Transcript C29 Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser

Karakterisering av ekologiska risker och
konsekvenser i havsmiljön vid etablering
av Kattegatt Offshore
2012
Andreas Wikström
Jonatan Hammar
Sandra Andersson
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Titel
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser vid etablering av Kattegatt Offshore
Publicerad 2012
Framtagen av
Marine Monitoring AB
Lysekil, Sweden
Andreas Wikström
Jonatan Hammar
Kvalitetsgranskning
prof. Rutger Rosenberg
Datum
Februari 2012
Beställare
Favonius AB
ISBN: 978-91-86461-18-8
MARINE MONITORING AB
Strandvägen 9, 453 30, Lysekil
Tel +46 523-101 82 | Mobil 0702 565 551 | Fax +46 523-101 83
E-post [email protected] | www.marine-monitoring.se
2
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Sammanfattning
I samband med att Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark etableras i havsområdet utanför
Falkenberg i sydöstra Kattegatt introduceras ett flertal artificiella källor i den marina miljön.
Dessa artificiella källor kan komma att påverka befintlig flora och fauna i det aktuella havsområdet.
För att beskriva förväntad påverkan på marina miljöförhållanden har Marine Monitoring AB
genomfört en omfattande karakterisering av ekologiska risker inom aktuellt havsområde för
Kattegatt Offshore. Etableringen av vindkraftsparken kan uppdelas i tre faser byggnation, drift
och avveckling. Byggnationsfasen utgör en begränsad fas om uppskattningsvis 1 – 3 år medan
driftsfasen är en långvarig fas och kan komma att utgöra en tidsperiod i storleksordningen 20 –
25 år. Noterbart är att avvecklingsfasen likställts med byggnationsfasen.
Under byggnation av Kattegatt Offshores havsbaserade vindkraftpark kan pålningsarbete vara aktuellt vid infästning av monopile-fundament i havsbotten. Pålningsarbetet kan generera mycket
höga ljudnivåer vilka potentiellt kan skrämma fisk och marina däggdjur inom flera kilometer
från pålningskällan. Organismer som förekommer inom pålningskällans närhet kan dessutom
skadas och eventuellt dö av det höga pålningsljudet. I rapporten framkom att sillfiskar, torskfiskar, tumlare och knubbsäl sannolikt hyser störst känslighet gentemot de höga ljudtrycken som
alstras vid pålningsarbete. Under förutsättningen att Favonius AB tillämpar skyddsåtgärder
och tekniska lösningar i samband med pålningsarbete inom aktuellt havsområde är biologiskt
negativa effekter att vänta endast under en begränsad tidsperiod. Vid val av gravitationsfundament kommer infästning i havsbotten istället utföras genom muddring (nedgrävning). Muddring kommer, likt nedspolning av kablar, att ge upphov till grumling av vattenmassan vilket kan
medföra ett lokalt undvikande beteende hos fisk och övertäckning av sediment på bottenfauna.
Längs med sträckan för landanslutande kabel kan även flora övertäckas av sediment och medföra ett något försämrat ljusinsläpp från solen på grund av sedimentmassor i vattenmassan.
Effekterna från grumling av vatten är emellertid lokala och kortvariga.
När vindparken etablerats och satts i drift exponeras marin fauna och flora för elektromagnetiska fält från kabelnät, driftljud från turbinerna (växellåda), reveffekt, miljöförändring och förändrade strömförhållanden av fundament och erosionsskydd samt skuggor och ljusreflektioner
av vingblad och varningsljus. Marin fauna kommer att uppvisa en viss reaktion på de olika påverkansfaktorerna från vindkraftverken, reaktioner är dock lokalt begränsade och i många fall
av övergående karaktär. Inom vindparksområdet är en rumslig omfördelning av marin fauna
att vänta. Vissa fiskarter kommer att attraheras till fundamenten och erosionsskydden medan
andra arter undviker närområdet för vindkraftverken, främst på grund av att de är associerade
till bottenmiljöer av annan karaktär såsom lera, silt och sand. Mängden fisk inom vindparksområdet som helhet kommer inte att minska, det förväntas att vara oförändrat alternativt visa
på en viss ökning. Flertal arter av bottenfauna som är associerade till hårdbotten kommer att
kolonisera fundamenten och dess erosionsskydd och därmed öka artdiversitet och den biologiska produktionen inom området. Under driftfasen har den ekologiska riskkarakteriseringen
huvudsakligen definierats som låg och med en låg osäkerhet i bedömningarna.
Sammanfattningsvis konstateras att påverkan på marin flora och fauna sker under byggnationsfasen. Påverkan har en stor rumslig exponering men är tidsmässigt begränsad. Under driftfasen är istället den rumsliga påverkan begränsad och av övergående karaktär, men tidsmässigt
lång. Under förutsättning att de råd och rekommendationer som ges i rapporten åtföljs av projektören under anläggandet och drift av Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark i Kattegatt
är bestående negativa ekologiska effekter inte att vänta på marin fauna och flora.
3
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
4
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Innehållsförteckning
Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Karakterisering av ekologiska risker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Problemformulering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Val av ekologiska receptorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Val av stressor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
Analys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Broskfisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Lax/Havsöring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Sill/Skarpsill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
Ål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Övrig fisk med simblåsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Övrig fisk utan simblåsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Tumlare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
Knubbsäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
Bottenfauna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
Växtlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
Ägg/Larver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
Hydrografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57
Sammanställning av analysresultat;
karakterisering av ekologiska risker för Kattegatt Offshore . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
5
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Bakgrund
Favonius AB ansökte och erhöll år 2007 tillstånd
att inom ett avgränsat område i havet utanför
Falkenberg uppföra och driva en gruppstation
om 30 vindkraftverk. Vindparken, Skottarevsprojektet, erhållna tillstånd överklagades emellertid
av Kammarkollegiet år 2008. Överklagan leddes
slutligen till att projektet fick avslag av Miljööverdomstolen och miljödomstolens domslut om
tillstyrkan upphävdes. Motiveringen till domslutet löd att Miljööverdomstolen ansåg att Favonius AB inte visat att den sökta platsen är den där
ändamålet kan uppnås med minsta intrång och
olägenhet med hänsyn till människors hälsa och
miljö (2 kap. 6 § miljöbalken).
Med Miljööverdomstolens domslut som bakgrund har Favonius AB inlett en ny vindkraftsprojektering, Kattegatt Offshore, i havet utmed den
svenska västkusten. I syfte att finna områden
lämpliga för havsbaserad vindkraft genomfördes en lokaliseringsutredning inom vilken tre
utformningsalternativ har utpekats; A, B och
AB (Figur 1). Utformningsalternativ A omfattar helt området för dåvarande Skottarevsprojektet,
utformningsalternativ B omfattar delvis området
för dåvarande Skottarevsprojektet och utformningsalternativ AB omfattar både utformningsalternativ A och utformningsalternativ B.
Denna studie syftar att utgöra en karakterisering av ekologiska risker av påverkan från Kattegatt Offshores vindkraftspark på de marina miljöförhållandena i sydöstra Kattegatt.
Utformningsalternativ
Lokaliseringsalternativ
A
AB
B
0
2 000
4 000 Meters
±
1:150 000
Figur 1. Kartbild för de tre olika utformningsalternativen; A
(röd) B (grön) och AB (blå), för Kattegatt Offshores vindkraftsprojektering utanför den Halländska kusten, i östra Kattegatt.
6
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering
risker
av
ekologiska
Med syfte att karakterisera ekologiska risker av
Kattegatt Offshore och inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena har arbetet uppdelats i tre
separata rapporter; Litteratursammanställningar över
de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore; Riskbedömning
för torsk vid Kattegatt Offshore – Sannolikhet, Effekt,
Risk samt Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljö vid etablering av Kattegatt Offshore.
I rapporten, Litteratursammanställning över
de Marinbiologiska förhållanden i Kattegatt utanför
Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore görs en
beskrivning av de lokala och regionala marinbiologiska förhållandena i de aktuella utformningsalternativen A, B och AB, utanför Falkenbergs kust. I Riskbedömning för torsk vid Kattegatt
Offshore – Sannolikhet, Effekt, Risk behandlas frågeställningen huruvida en vindpark i östra Kattegatt kommer att innebära en betydande påverkan på Kattegatts hotade torskbestånd. I
denna rapport behandlas frågan genom en etablerad metod för ekologisk risk bedömning.
I denna rapport, Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljö vid etablering av Kattegatt Offshore utförs beskrivning av påverkan på
de marinbiologiska miljöförhållandena, dock inte
för fågel, fladdermöss och torsk, utifrån tillämpade delar inom ramverk för ekologisk riskanalys
(EPA 1996; Hobday 2007; EcoRa 2011). Detta
arbetssätt innebär att de ekologiska värden (receptorer) som konstaterats utifrån beskrivningen av de marinbiologiska förhållandena sätts i
relation till relevanta hot (stressorer) som etablering och drift av havsbaserad vindkraftpark
kan innebära. Riskerna sammanvägs slutligen i
en kvalitativ bedömning för varje stressor. Sannolikheten för påverkan och magnituden av eventuell påverkan skattas separat och produkten
av de båda utgör riskens storlek. Metodgången
har i denna rapport omfattats av följande steg;
7
•
Problemformulering – Beskrivning av aktuell problembilden, definition av receptorer
som utgör fokus, beskrivning av stressorer
som bedöms kunna medföra miljöpåverkan
på de utvalda receptorerna samt skapande av
en teoretisk modell över tänkbar påverkan.
•
Effektbedömning – Bedömning av vilka ekologiska följder (respons) den möjliga exponeringen kommer att generera.
•
Exponeringsbedömning – Bedömning
om interaktionen mellan receptor och stressor förekommer, den rumsliga och tidsmässig omfattningen av interaktionen samt hur
mycket av receptorn som finns i området.
•
Karaktärisering av ekologisk risk – Sammanvägning av exponeringsgrad och konsekvens för att karakterisera risk för negativ
effekt på beståndsnivå. I karakteriseringen
av ekologisk risk anges även osäkerhetsgraden i bedömningen. Karakteriseringen av
ekologisk risk och osäkerhetsgraden i bedömningen har klassificerats enligt 3-gradig skala till Låg, Måttlig eller Hög (Tabell 1).
•
Riskhantering – Den skattade risken utgör
slutligen ett underlag för beslut (vilket tas
av beslutsfattare eller andra samhällsaktörer
och således inte omfattas av denna studie).
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Tabell 1. Definition av kriterier inom arbetsgång för karakterisering av ekologisk risk. Utgångspunkt för bedömningskriterier har utformats
utefter Naturvårdsverkets syntesarbete med havsbaseradvindkraft, Effekter av vindkraft på marint liv i svenska havsområden – En syntes
(Anon 2012).
Bedömningskategori
Karakterisering av ekologisk risk
Osäkerhet i bedömning
Klassificering Definition av klassificering
Låg
Få eller inga individer påverkas
Måttlig
Flertalet individer påverkas men förväntas inte förändra beståndets situation
Hög
Mängden påverkade individer är så stor/hög att beståndet förväntas påverkas
Låg
Kunskapsbasen är mycket god och ger en säker bedömning
Måttlig
Kunskapsbasen är delvis bristfällig men ger en acceptabel grund för bedömning
Hög
Kunskapsbasen är mycket begränsad vilket medför en osäker bedömning
Problemformulering
Med denna metodik framgår med tydlighet
i) vad som ingått i bedömningen och varför,
ii) vilka antaganden som gjorts, iii) hur olika
sakargument värderats, samt iv) hur osäkerheter hanterats. Härigenom ges ett transparent underlag för MKB, granskare och beslutsfattare.
I denna studie görs riskbedömning til�lämpade delar genom en löpande text. Efter
riskbedömningens löpande text har resultatet
sammanfattats i en lättolkad och översiktlig
tabell. För beslutsfattare eller för andra med
intresse av Kattegatt Offshores havsbaserade
vindkraftpark ger den sammanfattandetabellen en bra underlag överblick över inverkan
på de marinbiologiska förhållandena inom
Kattegatt Offshores utformningsalternativ.
Vid en etablering av en havsbaserad vindkraftspark i ett havsområde, i detta fall Kattegatt Offshores vindkraftspark i Kattegatt, införs artificiella strukturer och effekter i havet
som kan medföra förändringar av befintliga
miljöförhållanden. För att karakterisera de
ekologiska riskerna för hur havsmiljön inom
området för Kattegatt Offshores planerade
vindkraftpark kommer att påverkas har för
området specifika receptorer definierats (Tabell 2). Stressorer som bedöms kunna medföra påverkan på de utvalda receptorerna har
fastställts (Tabell 3). För att förtydliga arbetsgången har en teoretisk modell över tänkbar
påverkan illustrerats (Figur 2).
8
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Broskfisk
Broskfisk
Lax/Havsöring
Lax/Havsöring
Ål
Driftljud (ljudtryck)
fr växellåda
Extremt ljudtryck
fr pålning
Driftljud (partikelrörelse)
fr växellåda
Sill/Skarpsill
Sill/Skarpsill
Elektromagnetiska fält
Övrig fisk
med simblåsa
Övrig fisk
utan simblåsa
Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad
och varningsljus
Tumlare
Knubbsäl
Bottenfauna
Övrig fisk
med simblåsa
Reveffekt av fundament
& erosionsskydd
Extrem partikelrörelse fr pålning
Övrig fisk
utan simblåsa
Tumlare
Knubbsäl
Förändrade vattenrörelser av fundament &
erosionsskydd
Grumling av vattenmassa från muddring
och nedspolning av
kablar
Bottenfauna
Förändring av befintlig
botenmiljö pga införsel
av fundament & erosionsskydd
Växtlighet
Ägg/Larver
Växtlighet
Ägg/Larver
Oljeläckage av olja och
smörjfett
Hydrografi
Receptorer
Ål
Stressor
Hydrografi
Receptorer
Stressor
Driftfas
Byggnationsfas
Figur 2. Konceptuell modell över arbetsgång för receptorer och stressorer inom Kattegatt Offshore.
9
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Val av ekologiska receptorer
Med utgångspunkt ur sammanställningarna för
de marinbiologiska förhållandena har sex olika
huvudkategorier utpekats för val av ekologiska
receptorer: Fisk, Bottenfauna, Marina däggdjur,
Växtlighet, Hydrografi samt Ägg/larver (Tabell
2). Ur dessa huvudkategorier har vidare 13 specifika ekologiska receptorer fastställts. Klassificeringen av receptorerna definierades utifrån enskilda arters eller grupper av arters mottagbarhet
av miljöpåverkan, främst ljud och elektromagnetiska fält, från en havsbaserad vindkraftspark.
Känslighet kan variera mellan olika arter och influeras ofta starkt av fysiologiska förutsättningar
hos en organism. I vissa fall har även enskilda
arter, med särskilt hotad status, beaktats separat.
Detta gäller i synnerhet för torsk (Gärdenfors
m.fl. 2010). Med dessa kriterier för utpekande av
receptorer bedöms en acceptabel uppdelning av
ekologiska värden ha genomförts med goda förutsättningar för en kvalitativ riskbedömning på
det marina ekosystemet kring havsområdet för
Kattegatt Offshore, i östra Kattegatt.
Ål har definierats som akut hotad (Gärdenfors
m.fl. 2010). Ål kan sannolikt utnyttja jordens
magnetfält för navigering, då i synnerhet blankål
för orientering på väg tillbaka mot förmodade
lekplatser i Sargassohavet. Ålen har därför möjlighet att registrera artificiellt alstrade magnetfält
kring undervattenskablar.
Tabell 2. Presentation av utvalda receptorer. Val har
baserats på sammanställningar för marinbiologiska
förhållanden inom Kattegatt Offshores utformningsalternativ A, B och AB.
Receptorer för Kattegatt Offshore
Broskfisk
Lax/Havsöring
Sill/Skarpsill
Broskfiskar utgörs av hajar och rockor. Broskfisk har elektroreceptorer s.k. lorenzinska ampuller som är placerade i nosen hos hajar och på undersidan (magsidan) hos rockor. Med lorenzinska
ampuller kan broskfiskar registrera svaga elektriska impulser från bytesdjur, vilket medför särskild
känslighet gentemot elektriska fält. Artificiellt
alstrade elektriska fält från strömförande undervattenskablar kan därför uppfattas av broskfisk.
Broskfiskar saknar simblåsa vilket gör att de inte
har förmåga att registrera ljudtryck.
Fisk
Ål
Övrig fisk med simblåsa
Övrig fisk utan simblåsa
Torsk
Marina
däggdjur
Lax/havsöring kan känna av det jordmagnetiska fältet vilket sannolikt tillämpas för orientering i samband med vandring. Lax och havsöring
antas därför ha möjlighet att detektera artificiellt
alstrade magnetfält kring strömförande undervattenskablar.
Tumlare
Knubbsäl
Bottenfauna
Växtlighet
Ägg/larver
Hydrografi
Sill/skarpsill är pelagiskt levande stimfiskar
med mycket god förmåga att uppfatta ljud, detta
genom särskilda fysiologiska anpassningar mellan simblåsa och inneröra.
10
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Bottenfauna utgörs av bottenlevande och ryggradslösa organismer såsom kräftdjur, maskar,
musslor och tagghudingar. Dessa organismer
lever på eller nedgrävda i havsbotten. Generellt
sett har de mycket låg förmåga till rörlighet. Bottenfauna omfattar även större kräftdjur (hummer, krabbtaska, eremitkräfta, havskräfta etc.)
som har en generellt högre förmåga till rörlighet
jämfört med övrig bottenfauna.
Torsk har definierats som starkt hotad (Gärdenfors m.fl. 2010) och dess beståndssituation i
Kattegatt är mycket ansträngd (Aho m.fl. 2011).
Torsk tillhör den grupp av fiskarter som antas
vara hörselgeneralister. I samband med dess lek
tillämpas en speciell form av grymtningsljud mellan lekande individer. Då havsområdet för Kattegatt Offshore omfattar lekområde för torsk är det
essentiellt att beakta risk för miljöpåverkan på
arten. Torsk utgjorde en central roll i processen
kring dåvarande Skottarevsprojektet, numera Kattegatt Offshore, vilket medfört att riskbedömning för
denna fiskart behandlas separat i en mer omfattande och fördjupad riskanalys i Hammar (2012).
Torsk tas därför inte upp i denna rapport.
Tumlare har klassificerats som sårbar i svenska
vatten (Gärdenfors m.fl. 2010). Tumlare spenderar hela sin livstid i vattnet och kan genom att
sända ut ljudsignaler identifiera t.ex. föda i vattenmassan, denna förmåga kallas ekolokalisering.
Tumlare har sämre förmåga jämfört med säl att
uppfatta undervattensljud från havsbaserade
vindkraftparker (Thomsen m.fl. 2006).
Övrig fisk med simblåsa utgörs av resterande
fiskarter (t.ex vitling, knot, sej, horngädda) som
har simblåsa och som förekommer kring havsområdet för Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark. Denna receptor utgörs av fiskarter
som bedömts sakna individuella behov för separat riskbedömning i syfte att beskriva miljöpåverkan. Det som dessa fiskarter har gemensamt
är att samtliga innehar simblåsa. Med simblåsa
möjliggörs förmåga att registrera ljud genom
ljudtryck.
Knubbsäl tillhör en av få arter av svenska marina
däggdjur. I det aktuella havsområdet är det främst
knubbsäl som förväntas förekomma. Knubbsäl
uppehåller sig både i vattnet men även vissa perioder ovan vattenytan. De har bättre förmåga än
tumlare att uppfatta undervattensljud genererat
från havsbaserade vindkraftparker (Thomsen
m.fl. 2006) men tycks vara mindre känsliga jämfört med tumlare (Bergström m.fl. 2012b).
Övrig fisk utan simblåsa utgörs av resterande
fiskarter (t.ex. plattfisk, simpor, sjökockar och
makrill) som saknar simblåsa och som förekommer kring havsområdet för Kattegatt Offshores planerade vindkraftspark. Denna receptor utgörs av
fiskarter som bedömts sakna individuella behov
för separat riskbedömning i syfte att beskriva
miljöpåverkan. Det som dessa fiskarter har gemensamt är att samtliga saknar simblåsa och därmed kan de inte registrera ljud genom ljudtryck.
Ljud kan endast registreras genom partikelrörelser (Popper 2010). Detta är en fundamental skillnad jämfört med föregående receptor Övrig fisk
med simblåsa. Hörselförmåga hos denna grupp
av fiskarter utan simblåsa är begränsad.
Växtlighet omfattar makroalger och som främst
förväntas kunna påverkas genom försämrad instrålning av sol i samband med spridning av
sediment i vattenmassan samt tillförsel av hårdbotten, ytan på vindkraftfundament, som makroalger kan kolonisera. Miljöpåverkan har generaliserats för alla makroalger.
Hydrografi kan påverkas inom och kring vindparksområdet då fundament placeras på havsbotten och sträcker sig genom hela vattenkolumnen,
inklusive eventuella vattenskikt, och upp över
havsytan.
Ägg/larver saknar oftast förmåga att simma
utan driver som regel passivt med förhärskande
strömmar. Vid en eventuell miljöpåverkan från
en havsbaserad vindkraftpark saknar de därför
förmågan att självt kunna fly undan en störning.
11
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Val av stressorer
piles kan förankras i havsbotten med pålning av
så kallad gravitationshammare. Denna metod
innebär att en tyngd hissas upp för att sedermera
släppas ned på pilen, som då följaktligen pålas
ned i havsbotten. För pålning av större piles erfordras kraftigare redskap såsom exempelvis dieseldrivna hammare. Vid särskilt stora piles med
flera meter i diameter och/eller vid hårt packat
bottensubstrat kan det istället vara nödvändig
med stora kraftiga hydrauliska hammare för att
infästa fundamentet (Reyff 2004). Pålning av ett
fundament med en diameter på 5 - 6 m tar ca 2
- 3 timmar enligt Anon (2012) och 4 - 6 timmar
enligt Ramboll wind (2010).
Pålning orsakar repeterade pulser med mycket
högt ljud. Hur hög ljudnivå som uppstår påverkas
av diameter hos piles, bottensubstrat, penetrationsdjup och hammarens effekt. Generellt ger
pålning av mindre piles upphov till ljud med högre frekvensintervall och en lägre ljudnivå jämfört
med pålning av stora piles (ØDS 2000; ÅF-Ingemansson 2007). Enligt ØDS (2000) registrerades högst ljudnivåer inom frekvensintervallet 100
- 2000 Hz vid pålning av monopile-fundament
med 3 m i diameter medan Nedwell & Howell
(2004) anger att för monopile-fundament med
en diameter av 4 m är högst ljudnivåer att vänta
inom frekvensintervallet 100 – 1000 Hz. I en litteratursammanställning inom kunskapsprogrammet Vindval, redovisas hur maximalt genererad
ljudnivån (dB re 1 µPa) ökar linjärt med ökad diameter på piles (Hammar m.fl. 2008). Noterbart,
under specifika förhållanden kan piles infästas
genom vibrationshammare (vibro-piling) vilket
kan generera mindre kraftiga ljudpulser jämfört
med konventionell pålning (Nedwell m.fl. 2003;
Nedwell m.fl. 2006).
De höga ljudpulser som genereras av pålning kan registreras av marina organismer som
extremt ljudtryck (dB re 1 µPa) och/eller
extrema partikelrörelser (m/s2). Ljudpulserna
kan medföra påverkan på marina organismer såsom stress, flyktbeteende, skador på inre organ
vilket i värsta fall kan leda till att en organism dör
(Caltrans 2001; Nedwell & Howell 2004; Reyff
2004). I Nedwell & Brooker (2008) sammanfattas att fisk som exponering av ljud med särskilt
hög intensitet (> 240 dB re 1 µPa) löper stor risk
Livscykeln hos en havsbaserad vindkraftspark utgörs av tre faser: byggnation, drift och avveckling.
Byggnationsfas och avvecklingsfas upptar endast
kortare tidsperioder i anspråk från något till några fåtal år, medan driftfas utgör en semi-konstant
period för en vindkraftpark och uppskattas till
omkring ca 20 - 25 år (Nedwell & Howell 2004).
Miljöpåverkan från en eventuell avvecklingsfas
har bedömts vara likvärdig med byggnationsfasen (Anon 2012). Avvecklingsfasen har därför
likställts med byggnationsfasen och utreds inte
separat i denna rapport. Val av stressorer för
miljöpåverkan från det tekniska systemet gjordes
därför med ursprung i byggnationsfas och driftfas. Valet av relevanta stressorer för de receptorer
som tidigare klassificerats och som syftar till att
beskriva påverkan på de marinbiologiska förhållandena inom Kattegatt. Totalt definierades 12
olika stressorer från det tekniska systemet från 8
olika källor (Tabell 3).
Byggnationsfas
Byggnationsfasen utgörs av en temporalt begränsad fas om uppskattningsvis 1- 3 år beroende på
turbinstorlek, antal vindkraftverk, fundamentstyp, bottensubstrat och marinbiologiska förutsättningar. Miljöpåverkan från denna fas bedöms
huvudsakligen uppkomma från pålning, muddring och nedspolning av kablar.
Pålning – Stressorer; Extremt ljudtryck
och extrema partikelrörelser
Pålning tillämpas som byggnationsmetod i samband med infästning i havsbotten av ett flertal
av de tillgängliga fundamentstyper såsom monopilefundament, tripodfundament och fackverksfundament, aktuella för vindkraftverk till havs
i dagsläget. Infästning av monopilefundament
sker genom pålning av en enkel pile (stålrör)
medan infästning av ett tripod- eller fackverksfundament sker genom pålning av 3 - 4 mindre
piles (Hammar m.fl. 2008).
Pålning innebär upprepade slag (hamrande) på
en pile vilken då drivs ned i havsbotten. Mindre
12
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Tabell 3. Presentation av relevanta stressorer och dess ursprung från byggnation, drift samt avveckling av Kattegatt Offshores projekterade vindkraftspark.
Fas
Stressorkälla
Stressor
Pålning
Extremt ljudtryck
Pålning
Extrem partikelrörelse
Muddring
Grumling av vattenmassan
Byggnationsfas
Nedspolning av
kablar
Växellåda
Driftljud (ljudtryck)
Växellåda
Driftljud (partikelrörelser)
Kabelnät
Elektromagnetiska fält
Fundament &
Driftfas
Grumling av vattenmassan
Rev-effekt
erosionsskydd
Fundament &
Förändring av befintlig
erosionsskydd
bottenmiljö
Fundament &
Förändrade vattenrörelser
Erosionsskydd
Olja & smörjfett
Oljeläckage
Rotorblad &
Ljusreflektioner &
varningsljus
Skuggeffekter
Muddring – Stressorer; Grumling
av vattenmassan
att dödas alternativt ådras fysiska skador av de
höga ljudpulserna. Denna risk ökar vid långvarig och upprepad exponering. Ljudstyrkor över
240 dB re 1 µPa har konstaterats vid ett flertal
pålningsarbete av vindkraftsfundament med en
diameter motsvarande 4 – 5 m (Parvin & Nedwell, 2006). I miljökonsekvensbeskrivningen för
konstruktion av Anholt Offshore wind farm i
Kattegatt beräknades att ljudnivåer för pålning
av monopile-fundament (5 - 6 m Ø) förväntas att
uppgå till 200 - 250 dB re 1 µPa vid 1 m (Ramboll
wind 2010).
Vid beredning av havsbotten för infästning av
ett gravitationsfundament tillämpas muddring
(grävarbete) och vid infästning av kablar tillämpas muddring eller nedspolning. I samband med
muddring eller nedspolning frigörs en mängd
lösta partiklar (bottensubstrat) vilket medför
grumling av vattenmassan. Detta kan påverka
marin flora och fauna. Graden av påverkan från
grumlighet i vattenmassan beror dels på områdets hydrografiska förutsättningar och dels på
kornstorlek hos de partiklar som är lösta i vattenmassan. Hur stor spridningen blir av de lösta
partiklarna i vattenmassan är beroende av strömhastighet och sedimentets uppehållstid i vatten13
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Växellåda – Stressorer; Driftljud (ljudtryck) och driftljud (partikelrörelser)
massan (innan de sjunkit tillbaka till havsbotten).
Finkornigt material (lera och kalk) uppehåller sig
längre tid i vattenmassan och kan därför spridas
över ett större område än grovkornigt sediment.
Turbulent vatten innebär en längre uppehållstid
och högre strömhastighet möjliggör en längre
spridning (Je m.fl. 2007). En miljö som vanligtvis är utsatt för en hög naturlig resuspension
är mer toleranta än en miljö med låg naturlig
resuspension.
När grumlighet i en vattenmassa ökar, reduceras ljusets vertikala utbredning i vattenmassan.
Därmed kan förutsättningarna för tillväxt hos
flora försämras. Fisk och fiskyngel påverkas också genom försämrade siktförhållanden (Vinyard
& O´Brien 1976; Minello m.fl. 1987; Bergman
1988; Breitburg 1988). Detta kan innebära förändrat jaktbeteende hos rovfiskar och förändrat
exponeringsbeteende hos bytesdjur. Grumling
innebär också att fler partiklar kommer i direktkontakt med fiskgälar och fiskägg, vilket kan
medföra ökad dödlighet för fisklarver och fiskägg samt undvikande beteende för vuxen fisk.
Grumling innebär också att bottenfaunan utsätts
för en förhöjd sedimentkoncentration, vilket kan
innebära en ökad stress för filtrerande organismer (Newcombie & MacDonald 1991; Erftemeijer & Lewis 2006).
Ljud från vindkraftverk består dels av ett luftburet ljud från vingbladen och dels av ett stomljud
från turbinen som härrör från generatorer och
växellådor (Ingemansson 2003). Stomljudet karakteriseras av ett lågfrekvent ljud (< 1000 Hz)
med inslag av några få men höga toner (Westerberg, 1994; Degn, 2002; Ingemansson, 2003;
Betke, 2006; Sigray & Andersson, 2010; Andersson m.fl., 2011). Ljudet uppkommer från generatorer och växellådor inuti tornet på vindkraftverken och överförs som vibrationer via fundament
och ut i vattnet. Den övervägande delen av det
luftburna ljudet från vingbladen reflekteras mot
havsytan och dess påverkan på ljudbilden under
havsytan är endast marginell.
Det emitterade ljudet från turbinen, via stommen, kan uppfattas av marina organismer som
driftljud genom ljudtryck och partikelrörelser.
Ett ökat bakgrundsljud i havet på grund av undervattensbuller från till exempel en havsbaserad
vindparkspark kan, i vissa fall, registreras av marina organismer och medföra konsekvenser (Lagardére 1982; Thomsen m.fl. 2006; Slabbekorn
m.fl. 2010).
Kabelnät
–
magnetiska fält
Stressorer;
Elektro-
Etablering av en havsbaserad vindkraftspark i ett
havsområde innebär att nätverk av elkablar anläggs utmed havsbotten, dels mellan vindkraftverken till uppsamlingsstationer ute till havs och
dels mellan vindparken och in till land. Undervattenskabel över kortare sträckor leder oftast växelström (AC) medan långa sträckor kan motivera
likström (DC), eftersom överföringsförlusterna
här är lägre. I samband med att vindkraftverken
genererar elektricitet som, via kabelnätet transporteras in till land alstras elektromagnetiska fält.
Elektromagnetiska fält består av ett magnetfält
(B-fält), ett elektriskt fält (E-fält) och ett inducerat elektriskt fält (iE-fält). Jordens magnetfält
är ett exempel på ett magnetfält som alstras från
likström (DC). Detta fält har en styrka på 60 µT
vid polerna där fältet är vertikalt och 30 µT vid
ekvatorn där fältlinjerna är horisontella (FOI
Memo 3624). Det inducerade elektriska fältet ge-
Driftfas
Driftfas utgörs av en semi-konstant fas om uppskattningsvis 20-25 år då vindparken producerar elektricitet från vindenergi. Inverkan på den
naturliga undervattensmiljön bedöms kunna
uppstå ur växellådor, kabelnät, olja och smörjfett från turbiner, fundament och erosionsskydd
samt rotorblad och varningsljus.
14
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
ment och erosionsskydd samt en ökad koncentration av vissa fiskarter intill det nyintroducerade
hårda substratet, en så kallad reveffekt har observerats (Wilhelmsson m.fl. 2006a, Wilhelmsson
m.fl. 2006b, Qvarfordt m.fl. 2006, Andersson
m.fl. 2009, Andersson och Öhman 2010, Bergström m.fl. 2012a). De flesta undersökningar av
fiskförekomst i samband med havsbaserad vindkraft som hittills utförts har baserats på korttidsstudier vilket medför vissa begränsningar i tolkning av resultat. Reveffekter är emellertid vanligt
förekommande vid artificiella konstruktioner i
havet och finns bland annat dokumenterat från
södra och norra Europa (Jensen m.fl. 2000). Resultaten indikerar således att en reveffekt av vissa
arter är att förvänta i en havsbaserad vindkraftpark.
Fundament och erosionsskydd genererar nya
ytor och livsmiljöer åt vegetation och djur i etableringsområdet. När den biologiska produktionen ökar på de artificiella strukturerna förväntas
nya habitat, ökad födotillgång samt skydd mot
strömmar och predatorer öka förekomsten av
bland annat fisk och kräftdjur som är associerade
till hårdbotten. Det tar emellertid flera år innan
ett hårdbottensamhälle stabiliserats.
En reveffekt kan medföra både positiva och
negativa aspekter beroende av rådande miljöförhållanden. I ett område med redan befintlig
hårdbotten; i form av berg, sten och block, kan
ett tillskott av hårt substrat få en positiv inverkan
på miljön om den biologiska produktionen och
mångfalden av fisk och ryggradslösa djur ökar,
särskilt om hårt bottensubstrat med dess associerade organismer redan återfinns naturligt i området. En ökad koncentration av fisk kan emellertid öka predationstrycket i omgivningarna,
vilket följaktligen kan resultera i en negativ effekt
på stationära arter. I områden karakteriserade av
mjukbotten (lera, silt, sand, grus, etc.), utan närhet till en naturlig hårdbotten, kan införsel av ett
hårt substrat i form av fundament och erosionsskydd istället resultera i negativ miljöpåverkan då
det nya substratet och reveffekten kan skapa en
obalans i det naturliga ekosystemet. Den introducerade hårdbotten innebär att det naturliga substratet minskar eller förändras samt att för området nya arter attraheras. Ryggradslösa djur samt
en del fiskarter, exempelvis en del plattfiskar och
tobisfiskar (Ammodytidae), är beroende av mjukt
substrat där de lever nergrävda och söker föda.
nereras av det magnetiska fältet från växelström.
Vid likström genereras endast magnetfält utan
medföljande inducerat elektriskt fält, som vid fallet med växelström (FOI Memo 3624). Elektriska
fält mäts i enheten elektrisk spänning per meter
(V/m).
Styrkan i de elektromagnetiska fälten beror på
kabelns dimensioner och användning; elektrisk
spänning (V) och strömstyrka (A). De elektriska
fälten ökar i styrka om elektrisk spänning (V)
ökar medan de magnetiska fälten istället tilltar i
styrka om strömstyrkan (A) tilltar (Fisher & Slater 2010). De elektromagnetiska fältens räckvidd
ut i närmiljön beror därefter på kabelns hölje,
nedgrävningsdjup, bottensediment och vattnets
ledande egenskaper (Gill m.fl. 2005). Således
är elektromagnetiska fält individuella för varje
vindpark och varierande över tid beroende på
hur mycket ström som genereras, det vill säga
hur mycket Ampere (A) som överförs vid varje
tillfälle, samt spänning (V) i kabeln. Styrkan och
omfattningen hos både de magnetiska- och elektriska fälten är av betydelse eftersom båda potentiellt kan detekteras av organismer i kabelns
omgivning. Armering som används i dagens sjökablar är tillräckligt god för att reducera det uppkomna eletriska fältet till en obetydlig nivå (Gill
m.fl. 2005). Magnetfält kan däremot inte dämpas
genom kabelhöljet utan avtar endast med avståndet från kabeln. Med ökad strömstyrka genom
en kabel med bestämd spänning (kV) ökar magnetfältet. Det artificiella magnetfältet liknar det
jordmagnetiska fältet och det kan antas att organismer som använder magnetfält för orientering
uppfattar artificiella magnetfält som variationer i
det jordmagnetsiska fältet. Eftersom iE-fältet genereras av kabelns magnetfält kan inte heller det
reduceras genom armering utan endast genom
avstånd från kabeln. Styrkan hos iE-fältet beror
således också av spänning i förhållande till strömstyrka. Då iE-fältet når ut i kabelns omgivning
kan det detekteras av organismer med särskilt
känsliga elektroreceptorer.
Fundament och erosionsskydd
Stressorer; Reveffekt
–
Studier i vindkraftparker och på andra artificiella
strukturer som sträcker sig genom hela vattenpelaren har påvisat en ökad produktion på funda15
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Fundament och erosionsskydd
Stressorer; Förändrade vattenrörelser
En reveffekt berör endast driftfasen eftersom
den biologiska produktionen och en eventuell
ökning av mobila djur förekommer på och runt
de redan etablerade fundamenten och erosionsskydd.
Olika typer av vindkraftfundament har olika
uppbyggnad och strukturell komplexitet, vilket
förväntas påverka reveffekten. Ju mer komplext
ett fundament är desto fler livsmiljöer skapas för
olika arter och livsstadier (Hammar m.fl. 2008).
Samma princip gäller för erosionsskydd då både
små och stora håligheter skapar habitat åt fler arter samt åt olika livsstadier inom samma art. Studier i svenska vatten indikerar emellertid att både
komplexa, och mer enkla vertikala, artificiella
konstruktioner hyser höga tätheter av fisk.
–
Vid anläggandet av en havsbaserad vindpark
eller enskilda vindkraftverk kan fundamenten
komma att påverka de lokala hydrografiska förhållandena genom förändrade vattenrörelser.
En sådan effekt kan innebära lokalt förändrade
strömmar, vågor och vertikal omblandning mellan yt- och bottenvatten inom det enskilda vindkraftsfundamentet eller, potentiellt sett, inom
hela vindparksområdet (Hammar m.fl. 2008). En
förändring av de hydrodynamiska mönstren kan
ge upphov till förändrade erosionsförhållanden
och förändrad vattenmiljö och därigenom skapa
nya förutsättningar för marin fauna och flora.
Det konstateras i Hammar m.fl. (2008), utifrån
sammanställningar av ett flertal beräkningar, att
en påverkan på hydrografiska förhållanden påverkas mer av ett fundament med större diameter jämfört med ett fundament med en mindre
diamater. Således bör ett gravitationsfundament
medföra en större påverkan på de hydrografiska
förhållandena jämfört med ett mono-pile fundament (Hammar m.fl. 2008).
Fundament och erosionsskydd –
Stressorer; Förändring av befintlig
bottenmiljö
I samband med mekanisk infästningen (beredning av havsbotten, grävarabete, muddring etc.)
av vindkraftsfundament i havsbotten bortförs
befintlig bottenmiljö. Dessutom tar aktuellt
vindkraftsfundament en del av bottenarealen i
anspråk och ersätter befintlig havsbotten. Genom detta arbete sker en förändring av befintlig
bottenmiljö. Vissa områden och fundament erfordrar även erosionsskydd. Detta för att minska
risk att lokala hydrografiska förhållanden, som
kan uppstå kring ett fundament, gräver ut och
underminerar dess förankring (Hammar m.fl.
2008). Erosionsskydd ökar således storleken för
den påverkade bottenarealen där befintlig bottenmiljö förändras. Erosionsskydd tillämpas oftast i
samband med gravitationsfundament (Hammar
m.fl. 2008). Det finns ett mindre behov av att erosionsskydd appliceras tillsammans med pålade
fundament, eftersom piles kan förankras djupare
i havsbotten för att kompensera för eventuell
erosion.
16
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Olja och smörjfett för
Stressorer; Oljeläckage
turbin
–
Fasta skuggor, som av fundamenten uppkomna, anses inte orsaka betydande negativ inverkan
på marina organismer (Naturvårdsverket 2000).
Däremot bedöms snabba rörelser som avspeglas
på havsytan kunna innebära en påverkan för marin fauna (Naturvårdsverket 2000). Många marina organismer som fisk förväntas reagera med
undvikande eller försiktighet inför liknande fenomen. Ljusreflektioner och skuggor uppkommer
regelbundet vid vindkraftverk när rotorbladen
bryter eller reflekterar solljus. Detta innebär att
rotorbladen ger upphov till skuggbilder och ljusreflektioner vid solsken och artificiell belysning.
I turbinerna som används för havsbaserade vindkraftverk finns hundratals liter smörjolja lagrat.
Detta för infettning av olika komponenter och
rörliga delar i vindkraftverken. Vissa av komponenter i smörjolja är giftiga och vid skador eller
underhållsarbete finns risk för oljeläckage, det
vill säga olja och smörjfett hamnar i havet. I det
fria vattnet tas olja upp av mikroskopiska planktonorganismer vilka fungerar som en vektor för
spridning av olja upp i den marina näringsväven.
Detta kan medföra negativa konsekvenser för
marina organismer (Åstrand 2008; Arvidsson &
Molander 2010). Särskilt känsliga för exponering
av olja är unga utvecklingsstadier av fisk (Naturvårdsverket 1998).
Rotorblad
och
varningsljus
–
Stressorer; Ljusreflektioner och skuggor
På vindkraftverk används varningsljus av säkerhetsskäl såsom lysbojar för utmärkning av vindparkens ytterkant och hinderbelysning för flygsäkerhet på vindkraftverkens naceller. I havet kan
fasta ljuspunkter verka attraktivt för många arter
och därmed innebära en påverkan.
17
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Analys
Karakterisering av exponering
För varje enskild receptor redovisas utvalda
stressorer separat enligt följande arbetsgång;
Den rumsliga exponeringen för vilken beteende
reaktioner är att vänta för extremt hög partikelacceleration från pålningsarbete bedöms, utifrån Mueller-Blenke m.fl. (2010) och Sigray m.fl.
(2009), till ≤ 45 m för broskfisk. Noterbart är att
avsaknad av relevant data, partikelrörelse från
pålningsarbete, gör den rumsliga definitionen av
exponering för extrem partikelrörelse från pålning för broskfisk osäker, detta medför att påverkansavståndet kan vara större.
Tidsmässigt sker det spridda pålningsarbetet
under en begränsad tidsperiod om ca 4 – 5 månader i samband med byggnationsfasen. Det kan
vara av betydelse att pålning undviks under perioden januari - mars då pigghaj kan söka sig in
mot grundområden längs den halländska kusten
för reproduktion.
Effektbedömning, Exponeringsbedömning och Karakterisering av ekologiska
risker.
Broskfisk
Den faktiska mängden broskfisk som förekommer inom exponeringsområdet är generellt
mycket låg och endast sporadisk. Pigghaj (Squalus
acanthias) kan dock tillfälligt förekomma i rikligt
antal under perioden januari – mars då dräktiga
honor söker sig kustnära för att föda. I ett provfiske i samband med Skottarevsprojektets kontrollprogram fångades flertalet pigghajar, vilka främst
utgjordes av dräktiga honor (Andersson & Börjesson 2011). För broskfisk har nedanstående
stressorer valts ut;
1.
2.
3.
4.
Karakterisering av ekologisk risk
Extrem partikelrörelse från pålning
Driftljud (partikelrörelser) från växellåda
Elektromagnetiska fält från kabelnät
Reveffekt av fundament & erosionsskydd
Det är sannolikt att hajar och rockor kommer att
störas av ljud från pålning åtminstone inom 45
m. Då antal hajar och rockor är litet inom Kattegatt Offshores utformningsalternativ är negativa
ekologiska effekter inte att vänta från ljudkällan,
detta under förutsättning att pålning inte utförs
under tidsperioden januari – mars. Om pålningsarbete utförs under tidsperioden januari - mars
kan negativa effekter för pigghaj uppstå i Kattegatt. Karakterisering av ekologisk risk betraktas
som låg och osäkerheten i riskbedömningen är
hög.
Stressor (1) - Extrem partikelrörelse från
pålning
Karakterisering av effekter
Det finns inga publicerade artiklar eller rapporter avseende effekter på broskfisk av extremt
höga partikelrörelser genererade från pålning av
vindkraftfundament. Försök och undersökningar
som finns tillgängliga gällande exponering av hög
partikelacceleration för fisk har utförts på benfisk (Knudsen m.fl. 1994; Sand m.fl. 2000; Karlsen m.fl. 2004; Sonny m.fl. 2006). I en sammantagen bedömning av denna samlade information
har Sigray m.fl. (2009) angivit att reflexmässig
respons som undvikande och förändrad simhastighet hos fisk är att vänta vid nivåer av partikelacceleration kring 0.01 - 0.001 m/s2.
18
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (2) - Driftljud (partikelrörelse)
från växellåda
Karakterisering av ekologisk risk
Broskfisk kan reagera med plötsligt undvikande
av driftljud från vindkraftverken inom en radie
av 10 m från varje enskilt vindkraftverk. Med
hänsyn till dels det rumsligt begränsade området
för påverkan och dels det fåtal antal individer av
broskfisk inom detta område är negativa ekologiska effekter inte att vänta från driftljud. Karakterisering av ekologisk risk är låg och osäkerheten
i riskbedömningen är måttlig.
Karakterisering av effekter
Långtidsexponering av ljud med låg styrka diskuteras, utifrån ett teoretiskt perspektiv, kunna
medföra ökad stressnivå, kommunikationsstörning och eventuellt undvikande beteende hos fisk
(Slabekoorn m.fl. 2010). Ljudnivåer från vindkraftverk i drift bedöms emellertid inte medföra
skadligt höga ljudnivåer. Forskning har visat att
fritt simmande hajar attraheras av irreguljära ljudpulser under 80 Hz med jämn ljudstyrka (Myrberg 2001). Dessa ljud är liknande ljud som produceras av kämpande byten. Tillfälliga höjningar
av ljudets intensitet, ca +20 dB, kan medföra ett
plötsligt undvikande hos hajar.
Stressor (3) - Elektromagnetiska fält från
kabelnät
Karakterisering av effekter
Försök med knaggrocka (Kalmijn 1966) har påvisat respons vid exponering av artificiellt genererade elektriska fält, detta orsakas av reducerad
hjärtrytm vid exponering av elektriska fält med
spänning ned till 2 µV/m, i vissa fall till och med
vid 1 µV/m. I samma studie exponerades knaggrocka dessutom för elektriska fält genererade
från gälmuskelaktivitet av rödspätta varvid sänkt
hjärtrytm samt utfall (attack) registrerades vid 4
µV/m.
Laborativa försök under kontrollerade förhållanden har påvisat beteenderespons hos småfläckig rödhaj (Kalmijn 1982). Försöken utfördes
nattetid på födosökande småfläckig rödhaj som
lockades, med hjälp av doft från bytesdjur, till en
punkt på havsbotten där ett artificiellt elektriska
fält alstrades. De elektriska fälten utlöste utfall
hos hajarna. För unga individer, kroppstorlek
30 – 40 cm, gjorde 49 av 112 individer utfall vid
styrkor ned till 3,3 µV/m, i 16 fall av dessa vid
2,1 µV/m. Resultatet för vuxna individer uppvisade högre känslighet gentemot elektriska fält då
44 av 112 individer gjorde utfall vid spänning på
1 µV/m, i 15 av dessa individer vid endast 0,5
µV/m.
I en kunskapssamanställning av Gill & Taylor
(2001), framhävdes att känslighet hos broskfisk för elektriska fält ligger inom intervallet
0,5 – 1000 µV/m men med artspecifik känslighet. Inom intervallet 0,5 – 100 µV/m förväntas
broskfisk attraheras till det elektriska fältet med-
Karakterisering av exponering
Enligt Sigray m.fl. (2009) visar mätningar av
driftsljud från havsbaserad vindkraft endast ett
exponeringsområde för fisk inom 10 m från
ljudkällan. Bortom detta avstånd är reflexmässig
beteendeförändring inte att vänta. Detta medför
att endast ett mycket fåtal individer exponeras för
ljudnivåer tillräckligt höga för att medföra beteendeförändringar. Tidsaspekten för exponering
av driftljud är permanent.
Kontrollprogrammet (Emu 2006) för vindparken Kentish Flats (Nordsjön) visade på en i
många fall högre förekomst av fisk inom vindparken jämfört med de undersökta referensområdena, bland annat för broskfiskarterna; knaggrocka
(Raja clavata) och hundhaj (Mustelus asterias). De
naturliga variationerna var dock höga. Det bör
noteras att detta kontrollprogram inte studerade
fiskförekomsten invid fundamenten utan i de
förhållandevis stora områdena mellan fundamenten. Förekomst av småfläckig rödhaj (Scyliorhinus
caniculus) konstaterades tillika inom Kentish flats
(Emu 2007).
19
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
an ett undvikande beteende är att vänta vid styrkor överstigande 1000 µV/m.
I en studie av Gill m.fl. (2009) studerades respons hos tre olika arter broskfisk; pigghaj, småfläckig rödhaj och knaggrocka, vid exponering
av artificiellt elektriskt fält från en 125 kV undervattenskabel med växelström (AC). Maximal
spänning som uppmättes var 2.2 µV/m vid 100
(A). Resultatet visade att broskfisk reagerade på
det elektriska fältet men att en respons inte alltid
nödvändigtvis sker. Responsen var art- och individspecifik. Huvudresultatet för studien visade
att när det fanns ström i kabeln och ett elektriskt
fält uppstod förhöll sig småfläckig rödhaj närmre
kabeln samt rörde sig mindre jämfört med när
strömmen var avslagen. Responsen som dokumenterades för knaggrocka visade att vissa individer ökade födosöksansträngningen när ett elektriskt fält alstrades från kabeln. Det fanns inget
djuprelaterat rörelsemönster av det elektriska
fältet vilket kan tolkas som att det inte fungerade
som en barriär för de undersökta fiskarterna.
på 4 m. Det iE-fältet ebbade ut vid ca 100 m från
kabeln. Från 33 kV kabeln uppstod ett lika kraftigt elektriskt fält men detta ebbade ut snabbare,
vid 4 m var styrkan mindre än 50%. Enfaskablar
tillämpades sannolikt i modelleringen vilket förklarar de extremt höga styrkorna på de elektriska
fälten.
Med hänsyn till att elektriska fält genereras under driftfas bedöms exponering vara lång, dock
varierar fälten i styrka vilket gör att den rumsliga
exponeringen varierar.
Dämpande åtgärder för reduktion av att reducera styrkan och påverkan på broskfisk hos Efältet kan mycket effektivt genomföras genom
armering runt kabeln (COWRIE, 2003; Gill
m.fl., 2005). Att reducera iE-fält är dock mycket
svårare eftersom det uppstår av B-fältet. B-fältet
avtar med avståndet och är svårare att avskärmas
genom armering. I COWRIE (2003) ges förslag
till åtgärder för reducerad risk för påverkan på
broskfisk av iE-fält. Förslaget avser att kabeln
bör nedgrävas ≥ 1 m i havsbotten. Detta för att
undvika att broskfiskar kommer i direktkontakt
med kabeln och därmed de elektriska fältens allra
starkaste delar (avståndsskala mm från kabeln).
Karakterisering av exponering
I Gill m.fl. (2009) uppmättes spänning vid landförande växelström (AC) trefas elkablar, 36 kV
och 50 Hz för Burbo bank havsbaserade vindkraftspark. Mätningar av elektriska fält utfördes
dels i kabelns direkta närhet (30 µV/m) och dels
vid ett avstånd på ca 150 m (15 µV/m). Enligt
beräkningar i Gill m.fl. (2009), förutsatt lägsta
detektionsgräns hos broskfisk för elektromagnetiska fält är 0.5 µV/m, kan respons hos broskfisk
ske upp till och med ett avstånd av ≤ 295 m från
en undervattenskabel till en havsbaserad vindkraftpark.
Modellering av iE-fält från en nedgrävd (1 m)
trefas 132 kV undervattenskabel med växelström
(AC) på 50 Hz visade en spänning motsvarande 91.25 µV/m, ovan kabeln, på sedimentytan
(COWRIE 2003). IE-fältets styrka hade reducerats till 10 µV/m efter 8 m.
Modelleringar av elektriska fält från Horns Rev
på 33 kV och 150 kV kablar med 400 A respektive 600 A visade att 150 kV kabeln genererade
ett iE-fält på minst 1000 µV/m vid ett avstånd
Karakterisering av ekologisk risk
Det kan antas att vissa individer av hajar och rockor uppfattar och regerar på de elektriska fält genererade från vindkraftsparkens interna nätverk
kablar och kabelkorridor in till land inom 295
m. Respons på det artificiellt alstrade E-fältet/
iE-fältet är dock mycket individuell, varav äldre
(större) individer löper större risk att påverkas.
Förutsatt att armerade trefas (AC) undervattenskablar används och nedgrävs ≥ 1 m, bedöms genererade iE-fält endast ge upphov till marginellt
negativa effekter för vissa individer av hajar och
rockor. Karakterisering av ekologisk risk bedöms
vara låg. Osäkerheten i bedömningen är måttlig.
20
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (4) – Reveffekt av fundament &
erosionsskydd
Karakterisering av exponering
Broskfiskens exponering för reveffekt är starkt
beroende på art och beteende. Då broskfiskar
ofta är väldigt mobila arter med möjlighet att
undvika områden som kan ha negativ inverkan
på arten kan en eventuell negativ exponering endast bedömas som kortsiktig. Detta då studier
visat att den rumsliga exponeringen av reveffekt
i vindparksområden bedöms avklinga vid 50160 meter från fundamenten för fisk (Bergström
m.fl. 2012a). En positiv exponering av reveffekt
hos broskfisk kan öka exponeringstiden, detta
orsakas av att en ökad tillgång på föda kan få
individer att stanna kvar i längre perioder inom
vindparksområdet.
Karakterisering av effekter
Pigghaj och rockor kan förekomma sporadiskt i
området. Pigghajen rör sig framförallt inom utformningsalternativen på senvintern då dräktiga
honor kommer in till kusten i stim. I ett provfiske i samband med Skottarevsprojektets kontrollprogram fångades flertalet pigghajar, vilka främst
utgjordes av dräktiga honor (Andersson & Börjesson 2011).
Kontrollprogrammet (Emu 2006) för vindparken Kentish Flats (Nordsjön) visade på en i
många fall högre förekomst av fisk inom vindparken jämfört med de undersökta referensområdena, bl.a. för knaggrocka (Raja clavata) och
hundhaj (Mustelus asterias). De naturliga variationerna var dock höga och några statistiska analyser
genomfördes aldrig, vilket resulterade i att någon
egentlig rev-effekt inom vindparken varken kunde styrkas eller avfärdas. Det bör noteras att detta
kontrollprogram inte studerade fiskförekomsten
invid fundamenten utan i de förhållandevis stora
områdena mellan fundamenten.
Karakterisering av ekologisk risk
Förekomsten av broskfisk inom området är låg
och några stationära bestånd av broskfisk förväntas ej uppstå. På populationsnivå såväl som individnivå karakteriseras den ekologiska risken som
låg. Osäkerheten i denna bedömning bedöms
som måttlig.
21
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Lax och Havsöring
Nedwell m.fl. (2003) undersökte respons och
skador hos havsöring i nätkassar 25 - 400 m från
pålningsarbete. Inga beteendeförändringar kunde fastslås för öring exponerad för vibro-pålning
på ett avstånd motsvarande 25 m. Fisk i nätkassar
(400 m) exponerade för pålning (134 dB re 1µPa)
uppvisade ej heller någon respons eller skador av
pålningsljudet.
I en annan studie av Nedwell m.fl. (2006) där
havsöring användes för att studera effekter av
pålningsljud på fisk för ljud kring 189 - 198 dB
re 1µPa. Efter 3 timmar och 20 minuters exponering visade resultatet inte på några fysiska skador.
Ljud på 90 dB över detektionsgränsen för en
viss frekvens, 90dBht(fiskart), medför en starkt
undflyende reaktion hos nästan alla individer
(Nedwell m.fl. 2007).
Lax (Salmo salar) och havsöring (Salmo trutta)
är två utpräglade vandringsfiskar vars närvaro
inom vindparksområdet bedöms vara låg. Lax
kan passera området på väg mot uppväxtområden i Atlanten alternativt passera området vid
återvandring för lek i de halländska åarna under
tidsperioden vår-sommar. Havsöring uppehåller
sig huvudsakligen kustnära (< 6 m vattendjup)
med undantag av några få större individer som
jagar sill och skarpsill på djupare vatten. Avståndet från Kattegatt Offshores utformningsalternativ
till 10-m djupkurva invid kusten är ca 5 – 7 km.
Nedanstående stressorer har valts ut för receptorn lax och havsöring;
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Extremt ljudtryck från pålning
Grumling av vattenmassan från muddring
Driftljud (ljudtryck) från växellåda
Elektromagnetiska fält från kabelnät
Reveffekt av fundament & erosionsskydd
Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad &
varningsljus
Karakterisering av exponering
Den rumsliga exponeringen av pålningsljud (240
dB re 1 μPa vid 1 m) inom vilken letalt höga ljudnivåer för laxfisk har, genom observationer av
Caltrans (2001), konstaterats inom en radie av 50
m från en pålningskälla.
Nedwell m.fl. (2003) beräknade utifrån mätdata vid pålning av North Hoyle vindkraftspark,
med platsspecifik ljudreduktion av 6,6 dB per
dubblerat avstånd, att ett starkt undvikande beteende hos lax är att förvänta upp till 1.4 km från
pålningsområdet.
Baserat på insamling av mätdata vid pålningsarbetet för Burbo Banks (Pavel & Nedwell 2006),
beräknas lax kunna uppvisa ett starkt undvikande
beteende på upp till ca 3,8 km från pålningskällan
(Nedwell m.fl. 2007). Detta enligt 90dBht-metod
av Nedwell m.fl. (2007) samt under förutsättning
att ljudnivåer vid 249 dB re 1 μPa vid 1 m kring
200 Hz alstras (Nedwell m.fl. 2003; Pavel & Nedwell 2006) och att ljudet reduceras med 5,1 dB
per avståndsdubbling (Almgren 2011).
Med hänsyn till att förekomst av lax och havsöring är mycket liten inom vindparksområdet
bedöms den rumsliga exponering av pålningsljud
som medför starkt undvikande beteende endast
Stressor (1) – Extremt ljudtryck från
pålning
Karakterisering av effekter
I en litteratursammanställning av Popper & Hastings (2009) angavs ett flertal studier på fisk (Caltrans 2001; Nedwell m.fl. 2003; Nedwell m.fl.
2006), som studerat effekter av pålningsljud.
Vid pålningsarbete i samband med brokonstruktion i San Fransisco hölls laxfisk (Onchoryncus spp.) i nätkassar på olika avstånd från
pålningskällan (Caltrans 2001). Ljudet från pålningen uppmättes till ca 203 dB re 1 µPa vid 100
m, omräknat till 240 dB re 1 µPa vid 1 m avstånd
enligt Nedwell m.fl. 2004. Resultatet påvisade att
fisk i nätkassar inom 10 - 12 m från pålningskällan dog direkt, tillika flöt det upp död fisk av olika
arter kring pålningsområdet (≤ 50 m). Död och
döende fisk uppvisade skador på simblåsan och
inre blödningar.
22
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
omfatta enstaka individer. Undantaget är under
sommarmånader då vandrande lax kan förekomma i mer talrika antal än under andra perioder av
året. Den tidsmässiga exponeringen utgör endast
en begränsad period under anläggningsfasen.
Genom tillämpning av så kallad ”ramp-up” d.v.s.
pålning inleds med svaga slag vilka succesivt ökar
i styrka, kan lax och havsöring skrämmas bort
från pålningens närområde och därigenom minskar risk för mortalitet och skador av pålningsljudet (Reyff 2004; Hammar m.fl. 2008; Bergström
m.fl. 2012b).
och förändrat beteende konstaterats. Vid högre
koncentrationer (54 - 88 mg/l) uppvisar lax, efter
en halvtimmes exponering, på flyktreaktion och
undvikandebeteende (Rivinoja & Larsson 2000).
Experimentella studier på laxfisk (Oncorhynchus
mykiss) har visat att en ökad grumling av vattenmassan inte påverkar överlevnaden hos arten,
men däremot kan långvarig exponering (studien
utfördes under 19 dagar) för ökad grumlighet
(pulser på 4 – 6 timmar varannan dag) hämma
tillväxten hos juvenila laxfiskar (Rivinoja & Larsson 2000). En hög grumlighet har även visat sig
ha en negativ effekt på visuellt jagande predatorer
(t.ex. havsöring). Detta genom förändrat alternativt försvårat jaktbeteende, vilket kan medföra en
högre chans för överlevnad hos bytesdjur. Studier har exempelvis visat att grumlingen kan ha
en positiv effekt på överlevnaden hos juvenil laxfisk (Oncorhynchus nerka) (Gregory 1998).
Karakterisering av ekologisk risk
Lax och havsöring kan komma att reagera med
starkt undvikande för pålningsljud upp till en
radie av 3,8 km från pålningskällan, varav mortalitet och allvarliga skador är att vänta i pålningens närområde (≤ 50 m). Då förekomst av lax
och havsöring är mycket liten i havsområdet för
vindparken bedöms negativa ekologiska effekter
endast ske på individnivå. Pålningsljudet förväntas inte heller utgöra en barriär för vandrande lax
under sommarperioden. För att minska risk för
mortalitet och skadad fisk i samband med pålning
rekommenderas att ”ramp-up” metod appliceras.
Karakterisering av ekologisk risk klassificera som
låg. Osäkerheten i bedömningen är måttlig.
Karakterisering av exponering
På rumslig nivå påverkas främst de individer som
befinner sig i kontakt med källan där grumlingen
kan förväntas vara högst, upp till 5 000 mg/l har
uppmätts inom vissa studier (Kiørboe & Mohlenberg 1981). Inom denna partikelkoncentration
kan individer få skador på gälarna efter långvarig
exponering. Noterbart är emellertid att laxfisk
undviker områden med sedimentkoncentrationer
på 88 mg/l vid exponering överstigande 2 timmar. Detta innebär att fisk förväntas förflyttas till
ett område med lägre koncentration av partiklar
(Rivinoja & Larsson 2000).
Vid jämförbar muddring för gravitationsfundament vid Lillegrund vindkraftspark uppmättes
sedimenthalten i vattnet till <10 mg/l vid 200 m
avstånd nedströms (DHI 2006). Detta visar att
det aktuella området som förväntas kunna trigga
ett undvikandebeteende hos laxfisk är begränsat
(<200 m).
Då laxfisk är mycket rörliga fiskar förväntas de
undvika områden med koncentrationer av partiklar överstigande 88 mg/l. En långvarig exponering av en hög grumlighet skulle kunna få negativa effekter hos laxfisk, med bland annat skador
på gälarna och en ökad mortalitet. Det har dock
Stressor (2) – Grumling av vattenmassa
från Muddring
Karakterisering av effekter
Studier har visat att en långvarig exponering (4
dygn) av hög grumling (1547 mg/l) kan ha skadliga effekter på fiskens gälar. Partiklar i vattenmassan fäster vid gälarna och försvårar gasutbytet mellan vattenmassa och fisk (DOER 2000).
Efter en timmes exponering av grumlingshalter
kring 100 - 300 mg/l minskas födointaget för att
helt upphöra vid 300 mg/l. Efter två timmars exponering av en grumling på 35 mg/l har det konstaterats att lax slutar äta och istället söker skydd.
Vid en längre exponering (12 timmar) av grumlingshalter kring 54 mg/l har fysiologisk stress
23
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (3) – Driftljud (ljudtryck) från
växellådan
visats sig att det i de flesta fall rör sig om exponeringstider överstigande flera dygn, för partikelhalter understigande 100 mg/l (SLU 2000).
Inom vindparksområdet förväntas förekomst
av lax och havsöring vara låg, lax kan vandra förbi
medan förekomst av havsöring är koncentrerad
till kustnära områden (0 – 6 m), med undantag
av några få stora individer. Den rumsliga exponeringen bedöms därför endast omfatta enstaka
individer som under en tidsmässigt kort period
exponeras för grumlingshalter som kan medföra beteendeförändringar och eventuell skada. I
samband med en nedpolning/muddring av landförande kabelnät är den potentiella rumsliga exponeringen av sedimentpartiklar i vattenmassan
högre jämfört med vindparksområdet eftersom
mängden havsörring är högre. Nedspolning/
muddring av kablar förväntas medföra avsevärt
mindre mängd lösta partiklar i vattenmassan och
under tidsmässigt begärnsade perioder inom
storleksordningen minuter - timmar.
Karakterisering av effekter
Undervattensbuller från havsbaserad vindkraft
kan medföra beteendeförändringar och stress
men endast inom ljudkällans närområde enligt
Thomsen m.fl. (2006). Baserat på mätningar av
driftljud från lillgrund vindpark är ljudnivåerna
inte så höga att fysiska skador förväntas uppkomma (Andersson m.fl. 2011)
Båmstedt m.fl. (2009) exponerade öring för
frekvenserna 60 Hz och 180 Hz med ljudtryck
motsvarande 105 respektive 120 dB re 1 Pa rms
(rms = Ljudnivåns energimedelvärde över hela
ljudpulsen). Resultatet visade att öring var signifikant mer aktiv men det hade ingen effekt på
födointag eller stressnivåer (förhöjd kortisolhalt).
Vid exponering av ljudnivåer över 50 dB för detektionsvärdet vid en specifik frekvens (50dBht)
är en tydlig reaktion att vänta men reaktionen är
sannolikt övergående (Nedwell m.fl., 2007).
Karakterisering av ekologisk risk
I samband med muddring för infästning av fundament i havsbotten kommer lax och havsöring
att exponeras av lösta sedimentpartiklar i vattenmassan. Beteendeförändring är då att vänta men
omfattar endast enstaka individer och inom 200
m från muddringskällan. Skadliga effekter är inte
att vänta då lax och havsöring sannolikt undviker
områden med höga koncentrationer av lösta partiklar i vattenmassan. Noterbart är att förekomst
av havsöring är koncentrerad till grundare områden, 0 - 6 meter. Detta djup motsvarar endast
vissa delar av kabelkorridoren och ej området
för vindkraftsparken. Nedspolning av kabelspår
förväntas endast medföra små mängder av löst
sediment i vattenmassan med ett lokalt och kortvarigt, storleksordning timmar, undvikande av
lax och havsöring. Karakterisering av ekologisk
risk för lax och havsöring klassificeras som låg.
Osäkerheten i denna bedömning anses vara låg.
Karakterisering av exponering
Enligt modellering av ljudutbredning från vindkraft och fartygstrafik beräknas ljudtrycket från
Kattegatt Offshores vindkraftpark överstiga bakgrundsljudet upp till ca 3 km från de yttre vindkraftverken (Almgren 2011). Utifrån denna ljudmodellering beräknas detektionsgränsen för lax
vara 700 m från en enskild turbin inom Kattegatt
Offshore (Hawkins & Johnstone 1978).
Andersson m.fl. (2011) beräknade detektionsavstånd för lax utifrån en ton (127 Hz) genererad
från Lillgrund vindpark till 250 m respektive 1
km, vid vindstyrkor på 6 m/s respektive 12 m/s.
Inom 100 m från en enskild turbin angavs att beteendeförändringar och eventuell maskering av
kommunikation kan förekomma hos fisk. Det
resultat stämmer överens med den ökade aktivitet som Båmstedt m.fl. (2009) kontstaterade för
öring vid exponering av ljudnivåer motsvarande
80 m från en enskild turbin inom Kattegatt Offshore
(Almgren 2011).
Ljudnivåerna från Kattegatt Offshore väntas inte
24
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
överstiga 50 dBht för lax och havsöring och därmed är ingen tydlig beteendereaktion att vänta
(Nedwell m.fl. 2007; Almgen 2011).
Med hänsyn till den mängd lax och havsöring
som förväntas påträffas inom Kattegatt Offshores
vindkraftslokaliseringar bedöms den rumsliga
exponeringen endast omfatta ett fåtal antal individer. Tidsmässigt är exponeringen att beakta
som permanent.
havsöring av magnetfält med samma dignitet
som genereras av SwePol-länken i Östersjön.
Analyserna gav inga belägg för beteendeförändring av det påslagna magnetfältet, trots stora variationer i beteende. I studien genomfördes även
beräkningar för uppvandrande lax och havsöring
i Mörrumsån genom elfiske och fiskräkning. Resultatet medgav inga markanat skillnader i uppvandring av lax och havsöring före- jämfört med
efter idrifttagande av SwePol-länken.
Karakterisering av ekologisk risk
Karakterisering av exponering
Det är sannolikt att lax och havsöring kommer
att reagera (ökad aktivitet) på driftljud inom 80
m från en enskild turbin. Påverkan är sannolikt
av övergående karaktär och medför inga effekter
på födointag eller förhöjda stressnivåer. Det är
inte sannolikt att driftsljudet innebär ett hinder
för vandrande lax eller födosökande havsöring.
Endast ett fåtal individer av lax och havsöring
omfattas av den rumsliga exponeringen av driftsljud från vindkraftverken. Inga bestående negativa konsekvenser är att vänta på individnivå eller
beståndsnivå. Karakterisering av ekologisk risk är
att betrakta som låg och osäkerheten i denna bedömning är också låg.
Enligt Westerberg & Begout-Anras (1994) och
Andrulewicz m.fl. (2003) anges att HVDC kablar
genererar ett statiskt magnetfält runt kabeln som
är likvärdigt i styrka de naturliga variationerna
inom det jordmagnetiska fältet på ett avstånd av
ca 10 – 20 m.
De teoretiska beräkningar som tidigare gjorts i
samband med vindkraftsprojekteringen Taggen i
Hanöbukten skattar ett maximalt magnetfält på
ytan av havsbotten ovan en 145 kV AC 3-fas sjökabel och 36 kV AC 3-fas sjökabel. Modelleringarna angav att magnetfältet för 145 kV kabeln
var 12 µT om kabeln grävs ned 1 m och 3 µT
om kabeln grävs ned 2 m. För 36 kV kabeln var
magnetfältet på havsbotten istället knappt 4 µT
om kabeln grävs ned 1 m och <1 µT om kabeln
grävs ned 2 m. (Liljegren 2006).
Med hänsyn till den mängd lax och havsöring
som förväntas påträffas inom Kattegatt Offshores
vindkraftslokaliseringar bedöms den rumsliga
exponeringen endast omfatta ett fåtal antal individer. En större mängd lax och havsöring är att
vänta utefter landanslutande kabelsträcka varvid
exponering är större. Tidsmässigt sker exponeringen under lång tid.
Karakterisering av ekologisk risk
Stressor (4) – Elektromagnetiska fält från
kabelnät
Karakterisering av effekter
Det har bekräftats att laxfiskar har magnetsensitiva organ och kan använda jordmagnetism vid
navigering. Hos laxfisk kan det magnetsensitiva
organet uppfatta åtminstone 70 µT (Walker m.fl.
1997; Diebel m.fl. 2000), möjligen är känsligheten högre. Westerberg & Lagenfelt (2008) återger
ryska studier som visat att lax (Salmo salar), och
stör (Acipenser gueldenstaedtii), fördröjt vandringen
under strömförande ledningar hängande över ett
vattendrag. Det har framförts att laxfiskar troligen använder det jordmagnetiska fältet för navigering i havet varpå luktsinnet får större inflytande då de stiger upp i vattendrag för lek (Nishi
m.fl. 2004).
Westerberg m.fl. 2006 exponerade lax och
Lax och havsöring kan reagera, genom fördröjd
passage, inom några meter från magnetfältet
från Kattegatt Offshores kabelnät. Endast ett
fåtal individer av lax och havsöring omfattas av
den rumsliga exponeringen av magnetfält från
vindparksområdet. Då mängden lax och havsöring förväntas vara högre närmre land är såle25
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (6) – Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad & varningsljus
des exponeringen sannolikt högre. Magnetfälten
kommer inte att utgöra en vandringsbarriär för
lax och havsöring. Det är därför inte att vänta en
negativ effekt på uppvandrande lax och havsöring i de halländska åarna. Karakteriseringen av
exponeringen är att betrakta som måttlig. Osäkerheten i bedömningen är måttlig.
Karakterisering av effekter
Vindkraftverk kastar dels fasta skuggor och
dels rörliga skuggor över närområdet. Den fasta skuggan är en skugga som följer solens gång
runt vindkraftverket medan den rörliga skuggan
utgörs av de roterande roterbladen. Den fasta
skuggan bedöms inte ha någon betydande effekt,
medan den rörliga skuggan kan ha viss effekt på
laxfisk då det finns en möjlighet att ytnära individer kan uppfatta plötslig skuggning eller ljusreflektioner som ett hot och därför trigga ett undflyende beteende.
Stressor (5) – Reveffekt av fundament &
erosionsskydd
Karakterisering av effekter
Det förekommer inga studier som specifikt undersöker reveffekt på lax och havsöring. Det
kan antas att större individer av havsöring kan
förväntas attraheras till fundamenten på grund
av den förväntade höga tillgången på bytesdjur
(småfisk).
Karakterisering av exponering
Vid utformningsalternativ AB, som utgör det
största alternativet visar beräkningar (Fiskeriverket 2003) att eventuell skuggeffekt skulle påverka
en yta motsvarande 2 % av den totala ytan inom
vindskraftsparken. Då det aktuella området har
ett siktdjup på ned till ca 10 meter anses inte någon skuggande effekt kunna överstiga detta djup.
Den vertikala exponeringen av skuggeffekt eller
ljusreflektioner i vattenmassan bör endast sträcka
sig några meter ned. De artificiella ljuskällor som
finns inom vindkraftparken är riktade uppåt och
därför bör eventuell exponering på laxfisk vara
obefintlig (Fiskeriverket 2007).
Då laxen endast passerar området under sin
vandring, bedöms en möjlig exponering vara
kortvarig.
Karakterisering av exponering
Större individer av havsöring kan utsättas för
en kortvarig exponering av reveffekt. Dock uppehåller den sig huvudsakligen kustnära (<6 m
vattendjup) med undantag av några få enstaka
individer som jagar sill och skarpsill på djupare
vatten. Avståndet från Kattegatt Offshores utformningsalternativ till 10-m djupkurva invid kusten
är ca 5 – 7 km vilket minskar exponeringen för
kustnära havsöring.
Vandrande lax bedöms endast i ringa utsträckning exponeras av reveffekten i samband med att
de vandrar förbi området på väg till uppväxtplatser alternativt återvandrar för lek.
Karakterisering av ekologisk risk
Karakterisering av ekologisk risk
Ljusreflektion, artificiellt ljus och skuggeffekt bedöms endast utgöra en marginell exponering för
lax och havsöring som endast förekommer i lågt
individantal inom vindkraftsparken. Därför karakteriseras den ekologiska risken som låg. Osäkerheten i denna bedömning anses låg.
Att lax och havsöring kommer att påverkas av reveffekten är inte att förvänta då ingen av arterna
uppehåller sig i området permanent. Noterbart
är även att lax använder Kattegatt som vandringsområde inte uppvätxområde och äter därför
sannolikt inte under vandring. Karakterisering av
den ekologiska risken bedöms som låg. Osäkerheten i denna bedömning anses vara måttlig.
26
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Sill/Skarpsill
ökad stress. I pålningsområdets närhet anges att
fysiska effekter som inre eller yttre skador, dövhet (permanent eller reversibel) och i värsta fall
mortalitet kan uppstå.
Enligt Nedwell m.fl. (2007) medför ljud på 90
dB över detektionsgränsen för en viss frekvens,
90dBht, en starkt undflyende reaktion. För ljudnivåer kring 130dBht är fysiska skador att vänta.
Sill (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus) är pelagiskt stimlevande fiskarter och utgör
de två dominerande arterna i det pelagiska fisksamhället kring Kattegatt Offshores utformningsalternativ för havsbaserad vindkraft. Vårlekande
sill kan utnyttja de östra och grundare havsbottnarna inom utformningsalternativen för lek
på grund visst inslag av grövre bottensubstrat,
sand och grus, lämpligt leksubstrat för sill. Leken
sker under våren, mars - maj, då rommen läggs
på havsbotten. Det kan inte uteslutas att lek av
skarpsill också förekommer inom vindparksområdet, detta då lek av skarpsill tycks kunna företas
oberoende av geografisk plats i Kattegatt. Lek av
skarpsill sker under januari - juni, huvudsakligen
under maj-juni, i vattenmassor med temperaturer
överstigande 6°C. Skarpsill lägger ägg som flyter
fritt i vattenmassan. För sill och skarpsill har följande stressorer definierats;
1.
2.
3.
4.
5.
Karakterisering av exponering
Den rumsliga exponeringen bör inte ses som absoluta mått utan som en fingervisning om påverkansavstånd, detta orsakas av att pålningsljudet
varierar mellan olika områden på grund av områdets förutsättningar på grund av variationer i
bottensubstrat, djup, temperatur och salthalt.
Död och döende fisk är att vänta i pålningens närområde (≤ 50 m) (Coltrans 2001). Enligt
Thomsen m.fl. (2006) är det möjligt att sill kan
uppfatta pålningsljud upp till 80 km från pålningskällan.
Sill förväntas uppvisa ett starkt undvikande av
pålningskälla på ett avstånd motsvarande 2,6 km
utifrån platsspecifika ljudmätningar av pålningsarbete vid Burbo Banks (Pavel & Nedwell 2006).
Teoretiska beräkningar enligt dBht-metoden
(Nedwell m.fl. 2007) ger emellertid ett förväntat undvikande kring en radie av 66 km samt att
fysiska skador kan uppstå inom 250 m från pålningskällan. Detta förutsatt ljudnivåer på 249 dB
re 1 μPa vid 1 m kring 200 Hz (Pavel & Nedwell
2006) och en ljuddämpning motsvarande 5,1 dB
per dubblerat avstånd (Almgren 2011). Noterbart är att avstånden inte skall ses som absoluta
mått utan som en fingervisning om det faktiska
påverkansområdet.
Sill och skarpsill är vanliga fiskarter i det pelagiska fisksamhället inom Kattegatt Offshores
vindkraftpark. Således är rumslig exponering
från pålningsljud under vatten att anse som hög.
Temporal exponering från pålningsljud utgörs av
storleksordningen månader under anläggningsfasen. Genom att använda ”ramp-up” metod för att
skrämma bort fisk från närområdet (250 m) där
högst ljudtryck alstras minskar risk för mortalitet
och skador på sill och skarpsill.
Extremt ljudtryck från pålning
Grumling av vattenmassan från muddring
Driftljud (ljudtryck) från växellåda
Reveffekt av fundament & erosionsskydd
Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad &
varningsljus
Stressor (1) – Extremt ljudtryck från
pålning
Karakterisering av effekter
Det finns inga specifika studier i vilka sill och
skarpsill exponerats för autentiskt pålningsljud
vid etablering av en havsbaserad vindkraftpark.
Det finns emellertid undersökning på fisk i samband med alstring av höga ljudstyrkor ekvivalenta till pålningsljud samt teoretiska beräkningar
baserade på relevant data.
Caltrans (2001) observerade död fisk i närområdet (≤ 50 m) från en pålningskälla med en beräknad ljudstyrka på 240 dB re 1 Pa vid 1 m.
Enligt Thomsen m.fl. (2006) är möjlig respons
hos sill som exponeras av pålningsljud undvikande, flyktrespons, förändring av stimbeteende och
27
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av ekologisk risk
Karakterisering av exponering
Inom en radie av uppskattningsvis 250 m från
pålningsarbete kommer sill och skarpsill sannolikt att exponeras för så höga ljudtryck att de
skadas eller avlider. Genom applicering av ”rampup” metod minskar risk för mortalitet och skador då sill och skarpsill förväntas skrämmas bort
från pålningskällans närområde. Sill och skarpsill
kommer att uppvisa ett starkt undflyende beteende inom en radie av ca 66 km från pålningsarbete. Under förutsättning att ”ramp-up” metod
appliceras och att inget pålningsarbete utförs under tidsperioden mars - maj är bestående negativa konsekvenser på beståndsnivå inte att vänta.
Karakterisering av ekologisk risk bedöms således
som måttlig. Osäkerheten i bedömningen är hög.
Vid jämförbar muddring för gravitationsfundament vid Lillegrund vindkraftspark uppmättes
sedimenthalten i vattnet till <10 mg/l vid 200 m
avstånd nedströms (DHI 2006). Under liknande
förhållanden skulle det innebära möjligheten
av ett visst undvikande beteende hos sillfisk på
avstånd större än 200 m nedströms muddringsverksamheten.
På rumslig nivå påverkas främst de individer
som befinner sig i kontakt med källan där grumlingen kan förväntas vara högst, upp till 5 000
mg/l har uppmätts inom vissa studier (Kiørboe
& Mohlenberg 1981). Inom denna partikelkoncentration kan individer få skador på gälarna efter långvarig exponering. Noterbart är att sillfisk
undviker områden med sedimentkoncentrationer
överstigande 3 mg/l. Detta innebär att fisk förväntas förflyttas till ett område med lägre koncentration av partiklar (Westerberg m.fl. 1996).
En långvarig exponering av en hög grumlighet
skulle kunna få negativa effekter hos sillfisk, med
bland annat skador på gälarna och en ökad mortalitet. Det har dock visats sig att det i de flesta
fall rör sig om exponeringstider överstigande
flera dygn, för partikelhalter understigande 100
mg/l (SLU 2000).
I det aktuella havsområdet förväntas den rumsliga exponeringen av grumling av vattenmassan
vara hög för sill och skarpsill då de är vanliga
fiskarter, tidsmässigt är exponeringen kortvarig. I
de centrala och västra delarna kan uppehållstiden
för sediment i vattenmassan vara högre jämfört
med de östra områdena, detta eftersom bottensubstratet består av partiklar med mindre kornstorlek i de centrala och västliga delarna. Noterbart är att havsområdet för Kattegatt Offshores
planerade vindkraftspark regelbundet exponeras
för uppslamning av bottensubstrat (resuspension) i vattenmassan på grund av bottentrålfiske
(Floderus & Pihl 1990; Thörnqvist 2006). Det
är därför att anta att fisk har en naturlig tolerans
mot uppslamning av bottensubstrat.
Stressor (2) – Grumling av vattenmassan
från muddring
Karakterisering av effekter
Grumlingens påverkan på fisk skiljer sig mellan
olika arter och eventuella skador eller andra effekter bör framförallt relateras till exponeringstid
och hur partikelkoncentrationen i vattenmassan
förhåller sig till de naturliga bakgrundsvärdena.
Studier har visat att sill undviker områden med
en högre grumlighet än 3 mg/l (Westerberg m.fl.
1996). Undersökningar på laxfisk har visat att en
långvarig exponering (4 dygn) med hög partikelförekomst i vattenmassan (1547 mg/l) kan orsaka irritation eller skada på fiskens gälar. Partiklar i vattenmassa fäster vid gälarna och försvårar
gasutbytet mellan vattenmassa och fisk (DOER
2000).
En hög grumlighet har även visat sig ha en
negativ effekt på visuellt jagande predatorer
(DOER 2000). Detta genom förändrat alternativt försvårat jaktbeteende, vilket kan medföra en
högre chans för överlevnad hos bytesdjur.
28
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av risk
tektionsvärdet vid en specifik frekvens (50dBht)
är en tydlig reaktion att vänta men reaktionen är
sannolikt övergående (Nedwell m.fl. 2007).
En kortvarig exponering av grumling i vattenmassan har en liten effekt på sillfisk. Däremot kan en
längre tids exponering av hög partikelkoncentration leda till en negativ effekt på jaktbeteendet
samt skada fiskens gälar, dock kommer sillfisk att
undvika områden med särskilt höga koncentrationer av partiklar i vattenmassan vilket medför
att skador inte är att vänta. Storleksordningen
inom vilka sillfisk undviker muddrinsplatser är
hundratals meter. Tidsmässigt förväntas grumling av vatenmassa vara kortvarig. För att minimera effekter från grumling på sill och skarpsill
rekommenderas att mudderverksamhet ej bedrivas under perioden mars-maj då sill leker. Den
ekologiska risken karakteriseras som låg. Osäkerheten i denna bedömning anses vara måttlig.
Karakterisering av exponering
Enligt modellering av ljudutbredning från vindkraft och fartygstrafik beräknas ljudtrycket från
Kattegatt Offshores vindkraftpark överstiga bakgrundsljudet upp till ca 3 km från de yttre vindkraftverken (Almgren, 2011). Inom detta avstånd
förväntas sill ha möjlighet att detektera ljudet
(Enger 1967).
Rumslig exponering av detektionsavstånd för
sill utifrån Lillgrund vindpark beräknades till 13
km dock maskerar bakgrundsbruset i Öresund
ljudet långt innan dess (Andersson m.fl. 2011).
Andersson m.fl. (2011) beräknade också att det
inom 100 m från ett enskilt vindkraftverk och vid
höga vindstyrkor (12 m/s) som ljudnivåerna är
tillräckligt höga för att framkalla beteendeförändringar eller möjlig maskering av kommunikation.
Ljudnivåerna som Kastelein m.fl. (2008) påvisade en beteenderespons hos sill är högre än
vad som förväntas genereras av ett vindkraftverk
i drift. Rumslig exponering av de ljudnivåer som
Blaxter & Hoss (1981) & Engås m.fl. (1995) dokumenterade beteenderespons representerar ett
avstånd om maximalt 20 m från ett vindkraftverk
inom Kattegatt Offshore.
Bergström m.fl. (2012b) hänvisar till observationer av rinnande (lekmogen) sill i närheten
kring vindkraftverken i Östersjön
Beräkning av ljudnivåer över 50 dBht för sill
medför att en reaktion är att vänta inom 10 m
från enskilda vindkraftverk (Nedwell m.fl. 2007;
Almgren 2011). Sill och skarpsill är vanliga fiskarter i det pelagiska fisksamhället inom Kattegatt Offshores vindkraftpark. Således är exponering från
vindkraftsljud under vatten att anse som relativt
hög under driftfasen vilket medför en tidsmässigt
lång exponering.
Stressor (3) – Driftljud (ljudtryck) från
växellåda
Karakterisering av effekter
Exponering av undervattensbuller från havsbaserad vindkraft kan medföra beteendeförändringar och stress men endast inom ljudkällans
närområde enligt Thomsen m.fl. (2006). Baserat
på mätningar av driftljud från Lillgrund vindpark
bedöms ljudnivåerna inte vara så höga att de kan
orsaka fysiska skador på fisk (Andersson m.fl.
2011).
Kastelein m.fl. (2008) exponerade sill för ljud
inom frekvensintervallet 0.1 – 64 kHz (≤100 dB
re 1 µPa) i syfte att bestämma tröskelvärden (dB)
vid vilka sill förväntas att uppvisa beteendeförändringar. För sill påvisades tröskelvärden för
ljud av 4 kHz vid 175 dB re 1 µPa.
Engås m.fl. (1995) konstaterade beteendeförändringar hos sill vid exponering av inspelat ljud
från ett trålfartyg med högst ljudstyrkor kring
134 – 136 dB re 1 µPa vid 315 Hz respektive
2500 Hz.
Blaxter & Hoss (1981) dokumenterade en reflexmässig respons hos sill vid ljudnivåer kring
122 – 138 dB re 1 µPa inom frekvensintervallet
70 – 200 Hz.
Vid exponering av ljudnivåer över 50 dB för de-
Karakterisering av ekologisk risk
Sill och skarpsill kan detektera undervattensbuller från Kattegatt Offshores planerade vindkraftpark
29
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av exponering
på avstånd av några kilometer (ca 3 km) från
vindparkens ytterkant. Inga fysiska skador från
driftsljudet väntas förekomma. Ljudnivåer som
genererar beteenderespons är sannolikt att vänta
inom 10 - 20 m från enskilda vindkraftverk. Detta
medför att eventuell lek av sill eller skarpsill sannolikt undviks inom en radie av 20 m från enskilda vindkraftverk. En tillvänjning till driftljudet är
dock trolig. Sammantaget bedöms effekter på sill
och skarpsill av driftljud endast vara av marginell
karaktär. Inga bestående negativa effekter förväntas. Karakterisering av ekologisk risk är låg.
Osäkerheten i denna bedömning är låg.
En studie har visat att den rumsliga exponeringen
av reveffekt hos fisk inom en vindpark (beroende
på fundamenttyp) sträcker sig 50 meter (oktober)
till 100 meter (maj) utifrån fundamenten (Bergström m.fl. 2012a).
Karakterisering av ekologisk risk
Det finns inget som tyder på att sill och skarpsill
skulle påverkas negativt av att ett nytt substrat
tillförs i det aktuella området, möjligen skulle en
ökad födotillgång samt tillgången till nya substrat
vid lek istället kunna gynna sill och skarpsill. Därav karakteriseras den ekologiska risken som låg.
Osäkerheten i denna bedömning anses vara låg.
Stressor (4) – Reveffekt av fundament &
erosionsskydd
Karakterisering av effekter
Stressor (5) – Ljusreflektion & skuggeffekter från rotorblad & varningsljus
Fundament och erosionsskydden i en vindkraftpark kan attrahera pelagisk fisk, såsom sill och
skarpsill. Den höga strukturen i vattenmassan
kan ge skydd mot starka strömmar och även
koncentrationen av bytesdjur kan öka. Ett fundament som sträcker sig genom hela vattenpelaren
från ytan till botten förändrar strömmarnas rörelsemönster runt fundamenten vilket kan resultera i att koncentrationen av planktondjur (små
kräftdjur, blötdjur och fisklarver) ökar (Picken
m.fl. 2000, Hammar m.fl. 2008). Sill och skarpsill
konsumerar planktondjur som förekommer närmare botten på dagen och i den fria vattenmassan på natten. Sillen följer födans rörelsemönster
och kan således nyttja födan som koncentreras
både vid basen av fundamenten samt högre upp
i vattenpelaren.
Sill kan även potentiellt attraheras av fundament och erosionsskydd vid lek. När sillen leker
sjunker rommen till botten där den klibbar fast
på hårt substrat alternativt alger. Fundamentet
och erosionsskyddens yta kan således nyttjas av
sillen under lek, förutsatt att de inte undviker
närområdet på grund av driftljudet. En studie i
Rigabukten har påvisat att artificiella konstruktioner i havet ner till 10 meters djup har nyttjats
av lekande sill (Chojnacki 2000).
Karakterisering av effekter
Vindkraftverk kastar dels fasta skuggor och
dels rörliga skuggor över närområdet. Den fasta
skuggan är en skugga som följer solens gång runt
kraftverket medan den rörliga skuggan utgörs av
de roterande roterbladen. Den fasta skuggan bedöms inte ha någon betydlig effekt på sill eller
skarpsill, medan den rörliga skuggan kan ha viss
effekt då sillen befinner sig i övre pelagialen där
en plötslig skuggning eller ljusreflektioner kan
uppfattas som ett hot och därav trigga ett undflyende beteende. Artificiella ljuskällor nattetid kan
vid exponering fungera aggregerande för sill och
skarpsill. Detta fenomen tillämpas exempelvis
inom kommersiellt fiske (lysfiske).
Karakterisering av exponering
Vid utformningsalternativ AB, som utgör det
största alternativet visar beräkningar (Fiskeriverket 2003) att eventuell skuggeffekt skulle påverka
en yta motsvarande 2 % av den totala ytan inom
vindskraftsparken. Då det aktuella området har
ett medelsiktdjup på ca 10 meter anses inte nå-
30
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (1) – Extremt ljudtryck från pålning
gon skuggande effekt kunna överstiga detta djup.
Den vertikala exponeringen av skuggeffekt eller
ljusreflektioner i vattenmassan bör endast sträcka
sig några meter ned.
Då sill och skarpsill går närmare bottnen under
dagtid (Aho 2011) förväntas skuggeffekten vara
obefintlig. Under nattetid går fisken närmare ytan
(Aho 2011) men exponeras då inte av skuggor.
De artificiella ljuskällor som finns inom parken är
riktade uppåt och exponeringen är därav endast
marginell betydelse (Fiskeriverket 2007).
Karakterisering av effekter
Höga ljudtryck har visats skada eller till och med
döda fisk inom korta avstånd (≤50 m) (Caltrans
2001).
Vid ljudnivåer överstigande 90 dB över hörseltröskeln för en specifik frekvens antas fisk uppvisa ett starkt undflyende beteende enligt (Nedwell
m.fl. 2007).
Karakterisering av ekologisk risk
Karakterisering av exponering
Ljusreflektion, artificiellt ljus och skuggeffekt
bedöms endast utgöra en marginell exponering
för sill och skarpsill. Därför karakteriseras den
ekologiska risken som låg. Osäkerheten i denna
bedömning anses låg.
Den rumsliga exponeringen bör inte ses som absoluta mått utan som en fingervisning om påverkansavstånd.
Ål inom pålningskällans närhet (≤50 m) riskerar att avlida på grund av inre skador av de höga
pålningsljudet.
Enligt 90dBht (ål) är en radie inom 200 m från
pålningsarbete att vänta ett undflyende för ål.
Detta förutsatt ljudnivåer motsvarande 249 dB re
i Pa vid 1 m kring frekvensen 200 Hz (Pavel &
Nedwell 2006; Almgren 2011).
Med hänsyn till att förekomst av ål inom
samtliga utformningsalternativ är mycket låg är
exponeringen att beakta som liten. Temporal
exponering från pålningsljud utgörs av storleksordningen månader under anläggningsfasen.
Genom applicering av ”ramp-up” metod minskar risk för mortalitet och skador på eventuell ål i
närområdet kring pålningsarbetete.
Ål
Förekomst av ål (Anguilla anguills) bedöms vara
låg inom Kattegatt Offshores utformningsalternativ
för vindkraft i Kattegatt. Med hänsyn till huvudsakliga fångstområden för ål (Aho m.fl. 2011)
uppehåller sig ål huvudsakligen mycket kustnära
eller i sötvattensdrag och sjöar. Området för Kattegatt Offshore utgör inget utpräglat vandringsstråk
för utvandrande blankål från Östersjön på väg
mot lekplatser i Sargassohavet. Endast lokala bestånd av blankål förväntas passera området. För
ål har följande stressorer definierats;
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Extremt ljudtryck från pålning
Grumling av vattenmassan från muddring
Driftljud (ljudtryck) från Växellåda
Elektromagnetiskafält från kabelnät
Reveffekt av fundament & erosionsskydd
Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad &
varningsljus
Karakterisering av ekologisk risk
Det är sannolikt att ål teoretiskt störs (undviker)
av pålningsljud inom en radie motsvarande 200
m från pålningskällan. Då förekomst av ål inom
Kattegatt Offshores utformningsalternativ är mycket
liten är bestående negativa ekologiska effekter på
denna särskilt skyddsvärda art inte att vänta. Karakterisering av ekologisk risk låg och osäkerheten i denna bedömning är låg.
31
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (2) – Grumling av vattenmassa
från muddring
Den rumsliga exponeringen av ål inom Kattegatt Offshore vindparksområde bedöms vara liten.
Närmre kusten utefter landanslutande kabelkorridor kan exponering av grumling av vattenmassan för ål antas vara högre. Rumsligt kommer
muddring endast att ske under en begränsad tid
under anläggningsarbetet.
Karakterisering av möjliga effekter
Bakgrundsmaterial angående effekten av ökad
grumling av vattenmassan på ålen är sparsam.
Den information som står att finna gällande andra fiskarter kan möjligen vara applicerbar även
på ålen, i brist på artspecifik information.
Studier har visat att sill undviker områden med
en högre grumlighet än 3 mg/l (Westerberg m.fl.
1996). Undersökningar på laxfisk har visat att en
långvarig exponering (4 dygn) med hög partikelförekomst i vattenmassan (1547 mg/l) kan orsaka irritation eller skada på fiskens gälar. Partiklar i vattenmassa fäster vid gälarna och försvårar
gasutbytet mellan vattenmassa och fisk (DOER
2000).
Då ål spenderar stor del av sin tid i direkt kontakt med sedimentet torde arten ha utvecklat en
viss tolerans mot grumlighet och bör därför inte
uppvisa några större negativa effekter avseende
hög partikelkoncentration i vattenmassan. I samband med förbipasserande blankål på väg mot
sargassohavet kan en mindre avvikelse från dess
simriktning ske, och istället simma runt mudderverksamheten. Mudderverksamheten är inte att
betrakta som ett vandringshinder för blankål.
Karakterisering av ekologisk risk
Inom storleksordningen hundratals meter är det
att vänta en viss temporärt undvikande hos ål vid
grumling av vattenmassan. Grumling av vattenmassan bedöms inte utgöra ett hinder för vandrande blankål. Dessa effekter bedöms sannolikt
inte medför några konsekvenser på beståndsnivå.
Den ekologiska risken för ål karakteriseras som
låg. Osäkerheten i denna bedömning anses vara
måttlig.
Stressor (3) – Driftljud (ljudtryck) från
växellådan
Karakterisering av effekter
Exponering av undervattensbuller från havsbaserad vindkraft kan medföra beteendeförändringar och stress men endast inom ljudkällans
närområde enligt Thomsen m.fl. (2006). Baserat
på mätningar av driftljud från Lillgrund vindpark
bedöms ljudnivåerna inte vara så höga att de kan
orsaka fysiska skador på fisk (Andersson m.fl.
2011).
Telemetrimätningar på vandrande blankål utfördes i Östersjön vid vindkraftverket Svante
dock medförde försöksupplägget att inga mätningar gjordes närmre än 500 m från vindkraftverket. Resultatet visade inte på någon skillnad i
beteende när vindkraftverket var i drift eller av
(Westerberg 1994).
Kastelein m.fl. (2008) exponerade ål för ljud
inom frekvensintervallet 0.1 – 64 kHz , vid 100
Hz var ljudnivåerna kring 120 dB re 1 µPa och
vid 250 Hz ca 145 dB re 1 µPa. Ingen respons
på det alstrade ljudet observerades i undersökningen.
Resultat från kontrollprogram för bottennära
fisk i Lillgrund vindpark uppvisade att mängden
Karakterisering av exponering
Vid jämförbar muddring för gravitationsfundament vid Lillegrund vindkraftspark uppmättes
sedimenthalten i vattnet till <10 mg/l vid 200 m
avstånd nedströms (DHI 2006). Under liknande
förhållanden skulle det innebära möjligheten av
ett visst undvikande beteende hos ål på avstånd
större än 200 m nedströms muddringsverksamheten.
På rumslig nivå påverkas främst de individer
som befinner sig i kontakt med källan där grumlingen kan förväntas vara högst, upp till 5 000
mg/l har uppmätts inom vissa studier (Kiørboe
& Mohlenberg 1981). Inom denna partikelkoncentration kan individer få skador på gälarna efter långvarig exponering.
32
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
ål (gulål) visade en statistisk ökning inom vindparksområdet efter att vindkraftsparken satts i
drift. Det konstaterades även att ål återfanns i
större utsträckning invid fundament jämfört med
områden mellan fundamenten. Bergström m.fl.
(2012a).
våerna från vindkraftverken i drift kommer inte
att påverka förekomst av ål inom vindparksområdet negativt. Det kan förekomma en omfördelning av ål inom vindparksområdet med en mer
ål närmre vindkraftfundamenten jämfört med
avstånden mellan fundamenten. Driftljudet kommer sannolikt inte att utgöra en barriär för vandrande blankål på väg mot Sargassohavet. Karakterisering av ekologisk risk för ål är att betrakta
som låg. Osäkerheten i denna bedömning är låg.
Karakterisering av exponering
Enligt modellering av ljudutbredning från vindkraft och fartygstrafik beräknas ljudtrycket från
Kattegatt Offshore överstiga bakgrundsljudet upp
till ca 3 km från de yttre vindkraftverken (Almgren 2011). Utifrån denna ljudmodellering beräknas detektionsgränsen för ål vara 1,6 km från en
enskild turbin inom Kattegatt Offshore (Jerko m.fl.
1989; Almgren 2011).
Andersson m.fl. (2011) beräknade detektionsavstånd för ål utifrån en ton (127 Hz) genererad
från Lillgrund vindpark till 250 m respektive 1
km, vid vindstyrkor på 6 m/s respektive 12 m/s.
Det angavs också att det endast Inom ca 100 m
från en enskild turbin och vid höga vindstyrkor
som ljudnivåerna är tillräckligt höga för att det
finns risk att fisk påverkas negativt i form av
flyktbeteende eller möjlig maskering av kommunikation.
Vandrande blankål uppvisade inga beteendeförändringar vid passage av ett vindkraftverk i
drift, dock gjordes inga studier närmre än 500 m
från vindkraftverket (Westerberg 1994).
Beräkning av ljudnivåer över 50 dBht för torsk
medför att en reaktion endast är att vänta inom
vindkraftverkets omedelbara närhet (< 10m)
(Nedwell m.fl. 2007; Almgren 2011).
Rumslig exponering av driftljud omfattar endast enstaka individer, då mängden ål i det aktuella havsområdet för Kattegatt Offshore är lågt.
Exponeringen att betrakta som lång i storleksordning flera år.
Stressor (4) – Elektromagnetiska fält från
kabelnät
Karakterisering av effekter
Det har bekräftats att ål har magnetsensitiva organ och kan använda jordmagnetism vid navigering. Det är inte känt vilken av de två komponenterna i det jordmagnetiska fältet som används
hos olika organismer. Det jordmagnetiska fältet
är av likriktad spänning (DC) och hur organismer
med magnetsensitiva organ uppfattar fält från
likströmskablar skiljer sig sannolikt från hur de
uppfattar växelström (AC).
Experimentella studier har visat att japansk ål
(Anguilla japonica) kan uppfatta B-fält från åtminstone 13 µT (Nishi m.fl. 2004). Det magnetsensitiva organet hos ål sitter i näshålan och känsligheten skiljer sig mellan individer. Den europeiska
ålen (Anguilla anguilla) använder organet till att
navigera från sina uppväxtområden till reproduktionsområdena i Atlanten. Om artificiella magnetfält på ett omfattande vis stör ålens navigering
kan detta, hypotetiskt sett, innebära en reducerad återvandring av lekmogna ålar (blankål) till
fortplantningsområdet. Det är också tänkbart att
ålens yngel kan störas på sin väg upp i vattendragen.
Westerberg & Lagenfelt (2008) märkte blankål
i Östersjön för att studerade migrationsbeteende
över en trefas 130 kV (AC) undervattenskabel.
Resultatet visade att blankål vandrade över kabeln men vandringen fördröjdes i genomsnitt
med 40 min vid passage av kabeln. Författarna
sammanfattar att effekten knappast påverkar
blankålens förutsättningar att återvandra de ca
Karakterisering av ekologisk risk
Ål kommer att kunna detektera ljud från Kattegatt Offshores vindkraftspark på ca 1,6 km avstånd.
En tydlig men övergående respons är att vänta
inom 10 m från enskilda vindkraftverk. Ljudni33
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av ekologisk risk
7000 km tillbaka till Sargassohavet för lek.
Studier på blankål över en HVDC kabel i Östersjön påvisade att ca 60% av blankål vandrade
över kabeln under den korta tid som spårning utfördes (ca 3 – 5 timmar) (Westerberg & BegoutAnras 2000). Resterande blankål (43%) simmade
i sydlig riktning eller vände om vid kabeln. Författarena menar att kabeln inte utgjode ett vandringshinder för blankål i någon större utsträckning (Westerberg & Begout-Anras 2000).
Detektionsgräns för magnetfält genererat av
DC-kablar respektive AC-kablar uppskattas till
omkring 20 m respektive 10 m från strömkällan.
Kablarna kommer inte att utgöra ett vandringshinder för blankål men påverkan på simbeteende är att vänta med en fördröjd passage över
kabeln. Vid passage över växelströmskablar kan
en fördröjning förekomma i storleksordningen
40 min. För att minska påverkan på simbeteende
hos vandrande blankål rekommenderas att kablar
nedgrävs 1 - 2 m i havsbotten i områden grundare än 20 m. Inga negativa bestående effekter
på individ- eller beståndsnivå är att förvänta på
vandrande blankål. Karakterisering av ekologisk
är att betrakta som låg. Osäkerheten i denna bedömning är låg
Karakterisering av exponering
Enligt Westerberg & Begout-Anras (2000) och
Andrulewicz m.fl. (2003) anges att HVDC kablar
genererar ett statiskt magnetfält runt kabeln som
är likvärdigt i styrka de naturliga variationerna
inom det jordmagnetiska fältet på ett avstånd av
ca 10 – 20 m.
De teoretiska beräkningar som tidigare gjorts i
samband med vindkraftsprojekteringen Taggen i
Hanöbukten skattar ett maximalt magnetfält på
ytan av havsbotten ovan en 145 kV AC trefassjökabel och 36 kV AC trefas-sjökabel. Modelleringarna angav att magnetfältet för 145 kV kabeln var 12 µT om kabeln grävs ned 1 m och 3
µT om kabeln grävs ned 2 m. För 36 kV kabeln
var magnetfältet på havsbotten istället knappt
4 µT om kabeln grävs ned 1 m och <1 µT om
kabeln grävs ned 2 m. Magnetfältets styrka hade
avtagit till mycket låga nivåer (<0.5 µT) efter 10
m från kablarna. (Liljegren 2006).
Rumslig exponering av magnetfält omfattar
endast enstaka individer, då mängden ål i det aktuella havsområdet för Kattegatt Offshore är lågt.
Exponering av magnetfält kring landanslutande
kablar invid kustbandet är dock högre. Tidsmässigt är exponeringen att betrakta som permanent.
För att begränsa exponering av höga styrkor
från magnetfältet för ål kan kabeln nedsänkas
1 - 2 m i sedimentet. Detta behov avser främst
landanslutande kablar på havsbottnar understigande 20 m vattendjup.
Stressor (5) – Reveffekt av fundament &
erosionsskydd
Karakterisering av effekter
för Lillgrund vindkraftspark i Öresund hade den
generella fiskförekomsten inte ökat i parken i
jämförelse med förstudien och referensområdena, endast en omfördelning av fisken kunde
observeras med en attraktion till fundamenten
(Bergström m.fl. 2012a). Detta resultat var undantaget ål (gulål) då studien påvisat en statistisk
ökning av gulål inne i vindkraftparken, i jämförelse med referensområdena, de två första åren
vindparken var i drift (Bergström m.fl. 2012a).
Karakterisering av exponering
Den rumsliga exponeringen av reveffekt på ål
bedöms beröra ett område upp till 160 meter
från fundamentet under sommarhalvåret, för att
minska till 60 meter under vinterhalvåret (Bergström m.fl. 2012a). Den temporära exponeringen
för vandrande ål bedöms vara låg, men då studier
har visat på ökad förekomst av gulål i vindparksområden (Bergström m.fl. 2012a) kan en långsiktig exponering vara att vänta för gulål. I området
för Kattegatt Offshore förekommer ål endast sporadiskt i nuläget.
34
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av ekologisk risk
döms exponeras då vandring företas nattetid.
Då ljuskällorna är riktade uppåt exponeras inte
ålen för det artificiella ljuset.
Förekomsten av ål i området är i dagsläget sporadisk, men en ökad reveffekt kan skapa en aggregering av gulål inom vindkraftsparken. Detta
skulle få som effekt en ökad förekomst av ål i
området. En sådan effekt kan anses gynnsam för
ål som art. Därav karakteriseras den ekologiska
risken som låg. Osäkerheten i denna bedömning
anses låg.
Karakterisering av ekologisk risk
Ålen är främst en bottenlevande art som under
delar av sin livscykel (vandringen) spenderar tid
vid ytan, detta sker nattetid och exponeringen för
skuggor och ljusreflektioner är därför obefintlig.
De artificiella ljus som lyser nattetid är riktade
uppåt och påverkar därför ej ålen under sin vandring. Karakterisering av den ekologiska risken bedöms som låg. Osäkerheten i denna bedömning
anses låg.
Stressor (6) – Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad & varningsljus
Karakterisering av effekter
Vindkraftverk kastar dels fasta skuggor och
dels rörliga skuggor över närområdet. Den fasta
skuggan är en skugga som följer solens gång runt
kraftverket medan den rörliga skuggan utgörs av
de roterande roterbladen. Den fasta skuggan bedöms inte ha någon betydlig effekt på flora och
fauna, medan den rörliga skuggan kan ha viss effekt på vissa arter.
Då det aktuella området har ett siktdjup på
ca 10 meter anses inte någon skuggande effekt
kunna överstiga detta djup. Ål som främst är en
bottenlevande art bör därför inte påverkas av
skuggeffekter vid botten.
Under blankålens vandring stiger ålen mot ytan
och företar sin vandring inom 0 - 1 meter djup
(Westerberg m.fl. 2007). Denna vandring sker
nattetid och således exponeras ål inte för skuggeffekter från vindkraftverk.
Artificiella ljuskällor inom vindparken kan, om
de är riktade nedåt, ha en viss effekt på arter med
dygnsvisa förflyttningar eller nattvandrande arter
så som ål, men då ljuskällorna riktas uppåt anses
effekten av artificiella ljuskällor vara obefintlig
(Fiskeriverket 2007).
Övrig fisk med simblåsa
Fiskarter såsom knot (Eutriglia gurnardus) och
vitling (Merlangius merlangus) tillhör de vanligaste
bottenlevande arterna i området inom kategorin
övrig fisk med simblåsa. Utöver dessa finns ett
flertal andra arter, om än i mindre utsträckning,
däribland bleka, sej (Pollachius virens) och kolja
(Melanogrammus aeglefinus). För kategorin övrig fisk
utan simblåsa har följande stressorer valts ut;
1.
2.
3.
4.
5.
Extremt ljudtryck från pålning
Grumling av vattenmassan från muddring
Driftljud (ljudtryck) från växellåda
Reveffekt av fundament & erosionsskydd
Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad &
varningsljus
Stressor (1) – Extremt ljudtryck från
Pålning
Karakterisering av effekter
Vid pålning är undflyende reaktioner och fysiska skador att vänta för övrig fisk med simblåsa
(Hammar m.fl. 2008). Observationer av Caltrans
(2001) konstaterade död fisk i samband med pålningsverksamhet (ca 240 dB re 1 µPa vid 1 m).
Vid ljudnivåer överstigande 90 dBht antas bidra till ett starkt undvikande beteende medan
Karakterisering av exponering
Då det aktuella området har ett siktdjup på ca 10
meter anses inte någon skuggande effekt kunna
överstiga detta djup. Ål som främst är en bottenlevande art bör därför inte påverkas av skuggeffekter vid botten, inte heller vandrande ål be35
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (2) – Grumling av vattenmassa
från muddring
skador kan förväntas vid ljudnivåer vid 130 dBht
(Nedwell m.fl. 2007).
Karakterisering av effekter
Karakterisering av exponering
Grumlingens påverkan på fisk skiljer sig mellan
olika arter och eventuella skador eller andra effekter bör framförallt relateras till exponeringstid
och hur partikelkoncentrationen i vattenmassan
förhåller sig till de naturliga bakgrundsvärdena.
Studier har visat att både sillfisk och torskfisk
undviker områden med en högre grumlighet än
3 mg/l (Westerberg m.fl. 1996). Undersökningar
på laxfisk har visat att en långvarig exponering
(4 dygn) med hög partikelförekomst i vattenmassan (1547 mg/l) kan orsaka irritation eller skada
på fiskens gälar då partiklar i vattenmassan fäster
vid gälarna och försvårar gasutbytet mellan vattenmassa och fisk (DOER, 2000). Hos torskfisk
konstaterades denna effekt redan vid 100 mg/l,
vid förekomst av kalkrikt sediment (Westerberg
m.fl. 1996).
En hög grumlighet har även visat sig ha en negativ effekt på visuellt jagande predatorer. Detta
genom förändrat alternativt försvårat jaktbeteende, vilket kan medföra en högre chans för
överlevnad hos bytesdjur. Studier har exempelvis visat att grumlingen kan ha en positiv effekt
på överlevnaden hos juvenil laxfisk (Oncorhynchus
nerka) (Gregory 1998).
Fysiska skador är enligt Hammar m.fl. (2008) att
vänta inom ca 80 m från en pålningskälla för övrig fisk med simblåsa (torskfisk) vid pålning av
monopile-fundament (3 m Ø). Död fisk har konstaterats inom 50 m från pålningsarbete (Caltrans
2001).
Övrig fisk med simblåsa (torskfisk) förväntas
uppvisa ett starkt undvikande av pålningskälla
på ett avstånd motsvarande 2 km beräknat utifrån anläggningsarbetet för Burbo Banks (Pavel
& Nedwell 2006) respektive 5.5 km utifrån anläggningsarbetet för North Hoyle (Nedwell m.fl.
2003).
Hammar m.fl. (2008) beräknade ett undflyende
avstånd för övrig fisk med simblåsa (torskfisk)
motsvarande 25 km vid pålning med ljudnivåer
av 210 dB vid 100 m kring 300 Hz.
Teoretiska beräkningar enligt dBht-metoden
(Nedwell m.fl. 2007) ger ett förväntat undvikande upp till en radie av 34 km och att fysiska skador kan uppstå inom 150 m från pålningskällan
(Pavel & Nedwell 2006; Almgren 2011).
Förekomst av övrig fisk med simblåsa inom
den rumsliga exponeringen av pålningsljud är
hög för Kattegatt Offshore. Temporal exponering
omfattas av storleksordningen månader.
Genom att använda ”ramp-up” metod för att
skrämma bort fisk från närområdet (150 m) där
högst ljudtryck alstras minskar risk för mortalitet
och skador på övrig fisk med simblåsa.
Karakterisering av exponering
Vid jämförbar muddring för gravitationsfundament vid Lillegrund vindkraftspark uppmättes
sedimenthalten i vattnet till <10 mg/l vid 200 m
avstånd nedströms (DHI 2006). Under liknande
förhållanden skulle det innebära ett visst undvikande beteende hos vissa arter av fisk på avstånd
större än 200 m nedströms muddringsverksamheten.
På rumslig nivå påverkas främst de individer
som befinner sig i kontakt med källan där grumlingen kan förväntas vara högst, upp till 5 000
mg/l har uppmätts inom vissa studier (Kiørboe
och Mohlenberg 1981). Inom denna partikelkoncentration kan individer få skador på gälarna ef-
Karakterisering av ekologisk risk
Övrig fisk med simblåsa kommer att reagera med
undvikande beteende inom en radie i storleksordningen 30 - 35 km från pålningskällan. Skador
och mortalitet är att vänta upp till ca 150 m men
dessa risker minskar om ”ramp-up” metod tillämpas. Endast tillfälligt negativa ekologiska effekter
på denna receptor är att vänta utifrån pålningsljud. Ekologisk risk karakterisering för övrig fisk
med simblåsa är måttlig. Osäkerhetsnivån i denna
bedömning är måttlig.
36
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
ter långvarig exponering. Noterbart är emellertid
att vissa fiskarter undviker områden med sedimentkoncentrationer på 3 till 60 mg/l och fisken
förväntas förflytta sig till ett område med lägre
koncentration av partiklar i vattenmassan (Rivinoja & Larsson 2000; Westerberg m.fl. 1996).
Studier på småfisk, ungfisk och småväxta arter,
i samband med muddringsarbetet för muddringsarbete för gravitationsfundament vid Lillgrund
påvisade inga negativa trender 24 timmar efter
ett muddringsarbete på ett avstånd av 150 m från
mudderplatsen (Hammar m.fl. 2008b).
Tidsmässigt exponeras övrig fisk med simblåsa
av grumling av vattenmassan då muddringsarbete utförs under flera månader under anläggningsfasen.
Kastelein m.fl. (2008) exponerade ett flertal
fiskarter inom kategorin övrig fisk med simblåsa,
bleka, skäggtorsk (Trisopterus luscus), tjockläppad
multe (Chelon labrosus), havsabborre (Dicentrarchus
labrax) och taggmakrill (Trachurus trachurus) för
ljud inom frekvensintervallet 0.1 – 64 kHz (≤100
dB re 1 µPa) i syfte att bestämma tröskelvärden
(dB) vid vilka fiskarterna förväntas att uppvisa
beteendeförändringar. För skäggtorsk, tjockläppad multe, havsabborre och taggmakrill kunde
tröskelvärden observeras. Störst känslighet dokumenterades för havsabborre låga frekvenser,
vid 100 Hz fanns respons kring 100 – 109 dB re
1 µPa.
Experimentella studier på torsk (Gadus morhua)
har påvisat beteendemässig respons hos torsk
under uppspelning av ljud inom frekvensområdet 60-300 Hz med en ljudstyrka om 130 dB re 1
µPa vid 300 Hz (Engås m.fl. 1995; Müller 2007).
Responsen, som ej var allomfattande i något av
experimenten, bestod i ändrat simbeteende eller
val av mindre bullrande delar av experimenttanken.
Vid exponering av ljudnivåer över 50 dB för detektionsvärdet vid en specifik frekvens (50dBht)
är en tydlig reaktion att vänta men reaktionen är
sannolikt övergående (Nedwell m.fl. 2007).
Karakterisering av ekologisk risk
Övrig fisk med simblåsa kommer att exponeras
för grumling av vattenmassan i samband med
muddring. I närområdet från muddringskällan
förväntas nivåerna av sediment i vattenmassan
vara av skadlig karaktär, dock undviker sannolikt fisk detta område. Skador är därför inte att
vänta. Ett temporärt (enstaka dygn) undvikande
av muddringsplatsen i storleksordning hundratals meter är att vänta. Effekterna av muddringsarbete bedöms vara kortvariga och bidra till ett
undvikande beteende. Inga bestående negativa
effekter är att vänta. Karakteriseringen av denna
risk bedöms vara låg. Osäkerheten i bedömningen är låg.
Karakterisering av exponering
Enligt modellering av ljudutbredning från Kattegatt Offshore vindkraftpark har detektionsgränsen
för torsk beräknats till 7,6 km från en enskild turbin (Hawkins & Johnstone 1978; Almgren 2011).
Med hänsyn till rådande bakgrundsljud i det aktuella havsområdet kommer detektionsgränsen
att begränsas till några kilometer (ca 3 km) (Almgren 2011).
Andersson m.fl. (2011) beräknade detektionsavstånd för fisk utifrån en ton (127 Hz) genererad från Lillgrund vindpark till 16 km vid full
styrka (12 m/s). Inom 100 m från en enskild turbin angavs att beteendeförändringar och eventuell maskering av kommunikation kan förekomma
hos fisk.
Kastelein m.fl. (2008) dokumenterade beteendeförändringar hos fisk exponerade för olika
Stressor (3) – Driftljud (ljudtryck) från
växellådan
Karakterisering av effekter
Exponering av undervattensbuller från havsbaserad vindkraft kan medföra beteendeförändringar och stress men endast inom ljudkällans
närområde enligt Thomsen m.fl. (2006). Baserat
på mätningar av driftljud från Lillgrund vindpark
bedöms ljudnivåerna inte vara så höga att de kan
orsaka fysiska skador på fisk (Andersson m.fl.
2011).
37
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (4) – Reveffekt av fundament &
erosionsskydd
ljudnivåer inom frekvensintervallet 0.1 – 64 kHz.
Med hänsyn till platsspecifikt ljudavtagande enligt Almgren (2011) är reaktioner att vänta inom
huvudsakligen 40 m men med vissa undantag
upp till och med 100 m från en enskild vindkraftturbin.
Beteenderespons (torskfisk) som dokumenterats i två olika studier av Engås m.fl. (1995) &
Müller (2007) motsvarar ett avstånd upp till 10 m
från ett enskilt vindkraftverk.
Vid dykinventeringar på Yttre Stengrund och
Utgrunden I i Östersjön dokumenterades stora
ansamlingar av övrig fisk med simblåsa (t.ex.
sjustrålig smörbult) precis invid vindkraftsfundamenten (monopile) (Wilhelmsson m.fl. 2006a).
I den holländska vindparken Egmond aan Zee
konstaterades en statistisk ökning av arterna vitling och rödstrimmig mullus (Mullus surmuletus),
dessutom påträffades torsk invid fundamenten
där ljudet förväntas vara som högst (Lindeboom
m.fl. 2011).
Kontrollprogrammet för Lillgrund vindpark
konstaterade att övrig fisk med simblåsa t.ex.
stensnultra (Ctenolabrus rupestris) och torsk, uppvisade en attraktion till närområdet för vindkraftverken (Berström m.fl. 2012a).
Den rumsliga exponeringen av driftljud är att
betrakta som hög för övrig fisk med simblåsa.
Exponeringen av driftljud är att betrakta som
lång.
Karakterisering av effekter
Övrig fisk med simblåsa utgörs främst av bottenlevande eller semi-pelagiska arter i det aktuella
området. Den bottenlevande fisken som är associerad till hårt substrat (till exempel torskfisk)
förväntas kolonisera fundament och erosionsskydd snabbare än den pelagiska fisken. Det nya
substratet utgör nya boplatser, födotillgång och
lekplatser samt skapar skydd mot predatorer och
strömmar. På botten förväntas även nedfallande
organiskt material ansamlas från de växter och
djur som etablerat sig på fundamenten, vilket
ökar födotillgången.
På hårdare substrat i omkringliggande områden
vid Kattegatt Offshore har bland annat snultror och
smörbultar noterats vid både dykinventering och
provfiske. Vid tidigare studier på vertikala fundament och andra artificiella rev, både i Östersjön
och i västerhavet, har fisk noterats i höga tätheter
runt det introducerade substratet (Wilhelmsson
m.fl. 2006a; Wilhelmsson m.fl. 2006b; Länsstyrelsen 2007; Andersson m.fl. 2009; Andersson
och Öhman 2010; Bergström m.fl. 2012a). Vid
de havsbaserade vindkraftparkerna Yttre Stengrund och Utgrunden samt vid Lillgrund har studier visat att arter inom gruppen övrig fisk med
simblåsa ökade runt fundamenten (Wilhelmsson
m.fl. 2006a; Bergström m.fl. 2012). Det har även
visat sig att taggmakrill aggregerades runt fundamenten vid forskarplattformen Fino 1 utanför
Tyskland i Nordsjön (Schröder m.fl. 2006).
På utplacerade artificiella rev bestående av
sprängsten utanför Göteborg har förekomsten
av fisk studerats under en femårsperiod. Studierna visade att torsk ökade på det nya habitatet.
Även tätheterna av bleka och glyskolja verkade
öka på reven (Länsstyrelsen 2007).
Vid de danska vindkraftparkerna Horns rev
och Nysted har det noterats att bottenlevande
fisk uppehåller sig runt fundamenten men det
har inte gått att fastställa någon ökad täthet eller
artrikedom av bottenlevande fisk i vindparkerna
(Leonhard & Birklund 2006; Klaustrup 2006).
I den holländska vindparken Egmond aan Zee
Karakterisering av ekologisk risk
Övrig fisk med simblåsa kommer att uppvisa en
respons till driftljudet från Kattegatt Offshores vindkraftspark. Den rumsliga exponeringen inom
vilken en beteenderespons är att vänta varierar
mellan olika arter men kan förekomma upp till
och med 100 m, vid höga vindstyrkor. Reaktionen är sannolikt av övergående karaktär. Kunskap inhämtad från befintliga vindkraftparker
visar att negativa ekologiska effekter på övrig fisk
med simblåsa inte är att vänta. Karakterisering av
ekologisk risk är att betrakta som låg till måttlig.
Osäkerheten i bedömningen är låg.
38
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
noterades en ökning av vitling och mulle under
sommarhalvåret (Lindeboom m.fl. 2011). Märkningsstudier i den holländska parken har även
visat att torsk uppehöll sig under perioder upp
till och med 9 månader inne i vindparksområdet. Intressant är att torsk tycktes prioritera områden invid fundamenten (Winter m.fl. 2010).
En aggregering av torsk observerades även vid
Lillgrund, då antalet fiskar var högre intill fundamenten än områdena mellan fundamenten. Den
totala mängden torsk hade emellertid inte ökat
inom vindparksområdet som helhet (Bergström
m.fl. 2012a). Bottenlevande fisk, såsom torsk
och långa (Molva molva) har dominerat fångsterna
vid artificiella oljeplattformar i Nordsjön (Løkkeborg m.fl. 2002). Även gråsej, vitling, bleka
och vitlinglyra (Trisopterus esmarkii) har påträffats
i höga tätheter intill plattformarna (Picken m.fl.
2000; Soldal m.fl. 2002).
utan förväntas undvika området inom vilket fundament och eventuellt erosionsskydd är placerat
på grund av förändrad livsmiljö. Noterbart är att
bottensubstrat bestående av lera, silt och sand
inte är en begränsande livsmiljö i det aktuella
havsområdet. Ett undvikande av vindparksområdet är inte att vänta för fiskarter associerade till
mjukbotten. Karakteriseringen av den ekologiska
risken bedöms vara låg-måttlig. Osäkerheten i
denna bedömning anses låg
Stressor (5) – Ljusreflektioner & Skuggeffekter från Rotorblad & Varningsljus
Karakterisering av effekter
Vindkraftverk kastar dels fasta skuggor och
dels rörliga skuggor över närområdet. Den fasta
skuggan är en skugga som följer solens gång runt
kraftverket medan den rörliga skuggan utgörs av
de roterande roterbladen. Den fasta skuggan bedöms inte ha någon betydlig effekt på fisk, medan den rörliga skuggan kan ha viss effekt.
Karakterisering av exponering
Den rumsliga exponeringen av reveffekt är till
stor del beroende av fiskart och levnadsbeteende. I studier från bland annat Lillgrunds vindpark
(Bergström m.fl. 2012a) har en rumslig förändring i form av reveffekt på mellan 50 - 160 meter
från fundamenten beroende konstaterats. Denna
rumsliga exponering skiljer sig starkt mellan de
olika arter som aggregerats runt fundamenten.
Karakterisering av exponering
De arter som kan förväntas påverkas är de arter
som lever i den övre vattenmassan så som horngädda och sej. Hos vissa arter kan en plötslig
skuggning eller ljusreflektion uppfattas som ett
hot och därmed trigga ett undflyende beteende.
Noterbart är att studier har visat en ökad koncentration av fisk runt fundament i vindkraftsparker
(Bergström m.fl. 2012a).
Artificiella ljuskällor inom vindkraftsparken är
riktade uppåt och anses ha obefintlig effekt på
fisk (Fiskeriverket 2007).
Karakterisering av ekologisk risk
Ett flertal fiskarter inom gruppen övrig fisk med
simblåsa kommer att gynnas av reveffekten och
uppvisa en attraktion till vindkraftsfundamenten
och dess eventuella erosionsskydd. Vid tillämpning av gravitationsfundament med tillhörande
erosionsskydd kan en reveffekt vara mätbar upp
till och med 160 m från enskilda vindkraftverk.
Vid tillämpning av monopile-fundament blir detta exponeringsavstånd sannolikt kortare. Inom
gruppen övrig fisk med simblåsa förekommer
även fiskarter som är associerade till mjukt bottensubstrat såsom lera, silt och sand (till exempel
knot). Dessa fiskarter kommer inte att uppvisa en
attraktion till fundamenten på grund av reveffekt
Karakterisering av ekologisk risk
Ljusreflektion, artificiellt ljus och skuggeffekt
bedöms endast utgöra en marginell exponering
för fisk med simblåsa och flera studier har visat
på aggregering av fisk med simblåsa i närhet till
vindkraftsverk. Karakterisering av den ekologiska risken är att betrakta som låg. Osäkerheten i
denna bedömning anses låg.
39
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Övrig fisk utan simblåsa
Karakterisering av exponering
Den rumsliga exponeringen för vilken beteende reaktioner är att vänta för extremt hög partikelacceleration från pålningsarbete bedöms,
utifrån Mueller-Blenke m.fl. (2010) och Sigray
m.fl. (2009), till ≤ 45 m för fisk utan simblåsa.
Noterbart är att det i rapporten inte framgår vilket avstånd det uppspelade ljudet representerar
ett reellt pålningsarbete. Det är sannolikt att den
rumsliga exponeringen av partikelrörelser från
ett pålningsljud är större, uppskattningsvis storleksordningen hundratals meter.
Avsaknad av relevant data, nivåer av partikelrörelse från pålningsarbete, innebär att den
rumsliga definitionen av exponering för extrem
partikelrörelse från pålning för fisk utan simblåsa
osäker.
Fisk utan simblåsa är mycket talrika inom bottenområdena för Kattegatt Offshore. Exponeringen
kan därför antas vara hög trots pålningsljudets
sannolikt rumsliga begränsning. Under tidsperioden april – augusti kan lek av sjötunga förekomma utefter den halländska kuststräckan på
havsbotten vid ca 20 m djup, detta omfattar även
vindparksområdet. Tidsmässigt är det effektiva
pålningsarbetet under en begränsad tidsperiod
om några månader i samband med byggnationsfasen.
Fiskfaunan inom Kattegatt Offshore domineras
kraftigt av arter inom receptorn övrig fisk utan
simblåsa som till exempel plattfisk, simpor och
sjökockar. Särskilt vanliga fiskarter utgörs av
sandskädda (Limanda limanda), tunga (Solea solea),
rödspätta (Pleuronectes platessa), rötsimpa (Myoxocephalus scorpius) och lerskädda (Hippoglossoides
platessoides). I mindre utsträckning påträffas även
arter som randig sjökock (Callionymus lyra), fläckig sjökock (Callionymus maculatus) och tungevar
(Arnoglossus laterna). Noterbart är att lek av tunga
kan förekomma inom vindparksområdet under
perioden juni – augusti. För receptorn fisk utan
simblåsa har följande stressorer ur det tekniska
systemet definierats;
1.
2.
3.
4.
5.
Extrem partikelrörelse från pålning
Grumling av vattenmassan från muddring
Driftljud (partikelrörelser) från växellåda
Reveffekt av fundament & erosionsskydd
Ljusreflektioner & skuggeffekter från rotorblad &
varningsljus
Stressor (1) - Extrem partikelrörelse från
pålning
Karakterisering av effekter
Det finns inga publicerade mätningar av partikelrörelser invid pålningsarbete. Detta medför att de
förväntade ljudnivåerna är okända.
Mueller-Blenke m.fl. (2010) testar effekter av
partikelacceleration från uppspelat pålningsljud
på tunga. I undersökningen dokumenterades respons tolkad som ökad simhastighet och ändrad
simriktning (bort från ljudkällan) vid exponering
av ljudnivåer kring ca 0,007 – 0,0009 m/s2. Frekvensintervallet för ljudet var inom 10 – 300 Hz.
Övrig kunskap om fiskars påverkan från partikelrörelser har huvudsakligen utförts på fisk med
simblåsa men dessa nivåer även vara representativa för fisk utan simblåsa (Sigray m.fl. 2009).
Nivåer mellan 0,063 – 0,001 m/s2 har orsakat
temporära beteendeförändringar och undflyende reaktioner (Sonny m.fl. 2006; Knudsen m.fl.
1992; Karlsen m.fl. 2004; Sonny m.fl. 2006).
Karakterisering av ekologisk risk
Fisk utan simblåsa kommer att störas av ljud från
pålning inom åtminstone 45 m. Det är sannolikt
att den rumsliga exponeringen är ännu större och
motsvaras av storleksordningen hundratals meter. Inom detta område kommer fisk utan simblåsa att uppvisa beteendeförändringar och lek
av sjötunga är ej att vänta inom detta område.
Bestående negativa konsekvenser på fisk utan
simblåsa är sannolikt inte att vänta. Karakterisering av den ekologiska risken är att betrakta som
måttlig. Osäkerheten i bedömningen är hög.
40
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (2) – Grumling av vattenmassan
från muddring
lingen kan förväntas vara högst, upp till 5 000
mg/l har uppmätts inom vissa studier (Kiørboe
& Mohlenberg 1981). Inom denna partikelkoncentration kan individer få skador på gälarna efter långvarig exponering. Noterbart är emellertid
att vissa fiskarter undviker områden med sedimentkocentrationer på 3 till 60 mg/l och fisken
förväntas förflytta sig till ett område med lägre
koncentration av partiklar (Rivinoja & Larsson
2000; Westerberg m.fl. 1996).
Studier på småfisk i samband med muddringsarbetet vid Lillgrund påvisade inga negativa trender 24 timmar efter ett muddringsarbete på ett
avstånd av 150 m (Hammar m.fl. 2008b).
Tidsmässigt exponeras övrig fisk med simblåsa
av grumling av vattenmassan då muddringsarbete utförs under några till flera månader under
anläggningsfasen.
Karakterisering av effekter
Grumlingens påverkan på fisk skiljer sig mellan
olika arter och eventuella skador eller andra effekter bör framförallt relateras till exponeringstid
och hur partikelkoncentrationen i vattenmassan
förhåller sig till de naturliga bakgrundsvärdena.
Studier har visat att vissa fiskarter undviker
områden med en högre grumlighet än 3 mg/l
(Westerberg m.fl. 1996). Undersökningar på laxfisk har visat att en långvarig exponering (4 dygn)
med hög partikelförekomst i vattenmassan (1547
mg/l) kan orsaka irritation eller skada på fiskens gälar då partiklar i vattenmassan fäster vid
gälarna och försvårar gasutbytet mellan vattenmassa och fisk (DOER, 2000). Hos torsk konstaterades denna effekt redan vid 100 mg/l vid
förekomst av kalkrikt sediment (Westerberg m.fl.
1996). Denna effekt antas vara giltig för flertalet
av fiskarter utan simblåsa.
En hög grumlighet har även visat sig ha en negativ effekt på visuellt jagande predatorer. Detta
genom förändrat alternativt försvårat jaktbeteende, vilket kan medföra en högre chans för överlevnad hos bytesdjur (Gregory 1998).
Då ett flertal av de fiskar som saknar simblåsa
är bottenlevande och associerade till vissa specifika bottensubstrat finns en möjlighet att dessa
fiskar påverkas av sedimenterande partiklar. Detta skulle kunna ge uttryck genom förändring av
bottensubstrat.
Karakterisering av ekologisk risk
Övrig fisk utan simblåsa kommer att exponeras
för grumling av vattenmassan i samband med
muddring. I närområdet från muddringskällan
förväntas nivåerna av sediment i vattenmassan
vara av skadlig karaktär. Fisk undviker sannolikt
detta område. Skador är därför inte att vänta. Ett
temporärt (enstaka dygn) undvikande av muddringsplatsen i storleksordning hundratals meter
är att vänta. Effekterna av muddringsarbete bedöms vara kortvariga och bidra till ett undvikande
beteende. Inga bestående negativa effekter är att
vänta. Karakteriseringen av denna risk bedöms
vara låg. Osäkerheten i bedömningen är låg.
Karakterisering av exponering
Stressor (3) – Driftljud (partikelrörelser)
från växellådan
Vid jämförbar muddring för gravitationsfundament vid Lillegrund vindkraftspark uppmättes
sedimenthalten i vattnet till <10 mg/l vid 200 m
avstånd nedströms (DHI 2006). Under liknande
förhållanden skulle det innebära ett visst undvikande beteende hos vissa arter av fisk på avstånd
större än 200 m nedströms muddringsverksamheten.
På rumslig nivå påverkas främst de individer
som befinner sig i kontakt med källan där grum-
Karakterisering av effekter
Det har gjorts ett flertal beteendestudier på fisk
som exponerats för ljud med höga nivåer av partikelrörelser. Ljud som inte varit associerade till
undervattensbuller från vindkraftverk till havs
men av liknande karaktär. De flesta av dessa studier har dock utförts på fisk med simblåsa men
dessa nivåer kan även vara representativa för fisk
41
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
gör vanliga fiskar i området för Kattegatt Offshore.
Tidsmässigt är exponeringen av driftljud lång.
Befintliga kontrollprogram har generellt sett
inte påvisat negativa effekter på fisk utan simblåsa. Inom Lillgrund vindpark genomfördes
en särskild analys på fångster av oxsimpa (Taurulus bubalis), rötsimpa, skrubbskädda (Platichtys
flesus) och tånglake (Zoarces viviparus) (Bergström
m.fl. 2012a). Rötsimpa och tånglake uppvisade
en ansamlings effekt nära vindkraftverken denna effekt noterades dock inte för oxsimpa och
skrubbskädda.
I den holländska vindparken Egmond aan Zee
noterades en signifikant ökning av tunga inom
vindparksområdet jämfört med baslinjestudierna
(Lindeboom m.fl. 2011). Noterbart är också att
arten mindre fjärsing minskade inom vindparksområdet efter driftsättandet av vindparken.
Kontrollprogrammet för vinparken inom Kentish flats i Nordsjön studerades fiskförekomsten
mellan fundamenten (Emu 2006). Resultatet indikerade på en lika stor eller högre förekomst av
fisk inom vindparksområdet jämfört med kontrollområdena utanför vindparken (Emu 2006).
Några av de undersökta arterna förekom i högre
antal inom vindparken, däribland sandskädda
och rödspätta (Emu 2006). Noterbart är att studien innehöll ett bristfälligt upplägg samt redovisades inga statistiska analyser av fångsresultatet.
utan simblåsa (Sigray m.fl. 2009).
Sand m.fl. (2000) utvecklade en infrasonisk
barriär (<20 Hz) för att motverka att fisk simmade in i olika vattensystem. De alstrade en
lågfrekvent ton på 11,6 Hz med styrka 0,01
m/s2 (rms) vid 3 m från ljudkällan. Denna ton
skapade kraftiga beteende förändringar hos ål när
de exponerades för tonen. Liknande försök gjordes på laxsmolt vilka också uppvisade ett undvikande beteende genom att simma åt motsatta
håll när de exponerades för ljudet (Knudsen m.fl.
1992).
Individer av ung rödspätta uppvisade stressrelaterade beteende efter 15 min exponering av ljud
vid 178 Hz med maximal partikelacceleration
kring 0,29 – 1,28 m/s2 (Wikström & Granmo
2008).
I en studie av Karlsen m.fl. (2004) exponerades
mört för ljud med frekvens 6,7 Hz. I denna studie kunde ett tröskelvärde vid reaktion hos mört
fastställas till 0,023 ± 0,004 m/s2 (rms).
Sonny m.fl. (2006) alstrade en partikelacceleration på 0,03 m/s2 (rms) vid 4 m från ljudkällan
i en sjö och studerade beteende hos mört, löja
(Alburnus alburnus) och brax (Abramis brama). Fiskarna uppvisade ett undflyende respons 10 m
från ljudkällan där partikelaccelerationen avtagit
till 0,001 m/s2.
Karakterisering av exponering
Karakterisering av ekologisk risk
Sigray m.fl. (2009) som uppmätte partikelrörelser
kring ett av fundamenten i Utgrunden I konstaterade att vid kraftverkets omedelbara närhet uppmättes nivåer som ligger över hörseltröskeln för
torsk, abborre (Perca fluviatilis) och lax men lägre
än de nivåer som ger upphov till beteendeförändringar vid försök med laxsmolt, ål och mört. Vid
ungefär 10 m avstånd var nivåerna jämförbara
med de angivna fiskarnas hörseltrösklar. Detta
innebär att fiskarterna hör vindkraftverken i ett
område som sträcker sig ungefär 10 m från fundamenten. Enligt detta är således negativa effekter av partikelacceleration på fisk, bortom ca 10
m från vindkraftverket, ej att vänta.
Den rumsliga exponeringen avseende fisk
utan simblåsa är hög då plattfisk och simpor ut-
Partikelrörelserna (acceleration) som genereras
under drift är av sådan dignitet att responsbeteende är att vänta inom 10 m från enskilda vindkraftverk inom Kattegatt Offshore vindkraftpark.
Reaktioner är sannolikt av övergående karaktär
med några få undantag t.ex. fjärsing. Kunskap inhämtad från befintliga vindkraftparker visar att
negativa ekologiska effekter på övrig fisk med
simblåsa inte är att vänta. Karakterisering av ekologisk risk är att betrakta som låg. Osäkerheten i
denna bedömning är låg.
42
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (4) – Reveffekt av fundament &
erosionsskydd
fisk skulle undvika en vindkraftspark till följd av
introduktion av nytt hårt substrat mer än i fundamentets direkta närhet. Inom Lillgrund vindpark studerades bland annat skrubbskädda, en
plattfiskart som inte uppvisade en minskning
inom vindparksområdet men det kunde inte heller konstteras någon attraktion till vindkraftverkens fundament och erosionsskydd (Bergström
m.fl. 2012). I den holländska vindkraftsparken
Egmond aan Zee noterades istället en ökning av
tunga (Solea solea) inne i parken (Lindeboom m.fl.
2011). Studierna genomfördes inom vindkraftsparken på sandbotten, på ett avstånd överstigande 200 meter från fundamenten.
Kontrollprogrammet (Emu 2006) för vindparken Kentish Flats (Nordsjön) visade på en i
många fall högre förekomst av fisk inom vindkraftsparken jämfört med de undersökta referensområdena, bland annat för arterna tunga,
sandskädda och rödspotta. De naturliga variationerna var dock höga och några statistiska analyser
genomfördes aldrig, vilket resulterade i att någon
egentlig reveffekt inom vindparken varken kunde
styrkas eller avfärdas. Det bör noteras att detta
kontrollprogram inte studerade fiskförekomsten
invid fundamenten utan i de förhållandevis stora
områdena mellan fundamenten.
Vid det artificiella hummerrevet utanför
Göteborg noterades att sandskädda och rödspotta undvek revet då de var vanligare på de närliggande sandbottnarna (Länsstyrelsen 2007).
Vissa fiskarter som ligger nedgrävda kan påverkas av förändringar i substratets karaktär.
Huruvida substratet kommer att förändras runt
fundamentet är beroende av hydrografiska förhållanden. Studier vid den etablerade vindkraftsparken Horns rev i Nordsjön har emellertid inte
noterat några förändringar av substratsammansättningen runt fundamenten (Klaustrup 2006).
Karakterisering av effekter
Övrig fisk utan simblåsa utgörs främst av bottenlevande fiskarter i det aktuella havsområdet.
Bottenlevande fiskarter som är associerad till
hårt bottensubstrat (till exempel rötsimpa) förväntas kolonisera fundament och erosionsskydd.
Det nya substratet utgör boplatser, födotillgång
och lekplatser samt skapar skydd mot predatorer
och strömmar. På botten förväntas även nedfallande organiskt material ansamlas från de växter
och djur som etablerat sig på fundamenten, vilket
ökar födotillgången. Fiskarter som lever i den fria
vattenmassan och som saknar simblåsa utgörs av
bland annat makrill som förekommer tillfälligt eller sporadiskt i området. Den pelagiskt levande
makrillen kan komma att öka runt fundamenten.
Höga tätheter av makrill har bland annat påträffats runt artificiella oljeriggar (Soldal m.fl. 2002).
Vid tidigare studier på vertikala fundament och
andra artificiella rev, både i Östersjön och i västerhavet, har arter inom gruppen fisk utan simblåsa
noterats i höga tätheter runt de introducerade
substraten (Wilhelmsson m.fl. 2006a, Bergström
m.fl. 2012a). Vid de havsbaserade vindkraftparkerna Yttre Stengrund och Utgrunden samt vid
Lillgrund har studier visat att även den rödlistade
tånglaken ökade runt fundamenten (Wilhelmsson m.fl. 2006a, Bergström m.fl. 2012a). Vid Lillgrund noterades även en aggregering av rötsimpa
intill vindkraftverken (Bergström m.fl. 2012a).
En stor grupp av fiskarter som är vanligt förekommande i etableringsområdet och som
saknar simblåsa är olika arter av plattfiskar. De
flesta plattfiskar är associerade till mjukbotten
och en reveffekt kan således inte förväntas medföra en attraktion till vindkraftsfundamenten och
eventuella erosionsskydd. Plattfisk samt andra
fiskarter associerade till mjukbotten förväntas
undvika platsen där fundamenten och eventuella
erosionsskydd plceras. Däremot förväntas dessa
fiskarter inte undvika vindkraftsparken då fundamenten och erosionsskydden endast upptar en
mycket liten del av vindkraftparksområdet.
Det finns inga studier som indikerar att platt-
Karakterisering av exponering
Den rumsliga exponeringen av reveffekt är till
stor del beroende av fiskart och levnadsbeteende.
I studier från bland annat Lillgrunds vindkraftspark (Bergström m.fl. 2012a) har det dokumenterats en rumslig förändring i form av reveffekt
43
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
på mellan 50 - 160 meter från fundamenten beroende på årstid och art. Denna rumsliga exponering skiljer sig starkt mellan de olika arter som
aggregerats runt fundamenten.
hot och därför trigga ett undflyende beteende.
Dock bör det noteras att studier har visat en ökad
koncentration av fisk runt fundament i befintliga
vindkraftparker (Bergström m.fl. 2012a).
Karakterisering av ekologisk risk
Karakterisering av exponering
Fiskarter inom gruppen övrig fisk utan simblåsa
kommer att gynnas av reveffekten och uppvisa
en attraktion till vindkraftsfundamenten och
dess eventuella erosionsskydd. Vid tillämpning
av gravitationsfundament med tillhörande erosionsskydd kan en reveffekt vara mätbar upp till
och med 160 m från enskilda vindkraftverk. Vid
tillämpning av monopile-fundament blir detta
exponeringsavstånd sannolikt kortare. Flera arter
av fisk utan simblåsa är emellertid främst associerad till mjukbotten såsom lera, silt och sand,
varpå reveffekten inte medför en attraktion till
fundament och eventuella erosionsskydd. Det
kan istället förväntas ett undvikande av området
inom vilka fundament och eventuellt erosionsskydd är placerade på grund av förändrad livsmiljö. Noterbart är att bottensubstrat bestående
av lera, silt och sand inte är en begränsande livsmiljö i det aktuella havsområdet. Ett undvikande
av vindparksområdet är inte att vänta för fiskarter associerade till mjukbotten. Karakteriseringen
av den ekologiska risken bedöms vara låg-måttlig.
Osäkerheten i denna bedömning anses låg
Vid utformningsalternativ AB, som utgör det
största alternativet visar beräkningar (Fiskeriverket 2003) att eventuell skuggeffekt skulle påverka
en yta motsvarande 2 % av den totala ytan inom
vindkraftsparken. Då det aktuella området har ett
siktdjup på ca 10 meter anses inte någon skuggande effekt kunna överstiga detta djup. Den
vertikala exponeringen av skuggeffekt eller ljusreflektioner i vattenmassan bör endast sträcka sig
några meter ned.
Hos arter som befinner sig ytnära under dagtid,
så som makrill, kan man vänta en viss exponering
av ljusreflektion och skuggeffekt. Denna exponering är som kraftigast under molnfria dagar men
reduceras av vågor som bryter ljuset. En stor del
av de arter som saknar simblåsa är bottenlevande
arter så som rödspätta, sandskädda och sjötunga,
dessa bottenlevande arter befinner sig på djup
som överstiger siktdjupet och är därav inte exponerade för skuggeffekt eller ljusreflektioner.
De artificiella ljuskällor som finns inom parken
är riktade uppåt och exponeringen är därav obefintlig (Fiskeriverket 2007).
Stressor (5) – Ljusreflektioner och skuggeffekter från rotorblad och varningsljus
Karakterisering av ekologisk risk
Ljusreflektion, artificiellt ljus och skuggeffekt
bedöms endast utgöra en marginell exponering
för fisk utan simblåsa och flera studier har visat
på aggregering av fisk med simblåsa i närhet till
vindkraftsverk. Därför karakteriseras den ekologiska risken som låg. Osäkerheten i denna bedömning anses låg.
Karakterisering av effekter
Vindkraftverk kastar dels fasta skuggor och
dels rörliga skuggor över närområdet. Den fasta
skuggan är en skugga som följer solens gång runt
kraftverket medan den rörliga skuggan utgörs av
de roterande roterbladen. Den fasta skuggan bedöms inte ha någon betydlig effekt på fisk, medan
den rörliga skuggan kan ha viss effekt. De arter
som kan förväntas påverkas är de arter som lever i den övre vattenmassan så som makrill (Fiskeriverket 2011). Hos vissa arter kan en plötslig
skuggning eller ljusreflektion uppfattas som ett
44
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Tumlare
Karakterisering av exponering
Thomsen m.fl. (2006) har uppskattat att tumlare
kan detektera pålningsljud uppemot 80 km, eventuellt längre. Respons såsom undvikande och/
eller stress är att förvänta över flera kilometer,
kanske upp till 20 km. Inom 1,8 km finns risk för
skador på hörselförmågan.
Tumlare förväntas uppvisa ett starkt undvikande av pålningskälla på ett avstånd motsvarande 5
km beräknat utifrån anläggningsarbetet för Burbo banks (Pavel & Nedwell, 2006) respektive 7,4
km utifrån anläggningsarbetet för North Hoyle
(Nedwell m.fl. 2003).
Visuella observationer och akustisk ljudinspelning under vattnet visade att effekter av pålningsljud på tumlare upp till ett avstånd motsvarande
15 km under pålningsarbetet av den danska vindparken Horns Rev (Kjaer m.fl. 2006).
Tidsmässigt sker pålnings under en begränsad
tidsperiod under anläggningsfasen. Under sommaren är exponering av pålningsljud för tumlare
hög inom Kattegatt Offshore. Utsjöbanken Stora
Middelgrund har utpekats av Teilmann m.fl.
(2008) som särskilt betydelsefullt område för
tumlare i Kattegatt. Stora Middelgrund är lokaliserad mer än 25 km sydväst om Kattegatt Offshore.
Detta område bedöms därför ej exponeras av pålningsljud som kan generera fysiska skador eller
beteende respons (undvikande och stress). Ljudet från pålningsarbetet är dock detekterbart för
tumlare. Genom applicering av ”ramp-up” metod
och tumlarpingers i samband med pålning kommer fysiska skador inte att uppstå på tumlare.
Tumlaren (Phocoena phocoena) är Sveriges enda regelbundet förekommande val och är uppsatt på
artdatabankens rödlista som sårbar (Gärdenfors
m.fl. 2010). Den tillhör tandvalarna och använder sig av högfrekvent ultraljud för att jaga sill,
tobis, smörbultar och torskfiskar. Kunskapen om
kritiska livsmiljöer för tumlare vid den svenska
västkusten är bristande (Börjesson P pers. kom.).
I Danmark analyserades data från satellitmärkta
djur och från inventeringar för att identifiera
viktiga områden för tumlare. Utsjöbanken Stora
Middelgrund i Kattegatt klassificeras som ett betydelsefullt område som eventuellt nyttjas som
habitat (Teilmann m.fl. 2008). Stora Middelgrund
är placerat ca 25 – 30 km sydväst om utformningsalternativen för Kattegatt Offshore. För tumlare har två huvudsakliga stressorer utpekats;
1. Extrem ljudtryck från pålning
2. Driftljud (ljudtryck) från växellåda
Stressor (1) – Extremt ljudtryck från
pålning
Karakterisering av möjliga effekter
Visuella observationer i den danska vindparken
Horns Rev indikerade på förändrat beteende
under perioder med pålningsarbete. Dagar utan
pålningsarbete var det dominerande beteendet
allmänt simbeteende (antagligen associerat till
födojakt). Dagar med pålningsarbete var det
dominerande beteendet simning i rak riktning
från pålningsplatsen (Kjaer m.fl. 2006). Då pålningsarbetet avslutades återvände tumlare inom
storleksordningen timmar till dagar (Kjaer m.fl.
2006).
Mängden tumlare var generellt lägre i samband
med anläggningsfasen men ökade åter under
driftfasen i Horns Rev. I Nysted minskade antal
tumlare även i referensområdena vid anläggningen och återhämtningen tog mer än 2 år. Orsaken
till detta är okänd.
Vid extremt höga ljudpulser kan inre skador på
hörselorgan uppstå hos tumlare (Thomsen m.fl.
2006).
Karakterisering av ekologisk risk
Förutsatt att ”ramp-up” metod och tumlarpingers
används i samband med pålningsarbete kommer
sannolikt inga fysiska skador uppstå hos tumlare.
Under anläggningsfasen kommer antal tumlare
att minska i området för Kattegatt Offshore. Dagar
då pålningsverksamhet sker simmar tumlare bort
upp till 15 km från pålningsplatsen. Negativa bestående konsekvenser för tumlare i Kattegatt är
inte att vänta. Effekter sker endast på individnivå.
Karakterisering av ekologisk risk bedöms som
måttlig. Osäkerheten i denna bedömning är låg.
45
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (2) – Driftljud (ljudtryck) från
växellådan
långsamma återhämtning är okänd, tolkningen
avresultatet försvåras då tumlare även minskade
inom referensområdena (Kjaer m.fl. 2006).
I den holländska vindparken Egmond aan Zee
konstaterade att mängden tumlare uppvisade en
statistisk ökning inom vindparksområdet jämfört
med referensområdena (Scheidat m.fl. 2011).
Under sommarperioden har förekomst av
tumlare utmed den halländska kusten inklusive
havsområdet för Kattegatt Offshore varit regelbunden och jämn. Exponeringen av driftljud bedöms
vara långvarig.
Karakterisering av effekter
I Thomsen m.fl. (2006) presenteras en sammanställning av audiogram för tumlare. Resultatet
visar att tumlare generellt sett har en lägre hörselförmåga avseende ljud understigande 1000
Hz jämfört med ljud av högre frekvens. Driftljud
från havsbaserade vindkraftverk under vatten
karaktersieras av ljud under 1000 Hz med inslag
av höga toner. Detta medför en minskad risk för
negativa effekter.
Tougaard m.fl. (2008) diskuteras påverkan på
marina däggdjur av undervattensljud från havsbaserad vindkraft. Med hänsyn till ljudets karaktär (låga frekvenser och låg styrka) är påverkan
endast av marginell betydelse. Det är, enligt författarna, osäkert om en beteenderespons kommer att inträffa på grund av driftljudets karaktär.
Skador på hörselorgan eller maskering av kommunikation är osannolikt då driftljudet är för
svagt för att kunna åstadkomma detta.
Detektionsavståndet av driftljud från ett enskilt
vindkraftsfundament uppskattas till omkring 70
m för tumlare (Tougaard m.fl. 2009). Beteenderespons till ljudet är osannolikt men skulle kunna
ske i vindkraftverkets absoluta närhet (Tougaard
m.fl. 2009).
Koschinski m.fl. (2003) noterade en respons
hos tumlare vid exponering av ett simulerat vindkraftljud.
Karakterisering av ekologisk risk
Tumlare kan detektera driftljud från Kattegatt
Offshore endast inom storleksordningen hundra
meter från en enskild vindkraftsturbin och ljudnivåer som medför beteendeförändring är endast
att vänta inom vindkraftverkets närhet. Skador
eller maskering av kommunikation hos tumlare
är inte att vänta. Eventuella effekter sker således
endast på individnivå men av begränsad karaktär.
Karakteriseringen av ekologisk risk är låg. Osäkerheten i denna bedömning är låg.
Knubbsäl
I havsområdet omkring utformningsalternativen
i Kattegatt Offshore finns ett antal kolonier där förekomsten av knubbsäl (Phoca vitulina) är hög. Kolonier finns vid Varberg, Anholt, Læsø, Hässlø och
Hallands Väderö. Från Naturhistoriska riksmuseets flyginventering kan generellt konstateras att
det finns fler sällokaler i norra Kattegatt jämfört
med södra Kattegatt. Lokaler som ligger närmast
Kattegatt Offshore är vid Marsten, ca 6.5 km söder
om Falkenberg, och Lisered Udde, ca 13 km norr
om Falkenberg. Vid dessa lokaler noterades i genomsnitt ett tiotal knubbsälar under åren 2008
- 2010. Ett högre antal sälindivider observerades
först norr om Varberg vid Prästskär och i området kring Hallands Väderö med ett medeltal
av 100 till strax över 250 individer under samma
tidsperiod. Det låga antalet av sällokaler och sälindivider, som kunnat observeras i området vid
Kattegatt Offshore, talar för att knubbsäl endast fö-
Karakterisering av exponering
Koschinski m.fl. (2003) noterade en respons hos
tumlare inom 60 m från ett simulerat ljud från ett
vindkraftverk.
Inom Horns rev vindpark i Danmark konstaterades en minskning av tumlare i samband med
anläggningsfasen men nivåerna återgick till normalt i samband med driftfasen (Kjaer m.fl. 2009).
I Nysted vindpark minskade noterades samma effekt på tumlare under anläggningsfasen på tumlare men återhämtningen, efter att vindparken
satts i drift tog mer än 2 år. Orsaken till denna
46
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
rekommer sporadiskt inom Kattegatt Offshore. För
knubbsäl har två stressorer utpekats;
rumslig exponering från pålningsljud som förväntas generera en respons. Appliceras ”ramp-up”
metod och sälskrämmor kommer skador sannolikt inte att uppstå då knubbsäl skräms bort från
närområdet där skadliga ljudnivåer genereras.
1. Extrem ljudtryck från pålning
2. Driftljud (ljudtryck) växellåda
Stressor (1) – Extremt ljudtryck från
pålning
Karakterisering av ekologisk risk
Knubbsäl kommer inte att skadas av pålningsljud
men kommer sannolikt att störas av ljudet under
vattnet inom storleksordningen 20 km från arbetsplatsen, detta förutsatt att ”ramp-up” metod
och sälskrämmor används vid pålning. Effekten
kommer sannolikt endast att påverka knubbsäl
på individnivå och risk för bestående negativa
konsekvenser är låg. Karakterisering för ekologisk risk är måttlig. Osäkerheten i denna bedömning är låg.
Karakterisering av effekter
Studier av knubbsäl på en sälkoloni (Rödsand)
har visat en signifikant minskning av säl när pålningsarbete pågår, det vill säga de blev rädda och
hoppade ned i vattnet (Kjaer m.fl. 2006). Visuella observationer från fartyg konstaterade att säl
påträffas i vindparksområdet innan, under och
efter konstruktion, med undantag av att ingen
säl observerades i samband med pålningsaktivitet
(Kjaer m.fl. 2006).
Stressor (2) – Driftljud (ljudtyck) från
växellådan
Karakterisering av exponering
Karakterisering av möjliga effekter
Thomsen m.fl. (2006) har uppskattat att knubbsäl kan detektera pålningsljud uppemot 80 km
från dess källa. Respons såsom undvikande och/
eller stress är att förvänta över flera kilometer,
kanske upp till 20 km. Risk för skador på hörselförmågan kan ske inom 400 m från en pålningskälla. Säl förväntas uppvisa ett starkt undvikande
av pålningskälla på ett avstånd motsvarande 3
km beräknat utifrån anläggningsarbetet för Burbo banks (Pavel & Nedwell 2006) respektive 2
km utifrån anläggningsarbetet för North Hoyle
(Nedwell m.fl. 2003).
Säl på land förväntas kunna skrämmas av pålningsverksamhet upp till och med 10 km från
ljudkällan. Tidsperioden för pålningsverksamhet
är tidsmässigt begränsad och utförs under 4 - 5
månader i samband med anläggningsfasen.
Rumslig exponering av säl under vattnet förväntas endast omfatta enstaka födosökande individer inom Kattegatt Offshore. På land intill kusten vid Falkenberg kan fler individer tillfälligt
skrämmas och fly ned i vattnet när pålning utförs.
Koncentrationen av knubbsälskolonier är emellertid högre norr om Varberg. Dessa är bortom
I Thomsen m.fl. (2006) presenteras en sammanställning av audiogram för knubbsäl. Resultatet
visar att knubbsäl har bäst (lägst detektionsgräns)
för ljud inom frekvensintervallet 8 – 16 kHz.
Knubbsäl har dock bättre hörselförmåga (lägre
detektionströskel) för frekvenser understigande
1000 Hz jämfört med tumlare.
Tougaard m.fl. (2008) diskuteras påverkan på
marina däggdjur av undervattensljud från havsbaserad vindkraft. Med hänsyn till ljudets karaktär (låga frekvenser och låg styrka) är påverkan
endast av marginell betydelse. Det är, enligt författarna, osäkert om en beteenderespons kommer att inträffa på grund av driftljudets karaktär.
Skador på hörselorgan eller maskering av kommunikation är osannolikt då driftljudet är för
svagt för att kunna åstadkomma detta.
Koschinski m.fl. (2003) exponerade knubbsäl
för simulerat ljud från ett 2 MW vindkraftverk.
Resultatet visade att knubbsäl dök upp till ytan
färre gånger när ljudet var påslaget.
47
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av exponering
alternativen för Kattegatt Offshore. Artdiversiteten
är hög men utöver trollhummer (Munida rugosa)
har inga hotade arter påträffats. Längst med den
planerade kabelsträckan, förekommer olika arter
av musslor, snäckor, sjöpungar, ormstjärnor samt
sjögurka av arten lergök. För bentiska evertebrater har följande stressorer definierats;
1. Extrem partikelrörelse från pålning
2. Grumling av vattenmassan från muddring
3. Driftljud (partikelrörelser) från växellåda
4. Elektromagnetiska fält
5. Reveffekt av fundament & erosionsskydd
6. Förändring av befintlig bottenmiljö genom införsel av
fundament & erosionsskydd
Koschinski m.fl. (2003) noterade en respons hos
knubbsäl inom 200 m från simulerat vindkraftljud.
Satellitmärkning kring Horns Rev visade inte
på några skillnader för knubbsäl och dess användning av havsområdet inom och kring Horns
Rev efter att vindparken satts i drift (Kjaer m.fl.
2006). Precisionen på satellitmärkningen medförde inte så pass hög upplösning att reaktioner
av knubbsäl i turbinernas närhet kunde observeras. Studien visade inte på att Horns Rev eller Nystedt skulle medföra en generellt negativ
effekt på sälpopulationerna i de båda havsområdena (Kjaer m.fl. 2006)
Den rumsliga exponeringen av driftljud för
knubbsäl inom Kattegatt Offshore omfattar endast
enstaka individer dock sker exponering under en
lång tid.
Stressor (1) – Extremt partikelrörelse från
pålning
Karakterisering av möjliga effekter
Karakterisering av ekologisk risk
Vid pålning av vindkraftverk emitteras extrema
partikelrörelser (ljud) till omgivande vattenmassa.
Denna partikelrörelse kan uppfattas av ett flertal
olika arter av bottenfauna. Studier har utförts på
effekter av partikelrörelse motsvarande driftfasen hos ett vindkraftsverk och visat att effekter
förekommer hos vissa arter vid frekvenser på
178 Hz och en partikelrörelse ned till 0.002 m/s2,
noterbart är att dessa arter visade på tillvänjning
av partikelrörelsen efter 48 timmars exponering
(Wikström & Granmo 2008). Tillgänglig information angående partikelrörelse från pålning är
bristfällig, men då pålningen innebär en hög partikelrörelse, kan antagande göras att vissa arter
kommer att påverkas.
Respons hos knubbsäl på driftljud genererat från
Kattegatt Offshore är sannolikt att vänta inom ett
par hundra meter från en enskild turbin. Rumslig exponering omfattar endast enstaka individer.
Havsområdet för Kattegatt Offshore kommer sannolikt att brukas av knubbsäl för födosök även
om vindparken etableras. Ingen negativ påverkan
på beståndsnivå är att vänta från Kattegatt Offshore.
Karakterisering av ekologisk risk är att betrakta
som låg. Osäkerheten i denna bedömning är låg.
Bottenfauna
På ler- och siltbottnar inom Kattegatt Offshore
inom 22 - 31 m djup, domineras bottenfaunan av
havsborstmaskar, som t.ex. Pholoe baltica, följt av
snäckor och musslor. Den enskilda art som är vanligast, i individantal, är slätbuktig trådormstjärna.
Övriga vanligt förekommande arter är hästskomasken Phoronis muelleri och musslan Kurtiella
bidentata. Större kräftdjur som till exempel hummer, krabbtaska, eremitkräfta och strandkrabba
är vanliga arter som påträffas inom utformnings-
Karakterisering av exponering
Den rumsliga exponeringen för evertebrater
är svår att bedöma då det förekommer brist på
tillgänglig information. Det som har påvisats är
att ett förändrat beteende har förekommit hos
arter vid 178 Hz med partikelrörelse på ned till
0,002 m/s2. Vilket enligt studier av MuellerBlenkle m.fl. skulle motsvara 15 - 25 meter från
ett uppspelat pålningsljud (Mueller-Blenkle m.fl.
48
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
2010). Eftersom det är ett uppspelat pålningsljud
i studien av Mueller-Blenkle m.fl. 2010 är den
rumsliga definitionen av exponering för extrem
partikelrörelse från pålningsarbete är osäker.
Temporalt utgör pålningsarbetet en begränsad
tidsperiod om några månader under anläggningsfasen.
partiklar vilket kan resultera i en minskad energiåtgång för tillväxt och reproduktion. Vid studier
av blåmussla (Mytilus edulis) har det konstaterats
en ökad aktivitetsgrad inom områden exponerade för mudderverksamhet. Vid avslutad exponering noterades att aktiviteten hos blåmusslan
återgick till normala värden. Resultat visar visar
att blåmusslan påverkats av grumlingen i vattenmassan och därmed anpassat sin filtreringsverksamhet för rådande förhållande (Hammar m.fl.
2004).
Studier på blåmussla har visat att grumlingshalter av silt på 50 mg/l inte har någon negativ effekt på arten (Kiørboe m.fl. 1980).
Vid eventuell förlust av bottenfaunan inom ett
område på grund av muddringsverksamheten är
en återkolonisation att förvänta inom en tidsperiod av 1-5 år (Blomqvist 1981; Håkanson och
Rosenberg 1985)
Karakterisering av ekologisk risk
Studier visar att bottenfauan kan reagera på partikelrörelser som exemplvis kan genreras i samband med pålning. De effekter som observerats
har varit få och av övergående karaktär (Wikström & Granmo 2008). Därför karakteriseras
den ekologiska risken som låg. Osäkerheten i
denna bedömning anses hög, då information om
effekt och exponering är bristfällig.
Stressor (2) – Grumling av vattenmassan
från muddring
Karakterisering av exponering
Vanligtvis ger muddringsverksamhet upphov till
<100mg/l inom sedimentplymen. Denna koncentration avtar sedan vanligen till den ursprungliga bakgrundsnivån inom ett hundratal meter (Je
m.fl. 2007). Vid större muddringsverksamhet har
man dock uppmätt sedimentplymer som sträckt
sig flera kilometer (Hammar m.fl. 2009).
Vid jämförbar muddring för gravitationsfundament vid Lillegrund vindkraftpark uppmättes
sedimenthalten i vattnet till <10 mg/l vid 200 m
avstånd nedströms. Bottenfauna i det direkta närområdet för muddringsverksamhet kan förväntas
att utsättas för en högre sedimenthalt. I vissa undersökningar har halter på 5 000 mg/l uppmätts
vid källan (Kiørboe & Møhlenberg 1981).
Den tidsmässiga exponeringen för grumling i
vattenmassan förväntas vara kortvarig då varje
muddring utförs under några dagar. Dock kan
den samlade muddringsverksamheten bidra till
en långvarig exponering om sedimentplymerna
överlappar varandra under en längre tidsperiod.
Karakterisering av möjliga effekter
Effekten av grumling av vattenmassan är beroende på sedimentkoncentration och exponeringstid.
I en studie från Kanada har det påvisats tydliga
förändringar genom minskning av bottenfaunans
artrikedom och abundans till följd av en långvarig period av kraftig grumling av vattenmassan
på 700 mg/l (Rivinoja & Larsson 2000). Andra
studier har emellertid visat att mobil bottenfauna
är relativt resistent mot sedimentering av spill
från mudderverksamhet. Vid övertäckning av
sedimentlager som understiger 10 cm har man
kunnat påvisa att den mobila faunan kan gräva
sig uppåt i sedimentet (Roberts m.fl. 1998; Smith
& Rule 2001). Sessil (fastsittande) bottenfauna
har däremot en högre känslighet för effekterna
av långvarig övertäckning av sedimentlager vilket
kan leda till ökad mortalitet.
Den ökade mängden partiklar i vattenmassan
kan påverka bottenfaunan genom bland annat
igentäppning av membran eller ökad belastning
hos filtrerande bottenfauna (Newcombe & MacDonald 1991). Den ökade partikelhalten medför
en ökad energiåtgång för att transportera bort
49
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av ekologisk risk
Gällande större kräftdjur är den tillgängliga
informationen om eventuell påverkan sparsam.
Större kräftdjur såsom hummer (Homarus gammarus) och havskräfta (Nehprops norvegicus) har visat
sig reagera på ljud inom frekvensintervallet 20 180 Hz (Goodall m.fl. 1990).
En långvarig exponering med hög sedimentation
kan höja risken för flera arter av bottenfauna då
de riskerar att begravas under ett tjockt lager av
sediment. En ökad exponering kan även bidra till
att energiåtgången hos flera olika arter av filtrerande bottenfauna blir hög då mycket av energin
krävs för att transportera partiklar, vilket på sikt
kan komma att påverka individens förutsättningar.. Efter avslutad muddringsverksamhet är en
återhämtning/kolonisation att vänta för bottenfauna, dennaåterhämtningsperioden förväntas
vara snabb för de flesta arter. Därför karakteriseras den ekologiska risken som måttlig. Osäkerheten i denna bedömning anses låg.
Karakterisering av exponering
Sigray m.fl. (2009) uppmätte partikelrörelser i
driftljud från havsbaserade vindkraft verk i Östersjön Resultatet visade att invid fundamentet (0,2
m) var ljudnivåerna 0,01 m/s2 efter 10 m hade
dessa nivåer avtagit till 0,001 m/s2. Med hänsyn
till de ljudnivåer som bottenfauna exponerades
för i studien av Wikström & Granmo (2008) kan
effekter uppstå på musslor men är av övergående
karaktär. Temporärt utgörs exponeringen under
hela driftfasen.
Stressor (3) – Driftljud (partikelrörelser)
från växellådan
Karakterisering av möjliga effekter
Karakterisering av ekologisk risk
Vid drift av vindkraftverk exponeras omkringliggande områden av driftljud (partikelrörelser).
Denna partikelrörelse kan uppfattas av ett flertal olika ryggradlslösa organismer inom artspecifika frekvenser. Studier med ljud vid frekvensera 61 Hz, 178 Hz och 721 Hz har utförts
på bland annat limfjordsmussla (Abra nitida),
ormstjärna (Amphiura filiformis) och sandräka
(Crangon crangon). Det visades att limfjordsmussla
hade en initial ökning av grävande aktivitet vid
en partikelrörelse på ned till 0,002 m/s2 vid
178 Hz. Denna förändring i beteende avtog efter
48 timmars exponering till värden i samma nivå
som kontrollgrupperna. Ormstjärnan visade inga
tecken på beteendeförändring och sandräkan visade ingen förändring i födointag. Wikström &
Granmo (2008).
Studier på andra evertebrater (vissa musslor)
har visat att kolonisering (”settling”) av zebramussla (Dreissena polymorpha) kan förhindras vid
en kombination av vibrationer och lagfrekvent
(<200 Hz) ljud. Samma lagfrekventa ljud paverkade daremot inte redan etablerade zebramusslor
eller andra planktoniska kräftdjur (Donskoy och
Ludyanskiy, 1995).
Bottenfauna, främst musslor, kan sannolikt reagera genom förändrat beteende inom 10 m från
en enskild vindkraftturbin. Effekterna är sannolikt av en övergående karaktär och inga permanenta negativa ekologiska effekter är att vänta.
Exponeringen sker under en lång tidsperiod. Karakteriseringen av den ekologiska risken anses låg
för bottenfauna och osäkerheten i bedömningen
är måttlig.
Stressor (4) – Elektromagnetiska fält från
kabelnät
Karakterisering av möjliga effekter
Det finns bekräftat att vissa arter hos bottenfauna använder det jordmagnetiska fältet för orientering till exempel gäller detta languster som är
ett större kräftdjur (Boles & Lohman 2003).
I en studie exponerades blåmussla (Mytilus
edulis), sandräka (Crangon crangon), skorv (Saduria
entomon) och krabba (Rhithropanopeus harrisii) för
B-fält om 3.7 mT (3700 µT) under flera veckor.
Resultatet visade att det inte fanns någon skillnad
50
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
i överlevnad mellan kontrollgrupper och experimentgrupper. Blåmusslor exponerades under tre
månader i samband med reproduktionsperioden
på våren men inga negativ effekt på reproduktionsframgång observerades (Bochert & Zettler 2004). Däremot påvisade Aristharkov m.fl.
(1988) effekter på biokemiska processer hos blåmussla vid exponering av B-fält (5.8, 8 och 80
µT), vilket potentiellt kan medföra ett sämre hälsotillstånd hos blåmussla.
Undervattensobservationer längs SwePol-länken mellan Sverige och Polen i södra Östersjön
indikerade inte på några statiska förändringar av
artsammansättningen, abundans eller biomassa
hos bottenfauna som kunde härledas till kabelinstallationen (Andrulewicz m.fl. 2003).
Liknande studier längs en undervattenskabel
utanför Kalifornien påvisade få förändringar
inom abundans och distribution av bottenfauna
efter att kabeln varit i drift 8 år (Kogan m.fl.
2006).
varierar i styrka beroende på produktion..
För att begränsa den rumsliga exponeringen av
det magnetiska fältet för bottenfaunaarter som
större kräftdjur rekommenderas att kabelnätet
nedsänks i havsbotten i storleksordningen 1 - 2
m.
Karakterisering av ekologisk risk
Bottenfauna kommer att exponeras för magnetfält inom vindkraftkablarnas närhet (< 20 m).
Inga negativa effekter på abundas, biomassa eller
artsammansättning för bottenfauna av det magnetiska fältet är att vänta. Huruvida orienteringsförmåga hos större kräftdjur såsom hummer och
krabbtaska påverkas är emellertid osäkert. För att
reducera exponeringen av de starkaste nivåerna
av magnetfältet rekommenderas att kabeln nedgrävs i havsbotten. Karakterisering av ekologisk
risk bedöms som låg. Osäkerheten i denna bedömning är låg till måttlig.
Karakterisering av exponering
Stressor (5) – Reveffekt av fundament &
erosionsskydd
Enligt Westerberg & Begout-Anras (1994) och
Andrulewicz m.fl. (2003) anges att HVDC kablar
genererar ett statiskt magnetfält runt kabeln som
är likvärdigt i styrka de naturliga variationerna
inom det jordmagnetiska fältet på ett avstånd av
ca 10 – 20 m.
De teoretiska beräkningar som tidigare gjorts i
samband med vindkraftsprojekteringen Taggen i
Hanöbukten skattar ett maximalt magnetfält på
ytan av havsbotten ovan en 145 kV AC trefassjökabel och 36 kV AC 3-fas sjökabel. Modelleringarna angav att magnetfältet för 145 kV kabeln var 12 µT om kabeln grävs ned 1 m och 3
µT om kabeln grävs ned 2 m. För 36 kV kabeln
var magnetfältet på havsbotten knappt 4 µT om
kabeln grävs ned 1 m och <1 µT om kabeln grävs
ned 2 m. (Liljegren 2006).
Rumslig exponering av förväntat magnetiskt
fält för Kattegatt Offshores kabelnät för bottenfauna begränsad medan exponering för större
rörliga bottenfaunaarter som kräftdjur (hummer,
krabbtaska etc.) är högre. Tidsmässigt sker exponering av magnetfältet under hela driftfasen men
Karakterisering av effekter
Vid introduktion av fundament och erosionsskydd i en mjukbottenmiljö förväntas de djur
som ligger nedgrävda i sedimentet (infauna) påverkas negativt i fundamentets direkta närhet. Infaunan är beroende av sedimentets struktur som
kan förändras intill vindkraftverket beroende av
hydrografiska förhållanden. Om vindkraftsparken ökar fiskförekomsten i parken kan en ökad
predation förväntas på den naturliga faunan.
Minskad tillgång på substrat kan också få en negativ effekt beroende av vindkraftsparkens storlek. Få studier har hittills genomförts gällande
påverkan på ryggradslösa djur som lever i det
omkringliggande sedimentet i en vindkraftpark.
De studier som har gjorts i de danska vindkraftsparkerna samt i den holländska vindkraftparken
Egmond aan zee har hittills inte kunnat påvisa
någon negativ effekt på ryggradslösa djur i den
omkringliggande mjukbotten (Leonard och Pedersen 2006; Lindeboom m.fl. 2011).
51
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Erosionsskyddens struktur kan bidra med små
och stora håligheter, vilket ökar förutsättningarna för större kräftdjur runt fundamenten. Varierande håligheter i erosionsskyddet kan gynna
olika arter och olika livsstadier av samma art. Till
exempel så kan hummer och krabbor utnyttja
både små och stora håligheter beroende på vilket livsstadium de befinner sig i. De enda studier på större kräftdjur i samband med artificiella
rev i Sverige har gjorts på sprängstenen utanför
Göteborg där förekomsten av hummer ökade
markant. Samtidigt minskade strandkrabba och
mindre kräftdjur, vilket kan vara ett resultat av
ett ökat predationstryck i området på dessa arter
(Länsstyrelsen 2007). Det har även observerats
krabbtaska på erosionsskydden vid Horns rev
i Danmark (Leonhard och Birklund 2006). Vid
Lillgrund hade tätheten av strandkrabba ökat intill fundamenten efter tre års studier, de första
två åren noterades emellertid att strandkrabban
istället ökade med avstånd från fundamenten
(Bergström m.fl. 2012). Utanför Tyskland i västra
östersjön placerades en stålcylinder, som skulle
efterlikna ett fundament, ut på 20 meters djup i
forskningssyfte. Studier visade att infaunan minskade t.o.m. 15 meter ut från stålkonstruktionen i
jämförelse med 200 meter bort. Det var framförallt arter som gräver ner sig, bl.a. musslor och
sjöborrar, som minskade i antal. Samtidigt ökade
en del mjukbottenassocierade mobila predatorer,
såsom eremitkräfta, simkrabba och havsborstmaskar. Vid denna studie noterades även syrebrist nedanför fundamentet i sedimentet, en följd
av nedbrytning av nedfallande organiskt material
(Zettler & Pollehne 2006).
Vertikala och horisontella artificiella konstruktioner på västkusten och i Nordsjön har genererat
nya ytor åt flertalet hårdbottenlevande evertebrater. Då en vindkraftsparks placering är exponerad
domineras fundamenten och erosionsskydden av
konkurrenskraftiga filtrerande djurgrupper. På
västkusten förväntas en djupzonering som styrs
av ljus, salthalt, temperatur, exponeringsgrad,
konkurrens om plats, betning och predation. Potentiella fastsittande djur i det aktuella området är
bland annat blåmusslor, havstulpaner, sjöpungar,
hydroider, kalkmaskar, svampdjur, mossdjur och
olika koralldjur (Wilhelmsson m.fl. 2006b, Natur-
vårdsverket 2006, Svensson 2007, Länsstyrelsen
2007, Leonhard och Birklund 2006, Andersson
m.fl. 2009, Lindeboom m.fl. 2011). Rörbyggande
filtrerande kräftdjur (Jassa spp.) har visat sig vara
vanliga kolonisatörer på vertikala fundament
i Nordsjön och på västkusten (Schröder m.fl.
2006, Leonhard och Birklund 2006, Lindeboom
m.fl. 2011, Hammar m.fl. 2008) och kan komma
att etableras även inom Kattegatt Offshore.
Karakterisering av exponering
Arter som är associerade till hårdbotten (berg,
klippor, sten etc.) och som förväntas kolonisera
den nytillkomna hårdbotten utsätts för en lång
tidsexponering, detta gäller även för bottenfaunaarter som är associerade till mjukbotten inom
reveffektens räckvidd. På rumslig skala kan bottenfauna assiocierad till mjukbotten eventuellt
utsättas för ett förändrat predationstryck inom
ett avstånd på ca 150 meter från fundamenten
under sommarhalvåret och ca 50 meter under
vinterhalvåret , detta antagande bygger på resultat av fisktäthet runt fundament (Bergström m.fl.
2012).
Karakterisering av ekologisk risk
Ett tillskott på ny hårdbotten skulle leda till en
ökad diversitet och biomassa av bottenfauna associerade till hårdbotten. För bottenfauna arter som är associerade till mjuka bottensubstrat
såsom lera, sand och silt är en rumslig omfördelning av predationstryck i vindparksområdet
möjlig då mängden fisk i området attraheras till
fundament och erosiosnskydd genom reveffekt.
Denna förändring bedöms emellertid endast
medföra en marginell effekt.. Den ekologiska risk
karateriseringen bedöms som låg och osäkerheten i denna bedömning är låg.
52
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (6) – Förändring av befintlig bottenmiljö genom införsel av fundament
och erosionsskydd
Karakterisering av exponering
Den totala förlusten av områden med mjuka bottensubstrat såsom lera, silt och sand motsvaras av
ca 1100 m2 för Kattegat Offshore utformningsalternativ AB. Därtill tillkommer en yta motsvarande
hårda bottensubstrat (fundament) på ca 20 700
m2. Vid användning av erosionsskydd utökas den
tillkomna hårda bottenytan avsevärt. Dessa förändringar är dock procentuellt små sett till hela
vindprksområdets totala yta.
Karakterisering av effekter
Vid upprättandet av fundament på mjukbotten
sker en förlust av mjukbottenyta, medan nya ytor
av hårdbotten tillförs. Detta substratskifte har
stor påverkan på den associerade floran och faunan. Då olika arter ofta är specificerade på olika
habitat kan ett skifte i artsammansättning vara
att vänta i det direkta närområdet till den nytillkomna hårdbottenytan. Den direkta effekten är
förlusten av mjukbotten där fundamentet upprättas och det omedelbara tillskottet på ny yta av
hårdbotten. Utöver detta skapas förutsättningar
för reveffekt i närområdet av fundamenten.
Bottenfauna som lever i och på havsbotten där
fundament och ersosionskydd placeras kommer
att försvinna permanent eftersom befintlig bottenmiljö (lera, silt sand etc.) ersätts med fundament och eventuellt erosionsskydd (hård bottenstruktur).
Den ny introducerade miljön (fundament)
kommer att koloniseras av flora och fauna associerad till hårda bottenytor, vilket leder till att
flera arter kan introduceras i närområdet och
att artdiversiteten ökar (Fiskeriverket 2007). Vid
upprättandet av erosionsskydd skapas en heterogen miljö av hårdbotten som ökar möjligheterna
för skydd och födosök för flera arter. Studier
inom bland annat hummerrevsprojektet har visat
på en stark kolonisation av hummer som effekt
av artificiella rev (Länsstyrelsen 2007). Det nytillkomna fauna- och florasamhället på fundament
och ersosionskydd inom Kattegatt Offshores
vindparksområde förväntas att vara stabilt efter
5 - 6 år (Kjaer m.fl. 2006).
Noterbart är att sporadiska områden med exempelvis berg, block och sten förekommer inom
utformningsalternativen för Kattegatt Offshore och
därför även fauna associerad till hårdbotten om
än i mindre omfattning.
Karakterisering av ekologisk risk
En förlust av bottenfauna associerad till huvudsakligen lera och silt evertebrater är att vänta på
grund av mekanisk borttagande av mjukbotten
på den plats där fundament och eventeullt erosionsskydd placeras. I den förändrade bottenmiljön förväntas ett organismsamhälle etableras
som är associerat till hårdbotten. Effekterna förväntas vara av marginell karaktär sett över hela
havsområdet. Därför karakteriseras den ekologiska risken som måttlig. Osäkerheten i denna
bedömning anses låg.
Växtlighet
Utifrån underlagmateruialet för de marinbiologiska förhållandena framkom att från vindparksområdet intill kusten utmed sträckan för kabelanslutning till land inom djupintervallet 5 - 20 m
djup dominerar rödalger så som ekblading, ribbeblad, kilrödblad, karragenalg, blåtonat rödblad,
kräkel samt fintrådiga rödalger som grovsläke.
Några fleråriga brunalger såsom finger-tare och
skräppe-tare påträffas på större stenar och block.
Krustbildande kalkalger täcker de stenar som
finns på djupare delar. Nordost om utformningsalternativen intill kusten finns även brunalgerna
blåstång och sågtång i större utsträckning. Inom
vindparksområdet för Kattegatt Offshore förekommer ingen växtlighet. För receptorn växtlighet
har följande stressor valts;
1. Grumling av vattenmassan från muddring
53
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Stressor (1) – Grumling av vattenmassan
från muddring
för grumling i vattenmassan kortvarig då varje
muddring utförs under några dagar, dock kan
den samlade muddringsverksamheten bidra till
en långvarig exponering om sedimentplymerna
överlappar varandra tidsmässigt.
Vid muddring/nedspolning av kabelnät förväntas mängden löst material i vattenmassan vara
av mindre karaktär jämfört med infästning av
fundament. Tidsmässigt förväntas grumling av
vattenmassan ske under en temporärt begränsad
period i storleksordningen timmar - dagar.
Karakterisering av möjliga effekter
Grumling av vattenmassan innebär en ljusreducering som kan påverka den närliggande bottenvegetationen. För att påvisa negativa effekter
på vegetationen i respons till ljusreduktion krävs
långvarig exponering (Onuf 1994; Erftemeijer
& Lewis 2006). I Nordsjöområdet har man uppmätt den kritiska toleransnivån för ljusinsläpp vid
botten (”surface irradiance”, SI) till 19 - 30% av
SI gällande ålgräs (Zostera marina). Vid ett lägre
ljusinsläpp påverkas ålgräsplantor starkt negativt
(Erftemeijer & Lewis 2006). Därför bör muddringsverksamheter regleras i områden med ålgräs
för att i största mån undvika att överstiga den kritiska toleransnivån. Även skräppe-tare (Saccharina
latissima) har visat betydande effekter efter långvarig grumling till följd av muddringsverksamhet.
En ökad sedimentation som konsekvens av
grumligare vatten har en negativ påverkan på ålgräs som inte klarar omfattande pålagring av sediment och har en hög mortalitet då mer än ¼ av
plantan täcks av sediment (Erftemeijer & Lewis
2006). Denna känslighet för sedimentation gäller
sannolikt även för många makroalger.
Karakterisering av ekologisk risk
Området för vindkraftetablering utgörs av djupoch bottenförhållanden som ej medför vegetation. Därför karakteriseras den ekologiska risken
för vegetationen inom Kattegatt Offshore vindparksalternativ som låg.
Vid muddringsverksamhet utmed landanslutande kabelkorridor finns en möjlig risk att
grumlingen av vattnet skall ha negativ påverkan
på vegetationen. Därför bör muddringsverksamheten ske under noggrann kontroll och anpassas
så att grumligheten i vattnet ej överstiger den kritiska toleransnivå för ljusinsläpp vid botten som
innehas av vegetationen i exponeringsområdet.
Försiktighet bör tas för att minska risken för
sedimentering av sediment i områden av ålgräs,
vilket huvudsakligen påträffas inom djupintervallet 0 - 10 meter och områden rika på makroalger.
Den ekologiska risken karakteriseras som måttlig för vegetationen längst med kabelkorridoren,
men kan minska till låg om stor vikt läggs vid att
anpassa muddringsverksamheten efter de kritiska
nivåer som finns hos de olika arterna. Osäkerheten anses låg för denna bedömning.
Karakterisering av exponering
Vanligtvis ger muddringsverksamhet upphov till
<100 mg/l inom sedimentplymen. Denna koncentration avtar sedan vanligen till den ursprungliga bakgrundsnivån inom ett hundratal meter (Je
m.fl. 2007). Vid större muddringsverksamhet har
man dock uppmätt sedimentplymer som sträckt
sig flera kilometer (Hammar m.fl. 2009).
Vid jämförbar muddring för gravitationsfundament vid Lillegrund vindkraftpark uppmättes
sedimenthalten i vattnet till <10 mg/l vid 200 m
avstånd nedströms. Vegetation i det direkta närområdet för muddringsverksamhet kommer sannolikt att exponeras för en högre sedimenthalt
som i vissa undersökningar visat sig nå halter på
5 000 mg/l. (Kiørboe & Møhlenberg 1981).
Under förutsättning att gravitationsfundament tillämpas är den tidsmässiga exponeringen
Ägg/larver
I vattenmassorna inom havsområdet för Kattegatt Offshore förekommer en mängd ägg och
larver från fisk. Dessa lever huvudsakligen ett
planktoniskt liv det vill säga att de passivt driver
med förhärskande strömmar. Ett undantag till
detta är sillens ägg. Dessa fästs på botten och är
54
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
stationära till dessa att de kläcks då en liten planktonisk fisklarv simmar ut i den fria vattenmassan.
För ägg och larver har följande stressorer valts;
1.
2.
3.
4.
från källan. Dock har studier visat att torskägg
inte tar skada av ljudtryck på 189 dB re 1 µPa
vilket motsvarar ca 15 km från oskyddad pålning
(Popper och Hastings 2009). Så tills vida att pålning sker under en tidsperiod som ej överlappar
särskilt betydelsefulla arters lekperiod (sill) anses
karakteriseringen av den ekologiska risken vara
låg. Osäkerheten i denna bedömning anses hög.
Extremt ljudtryck från pålning
Grumling av vattenmassan från muddring
Driftljud (ljudtryck) från växellåda
Läckage av olja och smörjfett
Stressor (1) – Extremt ljudtryck från
pålning
Stressor (2) – Grumling av vattenmassan
från muddring
Karakterisering av möjliga effekter
Karakterisering av möjliga effekter
Under pålningsarbetet utsätts omgivningen för
extremt ljudtryck från vindkraftparken. Detta
ljudtryck kan påverka vissa arter under deras äggoch larvstadier. Studier har visat att visa arter är
känsliga för ljudtryck och kan skadas redan vid
ljud motsvarande 15 dB re 1µPa över bakgrundsljudet, studien omfattade tre arter varav en art visade på ökad mortalitet under äggstadiet (Popper
och Hastings 2009).
Under själva pålningsarbetet uppstår extrema
pulser av ljudtryck som i experimentella studier
visat sig vara skadliga hos ägg och larver (Popper
och Hastings 2009).
En ökad grumling leder till en högre koncentration partiklar i vattenmassan vilket innebär att fler
partiklar kan komma i kontakt med bland annat
ägghinnor och därmed bidra till en ökad mortalitet för fiskägg och larver (Westerberg m.fl. 1996).
Studier på bland annat laxfisk har visat att en
ökad koncentration av finkornigt sediment kan
försämra överlevnaden för ägg och larver som
lagts i bottensubstratet (Shackle m.fl. 1999; Stuart 1953; Jonsson 1995) genom att sedimentering
av partiklarna reducerar håligheter mellan sandkorn och kan bidra till försämrad tillgång till syre
samt en ökad koncentration av koldioxid (Vaux
1962; Foerester 1968; Philips 1971).
Laboratoriestudier på ett flertal brackvattenlevande fiskarter, däribland sillfisk, visade att
under exponering av partikelkoncentrationer på
ända upp till 1 000 mg/l kunde inga signifikanta
skillnader påvisas gällande äggkläckning. Inom
koncentrationer på över 1 000 mg/l kunde en
signifikant skillnad i överlevnad ses hos vissa arter, dock ej hos sillfisk (Auld och Schubel 1978).
Detta resultat backas även upp av Kiørboe m.fl.
(1981) som i studier visat på att sillägg inte påverkas negativt av vare sig långvarig exponering av
partikelkoncentrationer på 5-300 mg/l eller kortvarig exponering på 500 mg/l.
Då flera fiskarter har pelagiska ägg finns en risk
att en ökad partikelkoncentration kan leda till att
partiklar fäster vid fiskäggen vilket kan bidra till
att äggen tyngs ned till botten. Studier på torskfisk har visat att redan vid 5 mg/l kan ägg efter 4
dygn komma att sjunka ned till botten. Denna ef-
Karakterisering av exponering
Under själva pålningen är ljudtrycket som extremast med värden runt 249 dB re 1µPa en meter
från källan och studier på luftskott (jämförbart
med pålning) har visat på skadlig effekt på bland
annat fiskägg från torsk på avstånd upp till fem
meter från källan, men ej på större avstånd (Booman m.fl. 1996). Andra studier som exponerade
fiskyngel för ljudpulser på upp till 189 dB re 1
µPa visade inte på några skador. Detta ljudtryck
motsvarar vad man kan vänta på ca 15 km avstånd från källan under pålning (Popper och Hasting 2009).
Karakterisering av ekologisk risk
Experiment har visat att ägg och yngel kan ta
skada av pålning på avstånd upp till fem meter
55
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av ekologisk risk
fekt kan möjligen även finnas hos fler arter med
pelagiska ägg.
Hos vissa fiskarter kan man se en viss känslighet för grumling under larvstadiet, där man sett
indikationer på att vissa arter tagit skada redan
efter 48 - 96 timmar, vilket kan anses vara en relativt kortvarig exponering. Detta gäller dock vid
förhållandevis höga halter av partikelkoncentrationer vilket främst är att vänta i direkt närhet till
själva källan (Rivinoja och Larsson, 2000). Ett
exempel är studier på larver av torskfisk som visade en minskad överlevnad redan vid 10 mg/l
(Westerberg m.fl. 1996). Det bör dock beaktas
att denna studie innefattade kalkrikt sediment
där kalken har en särskilt skadlig inverkan på larverna.
I andra studier har man istället kunnat visa att
yngre individer av vissa fiskarter, däribland larver
av sillfisk, kan få en ökad överlevnad på koncentrationer på upp till 1 000 mg/l (Boehlert och
Morgan 1985).
Gällande larver av koloniserande organismer
kan sedimenteringen från en ökad partikelkoncentration i vattenmassan orsaka svårigheter vid
kolonisering, då ytan av hårt substrat kan minska
då det täcks av sediment. En sådan effekt kan bidra till en reducerad rekrytering, detta förväntas
ha störst effekt i områden med tillgång till hårdbotten.
Experiment på sillfisk har visat att muddring i
siltigt sediment sannolikt inte utgör någon negativ effekt på dess ägg. Noteras bör att sediment
av annan typ till exempel kalkriktsediment, kan
ge annat utslag. Därför bör försiktighet gälla och
muddringsverksamhet bör undvikas eller begränsas till endast vissa delar av vindparksområdet
under sillens lekperiod mars – maj.
Gällande pelagiska ägg och larver förväntas
endast en kort exponering på grund av strömförhållandena inom området. Därför karakteriseras den ekologiska risken som låg. Osäkerheten i
denna bedömning anses vara låg.
Stressor (3) – Driftljud (ljudtryck) från
växellådan
Karakterisering av effekter
Under driftfasen utsätts omgivningen för ljudtryck från vindkraftparken. Detta ljudtryck kan
påverka vissa arter under deras ägg- och larvstadier. Studier har visat att visa arter är känsliga
för ljudtryck och kan skadas redan vid ljud motsvarande 15 dB re 1 µPa över bakgrundsljudet,
studien omfattade tre arter varav en art visade
på ökad mortalitet under äggstadiet (Popper och
Hastings 2009). Andra studier där ägg från olika
fiskarter utsattes för ljudtryck på mellan 105 –
167 dB re 1 µPa visade inga effekter på mortalitet under äggstadiet (Wysocki m.fl. 2007, Popper
and Hastings 2009), vilket tyder på stor variation
mellan arter. Noterbart är att i Öresund sker lek
och framgångsrik äggöverlevnad i områden där
bakgrundsljudet av fartygstrafik ligger på över
100/111 dB re 1 µPa vid 178/50 Hz (Svedäng
2010, Almgren 2011).
Karakterisering av exponering
Då planktoniska organismer driver med strömmarna, förväntas dessa organismer inte exponeras för de höjda partikelkoncentrationerna i
sedimentplymen under någon lägre period, detta
då den normala strömhastigheten i området är
0,4-0,7 knop vilket bidrar till att en planktonisk
organism förväntas färdas 1 km på 1 timme. Ägg
från sill som är stationära kan emellertid komma
att exponeras under en längre period. Resultatet
visar emellertid att sillägg är relativt toleranta mot
ökad sedimentation.
Karakterisering av exponering
Under driftfasen har ljudemissionen från vindkraftverken beräknats ha sjunkit under bakgrundsnivån inom ca 3 km avstånd från vindkraftparken (Almgren 2011).
Det har påvisats negativa effekter på äggöver56
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
levnad hos fiskarter så som mört vid dB som
motsvarar ca 50 m från fundamentet, noterbart
är att motsvarande studier på andra arter har visat
på avsaknad av effekter.
spridning. Toxiciteten inom exponeringsområdet
vid ett eventuellt utsläpp skattas i genomsnitt till
10 % av LC50 (Arvidsson och Molander 2010).
Karakterisering av ekologisk risk
Karakterisering av ekologisk risk
Sannolikheten för ett fullständigt haveri är låg
och vid eventuellt utsläpp anses exponeringen
vara momentan och därav endast påverka en
mindre del av de ägg och larver som exponeras.
Den ekologiska risken karakteriseras som låg.
Osäkerheten gällande riskbedömning av läckage
anses vara låg, däremot bedöms osäkerheten vara
hög gällande riskbedömningen av fullständigt
haveri då tillräcklig information saknas från oljeläckage av denna typ.
Studier har visat att torskägg inte tar skada av
ljudtryck på 189 dB re 1 µPa vilket överstiger det
förväntade ljudtrycket på 144 dB re 1 µPa invid
fundamentet. Ljudtrycket från vindkraftparken
under driftfas anses vara av låg risk för fiskägg
och larver. Osäkerheten i denna bedömning anses låg.
Stressor (4) – Läckage av olja och smörjfett
Hydrografi
Karakterisering av möjliga effekter
Kuststräckan utanför Hallands län är av exponerad karaktär med en nordgående ytström (Baltiska ytströmmen) med lägre salthalt och en sydgående saltare bottenström (Jutska strömmen). I
området påträffas språngskikt på ca 15 m djup
vilket separerar dessa båda vattenmassor. Bottensubstratet i Kattegatt Offshores utformningsalternativ består av sand, grus och sten i de östra delarna, medan det i de centrala och östra delarna
förekommer lera och silt som gradvis övergår till
lera. För hydrografi har följande stressor valts;
Vid haveri och läckage av olja eller smörjfett i vattenmassan finns möjlighet att de toxiska ämnena
tas upp av organismer i olika livsstadier däribland
ägg och larvstadier. En direkt konsekvens av ett
sådant upptag kan vara skada och eventuellt ökad
mortalitet hos organismen. Vid utsläpp finns
även möjligheten att toxiner sprider sig upp i näringskedjan genom bioackumulation och därmed
ger effekter på hela näringskedjan.
Karakterisering av exponering
1. Förändrade vattenrörelser av fundament & erosionsskydd
Exponeringen av olja och smörjfett på ägg och
larver kan delas upp i fullständigt haveri eller
läckage. Ett fullständigt haveri skulle innebära ett
utsläpp på ca 400 l växellådsolja och 25 kg smörjfett. I ett sådant scenario kan man vänta en rumslig exponering på 100-1000 m radie från fundamentet. Ett läckage rör sig i storleksordningen av
1 % av ett haveri och motsvarar en rumslig exponering 10-100 m radie från fundamentet.
Den vertikala uppblandningen av turbinolja är
relativt låg då turbinoljan har en låg vattenlöslighet. Detta bidrar till att exponering främst är att
vänta vid ytan. Däremot har smörjoljor en högre vattenlöslighet och därmed en högre vertikal
Stressor (1) – Förändrade vattenrörelser
av fundament & erosionsskydd
Karakterisering av effekter
Vid placerandet av ett fundament i ett havsområde kommer detta ha påverkan på strömmar,
vågor och omblandningen mellan ytvatten och
bottenvatten. Denna förändring av de hydrodynamiska förhållandena kommer ha effekt på
floran och faunan i det direkta närområdet till
fundamentet (Hammar m.fl. 2008). Studier har
57
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Karakterisering av ekologisk risk
visat att den ökade mängden växter och djur på
fundamentet möjligen kan bidra till en lokal syrebrist vid fundamentets bas på grund av en ökad
nedbrytningsprocess av nedfallande organiskt
material. Dock är denna påverkan på hydrografin i stort obefintlig i ett område på öppet hav.
Lokalt kommer strömmens hastighet sannolikt
öka runt fundamenten. Vid stark ström finns en
sannolikhet att en vertikal omblandning mellan
vattenmassorna ökar och leder till en utsötning
av bottenvattnet. I en vindkraftpark av ungefärlig
storlek som den planerade vindkraftparken har
man visat att en ökad uppblandning på 1 % över
bakgrundsvärdet är möjlig, vilket är lika med den
naturliga uppblandningen i Kattegatts kustvatten
(Hammar m.fl. 2008).
Studier från Stora Bältsbron har visat att uppkomna virvlar och interna vågor har bidragit till
variationer i salthalt upp till en kilometer nedströms (Lindow m.fl. 2007).
Studier från Lillgrund har visat en reducering av
strömstyrkan i området med upp till 4 % vilket
inte anses ha någon påverkan utanför vindparken, vare sig gällande strömhastighet eller sedimenttransport. Beräkningar på fundamentens
effekt på vågor har visat att vågor inom 10 meter
från ett fundament kan väntas påverkas och totalt
kan man vänta en reducering med 5 % av vågenergin inom vindparken (Edelvang m.fl. 2001).
De studier och modelleringar som gjorts inom
ämnet visar att den effekt som fundamenten i en
vindkraftspark har på hydrografin finns men är
av marginell karaktär ute på ett öppet hav. Därav
karakteriseras den ekologisk risken som låg gällande förändrade vattenrörelser. Osäkerheten i
denna bedömning anses vara låg.
Karakterisering av exponering
Den rumsliga förändringen av hydrografin äger
rum på olika skalor. Det finns en effekt på hydrografin invid varje fundament. Denna effekt
skapar en förändring i strömförhållandena med
en virvelgata som sträcker sig horisontellt med
den dubbla diametern av fundamentet och nedströms med en sträcka av tio gånger diametern
av fundamentet. På en liten skala i kontakt med
fundamentets bas finns möjlighet att ett mindre
område med syrebrist eventuellt kan uppstå.
På en större skala kan det uppstå en reducering av strömhastigheten genom vindparken med
4 %. Även en reducerig med 5 % av vågenergin
inom parken kan uppstå, samt en ökad omblandning av vattenmassorna med 1 % inom parken.
58
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Sammanställning över analysresultat; Karakterisering av ekologiska
risker och konsekvenser för Kattegatt
Offshore
I syfte att skapa en översiktlig bild för analysen har
en sammanställning över resultatet genomförts.
I sammanställningen har bedömningskriterier
utformats i tillämpade delar utifrån Naturvårdsverkets syntesarbete med havsbaseradvindkraft,
Vindkraftens effekter på marint liv – En syntesrapport (Bergström m.fl. 2012) (Tabell 4).
Sammanställning över analysresultatet presenteras på följande sidor genom en lättöverskådlig
och sammanfattande risktabell (Tabell 5a-d).
59
Räckvidd av respons
Tidsmässig omfattning av stressor
Osäkerhet i bedömning
Karakterisering av ekologisk risk
Bedömningskategori
Effekten varar under en begränsad tid under anläggningsfasen i storleksordningen 1 - 6 månader
Effekten varar bara under anläggningsfasen
Effekten varar under hela driftsfasen
Effekten kvarstår efter det att vindkraftverken avvecklats
Effekterna är märkbara högst 10 m från varje vindkraftverksfundament
Begränsad
Kort
Lång
Permanent
Mycket lokal
60
Effekterna är märkbara upp till högst 1000 m från varje vindkraftverksfundament. Effekterna är
märkbara inom hela vindparksområdet
Effekterna är märkbara mer än 1000 m från varje vindkraftsfundament. Effekterna är märkbara även
utanför vindkraftsparken
Effekterna är märkbara mer än 10000 m från varje vindkraftsfundament. Effekterna är märkbara även
utanför vindkraftsparken
Begränsad
Stor
Mycket stor
Effekterna är märkbara upp till högst 100 m från varje vindkraftverksfundament
Kunskapsbasen är mycket begränsad vilket medför en osäker bedömning
Lokal
Kunskapsbasen är delvis bristfällig men ger en acceptabel grund för bedömning
Hög
Kunskapsbasen är mycket god och ger en säker bedömning
Låg
Måttlig
Mängden påverkade individer är så stor/hög att beståndet förväntas påverkas
Hög
Definition av klassificering
Flertalet individer påverkas men förväntas inte förändra beståndets situation
Få eller inga individer påverkas
Måttlig
Låg
Klassificering
Effekter av vindkraft på marint liv i svenska havsområden – En syntes (Anon 2012).
Tabell 4. Definition av kriterier inom arbetsgång för karakterisering av ekologisk risk. Utgångspunkt för bedömningskriterier har utformats utefter Naturvårdsverkets syntesarbete med havsbaseradvindkraft,
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
61
Sill/Skarpsill
Lax/Havsöring
Broskfisk
Receptor
Låg
Låg
Extremt ljudtryck från pålning
Grumling av vattenmassa från
muddring
Låg
Låg
Låg
Rev-effekt av fundament och
erossionsskydd
Ljusreflektioner och skuggeffekter
från rotorblad och varningsljus
Låg
Grumling av vattenmassan från
muddring
Driftljud (ljudtryck)
Måttlig
Låg
Ljusreflektioner och skuggeffekter
från rotorblad och varningsljus
Extremt ljudtryck från pålning
Låg
Måttlig
Rev-effekt av fundament och
erosionsskydd
Elektromagnetiskt fält
Låg
Låg
Rev-effekt av fundament och
erosionsskydd
Driftljud (ljudtryck)
Låg
Låg
Driftljud (partikelrörelse)
Elektromagnetiska fält
Låg
Karakterisering av
ekologisk risk
Extrem partikelrörelse från pålning
Stressor
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Låg
Mycket lokal
Lokal
Undvikande,
aggregering
Aggregering
Undvikande
Undvikande
Mycket lokalbegränsad
Lokal
Undvikande och
stress
Skador och mortalitet
Begränsad
Mycket stor
Undvikande
Aggregering
Fördröjd passage
Beteendeförändring
Undvikande
Lokal-begränsad
Mycket lokal
Mycket lokal
Måttlig
Måttlig
Lokal
Mycket lokalbegränsad
Undvikande
Skador, mortalitet
Lokal
Stor
Artspecifikt
Lång
Lång
Lång
Begränsad
Begränsad
Lång
Lång
Lång
Lång
Begränsad
Begränsad
Lång
Lång
Lång
Stress,
Beteendeförändring
Individuell känslighet,
Attraktion,
Beteendeförändring
Begränsad
Varaktighet
Undvikande
Respons
Lokal-begränsad
Begränsad
Mycket lokal
Lokal - Begränsad
Räckvidd av
respons
Låg
Låg
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Hög
Osäkerhet i
bedömning
syntesarbete med havsbaseradvindkraft, Effekter av vindkraft på marint liv i svenska havsområden – En syntes (Anon 2012). För mer informations se tabell 4.
Artificiella ljuskällor riktas inte
ned mot ytan.
Begränsad
muddringsverksamhet under
mars-maj
Ramp-up, ej pålning mars-maj
Artificiella ljuskällor riktas inte
ned mot ytan.
Nedgrävd 1-2 m
Ramp-up
Erosions- och fundamentskydd
Användning av armerad trefas
(AC) kabel och nedgrävd ≥1 m.
Ej pålning jan-mars
Särskilda åtgärder
Tabell 5a. Sammanställning över analysresultat för receptorerna broskfisk, lax/Havsöring och Sill/Skarpsill. Utgångspunkt för bedömningskriterier har utformats utefter Naturvårdsverkets
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
62
Övrig fisk utan
simblåsa
Övrig fisk med
simblåsa
Ål
Receptor
Ljusreflektioner och skuggeffekter
från rotorblad och varningsljus
Rev-effekt av fundament och
erosionsskydd
Driftljud (partikelrörelse)
Låg
Låg - måttlig
Låg
Låg
Måttlig
Extrem partikelrörelse från pålning
Grumling av vattenmassa från
muddring
Låg
Låg-måttlig
Rev-effekt av fundament och
erosionsskydd
Ljusreflektioner och skuggeffekter
från rotorblad och varningsljus
Låg-måttlig
Driftljud (ljudtryck)
Låg
Låg
Ljusreflektioner och skuggeffekter
från rotorblad och varningsljus
Grumling av vattenmassa från
muddring
Låg
Rev-effekt av fundament och
erosionsskydd
Måttlig
Låg
Elektromagnetiskt fält
Extremt ljudtryck från pålning
Låg
Låg
Grumling av vattenmassa från
muddring
Driftljud (ljudtryck)
Låg
Karakterisering av
ekologisk risk
Extremt ljudtryck från pålning
Stressor
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Låg
Låg
Låg
Låg
Måttlig
Låg
Låg
Låg
Låg
Måttlig
Låg
Osäkerhet i
bedömning
Lokal
Lokal-begränsad
Mycket lokal
Mycket lokalbegränsad
Begränsad
Lokal
Lokal-begränsad
Lokal
Mycket lokalbegränsad
Lång
Aggregering,
undvikande
Lång
Lång
Undvikande,
eventuellt
övergående
Undvikande
Begränsad
Begränsad
Undvikande och
stress
Undvikande
Lång
Lång
Lång
Begränsad
Begränsad
Lång
Lång
Lång
Lång
Begränsad
Begränsad
Varaktighet
Undvikande
Aggregering,
undvikande
Undvikande,
eventuellt
övergående
Undvikande
Undvikande och
stress
Skador och mortalitet
Begränsad
Mycket stor
Undvikande,
aggregerande
Aggregering
Undvikande,
eventuellt
övergående
Fördröjd passage (40
min), eventuellt
ändrat simbeteende
Eventuellt undvikande
Mycket lokal
Lokal-begränsad
Mycket lokal
Mycket lokal
Mycket lokalbegränsad
Undvikande och
stress
Skador och mortalitet
Lokal
Begränsad
Respons
Räckvidd av
respons
Erosionsskydd tillämpas, men
avlägsnas vid eventuell
avvecklingsfas
Ramp-up
Erosionsskydd tillämpas, men
avlägsnas vid eventuell
avvecklingsfas
Ramp-up
Artificiella ljuskällor riktas inte
ned mot ytan.
Erosions- och fundamentskydd
Nedgrävning av kabel ≥2 m i
områden grundare än 20 m;
armerad trefas kabel (AC)
Ramp-up
Särskilda åtgärder
vårdsverkets syntesarbete med havsbaseradvindkraft, Effekter av vindkraft på marint liv i svenska havsområden – En syntes (Anon 2012). För mer informations se tabell 4.
Tabell 5b. Sammanställning över analysresultat för receptorerna ål, Övrig fisk med simblåsa och Övrig fisk utan simblåsa. Utgångspunkt för bedömningskriterier har utformats utefter Natur-
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
63
Växtlighet
(kabelkorridor)
Växtlighet
(vindkraftspark)
Bottenfauna
Knubbsäl
Tumlare
Receptor
Grumling av vattenmassa från
muddring
Förändring av befitlig bottenmiljö
genom införsel av fundament och
erosionsskydd
Låg - Måttlig
Låg
Måttlig
Låg
Låg
Elektromagnetiskt fält
Rev-effekt av fundament och
erosionsskydd
Låg
Måttlig
Låg-måttlig
Låg
Måttlig
Låg
Måttlig
Karakterisering av
ekologisk risk
Driftljud (partikelrörelse)
Grumling av vattenmassa från
muddring
Extrem partikelrörelse från pålning
Driftljud (ljudtryck)
Extremt ljudtryck från pålning
Driftljud (ljudtryck)
Extremt ljudtryck från pålning
Stressor
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg - Måttlig
Måttlig
Låg
Hög
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Låg
Osäkerhet i
bedömning
Begränsad
Ingen
Mycket lokal
Begränsad
(sommar)
Lokal (vinter)
Mycket lokal
Mycket lokal
Eventuellt tillfälligt
minskad
tillväxt/mortalitet
(övertäckning av
sediment spill)
Orienteringsproblem;
påverkan på
biokemiska processer
Aggregering, rumslig
omfördelning av
predationstryck för
vissa arter
Aggregering, rumslig
omfördelning av
predationstryck för
vissa arter
Mortalitet (mekanisk
avlägsning av
bottenfauna vid
montering av
fundament);
aggregering;
kolonisering
Stress övergående
Stress, mortalitet
Mycket lokalbegränsad
Begränsad
Begränsad
Lång
Lång
Lång
Lång
Lång
Begränsad
Begränsad
Stress,
Beteendeförändring
Begränsad
Begränsad
Lång
Begränsad
Varaktighet
Lång
Beteendeförändring,
eventuellt
övergående
Individer i vattnet
visar undvikande,
individer på land
dyker ned i vattnet
Undvikande
Respons
Beteendeförändring
Lokal
Mycket stor
Mycket lokal
Mycket stor
Räckvidd av
respons
syntesarbete med havsbaseradvindkraft, Effekter av vindkraft på marint liv i svenska havsområden – En syntes (Anon 2012). För mer informations se tabell 4.
Reglering av grumlighet i
samband med muddringsarbete
inom områden grundare än 10
m samt områden rika på
makroalger under maj-augusti
Det förekommer ingen
växtlighet i vindkraftsparken
Fundament och erosionsskydd
avlägsnas vid eventuell
avvecklingsfas
Erosionsskydd tillämpas, men
avlägsnas vid eventuell
avvecklingsfas
Erosionsskydd tillämpas, men
avlägsnas vid eventuell
avvecklingsfas
Nedgrävning av kabel 1-2 m i
havsbotten
Gravitationsfundament
tillämpas
Ramp-up, sälskrämma
Ramp-up, tumlarpingers
Särskilda åtgärder
Tabell 5c. Sammanställning över analysresultat för receptorerna Tumlare, Knubbsäl, Bottenfauna och växtlighet. Utgångspunkt för bedömningskriterier har utformats utefter Naturvårdsverkets
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Hydrografi
Ägg/larver
Receptor
Låg
Låg
Låg
Olja och smörjfett (fullständigt
haveri)
Förändrade vattenrörelser p.g.a.
fundament och erossionsskydd
Låg
Grumling av vattenmassa från
muddring
Olja och smörjfett (läckage)
Låg
Karakterisering av
ekologisk risk
Extremt ljudtryck från pålning
Stressor
Låg
Hög
Låg
Låg
Hög
Osäkerhet i
bedömning
Begränsad
Lokal
Mycket lokal
Begränsad
Lokal
Mycket lokalbegränsad
Mycket lokal
Räckvidd av
respons
Eventuell syrebrist
vid fundaments bas,
små förändringar i
strömförhållanden
Förändringar av
strömförhållanden
Reducering av
strömstyrka och
vågenergi, eventuellt
ökad uppblandning av
bottenvatten och
ytvatten
Skador och mortalitet
Lång
Lång
Lång
Begränsad
Begränsad
Begränsad
Skador och
mortalitet, försvårad
settling
Skador och mortalitet
Begränsad
Varaktighet
Skador och mortalitet
Respons
Begränsat muddringsarbete i
samband med lek av sill marsmaj
Ej pålningsarbete i samband
med lek av sill mars-maj
Särskilda åtgärder
Sammanställning över analysresultat för receptorerna Ägg/larver och hydrografi. Utgångspunkt för bedömningskriterier har utformats utefter
Naturvårdsverkets syntesarbete med havsbaseradvindkraft, Effekter av vindkraft på marint liv i svenska havsområden – En syntes (Anon 2012). För mer
informations se tabell 4.
Tabell 5d.
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
64
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Referenser
Anon. (2012) Vindkraftsforskning i focus.
Konferens Chalmers. Göteborg.
Aho, T., Andersson, A., Andersson, M., Appelberg,M.,
Ask, L., Asp, A., Axenrot, T., Beier, U., Bengtsberg,
R., Bergek, S., Bergenius, M., Bergström, L., Blomqvist, C., Bogelius, A., Boström, M., Carlstrand, H.,
Dahlström, M., Dalliah, D., Dannewitz, J., Degerman, E., Edberg, A-M., Edsman, L., Engdahl, F.,
Ericson, J., Florin, A-B., Fogelgren, J., Funegård,
P., Hammar, J., Johannesson, J., Johansson, L., Kåmark, B., Lettevall, E., Linderholm, K., Ljunghager,
F., Lundgren, R., Lunneryd, S-G., Mo, K., Nordwall, F., Olsson, J., Palm, S., Pettersson, E., Píriz,
L., Ragnarsson, H., Sandström, A., Sjöstrand, B.,
Sköld, M., Ståhl, Å., Svenson, A., Söderberg, K.,
Ustups, D., Werner, M., Westerberg, H., Wickström,
H., Wilhelmsson, M., Östman, Ö., Andersson, L.
(2011) Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten –
Resurs- och miljööversikt 2011. Fiskeriverket.
Aristharkhov, VM., Arkhipova, GV., Pashkova, GK.
(1988) Changes in common mussel biochemical
parameters at combined action of hypoxia, temperature and magnetic field. Seria biologisceskaja
2:238-245
Arvidsson, R. & Molander, S. (2010) Screening Environmental Risk Assessment of Grease and Oil
Emissions from Off-Shore Wind Power Plants.
Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.
Auld, AH. & Schubel, JR. (1978) Effects of
Suspended Sediment on Fish Eggs and Larvae: A
Laboratory Assessment. Estuarine, Coastal and
Shelf Science 6:153-164
Almgren, M. (2011) Triventus Consulting AB –
Kattegatt Offshore. Beräkning av undervattensljud
i driftskedet. ÅF-Infrastructure AB, Ljud & Vibrationer. Göteborg.
Blaxter, JHS. & Hoss, DE. (1981) Startle response in
herring: the effect of sound stimulus frequency, size
of fish and selective interference with the acousticolateralis system. J. Mar. Biol. Ass. UK 61, 871-879.
Andersson, MH., Berggren, M., Wilhelmsson, D.,
Öhman, MC. (2009) Epibenthic colonization of
concrete and steel pilings in cold-temperate embayment: a field experiment. Helgol Mar Res 63:249260.
Bergman, E. (1988) Foraging abilities and niche
breadths of two percids, Perca fluviatilis and Gymnocephalus cernua, under different environmental conditions 57:443-453
Bergström, L., Sundqvist, F., Bergström,U. (2012a)
Effekter av en havsbaserad vindkraftpark på fördelningen av bottennära fisk: En studie vid Lillgrunds vindkraftpark i Öregrund. Naturvårdsverket, Bromma.
Andersson, MH., Öhman, MC. (2010) Fish and
sessile assemblages associated with wind-turbine
constructions in the Baltic Sea. Marine and Freshwater Research 2010, 61: 642-650.
Andersson, M., Sigray, P., Persson, LKG. (2011) Ljud
från vindkraftverk I havet och dess påverkan på fisk. En rapport från kunskapsprogrammet Vindval; Naturvårdverket Rapport 6436
Bergström, L., Kautsky, L., Malm, T., Ohlsson, H.,
Wahlberg M, Rosenberg R, Åstrand Capetillo N.
(2012b) Vindkraftens effekter på marint liv - En
syntesrapport. En rapport från kunskapsprogrammet Vindval; Naturvårdverket Rapport 6488
Andrulewicz, E., Napierska, D., Otremba, Z. (2003)
The environmental effects of the installation of the
submarine SwePol transmission line: a case study of
the Polish Marine Area of the Baltic Sea. Journal of
Sea research 49:337 – 345
Blomqvist, S. (1981) Ekologiska bedömningsgrunder
för muddring och muddertippning. Naturvårdsverket SNV pm 1613 pp. 113
65
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Bochert R & Zettler ML. 2004. Long-term exposure
of marine benthic animals to static magnetic fields.
Bioelectromagnetics 25: 498 – 502.
offshore wind turbines and ambient noise in the
sea water. Ødegaard & Danneskiold-Samsøe A/S.
Copenhagen
Boehlert GW, Morgan JB. 1985. Turbidity enhances
feeding abilities of larval Pacific herring, Clupea harengus pallasi Hydrobiologia 123:161-170
DHI 2006, Spill monitoring at Lillgrund Determination of spill. DHI Water and Environment. Horsholm
Boles LC & Lohmann KJ. 2003. True Navigation and
Magnetic Maps in Spiny Lobsters. Nature. 421: 6063
Diebel C, Proksch R, Green C, Neilson P, Walker M.
2000. Magnetite defines a vertebrate magnetoreceptor. Nature 406:299-302
Booman, C., H. Dalen, H. Heivestad, A. Levsen, T.
van der Meeren, and K. Toklum. 1996. Effekter av
luftkanonskytning pa egg, larver og ynell. Fisken og
Havet 3.
Edelvang K., Möller A.L., Hansen E.A. 2001. DHI.
Lillgrund Vindkraftpark,Environmental impact assessment of hydrography and sediment spill. Final
Report.
Breitburg DL. 1988. Effects of turbidity on Prey Consumption by Striped Bass Larvae. Transactions of
the American Fisheries Society 117:72-77
Emu Ltd. 2006. Kentish Flats Fisheries Comparative
Study, Final. Report No. 06/J/I/03/0672/0610.
pp. 36. Emu Ltd., Southampton.
Båmstedt U, Larsson S, Stenman Å, Magnhagen C,
Sigray P. 2008. Effekter av undervattensljud från
havsbaserade vindkraftverk på fisk från Bottniska
viken. En rapport från kunskapsprogrammet Vindval; Naturvårdverket Rapport 5924
Emu 2007. Kentish Flats Macrobenthic ecology
study-2007. Final. Report No. 07/J/1/03/1033/0712
Caltrans. 2001. Pile installation demonstration
project, fisheries impact assessment. PIDPEA
012081. San Francisco-Oakland Bay Bridge East
Span Seismic Safety Project. Caltrans Contract
04A0148 San Fransisco, CA, Caltrans.
Engås A, Misund OA, Soldal AV, Horvei B, Solstads
A. 1995. Reactions of penned herring and cod to
playback of original, frequency-filtered and timesmoothed vessel sound. Fisheries Research 22:243254
Chapman CJ & Hawkins AD. 1973. A field study of
hearing in the cod, Gadus morhua L. Journal of Comparative Physiology 85:147-167
EPA. 1998. Guidelines for Ecological Risk
Assessment. U.S. Environmental Protection Agency, Washington D.C.
Chojnacki JC 2000. Environmental effects of
Artificial Reefs in the Southern Baltic (Pomeranian
Bay). I: Jensen A.C., Collins K.J., Lockwood A.P.M.
2000. Artificial reefs in European seas. Kluwer Academic Publishers: London. 508 pp.
Erftemeijer PLA, Lewis RRR. 2006. Environmental
impacts of dredging on seagrasses: A review. Marine Pollution Bulletin 52:1553–1572
Enger PS. 1967. Hearing in herring. Comparative
Biochemical Physiology 22:527-538
Fisher C & Slater M. 2010. Electromagnetic Field
Study, Effects of electromagnetic fields on marine
species: A litterature review. Oregon Wave Energy
Trust (OWET)
CMACS 2003. A baseline assessment of
electromagnetic fields generated by offshore windfarm cables. COWRIE Report EMF - 01-2002 66.
Fiskeriverket 2003. Smith S, Westerberg H.
Degn U. 2002. Measurements of noise induced from
66
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Kunskapsläget vad gäller den havsbaserade vindkraftens effekter på fisket och fiskbestånden. Finfo
2003:2
Gärdenfors U (ed.) 2010. Rödlistade arter I Sverige
2012 – The 2012 Red List of Swedish Species. Artdatabanken, SLU, Uppsala. 590 pp.
Fiskeriverket 2007. Revidering av kunskapsläget för
vindkraftens effekter på fisket och fiskbestånden
Hammar L, Magnusson M, Nilsson HC. 2004.
Slutrapport Säkerhetshöjande åtgärder i farlederna
till Göteborg. Kontrollprogram miljö; 8.6.2 Musslor 2002-2004, Marine Monitoring vid Kristineberg
AB, Fiskebäckskil.
Fiskeriverket 2011. Fiskbestånd och miljö i hav och
sötvatten – Resurs- och miljööversikt 2011.
Foerester, R.E. 1968. The sockeye salmon. Fish. Res.
Board. Can. Ottawa 162. 99- 160.
Hammar L, Andersson S och Rosenberg R. 2008a.
Miljömässig optimering av fundament för havsbaserad vindkraft. En rapport från kunskapsprogrammet
Vindval; Naturvårdsverket Rapport 5828.
FOI. 2011. Ljud och magnetfält vid Blekinge
Offshore vindkraftspark. Memo 3624
Hammar L, Wikström A, Börjesson P, Rosenberg
R. 2008b. Studier på småfisk vid lillgrund vindpark Effektstudier under kon¬struktionsarbeten och anläggning av gravitationsfundament. En rapport från
kunskapsprogrammet Vindval; Naturvårdsver¬ket
Rapport 5831.
Gill AB & Taylor H. 2001. The potential effects of
electromagnetic fields generated by cabling between
offshore wind turbines upon elasmobranch fishes,
Countryside Council for Wales, Contract Science
Report 488
Gill A, Gloyne-Phillips I, Neal K, Kimber J. 2005.
COWRIE 1.5 Elec¬tromagnetic fields review - The
potential effects of electromag¬netic fields generated by sub-sea power cables associated with offshore wind farm developments on electrically and
magnetically sensitive marine organisms - a review.
COWRIE
Hammar L., Magnusson M., Rosenberg R., Granmo
Å. 2009. Miljöeffekter vid muddring och dumpning
– En litteratursammanställning. Naturvårdsverket.
Rapport 5999
Hammar L. 2012. Riskbedömning för torsk vid
Kattegatt Offshore; Sannolikhet, Effekt, Risk. Marine Monitoring AB. Lysekil.
Gill AB, Huang Y, Gloyne-Philips I, Metcalfe J, Quayle
V, Spencer J, Wearmouth V. 2009. COWRIE 2.0
Electromagnetic Fields (EMF) Phase 2: EMFsensitive fish response to EM emissions from subsea electricity cables of the type used by the offshore renewable energy industry. Commissioned by
COWRIE Ltd.
Hawkins AD & Johnstone ADF. 1978. The hearing
of the Atlantic salmon, Salmo salar. Journal of Fish
Biology 13:655-673
Hobday A,Dowdney J, Bulman C, Sporcic M, Fuller
M, Ling S. 2007. Ecological Risk Assessment for
Effects of Fishing: Southern Bluefin Tuna Purse
Seine Fishery. Australian Fisheries Management
Authority, Canberra.
Goodall, C., Chapman, C., Neil, D. 1990. The acoustic
response threshold of the Norway lobster, Nephrops norwegicus, (L.) in a free sound field. In: Wiese
K., Krenz W.D., Tautz J., Reichert H., Mulloney B.,
(eds) Frontiers in crustaceans neurobiology. Birkhäuser, Basel: 106-113.
Håkansson L., Rosenberg R. 1985. Praktisk kustekologi. Naturvårdsverket rapport, SNV pm 1987
Ingemansson. 2003. Utgrunden Off-shore wind farm
– Measurements of underwater noise. Ingemansson
Technology AB. Göteborg.
Gregory CD. 1998. Turbidity Reduces Predation on
Migrating Juvenile Pacific Salmon. Transactions of
the American Fisheries Society 127:275-285
67
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Je, C-h., Hayes, DF., Kim, K-s. (2007) Simulation of
resuspended sediments resulting from dredging
operations by a numerical flocculent transport model. Chemosphere 70:187–195
Kjaer, J., Kyed Larsen, JK., Boesen, C., Hassing, H.,
Andersen, S., Nielsen, S., Ragborg, AG. (2006) Danish Offshore Wind – Key Environmental Issues,
142.
Jensen, AC., Collins, KJ., Lockwood, APM. (2000)
Artificial reefs in European seas. Kluwer Academic
Publishers: London. 508 pp.
Klaustrup, M. (2006) Few effects on the fish
communities so far. I: Danish offshore wind key
Environmental Issues. Published by: DONG energy, Vattenfall, The Danish Energy Authority, The
Danish Forest and Nature Agency. 64-79.
Jerko, H., Turunen-Rise, I., Enger, PS., Sand, O. (1989)
Hearing in the eel (Anguilla anguilla). Journal of
Comparative Physiology A 165:455-459
Knudsen, FR., Enger, PS., Sand, O. (1992) Awareness
reactions and avoidance response to sound in juvenile Atlantic salmon, Salmo salar. Journal of Fisheries Biology 40:523-534
Jonnson, K. (1995) Karaktärisering av bäcköringens
(Salmo trutta L.) lekplatser. Examensarbete i biologi 20p. Instutionen för biologisk grudutbildning
(BIG), Umeå Universitet.
Kogan, I., Paull, CK., Kuhnz, LA., Burton, EJ., Von
Thun, S., Greene, HG., Barry, JP. (2006) ATOC/Pioneer Seamount cable after 8 years on the seafloor:
Observations, environmental impact. Continental
Shelf Research 26: 771-778
Kalmijn, AJ. (1966) Electro-perception in Sharks and
Rays. Nature 212: 1232-1233.
Kalmijn, AJ. (1982) Electric and Magnetic Field
Detection in Elasmobranch Fishes. Science
218:916–918.
Koschinski, S., Culik, BM., Henriksen, OD., Tregenza,
N., Ellis, GM., Jansen, C., Kathe, G. (2003) Behavioural reactions of free-ranging harbour porpoises
and seals to the noise of a simulated 2 MW windpower generator. Mar. Ecol. Progr. Ser. 265, 263-273.
Karlsen, HE., Piddington, PS., Enger, PS., Sand, O.
(2004) Infrasound initiates directional fast-start
escape responses in juvenile roach Rutilus rutilus.
Journal of Experimental Biology 207:4185-4193
Legardére, JP. (1982) Effects of noise on growth and
reproduction of Crangon crangon in rearing tanks.
Marine Biology 71, 177-185.
Kastelein, RA., Heul, Svd., Verboom, WC., Jennings
N., Veen Jvd, Haan Dd. (2008) Startle response of
captive North Sea fish species to underwater tones
between 0.1 and 64 kHz. Marine Environmental
Research 65:369-377
Leonhard, S. & Birklund, J. (2006) Infauna, Epifauna
and Vegetation, change in diversity and higher biomass. I: Danish offshore wind key Environmental
Issues. Published by: DONG energy, Vattenfall,
The Danish Energy Authority, The Danish Forest
and Nature Agency. 44-63.
Kiørboe, T., Mohlenberg, F., Nohr, O. (1980) Feeding,
particle selection and carbon absorption in Mytilus
edulis in different mixtures of algae and resuspended
bottom material. Ophelia 19(2):193-205
Liljegren, C. (2006) Elnätanslutning för Hanöbuktens
Vindkraftspark. CLEPS AB
Kiørboe, T., Mohlenberg, F. (1981) Dispersion of
suspended material from an operating sand suction
dredge in the Oeresund (Denmark)
Lindeboom, HJ., Kouwenhoven, HJ., Bergman, MJN.,
Bouma, S., Brasseur, S., Daan, R., Fijn, RC., Haan
de, D., Dirksen, S., Hal van, R., Hille Ris Lambers,
R., ter Hofstede, R., Krijgsveld, KL, Leopold, M..
Scheidat, M. (2011) Short-term ecological effects of
an offshore wind farm in the Dutch coastal zone;
a compilation. Environmental Research Letters, 6.
Kiørboe, T., Frantsen, E., Jensen, C., Sørensen, G.,
(1981) Effects of Suspended on Development and
Hatching of Herring (Clupea harengus) Eggs. Estuarine, Coastal and Shelf Science 13:107-111
68
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
during construction of offshore windfarms, and
comparisons with background noise. Subacoustech.
Southampton
Lindow H., Lindahl S., Kriezi E., Nerheim S.,
Nordblom O., Wickström, K. (2007) Strömning,
skiktning och blandning över grundområden, pilotstudie Kriegers flak. SMHI, Rapport 2007-22.
Rapport
Nedwell, J. & Howell, D. (2004) A review of offshore
windfarm related underwater noise sources. Subacoustech. Southampton
Løkkeborg, S., Humbortad, O-B., Jørgensen, T., Soldal, AV. (2002) Spatio-temporal variation in gillnet
catch rates in the vicinity of North Sea oil platforms. ICES J Mar Sci 59: 294-299.
Nedwell, JR., Turnpenny, AWH., Lovell, JM., Edwards, B. (2006) An investigation into the effects
of underwater piling noise on salmonids. Journal of
the Acoustical Society of America 120 (5): 25502554.
Madsen, PT., Wahlberg, M., Tougaard, J., Lucke, K.,
Tyack, P. (2006) Wind turbine underwater noise and
marine mammals: implications of current knowledge and data needs. Marine Ecology Progress Series
309:279-295
Nedwell, J., Turnpenny, AW., Lovell, J., Parvin, SJ.,
Workman, R., Spinks, JAL., Howell, D. (2007) A
validation of the dbHt as a measure of the behavioural and auditory effects of underwater noise.
Subacoustech Ltd. Bishop´s Waltham
Minello, TJ., Zimmerman, RJ., Martinez, EX. (1987)
Fish predation on juvenile brown shrimp, Penaeus
aztecus ives: Effects of turbidity and substratum on
predationrates. Fishery Bulletin 85(1)
Nedwell, JR. & Brooker, AG. (2008) Measurement
and assessment of background underwater noise
and its comparison with noise from pin pile drilling
operations during installation of the SeaGen tidal
turbine device, Strangford Lough. Subacoustech
Report No. 724R0120 to COWRIE Ltd.
Länsstyrelsen västra Götalands län 2007.
Hummerrevsprojektet,
Slutrapport.
2007:40
Muelle-Blenkle, C., McGregor, PK., Gill, AB., Andersson, MH., Metcalf, J., Bendall, V., Sigray, P., Wood,
D., Thomsen, F. (2010) Effects of Piledriving noise
on the behaviour of marine fish. COWRIE Ref:
Fish 06-08, Technical Report.
Newcombe, CP. & MacDonald, DD. (1999) Effects
of Suspended Sediments on Aquatic Ecosystems.
North American Journal of Fisheries Management
11:72-82
Myrberg, A. (2001) The acoustical biology of
elasmobranchs. Environ. Biol. Fishes 60, 31-45.
Nishi, T., Kawamura, G., Matsumoto, K. (2004) Magnetic sense in the Japanese eel, Anguilla anguilla, as
determined by conditioning and electrocardiography. The Journal of Experimental Biology 207:29652970
Naturvårdsverket. (1998) Effekter av olja i marin
miljö. Naturvårdsverket Miljöanalysavdelningen.
Naturvårdsverket. (2000) Vindkraft till havs, en
litteraturstudie av påverkan på djur och växter. Rapport no. 5139. Stockholm.
Onuf, CP. (1994) Seagrasses, Dredging and Light in
Laguna Madre, Texas, U.S.A. Estuarine, Coastal and
Shelf Science 39:75-91
Naturvårdsverket. (2006) Inventering av marina
naturtyper på utsjöbankar. Rapport 5576.
Parvin, SJ. & Nedwell, JR. (2006) Underwater noise
survey during impact piling to construct the Burbo
Bank Offshore Wind Farm. Subacoustech Ltd. /
COWRIE
Nedwell, J., Langworthy, J., Howell, D. (2003) Assessment of sub-sea acoustic noise and vibration from
offshore wind turbines and its impact on marine
wildlife; initial measurements of underwater noise
69
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Philips, RW. (1971) Effects of sediment on the gravel
environment and fish production. In Forest land
uses and stream environment. Ed: J.K. Krygier &
J.D. Hall. Oregon State Univ., Cornvallis. Oreg.
Scheidat, M., Tougaard, J., Brasseur, S., Carstensen J.,
Van Polanen-Petel, T., Teilmann, J., Reijnders, P.
(2011) Harbour porpoises (Phocoena phocoena) and
wind farms: a case study in the Dutch North Sea
Environ. Res. Lett. 6 025102
Picken, G., Baine, M., Heaps, L., Side, J., Rigs to reefs
in the North Sea. I: Jensen, AC., Collins, KJ., Lockwood, APM. (2000) Artificial reefs in European
seas. Kluwer Academic Publishers: London. 508 pp.
Scherer, A. & Wikström, A. (2012) Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i
Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore. Marine Monitoring AB. Lysekil.
Popper, AN. & Fay, RR. (Article in Press). Rethinking
sound detection by fishes. Hearing research (2010),
doi:10.1016/j. heares.2009.12.023
Schröder, A., Orejas, C., Joschko, T. (2006) Benthos in
the Vicinity of Piles: FINO 1 (North Sea). I: Köller
J., Köppel J., Peters W. Offshore Wind Energy Research on Environmental Impacts. Springer-Verlag
Berlin Heidelberg. 185-200.
Popper, AN. & Hastings, MC. (2009) Review paper The effects of anthropogenic sources of sound on
fishes. Journal of Fish Biology 75:455-489
Shackle, VJ., Hughes, S., Lewis, VT. (1999) The
influence of three methods of gravel cleaning on
brown trout, Salmo trutta, egg survival. Hydrological
Processes 3: 477-486.
Qvarfordt, S., Kautsky, H., Malm, T. (2006)
Development of fouling communities on vertical
structures in the Baltic Sea. Estuarine, Coastal and
Shelf Science 67: 618-628.
Sigray, P., Andersson, M., Fristedt, T. (2009)
Partikelrörelser I vatten vid ett vindkraftverk – akustisk störning på fisk. En rapport från kunskapsprogrammet Vindval; Naturvårdverket Rapport 5963
Ramboll Wind. (2010) Anholt Offshore Wind Farm –
Project description. Ramboll
Reyff, J. 2004. Underwater Sound Levels Associated
with marine Pile Driving – Assessment of Impacts
and Evaluation of Control Measures Noise-Con.
Baltimore
Slabbekoorn, H., Bouton, N., van Opzeeland, I., Coers, A., ten Cate, C., Popper, AN. (2010) A noisy
spring: the impact of globally rising underwater
sound levels on fish. Trends in Ecology &amp;
Evolution 25:419-427
Rivinoja, P. & Larsson, S. (2000) Effekter av
grumling och sedimentation på fauna i strömmande
vatten- En litteratursammanställning. Institutionen
för Vattenbruk. SLU.
Smith, SDA. & Rule, MJ. (2001) The effects of
dredge-spoil dumping on a shallow water softsediment community in the Solitary Islands Marine
Park, NSW, Australia, Marine pollution bulletin Vol.
42, No.11, pp. 1040-1048, 2001
Roberts, RD., Gregory, MR., Foster, MA. (1998)
Developing an efficient macrofauna monitoring index from an impact study – a dredge spoil example.
Marine pollution bulletin 36, 231-235.
Soldal, AV., Svellingen, I., Jørgensen, T., Løkkeborg, S.
(2002) Rigs-to-reefs in the North Sea: hydroacoustic quantification of fish in the vicinity of a ”semicold” platform. ICES Journal of Marine Science 59:
281-287.
Sand, O., Enger, PS., Karlsen, HE., Knudsen, F.,
Kvernsuen, T. (2000) Avoidance response to infrasound in downstream migrating European silver
eels (Anguilla anguilla). Environmental Biology of
Fishes 57:327-336
70
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Sonny, D., Knudsen, FR., Enger, PS., Kvernstuen, T.,
Sand, O. (2006) Reaction of cyprinids to infrasound
in a lake and at the cooling water inlet of a nuclear
power plant. Journal of Fish Biology 69:735-748
Vinyard, GL. & O’Brien, WJ. (1976) Effects of Light
and Turbidity on the Reactive Distance of Bluegill
(Lepomis macrochirus). Canadian Journal of Fisheries
and Aquatic Sciences 33:2845-2849
Stuart, TA. (1953) Spawning migration, reproduction
and young stages of loch trout (Salmo trutta L.).
Freshwat. Salmon. Fish. Res. 5.
Walker, M., Diebel, C., Haugh, C., Pankhurst, P.,
Montgomery, J., Green, C. (1997) Structure and
function of the vertebrate magnetic sense. Nature
390:371-376
Svedäng, H., André, C., Jonsson, P., Elfman, M.,
KE, Limburg. (2010) Migratory behaviour and otolith chemistry suggest fine-scale sub-population
structure within a genetically homogenous Atlantic
Cod population. Environ Biol Fish.
Westerberg, H. (1994) Fiskeriundersökning vid
havsbaserat vindkraftverk 1990-1993. Rapport Göteborgsfilialen. Utredningskontoret i Jönköping
Westerberg, H., Rönnbäck, P., Frimansson, H. (1996)
Effects of suspended sediments on cod egg and larvae and on the behaviour of adult herring and cod.
ICES E:26
Svensson, JR., Lindegarth, M., Siccha, M., Lenz, M.,
Molis, M., Wahl, M., Pavia, H. (2007) Maximum
species richness at intermediate frequencies of
disturbance: con-sistency among levels of productivity. Ecology 88(4): 830-838.
Westerberg, H. & Begout-Anras, ML. (2000) Orientation of silver eel (Anguilla anguilla) in a disturbed
geomagnetic field. Advances in Fish Telemetry.
Proceedings of the 3rd Conference on Fish Telemetry- Lowestoft: CEFAS, pp. 149-158.
Teilmann, J., Sveegaard, S., Dietz, R., Petersen, IK.,
Berggren, P., Desportes, G. (2008) High density
areas for harbour porpoises in Danish waters. National Environmental Research Institute. Technical
Report 657: 40
Westerberg, H., Lagenfelt, I., Andersson, I., Wahlberg,
M., Sparrevik, E. (2006) Inverkan på fisk och fiske
av SwePol Link, Fiskerundersökningar 1999-2006.
Fiskeriverket
Thomsen, F., Ludemann, K., Kafemann, R., Piper, W.
(2006) Effects of offshore wind farm noise on marine mammals and fish. Biola, Hamburg, Germany
on behalf of COWRIE Ltd.
Westerberg, H. & Lagenfelt, I. (2008) Sub-sea power
cables and the migration behaviour of the European eel. Fisheries Management and Ecology 15:369375
Tougaard, J., Madsen, PT., Wahlberg, M. (2008)
Underwater noise from construction and operation
of offshore wind farms. Bioacoustics 17: 143 146.
Wilhelmsson, D., Malm, T., Öhman, MC. (2006a) The
influence of offshore windpower on demersal fish.
ICES J. Mar. Sci. 63: 775-784.
Tougaard, J., Henriksen, OD., Miller, LA. (2009)
Underwater noise from three types of offshore
wind turbines: estimation of impact zones for
harbor porpoises and harbor seals J. Acoust. Soc.
Am.125 3766–73
Wilhelmsson, D., Yahya, SAS., Öhman, MC. (2006b)
Effects of high-relief struc-tures on cold temperate
fish assemblages: A field experiment. Marine Biology Research 2: 136-147.
Vaux, WG. (1962) Interchange of stream and
intergravel water in a salmon spawning stream. U.S.
Dep. Int., Fish Wild. Serv., Spec. Sci. Rep., Fish. 405.
Winter, HV., Aarts, G., van Keeken, OA. (2010)
Residence time and behaviour of sole and cod in the
Offshore Wind farm Egmond aan Zee (OWEZ).
Institute for Marine Resources & Ecosystem Studies (IMARES). Report No: C038/10
71
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
Wysocki, LE., Davidson Iii, JW., Smith, ME., Frankel,
AS., Ellison, WT,. Mazik, PM., Popper, AN., Bebak,
J. (2007) Effects of aquaculture production noise on
hearing, growth, and disease resistance of rainbow
trout Oncorhynchus mykiss. Aquaculture 272:687-697.
Zettler ML. & Pollehne F. (2006) The impact of Wind
Engine Constructions on Benthic Growth Patterns
in the Western Baltic. I: Köller J., Köppel J., Peters
W. Offshore Wind Energy Research on Environmental Impacts. Springer-Verlag Berlin Heidelberg.
pp. 201-222.
ÅF-Ingemansson. (2007) Ljud från fundament vid
byggnation och i driftskede. PM 12-02425-07112700
Vindval fundamentoptimering. ÅF-Ingemansson
Technology AB. Göteborg
Åstrand, S. (2008) Miljöeffekter av turbinoljeläckage
från vattenkraft till älvar. Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm.
ØDS. (2000) Offshore Wind-Turbine Construction –
Offshore Pile-Driving Underwater and Abovewater Noise Measurements and Analysis. Odegaard
& Danneskiold-Samsoe A/S, Copenhagen
72
Karakterisering av ekologiska risker och konsekvenser i havsmiljön vid etablering av Kattegatt Offshore
2012
73
Karakterisering av ekologiska risker och
konsekvenser i havsmiljön vid etablering av
Kattegatt Offshore
ISBN 978-91-86461-18-8
MARINE MONITORING AB
Strandvägen 9, 453 30, Lysekil
Tel +46 523-101 82 | Mobil 0702 565 551 | Fax +46 523-101 83
E-post [email protected] | www.marine-monitoring.se