Pinus Canariensis – Kanarietall (Pino canario)

Kanarietallen är endemisk och växer på Kanarieöarna bortsett från Fuerteventura och Lanzarote och kan bli upp till 40 m hög, ibland även högre, med en diameter på stammen av mer än 2 meter. Tallen blommar på våren. Den alltid gröna tallskogen har sin största utsträckning på nordsluttningarna på de västra Kanarieöarna. Den bildar en vegetationszon i området mellan 800 m till 2000 m höjd över havet och är en stor pionjärväxt på lavamark, som ej är beroende på regntillgång. Den klarar sig ej vid temperaturer under -10 grader C. Trädet har rak stam och den rödfärgade barken på kanarietallen är tjock och har sprickor. Unga träd av kanarietallen har en typisk konisk krona men får därefter paraplyform. Den har nästan 30 cm långa barr som sitter i knippen om tre framförallt på nya skott. Han- och honblommor är olika. Hanblommorna är arrangerade i korta gulröda axformade klasar, medan honblommorna är formade som 10 – 20 cm långa koner (kottar). Tallkotten innehåller ett stort antal frön i sina tjocka fjäll. Sötvatten är en viktig naturresurs för öarna. Efter omfattande skogsavverkningar på 1900-talet såg man att tillgången på sötvatten plötsligt hade minskat. Kanarietallen håller på att nyplanteras. Barren har en yta som effektivt kondenserar vatten ur den fuktiga nordostpassaden. Trädets virke har storartade egenskaper i kvalitet och varaktighet och har därför varit en naturresurs sedan förspansk tid. Tallbarren har använts vid förpackning av bananer. Trädet har använts för framställning av kol och använts till snickerier och byggnation, men även dess kåda har använts för bl a medicinska ändamål t ex borttagning av cystor och dess knoppar har används mot astma och bronkit samt tjäran för reparation av båtar. Trädet skyddas av regional lagstiftning och förklarades år 1991 som en officiell natursymbol för La Palma.

Kanarietallen

(

Pinus canariensis

) är ett träd inom tallsläktet som ursprungligen växer på Kanarieöarna. Arten är av subtropisk typ och tål således inte lägre temperaturer än −6 till −10 °C. I sitt naturliga miljö växer den under extremt varierande regnfall, från mindre än 300 mm till flera tusen, mest pga. skillnader i dimmfångst av trädkronorna. Under varma förhållanden är detta en av de mest torktåliga tallarna, som överlever med mindre än 200 mm regn per år. Kanarieöarna har en endemisk tall. Den har nästan 30 cm långa barr som sitter i knippen tre och tre och blir max 40 m hög. Tallskogen har sin största utsträckning på nordsluttningarna på de västra Kanarieöarna. Där den bildar en vegetationszon i området mellan 800 m till 2000 m ö h. Den är en pionjärväxt på lavamark. De manliga och kvinnliga blommorna skiljer sig åt. De manliga i korta gulröda racemes, de kvinnliga i 10 – 20 cm långa kottar. Sötvatten är en viktig naturresurs för öarna. Efter omfattande skogsavverkningar på 1900-talet såg man att tillgången på sötvatten plötsligt hade minskat. Man planterade tallar med kortare barr utan att inse de långa barrens betydelse. De har en mycket större yta som effektivt kondenserar vatten ur den fuktiga nordostpassaden. Kanarietallen nyplanteras och är en lagligt skyddad art. Nedfallna vissna barr av kanarietallar användes tidigare som förpackningsmedel av bananer och har varit en normal byggnadsresurs sedan förhistorisk tid. Dess kåda har använts som medicin och båtmaterial.

Kanarietallen är ett stort, städsegrönt träd som vanligtvis blir 35-40 meter högt, i exceptionella fall 60 meter. Trädet har en rak stam som kröns av en konisk krona. Grenarna är uppåtriktade som på en kandelaber och de 15-30 cm långa barren är gröna eller gulgröna och ordnade i samlingar om tre. En egenskap hos arten är förekomsten av att skott växer från den nedre bålen, men i sin naturområde sker detta endast som en följd av brand eller annan skada. I själva verket är denna tall ett av de mest brandhärdiga barrträd i världen. Kottarna är 10-23 cm långa, glänsande kastanjebrun färg, som ofta förblir stängda under flera år (serotinous koner). Trädets närmaste släktingar är grektall (

Pinus brutia

), terpintintall (

Pinus pinaster

) och

Pinus roxburghii

. Kanarietallen har minskat en del pga. av överavverkning och det är endast Teneriffa och La Palma som fortfarande har kvar stora skogar. Det är det högsta trädet på Kanarieöarna.

Odling och användning

och tålig. Trädets extremt långa barr ger ett betydande bidrag till öarnas vattenförsörjning, de fångar stora mängder kondens från den fuktiga luften som kommer från Atlanten med rådande västlig vind. Kondensationen sjunker sedan till marken och snabbt absorberas den av jorden. Dess aromatiska trä, speciellt kärnved, är bland de finaste av tallskog - hård, stark Pinus canariensis är ett populärt prydnadsträd i varmare klimat, t.ex. i privata trädgårdar, offentliga landskap, och som gatuträd i Kalifornien. I Sydafrika och Australien, har den blivit en naturaliserad art. Kanarietallen är endemisk och växer på Kanarieöarna bortsett från Fuerteventura och Lanzarote och kan bli upp till 40 m hög med en diameter på stammen av mer än 1 meter. Tallen blommar på våren. Tallskogen har sin största utsträckning på nordsluttningarna på de västra Kanarieöarna. Den bildar en vegetationszon i området mellan 800 m till 2000 m höjd ö h och är en stor pionjärväxt på lavamark. Den rödfärgade barken på kanarietallen är tjock och har sprickor. Unga träd av kanarietallen har en typisk konisk form med får därefter paraplyform. Den har nästan 30 cm långa barr som sitter i knippen på tre. Hanblommor är arrangerade i korta gulröda klasar medan honblommor är formade som 10 – 20 cm långa koner (kottar). Tallkotten innehåller ett stort antal frön i tjocka skal. Sötvatten är en viktig naturresurs för öarna. Efter omfattande skogsavverkningar på 1900-talet såg man att tillgången på sötvatten plötsligt hade minskat. Kanarietallen måste nyplanteras. Barren har en stor yta som effektivt kondenserar vatten ur den fuktiga nordostpassaden. Trädets virke har storartade egenskaper in kvalitet och varaktighet och har därför varit en naturresurs sedan förhistorisk tid. Det har använts för framställning av kol och använts för snickerier och byggnation, men även extrakterat recin används för bl a medicinska ändamål dess knoppar används mot astma och recin vid borttagning av cystor och för tjära för reparation av båtar. Pinelöven har använts vid förpackning bananer. Trädet har medicinskt värde,. Trädet skyddas av regional lagstiftning och är förklarat som en naturväxt symbol på La Palma.