Transcript Kända? och okända Ljusnebor 1

__________________________________________________________________________________________
MEDLEMSBLAD FÖR FORSKARFÖRENINGEN ALIR, SÖDERHAMN MED OMNEJD.
Årgång 28, nummer: 4/2011
Kända? och okända Ljusnebor
Flera av personerna finns namngivna på baksidan av fotografiet, men många saknas. Kanske någon
känner igen några fler, och vad det är för tillställning personerna är samlade till, var och när.
Bakre raden fr. v. 1 Helen Hillström, 2 okänd, 3 Olga Norlén 4, 5, 6, 7 okända, 8 Ellen Ljunggren, 9 okänd.
Mittre raden fr. v. 1 Elsa Hellström, 2 Birger Andersson, 3 Elna Alvin (som hade SAGA- kiosken),
4 Ruben Ståhlberg, 5 Gunnar Edqvist, 6 okänd.
Främre raden fr. v. 1 Karl Hellström, 2 Sven Ljunggren (som hade OSCARIA skoaffären) samt 3 okänd.
1
Alir Anor nr 4 december 2011
Omslagsfotot är taget av Willy Jansson och finns med i DiBiS med nummer XLJ 01475 och LWJ 00059.
DiBiS har nämnts tidigare i Anorna och det är en sida som är väl värd att besöka på nätet, www.dibis.se.
I detta nummer:
Om Alir, föreningsinformation..............................2
Artiklar
Från redaktionen av Lars-Olof Eklund..................2
Kattön i Norrala av Sigvard Bodin ......................7
Ordföranden har ordet av Rutger Brodd................3
En vandring i minnen av Elenor
Svensson................................................................7
Rapporter
Amanda Sofia Doktare-Barnmorska i Skog under
1890-talet av Helen Doktare/Karl Erik
Laurin............................................................... ....9
Intryck från Släktforskardagarna i Norrköping av
Lars-Erik Almberg.................................................4
Hans Hanner om ”Inrikes Pass” av Rutger
Brodd.....................................................................5
Medlemsinformation
Snart dags för medlemsavgiften..........................12
Medlemsmöte i museiförråd av Rutger Brodd......6
Vårens program...................................................12
Om ALIR
Forskarföreningen ALIR, lokalförening för släkt-, person- och bygdeforskning, bildades i mars 1977. Föreningens
namn är taget efter folklands- namnet Alir, en medeltida beteckning för området kring Ljusnans dalgång i södra
Hälsingland. Föreningen har som sitt främsta intresseområde socknarna Söderala, Mo, Norrala, Trönö, Skog och
Söderhamns stad med närområden.
Föreningen är medlem i Sveriges Släktforskarförbund.
Medlemsbladet ALIR anor utkommer 4 gånger per år, den 25:e i månaderna mars, juni, september, december.
Manusstopp är den 25:e månaden före utgivning. Artiklar i denna publikation får, med angivande av källa,
kopieras eller på annat sätt återges.
Skicka gärna in artiklar, antavlor, tips och idéer till redaktören via e-post eller vanlig post. Redaktionen
förbehåller sig rätten att redigera insänt material i signerade artiklar.
Du kan bli medlem i Alir genom att sätta in 120 kr på Plusgiro 913009-7. Föreningens hemsida:
www.alir.se
Ordf: Rutger Brodd, Abraham Bäckgatan 1,
302 27 Halmstad. Tel. 035-21 07 61
826 39 Söderhamn. Tel. 0270-123 93
E-post: [email protected]
E-post: [email protected]
Red-medlem: Karl Erik Laurin.
Sekr: Rigmor Strandberg. Tel. 073-153 60 36
Tel. 0270-42 02 13, 070-394 60 91
E-post: [email protected]
E-post: [email protected].
Kassör: Lotta Dehlin. Tel. 073-031 49 03
Ansvarig utgivare: Rutger Brodd.
E-post: [email protected]
Redaktör: Lars-Olof Eklund, Sven Jonsons gata 3
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Från Redaktionen
Se på rubriken! Karl Erik Laurin och jag har fått kontakt och fastän vi inte har setts öga mot öga ännu så har vi
börjat bollat litet idéer om att ”lyfta ansiktsdragen” på Anorna. Vi vill ha artiklar under särskilda teman med
anknytning till Söderhamns gamla stad och omlandet som föreningens verksamhet riktar sig till.
Själva har vi två förslag: ”Gårdar i Söderhamns kommun”. Det finns många vackra gårdar inom kommunen,
varför inte visa dem. En presentation av föremålet i en kortare text kan vara nödvändigt.
”Människor att minnas i Söderhamns kommun”. Vardagsmänniskor som inte tidigare varit synliga inom
kommunen men ändå utfört gärningar som bör framhållas.
Fritt fram för föreningens medlemmar att till redaktionen insända förslag.
Lars-Olof Eklund och Karl Erik Laurin
2
Ordföranden har ordet
Så har ännu ett år nästan gått till ända och jag hoppas att de flesta kan
lägga det till handlingarna som ett lyckat år. I föreningen har vi
genomfört det som var planerat men jag tycker att uppslutningen från
medlemmarna på våra aktiviteter är dålig. Vi är ju över 200
medlemmar men vi ser ca 10 till 15 av dem på möten och det är
oftast desamma varje gång. Så är det tydligen i de flesta ideella
föreningar i dag om man får tro det som skrivs och hörs om
föreningslivet.
För min del är det sista året som jag är ordförande. Jag går snart in på
mitt åttionde år och beslutat mig för att lämna styrelsen i Alir och
överlämna det ansvaret till någon annan med fräscha idéer om
verksamheten. Det är alltså dags att hitta någon som vill ta på sig
jobbet som ordförande och väljas vid årsmötet i mars 2012. Kontakta
valberedningen (Mona Ljung och Tore Haglund) om du har något
förslag.
Att få till och ge ut Alir Anor fyra gånger om året har varit ett bekymmer. Det är svårt att få ihop
material till ett föreningsblad på 12 sidor för det kräver att medlemmar är delaktiga och sänder in någon
berättelse som har anknytning till släktforskning. Vi har inga reportrar som gör artiklar och referat till
bladet. Som ni nog märkt har jag känt mig ”tvingad” att skriva om sådant som hänt i föreningen vilket
kanske blivit enformigt.
Styrelsen har tagit fram program för våren 2012 som redovisas i detta blad och det innehåller sedvanliga
aktiviteter som årsmöte, medlems- och forskarträffar, nybörjarkurs i släktforskning, släktforskningens
dag med öppet hus m m. Till nybörjarkurser har vi en kölista efter vilken vi kommer att kontakta de som
anmält sig för att höra om det passar till våren. Första datorkursen har genomförts denna höst.
Till sist vill jag önska alla ALIR-medlemmar en God Jul och Ett Gott Nytt År.
Rutger Brodd
__________________________________________________________________________________
Urban Sikeborg tar emot Örnbergpriset vid Släktforskardagarna i Norrköping
3
Rapporter
Besök på Släktforskarkonferensen i Norrköping 27 augusti och att bygga släktträd
Lars-Erik Almberg
Jag var i Norrköping lördagen den 27 augusti på
släktforskarkonferensen. Deltagandet var mycket
stort. Arrangörerna uppskattade antalet till över
fyratusen deltagare. Det var 75 utställare där och
23 föredragshållare. Jag hade främst siktat in mig
på att få lyssna till Elisabeth Reuterswärd om
”Fader okänd”, Karl-Ingvar Ångström om
karthjälp vid forskning och Bodil Jönsson om ”att
bli gammal i en ny tid”. Men ingen av dem kom
att tala till mina öron. Biljetterna tog slut redan när
mässan öppnade och för oss som inte var från
Norrköping eller övernattat där så var det för sent.
Vi var många som rest långt och blev besvikna
över att inte få ta del av föreläsningarna. Men i
alla fall fick jag nöjet att lyssna till Christopher
O’Regan i den stora konferenssalen när han
berättade om livet på Gustav III ’s tid och
jämförde dåtid med senare tider. Christopher är
mycket duktig, humoristisk och medryckande på
sitt sätt och fick också stora applåder från
publiken.
betalande ”master” som kan ge icke betalande
medarbetare ett godkännande att bygga i trädet.
Om presentationen ska vara publik eller begränsad
till en inre krets kan beslutas av den som laddar
upp sina uppgifter på samma sätt som man kan
göra på Facebook och i Geni. Till skillnad mot i
Facebook behöver inte alla foton göras publika.
Beträffande källredovisningen och trädens kvalité
så är My Heritage inte mycket bättre än Geni.
Representanten menar att det är upp till var och en
att bedöma trovärdigheten och att man inte bör
koppla ihop med en annans forskning om man inte
tror på att trädet är kvalitetssäkrat eller om
källhänvisningar saknas. My Heritage anger också
på sin hemsida att de inte kan garantera äktheten i
träden. Vill man inte länka samman olika träd så är
det inget hinder att flera personer bygger upp
parallella grenar med olika uppgifter om samma
personer och inte kopplar samman dem i ett
gemensamt träd.
En annan konkurrent som erbjuder byggande av
sådana här träd och som är på frammarsch även
här i Sverige är Ancestry.com. Jag hann dock inte
prata med dem men de var mycket stora på mässan
och en huvudsponsor. De uppger i sin broschyr att
de den 1 juni i år hade 25 miljoner släktträd med
2,5 miljarder namn och 60 miljoner foton och
berättelser i sin databas.
En monter jag hade tänkt besöka, som enligt
preliminärprogrammet på Internet skulle finnas
där, var Geni Inc. De har en site på nätet där
frivilliga kan bygga sitt eget släktträd och koppla
samman det med andras. Men Geni hade inte
kommit. Eftersom jag själv provat programmet
hade jag tänkt fråga dem om hur de ser på att det
nästan utan undantag saknas källhänvisningar i de
släktträd som byggs upp här och hur Geni tänkt sig
att komma till rätta med tillförlitligheten och
trovärdigheten. Tyvärr fick jag inte något svar på
detta och inte ens en möjlighet eftersom Geni hade
dragit sig ur och inte fanns representerade på
mässan.
Det fanns som sagt många utställare på mässan
och jag har ingen möjlighet att räkna upp alla
dessa som jag besökte. En av de intressanta var
Genealogiska Föreningen som visade upp sitt
klipparkiv över tidningsnotiser hämtade från
Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter från 1936
till 1990. Det är notiser och artiklar om födda,
vigda och döda och lite till och ofta med
fotografier.
Istället fick jag träffa en av deras konkurrenter
”My Heritage” som fanns i en monter på samma
plats som Geni skulle ha funnits. Här fick jag
tillfälle att prata med deras representant Lawrence
Harris, bosatt i London och som är engagerad i
den engelska programserien ”Who do you think
you are?”. My Heritage är ett israeliskt företag.
Deras koncept är i princip detsamma som Geni
har. Undantag är att personernas geografiska
platser även kan visas på karta och att kopplingar
till andra släktforskares grenar även kan göras
genom bildigenkänning. En dator jämför
ansiktsbilder, som laddats in på personen, och
föreslår en koppling om matchning finns. På
samma sätt som Geni hittills haft finns en
Ett annat intressant projekt som startats på GF är
”Inrikes pass” som går ut på att upprätta ett
sökbart personregister till de passhandlingar som
finns bevarade över hur personer reste inom landet
och hur de såg ut. Passen börjar vid 1813 och går
framåt i tiden till 1860. Det fanns inte fotografier
vid denna tid så istället gavs ofta en detaljerad
beskrivning över utseendet. Projektet är i full gång
och resultatet görs successivt tillgängligt för GF:s
medlemmar.
Vid ett bord intill entrén fanns en representant från
4
Gävle som jag bytte några ord med. Han var
mycket stolt över att nästa års Släktforskardagar
kommer att förläggas till hans kommun. Platsen
blir Högskolan i Gävle, på gamla I14:s
kasernområde. Naturligtvis hann vi också med att
nämna några lumparminnen eftersom vi båda gjort
vår militärtjänstgöring där.
samma område som mässhallarna. Många roliga
och nostalgiska prylar fanns där. Särskilt trevligt
var att se hundratals tidstypiska små hemmaprylar
som kom farande förbi besökaren på ett
transportband. Det var bruna mjölkflaskor, en
pyramidformad tetrapac-kartong för mjölk,
gammal handvisp med kugghjul, svart fyrkantig
ficklampa med hänghandtag, en läderslungboll,
televinkendocka, kvartslampa, svart bakelittelefon,
barbydocka, en bok ”Konsten att umgås med
flickor”, etc…etc… . Ja, man kan bli nostalgisk
för mindre.
Mässan fortsatte även på söndagen men för mig
var en dag tillräckligt. Avslutningsvis så hann jag
emellertid också med gratisbesök på Norrköpings
stadsmuseum och Arbetets museum som ligger i
_____________________________________________________________________________
Hans Hanner om ”Inrikes Pass”
Rutger Brodd
Hans Hanner, representant från Genealogiska
Föreningen i Stockholm, gästade Alir den 22
september och berättade om ”inrikes pass”.
1914 var alltså resandet över gränserna fritt.
Det var intressant att lyssna på Hans redogörelse
men det skall nog till speciella behov för att forska
i dessa journaler.
Genealogiska Föreningen (GF) driver ett projekt
att lägga ut passhandlingar på nätet för att vara
sökbara i släktforskningen.
GF bildades 1933 och var en rikstäckande
släktforskarförening i Sverige med upp till 5000
medlemmar. Med GF:s regionföreningar bildades
1986 Sveriges Släktforskarförbund och därmed
sjönk GF:s medlemsantal avsevärt.
Passhandlingar finns i landsstatens arkiv och
polismyndighetens
arkiv
i
landsarkiven.
Myndigheterna var intresserade av var och av vem
passet var utfärdat samt varthän passageraren hade
rätt att bege sig och med vilka villkor. Passen var
tidsbegränsade från dagar till år.
Under 1800-talet fick man inte resa från en plats
till en annan utan att ha giltigt bevis på sin resa.
Detta fick man begära hos högsta myndighet där
man bodde. Hade man inte ett tillstånd att vistas på
annan ort än där man bodde kunde man bli
omhändertagen.
I en passjournal från Söderhamn januari 1814
utfärdat av magistraten kan läsas. Se bild.
Fd soldaten Nils Sundberg, 26 år, lång och smal
till växten med blå ögon och mörkt hår” skall resa
från Sala till Torp socken i Medelpad under 28
dagar .
År 1812 kom ett kungligt påbud: ”Om resandes
skyldighet, att med behörigt pass, vara försedde,
samt vad därvid bör iakttagas”.
Fd Gesellen Anders Gustaf Holmström, 23 års
ålder, stadig växt, ljusblå ögon och ljusrött hår,
skall resa från Söderhamn till Stockholm och
Göteborg under 4 månader.
Fram till 1860 gällde passtvång för både in-och
utrikes resande. Den som ville resa utrikes eller
ville resa in i landet måste ha pass. Likaså måste
den som reste inrikes till orter där han eller hon
inte var känd medföra pass, som vid anfordran
skulle kunna uppvisas. Det var också förbjudet att
lämna skjutshästar åt resande som saknade pass.
Sådana utfärdades av länsstyrelserna eller i vissa
fall av magistraterna i städerna. Efter 1860
upphörde passtvånget och man behövde inte pass
vare sig för inrikes eller utrikes resor. Först i
samband med första världskriget återinfördes
passen för utrikes resor. Under perioden 1860 –
Råd- och Handelsmannen Petter Sundgrens son
Gymnasisten Jan Sundgren och Handelsbetjent
Vedin, Skall resa till Uppsala och Stockholm
under 6 veckor.
Här några källor om passens historia i Sverige.
Hans Hanner: ”Arkivskatten Inrikes pass”, i
Diskulogen nr 89 2010.
Anna-Britta Lövgren: ”Passet – vägens dokument”
5
http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s.?id=43&vid=
703
http://www.genealogi.net/
Klicka på ”Inrikes Pass” för att läsa om projektet.
För Gfs projekt, gå in på
______________________________________________________________________________
Medlemsmöte i museiförråd
Rutger Brodd
Medlemsmötet den 25 oktober hölls i Föreningen
Söderhamns Museums förråd Oxtorget 1.
borgmästarinnan Ellen Sonesson, dir P L Jernberg,
byggmästare Anders Nisser och läroverksadjunkt
E Tiselius. Ett förslag väcktes att söka förvärva
den s k vattenmangeln i Söderhamn till blivande
museibyggnad.
Elisabeth Breig berättade först hur den samling
som där finns har kommit till och hur föreningen
bildades av en samling kulturintresserade
människor i Söderhamn ca 1913.
Nisser och Jernberg gick upp till borgmästare
Sonesson med en ”tiggarelista” och då bad denne
att få behålla listan tillsvidare då han ville tala med
sin hustru i saken. Följden blev att han ensam
inköpte borrhuset för 8000:- och lät stadsarkitekt
Fuhre restaurera och inrätta byggnade till museum
som blev klart 1915. Sonesson överlämnade
byggnaden till staden som en donation med villkor
att museiföreningen skulle få disponera den för
sina samlingar
Ur en skrift om bildandet har jag hämtat följande:
”År 1911 anordnade Gästrike-Hälsinge nation i
Uppsala sin hälsingestämma i Söderhamn med
sedermera ärkebiskop Nathan Söderblom som
högtidstalare och likaledes sedermera
landshövding Artur Engberg som kassör och med
så lyckat ekonomiskt resultat att styrelsen för
stämman beslöt att donera 300:- som en grundplåt
till ett hantverksmuseum och skulle beloppet tills
vidare förvaltas av Hantverksföreningen.
Denna, byggd 1748 och ritad av Christofer
Polhem, var det gamla borrhuset som tillhört
Söderhamns Gevärsfaktori och är en av stadens
vackraste byggnader.
Vid ett föredrag anordnat av Söderhamns
Arbetarinstitut den 29 november 1912 talade
amanuensen vid Nordiska Museet, fil. dr. S
Ambrosiani över ämnet Hembygdsmuseet.
Ordföranden i Söderhamns Hantverksförening
fabrikör J A Norell hade samtidigt genom annons i
stadens tidningar inbjudit åhörarna att efter
föredraget kvarstanna och diskutera frågan om ev
bildande av en fornminnesförening i Söderhamn.
Det visade sig att de närvarande voro eniga om
bildandet av en sådan förening och ej mindre än
43 personer anmälde sig genast för inträde i
Föreningen Södra Hälsinglands Fornminnesvänner
och en interimsstyrelse tillsattes.
På hösten 1913 inköpte föreningen en samling
gamla föremål från herrar Lindén och Jonsson i
Edsbyn för ca 1100:- vilka utgöra grundstommen
för de nuvarande samlingarna”.
Under årens lopp har många gamla saker skänkts
till föreningen och dessa finns i förrådet som
besöktes.
Deltagarna rev och slet (mycket varligt) i hyllorna
och tyckte det var intressant med allt som fanns
där.
Från detta förråd hämtas de saker som visas i
Söderhamns Museum som än i dag inryms i det
gamla Borrhuset.
Den 22 februari 1913 hölls sammanträde med den
nybildade fornminnesföreningen då stadgar antogs
och till styrelse valdes dir V Tham j:r,
6
Artiklar
Kattön i Norrala
Sigvard Bodin
På ”Kattöa” bodde ett antal hushåll i mindre
gårdar. Man hade någon ko, get och i övrigt
sysslade man med olika hantverk och hjälpte
traktens bönder. Området hör till Boda. Hur
namnet uppkommit är okänt. Här bodde under
lång tid båtsmän.
född 1661 i Svarven 3 vigd 1699 i Söderala, då
hon var i tjänst hos regementsskrivaren i Söderala,
död 1739.
1623 föddes Göli här. Hon avled 1693.
Hans Olofsson dog 1735 och Anna 1749. Hon
erhöll fattigunderstöd en tid. Som ung piga reste
hon till Pommern, kom sedan hem och blev piga
hos befallningsman Hall på Nygården.
1725 avlider Maria Persdotter 70 år gammal.
1726 fick Margareta Hansdotter en oäkta son.
1688 fick båtsman Anders Andersson Liten (16611736) och en annan Göli Eriksdotter en dotter.
Anders gifte sig en andra gång 1734 med Barbro
Persdotter i Ringa.
1737 den 6 juni lades afskedade båtsman på
Kattön Anders Andersson Snar, vulgo Knyn, i
mullen som 2 dag Jul 1736 fallit huvudstupa och
så död i källan och vattustället. Hölts efter honom
extra ordinarie Ting och dömdes till tillbörlig
Christl begrafning, emedan ett ämbar låg stjälpt
vid vattuhålet och eljest hade vittnesbörd om ett
Christl lefwerne.76 år gl.
1691 omtalas t ex Cronones Båtaman Hans
Olofsson med hustrun Margareta Persdotter, då de
var faddrar vid ett dop i Boda. Han var född 1650
okänt var och hustrun 1669 i Gulleråsen i Rättviks
socken. Han avled 1735 85 år gammal.
Hustrun dog 1709 efterlämnade 6 barn bl a
Margareta kallas ”Kattös Magga”.
1739 vigdes Jon Hansson Liten med ”ärliga” pigan
Cherstin Olsdotter från Björtomta i Rengsjö. Hon
hade fått goda vitsord av prästen i Rengsjö, som
kunde tillåta henne äktenskap med Jonas på
Kattön. Jonas var född 1692 på Kattön och hade
varit soldat i Arbrå till 1719 i 4 år. Han kom
oskadd hem från Norge 1718 från Karl XII:s
fälttåg och dog 1752-12-20. Han gick under
namnet Kattös Jonas.
Han ingick ett andra gifte 1709 med Anna
Persdotter född 1669 i Gulleråsen, Rättvik,
troligen tvillingsyster till Margareta. De fick 3
barn, varav 2 dog i späd ålder.
1692 nämns en båtsman Thomas Olofsson , som
var född i Vad. Sysselsatte sig för övrigt med
”sömande”. Han var gift med Margareta
Olofsdotter och senare med Brita Bertilsdotter
______________________________________________________________________________
En vandring i minnen
Elenor Svensson
Kvarteret Slaktaren på en ritning från 1942
7
Nio medlemmar träffades den 7 april på
Kungsgatan nedanför kvarteret Slaktaren.
Ingegerd Asplund var vår guide för kvällen och
hon skulle visa oss runt i sitt barndomskvarter.
Vilken intressant guidning det blev! Trots att det
blåste mer än lovligt den kvällen. Vi höll fast oss i
varandra och i Ingegerds rullator och kämpade oss
fram
Innan vi gick uppför Timmermansgatan berättade
Ingegerd att när hon växte upp fanns inget av
husen närmast Kungsgatan. Det första huset som
har fastighetsbeteckningen Slaktaren 4, flyttades
dit rullandes på stockar från ”Kulturområdet” som
ligger mellan Styrmansgatan och Kaptensgatan.
Hörnhuset, som låg på v. sida i kvarteret
Skepparen, ägdes av färghandlare Pettersson och
övertogs av sonen Gösta. I det huset som i de
flesta i kringliggande kvarter fanns lägenheter för
uthyrning, ägaren hade ofta 2 rum och kök och
hyrde ut en eller ett par lägenheter med ett rum
och kök samt enkelrum med järnspis.
Nästa hus på samma sida, Skepparen 10 ägdes av
Karl Hammarström med fru och 4 barn. Fru
Hammarström som varit modist, var vid promenad
på stan, alltid klädd i hatt, kappa eller dräkt, och
maken i överrock, hatt och cigarr. 1968 övertog
Ingegerds syster Ingrid Tjernström och hennes
man huset. De rustade upp det från grunden, men
behöll alla fina spegeldörrar, lister och kakelugnar.
I gårdshuset bodde först en familj och senare en
sömmerska.
Huset på motsatta sidan, Slaktaren 5, var
kakelugnsmakare Holmqvists hus. De var en stor
familj med många pojkar, en del ärvde faderns
yrke.
Huset ovanför, Slaktaren 7, byggdes av en
Wallgren. Han lär ha yttrat att han skulle bygga ett
hus som inte var likt de andra och han infriade
verkligen sitt löfte. Givetvis bodde flera familjer i
huset. Efter Wallgren blev Arvid Brandt med
familj ägare till huset.
Hörnhuset mot Norrtullsgatan, Slaktaren 11, består
av 3 hus. I Ingegerds barndom kallades alltid
Timmermansgatan för ”Björkmans backe”
antagligen namn efter tidigare ägare. Den var ett
kärt tillhåll för kälkåkning vintertid. Det har
funnits en speceriaffär i gårdshuset mot
Timmermansgatan i början på 1900, och i
källarplanet (i huset med brandmuren) var ett
bageri med vedeldad ugn, kring 30-talet. Bagare
Berggren bodde på andra sidan gatan. Några
familjer kan minnas, Lindgrens, Fahlkvist,
Johansson, Hollanders och Thybäcks. Bagare
Karlsson, som även hade speceriaffär på
Villagatan, blev nästa ägare, och Ingegerd som
växte upp i huset intill, kan ännu känna doften av
nybakade wienerbröd och råglimpor
Vi har nu svängt av mot värmeverket och det
första huset vi får höra lite om är Slaktaren 8. Det
byggdes 1878 och förvärvades 1915 av Edvin
Asplund, metallgjutare vid Svenska Maskinverken
som det hette då. Där växte Ingegerd och Ingrid
upp med tillgång till en härlig liten trädgård, med
bärbuskar, grönsaksland, fruktträd och lekstuga.
Under första världskriget och en bit in på 20-talet
hade familjen höns men när det blev olönsamt
blev hönshuset ett sommarrum där Ingegerd och
grannflickan Ulla-Britt sov över ibland. Om
vintrarna byggdes rejäla snökojor på gården, och
när det varit cirkus i stan lekte kvarterets barn
förstås cirkus. Fadern spände upp ett rep inne på
gården där de gick på lina, Ingegerd fick åka
skottkärra på linan. Då fadern skulle köpa
hönsfoder fick Ingegerd åka i skottkärran nerför
Stabbläggargatan till Lantmanna. Övriga boende i
huset var familjen Danielsson som bodde i huset i
40 år, fam. Ivar och Elsa Larsson med dotter
Astrid, ”tant” Lindström med dottern Greta, ivrigt
virkande, i ett sk. järnspisrum, och senare även
fam. Arvid Jansson. Ingegerds far Edvin startade
1940 ett gjuteri på gården. När fadern dog 1950
tog Ingegerd över gjuteriet och drev det till 1988.
Slaktaren 9 var ett av tre hus som tillhörde staden,
men hyrdes ut. Familjen Widahl, far och sonen
Jonas var skomakare och hade verkstaden på
Norralagatan. En av kvinnorna i familjen var
stickerska. Där bodde också en familj Lundgren
samt Johanssons med barnen Ulla-Britt och Rune.
I huset längst ner på Norrtullsgatan, Slaktaren12,
bodde många familjer. Fröknarna Söderman och
Frits, Englunds, Andreassons, Paulssons, Familjen
Käck, och lite senare, åkeriägaren Jonas Svensson.
Hans dotterson Sune var med på vår vandring.
Stall för 2 hästar fanns på gården och finns
fortfarande.
Nedanför, där värmeverket nu är, var ett litet
skogsområde innan ”nya IP ” byggdes.
Nu var det dags att se på husen på andra sidan
Norrtullsgatan. Havren 7 ägdes av en taxichaufför
Nordin som anlitades när familjen Asplund skulle
åka till släkten i Långvind vid midsommar.
Nästa hus, Havren 4, förvärvades av Kalle Norling
som var fiskare på Harald. Han hade sönerna Elov
och Ture och dottern Edit som gifte sig Svedberg.
I samma hus bodde familjen Ahlinder och
brottaren Eskil Jonssons familj.
Så kommer vi till Ångbåtsskeppare Nordgrens
hus, Havren 3, skeppare på bl.a. båten Stugsund.
8
Han var ägare av en s.k. högfrekvensapparat, som
han botade diverse reumatiska åkommor med, och
var även duktig på att dra en arm rätt, när den gått
ur led. Sonen Erik, känd i idrottsliga sammanhang
övertog huset där barnen Bo och Clary växte upp.
Där bodde även en familj Eriksson. Fadern var
målare men även konstnär. Vid lågsäsong drygade
han ut inkomsten med att måla tavlor, mycket bra,
gärna med Söderhamnsmotiv.
Huset intill ägdes av familjen Wahlund d.ä. och
övertogs av sonen Målarmästare Einar Wahlund.
På övre våningen bodde familjen Bertil Hedström
och i gårdshuset familjen Ellqvist, där äldste
sonen, Elis, blev stadsfullmäktiges ordförande.
Havren 2 ägdes av Bagaren Berggren som hade
sitt bageri på andra sidan gatan. Här bodde även
modellsnickaren Ivar Gustavsson med familj, och i
gårdshuset Ludvigssons. På övre gaveln av huset
var Berggrens lilla lilla mjölkaffär. Svarvare
Andersson köpte senare fastigheten, hans far var
paraplymakare.
Sista huset, Havren 1, var sjökapten Söderholms
hus. Hans syster, Mea, som bodde på andra
våningen i huset, hade en handarbetsaffär på
Källtorget. Där hade Ingegerd sin första plats och
på lunchrasterna fick hon gå hem och elda i Meas
kökspanna. I bästa fall hade elden hållit sig sedan
morgonen.
Nu var vår guidade tur slut, och det har varit så
intressant att få höra Ingegerd berätta. Detta gör vi
gärna om! Vilket kvarter ska vi vandra i nästa
gång?
Deltagarna i vandringen runt kvarteret Slaktaren
____________________________________________________________________________________
Amanda Sofia Doktare - Barnmorska i Skog under 1890-talet
Helen Doktare texten vidarebefordrad och kompletterad av Karl Erik Laurin
Hon hette Amanda Sofia Doktare. Det enda jag
visste om henne var att hon föddes i Tornedalen på
1800-talet, att hon lämnat sonen Tyko som då var
åtta år och senare i livet skulle bli min farfar, och
hans fyra år yngre syster Anna Elisabeth på
fosterhem, och att hon rest söderut för att utbilda
sig till barnmorska. Men att hon aldrig kom
tillbaka.
jag söka svaren på gåtan.
Jag lusläste husförhörslängder och protokoll, reste
till ställen hon hade varit på och sökte upp
människor som kanske skulle kunna veta något om
henne.
Så småningom framträdde bilden av en kvinna
som ville ha något annat än det liv i fattigdom och
maktlöshet som erbjöds henne i Tornedalen. Men
som så många andra som försökt frigöra sig från
Med ett gammalt gulnat fotografi i handen började
9
de samhälleliga och moraliska bojorna fick hon
betala ett högt pris.
och ensamstående mödrar lever, ensam i sin
livskamp.
Amanda föddes 1862 i Karl Gustavs Församling i
Nedertorneå. Modern var Sofia Johanna Isakdotter
Modig från finska Övertorneå. Fader var arbetaren
Johan Adam Adamsson Doktare från Haparanda.
Amanda var familjens tredje barn men det första
som överlevde.
Men hon är ingen stackars övergiven kvinna. Hon
reser sig och går vidare.
I oktober 1891 skrev hon in sig på
barnmorskeläroanstalten i Stockholm. Pengar till
utbildningen och till förlossningsintrumenten fick
hon låna i Pajala Sparbank. Jägmästare Arvid
Montell, handlaren Oskar Utterström och
kronjägaren Alexander Kihlborg borgade för lånet.
Amanda kom från ett fattigt men bildat hem. Det
dolde knappast det faktum att hon levde i en värld
där man värderas utifrån sitt förhållande till
männen.
Amandas val är ingen tillfällighet. Under 1700och 1800-talet var spädbarnsdödligheten avsevärt
större i Nedertorneå än i övriga delar av landet och
drabbade många familjer hårt och skoningslöst.
Som nybyggaren Henric Doktare och hans hustru
Magdalena i Karungi. Mellan 1825 och 1833
förlorade de fyra av sina sex barn. Barnen var
mellan 10 dagar och nio månader när de dog och
dödsorsakerna anges vara magplågor.
Vad visste hon om kvinnofrågorna som
diskuterades ute i samhället. Det var främst en
kamp för ekonomisk frigörelse. Var hon medveten
om den här kampen? Talade hon med andra
kvinnor om de här frågorna sinsemellan?
Antagligen var hon medveten. Varje ny sida jag
vänder i hennes historia visar att hon har mod och
styrka att vilja skapa ett eget liv.
Hon hade en livsuppgift. Hon skulle upplysa
människorna om barnavård.
Drygt 20 år packade hon sin väska med de få
ägodelar hon har och gick ombord på ångfartyget
”Haparanda” som går till Luleå. I Luleå arbetade
hon som hushållerska åt apotekarlärlingen Daniel
Gustaf Schmeling Danielsson, 41, från Glimåkra.
De inledde också ett kärleksförhållande som
resulterade i att Amanda blev gravid och den 21
januari 1885 födde hon en pojke, som får heta
Tyko.
1892 år for hon till Stockholm och södra BB.
Barnen placeras i fosterhem.
Samma år tog Amanda examen i allmän
förlossningskonst med betyget berömligt och
instrumentexamen.
Äntligen har hon nått målet. Men hon längtar efter
barnen och drömmer om att få åka hem.
Men första tjänstgöringen blir i Skog utanför
Söderhamn.
En kort tid efter födseln återvände hon och pojken
till föräldrahemmet i Haparanda. En tid senare
lämnade även Gustav Luleå för Gränna där han
blir föreståndare för medikamentsförrådet och
senare Apoteket.
Där verkar hon fram till sekelskiftet.
Den 10 april år 1900 dör nämligen Amanda bara
37 år gammal. I begravnings- och dödboken i
Skog står det att dödsorsaken var
lunginflammation föregången av förkylning. Hon
begravdes den 16 april på kyrkogården i Skog.
Kanske ansåg hon honom vara för gammal? Han
var 20 år äldre. Eller så övergav han henne. Hon
var ju bara en enkel piga.
Två år senare flyttade Amanda och Tyko till
Pajala. De flyttade in som inhysehjon hos
bageriidkerskan Svetlinda Berlin.
Hur går det för Anna och Tyko?
Anna blir fosterbarn hos familjen Mettävainio i
Pajala. Tyko sälj på auktion och bor i fyra
fosterhem innan han fyllt 14 år då han får
sjömanspass och går på sjön som lättmatros. Tyko
är med när Amandas ägodelar klubbas bort. Han
ropar in två fotografier av modern för 2:50.
Samtidigt kom den då 33-åriga provinsialläkaren
Jon Eriksson från Rättvik till Pajala.
Amanda blev hans hushållerska och de två inleder
ett kärleksförhållande. Han lär henne svenska. Och
hon blir gravid och föder en dotter som får heta
Anna Elisabeth. Jon Eriksson erkänner barnet.
Men han gifter sig med en kvinna som familjen
hade utsett. Han lämnar i alla fall pengar till Annas
utbildning innan han lämnar Pajala och flyttar till
Östersund.
Epilog
En sommarmorgon i mitten på 90-talet parkerar
jag bilen utanför järngrinden till kyrkan i Skog. I
stillheten i kyrkorummet kommer frågorna. Vem
var du? Vem tog hand om dig de sista dagarna i
ditt liv? Vem följde dig till graven? Kanske är det
farfars tårar som jag gråter i den stunden.
Nu börjar Amandas kamp för sitt egenvärde på
allvar. Hon lever som många andra arbetarkvinnor
10
Via byns präst, Per Ola Bohlin, kommer jag i
kontakt med Anna-Britta Ström. Hon berättar att
hennes mormor Lovisa Hedlund var god vän till
Amanda och att Amanda dött efter en abort och att
Amandas sista ord i livet var, om jag hade gjort det
själv hade det gått bra, men nu dör jag. Prästens
döttrar hade tagit hand om Amanda den sista tiden.
Amanda dog alltså efter en misslyckad abort, men
vem var pappan och var fanns han? Det fyrkantiga
kristyrrosa 1700-talshuset med mjölkchokladbruna
knutar där Amanda hyrde står fortfarande kvar på
kullen i Stråtjära.(f.d. handlaren Sundgrens
bostadshus). Allt är som det var för 100 år sedan.
De slitna golvbräderna, allmogedörrarna,
vedspisen i köket, kakelugnen och de gröna
handmålade tapeterna är desamma som när
Amanda bodde där. Det är en märklig känsla.
Amanda känns så närvarande som om hon när som
helst skulle dyka upp och säga hej, jag har väntat
på dig. Amandas grav är borta sedan länge.
Kyrkogårdens vaktmästare, Anders Wallèn, grips
av min historia och cyklar hem och plockar en
bukett rosor i sin trädgård som han kommer
tillbaka med och ger mig. Jag ställer rosorna i en
vas under ett träd. Cirkeln är sluten. Det finns inte
längre några hemligheter.
Tack till alla i Skog och Stråtjära som hjälpt
mig hitta min historia.
Jag, Karl Erik, läste artikeln om Amanda Doktare i
NSD Helg skriven av Helen Doktare, och tyckte
att den verkade intressant och att fler människor
borde få ta del av den. Tog kontakt med Helen,
och här ovan redovisas resultatet. Började också
fundera över alla barn här i Skog, som Amanda
hjälpt vid födseln.
Amanda Sofia Doktare
11
_______________________________________________________________
Medlemsinformation
Dags för medlemsavgift 2012
Avgiften är för enskild person 120:För familjemedlem på samma adress är den 30:För ungdom fram till det år man fyller 25 år är avgiften 30:Avgiften sätts in på plusgirokonto 913009-7
Avgiften skall betalas senast 29 februari
___________________________________________________________________________________
Alirs program våren 2012
Datum
Plats
Aktivitet
Ansvarig
Tid
24 januari
26 januari
Forskrum
Kom m unarkiv
Forskarträff
Medlemsträff
Styrelsen
10 – 13
17 – 19
1 februari
7 februari
8 februari
21 februari
22 februari
23 februari
Konf-ru m
Forsk-rum
AB F
Forsk-rum
AB F
Konf-ru m
Nyb-kurs teori
Forskarträff
Nyb-kurs
Forskarträff
Nyb-kurs
Medlemsträff
6
7
17
20
21
22
24
Forsk-rum
AB F
B iblioteket
Forsk-rum
AB F
Konf-ru m
Lokal ?
Forskarträff
Nyb-kurs
Släktforskardag
Forskarträff
Nyb-kurs
Medlemsträff
Årsmöte
Al irrum m et
AB F
Forsk-rum
Konf-ru m
Trönö k yrkor
Forskarträff
Nyb-kurs
Forskarträff
Nyb-kurs
Medlemsträff
m ars
m ars
m ars
m ars
m ars
m ars
m ars
3 apri l
4 apri l
17 april
18 april
19 april
Se ytterligare information under ”Föreningsnytt” i Kuriren
12
An na m fl
AB F
AB F
Styrelsen (DIS M itt)
AB F
Styrelsen (Genl ine)
AB F
Styrelsen (Disgen m m)
Styrelsen
AB F
AB F
Styrelsen
18 –
10 –
18 –
10 –
18 –
17 –
20
13
20
13
20
19
10 –
18 –
11 –
10 –
18 –
17 –
13 –
13
20
14
13
20
19
15
10 –
18 –
10 –
18 –
17 –
13
20
13
21
19