av lekplatser för gös Prioritet 1
Gösen kommer i framtiden sannolikt att vara den mest eftertraktade fiskarten i sjön, i synnerhet för fiskekortsköpare. Kunskap om gösens lekplatser är därför viktigt att kartlägga för att vid behov kunna skydda dem mot fiske. En ökad kunskap kan fås dels via kontakter med fiskande, dels via lekprovfisken på misstänkta lokaler.
Förbud mot riktat fiske efter siklöja Prioritet 1
Ett förbud mot riktat fiske efter siklöja, i synnerhet under fiskens lekperiod, bör införas för att inte decimera beståndet från dagens tämligen låga nivå. Beståndet är troligen sårbart i och med att gös introducerats i sjön och därmed utövar ett starkt predationstryck. Förbudet bör gälla tills provfisken kan påvisa en påtaglig bestånds ökning.
Fönsteruttag för gös Prioritet 1
Större individer av gös kommer troligen att vara de mest intressanta ur sportfiske synpunkt i Linnesjön i framtiden. Uttagen av större gös bör därför begränsas för att kunna upprätthålla ett bra fiske efter storvuxen gös. Utvecklingen av ett storvuxet gösbestånd hänger samman med att såväl fiskerättsägarna tar hänsyn till detta vid nätfiske och inte använder för stora maskstorlekar, men även att informationen når ut till fiskekortsköparna. Viktigt är även att informera de fiskande om hur fisken skall hanteras vid en återutsättning, se punkt Information till de fiskande. Fönsteruttag innebär att såväl minimimått som maximimått införs för gös. Gösen bör ge möjlighet att leka åtminstone en gång varför den undre gränsen lämpligen sätts till 50 centimeter. För att behålla en storvuxen stam av gös bör därefter alla gösar större än 75 centimeter återutsättas. Fisk som tas hem som matfisk skall alltså vara mellan 50-75 centimeter. Samma metod kan även användas för att skydda och bygga upp bestånd av abborre och gädda.
Spöbegränsning Prioritet 1
Fisket på allmänna vatten i Sverige är för närvarande under utredning. Ett av förslagen innebär en inskränkning av antalet spön som får användas vid fiske, till två spön per person. Just i fallet med Linnesjön, med ett ökande gösbestånd och potentiellt storvuxen fisk, bör denna lösning övervägas, för att ge goda möjligheter att dels bygga upp ett stabilt bestånd, dels upprätthålla beståndet. 101
Fiskevårdsplan Linnesjön
Begränsning av maskstorlekar Prioritet 1
För att minska risken att stor gös fångas i nät bör en begränsning införas för hur stora maskor som får användas.
Anläggande av risvasar Prioritet 1
Anläggande av vasar är en enkel och billig åtgärd som kan ge positiva effekter på både fiskarnas reproduktion, men även ge goda fiskeplatser. Inte sällan får risvasar även en positiv effekt på kräftbestånden genom att skapa skydd och öka tillgången på föda. Information om hur en risvase byggs kan hittas på www.rekofiske.se.
Utökat skydd kring risvasar Prioritet 1
För att skydda fiskens lek kring vasar bör fiskeförbud råda under lektiden, såväl med spö som med mängdfångande redskap.
Utmärkning av vasar Prioritet 2
Risvasar som anläggs bör markas ut i de fall stolpar inte tydligt sticker upp ur vattnet.
Skapande av fria vandringsvägar för fisk Prioritet 2
Skapandet av fria vandringsvägar för fisk, men även för annan fauna, har en gynnsam effekt på den biologiska mångfalden, förutom de positiva effekter det kan ha på de enskilda fiskbestånden. I Linnesjöns fall är arbetet med Möllefors mest aktuellt genom att det hindrar vandring mellan Lagan och sjön. I andra hand bör möjligheterna att åtgärda övriga hinder inom fiskevårdsområdet göras, åtminstone i de fall vattendragen är vattenförande året runt. Kan inte fiskvägar som är anpassade för all fisk anläggas bör möjligheterna, med hänsyn till ålutsättningarna i Lagan, att anlägga en ålledare vid Möllefors utredas. Detta är dock att anse som sistahandsalternativet.
Ändrade utsättningsrutiner för ålyngel Prioritet 1
Den utsättning av ålyngel som sker på sträckan mellan Hörle och Fågelfors görs i Lagans huvudfåra. Ålynglen har därför inga möjlighetar att vandra upp i någon sjö för att växa till. Föreningen skulle kunna ta kontakt med Statktaft i Laholm som idag sköter utsättningarna för att undersöka möjligheterna att få en del av ålynglen utplanterade i sjön.
Fiskejournaler för fiskerättsägare Prioritet 3
För att följa uttaget av fisk och därmed ges en möjlighet att följa beståndsutvecklingen bör fiskerättsägare åläggas att föra fångstjournaler. 102
12.4 Utsättningar av fisk
Fiskevårdsplan Linnesjön Ytterligare inplanteringar av främmande fiskarter bör undvikas. Nya arter innebär alltid en påverkan på befintliga arter i någon utsträckning eller så fungerar inte utsättningen, vilket innebär en ekonomisk förlust. En återställning av ursprungliga förhållanden bör emellertid alltid ligga i en fiskevårds områdesförenings intresse. Det är troligt att elritsa tidigare funnits i tillflöden till sjön. Möjligheterna att återutsätta elritsan bör därför göras i samråd med Länsstyrelsen.
Inga utsättningar av främmande arter
Utsättningar av för sjön ej ursprungliga fiskarter bör undvikas.
Prioritet 1 Utplantering av tidigare förekommande fiskarter Prioritet 2
Arter som tidigare funnits i sjön eller tillflödena kan återintroduceras för att skapa ett mer diverst fisksamhälle. Skulle det visa sig att elritsan försvunnit kan en återutsättning vara bra, framförallt som en indikator för vattenkvaliteten. Eventuella utsättningar bör göras i bäckar med låg fysisk påverkan och som inte torkar ut tidvis. Tänk på att tillstånd till utsättningar måste sökas hos Länsstyrelsen.
12.5 Fisketillsynen
De tillsyningsmäns som idag finns i sjön kommer att ha en viktig del i det arbete som föreningen bedriver. Att frekvent visats på sjön skapar en respekt hos fiskande och behovet av tillsyn kan komma att öka i samband med gösbeståndets utveckling. Tillsyningsmän har även en viktig uppgift i att vara en kontaktperson för kortköparna. Att ge tips om fiske eller annan information är en ren serviceuppgift.
Ta fram rutin för tillsynen Prioritet 1
Tillsyningsarbetet sker idag till synes oorganiserat. Lämpligen bör ett visst krav på tillsyn ställas på tillsyningsmännen att de ska utöva sitt arbete under ett visst antal dagar under året. 103
Fiskevårdsplan Linnesjön
Referenser
Allt om fisk. www.fiskbasen.se Ahlmér, B. 1976. Linnesjön. Lantbruksnämnden i Jönköpings län. Artdatabanken. 2012. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Artdatabanken. SLU. www.slu.se Beskow G., G. Rasmusson. 1963. Sjöar och vattendrag i Sverige söder om Norrlandsområdet. Bydén, S., A-M. Larsson, M. Olsson. 1996. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad miljövetenskap. Göteborgs universitet. Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU Degerman, E., P. Nyberg, I. Näslund, D. Jonasson. 1998. Ekologisk fiskevård. Sportfiskeförbundet Edsman, Lennart. Muntliga uppgifter. Institutionen för akvatiska resurser, SLU EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/105/EG Fiskelagen 1993:787. www.notisum.se Fiskeristyrelsen. 1976. Statsbidrag till kostnaderna för bildandet av Linnesjöns fiskevårdsområde i Vaggeryds kommun, Jönköpings län. Dnr 3106/75. Gustavsson, Anders. Fiskerättsägare. Muntliga uppgifter Hamrin, S. 1979. Populationsdynamik, vertikalfördelning och födoval hos siklöja (Coregunus albula L.) i sydsvenska sjöar. Limnologiska institutionen Lunds universitet. Henriksson, L. 2000. Skogsbruk vid vatten. Skogsstyrelsens förlag. Holmgren, K., A. Kinnerbäck, S. Pakkasmaa, B. Bergquist, U. Beier. 2007. Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar. Fiskeriverket. FinFo 2007:3. Kristoffersson, Karin. Jönköpings läns museum. Uppgifter angående bensinrestitution. Lagen om fiskevårdsområden (LOFO) 1981:533. www.lagen.nu Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.
104
Fiskevårdsplan Linnesjön
Lennartsson, T. 2010. Fånga Fiskeresursen. Hushållningssällskapet. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Ansökan om inrättande av Linnesjöns fiskevårdsområde. Dnr 11-379-3378-74. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Beslut om inrättande av Linnesjöns fiskevårdsområde. Dnr 11-379-2819-77. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2004. Bottenfauna i Jönköpings län 2003. En undersökning av bottenfauna på 46 lokaler i rinnande vatten. Med.nr: 2004:26. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2006. Bottenfauna i Jönköpings län 2005. En undersökning av bottenfauna på 46 lokaler i rinnande vatten. Med.nr: 2008:28. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2009. Bottenfauna i Jönköpings län 2008. En undersökning av bottenfauna på 52 lokaler i rinnande vatten. Med.nr: 2009:19. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1997. Nätprovfiske 1994 del 14 Linnesjön. Meddelande 1997:32 del 14 Länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsens Makrofytdatabas. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2009. Provfiskeutvärdering 2004. Meddelande 2009:29. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fiskregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2007. Kalkningar i Lagan och Helgeån. Meddelandenr 2007:43 Länsstyrelsen i Jönköpings län. Karta över potentiellt förorenade områden.
www.lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/miljo-och-klimat/verksamheter-med-
miljopaverkan/fororenade-omraden/Pages/ Karta_over_potentiellt_fororenade_ omraden.asp/ Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2005. Lagans avrinningsområde. Naturvärdesbedömning av vattendrag i Jönköpings län 2005. Meddelande 2005:15 Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planktondatabas. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Sjöregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utsättningsregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1996. Vandringshinder och biotoper. Lagans vattensystem. Meddelande 6/96. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Vattenkemidatabas.
105
Fiskevårdsplan Linnesjön
Länsstyrelsen i Skåne län. 2007. Varför blir Skånska vattendrag och sjöar brunare? ISBN 978-91-85587-67-4. Länsstyrelsens i Stockholms län. www.lansstyrelsen.se/stockholm Medins Biologi AB. 2011. Recipientkontroll i Lagan. Miljöbalken (SFS 1998:808). Naturvårdsverket. 2000. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. Naturvårdsverket. 2003. Undersökningstyp: Biotopkartering – vattendrag. Version 1:2003-06-17. www.havochvatten.se Naturvårdsverket. 2001. Undersökningstyp: Provfiske i sjöar. Version 1.2 010720. Naturvårdsverket. 2008. Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten. Rapport 5801 Nilsson, O. W., R. Smedman. 1994. Fiskar i våra vatten. Ica bokförlag. NORS. Databasen för provfiske i sjöar. Institutionen för akvatiska resurser. Sveriges Lantbruksuniversitet. Nyström, P., M. Stenberg, A. Sandström, L. Edsman, P. Bohman, A. Asp, F. Engdahl, A. Fjälling, M. Ågren. 2013. Förvaltning av signalkräfta i sjöar – en litteraturstudie. Sveriges Lantbruksuniversitet. Institutionen för akvatiska resurser. Aqua reports 2013:1. Nyström, P., M. Stenberg. 2008. Våra sötvattenkräftor – spelar de någon roll? Stockholm vatten. Nöbelin, F. 2012. Linnesjön 2012. Standardiserat nätprovfiske. Huskvarna Ekologi. Projekt Vattensamverkan. Lillån: Lagan- Linnesjön.
www.lansstyrelsen.se/jonkoping
. Riksantikvarieämbetet. www.raa.se Rydgren, Martin. Muntliga uppgifter. Havs- och vattenmyndigheten Schreiber, H., O. Filipsson, M. Appelberg. 2003. Fisk och fiske i svenska insjöar 1860 1911. Fiskeriverket. FinFo 2003:1. SERS. Databasen för provfiske i vattendrag. Institutionen för akvatiska resurser. Sveriges Lantbruksuniversitet. Linnesjöns fvof föreningsarkiv
106
Fiskevårdsplan Linnesjön
Sandell, B. 1980. Begränsad limnologisk undersökning av Linnesjön, inom Vaggeryds kommun, sommaren 1980. B S Sötvattenkonsult. Sandell, B. 1992. Limnologisk uppföljning av Linnesjön inom Vaggeryds kommun: Planktonundersökningar och översiktliga kartering av högre vattenvegetation samt påväxtundersökningar i fem tillflöden och utflödet, sensommaren- hösten 1989. B S Sötvattenkonsult. Skogsstyrelsen. 1999. Nyckelbiotoper och andra värdefulla biotoper.
Svenskt Sjöregister. 1996. SMHI Sölscher, H. 1973. Utredning om rätten till fiske i den inom Tofteryds och Hagshults socknar belägna Linnesjön samt i den därifrån rinnande Lillån, till den del den är belägen inom hemmanet Mölnarps gränser, och i tillrinnande vattendrag inom Linneryds och Sjöeryds gränser. Vaggeryds kommun. 1981. Anmälan enligt miljöskyddsförordningen om ändrat utsläpp av avloppsvatten från Stiftsgården Tallnäs på fastigheten Sjöeryd 1:38 i Vaggeryds kommun. Dnr: 11.183-1225-81 0665-51-001. Vaggeryds kommun. 1971. Anmälan enligt miljöskyddslagen om utsläpp av avloppsvatten i dike med avrinning till Linnesjön från Stiftsgården Tallnäs på fastigheten Sjöeryd 1:38 i Vaggeryds kommun. Dnr: 11.183-2269-71. Vaggeryds kommun. 2012. Översiktsplan 2012.www.vaggeryd.se Vattendom A 14/1965. Ansökan om ändrade bestämmelser rörande ålyngelutsättningen i Lagan mm. Söderbygdens vattendomstol Vattendom VA79/1979. Omprövning av fiskeavgift för Karlsfors kraftverki Lagan i Värnamo socken, Jönköpings län. Växjö Tingsrätt. Vattendomstolen. VISS. VattenInformationsSystem Sverige
107
Bilaga 1. Djupkarta
Fiskevårdsplan Linnesjön 108
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 2. Beslut om bildande av Linnesjöns fvof
109
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 3. Ordlista sjötermer
Avrinningsområde
Det område som uppströms en viss punkt bidrar till vattenföringen i denna punkt. Avgränsningen mot angränsande vattensystem kallas vattendelaren.
Topografisk karta
Den topografiska kartan är i skala 1:50 000, d v s en centimeter motsvarar 500 m.
Sjökoordinater
Anger koordinater i sydlig-nordlig och västlig-östlig riktning för att lätt kunna lokalisera läget. Hämtas från ”Svenskt Sjöregister”.
Sjövolym
Erhålles genom att multiplicera medeldjup och areal.
Medeldjup
Summan av alla uppmätta lodpunkter dividerat på antalet lodpunkter.
Teoretisk omsättningstid
Omsättningstiden beräknas som sjövolym per årlig avrinning och är ett mått på hur lång tid det teoretiskt tar att byta ut allt vatten i sjön. Variationer i sjön kan förväntas genom att strömbilden varierar. Viktig parameter för bl a försurningspåverkan och kalknings möjligheterna.
Strandlängd
Den totala längden av sjöns stränder inklusive öar.
Flikighetstal
Sjöns flikighetstal fås genom att dividera sjöns strandlängd med längden på omkretsen av en cirkel med samma yta som sjön. Ju högre flikighetstal desto mera vikar mm finns i sjön. 110
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 4. Ordlista vattenkemiska parametrar
Surhet
Surhetstillståndet bestäms i första hand efter vattnets alkalinitet, då vattnets förmåga att motstå ett syratillskott är viktigare än mängden vätejoner ur ekologisk synpunkt, men om alkalinitet saknas kan pH-värdet användas.
pH-värde
Ett mått på antalet vätejoner i vattnet.
Alkalinitet
Ett mått på vattnets förmåga att neutralisera syror, d v s dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner utan att reagera med pH-sänkning.
Siktdjup
Siktdjupet beror av hur långt ner i vattnet som solljuset förmår att tränga. Ett litet siktdjup innebär att det nedträngande ljuset absorberas kraftigt. I sura sjöar tenderar siktdjupet att öka.
Kväve
Kväve i naturliga vatten förekommer i många olika former. Kvävgas (N 2 ) löst i vatten, nitrat, ammonium och nitrit. Nitrit är den oorganiska kväveform som utgör mellansteg vid mikrobiella oxidations- och reduktionsprocesser mellan ammonium och nitrat. Nitrat är den oorganiska kväveform som förutom ammonium och urea används av primärproducenterna som kvävekälla. En hög nitrathalt kan orsaka kraftig algtillväxt. Ammonium bildas vid nedbrytning av proteiner och andra kväverika föreningar.
Fosfor
I naturvatten förekommer fosfor som löst oorganiskt fosfor, löst organiskt bunden fosfor samt partikulärt bunden, oorganisk eller organisk, fosfor. En hög halt av fosfor är normalt en indikation på övergödning. Fosfor är vanligen det begränsande ämnet i sötvatten för produktionen.
Färgtal
Humusämnen, samt järn- och manganföreningar, ger vatten en brun färg. Ökande färgtal är ett mått på ökande humushalt. 111
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 5. Effekter av miljögifter
Kvicksilver
Kvicksilver förekommer idag i höga koncentrationer i alla ytvattenförekomster i Sverige
(VattenInformationsSystem Sverige).
Kvicksilver är en tungmetall som använts i många olika sammanhang, som betningsmedel i utsäde, i pappersmassa, som konserverings medel i mediciner, i amalgam till tandfyllningar, termometrar m.m. Metalliskt kvicksilver omvandlas till metylkvicksilver av sulfatreducerande bakterier i syrefattiga miljöer. Metylkvicksilver bioackumuleras och det kvicksilver som finns i fisk är nästan uteslutande metylkvicksilver. Inga direkta negativa effekter har noterats hos fisk.
(Degerman et al)
Kvicksilver är kraftigt toxiskt och kan skada bland annat nervsystem, muskler, njurar och immunförsvar. Högsta tillåtna halt av kvicksilver i
biota
anges i EG`s ramdirektiv för vatten (
2008/105/EG
) till 20 mikrogram per kilogram (µg/kg). 112
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 6. Enkät riktad till fiskerättsägare
Enkät - Fiske i Linnesjön FVOF
Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en fiskevårdsplan för Linnesjön, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta sjöns fiskbestånd. Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta. Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se. Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!! 1.
När började du fiska i Linnesjön? 2.
Vilken/vilka fisk/kräftarter är särskilt intressanta vid ditt fiske i Linnesjön? 3.
Vid provfisken i Linnesjön har abborre, mört, gädda, sik och gers fångats. Känner du till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa? I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta? 4.
Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek förekommer för respektive art. 113
Fiskevårdsplan Linnesjön 5.
Känner du till någon yttre påverkan, t ex omfattande skogsbruk eller lantbruk i anslutning till sjön eller tillrinnande vattendrag, andra utsläpp i sjön eller tillflödena, omfattande dikning, förorenade områden, vattenuttag, reglering mm, som kan påverka fisken i sjön eller vattenkvaliteten? 6.
Med vilka redskap bedriver du ditt fiske? Ange antal av varje typ samt maskstorlek, längd och antal krok. Handredskap Nät/garn Ryssja Långrev Kräftmjärdar 7.
Fångstuppgifter säsongen 2012.
Redovisa endast personlig fångst. Redovisa behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Vad gäller fångsten av signalkräfta, ange om möjligt såväl antal som vikt. Redovisa gärna också största fisk i kg samt kräfta i mm. FISKART Abborre Gädda Sik Signalkräfta Övriga arter Behållen fångst Återutsatt fångst Största exemplar 8.
Övriga kommentarer.
Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du gärna beskriva dessa. 114
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 7. Enkät riktad till fiskekortsköpare
Enkät - Fiske i Linnesjöns FVOF
Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en fiskevårdsplan för Linnesjön, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta sjöns fiskbestånd. Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta. Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se. Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!!
1.
Fångstuppgifter säsongen 2012.
Redovisa endast personlig fångst. Redovisa behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Redovisa gärna också största fisk i kg. FISKART Abborre Gädda Sik Övriga arter Behållen fångst Återutsatt fångst Största fisk
2.
Vid provfisken i Linnesjön har abborre, mört, gädda, sik och gers fångats. Känner du till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa? I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta?
3.
Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek förekommer för respektive art. 115
Fiskevårdsplan Linnesjön
4.
Övriga kommentarer.
Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du gärna beskriva dessa. 116
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 8. Återutsättning av fisk
1.
Tång/peang är nödvändiga för kroklossning. 2.
Använd håv, gärna knutlös och gummerad, vid landning av fisk. Använd absolut inte huggkrok. 3.
Som alternativ kan s k lip-grip användas. Den har principen av en hovtång och kan köpas i fiskebutiker. Köp en som kan rotera eftersom större fisk lätt vrider sig runt sin egen axel. Det finns även lip-grip med våg för att ytterligare underlätta hanteringen om man vill väga fisken. Väg dock ej riktigt stor fisk på detta sätt och inte heller romstinna fiskar. 4.
Vägning av fisk kan ske i särskilda vågsäckar som kan köpas i fiskebutiker, men en vanlig IKEA-kasse fungerar väl. Vägningen av större fisk, t ex gädda, ska helst ske vågrätt. 5.
Vid avkrokning av fisk bör en avkrokningsmatta användas för att undvika skador på fisken. Som alternativ kan ett liggunderlag användas omvirad med en stor plastsäck. På fuktigt underlag, t ex mossa kan fisken läggas direkt på marken. 6.
Se till att händer och underlag är fuktiga vid hanteringen. 7.
Återutsättning av fisk bör ske skyndsamt. 8.
Viktigt att tänka på är att drillning i varmt vatten ökar riskerna för fisken. Drilla därför inte fisken onödigt länge. 9.
Är fisken trött kan ”konstgjord andning” användas. Fisken förs fram och tillbaka i vattnet för att öka genomströmningen förbi gälarna. 117
Fiskevårdsplan Linnesjön
Bilaga 9. Ett urval tidningsurklipp
118
Fiskevårdsplan Linnesjön 119
Fiskevårdsplan Linnesjön 120
Fiskevårdsplan Linnesjön 121
Fiskevårdsplan Linnesjön 122
Fiskevårdsplan Linnesjön 123
Fiskevårdsplan Linnesjön 124