Transcript null

H
H h, antikva el. latinsk stil.
H k, kursiv.
H. i. Sjunde tonen i diatoniska C-durskalan. — 2. Rom. siffertecken = 200. II = 200,000.
— 3. Kem. tecken för en atom väte. — 4. Internationell förkortning för henry, enheten för
induktans.
h, internationell förkortning för timme.
ha, officiell förkortning för hektar.
h. a., förk. för lat. hoc anno, detta år.
H a a g , höll. D e n H a a g , 's G r a v e nh a g e, fr. la H a y e [la ä'], residensstad i
Nederländerna, prov. Syd-Holland, ej långt
från Nordsjön, 476,000 inv. (1946). Vackert,
regelbundet byggd, genomskuren av kanaler. Bl.
byggnader märkas Binnenhof med delar av
den borg, som grevarna av Holland uppförde
omkr. 1250 (nu säte för generalstaterna m. m.),
Mauritzhuis, byggt 1636—44 av Pieter Post,
inrymmande märkliga konstsamlingar (Rembrandt, Vermeer m. fl.), samt Fredspalatset
(byggt 1907—13). II. är säte för permanenta
skiljedomstolen, FN:s internationella domstol,
en folkrättsakademi m. m.
H a a g a k a d e m i e n för i n t e r n a t i o n e l l r ä t t
(fr. Académie de droit internationell), institution
i Haag för undervisning i folkrätt o. internationell privaträtt. Undervisningen inleddes
1923 o. äger rum på sommaren under medverkan av rättslärda från ett stort antal länder.
Föreläsningarna publiceras i en särskild skriftserie, Recueil des cours.
Haagdomstolen f ö r i n t e r n a t i o n e l l
s k i l j e d o m (fr. Cour permanente d'arbitrage)
tillkom genom beslut av Haagkonferensen 1899.
Med »Haagdomstolen» menades senare en fast
internationell domstol (fr. Cour permanente de
justice internationale), som i anslutning till N. F.
upprättades X920 med säte i Haag. Denna har
efterträtts av FN:s internationella domstol (fr.
Cour internationale de justice).
H a a g k o n f e r e n s e r kallas de folkrättskonferenser (»fredskonferenser»), som höllos i Haag
1899 o. 1907, samt konferenserna för internationell privaträtt 1893, 1894, 1900, r904, 1925
o. 1928. Den första fredskonferensen tillkom
på initiativ av kejsar Nikolaus II o. avsåg a t t
begränsa rustningarna. — De på konferenserna
utarbetade fördragen kallas ofta H a a g k o nv e n t i o n e r , särskilt de från 1899 o. 1907
om krigföring o. neutralitet.
H a a g r e g l e r n a , av International law association i Haag 1921 o. i London 1922 utarbetade
regler angående re,dares ansvar för med fartyg
transporterat gods.
H a a k o n , stavform för Håkon (se d. o.).
H a a l k e [håirke], M a g n h i l d , f. 1886,
norsk författarinna, skildrare av hårda barn- o.
kvinnoöden, bl. a. i romantrilogien Åkfestet,
Dagblinket o. Röd haust (1936—41), samt romanerna Trine Torgersen (1940; sv. övers. 1943).
Syv år ved havet. Lykkedrömtnen (1943), Karennana Veide (1947) o. Kaja Augusta (1947).
H a a r l e m [ha'r-], huvudstad i prov. NordHolland, v. Nederländerna, vid Spaarn. rso.ooo
inv. (1946). Bl. byggnader den gotiska kyrkan
§ l), fraktur el. tysk stil.
%) I) gotisk stil.
Sint Bavo (Groote kerk) med ett av världens
största orgelverk (1738), den medeltida Amsterdamporten, riksarkivet (1603, urspr. slakthus,
av Lievens de Key), Frans Halsrnuseet (förr
Oudc Mannenhuis från omkring 1600). Berömd
blomsterodling (»haarlernlökar»). Jfr Harlem.
1 . von H a a r t m a n [hart'-], L a r s G a b r i e l
(1789—1859), frih., finl. statsman, var 1840—
58 senatens obestridde ledare.
2 . von H a a r t m a n , C a r l D a n i e l (1792—
1877), halvbroder till L. G. v. H., fitil. läkare,
prof. i kirurgi o. obstetrik i Åbo 1833, chef för
finska niedicinalväsendet 1836—55.
H a a s e [ha'se], H u g o (1863—1919), tysk
politiker av judisk släkt, tillhörde i riksdagen (från 1897) socialdem. partiets vänstra
flygel o. efterträdde 1913 Bebel som ordf. men
bröt 1915—16 med majoriteten o. grundade
det radikalare »oavhängiga» arbetarpartiet.
H a a v a r d s h o l m [håvards-], F r ö y d i s, f.
X896, norsk konstnärinna. Har bl. a. utfört
bokillustrationer präglade av stark inlevelse o.
dekorativ smak samt glasmålningar (korfönstren
i Trefaldighetskyrkan i Oslo tn. fl.).
H a b ' a , A lo i s , f. 1893, tjeck, tonsättare, begagnar kvartstonsnUervaller.
Haback uk,
gammaltestamentlig
profet.
Hans bok i GT, som är av oviss ålder, uppmanar till tro på Herren, som snart skall
straffa kaldéernas övermod.
H a b a n a [avaun'a], huvudstad i republ. Cuba,
på n. kusten. 569,000 inv. (1938). Västindiens
förnämsta handelsplats. Tobaksutförsel (»havannacigarrer»),
H a b a n e r a [avanärr'a], spansk, urspr. kubansk,
dans i 2 / 4 takt. Dansas bl. a. i operan Carmen.
H a b a n i ' j a , flygplats i Irak, v. om Bagdad;
centrum för britt, flyget i Irak.
H a b a n n ' r ö r , en specialtyp av magnetron.
Habarovsk'. 1. Territorium i KSFSR, ö. Sibirien, mellan Mandsjuriet o. Berings sund.
2. 7 mill. kvkm, 1,431,000 inv. (1939). Till H.
höra Amur-, Kamtjatka-, Nedre Amur-, Sahalin- o. Syd-Sakalinområdena samt Judiskaautonoma området. — 2. Huvudstad i H. 1,
vid fl. Ussuris inflöde i Amur. 199,000 inv. (1939),
Pälshandcl. Jfr Primore.
Ha'beas-cor'pus-akten (lat., »du skall föra
kroppen» [här = den häktade], underförstått:
»inför domstol»), berömd eng. lag, stadfäst av
Karl II 1679, avser a t t omöjliggöra en persons hållande i häkte utan rannsakning o.
räknas som en av den eng. frihetens grundpelare.
H a b e m u s pa'pam, lat., »vi ha fått en påve»,
formel varmed förrättat påveval meddelas det
på Petersplatsen väntande folket.
H a b e n a r i a , örtsläkte (fam. Orchidaceae),
c:a 900 tropiska arter. Hit fördes tidigare äv.
de hos oss växande arterna av släktena Coetoglossum, Gymnadenia o. Platanthera.
H a b e n e c k [ab°näkk'], F r a n c o i s A n t o i n e (1781—1849), fransk musiker, framstående dirigent vid Pariskonservatoriet.
Habent s u a fata libelli
— 645 —
H a ' b e n t su'a fa'ta libell'i, lat., »böcker ha
sina öden»; citat från Terentianus Maurus.
H a ' b e r , F r i t z (1868—1934), tysk kemist
av judisk börd, prof. i Karlsruhe 1906, 1912
—33 förest, för Kaiser Wilhelm-institutet för
fysikalisk kemi i Berlin, erhöll 1918 års nobelpris i kemi. På grundval av H:s undersökn.
utarbetades metoder för ammoniakframställning i stor skala. H. var under Första världskr.
vetenskaplig chef för den kemiska krigföringen.
Habi'l (fr. habile), skicklig, smidig; tillmötesgående. — II a b i 1 i t e't, skicklighet; tillmötesgående sätt.
H a b i t [abi'j, fr., dräkt, klädsel.
H a b i t u é , fr., stamgäst, stamkund. — H ab i t u e 11', sedvanlig, inrotad.
H a ' b i t u s , lat., hållning, yttre skick; helhetsintryck.
Hablingbo, kommun på s. Gotland, Gotl.
1.; Klintehamns landsf.distr., Gotlands doms. 541
inv. (1947). — Kyrkan, från 1100- o. 1300-t.,
äger rikt skulptursmyckade portaler. Triumfkrucifix från i2oo-t:s mitt av Hejnummästaren
o. ett med ringkors fr. mitten av 1300-t. (båda i
Gotlands fornsal).
Habo, kommun i ö. Västergötland, Skarab.
1.; Slättängs landsf.distr., Vartofta o. Frökinds doms. 3,220 inv. (1947). — 'freskeppig
träkyrka från 1680, tillbyggd 1723. Målad,
rik dekorering i bondebarock från 1736, utförd
av Johan Kinnerus.
H a b s ' b u r g , tyskt furstehus, urspr. från
Elsass, tog namn efter borgen H. i Aargau i
Schweiz (1000-t.). Genom Rudolf av H., som
1273 valts till tysk konung, kommo familjens
besittningar i Ö. att bilda stommen till den
österrik, monarkien. 1555 delades huset i den
spanska o. österrik, linjen, utslocknade 1700
resp. 1740 på manslinjen. Den senare fortsattes genom Maria Teresia i den Habsburglothringska, som regerade i Österrike-Ungern
till hösten 1918. Fick först 1935 åter r ä t t att
vistas i Österrike.
H a c h ' a , E m i l (1872—1945), tjeck, jurist,
högsta domstolens president 1925, valdes hösten
1938 till statspresident efter Beneä. Kallades
14
/n J 939 till Hitler o. tvangs underteckna ett
avtal om Tjeckoslovakiens upplösning o.
Böhmen-Mährens förvandlande till tyskt protektorat.
H a c h é [asje'] el. h a c h i s [asji'], fr., matr ä t t av i tärningar skuret kött.
H a c h e t t e [asjätt'], L o u i s C h r i s t o p h e
F r a n c o i s (1800—64), fransk bokförläggare,
grundade 1826 i Paris ett förlag, som num. är
ett av Frankrikes främsta.
H a c k , överhängande akter på yachter.
H a c k a i vinden, under bidevindsegling taga
vinden så förligt, att seglen ej stå fulla.
H a c k b r u k , en av E. Hahn införd etnologisk
term för primitivt jordbruk. Termen missvisande, då det använda jordbruksredskapet är
grävkäppen, medan hackan hos många primitiva
folk alls icke förekommer el. använts till efterarbetning av jorden.
H a c k b r ä d e el. c y m b a l (ty. Hackbrett,
it. cembalo), stränginstrument med trapetsformad resonanslåda o. stålsträngar, vilka anslås med två hammare; användes num. huvudsakl. i zigenarkapell.
Hackelse, ett fodermedel, som består av
sönderskuren halm, blandad med kraftfoder el.
rotfrukter.
H a o k n e y riwekk'ni] el. h a c k [hiekk], ädel
engelsk rid- cl. vagnshäst.
Hackspettfåglar,
PicVdae, familj
bland
klätterfåglarna med rak, mejselformad näbb
o. lång, utsträckbar tunga. Hit höra bl. a.
gröngölingen, spillkråkan, brokspetten o. gök-
/
Hades
tytan. Förekomma i alla
världsdelar utom i Australiska regionen o. på Madagaskar. Mellanspett, Pi'cus
em'diu$, se bild. Jfr Brokspcttar.
Haoksta, kommun i s.
Uppland, Upps. 1. (past.adr.
Grillby); Håbo landsf.distr.,
Upps. l:s s. doms. 311 inv.
(i9'17)Hackvad, kommun i mell.
Närke, Örebro 1. (past.adr.
Edsberg); Grimstens landsf.distr., Västernärkes doms. 464 inv. (1947).
Hackzell', A n t t i (1881—1946), finl. diplomat o. politiker, laudshövd. i Viborg 1918—20,
minister i Moskva 1922—27 o. dec. 1932—okt.
1936 utrikesminister, varunder (dec. 1935) Finlands skandinav, orientering proklamerades. II.
blev därefter verkst. dir. i Finlands arbetsgivarförbund o. invaldes 1939 i riksdagen (samlingspartiet). Efter det att Mannerheim 1944 valts
till president var H. 8/a—2°/B s. å. statsminister
samt ledde fredsdelegationen i Moskva.
H a c k a s , kommun i mell. Jämtland, Jämtl. 1.;
Brunflo landsf.distr., Jämtl. ö.
doms. 1,623 inv.
(1947)- — Kyrkan från n o o - t .
är
Norrlands
enda bevarade
medeltida absidkyrka (tillbyggnad i v. från
1770-t.). Väggmåln. från omkr. 1275. Klockstapeln av Jämtl.typ, från 1752 (se bild).
H a d a m a r d [adama'r], J a c q u e s , f. 1865,
fransk matematiker, prof. vid Sorbonne 1897.
H. har utfört grundläggande arbeten rörande
diskontinuerliga vågors fortplantning i vätskor
0. rörande potensserier.
Hadding, namn på flera konungar o. kämpar, omtalade i nord. fornsagor.
Hadding, A s s a r , f. ">/,
1886, geolog, prof. i I,und
sed. 1934. Prorektor 1945,
rektor sed. 1947; led. av
1945 års universitetsberedn.
H:s undersökningar ha bl. a.
lett till upptäckten av järnmalmsfyndigheterna i Fyledalen i s.ö. Skåne. (Se bild.)
Haddington
[htedd'ingt°n] el. E a s t E o t h i a n.
1. Grevskap i s.ö. Skottland. 692 kvkm, 49,000 inv.
(1946). Bördigt. — 2. Huvudstad i II. 1, vid
fl. Tyne. 4,500 inv. Brännerier.
H a d e n [ke^dn], sir F r a n c i s S e y m o u r
(1818—1910), eng. etsare, en av den moderna
etsningskonstens förnyare. Eandskap.
Ha'derslev. 1. Amt i Danmark, omfattande
n.ö. Sönderjylland. 1,342 kvkm, 67,000 inv.
(1945). Stad: Haderslev. — 2. Huvudstad i
H. 1. Tyskt 1864—1920 under namnet H ad e r s l e b e n . 18,000 inv. (1946).
Ha'des (grek. Hai'des, den osynlige), i grek.
mytologi härskaren över dödsriket, Zevs' broder o. make till Persefone. H. är i de äldsta
föreställningarna den grymme fienden till allt
liv men dyrkades senare som en jordgud, som
låter växtligheten spira o. härskar över skatterna i jordens inre (kallas därför äv. Pluton =den rike). — Namnet betecknar äv. underjorden
(Hades' rike), där de dödas själar föra en skugg-
Hadfield
— 646 —
lik tillvaro. H. genomflytcs av floderna Styx,
Akeron, Kokytos, Lete o. Pyriflegcton. Över
Styx föras de döda av färj karlen Karon. Ingången vaktas av hunden Kerberos. — Yngre
är tron, att de döda ställdes inför domare
(Hades, Radamantys, Minos el. Aiakos), varefter de onda störtades i Tartaros o. de goda
fördes till Elysion.
Hadfield [ha:dd'fild], sir R o b e r t (1859—
1940), eng. industriidkare i Sheffield, mest
känd som uppfinnare av det hårda o. ytterst
slitstarka manganstålet. Införde metoden att
medelst legerat dynamobleck minska virvclströmsförlusterna vid elektriska maskiner.
H a d ' o r p h [-dårf], J o h a n (1630—93), fornforskare, riksantikvarie, inlade stora förtjänster
som historisk-topografisk samlare o. bcskrivare (särsk. avbildningar av runstenar) samt
utgivare av svenska lagar o. rimkrönikor.
H a d r a m a u t ' , landskap i s. Arabien, utmed
Adenviken, ingående i britt, protektoratet Aden.
151,500 kvkm, 120,000 inv.
Hadria'nus, P u b 1 i u s
A e l i u s (76—138 e. Kr.),
rom. kejsare från 117, stammade från Spanien; Trajanus' myndling.
Säkrade
riket genom starka gränsfästen o. ägnade stor omsorg åt provinsernas förvaltning. Lät uppföra storartade byggnadsverk o. var
f.ö. en högt begåvad, för
litteratur, konst o. vetenskap intresserad härskare.
H a d r i a ' n u s , namn på sex påvar, bl. vilka
märkas H a d r i a n u s I V , a v eng. börd, påve
1154—59, förut N i c o l a u s
av
Breks p e a r e, vilken som påvlig legat i Norden
upprättade en ärkebiskopsstol i Nidaros (Trondheim) 1152 o. s. å. förmådde svenskarna att erkänna peterspenningen (i Linköping). — H a d r i a n u s V I (1459—1523), påve 1522. sökte
genom inre reformer förgäves kvarhålla den
tyska reformationsrörelsen inom kat. kyrkan.
H a d r i a ' n u s ' vall, av romarna anlagd gränsvall i n. England, ungefär från Newcastle till
Solwayviken.
H a d r o m [-å'm], vetenskaplig beteckning för
veddelen i en kärlsträng hos växterna. Jfr
Kärlsträng.
Haeckel [häkk'-], E r n s t (1834—1919). tysk
biolog o. filosof, prof. i Jena, förkämpe för Darwins utvecklingslära. Utg. arb. över urdjur o.
kalksvampar m. m. samt formulerade den »biogenetiska lagen». Bl. filosofiska skrifter Die Welträtsel (1899; Världsgåtorna, 1902). Jfr Monism.
H a e d u ' e r [hä'-J, dets. som aeduer.
Haeffner [häff-], Jx o h a n n C h r i s t i a n
F r i e d r i c h (1759— 833), tysk tonsättare,
från 1780 verksam i Sverige; hovkapellmästare
(1799—1808) o. director musices i Uppsala, där
H. skapade den svenska studentsången. Tonsatte operor, oratorier o. manskvartetter (Vikingasäten, Låt dina portar upp m. fl.). Red.
koralboken till 1819 års psalmbok.
H a e m a n / t h u s [ha-], örtsläkte (fam. Amaryllidaceae). 60 arter i Afrika, huvudsakl. i Kaplandet. Blad få, stora, tjocka, blommor små,
talrika i en huvudliknande, låhgskaftad flock.
H. cocci'neus, rödblommig, o. H. aVbijlos, vitblommig, vanliga krukväxter.
H a e m a t o x ' y l o n [hä-], trädsläkte (fam. Leguminosae). Enda art H. campechia''num (Centralamerika; äv. odlad). Ur den svartröda
kärnveden, blåträ, erhålles h e m a t o x y l i n ,
som användes till blåfärgning, bl. a. av mikroskopiska preparat.
Haff, namn nå bukter med bräckt vatten
Haganah
vid S. och ö. Östersjökusten (Frisches Haff
ra. fl.). Skiljas från havet av öar el. en smal
landtunga.
H a f f s j u k a , sjukdom, som av okänd orsak
utbryter efter fiskförtäring o. yttrar sig i häftigt
påkommande smärtor i armar o. ben o. utsöndring av blodfärgämnc i urinen. Förekom f. f. g.
epidemiskt 1924—25 kring stränderna vid
Frisches Haff (varav namnet). I Sverige förckommo fall 1944.
Ha'fiz, S c h a m s
a d-d in
Muhamm e d , d. 1389, Persiens störste lyriker, skrev
dryckes- o. kärlekssånger.
H a f l i ö a s k r å kallas- första samlingen av
Islands skrivna lagar, upptecknade n 17—18
på Hafliöi Mårssons gård.
Hafnarfjööur, stad på v. Island, i Faxabukten. 4,249 > nv - (i945). Fiske.
H a f n i a , latiniserat namn på Köpenhamn.
H a f n i u m (av lat. Hafnia, Köpenhamn), ett
4-värt kem. grundämne, som upptäcktes ^ 2 3 av
ungraren G. Hevesy o. holländaren D. Coster.
Kem. tecken Hf, atomvikt 178.6 (6 stabila isotoper), atomn:r 72. Förekommer tills, med zirkonium i vissa mineral o. visar stora likheter
med detta grundämne. Metalliskt hafnium har
spec. vikt 13.3. Upptäckten är av intresse, då
den förutsades av Bohr o. utgjorde en följd av
hans atomteori.
Hafsf jord el. H a f r s f j o r d, fjord utanför
Stavanger, s.v. Norge.
I H. utkämpades
(omkr. 872) ett sjöslag mellan Harald Hårfager o. de förenade småkonungarna. Haralds
seger anses ha lagt grunden till Norges rike.
H a g a . i- Park o. kungl. lustslott i Solna,
Sthlms 1. E t t storslaget slottsprojekt av Desprez
(1788) kom ej
längre än till
grundläggningen. Konungens
paviljong
(se
bild) av O. Tempelman dekorerades av Louis
Masreliez (färdig 1792) o. utgör höjdpunkten av sin tids rumsinrednineskonst. (Jfr bild till Gustaviansk stil.) Vidare
märkas Turkiska paviljongen av F. M. Piper,
Koppartältcn o. värdshuset (sen. orangeri) av
Desprez samt Ekotemplet o. Drottningens pa-
viljong (se bild) av Gjörwell. Slottet upplåts
1932 till residens åt prins Gustaf Adolf. Park,
komp. av F. M. Piper. — 2. Slott i s.v. Uppland, Svinucgarns kommun, uppfört för G. P.
Natt och Dag av Nic. Tessin d. ä. — 3. Kommun i s. Uppland, Sthlms 1. (past.adr. Knivsta);
Knivsta landsf.distr., Sthlms l:s v. doms. 246
inv. (1947). — 4. Församling i Göteborg. 9,192
inv. (1947)H a g a l u n d , samhälle strax n.v. om Sthlm,
sed. 1943 del av Solna stad.
H a g a n a h ' (hebr., självförsvar), den reguljära
judiska försvarsorganisationen i Palestina, urspr. bildad som en skyddskår för a t t värna de
judiska kolonierna mot angrepp från araberna.
Hagar
— 647 —
H. har efter det britt, mandatets upphörande
maj 1948 besatt strategiskt viktiga platser i
n. o. v. Palestina o. därvid invecklats i strider
med araberna. Dess styrka uppskattas till mellan 50,000 o. 80,000 man.
Ha'gar, Saras egypt. slavinna, som med
Abraham hade sonen Ismael (1 Mos. 16).
1 . Hagberg, C a r l P e t e r (1778—1841),
präst, vältalare. Prof. i Lund, pastor primarius
i Sthlm 1837; Tegnérs vän. Utgav Predikningar (1814—20).
a. Hagberg,
Carl
A u g u s t (1810—64), son
till C. P. H., översättare,
prof. i estetik o. moderna
språk i Lund 1840, led. av
Sv. akad. 1851. H. angrep
nyromantiken i en särsk.
mot Almquist riktad uppsats. Hans främsta verk
är en berömd övers, av
Shaksperes dramatiska arbeten (1847—51).
3 . Hagberg,
Teodor
(1825—93), broder till C. A. H., litteraturhistoriker, prof. i Uppsala 1868. övers. bl. a.
dramer av Calderön o. Petrarcas sonetter.
4 . Hagberg, K a r l A u g u s t (1865—1944).
son till T. H., redaktör, översättare, led. av
Sv. akad:s Nobelinstitut. Översatte dramer av
Racine, Löpe de Vega o. Echegaray.
5. H a g b e r g , L o u i s e (1868—1944), syster
till K. A. H., folkminnesforskare, amanuens vid
Nord. mus. 1891—1931. Framgångsrik insamlare o. bearbetare av material rör. sv. folktro
o. folksed (När döden gästar, 1937). Fil. hed.dr i Uppsala 1942.
6. Hagberg, K n u t , f. " / , 1900, fil. dr,
litt.kritiker (i Nya Dagl. Alleh. 1925—44, i Sv.
Dagbladet sed. 1945) o. essäist med angelsachsisk inställning o. särskilt intresse för psykologisk biografi o. ornitologi, bl. a. Världens
barn (1927), Medmänniskor (1928), Av Vasarnas
ätt (1929), Burke, Metternich, Disraeli (1931),
Carl Linnaeus (1939), Tutanchamons dödsmask
(essäer, 1941), Svenskt fågelliv (1942), Fdglar i
bygd och obygd (1944), Drottning Victoria av
England (1947). Krönikespel för radio.
Hagborg, A ugust
(1852—
1921), målare, huvudsakl. bosatt i
Paris. Med sina
kustbilder
från
Normandie
blev
han en av banbrytarna för friluftsmåleriet i Sverige. Morgon i Cayeux (Normandie), se bild.
Hagby. l. Koramun i
mell. Uppland, Upps. 1.
(past.adr.
Balingsta);
Ulleråkers
landsf.distr.,
Upps. l:s s. doms. 327
inv. (1947). — 2. Kommun i s.ö. Småland,
Kalm. 1. (past.adr. Kvarnlyckan);
Vassmolösa
landsf.distr., S.
Möre
doms. 834 inv. (1947).
— Rundkyrka från noo-t. Urspr. en övre
våning med försvarsanordningar. (Se bild.)
Hagdahl, C h a r l e s
E m i l (1809—97),
läkare, känd genom arb. Kokkonsten som vetenskap och konst (1878—79).
Hage, inhägnad betesmark.
1 . Ha'ge, J o h a n n e s D a m (1800—37),
dansk liberal tidningsman o. politiker, red. av
Fajdrelandet; betyd, polit. författare.
Hagiograferna
2 . H a g e , C h r i s t o f e r (1848—1931), dansk
radikal politiker, var finansminister 1901—05
o. handelsminister 1916—20. Utg. Haandbog
i Handelsvidenskab (1890—94).
Hagebyhöga, kommun i v. Östergötland,
Östergötl. 1. (past.adr. Vadstena); Vadstena
landsf.distr., Aska, Dals o. Bobergs doms. 461
inv. (1947).
von H a ' g e d o m , F r i e d r i c h (1708—54),
tysk skald, vars graciösa små visor fingo stor
betydelse för den tyska lyriken.
Hagel. Jaktv. Små kulor av bly med tillsats av antimon för patroner till jaktgevär.
Hagelstorleken växlar från 1.5 (dunst) till 8
mm (snärpor) o. betecknas med siffror el.
bokstäver. — Meteor. Nederbörd i form av
mer el. mindre runda iskulor av växl. storlek.
Hagelberg, kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Skultorp); Gudhems
landsf.distr., bKövde doms. 226 inv. (1947).
Hageisatt säges tackjärn vara, då den vita
brottytan är insprängd med grå korn.
H a ' g e n , stad i v. Tyskland, delstaten Nordrhein-Westfalen, vid fl. Volme. 124,000 inv.
(1946). Betyd, järn- och stålindustri.
H a g e n , J o h a n n G e o r g (1847—1930).
österrik, astronom, från rgoö chef för det vatikanska observatoriet i Rom. Främst känd genom
sina arbeten om föränderliga stjärnor.
H a g e n b a c h , K a r l R u d o l p h (1801—
74), schweiz. reformert kyrkohistoriker. Huvudverk: Kirchengeschichte (7 bd, 1869—72;
Den kristna kyrkans historia, 1882—84).
Hagenbeck, K a r l
(1844—1913), tysk
djurhandlare; grundlade 1902 vid Stellingen
nära Hamburg en djurpark; bedrev stor försäljning av djur till zoolog, trädgårdar.
H a g e ' n i a , trädsläkte (fam. Rosaceae). Enda
art H. abyssi'nica (tropiska Öst- o. Centralafrikas
bergstrakter), skildkönad med parbladiga blad o.
blommor i rikt sammansatt klase. De torkade
honblommorna utgöra drogen kusso (koso),
varav beredes ett medel mot binnikemask.
Ha'gerup, F r a n c i s (1853—1921), norsk
rättslärd o. konservativ politiker, prof. i Kristiania; statsminister 1895—98 o. 1903—mars
1905; norsk minister i Sthlm 1916—21. Omfattande juridiskt författarskap. H. grundade
(1888) o. redigerade Tidsskri/t for Retsvidenskab.
Ha'gerups förlag, bokförlag i Köpenhamn,
näst Gyldendal Danmarks största, grundat
1852 a v H a n s H a g e r u p (1823—83). Utger huvudsakl. skönlitteratur o. skolböcker.
Hagfors, församling i N. Råda kommun,
Värml. 1. 6,995 inv. (1947), varav i H a g f o r s
m u n i c i p a l s a m h ä l l e 5,167. Järnverk
tillh. Uddeholms AB.
H a g g a i , profet i GT, uppträdde år 520
f. Kr. o. uppmanade det från Babel hemvända
folket att åter bygga upp Herrens tempel.
H a g g a r d [hasgg'<>d], sir R i d e r (1856—
1925), eng. författare, känd genom en rad äventyrsromaner
[Montezuma's
daughter,
1894;
Montezumas dotter, s. å.).
H a g g r é n - J o f u n i , M a r i a , f. 1880, g. T a rk i a i n e n, finsk författarinna. H. nar infört
fransk impressionism i den finska roman- o.
novellitteraturen.
H a g i ' a Sofia, »Heliga visheten», namn på
Sofiamoskén i Istanbul.
Hatcia Tria'da, ort på Kretas sydkust med
ruiner av ett förhistoriskt palats fr. omkr. rgoo
—1700 f. Kr. med bevarade fresker.
H a g i o g r a ' f e r n a (av grek. ha'gios, helig, o.
grafe', skrift), »de heliga skrifterna» el. vanl.
blott »skrifterna», kallas den sista avdelningen
skrifter i GT: Psaltaren, Ordspråksboken, Jobs
bok. Höga visan, R u t s bok, Klagovisorna,
Predikaren, Esters bok, Daniels bok, Esras
bok, Nehemjas bok o. Krönikeböckerna.
Haglund
— 648 —
H a g l u n d , P a t r i k (1870
—1937), läkare, professor
i ortopedi vid Karol. inst.
1913—36 samt från 1921
äv. överläkare vid Sthlms
vanföreanstalt.
H a g m a n , S o f i (1758—
1826), dansös vid Kungl.
teatern,
hertig
Fredrik
Adolfs älskarinna 1778—93.
•Mamsell Hagman», som utmärkte sig för takt o. klokhet, åtnjöt allmän aktning
0. efter förbindelsens avbrytande vistades hon
dels i Sthlm, dels på det henne tillhöriga Lilla
Kina på Drottningholm. (Se bild.)
H a g m a n , K o n r a d (1859—1938), statsvetenskaplig författare. Utg.mycket anlitade vetensk. handböcker i statsrätt o. förvaltningsrätt.
H a g m a n , T o r s t e n , f. 2 /j 1893, kommendör
(T943), red. tidskr. Vår Flotta 1922—36.
Chef för Norrlands marindistr. 1943—46, för
Sthlms örlogsstation sed. 1946.
H a g s h u l t , kommun i n.v. Småland. Jönk.
1. (past.adr. Klevshult); Skillingaryds landsf.distr.. Östbo o. Västbo doms. 476 inv. (1947).
Flygplats.
Hagströmer, J o h a n (1845—1910), prof.
i straffrätt i Uppsala 1877, led. av Nya lagberedningen 1886—87. Av hans värdefulla jur.
arb. märkes Svensk stra/frätt (ofullbordat).
H a g t o r n , namn på arter av växtsläktet
Cralaegus, ofta förenat med släktet Mespilus.
Hag torns fjäril, Apo'ria cratae'gi, en medelstor dagfjäril.
Vingarna vita med svarta
vingribbor, t u n t fjällbetäckta, särsk. längs framvingarnas utkant, som är
nästan genomskinlig. Larverna äro ludna, grå med
två rödaktiga sidostrimmor.
De övervintra i en gemensam spanad, »larvbo», på fruktträd, hagtorn, slån osv. Förekommer över hela landet.
H a g u n d a h ä r a d , Upps. 1., omfattar 9 kommuner: Gryta, Balingsta, Västeråker, Dalby,
Ramsta, Hagby, Skogs-Tibble, Åland, Järlåsa.
4,068 inv. (1947)- Upps. l:s s. doms.
H a h n , O t t o , f. 1879, tysk kemist o. atomforskare, professor vid Kaiser Wilhelm Instit u t i Berlin från 1912, president i Max Planck
Gesellschaft, Göttingen, sed. 1946. II. har bedrivit banbrytande forskningar inom de radioaktiva ämnenas kemi, upptäckte 1917 protaktinium tills, med Lisc Meitner o. lyckades 1938
klyva uranatomens kärna genom sprängning
med neutroner. Erhöll härför 1944 års nobelpris
i kemi.
Ha'hnemann,
Samuel
(1755—1843),
tysk läkare i Cöthen m. fl. orter, slutl. i Paris,
grundläggare av homeopatien.
Huvudverk:
Organon der rationellen Heilkunde (1810) o.
Reine Arxneimittellehre (6 bd, 1811—21).
1. Hahr, A u g u s t (1868^-1947), konsthistoriker, prof. i Uppsala 1917—33- Banbrytande forskn. inom den nord. renässanskonsten.
2. Hahr, E r i k (1869—1944). broder till
A. H., arkitekt, stadsarkitekt i Västerås 1909
—35. Byggde I9r4—32 med bevarande av småstadens idylliska karaktär de för industristaden
nödvändiga nybyggnaderna: ASEA:s fabriker,
teater, bankhus m. fl.
Haidarabad, dets. som Hyderabad.
Haidar A'li, dets. som Hyder Ali.
Haifa, stad i n.v. Palestina, vid foten
av Karmel. 129,000 inv., därav 66,000 judar
(1944). Utförsel av vete, olja, majs. 1934 fullbordades en rörledning för olja från Irak till H. Palestinas förnämsta hamnstad med en 1933 färdigbyggd hamn. Flygplats.
Hajar
Haig [he'g], D o u g l a s , earl H. of B r em e r s y d e (i86r—192S), britt, fältmarskalk,
gcneralstabschcf i Indien 1909, deltog som arméchef i Första världskr. o. blev dec. 1915 efter
French eng. överbefälh. pd västfronten.
Ha'il, huvudstad i Djebel Sjammar, mell.
Arabien, n.ö. om Medina. 20,000 inv.
H a i l e Selassie I, f. 1891, kejsare (negus) av
Etiopien, urspr. Ras Taffari Makonnen (se d. o.),
tronarvinge 1916, konung
1928, kejsare o. ensam regent (efter drottn. Zauditus
död) 1930 under namnet II.
Han företog 1924 en studieresa i Europa (bl. a. i Sverige) o. inledde sin regering
med införandet av en demokr. författning (1931).
Genom italienarnas erövring av Etiopien tvangs H. i
maj 1936 a t t ta sin tillflykt till England. H. hade
i det längsta vädjat till N. F. om a t t stävja angreppet. I jan. 1941 återvände H. tills, med
britt, styrkor till Etiopien, där han efter segerrikt fälttåg ånyo uppsattes på tronen 5 maj s. å.
Sedan dess har II. bl. a. utfärdat påbud om
slaveriets avskaffande. H. har efter Andra
världskr. fortsatt europeiseringen av landet.
Hailes
[he'ls],
David Dalrymple
(1726—92), lord, skotsk jurist o. historiker,
förf. av The Annals of Scotland, ett verk om
Skottlands historia.
Haimon [haj'mån], i grek. myt. en son av
konung Kreon i Tebe. H. älskade Oidipus'
dotter Antigone o. följde henne i döden.
Hainan, ö i Tonkingviken, s. Kina. 34,100
kvkin, omkr. 2 mill. inv. Det inre bergigt, vulkaniskt. Ädla metaller o. trädslag. Export av
socker, salt o. hudar. Huvudstad: Kiung-chu.
1939—45 besatt av japanerna.
Hainaut [änå'], ty. H e n n e g a u , provins
i s. Belgien. 3,719 kvkm, 1,186,000 inv. (1946).
Stenkol. Livlig industri. Huvudstad: Möns. —
H. var under medeltiden ett tyskt grevskap.
Blev 1815 förenat med Nederländerna o. 1830
med Belgien.
Hainbund [hajn'bont], dets. som Göttinger
Dichterbund.
Haiphong [-fång], förnämsta hamnstaden i
Tonking, Franska Indo-Kina. 10 km från Tonkingviken. 70,000 inv. (1936).
Hai'ti, näst Cuba den största av Stora Antillerna; jämte närliggande småöar 77,253 kvkm,
4.4 mill. inv. (1942). H. är övervägande höglänt, med fruktbara slätter o. dalar. Tropiskt
kustklimat. Politiskt delas H. i Dominikanska
republiken o. r e p u b l i k e n H. Den sistnämnda omfattar den v. delen av ön. 27,844
kvkm, 3,500,000 inv. (1943), varav 90 %
negrer. H. är rikt på mineraler (guld, silver,
koppar, svavel). Exportvaror äro kaffe, bomull, socker, sisalhampa, bananer, kakao m. m.
Religionen är officiellt rom.-katolsk, språket
franska. Huvudstad: Port-au-Prince. — Hist.
H. upptäcktes 1492 av Columbus o. tillhörde
sedan Spanien, som dock 1697 fick avstå v.
delen till Frankrike. Denna del gjorde sig 1800
fri efter ett uppror under Napoleon I o. förenades 1822 med ö. delen. 1844 lösslet sig ö. delen
o. upprättade Dominikanska republiken. Fram
till 1916 är H:s historia fylld av revolutioner,
men detta år intervenerade För. Stat. o. utövade kontrollen till 1934, då landet åter fick
nominell självstyrelse. President är sed. 1946
Dumarsais Estimé. Medl. av FN.
Hajar, Sela'chii, underordning bland hajfiskarna. Kropp spolformig med vanl. 5 par sidoställda gälspringor utan gällock, mun på undersidan; stjärtfenans övre flik betydligt längre
Hajduker
— 649 —
än den undre:
hud med emaljklädda, i fina
spetsar
utlöpande
s. k.
plakoidfjäll. Ägg stora med riklig gula; utvecklas stundom i moderns äggledare. Medelstora till mycket stora former; de flesta glupska rovdjur; den vanligaste »människohajen»
är blåhajen, störst men ofarliga äro brugden
0. valhajen, allmän hos oss är pigghajen. Hajarna
härstamma sannol. från devonperiodens pansarhajar (Arthrodira).
Hajduker (ung. hajduk) kallades från 1500-t.
ung. friskaror, som förde guerillakrig mot turkarna. Namnet användes även för de ung. stormännens drabanter (»hejduk»).
Hajfiskar, Plagiostö'mi, ordning bland fiskarna med 5—7 gälspringor. Omfattar underordningarna hajar o. rockor.
H a j ning, sjöhävning invid stränder.
Hajom, kommun i s.v. Västergötland, Älvsb.
1. (past.adr. Berghem); Skene landsf.distr.,
Marks doms. 660 inv. (1947).
Hakarp, kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Huskvarna); Huskvarna landsf.distr., T veta, Vista o. Mo doms. 2,422 inv. (1947).
H a k a s s i s k a a u t o n o m a området i territoriet
Krasnojarsk, RSFSR, mell. Sibirien. 62,100
kvkm, 271,000 inv. (1939). Huvudstad: Abakan
(14,000 inv.).
H a k a t i s ' t e r , efter stiftarnas initialer (HKT)
uppkommen benämning på medlemmar av
Deutscher Ostmarkenverein, en organisation
som från 1894 bedrev en intensiv förtyskning
av Tysklands polska provinser.
H a k e b ö s s a , eldvapen från slut. av medeltiden till börj. av 1500-t. De voro på undersidan försedda med en tapp el. hake för vapnets
stödjande under eldgivningen. Efter sin storlek indelades de vanl. i dubbel-, enkel- o. halvhakar med blykulor från 12.5—200 g.
Vikt
4—65 kg, skottvidd 180—480 m.
Hakefjorden, fjord i s. Bohuslän, s. om Tjörn.
H a k e s k y t t , soldat med hakebössa.
H a k k ' a s , kyrkobokföringsdistrikt i Gällivare
kommun, Norrb. 1. 3,228 inv. (1947).
H a k k o r s e t , ett likarmat latinskt
kors med armarna böjda i rät vinkel,
känt sedan urminnes tid o. brukat
som religiös sinnebild, trol. för solen.
Kallas på sanskrit s v a s't i k a, lyckobringande. På 1880-t. upptogs hakkorset
som samlingstecken för antisemitiska
rörelser i Tyskland (ty. Hakenkreuz) o. annorstädes. Den av Hitler 1919 för tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet komponerade fanan
med svart högervingat hakkors på en med rött
omgiven vit cirkelyta var 1935—45 den tyska
riks- o. nationalflaggan.
H a k l ä n g a , med hakar försedd stropp för ombordtagning av tunnor m. m.
H a k m a s k a r , Acanthoce'phali, en ordning
rundmaskar med utstjälpbar, med kitinhullingar
försedd snabel. Eeva i ryggradsdjurs tarmar, i
vilkas slemhinna de sitta inborrade.
H a k m å t t , mätverktyg i form av stålbygel
med fasta el. ställbara klackar, vilkas inbördes
avstånd utgör det riktiga måttet för en axel el.
dyl. En enklare form därav kallas klinkmått.
H a k n ä s , Sigtuna, alkoholistanstalt för kvinnor.
H a k o d a t e , hamnstad i n. Japan, på Hokkaidos sydkust. 207,000 inv. (1935).
H a k o n b o l a g e t A B . , gr. 1935, holdingbolag
till AB. Hakon Swenson, Västerås, Aktiekap.
1.5 mill. kr. (1948). Jfr AB. Hakon Swenson.
Halicz
H a k s t å l , skärstål för invändig svarvning med
eggen placerad på en liten arm (hake) åt sidan.
Halali', rop vid jakt till häst utsägande att
jakten är slut (villebrådet dödat). Trol. samband
med ung. haldl, död.
H a l b e r s t a d t [-sjtatt], stad i delstaten Sachscn-Anhalt, mell. Tyskland (prov. Sachscn,
Preussen), s.v. om Magdeburg. 52,000 inv.
(i939)- Tobaks- o. handskindustri m. m. Domkyrka från 1200—1400-t. med rika konstskatter.
Korsvirkeshus från 1400- o. 1500-t.
Hald, E d w a r d , f. *»/, 1883, konstnär. Anställd vid Orrefors glasbruk o. vid Rörstrand
1917—24, konstnärlig ledare vid Karlskrona
porslinsfabr. 1924—33, verkst. dir. vid Orrefors
1933—45, därefter konstnärlig ledare. H. är
jämte Gate skaparen av den moderna sv. glaskonsten.
H a l d a A B . , fabrik i Svängsta, i v. Blekinge,
Asarums kommun, för tillv. av skrivmaskiner
(tidigare ur o. taxametrar). Nuv. bolag stift.
1927. Akt.kap. 400,000 kr. (1948). Äges av AB.
Åtvidabergs industrier.
1. Haldane [hå'lde'n], R i c h a r d B u r d o n ,
viscount H. of C l o a n (1856—1928), eng.
statsman, krigsminister 1905—12, i vilken egenskap han gjorde en utomordentligt betydelsetull
insats förj utökandet av britt, arméns slagkraft.
H. förde våren 1912 fruktlösa förhandlingar i
Berlin om begränsning av flottrustningarna.
Lord Chancellor s. å. avgick han 1915, ansedd
som alltför tysksinnad på grund av en förut i
flera skrifter visad beundran för tysk kultur.
Efter att ha uttryckt sympatier för arbetarpartiet I.ord Chancellor i Macdonalds reg. 1924.
2 . Haldane, J o h n S c o t t (1860—1936),
broder till R. B. H., eng. fysiolog, som bl. a.
påvisade kolsyrans andningsreglerande verkan.
Halden (till 1927 F r e d r i k s h a l d ) , stad i
s.ö. Norge, Östfold fylke, vid Tistas utlopp i
Idefjorden. 9,000 inv. (1946). Trävaruhandcl.
Järnväg över Kornsjö till Sverige. Invid II.
ligger Fredrikstens fästning.
Hal'der, F r a n z , f. 1884, tysk artilleriofficer, 1938—42 generalstabschcf. Avskedades
efter en schism med Hitler o. sattes i koncentrationsläger. I amcrik. fångenskap 1945
—47H a l d i t s t jåkko, fi. H a 1 t i a t u n t u r i, Finlands högsta fjälltopp, på gränsen till Norge.
1,324 m.
Hale [he'l], G e o r g e E l l e r y (1868 —
1938), amerik. astronom, den förste chefen
för Yerkes-observatoriet (1892) o. för Mount
Wilson-observatoriet (1904). Framstående solforskare o. uppfinnare av spektroheliografen.
H a ' l e b , dets. som Aleppo.
H å l e k , V i t é z s l a v (1835—74). tjeck,
författare, mest känd genom sina bondeberättelser o. naturskildringar.
1 . Halévy [alevi'], J a c q u e s F r o m e n t a l (1799—1862), fransk tonsättare (hette
egentl. E é v y ) , mest känd genom operan
Judinnan (1835; uppf. i Sthlm 1866).
2. Halévy, E u d o v i c (1834—1908), brorson till J. F. H., fransk författare, skrev tills,
m. Henri Meilhac operettexter till Offenbachs
musik o. utgav dessutom ett antal Parisskildringar i novellform.
Halfa el. a 1 f a, namn på espartogräset.
Halfaya, pass i I.ibyen, kallat »Helvetespasset».
Våldsamma strider ägde här rum mellan ts'ska
o. brittiska trupper under Andra varldskr.
Half-crown [ha'f-kra°n], eng. silvermynt =
>/2 crown = 2.5 shillings.
Halfpenny
[he''pni],
eng. bronsmynt =
1
li penny.
Halicz [hairitsj], stad i v. Ukraina, vid
Dnjestr. 4,380 inv. (1938). Under 1100—1300-t.
var H. huvudstad i det självst. rutenska furs-
42—472771. Norstedts uppsslagbok. Tryckt <>. 3. 48.
Halifax
— 650 —
tendöme, som 1340 anslöts till Polen. Galizien
har sitt namn av H. Om staden utkämpades
under Första världskr. förbittrade strider.
Halifax [hseiriteks]. 1. Stad i n. England,
grevsk. Yorkshire (West-Riding). 94,000 inv.
(1946). Textilindustri. Järn o. stenkol. — 2.
Huvudstad i prov. Nova Scotia, s.ö. Canada,
vid Atlanten. 70,000 inv. (1945). Ständigt
öppen, befäst hamn; flottstation. Betyd, fiske.
Halifax
[htell'if«ks],
Georg
Savile
(1633—95), markis, eng. statsman, under partistriderna mellan tories o. whigs målsman för en
mellangrupp (»trimmers»); efter 1688 års revolution energisk anhängare av Vilhelm I I I ; upprepade gånger minister.
Halifax [hairifeeks], lord E d w a r d, f. 1881,
eng. konservativ statsman,
hette urspr. Wood, 1925
upphöjd till baron Irwin,
1934 till viscount Halifax o.
1944 till earl. Led. av underhuset 1910—25, parlamentarisk understatssekr. för kolonierna 1921—22, undervisningsmin. i ministärerna Bonar Law o. Baldwin okt.
1922—jan. 1924, jordbruksmin. i ministären Baldwin
okt. 1924—nov. 1925. 1926—
31 var han som lord Irwin vicekonung i Indien
o. utövade som sådan ett modererande inflytande på de polit. lidelserna; 1932—35 undervisningsmin. i Macdonalds nationalregering,
juni—nov. 1935 krigsmin, i ministären Baldwin
o. nov. s. å.—maj 1937 Lord Privy Seal i samma regering. Ledare för överhuset 1935—38 o.
1940. Vid N. Chamberlains regeringstillträde
maj 1937 blev han Lord President of the Council
o. febr. 1938 utrikesmin. Medl. av krigskabinettet sept. 1939—febr. 1942. Ambassadör i Washington 1940—46. Sed. 1933 kansler för Oxfords
univ.
Halikarnass'os,
forntida grek. stad i v. Mindre
Asien (nu by, benämnd
B u d r u m). H. var residensstad åt fursten Mausolos (377—353 f.Kr.), av
vars berömda gravbyggnad (ett av världens sju
underverk) ruiner återstå.
Rekonstruktion, se bild.
Jfr Mausoleum.
Halif- [hairirsj] (av ty. Heller), tjeck, mynt,
'/ioo a v myntenheten komna.
H a l k i p , öppen urtagning i bordläggningen enl.
anordning vid relingen för genomförandet av
förtöjningsändar. — H a l g a t t , sluten urtagning.
H a l k y ' o n e , lat. A 1 c y'o n e, I grek. myt.
maka till konung Keyx. Då makarna förliknade
sig vid Zevs o. Hera, straffades de av gudarna
med att förvandlas till ett par sjöfåglar.
H a l l , benämning på huvudbyggnaden i den
fornnord. gårdsanläggningen. Nu byggnad huvudsakl. bestående av ett stort rum, ex. saluhall, banhall. Betydelsen tambur, förrum är
av eng. ursprung.
Hall. 1. Kommun på n. Gotland, Gotl. 1.
(past.adr. Hangvar); Slite landsf.distr., Gotlands doms. 227 inv. (1947). Kyrka från 1200-t.
Triumfkrucifix o. madonna från n o o - t . — 2.
Herrgård s. om Södertälje, Sthlms 1., inrättades
av »Föreningen till minne av konung Oscar I
och drottning Josefina» till uppfostringsanstalt
för vanartiga gossar. 1924 omlades anstalten till
skyddshem i enl. med barnavårdslagen av d.
«/6 1924. Sed. 1940 fångvårdsanstalt för förvarade o. internerade män.
Hallands län
H a l l , P e t e r A d o l f (1739
—93), miniatyrmålare, från
1766 huvudsakl. bosatt i
Paris. Hans i gouache på
elfenben målade miniatyrer,
oftast porträtt, äro världsberömda. Självporträtt, se
bild.
H a l l , J o h n (1771 —
1830), köpman i Göteborg,
av inflyttad skotsk släkt.
Urspr. en rik man förlorade
H. allt o. dog i Sthlm som
tiggare. Huvudperson i Sophic F.lkans roman
»John Hall».
H a l l [hål], M a r s h a l l (1790—1857), eng.
läkare, vars främsta arb. gå ut på a t t klarlägga skillnaden mellan viljeyttringar o. reflexer.
Hall,
Carl
Christian
(1812—88),
dansk politiker, juris prof. i Köpenhamn, nationalliberal ledare i Folketinget, genomförde
som stats- o. utrikesminister (1860—63) novemberförfattningen 1863, vilket bidrog till kriget
mot Preussen o. Österrike 1864. Kultusminister
1870—74 åtalades H. 1877 för överskridna
anslag (Kungl. teaterns bygge) men frikändes.
H a l l [hål], A s a p h (1829—1907), amerik.
astronom. Upptäckte 1877 Marsmånarna (Fobos
0. Deimos).
Hall [hål], lord G e o r g e H e n r y , f. 1881,
eng. politiker (arbetarpartiet), undcrhusledamot sed. 1922, finanssekr. 1942—43, understatssekreterare i utrikesministeriet 1943—45, koloniminister 1945—46, marinminister sed. 1946.
H ä l l a . 1. Kommun på mell. Gotland, Gotl.
1. (past.adr. Gotlands Hässelby); Roma landsf.distr., Gotlands doms. 372 inv. (1947). —
2. Kommun i s. Södermanland, Södermani.
1. (past.adr. Vrena); Jönåkers landsf.distr.,
Nyköpings doms. 21» inv. (1947).
Halland, landskap i s.v. Sverige,
vid Kattegatt. 4.923 kvkm, varav
4,746 land; 155.189 inv. (1946), 32
per kvkm land.
Av landarealen
utgjorde 1945 odlad jordH 30.5 %
o. skogsmark 43-s %•
- ingår i
Hallands o. Kristianstads 1. samt
Göteborgs stift.
Kusten har i n
HALLAND
skärgård med
SKala|:3mil
många vikar, i
s. är den mer
öppen o. jämn.
Ö. delen av H.
bildar en fortsättning av Sydsvenska
höglandet, i v. huvudsakl. slättland.
Största
höjd är Hallandsås i s. (226
m). Bl. floder
Kungsbackaån,
Viskan, Ätran,
Nissan, Lagan.
Större
sjöar
saknas. — Hist.
H. tillhörde vid
medeltidens början Danmark
0. hörde senare
omväxlande under Danmark o. Sverige, tills
det 1645 på 30 år o. 1658 slutgiltigt avträddes
till Sverige. — Landskapsvapen, se bild.
Hallands flygflottilj (F 14), attackflottilj,
förlagd till Mickedala, Vapnö kommun.
H a l l a n d s l ä n omfattar Halland utom en
del av Hishults kommun, som ingår i Kristianst.
1. 4,746 kvkm, 155,189 inv. (1947). Huvudnä-
Hallands mellersta domsaga
— 651 —
ringar äro jordbruk, skogsbruk, fiske, livsmedels0. textilindustri. — Länet indelas i 3 domsagor o.
3 tingslag, lydande under Hovrätten för västra
Sverige. I H. finnas städerna Halmstad (residensstad), Laholm, Falkenberg, Varberg o.
Kungsbacka, 1 köping (Oskarsström) samt 86
landskommuner. Landsbygden är delad i 5
fögderier.
H a l l a n d s m e l l e r s t a domsaga, Hall. 1., utgör
ett tingslag med tingsställen i Falkenberg o.
Varberg o. omfattar Årstads, Faurås o. Himle
härader samt Falkenbergs stad. 42,468 inv.
(1947). Domarens adr.: Falkenberg.
H a l l a n d s n o r r a domsaga, Hall. 1., utgör
ett tingslag med tingsställen i Skansen (Kungsbacka) o. Nyebro o. omfattar Fjäre o. Viske
härader samt Kungsbacka stad. 24,877 inv.
(1947). Domarens adr.: Kungsbacka.
H a l l a n d s södra domsaga, Hall. *., utgör
ett tingslag med tingsställen i Halmstad o.
Laholm o. omfattar Höks, Tönnersjö o. Halmstads härader. 42,550 inv. (1947). Domarens
adr.: Halmstad.
H a l l a n d s regemente (I 16), Halmstad, kallas
från 1902 det förutv. Västgöta-Pals regemente,
som då förflyttades från Vänersborg (Grunnebohed) till Halmstad. Uppsattes 1683—84.
H a l l a n d s Väderö, liten ö i Kattegatt, 3 km
v. om Torekov, n.v. Skåne. 277 har. Rik lövängsvegetation (bok, ek, lind). Växtekologisk
station. Fyr.
H a l l a n d s å s , ås på gränsen mellan Skåne o.
Halland. Högsta höjd: Högalteknall, 226 m.
Hallaryd, kommun i s.v. Småland, Kronob. 1.; Markaryds landsf.distr., Sunnerbo doms.
1,150 inv. (1947)Hallaröd, kommun i mell. Skåne, Malmöh.
1. (past.adr. N. Rörum); Röstånga landsf.distr., Rönnebergs, Onsjö o. Harjagers doms.
458 inv. (1947).
Hallberg, B e d a, f. A n d e r s s o n (1869
—1945), initiativtagarinna till Första majblomman (1907). Beviljades statspension 1938.
H a l l ' e , huvudstad i delstaten Sachsen-Anhalt, mell. Tyskland (Sachsen), vid Saale.
230,000 inv. (1939). Märkliga medeltida byggnader: rådhuset, Mariakyrkan o. Roter Turm,
Moritzkyrkan o. borgruinen Moritzburg. Berömt
univ., grundat 1694. Saltverk.
Halleluja' (av hebr. hallelu', loven, o. Jah,
förk. för Jahve, Herren), begynnelse- el. slutord i lovsånger (ex. Ps. 135: 1 o. 21). Sjunges i
högmässan.
H a l l e n , kommun i mell. Jämtland, Jämtl.l.;
Ovikens landsf.distr., Jämtl. v. doms. 1,293
inv. (1947)Hallen, A n d r e a s
(1846—1925), tonsättare, kritiker o. dirigent (vid Kungl. teatern
1892—97). H. var den förste svensk, som påtagligt anknöt till Wagnerstilen (operan Harald Viking, 1884). Bl. övriga arb. operan Valdemarsskatten (1899) o. balladen Styrbjörn Starke.
Hallenberg, J o n a s (1748—1834), rikshistoriograf o. riksantikvarie, skrev bl. a. det
ofullbordade men genom sin noggrannhet alltjämt betydelsefulla arb. Svea rikes historia
under konung Gustaf Adolph den stores regering
(5 dir, 1790—96). Äv. språkforskare o. myntkännare; månglärd i gammaldags stil.
Hallendorf, C a r l (1869—1929), historiker,
erhöll 1908 prof:s namn. Organiserade Handelshögskolan i Sthlm o. blev 1909 dess förste
rektor. H. gav viktiga bidrag särsk. till Karl
XII:s o. Karl XV:s historia. 1914—17 led.
av AK (höger).
Halle- och H u n n e b e r g , två platåberg i n.v.
Västergötland, vid Vänern, åtskilda av en
omkr. 500 m bred dal. Halleberg är 148 m ö. h.,
Hunneberg 142 m. Sidorna stupa brant mot
slätten. Fsv. hall betyder brant klippa.
Hallonbagge
HalTer, J ö z e f, f. 1873, polsk general o.
politiker, ledde under Första världskr. polska
frivilliga på centralmakternas sida. 1918 organiserade han i Frankrike polska frivilliga.
Hall'er, H e r m a n n , f. 1880, schweizisk bildhuggare, influerad av Maillol.
von
Hall'er,
Albrecht
(1708—77),
schweiz. läkare, naturforskare o. skald. Prof.
i Göttingen, från 1753 i Bern. H:s hexameterdikt Die Alpen (1729) är en av nya tidens
första naturbeskrivande dikter. Som läkare
är H. en av fysiologiens föregångsmän.
Hallesby, O 1 e, f. 1879, norsk teolog, prof. i
Oslo 1909. Som deltagare i den norska kyrkostriden under tyska ockupationen blev H. maj
1943 arresterad o. förd till Grini.
Halley [haell'i], E d m u n d (1656—1742),
eng. astronom, chef för observatoriet i Greenwich 1720. Genom att tillämpa Newtons tyngdlag på kometernas banor fann han, att 1531,
1607 o. 1682 års kometer voro en o. samma o.
förutsade återkomsten 1758.
Halleys k o m e t [haeiris], komet vars regelbundna omloppstid (omkr. 75 år) påvisades av
Halley. Avståndet från solen växlar från 0.75
till 35 ggr jordens avstånd. Iakttagen från
240 f.Kr., senast 1910.
Hallfred Ottarsson V a n d r c e d a s k a l d ,
isl. skald, omkr. år 1000, vistades vid Olof
Tryggvessons hov o. omvändes till kristendomen av denne.
H a i r i c k , sutenör.
H a i r i g e n , benämning på öar, som i historisk
tid uppkommit genom tidvattnets o. stormfloders inverkan på marskland samt som fortfarande äro utsatta för sådan inverkan. Särsk.
betecknas en del av de Nordfrisiska öarna
med namnet H. Till skydd mot vattenfloderna
måste invånarna på dessa uppkasta höga jordkullar som grund för husen.
Halling, norsk springdans i 2/4 takt, från
Hallingdalen.
Hallingdalen, dalgång 1 s. Norge, Buskerud
fylke. Genomflytes av H a 11 i n g d a 1 se 1 v e n. Befolkningen (hallingarna) har bevarat mycket gammalt i språk, dräkt o. byggnadskultur.
Hallingeberg, kommun i n.ö. Småland,
Kalm. 1. (past.adr. Almvik); Gamleby landsf.distr., Tjusts doms. 3,405 inv. (1947), därav i
Norra kyrkobokföringsdistriktet 1,479 o. i Södra
kyrkobokföringsdistriktet 1,926.
Hallingskarvet, mäktig fjällrygg i övre
delen av Hallingdalen, Norge. 1,933 m ö. h.
H a l l k y r k a , flerskeppig kyrka med lika el.
nästan lika höga skepp.
1. H a l l m a n , J o h a n G u s t a f (1726—95),
läkare, som överläkare vid kurhuset i Sthlm ivrigt verksam för könssjukdomarnas bekämpande.
2 . H a l l m a n , C a r l I s r a e l (1732—1800),
broder till J. G. H., författare, skrev bl. a.
Petis och Thelée (parodi på Wellanders »Thetis
och Pelée», 1779) o. efter plan av G. M. Armfelt
vådevillen Tillfället gör tjufven (1783).
H a l l m a n , A d o l f , f. 1 / 3 1893, tecknare, grafiker, banbrytare för den moderna nordiska
tidningsillustreringen. H:s stil är raffinerat
förenklad o. typografiskt effektfull. Har bl. a.
utg. Köpenhamn (1944), illustrerade kåserier.
Sed. 1944 verksam i För. Stat.
H a l l m ä s t a r e , person, som förr stämplade
fabriks- o. manufakturvaror. Jfr Hallstämpling.
Hallon, Ru'bus idae'us (fam. Rosaceae), halvbuske med tvååriga, under andra året blommande luftstammar. Fruktsamling röd el. gul,
lossnar lätt från den tappliknande blombottnen.
Många sorter med stora frukter odlas.
Hallonbagge, Trix'agus tomento'sus,
3—4
mm lång, grågul skalbagge, vars vita larv är
den vanliga hallonmasken.
Hallordning
— 652 —
Hallordning, författning för manufakturer
o. fabriker rör. villkoren för a t t bliva gesäll o. mästare, förhållandet mellan arbetsgivare O. arbetare, de tillverkade varornas besiktning o. stämpling ( h a l l s t ä m p l i n g )
samt organisationen a v h a l l r ä t t e r n a .
Sista hallordningen upphörde att gälla 1846.
H a l l - P a t c h [hål-patsj], sir E d m u n d , f.
1896, eng. diplomat, bitr. understatssekr. i
utrikesdep. 1944, ordf. i exekutivutskottet i
organisationen för europeiskt ekon. samarbete
1948. Jfr Hoffman o. Marshallplanen.
H a l l r ä t t , inspekterande o. dömande myndighet beträffande fabriker o. manufakturer.
Avskaffades 1846.
Hallsberg. 1, Kommun i mell. Närke,
Örebro 1.; Hallsbergs landsf.distr., Västernärkes doms. 2,018 inv. (1947). — 2. Köping
i H. 1. 3,922 inv. (1947). Viktig järnvägsknut
för linjerna Sthlm—Katrineholm—Göteborg o.
Krylbo—Mjölby. Samrealskola.
Hallsbergs församling omfattar Hallsbergs
kommun o. Hallsbergs köping.
H a l l s t a h a m m a r , köping (1943) > mell. Västmanland, omfattar Svedvi kommun, Västml.
1., Västml. v. domsaga. 6,589 inv. (1947). Järnverk tillh. H a l l s t a h a m m a r s AB. (aktiekap. 2 raill. kr., 1948). Verkst. dir. H. Agrcll
(sed. 1936).
H a l l s t a t t [-sjtatt], köping i Österrike, Salzkammergut, 50 km från Salzburg, bekant genom ett stort gravfält från övergångstiden
mellan brons- o. järnåldern samt järnålderns
äldsta period (»Hallstatt-tiden»). Det var till
följd av sina saltfyndigheter o. sitt läge vid
ett av huvudstråken mellan Syd- o. Mellaneuropa som H. under tiden 650—400 f.Kr.
blev ett kulturcentrum o. markerade järnets
första uppträdande n. om Alperna.
Hallstavik, industrisamhälle i v. Uppland,
Häverö kommun. 2,822 inv. (1946). Samrealskola. Sulfitfabrik o. pappersbruk, tillh. Holmens Bruks o. Fabriks AB.
Hallsten, annan form för Halsten.
Hallström, I v a r (1826—1901), tonsättare
o. pianist, skrev sånger, operetter (Per Svinaherde, 1877) o. operor (Den bergtagna, 1874).
H a l l s t r ö m , P e r , f. «/» 1866, författare,
urspr. ingenjör. Led. av Sv. akad. 1908, dess
sekr. i93r—41, fil. hed.dr 1916. Medan novell saml. Vilsna läglar (1894)
är hållen snarast i 1880t:s realistiska stil, blev
H.
senare (med Purpur,
1895) en typisk representant
för det svenska i89o-t:s
mera fantasibetonade diktning, i novellsaml. Briljantsmycket (1896) o. Thanatos
(1900) med en tydlig dragning åt symbolismen. H. har
äv. framträtt som dramatiker (En venetiansh komedi,
1901, Erotikon, 1908) o. essäförfattare (Carl
Snoilsky, 1933). H. har 1922—31 utgivit en ny
övers, av Skaksperes skådespel (12 bd).
1. H a l l s t r ö m , G u n n a r (1875—1943), målare o. tecknare. Landskap, folklivs- o. idrottsmotiv. Hans känsla för hembygden tog sig ofta
ett symboliskt uttryck. Bokillustratör (Runebergs »Älgskyttarna» m. fl.).
2. Hallström, G u s t a f , f. u / 7 1880, broder
till G, H., arkeolog, museiman. Har särsk.
behandlat Norrlands förhistoria.
Fil. hed,dr
i Uppsala 1944.
3 . Hallström, E r i c (1893—1946), målare.
Naivistiska stadsbilder, ofta med utkants- o.
fabriksmotiv i snö el. vårstämning, samt fr.
1930-t. okonventionella skildringar fyllda av temperament o. präglade av en den rikaste kolorit.
Halmstad
Hallstämpling, stämpels åsättande på fabriks- o. manufakturvaror. Skedde på ett särskilt rum, den s. k. h a l l e n , av edsvurna
h a l l m ä s t a r e i närvaro av hallrättens ledamöter. Jfr Hallordning.
H a l l t o r p , kommun i s.ö. Småland, Kalm. 1.;
Torsås landsf.distr., S. Möre doms. 939 inv.
(1947).
H a l l u c i n a t i o ' n (av lat. hallucina'tio, tanklöst
tal, dröm), s i u n e s v i 11 a, sinnesförnimmelser
ss. hörsel-, syn- el. smakförnimmelser utan retning av motsvarande sinnesorgan. Förekommer
vid sinnessjukdom (schizofreni), förgiftningar o.
hög feber.
Hall'wachsef fekt, ett av Hertz upptäckt o. av
den tyske fysikern W i l h e l m H a l l w a c h s
(1859—1922) närmare utforskat fotoelektriskt
fenomen, yttrande sig i en från metallytor utgående elektronemission, då de utsättas för ultraviolett bestrålning. Jfr Fotoelektrisk effekt.
Hallvard d e n helige, s. Oslobygdens skyddshelgon, av Olof den heliges släkt, skall enl. legenden ha mördats o. sänkts i Drammensfjorden.
von Hall'wyl, gammal schweiz. adelssläkt,
varur en gren 1864 inflyttade till Sverige med
greve W a l t e r v o n H . (1839—1921), g . m .
Wilhelmina Kempe (1844—1930). Det schweiz.
stamslottcts hist. har beskrivits av Nils I.ithberg (5 bd, 1923—32). — - H a l l w y l s k a p a l a t s e t i Sthlm, uppfört 1893—98 av I. G.
Clason med målningar av J. Kronberg, donerades 1920 till sv. staten o. öppnades som museum 1938. Den sed. 1926 under utgivning varande museikatalogen omfattar hittills (1947) 76 bd.
H a l ' m a (grek., språng), spel på rutat bräde
mellan 2 el. 4 personer med 19 resp. 13 brickor
vardera, vilka skola efter bestämda regler
flyttas från ett hörn till det motstående.
H a l m a h e ' r a el. D j i 1 o 1 o, största ön bland
Moluckerna, Indonesien, n.ö. om Celebes. 18,000
kvkm, 120,000 inv. Många vulkaner, rik tropisk
växt- o. djurvärld.
Halmsjön, se Stockholm-Attunda.
Halmstad. 1. Stad vid Hallands kust, Hall.
1., vid Nissans mynning. 32,474 inv. (1947).
Residensstad.
Livlig industri
(järn- o. stålindustri, filtfabrikcr
m. m.), god hamn. H. alltn. läroverk, kommunal flickskola. Förläggningsort för Hall:s reg. (I 16).
Mindre flygfält. Länslasarett.
Fångvårdsanstalt.
Stadsrättigheter 1307. H., som urspr. låg
längre upp vid Nissan, flyttades
i börj. av 1300-t. till sin nuv.
plats o. var en tid västkusters
förnämsta stad. Flera polit. möten ha hållits i H. o. staden har
utsatts för många belägringar. Av befästningarna, omdanade av Hans Steenwiukcl d. ä.,
återstå endast Norreport (1605) samt slottet,
nu länsresidens. Nikolaikyrkan är från 1400-1.,
restaurerad (1941) av I. Tengbom. Kultur hist.
museum, invigt 1933. Rådhus från 1938 av N.
Slerncr o. Y. Ahlbom, prytt av konstnärer
ur Halmstadgruppen o. skulptören Stig Blom-
Halmstadgruppen
— 653 —
berg. Carl Killes' fontän »Europa o. tjuren»
pryder Stora torget (se bild å föreg. sida).
Stadsvapen, se bild. —- I namnet {Ilalmstaik
1231) är förra leden trol. urspr. gen. av ett
mansnamn o. senare leden det i bynamn ofta
uppträdande stad(a), som urspr. torde ha betytt
'säter, fäbodvall'. — 2. Kommun i v. Skåne,
Malmöh. 1. (past.adr. Axclvold); Ekeby landsf.distr., Luggude doms. 398 inv. (1947).
Halmstadgruppen,
en 1929 bildad sammanslutning av surrealistiskt inriktade konstnärer: Sven Jonsson,
Waldemar
Lorcntzon,
Stellan Mörner, Axel o.
Erik Olson samt Esaias
Tkorén {Spelet har buria!.
1938, se bild). — Monogr.
av F. Holmér, E. Lindgren, E. Östlund (1947).
Halmstads
härad,
Hall. 1., omfattar 12
kommuner: Kinnared,
Torup, Slättåkra, Kvibille, Holm, Övraby,
Vapnö, Söndrum Harplinge, Steninge, Rävinge,
Getinge. 12,959 inv. (1947). Hall. s. domsaga.
Halmstads k o n t r a k t , Göteborgs stift, Hall.
1., omfattar 22 församlingar. Kontraktsprostens adr.: Slöinge.
H a l n a , kommun i n. Västergötland, Skarab.
1.; Karlsborgs landsf.distr., Vadsbo doms. 486
inv. (1947).
H a ' l o (grek. ha'los), ljusring el. s. k. ljusgård,
bildad kring starkt lysande föremål, ss. sol, måne
o. fotografisk bild; härrör av ljusstrålarnas upprepade brytning o. återkastning i iskristaller i
de högre luftlagren resp. i fotografiplåten.
Halofy'ter (av grek. hals, salt, o. fyto'n,
växt), beteckning för växter, tillpassade för
en starkt saltkal tig jordmån (havskuster, saltstäpper). Ofta tjocka o. köttiga (suckulenta).
Ex. arter av släktena Atriplex, Salicornia m. fl.
Haloge'ner (av grek. hals, salt, o. genna'n,
alstra), grupp av närbesläktade grundämnen,
som med väte bilda syrefria syror o. med
metaller syrefria salter. Dit höra fluor, klor,
brom o. jod. De äro vid vanlig temperatur
gaser (fluor o. klor) cl. förgasas lätt.
Hafonen, P e k k a
(1865—1933).
fins k
målare. Franskpåverkad i sina tidigare
realistiska landskap
utbildade han senare
en förenklad nationell
stil. (Se bild.)
Hals. Sjöv. Rep,
varmed vissa segels
nedre främre hörn
hålles på sin plats, då
seglet är satt.
1. Hals, F r a n s
(omkr. 1585—1666),
höll. målare. Med
djup humor o. sinne
för karakteristiska,
momentana
ställningar hos modellen
har Hals med djärv
svepande penselföriug i stundom endast svarta o. grå
färger skildrat sin
tid i porträtt (ex., se
bild) o. gruppbilder
(St. Jorisdoelens officerare, 1616; Haarlems fattighus' kvinn-
Halt
liga styrelse, 1624). H. dog fattig o. var i det
närmaste bortglömd i 200 år men anses nu som
den främste i höll. ifioo-t:smäleri. Repr. i
Nat.mus. med en Fiolspelare o. ett Gossporträtt.
Monografi av W. R. Valentiner (1923).
2. Hals, D i r k (1591—1056), broder till
F. H., höll. målare. Små, fint utförda målningar
med motiv ur sällskapslivet. Repr. i Nat.mus.
Halsbandsprocessen, skandalprocess i Paris
1785—86, vari drottning Marie-Antoinette ofrivilligt inblandades. Kardinal Rohan förmåddes
av en äventyrerska att inköpa ett dyrbart
halsband på avbetalning för drottningens räkning. Saken blev känd, Rohan häktades men
frikändes, då han handlat i god tro, o. drottningens anseende skadades svårt, ehuru hon
stått fullkomligt utanför.
Halsböld, varbildning, som uppstår genom
a t t vid en halsfluss inflammationen sprider sig
till öronmandlarnas omgivning på djupet. Är
förenad med svår smärta, särskilt vid sväljning,
samt s. k. käkläsa; oftast ensidig. Kräver ofta
operation.
Halsey [hseirsi], W i l l i a m F r e d e r i c k ,
f. 1888, amerik. amiral (1942), expert på hangarfartygsvapnet. Ledde 1942 rader mot Marshalloch Gilbertarkipelagerna samt Wake- och
Marcusöarna. Efterträdde i okt. s. å. Ghormley
som chef för sjöstyrkorna i s.v. Stilla havet.
Halsfluss (lat. angina tonsillaris), den folkliga benämningen på de vanliga akuta inflammationerna i öronmandlarna. Kan orsakas av
olika bakterier, vanligen streptokockcr. Ibland
svår a t t skilja från difteri. Halsfluss kan medföra komplikationer ss. endokardit, ledgångsreumatism, njurinflammation m. fl.
Halslager, glidlager, där glid5'tan utgöres av
en halsformig nedsvarvning (h a 1 s t a p p) på
axeln.
H a l s l i c el. h u v u d 1 i n, liturgiskt plagg,
bestående av en linneduk, som lades över
huvudet o. fastknöts kring bröst o. midja.
Sedan skruden påtagits, nedfälldes halslinet.
Det kom ur bruk i Sverige något århundrade
efter reformationen.
Halsmandlar el. t o n s i 11 e r, dets. som
öronmandlar.
Hals- och h a n d r ä t t , en adeln fordom tillkommande r ä t t a t t fängsla o. straffa sina underlydande.
Halsrevben,
revben,
som ibland förekommer
från 7:e ev. 6:e halskotan.
H a l s r i n g a r förekommo
från början av metallåldrarna i olika delar av
världen o. buros främst
av kvinnor. De märkligaste i Sverige från
äldre folkvandringstiden
(400—600) voro av guld (ex., se bild).
Halsten el. H a l l s t e n , svensk konung,
under senare delen av 1000-t., son av Stenkil,
samregent (?) med brodern Inge o. fader till
samkonungarna Filip o. Inge d. y. H. var
enl. traditionen »hovsam o. godlynt».
Halsvivlar, Apode'rus, vivlar med
kort snabel, svarta med lackröda i
täckvingar. Äggläggningen sker på |
hasselblad, vilka rullas ihop. Larven j
lever av bladköttet på rullens insida.
(Se bild.)
H a l t (ty. innehåll), relativ mängd av ett ämne i en kemisk förening el. i en blandning, t. ex. kolhalten i rörsocker o. sockcrhalten
i en lösning. Angives vanl. i viktprocent, för
vätskeblandningar (t. ex. sprit) o. gasblandningar dock volymprocent. Lösningars halt kallas äv. k o n c e n t r a t i o n o. angives ofta i
Hal ut
— 654 —
gram per liter el. i molaritet {= mol per liter).
Jfr Karat o. Eödighet.
Hal u t , kommandoord = börja ro (i båt).
Halvapor, Prosi'miae el. LemWriiae, en
grupp med aporna nära besläktade, men lägre
organiserade däggdjur. Förekomma särsk. på
Madagaskar, men äv. i Afrika o. i Indien. Hit
höra fingerdjuret, spökdjuret, maki o. lori.
H a l v a u t o m a t skiljer sig från helautomat (se
d. o.) genom a t t arbetsstycket måste insättas o.
uttagas för hand.
Halvblod. 1. Människa, vars föräldrar tillhöra olikfärgade raser. — 2. Häst, som står
mellan fullblodet o. de kallblodiga raserna.
Halvbuske, beteckning för sådana buskar,
hos vilka äv. förekomma örtartade, för varje
vinter bortfrysande grenar el. grenspetsar.
Ex. blåbär, backtimjan.
Halvoicero, en tryckstilsgrad = nonpareille.
Halvcirkelformiga k a n a l e r , båggångarna
i innerörat, jämviktsorgan.
H a l v d a n (egentl. »den till hälften danske»),
namn på många i nord. fornsagor omtalade
konungar o. frejdade män.
Halvdan Svarte, d. 860, var konung i
Ringerike, Romerike, Vestfold o. Hedemarken
i Norge; prisas som vis o. rättrådig. En annan
H a l v d a n S v a r t e , son a v Harald Hårfager, var konung i Trondheim o. dog 932.
Halvdäck, aktre delen av övre däck pä fartyg.
H a l v e n k l a beckasinen, Gallina'go galWnula,
vår minsta beckasinart. 12 stjärtpennor, av
vilka de yttre äro mörkgrå. Skuldertrakten
med ett svart-, grönt- el. violettglänsande band.
Förekommer i n. Europa o. Asien. Hos oss
häckar den trol. endast i Norrland.
Halveringstid, den tid, på vilken ett radioelements mängd minskas till hälften genom
radioaktivt sönderfall.
Halvf abrika't, industriell produkt, som delvis
genomgått förädlande behandling men avses a t t
ytterligare förädlas. Motsats: h e l f a b r i k a t .
H a l v f r a n s k t band, bokband med rygg o.
hörn av skinn.
Halvgaseldning, ett sätt a t t uppdela förbränningen av fast bränsle i två etapper, den
första ofullständig (genom luftbrist), så att
därvid bildas h a 1 v g a s, dvs. en blandning
av rökgas o. brännbara gaser, som sedan förbrännas med sekundärluft i en särskild förbränningszon. Medger bättre slutförbränning
av ved, torv o. dyl. än vanlig enkel eldning o.
användes i s.k. h a l v g a s p a n n o r för värme- el. ångproduktion.
Halvgene'riskt köp (av lat. ge'nus, släkte),
avtal om inköp av en viss varumängd ur ett
bestämt parti, ex. 10 lådor apelsiner ur en viss
fartygslast.
H a l v g e t t e r , HemVtragus, skilja sig från de
vanliga getterna genom frånvaron av hakskägg,
kortare o. mera sammantryckta horn m. m. 3
arter från Himalaya, Främre Indien o. Arabien.
H a l v g r ä s , arter o. släkten av fam. Cyperaceae.
Halvkolonn, en kolonn som till hälften är
inbyggd i en mur.
Halvledare, ämnen som leda elektricitet
sämre än metaller men bättre än isolatorer.
Halvmesy'r (till fr. mesure, mått, åtgärd),
otillräckligt fullföljd åtgärd.
Halvmetaller, en gammal benämning på
vissa grundämnen, såsom antimon, arsenik
m. fl., vilka ibland räknas till metallerna,
ibland till metalloiderna.
Hal'vorsen, J o h a n (1864—1935). norsk
tonsättare, dirigent. H. skrev musik till flera skådespel, orkesterstycket Bojarernas intåg m. m.
H a l vorsen, O t t o
B a h r (1872—1923),
norsk jurist o. politiker, 1913 led. av stortinget,
dess president 1919—20, en av högerns ledare,
statsminister 1920—21 o. mars—maj 1923.
Hamberg
Halvparasiter, gröna, assimilerande växter,
som antingen helt (ex. misteln) el. delvis (ex.
Euphrasia, Melampyrum) uppta sin mineraliska
näring genom sugorgan (haustorier) ur värdväxters vävnader.
Halvroll. Flygv. En konstflygningsmanöver,
då flygplanet från normalt flygläge lägges i
ryggläge, varefter en halv looping nedåt utföres.
Halvsiden, vävnad av silke o. bomull el.
silke o. ylle.
H a l v s k y l d a el. h a l v s l ä k t i n g a r sägas
två personer vara, då de ha endast den ena föräldraparten gemensam ( h a l v s y s k o n ) , den
ena farföräldraparten gemensam (h a 1 v k us i n e r) osv. Jfr Helskylda.
Halvslag, sjömansknopar av olika slag.
Halvspänn, en inskärning på nedre delen av
hanen på handeldvapen. Avtryckartanden ingriper i denna, innan slagfjädern är fullt spänd,
o. kan icke frigöras därur genom tryck på avtryckaren. Avser a t t förhindra vådaskott.
H a l v s y s k o n , syskon med endast den ena
av föräldrarna gemensam.
Halvton, det minsta avståndet mellan två
toner i vårt tonsystem: halvtonsteget är d i at o n i s k t, om tonerna stå på olika linjer i
linjesystemet (c-dess), k r o m a t i s k t , om de
stå på samma linje (c-ciss).
H a l v v a t t e n g a s , blandning av vattengas o.
generatorgas.
H a l v w a t t l a m p a , oegentlig, äldre benämning
på gasfylld glödlampa, syftande på att de största
typerna förbruka omkr. '/a watt per normalljus.
Halv vind, vinden rakt från sidan.
H a l v v å g s a n t e n n , sändarantenn, vars längd
är en halv våglängd.
H a l v v å g s l i k r i k t a r e omvandlar växelström i
pulserande likström genom a t t strömmen endast
kan passera i en riktning, så a t t den har värdet
noll varje halv period, dvs. en halv våg »bortskäres». Jfr Wkriktare.
Halvylle, vävnad av ylle o. bomull.
Halvädelstenar, sådana stenar, som genom
sin klarhet o. vackra färg kunna tävla med
ädelstenar, ehuru de genom mindre hårdhet el.
svagare ljusbrytning räknas för mindre värdefulla. Ex. bergkristall, ametist o. röktopas. (Se
färgplansch.)
Ham, enl. 1 Mos. 10: 1 Noas yngste son.
Jfr Hamiter.
Hama'da, namn på vidsträckta ökenplatåer
i Sahara, uppfyllda av klippblock o. stenar.
H a m a d a n ' , stad i n.v. Iran. 104,000 inv.
(1942). Mattor, vin. H. är forntidens E k b a t a n a .
H a m a m a t s u , stad på Honshu, J a p a n .
r33,ooo inv. (1935). Bomullsindustri.
Hamame'lis, växtsläkte (fam. Hamamelida'ceae, närstående fam. Saxi/ragaceae), 3 arter
storvuxna buskar med blad påminnande om
hasselns o. gula blommor i huvud. H. virginia'na (Nordamerika) blommar sent på hösten;
odlad som prydnadsbuske i s. Sverige.
H a m a n n , J o h a n n G e o r g (1730—88),
tysk filosof; genom sitt hävdande av fantasien
o. känslan en av Sturm- und Drangriktningens
lärofäder.
H a ' m a r , stad i ö. Norge, Hedmark fylke, vid
Mjösens n. ända. 10,000 inv. (1946). Biskopssäte.
— I närh. ruiner av det forna biskopssätet H.,
som förstördes under Nordiska sjuårskriget. —
Vid den tyska invasionen 9 april r940 flydde
norska kungafamiljen o. regeringen till H.
men fördrevs medelst flygbombardemang.
H a ' m a r bispedömme, stift i Norge, omfattande Hedmark o. Opland fylken. Stiftsstad: Hamar.
H a m b e r g , A x e l (1863—1933), geograf o.
geolog, prof. i geografi i Uppsala 1909—28,
kartlade o. utforskade Sarekfjallen.
H a m b e r g , H a r a l d , f. 17/5 1891, industri-
Hambo
- 6 5 5 -
man, verksam inom SKF-koncernen sed. 1914,
verkst. dir. i Göteborg sed. 1942.
H a m b o , äv. h a m b o p o l s k a , folkdans i
s
/ 4 takt, uppkommen ur polskan i Hanebo kommun (trol. på 1840-t.).
H a m ' b o r n , stad i v. Tyskland, delstaten
Nordrhein-Westfalen, vid Ruhr. Stenkolsgruvor.
Metallindustri. Förenades 1929 med Duisburg.
Hambr28'us, J o n a s (1588—1671), svensk
lärd, präst, prof. i orientaliska språk i Paris.
Genom sin hjälpsamhet kom H. på obestånd
o. tillbragte 13 år i fängelse för gäld.
Ham'bro, judisk släkt, varur en gren under
1800-t. grundade flera industrier i Danmark o.
i England ett bankföretag, som 1920 ombildades
till H a m b r o s b a n k . E n annan gren ä r
norsk. Till denna hör C a r l H., f. 1885, norsk
tidningsman o. politiker (höger), 1913—20
huvudred, för Morgenbladet (därefter chef för
dess litt. avd.), från 1920 för Ukens revy. Blev
stortingspresident 1926 o. samtidigt högerns
parlamentariske ledare. Erkänd vältalare, har
han varit norsk delegat vid N. F. Vid tyska
ockupationen av Norge april 1940 flydde H.
till London. Återvände 1945. Delegat i FN 1946.
H. utgav 1941 en märklig skildr. av ockupationen (Detta säg jag hända i Norge) samt Hur
freden vinnes (1943).
Hamburg-. 1. Delstat (ty. Land) i Tyskland,
vid Elbe o. dess biflod Alster; omfattar staden
H. med omgivning, staden Cuxhaven vid Elbemynningen med kringliggande område, två öar
därutanför samt några mindre kommuner i
Holstein o. Hannover. 747 kvkm, 1,400,000 inv.
(1947). — 2. Huvudstad i H. 1. 308 kvkm inklusive Altona, Harburg-Wilhclmsburg o. Wandsbeck, vilka 1937 införlivades med H.
H. var före Andra världskr.
Tysklands andra stad o. främsta handels- o. sjöfartsstad
men blev sommaren 1943 till
största delen lagt i ruiner av
de allierades bombflyg. Dess
vackraste delar lågo kring de
två Alstersjöarna, vilka jämte
Elbe o. de många kanalerna
bestämde stadens dåvarande
utseende. Den äldre bebyggelsen ödelades av brand 1842.
Främst, byggnadsverk voro
rådhuset (1897, se bild), stora
Elbebron, Elbetunneln o. elcktr. högbanan.
Universitet, grundat 1919. Flygplats Fuhlsbiittel. — Storartade hamnanläggningar med
vidsträckta magasinskvarter, äv. de förstörda
1943, samt frihamn, omfattande ensamt c:a
14 kvkm. Före Första världskr. var H.
världens tredje sjöstad med det största då existerande rederiet, H.-Amerikalinjen (Hapag).
Industrien var äv. betyd. o. mångsidig. — llisl.
Enl. traditionen grundat i börj. av 800-t. kom
H. omkr. 1100 under de holsteinska grevarna o.
utvecklades till en viktig handelsstad, särsk.
sedan H:s fördrag med Liibeck vid i200-t:s mitt
lagt grunden till Hansan. Fri riksstad var H.
1510—1933.
Hamburg-Amerikalinjen, egcntl. HamburgAmerikanische Paketfakrt-Aktiengesellschaft, förk.
Hapag, tyskt rederibolag, grundat 1847, från
slutet av 1880-t. världens största rederibolag,
måste i Versaillesfreden utlämna största delen
av sitt tonnage till ententen, reorganiserades
1920 o. samseglade därefter med Hamburg-Sydamerikalinjen samt Norddeutscher Lloyd i
Bremen.
Ham'burger,
Hartog
J a k o b (1859
—1924), höll. kemist, prof. i Groningen 1901.
H. var den förste, som tillämpade fysikaliskkemiska metoder i fysiologien.
Hamilton
Ham'eln, stad i delstaten Niedersachsen, n.v.
Tyskland (prov. Hannover, Preussen), vid
Weser. 38,000 inv. (1939). Staden har en ålderdomlig prägel. Bl. byggnaderna märkes det s. k.
råttfångarhuset (1602), till vilket är knuten sägnen om »Råttfångaren från Hameln», som
lockade råttor med sig med flöjtspel o., sedan
han kränkts av folket, spelade in barnen i
trollberget.
Ham erling, R o b e r t (1830—89), österrik, skald o. filosof, behandlar i sin hjältedikt
Ahasver in Rom (1866) striden mellan kristendom o. hedendom.
Hamil'car B a r'c a s (»blixten»), d. 229 f.Kr.,
kartagisk krigare o. statsman, fader till Hannibal.
Kämpade mot romarna under Första puniska
kriget, efter vars slut (241 f.Kr.) han kuvade ett
farligt uppror i Kartago. H. stupade i Spanien
efter att ha erövrat en stor del av detta land.
Hamilton [h£emm'ilt°n]. 1. Stad i v. Skottland, grevsk. Lanark, vid Avon. 40,000 inv.
(1946). Stenkol. — 2. Stad i s.ö. Canada, prov.
Ontario, vid sjön Ontario. 175,000 inv. (i945>Järn- o. textilindustri. Univ. — 3. Stad i n.ö.
För. Stat., Ohio, vid fl. Miami. 50,000 inv.
(1945). — 4. Stad på Bermuda. 2,978 inv.
(1939). Havsbiologisk station. — 5. Stad på
Nya Zeeland. 26,000 inv. (1945).
Hamilton [hamm'ilt°n], A l e x a n d e r (1757
—1804), amerik. statsman, Washingtons adjutant. Förkämpe för en »federalistisk» författning
bidrog H. efter frihetskrigets slut mäktigt till
f. d. koloniernas samling i unionen. Finansminister 1789—95. Stupade i en duell.
Hamilton
[h£emm'ilt°n],
Emma,
lady
(1765—1815), eng. smedsdotter, ryktbar för
skönhet o. lättsinne. Lady H., som urspr. hette
E m y L y o n , senare H a r t e , kom efter ett
äventyrligt liv till Neapel, där hon 1791 gifte
sig med eng. sändebudet sir W i l l i a m H.
(1730—1803; framstående arkeolog, verksam
för utgrävningen av Pompeji). Intim väninna
till drottning Karolina av Neapel verkade lady
H. ivrigt för Englands intressen. Amiral Nelson
blev hennes beundrare o. följde henne 1800 till
England. Modell för flera berömda tavlor (bl. a.
av Romney, se Grafik).
Hamilton [ha;mm'ilt°n], T h o m a s (1784
—1858), skotsk arkitekt av utpräglat klassicistisk läggning. Särsk. verksam i Edinburgh.
Hamilton [hasmm'ilt°n], sir W i l l i a m
R o w a n (1805—65), eng. matematiker o.
astronom, uppfann (1853) den s. k. kvaternionkalkylen.
Hamilton (ha:mm'ilt 0 n], sir l a n (1853—
1947), eng. general, i mars 1915 chef för de
britt.-franska
trupperna på Gallipolihalvön.
Sedan operationerna misslyckats, hemkallades
han i okt. s. å. Utg. 1920 Gallipoli diary (2 dir).
Hamilton [ha5mm'ilt°n], gammal skotsk
adelsätt, som i Skottlands o. Englands historia
spelat en framstående roll.
1. Hamilton, J a m e s , d. 1575. var 1543
—54 Skottlands regent under Maria Stuarts
minderårighet.
2. H a m i l t o n , sir W i l l i a m (1788—1856),
skotsk filosof, 1821 prof. i Edinburgh; påverkad
av Kant. Huvudarb. Lectures on metaphysics
and logic (utg. efter hans död 1859—60).
H a m i l t o n , svensk adlig ätt, härstammande
från den engelsk-skotska ätten H. Från den
1693 introducerade friherrliga ätten H a m i l t o n a f H a g e b y härstammar den grevliga
ätten Hamilton (introducerad 1752).
1. H a m i l t o n , H u g o (1655—1714), frlh.,
krigare, generalfälttygmästare. Född på Irland
kom H. 1680 till Sverige. Utmärkte sig som
landshövding i Västernorrland vid avvärjandet
av ryssarnas härjningar under Frihetstidens
första år.
Hamilton
— 656 —
Hammarhajar
2 . Hamilton, G u s t a f D a v i d (1699—
1788), greve, son till H. H., fältmarskalk, 1758
en kort tid överbefälb. under Pommerska kriget.
En av hattpartiets främsta män.
3 . Hamilton A d o l f L u d v i g (i747—
1802), son till G. D. H., greve, memoarförfattare, ivrig oppositionsman under Gustav I I I .
H:s memoarverk äro kvicka o. roande men
färgas starkt av hans agg till konungen.
4. Hamilton, H e n n i n g (1814—86), sonson till A. I,. H., greve, statsman, var lantmarskalk vid flera av de sista ståndsriksdagarna. Statsråd 1858—60 o. minister i Köpenhamn 1861—64 lämnade han den senare posten
efter avbrytandet av underhandlingarna om
svenskt-norskt stöd åt Danmark. Överhopad med hedersuppdrag av olika slag
kom H. att spela en viktig
politisk roll, icke minst genom sin vänskap med Karl
XV, o. han ansågs som en
av tidens mest lysande parlamentariker.
Utpräglat
konservativ bekämpade han
1865 års representationsförslag. 1881 nedlade H. alla
sina uppdrag o. lämnade
landet; en förtvivlad affärsställning m. m. hade
tvingat honom härtill. Sv. akadis sekreterare
1874—81.
Lippe. 54,000 inv. (1939)- Järngjuterier, kemiska
fabriker. Kurort.
H a m m a n , O t t o (1852—1928), tysk författare
o. diplomat. Utgav memoaraktiga samtidshistoriska arb. (Zur Vorgeschichte des Weltkriegs,
1918, Um den Kaiser 1919, m. fl.).
Hammar, kommun i s. Närke, Örebro 1.;
Askersunds landsf-distr., Västernärkes doms.
3,714 inv. (1947)H a m m a r , A u g u s t (1861—1946), läkare,
prof. i anatomi i Uppsala 1894—1926. Utgav
ett stort antal mycket uppmärksammade
anatomiska o. embryologiska arbeten, särsk.
rörande ty muskörteln o. kroppskonstitutionen.
H a m m a r , H u g o (1864—1947)» skeppsbyggnadsingenjör o. industriman. Efter Göteborgs
nya mck. verkstads A8:s
ombildning 1910 till AB.
Götaverken var H. till 1938
verkst. dir. för detta företag, som under hans ledn.
utvecklades till ett varv
av kontinental storleksordning. H. utgav uppmärksammade memoarer. (Se
bild.)
H a m m a r , V i c t o r , f.
u/jn 1880, överingenjör 1921
o. teknisk chef 1933—46
vid AB. Bofors. Artilleritekn. uppfinnare.
H a m m a r b a n d , träbjälke el. översta vågräta
5 . Hamilton,
Hugo
timmerlaget i en byggnadskonstruktion av trä.
(1849—1928), greve, ämHammarberg,
Henrik
(1686—1768),
betsman o. politiker; landspresident i Svea hovrätt, politiker (mössa); 1710
hövding i Gävleb. 1. 1900
—19 officer; överbragte till Sthlm Magnus
—18, led. (urspr. liberal,
Stenbocks rapport om segern vid Hälsingborg
sedan höger) av AK 1891
1710 (»Stenbocks kurir»).
—93 o. 1897—1901, av FK
Hammarby. 1. Kommun i s. Uppland,
fr.
1908
(dess talman
Sthlms
1. (past.adr. Upplands-Väsby); Vallenfr. 1916). Civilminister i
tuna
landsf.distr., Sthlms l:s v. doms. 2,605
Lindmans ministär 1907—
inv. (i947). — 2. Kommun i n. Södermanland,
11.
Postuma memoarer
Södermani. 1. (past.adr. Eskilstuna); Öster (Hågkomster, 1928).
rekarne landsf.distr., Livgedingets doms. 263
6. Hamilton, R a o u l (1855—1931), greve, inv. (1947). — 3- L i n n é s H . , gård nära Uppgodsägare, politiker (frisinnad), ägare av Ovesholm i Kristianst. 1., led. av FK 1892—1908
o. av AK fr. 1909 (v. talman 1918—23 o.
1925—30).
7. Hamilton af Hageby, C a r l , f. «/2 1890,
frih., diplomat, envoyé 1923, i Helsingfors 1925
—31, i Köpenhamn 1934—41. H. var kabinettssekr. 1931—34. I«andshövd. i Östergötl:s 1. sed.
1941.
Ham'ina, finska namnet på Fredrikshamn.
Ham'ingja, i nord. myt. kvinnlig skyddsande, som ledsagade människan o. rådde för
hennes lycka.
Hami'ter (efter Noas son Hatn), folkgrupp
i n. och ö. Afrika. Hit höra berber, bedsjaer, sala, Danmarks kommun, från 1758 Linnés
egypter, gallafolk, somalier, massaier, tuareger sommarbostad. Äges nu av Uppsala univ.,
m. fl. De rasrena hamiterna äro högväxta, som även förvaltar Linnés där befintliga, num.
långskalliga med gul- till rödbrun hudfärg.
staten tillhöriga samlingar ( D e n l i n n e a n sHami'tiska språk, en i Nordafrika utbredd k a s t i f t e l s e n p å H.).
Hammarbyleden, en 1917 påbörjad vattenspråkgrupp, omfattande berberspråken i n.
och n.v., fortiegvptiskan med koptiska i n.ö. väg mellan Mälaren o. Saltsjön, bestående av
samt de kusjitiska språken i Etiopien o. dess en sluss mellan Årstaviken o. Hammarbysjön o.
grannländer.
en genom Danviksnäset sprängd kanal mellan
H a m l e t el. A m 1 e t, enl. Saxos berättelse Hammarbysjön o. Saltsjön. Invigdes 1929H a m m a r e n , ett av hörselbenen (hammaren,
en dansk prins, vars fader, konung Horvendel,
mördades av sin broder Fengo, vilken därpå städet o. stigbygeln) i mellanörat; är fästad vid
gifte sig med Hamlets moder, Gerutha; sänd trumhinnan o. ligger an mot städet.
till England, där han vann rikedom o. makt,
Hammarforsen, vattenfall i Indalsälven,
återkom H. o. hämnades sin fader. Sagan ligger s.ö. Jämtland. 16 m högt. Bildades 1796 vid
till grund för Shaksperes tragedi »Hamlet».
sänkningen av Ragundasjön, då Storforsen torrHamling (av fsv. hambla, avhugga), insam- lades (jfr Döda fallet). Kraftverk, byggt 1925—
lande av skott o. grenar till bränsle el. löv- 28, utvidg. 1939—43. Levererar sed. 1940 via
foder av sådana trädslag, som ej taga skada Krångede kraft till Sthlm. Äg. av H a m m a rhärav, såsom asp. pil, björk.
f o r s e n s K r a f t - A B . Aktiekap. 4.5 mill.
Hamm, stad i delstaten Nordrhein-Wcstfalen, kr. (1948). Verkst. dir. A. Arvedson (sed. 1934).
n.v. Tyskland (prov. Westfalen, Preussen), vid
Hammarhajar, SpkyrtWdae, familj bland
Hammarkinds härad
— 657 —
hajfiskarna, nära besläktade med människohajarna. Huvudet är hammarlikt, i det att
dess sidor äro utdragna i form av breda u t skott, på vilka
de små ögonen
ha sin plats. Näsöppningarna liggaframtill. Sprut liål saknas. Föda
levande
ungar.
Förekomma i alla
hav. Farliga. (Se
bild.)
Hammarkinds
härad, Östergötl.
1., omfattar 10 kommuner: V. Husby, Drothem, Skönberga, Mogata, Börrum, Skällvik, S:t
Anna, Gryt, Valdemarsviks köping, Ringarum.
16,148 inv. (1947). Hammarkinds, Stegeborgs
o. Skärkinds domsaga.
Hammarkinds kontrakt, Linköpings stift,
Östergötl. 1., omfattar 10 församlingar. Kontraktsprostens adr.: Söderköping.
H a m m a r k i n d s , Stegeborgs o. Skärkinds
domsaga, Östergötl. 1., utgör ett tingslag med
tingsställe o. domare i Söderköping o. omfattar
Hammarkinds o. Skärkinds härader o. Söderköpings stad. 23,150 inv. (1947)Hammarlund, E m i l (1853—1910), folkskollärare, tidningsman; liberal led. av AK
1885—87 o. 1891—1908. Grundade 1881 Svensk
läraretidning.
Hammarlunda, kommun i mell. Skåne,
Malmön. 1. (past.adr. Harlösa); Hörby landsf.distr., Frosta o. Kslövs doms. 837 inv. (1947),
därav i del av I,öberöds municipalsamhälle
126. — noo-talskyrka med rester av romanska
kalkmålningar i det inre.
Hammarlöv, kommun i s.v. Skåne, Malmöh. 1. (past.adr. Skytts Vemmerlöv); Vellinge landsf.distr., Oxie o. Skytts doms. 480
inv. (1947). — noo-talskyrka.
Hammarskatt, förr avgift till statsverket å
smidestillverkningen. Upphörde 1860.
Hammarskifte, det äldsta sättet i Sverige för
ägoskifte. Skedde utan ägogradering. Envar
delägare erhöll lika lott i de spridda o. till beskaffenheten ofta olika ägostyckena.
Hammarskjöld, adlig ätt från 1600-t.
1. Hammarskjöld, L or e n z o (I, a r s ) (1785—
1827), litteratur- o. konsthistoriker. Utpräglad nyromantiker var H. en av
författarna till den mot
akademisterna riktade satiren
Markalls
sömnlösa
nätter. Trots vissa brister
har H:s kritiska o. litteraturhist. författarskap haft
stor
betydelse
(Svenska
vitterheten, 1818—19).
2 . Hammarskjöld, C a r l G u s t a f (1838
—98), brorsons son till L. H., jurist, politiker,
prof. i Uppsala 1877, ecklesiastikmin. 1880—88,
justitieråd 1888. Led. av AK 1879—81 o. av
FK 1895—97.
3- Hammarskjöld, H u g o (1845—1937),
broder till C. G. H., arkitekt, godsägare, politiker (höger), led. av AK 1894—96 o. 1903—08,
av FK 1909—18, ecklesiastikminister 1906—09.
4. Hammarskjöld, H j a l m a r , f. 4/2 1862,
kusin till C. G. o. H. H., jurist, politiker (höger),
e.o. prof. i spec. privaträtt i Uppsala 1891,
justitieminister 1901—02, president i Göta hovr ä t t 1902—06, ecklesiastikminister o. delegerad vid Karlstadsunderhandlingarna 1905,
minister i Köpenhamn 1905—07, landshövding
i Uppsala 1. 1907—30. Efter ministären Staaffs
avgång febr. 1914 kallades H. till statsminis-
Hammerdal
ter o. kvarstod i denna egenskap till mars
1917. H. genomdrev 1914 års försvarsreform o.
utövade jämte utrikesministern Wallenberg det
avgörande inflytandet på
utformandet av den sv.
neutralitetspolitiken
under
de första krigsåren. Led.
av Sv. akad. 1918. Led. av
FK 1923—38. Fil. hed.dr
i Uppsala 1927. Har innehaft flera viktiga internationella uppdrag. Ordf. i
Nobelstiftelsens
styrelse
1929—47. (Se bild.)
5. Hammarskjöld, C ar 1G us t af (1865—1940), broder till Hj. H. t general, chef för 6:e arméfördelningen 1919, försvarsminister i De Geers
o. von Sydows ministärer 1920—21, generalstabschef 1922—30. Led. av AK 1918—20 o.
av FK 1924—32 (höger).
6. Hammarskjöld, B o,
f. 3 / a 1891, son till Hj. H.,
ämbetsman, landshövd. i
Södermani. 1. sed. 1935,
ordf. i Livsmedelskommissionen 1939—45. (Se bild.)
7. Hammarskjöld, Å k e
(1893—1937), broder till
B. H., diplomat, envoyé
1930, gcneralsekr. vid Permanenta internat. domstolen i Haag 1922—36, led. av
domstolen 1936.
»-8. Hammarskjöld, D a g , f. «9/7 1905, broder till B. H., ämbetsman o. nationalekonom
(docent 1933), envoyé 1946, statssckr. i finansdep. 1936—45, riksbanksfullmäktiges ordf.
1941—48, vice ordf. i exekut. komm. i organisationen för europ. ekon. samarbete sed. 1948.
H a m m a r s l a g g , dets. som glödspån.
Hammarsmedja, förr benämning på stångjärnssmedja, där utsträckning av järnet försiggick med vattenhammare.
H a m m a r s t e d t , E d v a r d (1861—1939), folklivsforskare av banbrytande betydelse, 1907
—28 intendent vid Nord. mus. Talrika skrifter.
H a m m a r s t e n , O l o f (1841—1932), kemist,
prof. i Uppsala 1877—1906, universitetets rektor
1901—05; inlade som forskare o. läroboksförf.
stora förtjänster om den fysiologiska kemien.
H a m m a r s t e n , E i n a r , f, «/x 1889, biokemist, professor i kemi o. farmaci vid Karolinska
inet. sed. 1928. Fil. hed.dr i Uppsala 1945.
H a m m a r t å , misställning på vanligen 2:a
(närmast stortån belägna) tån så, a t t denna
bildar en stark krök uppåt. Ovanpå bildas lätt
smärtsamma förhårdningar. Operativ behandl.
Hammarö, kommun i s. Värmland, Värml. 1.;
Karlstads landsf.distr., Mellansysslets doms.
6,872 inv. (1947), därav i Skoghalls kyrkobokföringsdistrikt 4,593.
Hamm'el, kastrerad tamfårshane.
H a m m e n h ö g , kommun i s.o. Skåne, Kristianstads 1.; Löderups landsf.distr., Ingelstads o.
Järrestads doms. 1,110 inv. (1947).
H a m m e n h ö g , V a l d e m a r , f. 18 / 4 1902,
författare. I sin omfångsrika men ojämna produktion har H. särskilt skildrat hantverkarklassen o. det lägre borgerskapet. Bl. a. Esther
och Albert (1930), Pettersson & Bendel (1931),
Esthers och Alberts äktenskap (1936), Det var en
gång en musiker (1942) o. Pettersson & Bendels
nya affärer (1944).
Hammer, B e r t i l (1877—1929), prof. i
psykologi o. pedagogik i Uppsala 1910. Utgav
1912—21 Svenskt arkiv för pedagogik o. därefter
forts. Arkiv för psykologi och pedagogik.
Hammerdal, kommun i ö. Jämtland, Jämtl.
1.; Hammerdals landsf.distr., Jämtl. n. doms.
Hammeren
— 658 —
4,869 inv. (1947), därav i H a m m e r d a t s
municipalsamhälle
617.
1942—44
byggdes en bro i fem spann, 275 m lång, över
Hammerdalssundet.
H a m m ' e r e n , Bornholms nordspets. Uppstiger
brant ur Östersjön. 82 m ö. h.
Hamm'erfest, jordens nordligaste stad (70°
40' n. br.), i n. Norge, Finnmark fylke, på
Kvalöy utanför Altenfjord. 2,290 inv. (1946).
Trankokerier Fiske, ishavsfångst, handel.
1 . Hamm'erich [-ikk], P e t e r F r e d e r i k
A d o l f (1809—77), dansk kyrkohistoriker, prof.
i Köpenhamn, förf. till det populära arb. Den
kristne Kirkes Historie (1868—71; sv. övers.
1878—80).
2. Hammerich, A n g u 1 (1848—1931), dansk
musikhistoriker, prof. i Köpenhamn. Grundade där 1898 ett musikhist. museum.
H a m m e r l e s s (eng., utan hane), gevär med
dold hane.
von Hamm'er-Purgstall [-pork'sjtall], J os e p h (1774—1856), österrik, diplomat, känd
för sina övers, från olika orientaliska språk,
varigenom den dåtida europ. diktningen tillfördes nya motiv.
Hamm'ershaimb, V e n c e s l a u 9 U 1 r ic u s (1819—1909), färöisk språk- o. folkminnesforskare, präst, skapade det färöiska skriftspråket. Bl. arb. Fterösk Sproglcere (1854) °folkvisesamlingen Faröske Kvteder (1851—55).
Hammershus, märklig borgruin på Bornholms nordspets, från mitten av 1200-t.
Hamm'ershöi,
Vilhelm
(1864—1916),
dansk målare, utförde i svarta o. grå dämpade
färger interiörer o. porträtt, präglade av en förtätad, innerlig stämning.
Hammond [hsemm'°nd], stad i Indiana, För.
Stat. 70,000 inv. (1940). Del av Chicagos industridistrikt.
H a m m u r a ' b i , härskare i Babylon omkr.
1955—12 f.Kr., berömd för sin lagsamling
(»H:s lagar»), vars text i nästan fullständigt
skick återfunnits på ett vid grävningar i Susa
1901—02 anträffat monument. Denna lagkodex,
den äldsta kända, innehåller grundsatser, som
delvis gå igen i den mosaiska lagen.
Hamneda, kommun i s.v. Småland, Kronob. 1.; Ljungby landsf.distr., Sunnerbo doms.
1,282 inv. (1947).
H a m n r u t i n , för örlogsfartyg till ankars
fastställd arbetsordning.
H a m n r ä t t , förr specialdomstol huvudsakl.
för fisklägen. Upphävdes 1852.
H a m n t a x a , av K. M:t utfärdade bestämmelser för hamnuppbörden.
H a m n t i d , högvattnets fördröjning efter månens meridianpassage vid full- o. nymåne.
H a m n t o r s k , skärgårdsnamn på elritsa.
Hamnumgälder
el.
hamnavgifter,
samtliga utgifter för ett fartygs inkommande
till, vistelse i o. avgång från en hamn, ss. hamnavgifter, lotspenningar, fyr- o. båkavgifter m. m.
H a m p a , Cann'abis saWva (fam. Moraceae), en
från Centralasien härstammande, ettårig, högväxt ört. Viktig textilväxt med vidsträckt
odling. Av fröna pressas olja o. framställas
hampfrökakor till kreatursfoder. Den indiska
hampan lämnar haschisch.
Hampden [heemm'd ö n], J o h n (1594—1643),
eng. politiker o. frihetshjälte. H:s vägran att
erlägga de olagliga »skeppspenningarna» 1637
ådrog honom en ryktbar rättegång, vari han
förlorade. En av oppositionens ledare i långa
o. korta parlamenten; stupade på parlamentstruppernas sida mot Karl I.
H a m p d o n P a r k [hasmm'd°n pak], världens
största fotbollsstadion, i Glasgow, Skottland,
c:a 150,000 åskådare.
Hampdån, art av örtsläktet Galeopsis.
Hampflox, art av växtsläktet Eupatorium. I
Handarbetets vänner
Hampolja, gulbrun olja, erhållen genom
pressning av hampfrön. Användes till oljefärgsmålning o. dyl.
Hampshire
[hasmp's] 0 ],
Hants
el.
S o u t h a m p t o n , grevskap i s. England, vid
Eng. kanalen. 3,831 kvkm, 1,014,000 inv.
Berömd fårras. Huvudstad: Winchester.
Hampton Court Palace [h£emm't°n kåt
paeU'°s], stort eng. slott vid Thames, nära
London. Det byggdes i Tudorstil av kardinal
Wolsey, som 1526 skänkte det till Henrik VIII.
Det utökades senare väsentligt (1689—1718)
efter ritningar av Chr. Wren. Omkr. 1,000
rum. Betyd, tavelsamlingar. Monumental barockträdgårdsanläggning.
H a m r a . 1. Kommun på s. Gotland, Gotl. 1.
(past.adr. Burgsvik); Hemse landsf.distr., Gotlands doms. 250 inv. (1947). — Medeltida kyrka,
som urspr. tyckes ha varit en centralkyrka lik
S:t Lars i Visby. Välvt långhus m. mittkolonn.
Flera medeltida inventarier. — 2. Församling
i Los kommun, Gävleb. 1. 1,812 inv. (1947).
H a m r a nationalpark omfattar ett urskogso. mossmarksområde (20 ha) inom Los kommun, Gävleb. 1.
H a m r i n , F e l i x (1875—1937). affärsman
o. politiker, liberal led. av AK 1912—14 o.
1918—34 (från 1924 folkfrisinnad), led. av FK
1935—37. Handelsminister i C. G. Ekmans
första ministär 1926—28 o. finansminister i hans
andra juni 1930—aug. 1932, därefter statsminister till valen sept. s. å. Efter Ekmans fall
1932 var H. folkfrisinnade partiets ledare. 1934
landshövd. i Jönk. 1.
H a m r å n g e , kommun i n.ö. Gästrikland,
Gävleb. 1. (past.adr. Bergby); Hille landsf.distr., Gästrikl. ö. doms. 4,851 ixxv. (-1947).
Hamster, Crice'tus crice'tus, till
mell. Europa ifrån Asiens stäppområden invandrad gnagare, tillhörande råttdjurens familj {Muridae).
Kroppens översida är ljust brungul
med dragning åt grått, undersidan svart o. fötterna vita. H. är
ett 30 cm långt, ilsket o. modigt
djur. Svårt skadedjur på åkrar.
Skinnet användes till pälsfoder, mattor m. m.
H a m s t r a (till gnagaren hamster), uppköpa
o. lagra förnödenheter, som man befarar skola
bli föremål för inköpsbegränsning. Ordet uppkom under Första världskr.
H a m s u n , K n u t , f. 1859, norsk författare.
Debuterade med det kulturkritiska verket Fra
det möderne Amerikas aandsliv (1889) o. slog igenom
med
Nordlandsskildringen
Part (1894). Huvudpersonen
i H:s tidigare arb. är vanl.
en excentriker, som förenar
ursprunglighet med aristokratisk förfining. H. har
senare skrivit breda samhällsskildringar (B örn av
tiden, 1913, Segel/os by,
1915) o. i Markens gr öde
(1917), för vilken han 1920
erhöll nobelpriset, har han förhärligat bondelivet. Folklivsskildringarna Landstrykere (1927)
o. August (1930) vila på ungdomsminnen från
Nordland.
H a n a u . stad i delstaten Hessen, mell. Tyskland, 20 km ö. om Frankfurt a. M. 41,000 inv.
(1939). Livlig industri o. handel. Napoleon besegrade en bayersk-österrik. här vid H. 11/9 1813.
Hanbjälke, den liggande bjälke, som i ett taklag sammanhåller spärrarna ovanför takbjälken.
Hanblomma, en sådan blomma, som innehåller ståndare men inga pistiller (någon gång
förkrympta, odugliga sådana, ex. hos lönn).
H a n d a r b e t e t s vänner, en 1874 stiftad för-
Handboll
— 659 —
ening för det kvinnliga handarbetets konstnärliga
utveckling. Bedriver yrkesundervisning i Sthlm
samt försälja, av mönster o. arbeten.
Handboll, bollspel mellan två lag, varvid en
fotboll utan tillhjälp av sparkar skall drivas
in i motståndarens mål.
Handbörds h ä r a d , Kalm. 1., omfattar 6 kommuner: Fagerhult, Fågelfors, Högsby, Kråksmåla, Eångemåla, Fliseryd. 14,582 inv. (1947).
Aspelands o. Handbörds domsaga.
Handbörds k o n t r a k t , Växjö stift, Kalm. 1.,
omfattar 6 församlingar. Kontraktsprostens adr.:
Högsby.
H a n d d o c k a el. j u n g f r u , stötredskap för
stensättning.
Handeldvapen, benämning på de eldvapen,
vilka kunna bäras av en man o. vilka med
hänsyn till lätthanterlighet o. verkan indelas
i gevär, karbiner, kulsprutepistoler o. kulsprutegevär samt enhandsvapen (revolvrar o. pistoler).
De första handeldvapnen voro slätborrade framladdningsgevär. På 1300-t. kallades de hakebössor, på 1500-t. musköter, försedda med luntlås el.
hjullås, på 1600-t. flintbössor samt på 1800-t.
slaglåsgevär. Rafflade bakladdningsgevär infördes vid mitt. av 1800-t. (t. ex. det tyska
tändnålsgeväret i84r, det franska chassepotgeväret 1866, remingtongeväret i Sverige 1867).
Repeter- el. magasinsgevär med avsevärt minskad kaliber anskaffades i slutet av förra århundradet (i Sverige mausergeväret 1894—96).
Automatgevär, vid vilka mekanismens öppnande
o. slutande sker genom krutgasens tryck, ha
under o. efter Första världskr. införts inom flera
arméer. Jfr Pansar värnsgevär, Pansarnäve o.
Pansarskräck. Enhandsvapnen utgjordes från
1400-t. av pistoler o. dessa ha i stort sett undergått samma utveckling som gevären. Vid mitt.
av 1800-t. utbyttes dock pistolen mot revolvern,
vilken under igoo-t. undanträngts av automatpistolen. Gevären väga omkr. 4 kg o. äro
omkr. 1.25 *u. långa, karbiner omkr. 3.2 kg
resp. 1 m o. kulsprutegevär omkr. 7.5 kg resp.
1.2 m. De ha en skottvidd av omkr. 2,000 m.
Kulsprutepistolen väger 3.5 å 4 kg, har en längd
av c:a 0.75 m och en skottvidd på c:a 300 m.
Enhandsvapen väga omkr. 1 kg. — Jfr Jaktgevär.
H a n d e l n s Arbetsgivareorganisation, bildad
1936, tillvaratager niedl:s intressen i frågor, som
uppstå mellan arbetsgivare o. arbetstagare, samt
lämnar äv. biträde, råd o. ekonom, bistånd vid
ar betskonflikter.
Handelsagent, person, som åtagit sig att
för annans räkning genom upptagande av köpeanbud (order) verka för avsättning av dennes
varor. Handelsagenten är icke anställd hos
huvudmannen utan driver verksamheten som
självständig yrkesidkare. De rättsliga
förhållandena äro reglerade genom lag av 18/4 1914.
H a n d e l s a t t a c h é , vid beskickning el. konsulat anställd, merkantilt utbildad tjänsteman,
vars uppdrag är att verka främjande för hemlandets handel o. industri. Förekommer i Sveriges utrikesrepresentation sed. rgo6.
H a n d e l s b a l a n s , förhållandet mellan utförsel o. införsel av varor för ett område, redovisas i statistiken o. brukar kallas aktiv (»gynnsam»), om exporten överskjuter, passiv (»ogynnsam»), om importen överskjuter.
Handelsbalken, förk. H. B., den femte av
balkarna i 1734 års lag, innefattande förmögenhetsrättsliga bestämmelser, främst om köp,
skifte, om handelns idkande, mått o. vikt,
pant o. borgen, sysslomän o. ombudsmän m. m.
I väsentliga delar ersatt med nya bestämmelser.
Handelsbolag, bolag, som slutits av två el.
flera för att under gemensam firma idka handel
el. annan näring (lag av 28/e 1895), varmed följer skyldighet att föra handelsböcker.
H a n d e l s b o r g m ä s t a r e funnos i äldre tider i
Handelskommissionen
de större landsortsstäderna. I Göteborg har till
senare tid funnits en särskild handels- o politiborgmästare.
Handelsbrev, mellan köpmän förd brevväxling ang. affärsangelägenheter. Laglig skyldighet
föreligger för köpmän att bevara dylika brev. Avskrift av avlåtna brev skall införas i brevboken.
Handelsbruk, u s a n s' el. k u t y'm. Sammanfattande benämning för regler, vilka på
grund av praktisk erfarenhet vunnit hävd ant.
för handeln i dess helhet el. inom viss bransch.
På begäran avge handelskamrarna officiella
utlåtanden betr. h., s. k. responsa.
Handelsböcker, böcker, vari köpmän, fabriks- o. yrkesidkare göra anteckningar om sin
rörelse. Bestämmelser härom finnas i kungl.
förordn. av */s 1855 o. bokföringslagen si/s 1929.
Handelsdepartementet,
statsdepartement
(tillkommet 1920) för ärenden rörande handel,
industri o. hantverk, sjöfart, lots- o. fyrväsendet, elektr. anläggningar m. m. Departementschefen kallas i dagl. tal handelsminister.
H a n d e l s f a r t y g kunna indelas i: 1) egentliga
handelsfartyg, t. ex. linjefartyg för passagerare
el. last (i regel stora fartyg med hög fart, avsedda att trafikera vissa router), tank- o.
malmfartyg, trampfartyg (dirigeras efter lasttillgången) samt kustiartyg av olika slag;
2) specialfartyg, t. ex. isbrytar-, bärgnings-, bogser- o. kabelutläggningsfartyg; 3) fiskefartyg.
Handelsfördrag, fördrag mellan statsmakter rörande villkoren för handeln mellan deras
resp. områden samt för undersåtarnas rätt a t t
idka handel o. annat näringsfång i det andra
landet. De innehålla vanl. medgivanden utöver den eljest tillämpade lagstiftningen om
tull, utlänningars r ä t t osv. R ä t t vanlig är
klausulen om behandling som »mest gynnad
nation», varigenom motparten göres delaktig av
alla de förmåner, som gälla el. komma a t t givas
varje annan makt.
Handelsgymnasium el. h a n d e l s i n s t i t u t , fackskola för meddelande av undervisning i för handelsyrket nödiga förkunskaper.
Statsunderstödda finnas i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Hälsingborg, Örebro, Norrköping, Gävle, Sundsvall o. Umeå.
Handelsgödsel, fabriksmässigt framställda
gödselmedel.
Handelshögskola, anstalt för den högre
undervisningen i handel o. näringsliv. Finns
i Sverige i Sthlm (grundad 1909) o. Göteborg
(grundad 1923)- Sed. 1935 har Handelshögskolan i Sthlm gemensamt kårhus med Sthlms
högskola.
Handelskalender, handbok, innehållande
adresser o. viktigare upplysningar rörande
affärsmän o. affärsföretag.
H a n d e l s k a m m a r e , sammanslutning mellan
målsmännen för handel, industri o. sjöfart med
uppgift att tillvarataga näringslivets intressen
ävensom samla o. bearbeta statistiska uppgifter
ang. verksamheten inom nämnda näringsgrenar.
Förekommo tidigast i Frankrike (1600-t.).
I Sverige bildades den första 1902 i Sthlm.
Svenska handelskamrar finnas äv. i utlandet.
1920 bildades I n t e r n a t i o n e l l a h a n d e l s k a m m a r e n i Paris. I Sverige ar dess
organ
Internationella
handelskammarens
svenska
nationalk o m m i t t é (namnförändr. 1944). Inom denna finns sed. 1923 en internat. handelsdomstol.
Handelskemist, person, som på begäran undersöker handelsvaror o. avger utlåtande därom.
Han är auktoriserad av offentlig myndighet.
Handelskommissionen, S t a t e n s , central
kommission, som 1939 efterträdde H a nd e l s l i c e n s n ä m n d e n med uppgift a t t
reglera handelsutbytet med utlandet under de
uppkomna krigsförhållandena.
Handelskommissionär
— 660 —
Handelskommissionär, köpman, som inom
området för sin rörelse för annans räkning men
i eget namn idkar handel. Uppdraget kallas
h a n d e l s k o m ml s i s s i o n .
Rättsliga bestämmelser i lag / t 1914.
Handelskompani, förr sammanslutning av
affärsmän, vilka drevo handel på avlägsnare
länder o. emot kontant betalning av staten erhöllo vissa privilegier o. monopol. Svenska ostindiska kompaniet bildades 173*1 det västindiska
1786, det afrikanska 1649. Det eng. ostindiska
kompaniet, bildat 1600, lade grunden till det
britt, väldet i Indien.
Handelsköp, benämning för köp, som slutits
mellan köpmän i o. för deras rörelse. För h.
gälla strängare regler betr. dröjsmål vid leverans m. m. än vid andra köp.
Handelsmynt, mynt, som icke äro avsedda
som betalning i det egna landet utan präglas
för handelsomsättningen i främmande länder.
De mest bekanta äro den österrik. MariaTeresia-thalern (präglad 1780) o. För. Stat:s
s. k. tradedollars (1873—78) samt höll. dukater.
Handels- och sjöfartsfonden, en av Statskontoret förvaltad fond för främjande av handel
o. sjöfart. Urspr. avsedd a t t bestrida utgifterna
för handelns o. sjöfartens skydd genom konvojer. Förvaltades tidigare av ett ämbetsverk,
benämnt konvojkommissariatet.
Handels- och sjöfartsnämnd skall tillsättas
i de städer, varest mäklare förordnats; består
av minst 7, högst 12 ledamöter.
Behandlar
frågor, som enl. mäklareordn. 8 / 6 1893 böra av
särskild nämnd prövas o. avgöras.
H a n d e l s p a r t e ' r i n g el. h a n d e l s f ö r d e l n i n g , ett förr brukligt särskiljande av minuthandeln i särskilda grupper, av vilka köpmannen fick välja en, inom vilken hans rörelse måste
vara begränsad. Han fick sålunda icke efter
godtycke driva handel med allehanda varor.
Handelsregister, av offentlig myndighet
(Ö.Ä., K.B., magistrat, kommunalborgmästare)
förd förteckning över de flesta företag i stad
el. på landet.
Handelsresande, person, som åtagit sig uppdrag att för en köpmans räkning resa från ort
till annan o. därvid, genom upptagande av
köpeanbud (order) till huvudmannen el. slutande av försäljningsavtal i dennes namn,
verka för avsättning av varor, som icke medföras på resan. De rättsliga
förhållandena äro
reglerade genom lag av 18 / 4 1914.
H a n d e l s r å d , titel för vissa handelsattachéer.
H a n d e l s r ä t t , sammanfattningen av de rättsregler, som gälla handeln el. varuutbytet (växelrätt, sjörätt, försäkringsrätt, bolagsrätt m. m.).
H a n d f ä s t n i n g . 1. Skriftlig försäkran, å
vilken löftesgivaren »fäst sin hand», dvs. skrivit
sitt namn. — 2. Äldre namn för konungaförsäkran. — 3. Ceremoni under det forngermanska bröllopet.
H a n d g r a n a t , ihålig projektil, fylld med
en sprängladdning o. avsedd att kastas med
handen. De konstrueras antingen som n e d s l a g s h a n d g r a n a t e r , vilka krevcra vid
anslaget mot marken, eller som t i d h a n dg r a n a t e r , vilka krcvera viss tid efter kastet
(5—8 sek.). Stridshandgranater indelas i spräng-,
rök- o. brandhandgranater.
H a n d h ä s t kallas häst, som föres av en beriden ryttare till höger om den egna hästen.
H a n d i c a p [ha;nn'dikEepp], eng., försprång el.
fördel vid utgångsläget. Vanl. idrottsterm.
H a n d l i n el. m a n i'p e 1 (lat. mani'pulus), vid
kyrkliga förrättningar (tidigare äv. i Sverige)
använt meterlångt o. decimeterbrett band,
buret över vänstra handleden. Urspr. en enkel
linneduk, senare ofta rikt broderat. Handlinet
symboliserar prästens beredvillighet a t t begå
den avsedda heliga handlingen.
Hang-chou
H a n d l i n g s k a p a c i t e t el. r ä t t s l i g h a n d l i n g s f ö r m å g a avser en persons möjlighet att med laga verkan företaga handlingar
med juridisk innebörd, ex. att sälja sin egendom. H. tillkommer i regel endast personer, som
uppnått myndig ålder o. därefter icke blivit
omyndigförklarade.
Handnervig,
beteckning
för sådana blad, vilkas skiva
genomsättes av ett antal
huvudnerver,
utstrålande
ur skaftet i olika riktningar. (Se bild.)
H a n d och förskrivning,
uråldrigt uttryck i sv. lagtext, ännu förekommande i sammansättningen
»neka sin hand o. förskrivning», dvs. förneka
a t t man underskrivit viss handling.
H a n d p a n t , lös sak, som till säkerhet för
fordran överlämnats i en borgenärs »hand»
(besittning).
H a n d p e n n i n g , penningbelopp, som vid avtal överlämnas som förskott på utfäst betalning.
Kallades förr vid nyttjanderättsavtal f ä s t e p e n n i n g el. s t ä d j a o . vid tjänstefolks
anställande s t ä d j e p e n n i n g el. s t ä d s e l .
H a n d p l a g g (av fsv. plagha, plåga), slag i
handen som bestraffning. Förr brukat i skolor.
H a n d p å l ä g g n i n g , religiös ceremoni, urspr.
tänkt som ett magiskt överförande av en kraft
el. dyl.; i kristendomen använd som ett tecken
på välsignelse (Apg. 13: 3). Förekommer i sv.
kyrkan vid dop o. invigning till kyrkl. ämbeten,
i rom.-kat. kyrkan äv. vid konfirmation.
H a n d r o t cl. h a n d 1 o v e, den del av handen,
som ligger närmast leden mot underarmen.
H a n d r ä c k n i n g . 1. Kommendering av militärmanskap till vissa släparbeten. — 2. Militärmanskaps användande vid ordningens upprätthållande. — 3- Biträde av offentlig myndighet
för säkerställande av cl. skydd för enskild rätt.
Ex. kvarstad, skingringsförbud.
H a n d s e k r e t e r a r e , privatsekreterare till furstlig person el. hög ämbetsman.
Handsöl (av tsv. handsal, gåva), beteckning
för den första försäljning någon gör på dagen.
Köparen säges »giva handsöl».
Han-dynastien, kinesisk härskarsläkt, som
givit namn åt de två perioderna V ä s t r a
H a n (206 f. Kr.—25 e. Kr.) o. Ö s t r a H a n
(25—220 c. Kr.).
H a n d ö l , lappkapell o. industrisamhälle i s.v.
Jämtland, Åre kommun, vid H a n d ö l s å n ,
som bildar flera fall, H a n d ö l s f o r s a r n a .
245 inv. (1947). Tälj stensbrott.
H a n e , den del på låset till särsk. äldre
handeldvapen, vilken genom sitt anslag förorsakar skottets avfyrande.
H a n e b o , kommun i s. Hälsingland, Gävleb. 1.
(past.adr. Kilafors); Hanebo landsf.distr.. Bollnäs doms. 4,086 inv. (1947).
H a n e g ä l l (till hane, tupp, o. gala), egentl.
tuppens morgongalande, daggryningen.
H a n e k i n d s h ä r a d , Östergötl. 1., omfattar 6
kommuner: Vist, Landeryd, Skeda, Slaka, Kärna,
Kaga. 7,475 inv. (1947). Linköpings domsaga.
H a n f o t , fastsättning av ett rep med tvenne
grenar, varigenom t. ex. två fartyg kunna bogseras i bredd.
H ä n g (ty. »sluttning»), vindhinder, där kraftiga uppvindar bildas, utnyttjas inom segelflygning.
H a n g a i b e r g e n , dets. som Changaibergen.
H a n g ' a r e , grov stropp, som lagts om toppen
på en mast o. i vilken tackel fästes för lyftande
av tyngder.
H a n g a ' r f a r t y g , flygplanfartyg (se d. o.).
Hang-chou, huvudstad i prov. Chekiang,
ö. Kina, s.v. om Shanghai, vid s. ändan av Kej-
Hangelösa
— 6>6i —
sarkanalen. 537,000 inv. (1936). Betyd, handel
o. industri (siden, guldbrokad).
H a n g e l ö s a , kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Källby); Kinnefjärdings
landsf.distr., Kinnefjärdings, Kinne o. Kållands
doms. 636 inv. (1947).
H a n g v a r , kommun på n. Gotland, Gotl. 1.;
Slite landsf.distr., Gotlands doms. 742 inv.
(1947).
H a n g ö , fi. II a n k o, stad i s.v. Finland,
Nylands 1., vid inloppet till Finska viken. 7,466
inv. 13(1938). God hamn. Badort. Enl. fredsfördr.
av
/ a 1940 arrenderat på 30 år av Ryssland. Återtogs av finnarna 4 / 12 1941 efter ryssarnas utrymning
o. förklarades införlivat med
Finland 6 /, 2 s. å. Svårt krigshärjat. Enl. fredsfördraget 10/., 1947 förblev H. i finsk ägo.
H a n h a i (kin., »Det uttorkade havet»), vidsträckt öken- o. stenfält i inre Kina, mellan
Kinesiska randbergen i v. o. Pamir i ö. H. var
under tertiärtiden inlandshav.
H a n h a l s , kommun i n. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Kungsbacka); Kungsbacka landsf.distr., Hallands n. doms. 830 inv. (1947)H a n ' k a , V å c l a v (1791—1861), tjeckisk
bibliotekarie, skald o. språkforskare. H. påstod
sig ha upptäckt två episka dikter från 800- o.
1200-t., vilka tjeckerna länge ansågo som äkta
(Königinhof- och Gränbergerhandskrifterna, sv.
övers, 1865). Dessa fingo stort inflytande på
tjeckernas nationella pånyttfödelse. Märkligt nog
blev det den senare tjeckiska nationalstatens
skapare T. Masaryk, som (jämte J. Gebauer)
70 år efter texternas offentliggörande uppvisade,
att de voro av H. i sjuklig patriotism gjorda
förfalskningar.
H a n K a n , kin. målare, verksam vid 7oo-t:s
mitt, berömd för sina hästframställningar.
H a n k e y [ha;nn'ki], M a u r i c e, baron H.
o f T h e C h a r t (1939), f. 1877, eng. diplomat,
som alltsed. fredskonferensen i Versailles 1919
spelat en betyd, roll i britt, imperiets utrikes- o.
försvarspolitik. Medl. av krigskabinettet 1939
—40. Utg. Government control in war (1945).
H a n - K i a n g , biflod fr. v. till Yang-tsl-kiang,
mell. Kina. 1,500 km. Viktig trafikled.
H a n k i n [heeng'kin], G e o r g e S : t J o h n
(1869—1909), eng. författare o. teaterkritiker,
skrev halvt allvarliga komedier med originella
uppslag o. ledig dialog (The return of ihe prodigal,
1905, m. fl.).
H a n k och stör (fsv. hanker), uttryck i äldre
lagspråk, liktydigt med hägnad.
Han-kou, stad i ö. Kina, prov. Hupei, vid
Han-kiangs inflöde i Yang-tsl-kiang. 778,000
inv. (1931). Medelpunkt för tehandeln. Sideno. bomullsindustri. Tills, med de närliggande
Han-yang o. Wu-chang bildar H. stadskomplexet W u - h a n med över 1.5 mill. inv.
H a n k ö , ö i yttre delen av Oslofjorden, Norge,
med en mycket besökt badort.
Han-lin, den högsta, lärda akademien i det
kejserl. Kina. H. har anor från 700-t.
von H a n n , J u l i u s (1839—1921), österrik,
meteorolog, prof. i Wien 1873—97 o. 1900—10
samt i Graz 1897—1900. Klimatforskare, 1885—
1921 red. för Meteor ologische Zeitschrijt.
H a n n a . i. Samuels moder (1 Sam. 1). — 2.
En profetissa, som prisade Gud för löftenas uppfyllelse i Jesu ankomst (Duk. 2: 36).
H a n n a s , kommun i s.ö. Skåne, Kristianst. 1.
(past.adr. Hammenhög); I,öderups landsf.distr.,
Ingelstads o. Järrestads doms. 342 inv. (1947).
H a n n ' a s , överstepräst i Jerusalem år 6—15
e.Kr. Svärfader till Kaifas, omtalad i Jesu
lidandes historia (Joh. 18: 13, 24).
H a n n ' i b a l , d. 183 f.Kr., kartagisk fältherre
o. statsman, son till Hamilcar Barcas; gjorde
under andra puniska kriget (220—201 f.Kr.)
den ryktbara övergången över Alperna (218
Hanok
f.Kr.), besegrade romarna bl. a. vid Cannae
(216 f.Kr.) o. söndrade det i tal. statsförbundet
men besegrades 202 f. Kr. vid Zama i Spanien,
varpå Kartago tvangs till hård fred. H. blev
därefter ledare för ett stort demokratiskt reformarbete i Kartago men drevs efter några år
i landsflykt; för att undgå utlämning till Rom
begick H. självmord. H. är en av antikens märkligaste gestalter o. en av krigshistoriens största.
Hannibaislejden, benämning på den fejd
mellan Norge (Danmark) o. Sverige 1643—45,
som från norsk sida leddes av ståthållaren
Hannibal Sehested.
H a n n i k a i n e n , 11 m a r i, f. 1892, finl. pianist o. tonsättare, har uppträtt i o. utom Finland samt tonsatt folkoperan Skördefesten.
sånger o. pianostycken. Har äv. konserterat
tills. m. sina bröder, violoncellisten T a u n o H.
(f. 1896), dirigent för Helsingfors' stadsorkester
sed. 1942, o. violonisten A r v o H. (1897—I94 2 )H a n n o . 1. Kartagisk sjöfarare i 5:e årh.
f. Kr., över vilkens upptäcktsfärd längs Afrikas
västkust (trol. till Kamerun) en beskrivning på
grek. finnes bevarad. — 2. Kartagisk fältherre o. statsman, motståndare till Hamilcar
Barcas; anses ha tillhört fredspartiet i Kartago.
H a n n o n g [anå"*'], berömd keramikerfamilj
i Elsass. C h a r l e s F r a n c o i s (1669—1739)
grundade 1721 fajans- o. porslinsfabriken i
Strassburg samt senare en i Hagenau (i Elsass).
Sonen P a u l A n t o i n e (1700—60) utvecklade Strassburgfajanserna till deras högsta fulländning o. grundade senare fabriken i Frankenthal, där J o s e p h A d a m (1734—efter 1800),
son till P. A. H., fortsatte verksamheten.
H a n n o v e r [hanå'f-]. 1. F. d. preussisk provins i n.v. Tyskland, vid Nordsjön, kring nedre
Weser o. Ems, sed. 1946 del av delstaten Niedersachsen i britt, zonen. 38,639 kvkm, 3.5 mill.
inv. (1939). H., som urspr. tillhörde Braunschweig, blev genom riksdeln. 1569 självständigt
o. 1692 kurfurstendöme. Med II. införlivades i
början av 1700-t. de luneburgska länderna och
de Sverige sedan 1648 tillhöriga hertigdömena
Bremen o. Verden. Förenat i personalunion med
Storbritannien frän 1714 uppgick H. 1807 i
konungariket Wcstfalen men blev konungarike
1815. Skilt från Storbritannien 1837 blev H.,
som 1866 stod på Österrikes sida, s. å. införlivat
med Preussen. — 2. Huvudstad i H. 1, vid fl.
Lxine. 355,000 inv. (1946). E t t stort antal medeltida o. renässansbyggnadcr förstördes under
Andra världskr., ss. radhuset (1400- o. 1500-t.)
o. Deibnitzhaus (1652). Kulturellt centrum (teknisk högskola, vctcrinärhögskola m. m.). Viktig
järnvägsknut. Industri (textil-, maskin-, järno. gummiindustri). Utanför H. f, d. kungl.
slottet Herrenhauseu från 1600-talet.
H a n n o v e r , E m i l (1864—1923), dansk
konsthistoriker, direktör för Kunstindustrimuseet 1906 o. för Hirschsprungska museet i
Köpenhamn 1912. Bl. arb. Keramisk Haandbog
(1919—24).
H a n n o v e r s k a alliansen [hanå'f-], ett förbund 1725 mellan England, Frankrike o.
Preussen, senare äv. Holland (1726) o. Sverige
(1727), ingånget som en motvikt mot den s. å.
avslutade »wienska alliansen» mellan Österrike
o. Spanien; till den senare övergick 1726
Preussen. Sveriges anslutning betingades av
a t t äv. Ryssland 1726 biträdde wienska alliansen. H. anses upplöst 1731.
H a n n ä s , kommun i n.ö. Småland, Kalrn. 1.
(past.adr. Solvesta); Ukna landsf.distr., Tjusts
doms. 1,141 inv. (1947).
H a n o i , huvudstad i Tonking o. hela Franska
Indo-Kina, vid fl. Son-Koi. 135,000 inv. (1940).
Europeiskt byggd. Betyd, handel o. industri.
Universitet.
H a n o k el. H e n o k (E n o k), enl. 1 Mos.
Hanotaux
- 662 —
4: 17 son till Kain, skildras som en from
man, vilken blev levande upptagen till himlen. H. skildras äv. i den apokryfiska Henoksboken.
H a n o t a u x [anåtå'], G a b r i e l (1853—1944),
fransk statsman o. historiker; befäste som utrikesminister (1894—95, 1896—98) alliansen
med Ryssland, sökte dock tillika samförstånd
med Tyskland men motarbetade Englands maktutvidgning i Afrika. Lysande historisk skriftställare. Har bl. a. utgivit Histoire de Rickelieu
(1897 ff.), Histoire de la France contemporaine
1771—92 (4 bd, 1903—08) samt Histoire illustrée
de la guerre de 1914 (17 bd, 1915—26). Led. av
Fr. akad 1897.
Hanover [h£enn'åv"], stad i New Hampshire,
För. Stat. 2,300 inv. (1940). Universitet, grundat 1769 (1,200 stud.).
H a n r e j ' (av ty.), bedragen äkta man.
Hans,
svensk-dansk-norsk
unionskonung
(1455—1513). tidigt vald till tronföljare i
Danmark, Norge o. Sverige, tillträdde efter
faderns, Kristian I:s, död (1481) regeringen i
förstnämnda riken men utestängdes från sv.
tronen genom Sten Sture d. ä:s motstånd intill 1497, då H. under inre svensk splittring
besegrade denne vid Rotebro, varpå han kröntes. E t t 1501 utbrutet uppror gjorde H:s sv.
konungadöme i fortsättningen till allenast ett
tomt namn. H. var en dugande härskare, stödjande sig på städernas borgerskap.
H a n s a n el. H a n s e f ö r b u n d e t , sammanslutning av nordtyska städer för att skydda
handeln o. skaffa sig ensamrätt till denna.
Vid I20o-t:s början tog Ltibeck ledningen
över redan befintliga liknande organisationer.
H. slog under sig större delen av sjöhandeln
på Nordeuropa men förlorade på 1500-t. småningom sin makt, som helt upphörde under
Trettioåriga kriget. Den sista hansedagen hölls
i Lubeck 1630. Denna stad samt Hamburg o.
Bremen övertogo då förbundets återstående
affärer (främst ett kontor i Antwerpen, vilket
slutligen stängdes 1863). — H. har utövat
stort inflytande på civilisationen i Norden genom avskaffande av det förut blomstrande sjöröveriet, införande av nyttiga hantverk m. m.
Viktiga stödjepunkter för Hansan voro i Skandinavien Bergen, Visby o. tidvis Sthlm. Ordet
hansa betydde urspr. 'väpnad skara'.
H a n s e a ' t , medlem av Hansan. Adj.: h a n s e a't i s k.
H a n s e n , C h r i s t i a n F r e d e r i k (1756
—1845), dansk arkitekt, empirestilens främste
företrädare i Danmark. Bl. arb. Christiansborg, Domhuset o. Vor Frue Kirke i Köpenhamn.
H a n s e n , P e t e r A n d r e a s (1795—1874).
dansk astronom o. geodet, utarbetade en sinnrik metod för beräkning av planetbanor.
H a n s e n , C o n s t a n t i n (1804—80), dansk
målare, utförde bl. a. målningar med klassiska
motiv i Köpenhamns univ. Porträtt, bl. a. av
systern Alvilde (Nat.mus.).
H a n s e n , J e n s A n d e r s e n (1806—77),
dansk politiker; hantverkare, folketingsman
1848—77, uppträdde mot storgodsägarna o.
ämbetsmännen.
H a n s e n , T h e o f i l u s (1813—91), dansk
arkitekt, verkade i Aten o. senare i Wien, där
han bl. a. uppförde Parlamentshuset.
H a n s e n , W i l h e l m (1821—1904), dansk
musikförläggare, grundade 1857 i Köpenhamn
ett musikförlag, num. det största i Norden med
filialer i Leipzig, Sthlm, Göteborg, Malmö, Oslo
o. Bergen.
Hansen,
Emil
Christian
(1842—
1909), dansk botanist, föreståndare för Carlsberglaboratoriets fysiologiska avdelning. Utg.
viktiga arb. över jästsvampar o. bakterier;
omskapade bryggeriindustrien.
Hansson
H a n s e n , V i l h e l m (1862—1929), civilingenjör, generaldir. för Vattenfallsstyrelsen
1916—27.
H a n s e n , P e t e r (1868—1928), dansk målare. Danska hembilder o. ital. folklivsmotiv.
H a n s e n , O l a f (1870—1932), dansk författare. Bl. diktsaml. Fra Lövspring til Lövfald (1918), bl. dramer / Rungsted Kro (1914).
Har av. förf. arb. om modern isl. diktning.
H a n s e n , M a x , f. 1897, dansk operett- o.
filmskådespelare. H. har äv. i Sverige blivit
populär genom sin kuplettkonst.
Hansen-Jaeobsen,
Niels
(1861—1941),
dansk bildhuggare. Bl. arb. Modersmålet (1902,
i granit) o. porträttbyster av Aakjcer o. Johannes
V. Jensen. Äv. keramiker.
Hans'lick, E d u a r d (1825—1904). österrik, musikskriftställare, 1861—95 prof. i Wien,
ansedd kritiker, motståndare till R. Wagners
musik. XJtg. 1854 Votn Musikalisch-Schönen.
H a n s och Greta (ty. H ä n s e l u n d G r e t e l ) , sagoopera av E. Humperdinck till libretto
av A. Wette; uppförd i Sthlm i:a ggn 1895.
H a n s o n , t ä r s , f. 2«/7
1886, skådespelare.
Har
uppträtt på Intima teatern
(1913—20) o. Dram. teatern
(1921—25 samt sed 1928).
m. fl. teatrar. En av den sv.
scenens främsta karaktärsskådespelare. Äv. filmskådespelare, spec. under stumfilmstiden. G. m. K a r i n
M o l a n d e r (1922). (Se
bild.)
H a n s o n [h8enn's°n], H o w a r d, f. 1896, amerik. tonsättare av svensk
börd, sed. 1924 chef för Eastman School of Music. H., som bl. a. skrivit The nordic Symphony,
operan Merry mount (1933) samt musiken till
festspelet vid Nya Sverige-jubileet 1938, erhöll
1944 Pulitzerpriset för sin symfoni n:r 4.
Hansson,
O 1 a (1860—1925), författare
av skånsk börd. Ungdomsverken Dikter (1884),
Notturno (1885)
o.
novellsaml.
Sensitiva
amorösa (1887) röja nervös känslighet o. den
dragniug till en naturvetenskapligt färgad
mystik, som senare framträdde allt tydligare i hans
alstring. Bl. senare arb.
de Nietzscheinspirerade Ung
Ofegs visor (1892), den självbiografiska romanen Resan
hem (1895) o. essäsamlingarna Tolke og Seere (1893)
o. Kåserier i mystik (1897).
Från 1889 levde H. utomlands, tidvis andligen nedbruten. 1943 utgav Hj. Gullberg ett urval av H:s dikter.
H a n s s o n , N i l s (1867—1945), jordbruksekonom, lärare vid Hvilans lantmanna- o. folkhögskola 1893—1907, förest, för husdjursavd.
vid Centralanstalten för jordbruksförsök 1907
—32 (fr. 1914 m. titeln professor). Arbetade
framgångsrikt för en ökad mjölkproduktion.
Preses i Lantbruksakad. 1935—37. Fil. hed.dr
1918. Utg. 1941 sina memoarer: Sextio är i
lantbrukets tjänst.
1. H a n s s o n , S i g f r i d (1884—1939). tidningsman o. politiker. Startade 1903 jämte sin
broder P. A. Hansson den socialdemokrat, ungdomsrörelsen, 1920 red. för Landsorganisationnens tidskr. Fackföreningsrörelsen. Utgav bl. a.
Bidrag till den svenska fackföreningsrörelsens
historia (3 bd, 1920—22). Led. av FK 1919—
37 o. generaldir. o. chef för Socialstyrelsen 1937.
Fil. hed.dr 1936 (Sthlm).
2 . H a n s s o n , P e r A l b i n (1885—1946),
Hansteen
— 663 —
broder till S. H., socialdem.
politiker, tidningsman, red.
för Socialdem. ungdomsförtas tidskrift Fram 1905
—09, medarb. i Socialdemokraten 1910, huvudred. 1917
—24. Från 1926 polit. medarb. i Ny Tid. Han invaldes
i AK 1918 o. var försvarsminister i Brantingministären mars—okt. 1920, okt.
1921—april 1923, okt. 1924
—jan. 1925 samt kvarstod i
ministären Sandler till juni 1926. Nedrustningsbeslutet vid 1925 års riksdag var till stor del
H:s verk. H:s uppfattning i försvarsfrågan modifierades undan för undan. Vid Brantings
död 1925 blev H. socialdem. partiordf. Efter
valsegern sept. 1932 bildade H. en rent socialdem. regering, som främst ägnade sig åt att
övervinna den ekon. krisen o. i detta syfte
1933 ingick en överenskommelse med bondeförbundet i avsikt att höja priset på jordbruksprodukter o. minska arbetslösheten (»Kohandeln»). Regeringen avgick juni 1936, då den ej
annat än på vissa villkor ville acceptera särskilda utskottets vid riksdagen förslag till ökad
försvarsorganisation, men H. bildade efter valsegern på hösten ny regering, i vilken ingingo 4
repr. för bondeförb. Efter utbrottet av Finskryska kriget senhösten 1939 ombildade H. sin
ministär till en samlingsregering (13 dec.) med
repr. äv. för högern o. folkpartiet, vilken han
först efter Andra världskris slut i Europa upplöste o. ersatte med en rent socialdemokratisk
(31 juli 1945)- H. var 1929—32 o. 1936 riksgäldsfull mäktig.
H a n s t e e n , C h r i s t o p h e r (1784—1873),
norsk astronom o. fysiker, 1816—61 prof. i
Kristiania, 1833 chef för astronom, observatoriet
i Kristiania, med vilket på hans framställn. förenades äv. ett magnetiskt observatorium. H.
utförde betydelsefulla jordmagnetiska mätningar
o. kartläggningar.
H a n s ' w u r s t [-vorst], komisk tysk teaterfigur.
Förekom från omkr. 1520 o. blev under 1600-t.
en stående figur i det lägre tyska folkdramat.
Först genom J. C. Gottsched (1740-t.) fördrevs
H. från de bättre tyska skådebanorna. Jfr
Harlekin.
H a n ' t e l , ty., redskap för träning av armmusklerna; består av två med handtag förenade
metallkulor.
H a n t s [haents], annat namn på Hampshire.
Hantverksförening,
sammanslutning
av
hantverksidkare för gemensamma angelägenheter o. allm. yrkesintressen.
H a n t v e r k s i n s t i t u t , S t a t e n s , i Sthlm, yrkesutbildningsanstalt för mästare inom hantverket. Invigt 1922. Tillhör Sveriges
hantverksorganisation. Instruktion av 1 ; / 6 1940 med
ändr.
H a n t v e r k s l å n e f o n d , S t a t e n s , inrättades
1936, med uppgift a t t bereda hantverkare o.
småindustri maskinanskaffnings- o. förlagslån.
Hantverksskolor, lägre tekniska yrkesskolor.
H a n t v e r k s ä m b e t e kallades under skråtiden
sammanslutningen av de mästare, som inom
en stad utövade samma yrke.
Han t v Mansijsk, nationellt område i förvaltningsområdet Tiumen, RSFSR. 558,100
kvkm. Huvudstad: Hanty-Mansijsk.
H a n - y a n g , stad i ö. Kina, prov. Hupei, vid
fl. Han-kiang. 160,000 inv. (1931)- Järnverk o.
vapenfabrik. Jfr Han-kou.
H a n ö , liten ö vid kusten av s.v. Blekinge.
S. om H. H a n ö b u k t e n på Skånes ö. kust.
H a p a g , förkortning för Hamburg-A tnerikaniscke Paketfahrt-Aktiengesellschaft.
Jfr Hamburg-Amerikalinjen.
Harang
Haparanda
(försv. av
fi.
Haaparanta,
»aspstranden»,
som var finska namnet på Haparanda by, av vilken staden fått
sitt namn), stad i n. Västerbotten,
Norrb. 1., på h. stranden av Torne
älv, nära dess mynning. 2,937 inv.
(1947). Torneå domsaga; Haparanda landsf.distr. Högre allm. läroverk, småskoleseminarium. Länslasarett. S. om staden
går en bro, som förbinder de svenska o. finska
järnvägsnäten. H. är med en landsvägsbro
förbundet med Torneå. Stadsrättigheter 1842.
Eget kyrkobokf.distr. 1928. Stadsvapen, se bild.
H a p a x a n t ' (av grek. ha'pax, en gång, o.
antéi'n, blomma), beteckning för växter, som
blomma o. sätta frukt endast en gång för a t t
därefter dö. Hit höra ettåriga, tvååriga o. en del
fleråriga örter men äv. träd (ex. vissa palmer).
Ha'psal, estn. H a a p s a 1 u, hamnstad i
Estland, SSSR, vid Östersjön. 4,800 inv. (1938).
Badort. Upplåts till rysk militärbas nov. 1939.
Hade tidigare ett svenskt gymnasium. Ockuperades av tyskarna 1941—44.
H a p t e ' r e r (av grek. hap'tein, vidfästa), tappel. skivformade organ, stundom i form av
enkla hårbildningar, med vilkas hjälp växter
kunna fästa sig vid föremål. Förekomma bl. a.
hos alger o. lavar, på luftrötterna hos murgröna,
på klängena hos en del vildvinsarter.
Haqui'nius, A l g o t , f. »°/7 1886, tonsättare
o. pianist. Har komponerat orkestersviter, kammarmusik, piano- o. violinstycken m. m.
h a r , icke officiell förkortning för hektar. Jfr ha.
H å r a , T a k a s h i (1856—1921), jap. diplomat o. politiker, ledare för det konservativa
Seiyukaipartiet,
konseljpresident
1918—21.
Genomförde med kraft o. skicklighet den jap.
politikens anpassning till fredsförh. Mördad.
H a r a k e r , kommun i ö. Västmanland, Västmani. 1. (past.adr. Skultuna); Ramnäs landsf.distr., Västmanl. mell. doms. 883 inv. (1947).
H a r a k i ' r i , jap., »uppristad buk», i Japan
ett sätt att begå självmord genom att efter
bestämda regler upprista buken. Har varit sed
hos krigare o. adelsmän, som därigenom ville
upprätta sin ära, undgå skymf o. dyl. Förekommer äv. i vår tid. Harakiri är för japanen
ett sakramentalt försoningsoffer, som för honom
in i gudarnas ängder.
H a r a l d , norska konungar.
1.
Harald
H å r f a g e r , d. 933, besegrade i slaget vid
Hafsfjord 872 de sista småkonungarna o. förenade därmed Norge till ett rike; uppbyggde en
stark kunglig förvaltning. Några år före sin död
delade H. Norge mellan sina söner med en av
dem, Erik, som överkonung. — 2. H a r a l d
H å r d r å d e, konung 1046—66; halvbroder
till Olof den helige; grundlade Oslo; skald.
Sitt tillnamn erhöll H. på grund av sin stränghet mot kyrkan. Stupade på ett härnadståg
mot Harald Godwinsson i England.
H a r a l d , norsk prins, f. 1937, ende son till
kronprins Olav o. kronprinsessan Martha.
Harald Blåtand, dansk konung omkr. 940—
omkr. 985. H:s makt sträckte sig tidvis över
delar av Nordtyskland o. hela Norge. Danmarks förste kristne konung.
H a r a l d Godwinsson, eng. konung 1066, slog
Harald Hårdråde vid Stamford Bridge (sept.
1066), stupade i okt. s. å. i slaget vid Hastings
mot Vilhelm Erövraren.
H a r a l d Hildetand, dansk sagokonung, stupade på Bråvallahed. Jfr Fylking.
H a r a ' n , nuv. C h a r r a'n, stad i det forna
Mesopotamien, en av huvudorterna för den
babyl. måndyrkan. Enl. 1 Mos. 11: 31 m. fl.
Abrahams hemort.
H a r a n g ' (fr. harangue, it. aringa, av aringo,
rännarbana, talarplats), högtidligt tal; lång
Harar
— 664 —
ramsa, ordsvall. — H a r a n g e'r a, hålla tal;
i ett tal vända sig till el. uttala sig om någon.
H a r a r , Lepo'ridae, en familj hardjur med
dubbla framtänder i överkäken, långsträckt
kropp med länga bakben,
stora öron o. ögon, tjocka,
mycket rörliga, djupt kluvna läppar o. ullig päls.
Förekomma num. över hela
världen utom på Madagaskar. Det till hararna hörand e h a r s l ä k t e t (Le'pus)
omfattar i Sverige num. två
arter, näml. den n o r d i s k a
(L. Wtnidus), som är ovan gråbrun, om vintern
helvit (se bild), o. den t y s k a haren (L. europae'us), hela året gulbrun ovan. Den senare
har införts i Sverige. Jagas ivrigt. Jfr Kaniner.
Harg
2 . von H a r d e n b e r g , F r i e d r i c h L e o p o l d (1772—1801), tysk författare under författarnamnet N o v a 1 i s,
en av ledarna för den äldre
romantiska skolan. I II :s
stora ofullbordade medeltidsroman
Heinrich
von
Ofterdingen (utkom 1802)
förhärligas poesien, o. »Die
blaue Blume» (den blåa
blomman), som där förekommer, blev romantikens sinnebild. Sin dödslängtan gav
H. ett gripande uttryck i
Hymnen an die Nacht (1802).
Hardie [ha'di], J a m e s K e i r (1856—
1915}, eng. politiker, grundade 1893 Independent Labour Party, ledare för arbetarpartiets
parlamentsgrupp i underhuset.
Harding [ha'ding], W a r r e n G a m a l i e l
(1865—1923), För. Stat:s president 1921—23.
H. tillhörde det republikanska partiet.
1. Hardinge [ha'ding], H e n r y , viscount
H. of L a b o r e (1785—1856), eng. general
o. politiker, utmärkte sig i krigen mot Napoleon, särsk. i Portugal 1808—15. Som vicekonung av Indien 1844—48 kuvade H. första
sikhupproret. Britt, arméns överbefälh. 1852
o. fältmarskalk 1855.
2. H a r d i n g e , C h a r l e s , baron H. of
P e n s h u i s t (1858—1944), sonson till H. H.,
eng. statsman, Edvard VII:s intime vän, bidrog till uppgörelsen emellan England o. Ryssland 1907; vicekonung i Indien 1910—16.
H a r d j u r , Lagomor'pha, över hela världen utom
Madagaskar förekommande gnagare, utmärkta
av dubbla framtänder. Hit höra pipharar, harar.
H a r d o u i n - M a n s a r t , J u 1 e s, dens. som
Jules Mansart.
Hardy [ardi'], A l e x a n d r e (omkr. 1570
—1631), fransk skådespelsförfattare, beredde
vägen för det klassiska franska dramat.
Hardy [ha'di], T h o m a s (1840—1928), eng.
författare, den eng. naturalismens främste
representant; vann sin första stora framgång med
romanen Far from the madding crowd (1874; Fjärran
från vimlets yra, 1921), som
följdes av bl. a. T ess of the
d'Urbervilles (1891; Tess av
släkten d'Urberville, 1900)
o. Jude the obscure (1895;
Jude Fawley, 1900). Från
1895 ägnade sig H. huvudsakl. åt dramatiskt (The
Dynasts, I — I I I , 1903—08)
o. lyriskt författarskap (Collected poems. iqig).
H a r ' b i n el. C h a r b i n, stad i n. Mandsjuriet.
662,000 inv. (1940; en obetydl. by 1900). Viktig
handels- o. industristad samt järnvägsknutpunkt.
H a r b o , kommun i n.ö. Västmanland, Västmani. 1. (past.adr. Harbonäs); Våla landsf.distr., Västmanl. ö. doms. 1,359 > nv - (19A7)H a r d a n g ' e r , landskap i s.v. Norge, Hordaland fylke, känt för sin naturskönhet. Vid
Alsand i H. upptäcktes 1940 hällmålningar från
Nordeuropas bronsålder.
H a r d a n g e r f jord, fjord i s.v. Norge. Yttre
delen kallas Bömmelfjord, de inre armarna Eidfjord o. Sörfjord. Största djup 800 m.
Hardangersöm, norskt genombrutet vitbroderi med rätlinigt mönster.
H a r d a n g ervidda, fjällplatå mellan Telemarken, Numedalen, Hallingdalen o. Hardanger, Norge. Medelhöjd 1,250 m ö. h. 90—
100 km i längd o. bredd.
Hard-boiled [had båjld], eng., »hårdkokt»,
beteckning på den moderna amerikanska
litteratur, som utmärker sig för en skenbart
känslolös skildringskonst. Föregångsman har
E. Hemmingway varit. Översättes ibland med
•kallhamrad».
Hardeberga, kommun i v. Skåne. Malmöh. 1.;
(past.adr. Södra Sandby); IYunds landsf.distr.,
Torna o. Bara doms. 498 inv. (1947). Sandstensbrott.
H a r d e k n u t , dansk konung 1035—42, tillika
konung av England 1040—42.
H a r d e m o , kommun i mell. Närke, Örebro 1.;
Grimstens landsf.distr., Västernärkes doms.
1,215 iuv. (1947).
H a r d e m o h ä r a d , Örebro 1., omfattar 3 kommuner: Kräcklinge o. Hardemo. 1,872 inv.
(1947). Västernärkes domsaga.
Har'den,
Maximilian
(1861—1927),
tysk-jud. polit. skriftställare, utg. av tidskriften
Zukunft, en av de mest framträdande agitatorerna mot den kejserliga regimen i Tyskland.
Hardykoppling [ha'di-], elastisk, något ledH. intog eljest en politiskt synnerl. vacklande bar axclkoppling, som liknar skivkoppling.
hållning. Bl. arb. Köpte (1912—13; Gestalter, 3
H a ' r e m (arab. haram, det förbjudna), i
dir, 1917 ff.), en samling polit. samtidsporträtt. muhammedanska hus kvinnoavdelningen, dit
H ä r d e n [ha'dn], sir A r t h u r (1865—1940), ingen främmande man äger tillträde. Äv.
eng. kemist, prof. vid univ. i London. Erhöll 1929 samtliga kvinnor i ett harem.
hälften av nobelpriset i kemi för undersökn. över
H a r e s t a d , kommun i s. Bohuslän, Göteb. 1.;
sockerarternas jäsning o. därvid verksamma Kungälvs landsf.distr., Inlands doms. 491 inv.
enzym. Jfr E. Buchner o. H. v. Euler-Chelpin. (1947).
Harfleur [arflö'r], stad in.v. Frankrike, dep.
r . von H a r ' d e n b e r g , K a r l A u g u s t (175°
Seine-Inférieure, på h. stranden av Seines myn—1822), furste, från 1804
ningsvik, snett emot H o n f l e u r .
Omkr.
preuss. utrikesminister o. re5,000 inv. — H. var under medeltiden den
geringschef (»statskansler»),
viktigaste hamnen vid Seines utlopp men översökte före Napoleons anflyglades senare av I<e Havre.
grepp 1806 med dennes
hjälp utvidga Preussens omHarg el. h o r g, fornnord. offeraltare av sten.
råde o. förberedde därefter
H a r g . 1. Kommun i n.ö. Uppland, Sthlms 1.;
under skenbar sämja med
Frösåkers
landsf.distr., N. Roslags doms. 1,708
Frankrike genom sin diploinv. (1947)- — 2. Egendom o. bruk i H. 1.
mati befrielseverket 1813.
Bruket
anlades
1668. Huvudbyggn. återuppförVän av liberala inrikesdes efter ryssarnas härjningar I ? I Q . Fideikomreformer.
miss, sed. 1873 tillh. ätten Beek-Friis. — 3. Bom-
Harginst
— 665 —
ullsspinneri o. vävcri i Helgona kommun, Södermani. 1., nära Nyköping. — N. G. Wollin, Industrierna vid Hargs ström under fyra sekler (1943).
H a r g i n s t , art av växtsläktet Sarothamnus.
H a r g r e a v e s [ha'grivs], J a m e s (17*9 —
1803), eng. föregångsman inom textilindustrien,
uppfann en spinnmaskin o. anlade i Nottingham spinnerier, vilka flera gånger stormades
0. delvis förstördes av hantverkare, som sågo
sin existens hotad av uppfinningen.
Haricots verts [arikå'vä'r], fr., turska bönor.
H a r j a g e r s h ä r a d , Malmön. 1-, omfattar 15
kommuner: V. Sallerup, Remmarlöv, Örtofta,
Lilla Harrie, Virke, Stora Harrie, Dagstorp,
Södervidinge, Kävlinge köping, Hög, V. Karaby, Saxtorp, Hofterup, Barsebäck, Löddeköpinge. 11,535 inv. (1947). Rönnebergs, Onsjö o.
Harjagers domsaga.
Harjagers k o n t r a k t , Lunds stift, Malmön. 1.,
omfattar 20 församl. Kontraktsprostens adr.:
Eslöv.
H a r k a , å 1 h a r k a, fiskredskap med piggar,
ordnade i kamform vid en stång.
H a r ' k o v (av. C h a r k o v o . K h a r k o v ) .
1. Förvaltningsområde i sovjetrepubliken Ukraina, Ryssland, vid Donets. 32,500 kvkm, 2.9 mill.
inv. (1939). Åkerbruk, boskapsskötsel, trädgårdsodling; fyndigheter av järn, krita, stenkol
m. ra. — 2. Huvudstad i H. I. 833,000 inv.
(1939). Flera universitet o. högskolor. Handelscentrum för Donetsområdet. Betyd,
maskinindustri. Intogs av tyskarna 2 5 / l 0 1941- 12
maj 1942 igångsatte ryssarna (Timosjenko) en
offensiv mot H. Tyskarna (v. Bock) gingo 21 maj
till motanfall o. hade i juni, efter ett våldsamt
pansarslag, drivit tillbaka ryssarna till deras gamla linjer. Staden var 16 febr.—15 mars 1943
i ryssarnas händer samt återtogs definitivt 23 aug. s. å.
Svårt krigshärjad.
Harkrankar,
Tipu'lidae,
en familj tvåvingar, i allm.
stora, mycket långbenta former. Deras larver äro masklika, utan avsatt huvud.
I,eva i multnande trä, fuktig jord o. dyl. Mest känt är
släktet Tipula med omkr. 40
arter. (Se bild.)
H a r k å l , art av örtsläktet Lapsana.
H a r ' l e k i n (it. arlecchino), en av huvudrollerna i det ital. improviserade maskspelet
(commedia dell' arte). Motsvarigheter äro tyskarnas »Hanswurst» o. fransmännens »Crispin».
H a r l e m , stadsdel i New York, huvudsakligen
bebodd av negrer. Jfr Haarlem.
von Har'less, A d o l f (1806—79), tysk
teolog, en av i8oo-t:s mest betyd, kyrkomän, kraftigt hävdande lutherdomens egenart.
Huvudarb.: Christliche Ethik (1842; Kristlig
etik, 1862).
H a ' r l i n g e n , hamnstad i Nederländerna,
prov. Friesland. 10,000 inv. (1943)- Skeppsbyggeri, sillfiske.
H a r l ä p p , medfödd, ärftligt betingad missbildning, bestående i att överläppen är kluven.
Oftast ensidig men kan äv. vara dubbelsidig.
Klyvningen kan dessutom fortsätta över på
överkäkens tandutskott o. äv. vidare på hårda
o. mjuka gommen. Försvårar sugningen för
barnet vid bröstet; är gommen dessutom kluven,
uppstå talfel. Operativ behandling.
Harlösa, kommun i mell. Skåne, Malmöh.
1.; Hörby landsf.distr., Frosta o. Eslövs doms.
1,312 inv. (1947)H a r m a g e ' d o n el. »Megiddos berg», enl. Uppb.
16: 14 o. 16 skådeplatsen för den avgörande
striden »på Guds, den Allsmäktiges, stora dag».
H a r m a t t a ' n , en het o. torr östanvind, som
tidvis blåser på n. Afrikas v. kust.
Harmångersån
H a r m o ' d i o s o. A r i st o g e i't o n, två attiska
adelsman, som 514 f.Kr.
mördade envåldshärskaren Hipparkos o. därför
betraktades som frihetshjältar. Deras
statyer
(urspr. av Antenor, senare av Kritios o. Nesiotes) restes på torget i
Aten. Bronskopia, se bild.
H a r m o n i ' (grek. harmoni'a, av
harmo'zein,
passa ihop), samstämmighet, jämvikt. — Mus.
I forngrek. musik dets.
som tonskala; num. tonernas samklang (ackord).
H a r m o ' n i a , i grek.
myt. dotter av Åres o.
Afrodite, maka till Kadmos, som vid bröllopet
gav henne ett av Hefaistos förfärdigat, olycksbringande halsband.
Harmoniekonomerna,
»den
harmoniska
skolan», en nationalekonomisk riktning under
1830-t. till 1850-t., med Carey o. Bastiat som
främsta förespråkare.
H. utvecklade den
klassiska ekonomiska liberalismen till överdriven optimism. Huvudtesen var, att skilda
ekonom, intressen i grunden harmonierade.
Harmonie'ra
(grek.
harmo'zein), stämma
överens, passa ihop.
H a r m o ' n i k a (av grek. harmoniko's, samstämd), namn på flera slags musikinstrument:
m u n h a r m o n i k a (munspel) anblåses med
munnen, varvid metalltungor bringas att vibrera; d r a g h a r m o n i k a (dragspel, handklaver) har klaviatur, handblåsbälg o. likaledes
metalltungor, som genom bälgens utdragning o.
sammanpressning försättas i vibration. G l a s h a r m o n i k a , olika stämda glasklockor, som
vid strykning med ett finger alstra ljud; num.
är glasharmonikan en leksak av glasstavar,
vilka anslås med en hammare.
H a r m o n i l ä r a , läran om ackord, deras förbindelser o. ackordfrämmande toner.
H a r m o ' n i s k analys, beräkning av det matematiska uttrycket för en periodisk rörelse, t. ex.
en svängningsrörclsc, i form av en summa av
sinusfunktioner (med tiden som oberoende
variabel). Varje sådan term, sinusfunktion,
återger en enkel svängningsrörelse ( h a r m o n i s k s v ä n g n i n g ) . Ex. E n sammansatt
ton (klang) kan uppdelas i grundton o. övertoner.
H a r m o n i s k t medelvärde, dubbla produkten
av två tal dividerad med deras summa.
H a r m o n i s ' t e r el. h a r m o n i't e r, en religiös sekt grundad i slut. av 1700-t. i Wurttemberg av bonden Georg Rapp. Harmonisterna
utvandrade 1803 till Nordamerika o. grundade,
först vid Pittsburg, num. upplösta kolonier.
H a r m o / n i u m , dets. som orgelharmonium.
H a r m s , K l a u s (1778—1855), tysk protestantisk präst från Schleswig-Holstein, mest
bekant genom sina vid reformationsfesten 1817
utgivna 95 skarpa teser mot den i kyrkan
rådande förnuftstron.
H a r m s , B e r n h a r d (1876—1939), tysk
nationalekonom, prof. i Kiel (1908), grundare
(1911) o. förest, för Institut fur Weltwirtschaft
und Seeverkehr i Kiel. Prof. i Berlin fr. 1935.
Utgav dess tidskr. Weltwirtsckaftliches Verkehr.
H a r m y n t a , art av växtsläktet Calamintha.
H a r m y n t h e t , dets. som harläpp (se d. o.).
H a r m å n g e r , kommun i n.ö. Hälsingland,
Gävleb. 1.; Gnarps landsf.distr., N. Hälsingl.
doms. 3,313 inv. (1947)H a r m å n g e r s å n , skogsälv i n. Hälsingland,
Harmöss
— 666 —
bildar avlopp för Storsjön m. fl. sjöar o. utfaller i Bottniska viken. 81 km.
H a r m ö s s , Viscaci'idae, en familj gnagare,
liknande liarar men med lång, yvig svans.
I^eva i bergstrakter i Sydamerika. Hit höra
chinchilla, harmus (Lagi'dium perua'num) o.
viscacha.
von H a r ' n a e k , A d o l f (1851 —1930), tysk
protestantisk teolog, en av samtidens mest berömda lärda, prof. i Giessen,
Marburg o. 1888—1921 i
Berlin; 1905—21 äv. generaldirektor för statsbibi. i
Berlin. Grundläggande är
hans Lehrbuch der Dogmengeschichte (3 dir, 1886—90),
som skildrar kristendomens
uppgående i den hellenistiska kulturen o. den dogmhist. utvecklingen t. o. m.
reformationen.
Ofantligt
uppseende väckte hans Das
Wesen des Christentums (1900; Kristendomens
väsen, s. å.).
H a ' r n o s k (eng. hamess, it. arnese, sp. arnes,
ty. Hamisch), under medeltiden krigarens hela
rustning av metall, senare benämning på brösto. ryggskydd av stålplåt. Avskaffades inom
sv. armén 1815.
Harpa (it. arpa). Mus. Urgammalt stränginstrument, som spelas
med båda händernas fingrar. Den
moderna s. k. dubbelpedalsharpan
har 45 el. flera strängar spända
mellan den krökta halsen o. den
sneda resonanslådan. Genom pedal kunna strängarna höjas ett
halvt el. helt tonsteg. Tonomfång:
kontra cess—fyrstrukna gess.
H a r p a , ' redskap för sortering,
h a r p n i n g , a v kornigt material,
t. ex. grus o. säd. Består av raka
stänger med lämpligt avstånd, fastsatta i ram.
H a r p a g o n [arpagån*'], huvudpersonen i Moliéres komedi »I/avare»; girigbuk.
Har'palos, Alexander den stores skattmästare, beryktad för sina förskingringar av de
stora rikedomar konungen anförtrott honom.
Harpor [ha'p°], amerik. bokförläggarfamilj,
vars bokförlagsrörelse (från 1817) i New York
blivit e n a v världens största ( H a r p e r a n d
b r o t h e r s). Jfr Hearst.
Harplinge, kommun i s. Halland, Hall. 1.;
Harplinge landsf.distr., Hallands s. doms. 2,503
inv. (i947)H a r p u n , kort med hullingar o. ofta med
sprängladdning försett spjut, som vanl. medelst
en kanon skjutes ut med vidhängande lina. Användes vid valfångst. Med linan inhalas det träffade djuret, sedan det först fått simma sig trött.
H a r p y ' a . Grek. myt. Namn på ett slags
rovfåglar med kvinnohuvud, urspr. stormgudinnor, senare ondskefulla straffgudomligheter. — Zool. Thrasae'tus harpy'a, meterlång,
vacker tofsprydd örn. Sydamerika. Fjädrarna
eftersökta prydnader.
Harr, ThymaWus thymaWus, en med sikarna
besläktad laxfisk med stor, hög ryggfena utom
fettfenan. Förekommer hos oss utefter
ö. kusten från Dalälven norrut o. i här
utmynnande vattendrag, vidare i Vänern
o. Klarälvsområdet, Vättern o. Motalaström
samt Lagan. Förträfflig sportfisk, med mycket
gott kött.
Harrar, stad i ö. Etiopien. Omkr. 25,000 inv.
Huvudstad i prov. H a r r a r (206,850 kvkm,
1.6 mill. inv.). Kaffe- o. bananplantager i omgivn,
Hart
H a r r a s s ' o v i t z , O t t o (1845—1920), tysk
bokförläggare, grundade 1872 i Leipzig ett av
världens främsta vetenskapliga bokförlag o. antikvariat.
H a r r i e , kommuner i Malmöh. 1. Jfr Lilla
Harrie o. Stora Harrie.
H a r r i e , I v a r , f. 18 / 3 1899, litteraturkritiker
med klassisk skolning o. liberal politisk inställning. Medarb. i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidn. 1926—40, i Dag. Nyh. 1940—44, därefter huvudred, för Expressen. Athenare (1927),
Tjugotalet in memoriam (1936), Poeten Horatius
(1936), Sju grekiska sagor (1939), In i fyrtiotalet
(1944). Övers, av La Fontaine, Racine o. (tills,
med Hj. Gullberg) Aristofanes. Essäer.
H a r r i m a n [hEerr'im°n], W. A v e r e 11, f.
189T, amerik. bankir, utövade som Rooscvelts
personlige delegat 1941—42 ett betyd, inflytande vid konferenser om de amerik. krigsleveranserna till England och Ryssland i enlighet
med låne- o. uthyrningslagen. Ambassadör i
Moskva 1943—46, i London mars—sept. 1946,
handelsminister sept. 1946—april 1948, därefter
ambassadör utan fast placering med uppgift a t t
studera Västeuropas ekon. återuppbyggnad.
H a r r i s [h*rr'is], sir A r t h u r, f. 1892, eng.
flygmarskalk (1941)1 högste flygmarskalk 19431942—45 chef för »Bomber Command» inom
Royal Air Forcc. Verkst. dir. i South Africa
Marine Corporation sed. 1946.
H a r r i s b u r g [h£err'isbog], huvudstad i staten
Pennsylvania, n.ö. För. Stat. 84,000 iuv. (1940).
Kol- o. järngruvor. Livlig industri.
H a r r i s o n [hserr^s^n], J o h n (1693—1776),
eng. mekaniker, konstruerade det första till
longitudbestämningar användbara uret. Uppfann äv. kompensationspendeln.
H a r r i s o n fhserr'is°n], B e n j a m i n (1833
—1901), president i För. Stat. 1889—93, republikan; var starkt tullskyddsvänlig.
H a r r o g a t e [ha?rr'åget], stad i n. England,
grevsk. Yorkshire (West-Riding). 40,000 inv.
(1931). Badort (svavel- o. järnkällor).
H a r r o w on the Hill [h8err'å° ånn ö° hill],
stad n. om London, grevsk. Middlesex. Omkr.
20,000 inv. Bekant för Englands jämte Eton
mest berömda public school, grundad 1571.
H a r s å n y i [harr's3anji], Z s o 11 (1887—1943),
ungersk författare. Romaner samt romantiserade biografier över Franz Liszt o. Galileo
Galilei (i sv. övers. 1940, Hans väg mot stjärnorna), Rubens (i sv. övers. 1942, Skönt att leva)
samt Paris i Guldäpplet (1944).
Hars'dorff, C a s p a r
F r e d e r i k (1735
—99), dansk arkitekt. H. företrädde en sträng
klassicism med ofta rent grekiska motiv. Bl.
arb.: träkolonnaden vid Amalienborgs slott
(1795) o. nuv. Landmansbanken vid Holmens
Kanal, Köpenhamn.
Harsprånget, ett av Sveriges mäktigaste
vattenfall, i Stora Lule älv, omkr. 10 km s. om
Porjus. Fallhöjd 74 m på en sträcka av c:a
4.2 km. Utbyggnadsarbeten påbörjades av staten
1918—22; återupptogos 1945 o. beräknas pågå
till 1952, då H. med en effekt av 260,000 kW
blir Sveriges största kraftverk.
Harstad, stad i n. Norge, på n.ö. kusten av
Hinnöy, Troms fylke. 4,000 inv. (1946). God
naturlig hamn. Utanför H. ligger Trondenes'
stenkyrka, den nordligaste medeltida kyrkan.
H a r s t e n a , fiskläge i Gryts kommun, Östergötland, en av Sveriges få oskiftade byar, där
gamla seder i stor utsträckning leva kvar.
H a r s y r a , art av växtsläktet Oxalis.
H a r t rha't], sir R o b e r t (1835—1911),
irl. ämbetsman i kinesisk tjänst; 1896 chef för
tullväsendet samt posten i Kina; spelade en
betydelsefull förmedlande roll mellan europ.
O. kin. intressen.
Hart
- 667
H a r t , H e i n r i c h (1855—1906), o. brodern
J u l i u s (1859—1930), tyska författare o.kritiker, föregångsmän för den tyska naturalismen.
H a r t b e s t el. k a m a a n t i 1 o p, Bu'balis
ca'ama, en stor antilopart med starka, skarpt
vinkelböjda, förhållandevis korta horn. Finnes
num. endast i Transvaal i Sydafrika.
H a r t e [hat], F r a n c i s B r e t (1839—
1902), amerik. författare, skildrade i en mängd
romaner o. novellsamlingar med drastisk karakterisering o. mycken humor guldgrävarlivet
i Vilda Västern, vilket han själv prövat på.
H a r t f o r d [ha'tf°d], huvudstad i staten Connecticut, n.ö. För. Stat., vid fl. Connecticut.
166,000 inv. (1940). Textil- o. vapenindustri.
H a r t i n g t o n [ha'tingtn], eng. markisvärdighet, som bärcs av äldste sonen till hertigen av
Devonshire.
H a r t k o r n , da., »hård säd», den enhet, vari de
danska böndernas spannmålsutskylder efter
1660 omräknades; en gård gav i utskylder ett
visst antal »hartkorn».
H a r f l e b e n , O t t o E r i c h (1864—1905),
tysk författare, en av stiftarna av »Freie Biihne»
i Berlin. Skrev lätt skabrösa noveller (V om
gastfreien Pastor, 1895) o. dramer, som blivit
populära, bl. a. militärdramat Rosenmontag
(1900; Karneval, 1902).
Hartlepol [ha'tlpol] ( E a s t o . W e s t H.),
stad i n.ö. England, grevsk. Durham, n. om
Tees utlopp. 15,000 inv. (T945). Stor stenkolsexport. Skeppsbyggen. Befäst.
1 . H a r t m a n , C a r l J o h a n (r79o—1849),
botanist o. läkare. Huvudarb.: Handbok i Skandinaviens flora (1820; n : e uppl. 1879).
2 . H a r t m a n , C a r l V i l h e l m (1862—
1941), sonson till C. J. H., etnograf, prof. o.
intendent vid Riksmuseets etnografiska avd.
1910—28;
företog
etnografisk-arkeologiska
forskningsresor i Centralamerika.
H a r t m a n , E l l e n , jfr Cederström, Ellen.
H a r t ' m a n n , P e t e r (1805—1900), en av
Danmarks främsta tonsättare, organist. Bl.
H:s utpräglat nationella verk märkas baletter,
operan Liden Kirsten (1846) till text av H. C.
Anderscn o. körverket Völvens Spaadom (1872).
von H a r f m a n n , E d u a r d (1842—1906).
tysk filosof. Enl. H. är världens grund det
omedvetna, enheten av vilja o. förnuft, vilken
spränges av världsproccssen genom viljans
njutningsbegär.
Målet är därför världens
upphävande o. viljans omvändande, som vinnes
genom förnuftets avslöjande av tillvarons illusioner. Huvudarb.: Philosophie des Unbewussten
(1869; Det omedvetnas filosofi, 1877).
H a r t m a n n s w e i l e r k o p f [vaj'lerkåpf], bergstopp i Vogeserna (056 m). från vilken Elsassslätten behärskas. Den var under Första världskr. mycket omstridd.
H a r t ' m a n n von der Aue [a°e] (omkr. 1170
—omkr. 1215), tysk skald. H:s huvudarbete Der arme Heinrich räknas bland den
tyska medeltidsdiktningens främsta verk.
v o n Hartmansdorff, A u g u s t (1792—
1856), ämbetsman o. politiker; statssekreterare
för Ecklesiastikexpeditionen 1831—38, president
i Kammarrätten från 1841. I början oppositionsman, senare oböjlig konservativ ledare var H.
verksam för reformer i förvaltningsorganisationen (»departementalreformen»). Betydande
förvaltningshistoriker; varm nykterhetsvän.
H a r t r e e [ha'tri], D o u g l a s , f. 1897, eng.
matematiker, professor i matematisk fysik i
Cambridge sed. 1946.
H a r t s e r (av ty. Harz, kåda), fasta, spröda,
i vatten olösliga ämnen, som bildas då vissa
utsöndringsprodukter från växter (terpentin o.
a. balsamer, kåda m. m.) torka i luften. Härvid
försvinna de flyktiga beståndsdelarna, huvudsakl. terpener o. eteriska oljor, genom oxidation
-
Harvning
o. avdunstning. Viktiga hartser äro bärnsten,
dammarharts, gummilacka, kopal, mastix o.
schellack; äv. kolofonium (destillationsåtcrstod
av terpentin) räknas hit. Hartser bestå av
hartssyror (jfr Hartstvål), ss. abietinsyra o.
pimarsyra, vissa alkoholer, hartsestrar el. resiner, gummi, terpener m. m. Jfr Gummihartser
o . Konsthartser. — F l y t a n d e h a r t s , dels
dets. som balsamer, dels orena hartssyror.
Hartsgångar, fina, rörlika, ofta grenade
kanaler, utbildade inom levande vävnader hos
barrträd (bl. a. i ved, bark o. barr). De gången
begränsade cellerna fylla densamma med kåda.
Hartsoljor, genom torrdestillation av hartser
erhållna oljor med
olika kokpunkt. P i n o 1 i'n
(kokp. 150—1700) användes som brännolja o.
lösningsmedel; de övriga som smörjmedel.
H a r t s t v å l cl. h a r t s s å p a, natriumsalter
av i harts ingående organiska syror. Bildas då
hartser kokas med natronlut o. erhålles inom
cellulosaindustrien som en oren biprodukt (sulfatsåpa) vid sulfatmetoden. Därur frigöras
syrorna i form av en mörkbrun olja (»flytande
harts» el. sulfatharts), vilken genom vakuumdestillation uppdelas i fettsyror o. hartssyror.
Av de förra beredas såpa, oljefärg, flotationsmcdel m. m. H a r t s s y r o r n a o. därav beredd ren hartstvål användas till limning av
papper, framställning av sickativ m. m. (jfr
Rcsinat).
Hartz, L a u r i t z , f. 1904, dansk målare,
med intimt måleriskt uppfattade landskaps- o.
figurkompositioner.
Harun ar-Rasji'd, »Harun den rättrådige»,
d, 809, kalif i Bagdad, vars rykte spritts genom
sagosamlingen »Tusen och en natt».
Harunobu. S u z u k i (omkr. 1725—7°).
jap. konstnär, känd för utmärkta träsnitt.
Harus'pex, hos forntidens romare offerpräst,
som spådde i offerdjurens inälvor.
Harv, lantbruksredskap, avsett för jordens
bearbetning o. ogräsutrotning, består vanl. av
en ram, som uppbär flera rader styva el. fjädrande pinnar, p i n n- resp. f j ä d e r h a r v ,
el. också en rad vridbara järntrissor med skarp
el. tandad kant, t a l l r i k s h a r v .
Harvard University [ha'v°d jonivo'sitl],
För. Stat:s äldsta universitet, i Cambridge,
Massachusetts, grundat 1636 o. uppkallat efter
J o h n H a r v a r d (1607—38), som skänkte
det en del av sin förmögenhet samt sitt
bibliotek. 7,000 studenter (endast män, 1945)
samt 2,000 lärare. H:s bibliotek är det största
vetenskapliga i För. Stat.
Harwell [ka'° ö l], stad i England, Berkshire.
Atomforskningsanläggning. Jfr Didcot.
Harvey [ha'vij, W i l l i a m
(1578 — 1657),
eng. läkare,
upptäckte o. beskrev blodomloppet i ett för den
experimentella bevisföringen
inom biologien banbryt. arbete (Exercitatio anatomica
de motu cordis et sanguinis
in animalibus, 1628). I ett
andra epokgörande arb.
(Exercitationes de generatione
animalium, 1651) bevisade
H., att äv. däggdjuren utvecklas ur ägg.
Harvey [ha'vi], sir O l i v e r , f. T893, britt,
diplomat, ställföretr. understatssekr. i utrikesdep. 1943—47, ambassadör i Paris sed. 1948.
Harwich [hasrr'ids5], stad 1 s.ö. England,
grevskap. Essex, vid fl. Stours mynning. 10,000
inv. (1945)- Viktig överfartsort till fastlandet.
Harvning, den vanl. efter plöjning o. omväxlande med vältning försiggående, mera ytliga bearbetningen av åkerjorden, avser reglering av vattentillförseln från underliggande
Harwood
— 668 —
lager ävensom utrotning av ogräs. — Populärt
= infanteriexercis.
Harwood [ha'ood], sir H e n r y , f. 1888, eng.
vice amiral (1943), bitr. marinstabschef 1940
—42. Kallad »segraren från I,a Platå» efter sin
framgångsrika strid med tyska slagskeppet Graf
Spee dec. 1939. Överbefälh. för de brittiska sjöstyrkorna i Medelhavet 1942—43.
Harz, legendomspunnen, naturskön bergstrakt i mell. Tyskland. Rik på malmer. Högsta
topp: Broeken (1,142 m).
H a r z ' b u r g , B a d H„ kurort i Braunschweig,
mell. Tyskland, s.ö. om Goslar. 6,200 inv. (1933)Has, den del på husdjurens bakben, som
ligger mellan skänken o. »skenbenet» (egentl.
mellanfoten), består av has- el. hälbenet samt
6 småben.
H a s a , a l - H a s a el. a l - A h s a , landskap
på Arabiens ö. kust, s. om Koweit. Turkiskt
1871—1913, ingår nu i Saudi-Arabien.
H a s a e l , konung i Damaskus, förde krig mot
Israels rike o. erövrade viktiga delar därav
(2 Kon. 8: 28 t., 12: 17 t-)H a s a r d , fr., slump, tillfällighet. — P a r
h a s a r d [asa'r], händelsevis. — H a s a r d e'r a, äventyra, sätta på spel. — H a s a r d s p e l , spel, vars utgång beror på slumpen.
Hascb/isch, den i Iran o. Indien odlade
formen av hampan. De blombärande grenarna
hos honväxten avsöndra ett harts med egendomliga sömngivande verkningar, ett i Orienten allmänt brukat berusningsmedel.
H a s d r u b a l , två kartagiska härförare: 1.
Hannibals broder, d. 203 f.Kr. — 2. Hannibals svåger, d. 221 f.Kr.
Hasek [hasj'ek], J a r o s l a v (1883—1923),
tjeck, författare, känd genom en humoristisk
berättelse (1921) om en soldats upplevelser
under Första världskr., vilken filmats o. dramatiserats {Soldaten Schwejk, uppf. i Sthlm 1933).
von H a s e n a u e r [ha's-], K a r l (1833—94),
frih., österrik, arkitekt. H. fullföljde efter
G. Sempers o. egna ritningar bl. a. hovmuseerna
(1872—81), Burgtheater o. kejsarpalatset Hofburg i Wien.
Hasenclever [ha'senklefer], J o h a n n P e t e r (1810—53), tysk målare av Diisseldorfskolan. Genremålningar.
Hasenclever [ha'senklefer], W a l t e r (1890
—1940), tysk författare. Med skådespelet Der
Sohn (1914) inledde H. den tyska expressionismens dramatik. Äv. lyriker.
Has'le, stad på Bornholms v. kust, Danmark. 1,600 inv. (1946).
Has'lidalen, naturskön alpdal kring övre
Aar, mell. Schweiz, kant. Bern. Inv. sägas
vara av skandinaviskt ursprung.
Haslund-Christensen, H e n n i n g , f. 1896,
dansk forskningsresande, kom 1923 som kolonisatör till Mongoliet o. blev 1925 organisatör
för Sven Hedins karavaner. Har från denna o.
senare expeditioner till Östasien hemfört värdefullt etnologiskt material samt utgivit reseskildr. (Jabonah, 1932, Zajagan, 1934, Asiatiske
Strejftog, 1945) samt det musiketnografiska arb.
The music of the mongols. I (1943).
Haspel, vals el. dyl. för upplindning av linor,
papper m. m.
H a s s a n i , flygplats vid Aten.
H a s s ' e , A d o l p h (1699—1783), tysk tonsättare, företrädde den ital. riktningen i tysk
musik; skrev ett 80-tal operor.
Hassel, namn på arter av Cory/ws-släktet
(fam. Corylaceae). Den enda 1 s. o. mell. Sveriges lövängar o. hagmarker växande arten, C.
avella'na, är en buske med talrika, långa, raka,
mångåriga, från jordstammen utvecklade luftstammar; någon gång trädformad. Blomning
på bar kvist ofta redan i mars. De hårdskaliga
nötterna innehålla en välsmakande, oljerik
Hasslösa
kärna, huvudsakl. bestående av de starkt svällda hjärtbladen. Dessa förbli vid groningen
inneslutna i nöten. Jfr Corylus.
Hassela, kommun i n. Hälsingland, Gävleb.
1.; Bergsjö landsf.distr., N. Hälsinglands doms.
2,108 inv. (1947).
Hasselbacken, sommarrestaurang på s.
Djurgården, Sthlm, känd bl. a. för sina Bellmanstraditioner. Huvudbyggnaden
nedbrann 1923,
men en ny har
sedan uppförts.
Hasselberg,
P e r (1850—94),
bildhuggare. En
lyrisk, älsklig
karaktär adlar
hans kvinnoframställningar
(Snöklockan,
1881;
Grodan,
1890, se bild;
Näckrosen,
1893). Ett stort
antal porträttbyster. H:s arbeten präglas av en fulländad detaljutformning.
Hasselmus, Muscardi'nus avellana'rius, en
liten trädklättrande gnagare, ovan gulbrun,
med inströdda svarta hår på ryggen, sidorna
ljusare. Kroppslängd 68—85 mm, svans 55—70
mm. Söderut till Pyrenéerna; i s. Sverige på
spridda ställen.
Hasselquist, J e n n y, f. 31/7 1894, danskonst närinna, premiärdansös vid Operan 1015—19;
har äv. uppträtt utomlands. Äv. filmskådespelerska.
Hasselriis [-ris], L o u i s (1844—1912), dansk
bildhuggare, känd bl. a. genom små porträttstatyer (Sören Kierkegaard m. fl.).
Hasselrot, B e r n t (1862—1930), jurist, justitieombudsman 1906—13, president i hovrätten
över Skåne o. Blekinge 1913—29, justitieminister
1914—17. Omfatt. juridiskt författarskap.
Hasselskog, N i l s (1892—1936), folkskollärare. Som medarb. i »Grönköpings Veckoblad»
framträdde H. såsom mästerlig stilparodiker, ej
minst i alster av bunden form (sign. A:lfr-d
V:stl-nd). Grönköping i helg och socken (6 vol.,
1927—32), Hälld,
hälld!
Grönköping-Motala
(1930), Guldregn (1935)Hasselt fasält'] huvudstad i prov. Limbourg, n.ö. Belgien, vid Demer. 28,000 inv.
(1946).
Hasselösund, fiskläge o. municipalsamhälle
i mell. Bohuslän, Smögens kommun. 252 inv.
(i947).
H a s s e Z., författarnamn för Hasse Zetterström,
Hasslarp, industri- o. stationssamhälle på
statsbanelinjen Åstorp—Mölle, i n.v. Skåne,
Kattarps kommun. Råsockerfabrik. 609 inv.
(i947lH a s s l e - B e r g a - E n å s a , kommun i n. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Hasslcrör);
Hasslerörs landsf.distr., Vadsbo doms. 1,385
inv. (1947), därav i Berga församling 393, i
Enåsa församling 173 o. i Hassle församling 819.
Hassle-Bösarp, kommun i s. Skåne, Malmön.
1. (past.adr. Skurup); Skurtips landsf.distr.,
Vemmenhögs, I,junnits o. Herrestads doms.
167 inv. (1947).
von Hass'ler, H a n s
L e o (1564—1612),
tysk tonsättare, högt uppskattad av sin samtid,
särsk. för sina sånger.
Hasslö, kommun i s.ö. Blekinge, Blek. 1.
(past.adr. Drottningskär); Nättraby landsf.distr., Östra o. Mcdelsta doms. 1,471 inv. (1947).
Hasslösa, kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Vinninga); Kinnefjärdings
Hasslöv
— 669 -
landsf.distr., Kinncfjärdings, Kinne o. Kållands
doms. 580 inv. (1947).
Hasslöv, kommun i s. Halland, Hall 1,
(past.adr. Hallandsås); Skottorps landsf.distr.,
Hallands s. doms. 683 inv. (1947).
Hasso, S i g n e , f. L a r s s o n , f. *6/g 1915,
skådespelerska, vid Blancheteatern 1934, vid
Dram. teatern 1935. Sed. 1940 vid filmen i
Hollywood.
1 . Hast'fehr, J a c o b
J o h a n (1647—
95)i greve, fältmarskalk av tysk-baltisk börd,
guvernör i Livland, där han med kraft genomförde Karl XI:s reduktion.
2 . H a s t f e h r , B e r n d t J o h a n (i737—
1809), överste, en av deltagarna i Anjalaförbundet.
Benådad från dödsstraff levde H.
sedan landsflyktig i Ryssland.
Hastighet, den väg en rörlig kropp tillryggalägger per tidsenhet; hastigheten tillägges äv.
riktning åt samma håll som rörelsen. Eftersom
all rörelse måste beskrivas i förhållande till något som stillastående betraktat system, brukar
man stundom särskilja hastigheten i förhållande
till fixstjärnorna som a b s o l u t h a s t i g h e t o. hastigheten i förhållande till andra
system som r e l a t i v h a s t i g h e t .
Jfr
Acceleration o. Rotation.
H a s t i n g s [he's'-], stad i s.ö. England, grevsk.
Sussex, vid Engelska kanalen. 62,000 inv.
(1946). Badort. — Genom slaget vid H. 1066
blev Vilhelm Erövraren Englands herre.
Hastings [he's'-], W a rr e n (1732—1818), britt,
statsman. Som generalguvernör över Bengalen 1774
—84 nedslog H. farliga upprorsrörelser o. nyorganiserade den britt, förvaltningen i Indien; efter hemkomsten anklagades H. för
sin förvaltning men frikändes efter en mångomtalad
process.
Hatfiold House [hjett'fild ha°s], slott i grevsk. Hertfordshire, England, släkten Cecils stamgods. Det ståtliga
slottet uppfördes 1608—n i Tudorstil.
H a ' t o r , fornegypt, himmelsgudinna, kärlekens beskyddarinna. Framställes med solskivan
mellan två horn på huvudet el.
med kohuvud el. som ko.
H a t o r k a p i t ä l , fyrsidigt egypt.
kapital med gudinnan Hators
ansikte i relief på varje sida
samt med krön av en pylonliknande uppsats. Hatorkapitälet
är Egyptens yngsta kapitalform
(årh. närmast före Kr.). (Se
bild.)
Hatt-i-humaju'n, hög skrift, o. h a t t - i s j e r i'f, ädel skrift, av turk. sultanen undertecknad skrivelse.
H a t t p a r t i e t , det första organiserade parlamentariska partiet i Sverige, verksamt 1734
—72, då det vid Gustav III:s statsvälvning
aug. 1772 upplöstes. Partiet behärskade regeringsmakten 1738—65 samt från 1769 till våren
1772, då mösspartiet liksom 1765—69 besatte
rådsplatserna. Partiet grundades dels på kravet på en nationell antirysk revanschpolitik i
samförstånd med Frankrike, dels på affärslivets
o. industriens anspråk på statsunderstöd i
olika former. Hattpartiets ledande män voro
C. Gyllenborg, C. G. Tessin, A. v. Fersen d. ä.,
A. J. von Höpken (kanslipresident under partiets
glanstid 1752—61) o. K. Ekeblad.
H a t t s v a m p a r , svampar av avdelningen Hymenomveetes.
H a t t u a ' r i e r , dets. som Chattuarier.
H a t f u l a , socken i Tavastehus 1., Finland,
Haupt- und Staatsactionen
j med en tegelstenskyrka från i3oo-t:s förra
I hälft. Väggmålningar från 1510-t.
H a t t u ' s a , hettiternas huvudstad, motsvarande nuv. Boghazköi.
von H a t z f e l d t , M e l c h i o r (1593—1658),
tysk kejserlig general under Trettioåriga kriget,
slagen av Baner vid Wittstock (1636) o. av
Torstenson vid Jankau (1645), där H. tillfångatogs.
H a u b t t s ' (ty. Haubitze), kastpjäs med kortare lopp, mindre utgångshastighet o. skottvidd
än kanonen. De sv. haubitserna vid fältarmén
ha en kaliber av 10.5 o. 15 cm, en vikt på eldrör
o. lavett av 1,080 resp. 2,150 kg o. en projektilvikt av 14 resp. 41 kg. Vid fästnings- o.
kustart. finnas haubitser med grövre kaliber.
H a u c h , J o h a n n e s C a r s t e n (1790—
1872), dansk skald av den romantiska skolan,
roman- o. skådespelsförfattare, mest känd som
lyriker (Lyriske Digte, 1842, Lyriske Digte og
Romancer, 1861).
H a u c k , A l b e r t (1845—*9 l8 ), tysk kyrkohistoriker, prof. från 1889 i Leipzig, särsk. kännare av medeltiden. Huvudarb.: Kirchengeschichte Deutschlands (5 bd, 1886—1920).
H a u e r , J o s e f M a t t h i a s , f . 1883, österrik, tonsättare, ryktbar genom sitt atonala
kompositionssystem (s. k. tolvtonteknik). H.
förkastar den europ. polyfona tonkonsten o.
anknyter till den österländska musiken.
Hauff, W i l h e l m (1802—37), tysk författare, mest känd genom sina spännande o.
humoristiska Mareken (1826; Sagor, 1905).
Hauge, H a n s
N i e l s e n (1771—1824),
norsk väckelsepredikant av bondesläkt, framkallade en stor religiös rörelse, vars anhängare
kallades h a u g i a n e r .
1804—11 fängslad
för överträdelse av konventikelförbudet.
H a u g e , C h r i s t e n N i e l s e n (1870—
1940), dansk socialdemokratisk politiker, inrikesminister i Staunings ministär 1924—26,
handelsminister i dennes 2:a ministär 1929—35.
H a u g e s u n d , stad i s.v. Norge, Rogaland
fylke. 18,000 inv. (1946). Handel med fisk.
i' närh. monumentet över Harald Hårfager, invigt vid Norges 1,000-årsfest 1872 på den plats,
där han anses vara höglagd.
Haugwitz, C h r i s t i a n A u g u s t H e i n r i c h (1752—1831), greve, preuss. utrikesminister 1792—1804 samt 1806;
medverkade vid Polens andra
delning, drev en franskfientlig politik, som ledde till
nederlaget vid Jena (1806)
o. H:s avgång.
H a u p t , G e o r g (1741—
84), möbelsnickare, den tidiga
gustavianska möbelkonstens
huvudrepresentant. Flertalet
möbler utgöras av byråar o.
sekretärer. Ofta äro de signerade. En hauptsekretär, se
bild. Monografi av J. Bottiger (1902).
H a u p t m a n n , G e r h a r t (1862—1946), tysk
författare, nobelpristagare 1912. H. började
som naturalist med dramerna Vor Sonnenaufgäng (1889) o. Einsame Menschen (1891) samt
gav i folkdramat Die Weber (1892; Vävarnc,
1899) massans psykologi på ett mästerligt sätt.
Övergången till symbolismen betecknas av
Hanneles Himmeljahrt (1893; Hannele, uppf., i
Sthlm 1896), som följdes av det versifierade
sagodramat Die versunkene Glocke (1896; Den
sjunkna klockan, uppf. i Sthlm 1898). Fuhrmann Henschel (1898) och Rose Bernd (1904;
uppf. av Reinhardt i Sthlm 1917) äro dock
naturalistiska.
H a u p t - und S t a a t s a c t i o n e n [ha°pt ont
s3ta'tsaks-jå'nen], på 1600-0. 1700-t. i Tyskland
ett slags omtyckta teaterstycken med improvi-
Haurida
— 670 —
serad dialog; ofta bearbetning av äldre dramer.
Uttrycket användes ofta ironiskt om stora förberedelser med små resultat.
H a u r i d a , kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Vireda); Aneby landsf.distr., N.
och S. Vedbo doms. 362 inv. (1947).
Hauser, K a s p a r, d. 1833, en yngling, som
1828 uppträdde i Niirnberg, försedd med ett
brev, vari omtalades att han uppfostrats i sträng
avskildhet. Hans gåtfulla uppträdande väckte
uppseende 1 hela Europa, o. fruktlösa försök
gjordes a t t få reda på hans förflutna. Ryktet
att H. skulle vara arvprins av Bayern är föga
sannolikt Avled av följderna av ett mystiskt
överfall el. självmordsförsök.
Haushofer, K a r l (1870—1946), tysk militär
o. geograf, under Första världskr. divisionschef,
1921 prof. i geografi i Munchen. H. utvecklade
i anslutn. till svensken R. Kjelléns geopolitiska
uppslag idéerna om det stortyska »livsrummet»,
som i hög grad påverkade den nationalsocialistiska expansionen.
Hausse [ås; sv. utt. håss'] (fr., av haut, hög),
kursstegring på värdepapper. Motsats: b a i s s e .
H a u s s m a n n [åsmann'], E u g é n e (1809—
91), fransk ämbetsman, prefekt över Seinedepartementet 1853—70; berömd för sin omdaning av Paris' stadsbild, varigenom nya,
stora boulevarder o. parker skapades.
H a u s t o ' r i u m (av lat. hauri're, ösa, suga i
sig), organ för näringsupptagning, allmänt
förekommande hos växtparasiter. Hos svampar består det av korta, ansvällda el. grenade
celltrådar (hyfer), utvecklade inom värdväxtens
celler, hos fanerogamer utgöres det stundom av
hela rotsystemet (ex. mistel) el. korta, birotliknande utskott på stammen (Cuscwta-arter).
Hos växter med frövita äro hjärtbladen helt el.
delvis ombildade till haustorier för dennas
tillgodogörande.
H a u t e - G a r o n n e [åt-garånn'], departement i
s.v. Frankrike, kring övre Garonne. 6,367 kvkm,
512,000 inv. (1946). Jordbruk, vinodling, bergsbruk. Mineralkällor. Huvudstad: Toulouse.
H a u t e lisse [åt-liss'], fr., gobelängvävuad
med hög varp. Motsats: b a s s e - l i s s e .
Haute-Loire [åt-l°a'r], departement i s.
mell. Frankrike. 5,001 kvkm, 228,000 inv. (1946).
Boskapsskötsel; spetstillv. Huvudstad: I,e Puy.
H a u t e - M a r n e [åt-marn'], departement i n.ö.
Frankrike. 6,257 kvkm, 182,000 inv. (1946).
Vin, spannmål, järn. Huvudstad: Chaumont
de Bassigny.
Hautes-AIpes [åtsalp'], departement i s.ö.
Frankrike. 5,643 kvkm, 85,000 inv. (1946).
Betyd, boskapsskötsel. Huvudstad: Gap.
Haute-Saöne [åt-så'n], departement i ö.
Frankrike. 5,375 kvkm, 203,000 inv. (1946).
Trä, järn o. stenkol. Huvudstad: Vesoul.
Haute-Savoie [åt-sav>a'], departement i ö.
Frankrike. 4,598 kvkm, 270,000 inv. (1946).
Många badorter. Huvudstad: Annecy.
H a u t e s - P y r é n é e s [åt-pircne'], departement i
s.v.Frankrike. 4,534 kvkm, 202,000 inv. (1946).
Boskapsskötsel, vinodling. Mineralkällor. Huvudstad: Tarbes.
Haute-Vienne [åt-vjänn'], departement i v.
mell. Frankrike. 5,555 kvkm, 336,000 inv.
(1946). Betyd, boskapsskötsel. Porslinsindustri.
Huvudstad: I<imoges.
H a u t e volée [åt-våle'], I, a, fr., egentl. hög
flykt, den förnäma världen.
Haut-relief [år a ljäff], fr., högrelief; motsats:
b a s r e 1 i e f (se d. o.).
H a u t - R h i n [å-rä°s'], departement i n.ö.
Frankrike. 3,508 kvkm. 471,000 inv. (1946).
Vin, humle, lin. Huvudstad: Colmar.
H a v , v ä r l d s h a v el. o c e a n kallas den
sammanhängande vattenmassa, som omger
jordens fastland, utgörande omkr. 71 % av
Haverö
jordytan. Det delas i 3 oceaner, skilda åt
av de stora kontinenterna: Stilla havet, Atlanten o. Indiska oceanen. Dessas större inbuktningar kallas r a n d b a v el. i n n a n h a v .
— 0 Salthalten är högst 4 %, temperaturen högst
34 C. Medeldjupet är 4,000 m. Iyängs kusterna
sträcker sig till en bredd av ett par hundra
km g r u n d h a v e t (200—400 m djupt),
därutanför vidtar d j u p h a v e t , vars djupaste delar utgöras av rännor mellan väldiga
ryggar. Största lodade djup är 10,800 m (i Stilla
havet ö. om Filippinerna).
H a w a i i , den största av Hawaiiöarna. 10,398
kvkm, 68,000 inv. (1940). Vulkanisk. Socker-,
kaffe- o. orangeplantager. Huvudort: Hilo.
H a w a i i ö a r n a , förr kallade S a n d w i c h ö a r n a, ögrupp i n. delen av Stilla havet, över
3,000 km s.v. om San Francisco. 20 öar, varav 8
bebodda. Upptäcktes 1778 av James Cook.
Tillhöra För. Stat. sed. 1898. 16,593 kvkm,
423,000 inv. (1940), varav 60,000 infödingar
(polynesier) o. 158,000 japaner. Största öar
äro Hawaii, Oahu, Molokai, Maui o. Kauai. Utförsel av socker, ananas, melass, kaffe. Huvudstad: Honolulu på Oahu. Genom en folkoniröstn.
1940 uttalade H. sin önskan a t t som 4j:e stat
uppgå i För. Stat. Jfr Pearl Harbor.
H ä v a m å l , »Den höges (Odens) sång», eddadikt, trol. från 900-t. Dess första o. poetiskt bästa del innehåller en samling levnadsregler.
H a v a n d e s k a p s t e c k e n , symtom på havandeskap, varav särskiljas bl. a. säkra tecken
(fosterljud, iakttagna fosterrörelser) o. osäkra
tecken (tilltagande bukomfång, graviditetsstrimmor, pigmentcringar i ansiktet o. på könsdelarna, psykiska förändringar, kräkniugar).
H a v a n n a . 1. Dets. som Habana. — 2.
Cigarr av h a v a n n a t o b a k (tobak från
Västindiska öarna, uppkallad efter Cubas
huvudstad Habana).
H ä v a s [avass'], C h a r l e s L o u i s (1783—
1858), fransk tidningsman, grundade 1825 telegrambyrån Agence Hävas (se d. o.).
Havdhem, kommun på s. Gotland, Gotl. 1.;
Hemse landsf.distr., Gotlands doms. 855 inv.
(1947). — Kyrka från 1100- o. 1200-t.
Havel [ha'fel], flod i mell. Tyskland. H.
mottager fr. h. Spree o. faller ut i Elbe. 361 km,
varav 337 km segelbara.
H a v e r h i l l [h£evv'°ril], stad i Massachusetts,
n.ö. För. Stat., vid fl. Merrimac. 47,000 inv.
(1940). Skeppsbyggen.
H a v e r i ' (höll. haveri], av fr. avarie, sjöskada),
skada el. förlust på grund av sjöolycka. Med
g e m e n s a m t h a v e r i menas all skada,
som med avsikt tillfogas fartyg el. last till
räddning ur en dem gemensamt hotande fara.
Skall gäldas av fartyg, frakt o. last efter värderas värde. Utredning härom äger rum vid
s. k. d i s p a s c h. All annan skada el. kostnad, som uppkommer å fartyg el. last på grund
a v sjöolycka, kallas e n s k i l t h a v e r i o .
bäres av det föremål, som träffats av skadan el.
föranlett kostnaden. Närmare bestämmelser
i sjölagen. — H a v e r e'r a, lida skeppsbrott.
Haverikommission tillsättes inom flygvapnet
för att utreda svårare flyghaverier.
H a v e r i u t r e d n i n g , dets. som dispasch.
H a v e r r o t , art av örtsläktet Tragopogon.
H a ' v e r s s k a k a n a l e r n a , i benvävnaden förekommande kärlförande kanalbildningar, omgivna av koncentriska benlameller. Uppkallade
efter eng. anatomen C l o p t o n H a v e r s
(d.
1702).
H a v e r ö , kommun i s. Medelpad, Västernorrl.
1. (past.adr. Haverövallen); Borgsjö landsf.distr., Medelpads v. doms. 2,746 inv. (1947).
I H. kyrka en S:t Mikael av snidat trä, antagl.
franskt arbete från omkr. 1200.
Havlicek
— 671 —
Havsutter
Hav'licek
[-tsjek],
K ar el
(1821—56), hav. Hit höra Chelo'nia my'das, soppsköldpadtjeck, skald o. publicist, ivrig anhängare av dan, samt Chelo'nia imbrica'la, karettsköldpanslavistiska idéer. Skrev elegier, satirer o. paddau (se bild å föreg. spalt), från vilken den
epigram särat efterlämnade intressanta rese- äkta sköldpadden erhålles. Hit räknas äv.
skildringar från Ryssland.
lädersköldpaddorna, de största av alla sköldH a w o r t h [he 1,o 0p], W a l t e r N o r m a n , paddor (längd omkr. 2 m, vikt 500—600 kg),
f. 1883, eng. kemist, sed. 1925 prof. vid univ. i vilkas pansar består av en mosaik av smärre
Birmingham. Erhöll 1937 hälften av nobel- benplattor, vilka icke äro förbundna med det
priset i kemi för undersökningar över kol- inre skelettet. De sakna hornsköldar.
hydrat o. fastställandet av den kemiska byggHavsspindlar,
Pycnaden hos vitamin C. Jfr P. Karrer.
nogo'nida,
märkvärdiga
Havre, namn på arter av grässläktet Ave'na. leddjur, som uteslutande
Viktigast den som sädesslag odlade havren, leva i havet. De ha huA. satt'va, sannolikt härstammande från s.ö. vudet utdraget i en snaEuropa el. v. Asien men ej känd
vildväxande. bel, 5—6 par extremiteOdlas hos oss på onikr. l / 4 av hela vår ter o. sakna egentlig
åkerareal o. lämnar nära hälften av hela vår bakkropp. Talrika arter
spannmålsskörd. Ytterst mångformig beträf- i alla hav. Vanligast är
fande vippornas typ, kornens färg o. form, den vid vår västkust un- •
stråstyvhet, tidighet osv. En mängd värde- der stenar vid stranden förekommande Pycno'fulla sorter framställda vid Svalöv. Ger äv. gonum litora'le (se bild).
ett gott kreatursfoder (halm o. grönfoder).
H a v s s t r ö m m a r , de stadigvarande strömHavreål, en form av bet-nematoden el. bet- ningar hos havens vattenmassor, som — delvis i
ålen. Angriper flera av våra sädesslag.
växelverkan med atmosfärens strömningar (pasHavsabborre, Moro'ne la'brax, en silverglän- sader, monsuner) — hållas i gång av jordens
sande abborrfisk, som några gånger fångats vid rörelse kring sin axel o. ojämna temperaturBohuslän. I Medelhavet högt skattad matfisk; fördelning.
intill 1 m lång.
Havssula,
Su'la
H a v s b o r s t m a s k a r , Polychae'ta, maskar med bass'ana, en pelikanborst, fastade i borstsäckar på sidoställda ut- fågel med långa, spetskott, parapodier. En del former leva fritt, siga vingar o. spetsig
andra i olika av dem själva alstrade rör. näbb utan utpräglad
Typisk för havsborstmaskarna är deras larv- näbbhake.
Utomorform, trochophoralarven.
dentligt skicklig störtHavsfiskelaboratoriet 1 Lysekil, tillkommet dykare, som i huvudgenom donation ur Wallenbergska fonden. In- sak lever av sill. Nordatlanten. Visar sig vinvigdes 1932.
Havekatt, Anar'rhichas lu'pus, en benfisk, tertid vid västkusten, då den följer sillstimmen.
karakteriserad genom sin grova tandbeväpning Häckar ej hos oss. (Se bild.)
o. frånvaro av bukfenor.
H a v s s ä r v , art av örtsläktet Najas.
N. Atlanten på europ. siHavstenssund, municipalsamhälle i n. Bohusdan; täml. allmän på djupt
län, Tanums kommun, Göteb. 1. 216 inv. (1947).
vatten vid västkusten, där
Fiskläge.
den fiskas. Flås o. torgföres under namn av kotHavsterritoriet, sv. namnet på Primore.
lettfisk.
Havstrut,
La'rus
mari'nus,
den största
Havsmusar
el.
helhuvudsfiskar,
Holoce'phala, med hajarna besläktade fiskar, av våra måsarter.
karakteriserade utom genom det broskartade Dess rygg o. vingar
skelettet
geäro skiffersvarta, fötnom avvikande
terna gråvita. Förebyggnad
på
kommer i n. Europa,
kraniet, förepå Island o. i n.ö.
komsten av gälNordamerika. Häclock över de 4
kar i enstaka par, ej i kolonier.
ofullständigt skilda gälhålorna, saknad av sprutHavstulpa'ner, Ba'lanus, till rankfotingarna
hål osv.
Hos oss blott Chimae'ra monstro'sa,
h a v s m u s e n (se bild), med stort, trekantigt hörande, starkt ombildade, fastsittande kräftdjur.
Omslutas av ett av
huvud, stora, nästan vinglika bröstfenor o. en
trådlikt utdragen stjärt. Allmän i havet, i allm. flera kalkplattor bildat skepå djup överstigande 100 m. Längd 9—12 dm. lett, som svagt påminner
om en blomknopp. Vanlig
Havsnålar, Nero'pkis, benfiskar med de 4 vid vår västkust är B. balagälarna i form av bladiga tofsar på de för- noi'dae (se bild), där djuren
krympta gälbågarna. Kropp mycket långsträckt, bilda ett taggigt, för baklädd med benplåtar, ordnade i ringar. Buk- dande mycket obehagligt
o. bröstfenor saknas alltid, stundom äv. stjärt- överdrag på klipporna i
fena. Simma huvudsakl. med ryggfenan. Ha- vattenbrynet.
narna bära de av honan lagda äggen fastH a v s u t t e r el. k a l a'n, La'tax lu'tris, ett
klibbade vid buksidan. Vid vår västkust 3 uteslutande havet tillhörande, omkr. 1.5 ra
arter, av vilka den vanliga havsnålen äv. före- långt
märddjur. Halkommer på östkusten.
sen är kort o. tjock,
Havsormar, dets. som vattenormar.
kroppen
cylinderforHavssköldpaddor, Cheloni'dea, stora sköld- mig, svansen kort o.
paddor med plattat horn- o. benpansar o. fen- sammantryckt, täthålikt utbildade exrig; bakfötterna fentremiteter. Halsen
lika.
Förekommer
kan endast obenum. sällsynt i Stilla
tydligt dras in i
havets nordl. delar,
skalet. Utmärkta
där den skyddas. Ytterst värdefullt pälsdjur.
simmare. Varmare
Kallas
handeln kamtjatkabäver.
Havsål
— 672 —
H a v s å l , Con'ger con'ger, en ålfisk utan fjäll,
med nosen längre än underkäken. Längd intill
3 m. Atlanten o. Medelhavet; vid vår västkust sällsynt. Rovfisk.
H a v s ö r n , H alia' itus albicilVa, skiljes från kungsörnen
lättast på de nedtill ej fjäderklädda tarserna. Förekommer
n. Europa o. Asien. Flyttar
till s. Europa o. Nordafrika.
Hos oss sparsamt utmed östkusten.
H a w t h o r n e [hå'bån], N a t h a n i e 1 (1804—64), amerik. författare, har särsk. sysslat med brottets problem. Bl.
romaner The scarlet letter (1850; Den eldröda
bokstaven, 1898).
H a v t o r n , Hippo'phaé
rhamnoi'des
(fam.
Elaeagnaceae), en buske, stundom trädformad,
med grentornar o. smala, helbräddade, ovan
glänsande grågröna, under silvervita blad.
Ymnig rotskottsbildning. Centimeterlång, bärlik, orangefärgad skenfrukt.
Stränder från
Uppland till Norrbotten samt i Bohuslän.
Stundom odlad som prydnadsbuske.
Hay
[haj],
Bernhard
(1835—1917),
industriidkare, upptog som disponent för Jönköpings tändsticksfabrik 1863—98 tillverkningen av säkerhetständstickor o. lade därmed
grunden till denna sv. storindustri. — Sonen
B e r n d t (1864—1937), kabinettskammarherre
1908, var 1917—32 dir. för Sv. Tändsticka AB.
H a y [he 1 ], J o h n (1838—1905), nordamerik. statsman, ambassadör i London 1897
—98, utrikesminister 1898—1905; utövade ett
avgörande inflytande på För. Stat:s politik
från 1897, bl. a. i fråga om fredsslutet med
Spanien 1898 samt förberedelserna till Panamakanalens byggande. Äv. litterärt verksam.
H a y a de la Torre, V i c t o r R a ii 1, f. 1895,
peruansk politiker, från 1930 ledare för Alianza
Populär Revolucionaria Americana, en av de
mäktigaste radikala strömningarna i Sydamerika. Länge förbjuden erkändes rörelsen som
laglig 1944 under namnet Partido del Pueblo
(folkpartiet).
Haydn
[hajdn],
J os e p h (1732—1809), österrik, tonsättare, skapare av
den moderna instrumentalmusiken. H. skrev bl. a.
104 symfonier, 77 stråkkvartetter, 33 pianosonater samt oratorierna Arstiderna o. Skapelsen, det
senare från 1801 länge årl.
framfört i Sthlm på långfredagen. H:s broder J oh a n n M i c h a e l H . (1737
—1806) var ansedd kyrkotonsättare.
Hebbe
College de France (Paris) från 1925. Utgav bl. a.
(tills. m. J. Bcdicr) Uhistoire illustrée de la
littérature franfaise (1923—24). Medl. av Fr.
akad. 1940.
1 . Haze'lius, J o h a n A u g u s t (1797—
1871), generalmajor, skriftställare, chef för
Topograf. kåren från 1856. H., som var en
mångsidigt intresserad kulturpersonlighet, började 1851 utgivandet av den konservativa
Svenska tidningen. Konservativ led. av FK 1868.
2 . Hazelius,
Artur
(1833—1901), son till J. A.
H., språkforskare, Nord. museets grundare o. förste styresman. Hopbragte på sina
resor i Skandinavien (från
1872) en omfattande etnografisk samling, som blev
grunden till Nord. museet
(1880). Äv. friluftsmuseet
på Skansen är H:s verk.
H a z l e t o n [ha?s'lt°n], stad i Pennsylvania,
n.ö. För. Stat. 38,000 inv. (1940). Kolgruvor.
H a z l i t t [h£ess'lit], W i l l i a m (1778—1830),
eng. författare, sin tids främste litteraturkritiker
[Works, 12 bd, 1902—04).
H. B., förkortning för handelsbal ken.
H dur, durtonart med h till grundton o.
5 §, för f, c, g, d och a; parallelltonart till gissmoll.
H e , kem. tecken för en atom helium.
H E , förkortning för hefnerenhet.
h. e., förkortning för lat. hoc est, det är, dvs.
H e a r n [hon], I, a f c a d i o (1850—1904),
eng. författare, 1896 prof. i eng. i Tokio, känd
för sina stämningsfulla skildringar från Japan.
I sv. övers, finnes bl. a. Exotica (2 dir, 1901—03).
H e a r s t [ho'st], W i l l i a m R a n d o l p h ,
f. 1863, amerik. politiker o. tidningskung, ägare
av ett femtiotal mycket spridda tidningar,
bl. a. Boston American o. Chicago Herald, samt
magasinen Cosmopolitan o. Harper's Bazaar.
H. anses representera »gul», dvs. hänsynslöst
sensationell, journalistik samt äger betyd, inflytande på den amerik. opinionen. I inrikespolitiken har H. intagit en oberoende o. oberäknelig ställning, i utrikespolitiken var H.
motståndare till N. F. o. företrädare för isolationismen men gav senare Roosevelt sitt stöd.
Konstsamlare.
Heat [hit], eng., omgång i en löpning, som
på grund av stort deltagarantal uppdelas i flera
omgångar; lopp.
Heathfield [hi'bfild], G e o r g e A u g u s t u s E 1 i o t, dens. som Eliott, G. A.
H e a t h r o w [hi'prå°j, flygplats vid I.ondon.
Heaviside [hevv'isajd], O l i v e r (1050—
1925), eng. fysiker, gav en förenklad form åt
Maxwclls
clektrodynamiska lagar o. tillämvon H a y e k [haj'-], F r i e d r i c h , f. 1899,
österrik, nationalekonom, verksam i Wien 1927 pade dem på den teoretiska telegrafien, varvid
han
bl.
a.
före Pupin påpekade möjligheten av
—31, därefter vid Londons universitet. Bl. arb.
Prices and produetion (1931) samt det politiska långdistanstelefonering medelst s. k. pupiniserade ledningar.
Road to serfdom (Vägen till träldom, 1944).
Heavisideskiktet [hevv'isajd-] el. K e n Hayes [he's], R u t h e r f o r d (1822—93),
president i För. Stat. 1877—81; republikan; n e 1 l'y - H e a v i s i d e s k i k t e t , ett av de
bekämpade mutsystemet vid ämbetstillsätt- joniserade skikten i de högre luftlagren. Jfr
ningar, återinförde sedlarnas guldinlösning efter Jonosfären.
Inbördeskriget.
1. Hebbe, V e n d e l a , f. Å s t r a n d (1808
H a y r n a r k e t T h e a t r e [he''makit bi'°t°], —99), skriftställarinna, på 1840-t. medarb.
berömd teater i London, grundad 1720.
i
Aftonbladet; tillhörde kretsen kring I,. J.
H a y w o r t h [he'' 0 ob], R i t a , f. 1918, amerik. Hierta o. spelade en roll inom Sthlms litterära
filmskådespelerska. Dans- o. utstyrsclfilmer.
sällskapsliv.
H a u y [ayi'], V a l e n t i n (1745—1822),
2. Hebbe, S i g n e (1837—1925), dotter till
fransk pedagog, ansedd som blindundervis- V. H., operasångerska (sopran), med stor draningens (o. blindtryckets) grundläggare.
matisk begåvning. Grundade 1877 i Sthlm en
Hazard [asa'r], P a u l (1878—1944), fransk sång- o. plastikskola. Signe Hebbes minnen
litteraturhistoriker, prof. i Lyon 1911, vid utgåvos 1919 av Hildur Dixelius.
Hebbel
— 673 —
Hedberg
ning, materialistisk och annan (1944). H. har
innehaft många offentliga uppdrag av praktisk
ekonomisk art, äv. internationella, o. i talrika
debattinlägg förfäktat en partiobunden, liberal
ståndpunkt.
2. Heckscher, G u n n a r , f.'/, 1909, son till
E. H., statsvetenskapsman, docent i Uppsala
1933, i Sthlm sed. T941, rektor för Socialinstitutet
sed. 1945 o. prof. i statskunskap där sed. 1948.
Författningshistoriska arbeten: Parlamentarism
och demokrati i England (1937) m. fl.
Hed, torr, vanl. jämn mark, bevuxen med
dvärgbuskar o. lavar.
Hed. kommun 1 mell. Västmanl. Västmanl. 1.
(past.adr. Bernshammar); Hedströmmens
landsf.distr., Västmanl. v. doms. 1,149 > nv - ('947JHeda, kommun i v. Östergötland, östergötl.
1. (past.adr. Rök); Ödeshögs landsf.distr., Folkungabygdeus doms. 657 inv. (1947). — En av
Östergötlands märkligaste medeltidskyrkor, delvis ombyggd av C. G. Brunius på 1850-t.
Hedareds kapell, Sandhults kommun, Älvsb.
1., från medeltidens slut. Uppfört, troligen på
1300-t., av stående timmer utgör det den enda
bevarade stavkyrkan i Sverige.
Hedberg, F r e d r i k
G a b r i e l (r8n—
93), finl. präst, företrädare för en i Finland
o. äv. i Sverige vitt utgrenad evangelisk riktning ( h e d b e r g i a n i s m e n ) , som hävdar
en omedelbart frälsande tro.
1. Hedberg, F r a n s (1828—1908), författare, intendent vid Kungl. teatern 1871—8r.
Skrev noveller med motiv ur borgerligt Sthlmsliv, lustspel efter franskt el. danskt mönster
(sedekomedien Blommor i drifbänk. 1862) samt
historiska skådespel {Bröllopet pd Ulfdsa, 1865).
Äv. novellförfattare.
2. Hedberg, T o r (r862—1931), son till F. H.,
författare, kritiker av konst, litteratur o. teater;
chef för Dramatiska teatern igro—21. Led.
av Sv. akad. rg22. Sekreterare för o. vårdare
av Thielska galleriet 1925.
Fil. hed.dr 1927. Anslöt sig
i sitt tidigare författarskap
(romaner o. noveller) till
1880-talsrealismen; övergick
under r8go-t. till dramatik
o. lyrik. Bl. arb. skådespelen
Johan
Ulfstjerna
(1907) o. Perseus och vidundret (1917), lustspelen
National monumentet (1923)
H e b r i ' d e r n a , ögrupp v. om Skottland. o. Vad kvinnan vill (r924)
Över 500 öar, 7,300 kvkm, omkr. 100,000 inv. samt diktsamlingarna VandSpråk: gaeliska o. eng. De största öarna äro raren (1910) o. Hemmets sånger (1922). Monografi
Skye, Lewis, Norra o. Södra Uist. Bergiga, över bl. a. A. Zorn (1—2, 1923—24). — G. m.
fuktiga, föga bebyggda o. odlade. Förhistoriska skådespelerskan S t i n a H., f. H o l m , f. 1887.
minnesmärken. Jfr Nya Hebriderna.
Hedberg, J o h n (1854—1916), baptistH e ' b r o n , en urgammal stad i s. Palestinas predikant, filantrop, ägnade sig ivrigt åt lindbergsbygd. 25,000 inv. (1944). Konungastad rande
av nöden bland Sthlms fattiga (»fattigunder Davids första år. Helighålles (av. av
muhammedanerna) som Abrahams o. hans prästen på Söder»), särsk. genom a t t sända
barn
ur
förfallna hem till landet {Pastor John
släkts gravplats (1 Mos. 23).
Hedbergs stiftelse för värnlösa).
Heby, municipalsamhälle i v. Uppland,
Hedberg, G u s t a f (1859—1920), bokbinVästerlövsta kommun, Västmanl. 1. i.r47 inv. dare, en av banbrytarna för det konstnärliga
(I947)- Järnvägsknut.
bokbandets pånyttfödelse i Sverige1. Heckscher, E l i , f. *«/ii *879> nationalHedberg, O l l e , f. «/s 1899, författare. H.
ekonom o. historiker, prof.
har i en rad realistiska,
vid
Handelshögskolan
i
psykologiskt djuplodande o.
Sthlm i nationalekonomi
satiriskt avslöjande romaI
9°9 > i ekonomisk historia
ner ställt självtillräckligr929—44. H. har infört en
het o. egenrättfärdighet hos
historisk forskarriktning på
borgerlig
medelklass i konden ekonomiska vetenskatrast till kravet på ansvarspens grundval. Bl. arb.
känsla
o.
sanningsvilja.
Merkantilismen (r93r), SveRymmare
och
fasttagare
riges ekonom, historia från
(r93o), Får jag be om räkGustav Vasa (1—2; r935—
ningen (1932), Iris och löjl36), Svenskt arbete och liv
nantshjärta (1934), Grop dt
(r94r) o. Historieuppfattandra (1937), Josefine eller
43—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 15- 6. 48.
Hebb'el, F r i e d r i c h (1813—63), tysk författare, en av Tysklands största dramatiker.
Framträdde
1841
med
tragedien Judith (uppf. i
St him 1916), som följdes
av det borgerliga sorgespelet Maria M agdalene (1844),
Herodes
und
Mariamne
(1848; sv. övers. 1909), Gyges und sein Ring (1856)
samt trilogien Die Nibelungen (1855—60). H. skildrar i sitt drama förhållandet mellan individ o. samhälle o. söker förklara livets moraliska problem.
He'be, i grek. myt. ungdomsgudinnan, gudarnas tjänarinna.
H é b e r t [ebä'r], J a c q u e s R e n é (1757
—94), upphovsman till avskyvärda massmord
under Franska revolutionen; ivrade för dyrkan
av »förnuftet»; ledare för de s. k. h é b e r t i st e r n a ; avrättad a v Robespierre,
von H e ' b r a , F e r d i n a n d
r8i6—80),
österrik, läkare, prof. i Wien, hävdade hudsjukdomarnas lokala karaktär o. återinförde
kvicksilverbehandlingen av syfilis.
Hebréer, i GT beteckning för israeliterna i
motsättning till andra folk (1 Mos. 14: 13,
1 Sam. 4: 6 m. fl.). I NT betecknar ordet de
vid fädernas språk fasthållande judekristna
till skillnad från de s. k. hellenisterna.
Hebréerbrevet, brev i NT av okänd förf.,
riktat till judekristen församling. Som förf. ha
antagits Paulus, Lukas, Silas, Barnabas o. a.
Brevet framställer kristendomens företräde
framför det gamla förbundet.
Hebréerevangeliet, enl. Hieronymus det
arameiska originalet till Matteusevangeliet;
begagnat av judekristna församlingar.
H e b r e i s k a språket, det språk, som i forntiden talades av Israels folk, har i våra dagar
återupplivats som nationalspråk för den judiska
befolkningen i Palestina. Som skriftspråk har h.
fortlevat oavbrutet sed. forntiden (nyhebreiskan).
GT:s skrifter äro till största delen skrivna på
hebreiska, ett par på arameiska. Den hebr.
s. k. kvadratskriften närledes från årh. närmast f.Kr. o. utgöres blott av (22) konsonanter. Senare infördes en vokalbeteckning med
Streck o. punkter.
Hedberg
— 674 —
Hedin
Säg det med blommor (1940), Vad suckar leksaks- ningsman, skrev under författarnamnet S ilådan? (1941), Sista sommarlovet (1942), Vackra g u r <1 på 1880- o. 1890-t. mycket omtyckta,
vita länder (1943), Slå dank (1944), Karsten borgerligt gemytliga humoresker i SmålandsKirsewetter, Den felande länken, Rabies (1945), posten, vars redaktör han var. Bl. skrifter
Större än du nånsin tror (1946) o. Bekänna färg Kaleidoskop (1907)(1947). H. erhöll 1941 De Nios pris.
Hedenvind-Eriksson, G u s t a f, f. "/s 1880,
Hedberg, K a l l e , f. 2«/9 I s g 4 i målare, med författare, en av de ledande inom arbetardiktms
starkt personliga, dramatiskt uppfattade land- genombrottsgeneration. Han förenar nittiotalisskap o. porträtt.
mens förkärlek för vildmarksromantik med
Hedborn, S a m u e l (1783—1849), präst, realist, skildr. av särskilt skogsarbetarnas o.
skald, skrev omtyckta visor, bl. a. den stäm- rallarnas liv. Ur en fallen skog (1910), Rälsningsfulla vaggvisan Ute blåser sommarvind o. läggarens berättelser (1035), En bondes dagbok
(1937), Det stora rusthället (1943) samt den
balladen Stjernarpa-fiskare, samt psalmer.
Hede. I. Kommun i n. Bohuslän, Cöteb. 1. självbiografiska Med rallarkärra mot dikten.
(past.adr. Fisketorp); Munkcdals landsf.distr., Drömmar och dagsverken (1944) m. fl.
Sunnervikens doms S91 Inv. (1947). — 2. KomH e ' d e r a , växtsläkte (fam. Araliaceae), 2 armun i mell. Härjedalen, Jämtl. 1.; Hede landsf.- ter rotklättrande lianer. H. he'lix, murgröna
distr., Härjedalens doms. 1,970 inv. (1947). (Europa o. n. Afrika), har vintergröna, tre- till
Hedebosöm, danskt genombrutet vitbroderi. femilikade, handnerviga blad, som på blomHedeby, fornstad i s. Jylland, 2 km s. om mande grenar äro äggrunda, spetsade. BlomSlesvig, med rika fornlämningar, bl. a. en ring- mor små, grönaktiga, bär klotrunda, svarta.
vall. Styrdes under 900-t. av en sv. dynasti o. Hos oss upp till Sthlmstrakten; ofta odlad.
var Östersjöområdets största stad, jämte Birka
Hedersdoktor, person som erhållit doktorshörnstenen i ett vidsträckt sv. handelsvälde. graden
såsom hedersbevisning (hono'ris cau'sa),
Erövrades o. förstördes omkr. 1000 av Sven till skillnad
från doktorer promoverade efter
Tveskägg. Systematiska utgrävn. sed. 1930. avlagda prov.
Hedebymynt, de äldsta i Norden präglade
Hedersdomstol, inom vissa kårer (officerare,
mynten, vanliga i fynd från 900-t. o. trol.
präglade i Hedeby. Vissa typer likna Karl läkare, advokater m. fl.) i utlandet fungerande
domstol med lagbestämd verkden stores Dorestadsmynt.
samhet för ärenden, som beröra
H e d e m a r k e n , den bördiga trakten ö. om sjön kårens heder * o. anseende.
Mjösen, s.ö. Norge. Ingår i Hedmark fylke.
Hederslegionen, fr. La Ugian
d'honneur,
Frankrikes
enda
H e d e m o r a , stad i s.ö. Dalarna,
egentliga orden, stiftad 1802
Kopparb. 1.; 2 km från Dalälvens
av
Napoleon
med
syfte
a
t
t
beinflöde i sjön Hovran. 4,777 inv.
löna militära o. civila tjänster.
(r947). Hedemora landsf.distr. o.
Presidenten är ordens stordomsaga. Medeltida kyrka; hemmästare. Medlemmarna äro inbygdsmuseum.
Samrealskola,
delade i 5 grader: riddare, officeslöjdskola.
Metall- o. maskinrare, kommendörer, storofficerare
industri. Stadsrättigheter 1459.
Stadsvapen, se bild. — Namnet H. skrives o. storkors. Dekorationen, se bild.
Henamorum 1370 (dativ). Förra leden är urspr.
1 . H e d e r s t i e r n a , F r e d r i k (1828—1900),
gen. plur. hedhna 'hedborgarnas', senare leden politiker, led. av FK 1868—87, av AK 1888
hör till ordet mor 'skog'.
—91; civilminister 1880—83, landshövding i
H e d e m o r a domsaga, Kopparb. 1., består av Västmän!. 1. 1883—1900; ordf. i 1884—89 års
Folkare tingslag med tingsställe i Krylbo samt arbetareförsäkringskommitté.
Hedemora tingslag med tingsställe i Hedemora.
a. Hederstierna. C a r l (IS6I—1928), son
Domarens adr.: Hedemora. 48,405 inv. (1947)- till F. H., jurist o. politiker (höger), regeringsråd
Hedemora k o n t r a k t , Västerås stift, Kop- 1912, landshövd. i Hall. 1. 1916—20, därefter
parb. 1., omfattar 8 församlingar. Kontrakts- överståthållare. Utrikesminister maj—nov. 1923.
prostens adr.: Hedemora.
I,ed. av AK 1918—21 o. av FK från 1922.
H e d e s k o g a , kommun i s. Skåne. Malmön. 1.
H e d e m o r a l a n d s k o m m u n i s. Bålarna,
Kopparb. 1.; Hedemora landsf.distr., Hede- (past.adr. Ystad); Herrestads landsf.distr., Vemmenhögs, Iyjunits o. Herrestads doms. 434 inv
mora doms. 5,644 inv. (1947)
Hedemora tingslag, Kopparb. 1., omfattar U947).
7 kommuner: Garpenberg, Husby, Hedemora
Hedesunda, kommun i s. Gästrikland, Gävlandskommun. Hedemora stad, Säters lands- leb. 1.; Hedesunda landsf.distr., Gästrikl. ö.
kommun, Säters stad. Stora Skedvi. 25,554 doms. 3,639 inv. (1947).
inv, (1947). Hedemora domsaga.
Hedfår, en i vissa delar av Nordtyskland
H e d é n , E r i k (1875—1925), skriftställare, använd, förkrympt form av det nord. kortlitteraturkritiker i Social-Demokraten {1910— svansfåret. Omkr. 50 cm högt. Trives väl äv.
17, 1919—25); utg. essäsamlingar o. en bok på mycket magra o. anspråkslösa beten (hedar).
om Strindberg (1921).
1 . Hedin, S v e n A d o l f
H e d e n b l a d , I v a r (1851—1909), musiker, (1834—1905), radikal podirector musices i Uppsala, från 1881 dirigent litiker o. tidningsman; hisför sångsällskapet O.D. Han tonsatte körverk o. toriker; mångårig led. av
AK; verkade för demokrautg. kvartettsaml. Studentsången (1893—97).
H e d e n b o r g , J o h a n (1787—1865), läkare, tisering av rösträtten, för
maktställning,
naturforskare, etnograf; skänkte stora etno- riksdagens
arbetarskyddslagstiftgrafiska samlingar, som han hopbragt under för
vidsträckta resor i Afrika o. Orienten, till Riks- ning o. socialförsäkring, för
allmän värnplikt m. ra.
museum o. Uppsala universitet.
Stridbar o. kärv till sin
H e d e n h ö s , i uttrycket »från hedenhös», från läggning blev H. en fruktad
hednisk tid; kommer trol. av fsv. hös, gravkulle kritiker av regerings- o.
(egentl. huvudskål).
förvaltningsåtgärder (»braständaren»).
Hedensberg, fideikommissegendom i ö. Västmanland, Tillberga kommun, Västmanl. 1. Inne2. Hedin, S v e n , f. i"/2 1865, världsberömd
havare sed. r9i4 greve Alexander Hamilton. forskningsresande. H. har från 1893 företagit
Betyd, konstsamling.
flera resor i Centralasien, särsk. Tibet, där han
H e d e n s t i e r n a , A l f r e d (1852—1906). tid- utforskat o. kartlagt mänga förut okända trak-
Hedin
— 675 —
ter, bl. a. har han upptäckt Brahmaputras källor
o. Transhimalaya. Resultaten av sina resor har H.
framlagt i en rad vetenskapliga o. populära arbeten, som vunnit vidsträckt
spridning (Asien, tusen mil
på okända vägar, 2 bd,
1903, Transhimalaya, 2 bd,
1909, m. fl. samt ungdomsböcker som Frän pol till pol,
2 bd, 1911). — Politiskt
framträdde H. särskilt genom sitt under försvarsstnden 1914 i millionupplagor spridda inlägg
Ett varningsord; under Första världskr. intog han
en utpräglat centralmaktsvänlig ståndpunkt
o. besökte flera av de tyska fronterna, som
han utförligt skildrade {Frdn fronten i väster,
1915, Kriget mot Ryssland, s. å.). 1927—35
ledde H. 3 stora expeditioner, varav 1933—35
på uppdrag av kin. regeringen för att studera
möjligheterna att bygga automobilvägar längs
de gamla karavanlederna till Centralasiens
ökenområden. Till dessa exp. anknyta sig H:s
arb. Sidenvägen (1936) o. Chiang Kai-shek
(r939)' En generalkarta över Centralasien, baserad på resultatet av Asienexpeditioner 1927—
35, utgavs till 1942 i Gotha, då 3 blad utkommit. Utgivandet har 1946 övertagits av Army
Map Service i Washington. Av Hedinexped:s
publikationsseric förelågo 1948 32 band. History
of the expedition in Asia 1927—1935 (4 bd,
1943—45) har utgivits tills, med Folke Bergman.
Politiskt har H. visat starka sympatier för
Tyskland. Sed. 1913 är H. led. av Sv. akad.
3. Hedin, A l m a , f. ™lt 1876, syster till
S. H., socialt verksam, stadsfullm. i Stblm
1911—17, initiativtagare till Blomsterfonden.
Utgav 1926 Min bror Sven.
Hedinmedaljen, en genom donation 1930
tillkommen utmärkelse för geogr. o. kartogr.
forskning i mindre kända trakter. Utdelas av
Sv. sällsk. för antropologi o. geografi. Har bittills tilldelats Sven Hedin (1930), Erik Norin
(1936) o. fältmarskalk Mannerheim (1941).
Hed'jas el. H i d'j a s, arab. konungarike på
ö. sidan av Röda havet, mellan Palestina i n. o.
Asir i s. 472,000 kvkm, omkr. 3 mill. inv. Huvudsakl. ett stäpp- o. ökenland. Huvudstad:
Mecka. — Hist. H. var tidigare styrt av under
kalifen lydande emirer el. storsheriffer, som
enl. traditionen voro ättlingar av Muhammed.
Emir Hussein I b n Ali förklarade sig 1916 oberoende, antog konungatitel o. sökte förgäves
skapa ett stort muhammedanskt rike med H.
som medelpunkt o. omfattande äv. Syrien o.
Mesopotamien. Hussein besegrades o. fördrevs
1924 av emir Ibn Saud av Nedjd, som 1926
helt införlivade landet med sitt välde. 1927
lät Ibn Saud utropa sig till konung över Hedjas
o. Nedjd, vilka nu ingå i konungariket SaudiArabien. Jfr Arabien.
Hedj'ra, dets. som bidjra.
H e d l i n g e r , J o h a n K a r l (1691—1771),
medaljgravör av Schweiz, börd med fransk utbildning, förestod Kungl. myntet i Sthlm 1718—
45. Berömd medaljserie med
sv. kungaporträtt.
i - Hedlund,
Sven
A d o l f (1821—1900), liberal politiker, tidningsman; från 1852 red. för
Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidning, som han
förde fram till en förgrundsställning i sv. press; framstående kommunalman. Äv
känd som Viktor Rydbergs
vän o. hjälpare. (Se bild.)
van Heemsker(c)k
2. Hedlund, H e n r i k (1851—1932), brorson till S. A. II., vilken han efterträdde som
redaktör för Göteborgs Handels- och SjöfartsTidning (1900—17). Led. av AK 1891—93 o.
T900—05. Dramatisk författare. Monografi
över farbrodern.
Hedlund, B e r t i l (B u 11), f. «/4 1893, grafiker. Har bl. a. utfört illustrationer till »Thais»
av Anatole France (i Nat.mus).
H e d m a r k fylke, i s.ö. Norge, invid Sveriges
gräns. 27,484 kvkm, 167,000 inv. (1946).
Städer: Hamar, Kongsvinger.
H e d n a k r i s t n a , i urkristendomen namn på
de kristna, som omedelbart övergått från hedendomen. Paulus arbetade särsk. bland de
hednakristna, Petrus bland de judekristna.
Hedona'1, ett sömnmedel. Jfr Uretaner.
Hedonism' (av grek. hedone', lust), lustlära,
åsikten, a t t lusten o. njutningen är det högsta
goda. Repr.:
kyrenaiska
skolan under antiken.
H e d q v i s t , I v a n (1880
—1935), skådespelare, vid
Dramatiska teatern 1909—
19 o. 1927—33, hos Ranft
1906—09 o. 1922—25 samt
vid Oscarsteatern 1926—27.
H. var en av svensk teaters
främsta karaktärsskådespelare. Porträttbyst i Dram.
teaterns foajé. (Se bild.)
Hedqvist, P a u 1, f. 2 I / 7 1895, arkitekt, byggnadsråd 1931—38, professor vid Konsthögskolan sed. 1938. Har utfört måttfullt funktionalistiska skolhus i Stockholm, ss. Katarina realskola (tills, med D. Dahl, 1931) o. Kungsholmens
kommunala flickskola (1940), byggnader vid Bromma flygfält samt Tranebergsbron o. Västerbron.
H e d r é n , G u n n a r (1865—1941), läkare, prof.
i patologisk anatomi vid Karol. inst. 191 o, i
rätts- o. statsmedicin 1918 (emeritus 1931),
rektor vid Karol. inst. 1927—31. H. utgav bl. a.
viktiga arb. om tuberkulosen hos barn.
Hedströmmen, vattendrag i v. Västmanland, bildar flera vattenfall o. utfaller i Mälaren,
s.ö. om Köping. 75 km.
Hedtoft, H a n s , f. 1903, dansk politiker,
ordf. i socialdem. partiet, socialminister maj—
okt. 1945, statsminister från nov. 1947.
Hedvig, församling i Norrköping. 11,754 inv.
(1947).
Hedvig (1370—99), regerande drottning i Polen
1382. H:s giftermål med Jagiello avgLitaucn
ledde till Polens o. Litauens förening (1386).
Hedvig E l e o n o r a (1636—1715), svensk drottning, prinsessa av Holstein-Gottorp, g. m.
Karl X Gustav 1654; deltog i förmyndarstyr.
för Karl XI 1660—72 o. för sonsonen Karl X I I
1697.
Lät bl. a. uppföra Drottningholms
Slott.
H e d v i g Eleonora, församling i
Sthlm.
21,000 inv. (1947). H. var ursprungligen amiralitetsförsamling. — Kyrkan påbörjades av
Jean De la Vallée 1669, men arbetet avstannade 1675 för a t t återupptagas efter G. J.
Adelcrantz' ritningar (1724—37). Kupolen uppfördes först 1865 av F. W. Scholander. 1944
slutfördes en genomgående restaurering.
Hedvig Elisabet Charlotta, fullständiga namn
på drottning Charlotta, Karl X I I L s gemål.
Hedvig Sofia (1681—1708), svensk prinsessa,
syster till Karl XII, 1698 g. m. sin kusin, hertig
Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
d e Heem [he'm], J a n D a v i d s z . (1606—
omkr. 1684), höll. målare. Eu av sitt lands bästa
o. mest produktiva stillebensmålare.
van Heemsker(c)k [fann he'ms-], M a a r t e n
(1498—i574),nederl. målare, verksam i Haarlem,
med italienpåverkad stil. Bl. arb. en altartavla i
Heeren
— 676 —
Linköpings domkyrka. E t t flertal konsttopografiskt
viktiga ritningar utförde han i Rom på 1530-t.
H e e r e n [he'r-], A r n o l d (1760—1842),
tysk historiker, grundade jämte Ukert det
betyd, samlingsverket Geschichte der europåischen Staatm, vari för Sveriges del E. G.
Geijer, F. F. Carlson o. I,. Stavenow medverkat.
Heerlen, stad i prov. Limburg, s.ö. Nederländerna. 56,000 inv. (1946).
H e e r m a n n [he'r-], J o h a n n (1585—1647),
tysk luthersk psalmdiktare, förf. bl. a. till
psalmerna 77, 168 o. 200 i nya psalmb.
Hefai'stos, i grek. myt. eldens o. smideskonstens gud. Motsvarar romarnas Vulcanus.
von Hef'ner-Alt'eneck, F r i e d r i c h (1845
—1904), tysk elektrotekniker, 1867—90 ingenjör o. överingenjör vid firman Siemens & Halske
i Berlin. H. uppfann bl. a. hefnerlampan.
Hefnerenhet, förk. HE, dets. som hefnerljus.
Hefnerlampan, enkel lampa med rund fullveke, 8 mm i diameter; som brännämne användes (iso)amylacetat. Reglerad till 40 mm
höjd har lågan den ljusstyrka, som benämnes 1
hefnerljus. Jfr Normalljus.
Hefnerljus, förk. HK, äldre enhet för ljusstyrka, bestämd medelst hefnerlampan. Ersatt
först av normalljus, senare av nyljus.
He'gel, F r i e d r i c h (1770—1831), tysk
filosof, en av historiens största tänkare; prof.
i Jena, Heidelberg o. Berlin. Enl. H. är världens
innersta väsen tänkande,
världsprocessen en tankeutveckling. H:s största betydelse ligger i hans tillämpande av denna åsikt på
historien, men han har äv.
haft inflytande på teologiens o. stats- o. rättsvetenskapernas utveckling
under 1800-t. Bl. skrifter
märkas: Phänomenologie des
Geistes (1807), Die Wissenscha/ten der Logik
(1812—16), Grundlinien der Philosophie des
Rechts (1820).
Hegelia'n, anhängare av h e g e 1 i a n i s'm e n, Hegels filosofiska åskådning.
H e g e m o n i ' (av grek.), ledande ställning
inom en krets el. ett förbund av stater. Sparta
o. Aten tävlade t. ex. om hegemonien i det
gamla Grekland.
Hege'sias, 300-t. f.Kr., grek. filosof av den
kyrenaiska skolan, pessimist, prisade döden
som en befriare, varför han fick namnet p e is i t a n a t o s (självmordsintalaren).
Hegesipp'os, 2:a årh. e.Kr., kyrkofader, skrev
omkr. 180 ett mot gnostikerna riktat arbete,
bevarat i utdrag i Eusebios' kyrkohistoria.
H e g u ' m e n o s , grek., egentl. ledare; prior i
grek.-ortodoxt kloster.
Hegvald, den äldsta till namnet kända dopfuntmästaren på Gotland, som med runor
smyckat en dopfunt i Etelhem; antagligen
verksam under början av n o o - t . Han hade en
ursprunglig, folkligt robust berättarstil med heliga bilder kring dopskålen o. på foten skrämmande motiv, representerande den onda världen. Dopfunten i Vänge, se bild till d. o. —
J. Roosval, Die Steinmeister Gotlands (1918).
1 . Heiberg, P e t e r A n d r e a s (1758—
1841), dansk författare, gycklade hänsynslöst
med samtida förhållanden i klubbvisor, romanen
Rigsdalersedlens Händelser (1787—93) o. i komedien De Vonner og de Vänner (1792).
2 . Heiberg, J o h a n L u d v i g (1791—
1860), son till P. A. H., dansk författare o. kritiker. Med de populära Aprilsnarrene (1826),
De U adskillelige (1827), Nei (1836) m. fl.
omplanterade H. på dansk mark den franska
vådevillen, vars estetiska berättigande han
von Heidenstam
försvarade i skriften Om
Vaudevillen
(1826).
Som
kritiker kom H. a t t få ett
oerhört inflytande. Bl. övriga arb. det romantiska
skådespelet Elverhöi (1828),
Nye Digte (1840), det samhällssatiriska dramat En
Sjal efter Döden (1840).
Mörten Borup utger sed.
1943
Heibergske Familiebreve o. sed. 1947 Johan
Ludvig Heiberg (I—II).
3. Heiberg, J o h a n n e L u i s e , f. P fe tg e s (r8i2—90), g. m. J. L- H., dansk skådespelerska, vid Det kongelige Teater i Köpenhamn 1826—74, utförde med glänsande framgång roller inom både lustspelet, dramat o.
sorgespelet. H:s memoarer Et Liv genoplevet i
Erindringen (4 bd, 1891—92; reviderad uppl.
1944) samt skildringen av svärfadern, P. A.
Heiberg o. Thomasine Gyllembourg (reviderad
uppl. 1947), ha kulturhistoriskt värde.
Heiberg, G u n n a r (1857—1929), norsk författare. Skrev hänsynslösa politiska o. sociala
satirer (skådespelen Kong Midas, 1890, Paradesengen, 1913, m. fl.) samt utmärkta idédramer
(Balkonen, 18Q4, Kjarlighedens Tragedie, 1004).
Heiberg, J e a n , f. 1884, norsk målare,
expressionist, den förste norske eleven hos
Matisse. Repr. i Nat.mus. o. Göteb. konstmus.
Heidegger [haj'-], M a r t i n , f. 1889, tysk
filosof, professor i Freiburg im Breisgau sed.
1928. H.,som är påverkad av Kierkegaard, har
undersökt existensens väsen.
Heidelberg [haj'-], stad i delstaten Wtirttemberg-Baden, v. Tyskland (Baden), vid Neckar.
86,000 inv. (1939). Naturskönt beläget, berömt
universitet, Tysklands äldsta (1386); storartad
slottsruin av pfalzgrevarnas residens (1225—
1720).
Heidelberg-katekesen, den reformerta kyrkans främsta kateketiska arbete, utarbetat
1563 av 3 teologer från Heidelberg, innehåller
bl. a. predestinationsläran i mildrad form.
Heidelberg-människan, Ho'mo
heidelbergien'sis, uråldrig människoart, uppkallad efter
en underkäk, trol. från första interglacialperioden, funnen i närh. av Heidelberg. Underkäken
kännetecknas av sin i förh. till tänderna stora
massivitet o. frånvaron av hakutskott.
Heidenhain [haj'denhajn], R u d o l p h (1834
—07). tysk fysiolog o. histolou, prof. i Breslau.
H. behandlade energiomsättningen vid muskelarbetet, matsmältningskörtlarnas verksamhet,
lymfbildningen m. ra.
von H e i d e n s t a m , svensk adlig ätt frän 1700talet.
1. von Heidenstam, G e r h a r d (1747—
1803), diplomat, minister i Konstantinopel 1782
—91; avslöt subsidiefördrag med Turkiet 1789
under ryska kriget.
2. von Heidenstam, V e r n e r , f. •/? 1859,
d. 20 / s 1940, brorsons son till G. v. H.. författare.
Fil. hed.dr 1909. Led. av
Sv. akad. 1912. Nobelpristagare 1916. Vistades
flera år i s. Europa o. Orienten, studerade målarkonst
i Paris. Återvände till Sverige 1887, där han mestadels
var bosatt vid Vättern,
särsk. på sin egendom
Övralid. H. är den förnämste representanten för
i890-t:s opposition
mot
naturalismen (diktsamlingen
Vallfart och Vandringsår, 1888, broschyren Renässans, 1889, den tills. m. Levertin författade
von Heidenstam
— 677 —
satiren Pepitas bröllop, 1890, den allegoriska romanen Hans Alienus, 1892). H:s senare författarskap ger uttryck åt en varm patriotism, bottnande i en stark hembygdskänsla (Dikter, 1895). Hit
hör en rad prosaverk med ämnen ur Sveriges
historia, den stora novellcykeln Karolinerna
(2 dir, 1897—98), Heliga Birgittas pilgrimsfärd
(1901), Folkungaträdet (2 dir: Folke Filbyter,
1905, Bjälboarvet, 1907) o. den som läsebok för
folkskolan avsedda Svenskarna och deras hövdingar (2 dir, 1908—09). Nya dikter (1915)
präglas av human måttfullhet o. resignation.
Postumt utgåvos 1941 När kastanjerna blommade, Tankar och utkast samt 1942 Sista dikter,
efterlämnade papper samlade o. redigerade av
K. Bång o. F. Böök. som därefter äv. utg. H:s
samlade verk (22 bd, 1944). Biografi av F. Böök
(2 bd, 1945—46).
3- von
Heidenstam,
Rolf, f. *8/6 1884, sjöofficer,
industriman, kabinettskammarherre sed. 1924, verkst.
direktör i Svenska AB. Gasaccumulator sed. 1037. ordf.
i Sveriges allm. exportförening sed. 1945. H., som företagit resor till Asien, Nordo. Sydamerika, var 1943—
44 chef för en handelsdelegation till För. Stat. o. 1946—
4 7 medl. av handelsdclegationen till Sydamerika.
Heifetz [haj'fäts], J a s c h a, f. 1901, rysk
violonist, sed. 1917 bosatt i För. Stat. En av
världens främsta virtuoser; uppträdde som underbarn 1906; elev av I,. Aucr.
Heilbronn [hajlbrånn'], stad i delstaten
Wurttemberg-Baden, s.v. Tyskland (Wurttemberg), vid Neckar. 64,000 inv. (1939)- Saltverk,
vinodling.
Heil dir im Siegerkranz [hajl — si'ger-],
ty., »hell dig i segrarkransen», 1814—1918
preuss. nationalsång på samma melodi som
»God save the king».
Heil Hitler rhajl], tysk nationalsocialistisk
hälsning. Var obligatoris* för alla i statstjänst.
Heiligendamm [haj'-), Tysklands äldsta
badort vid Östersjön (sed. 1793) i delstaten
Mecklenburg, nära staden Doberan.
Hei-lung-kiang el. A m u r, den nordligaste
av Mandsjuriets provinser. 525,000 kvkm,
2,469,000 inv. (1947)- Huvudstad: Tsitsihar.
Heimfhajm], A l b e r t (1849—I937),schweiz.
geolog, prof. i Ziirich 1887—1911, känd för
sina grundläggande arbeten rörande bergskedjebildningen o. för verket Geologie der Schweiz.
Heimdal el. H e i m d a l l , i norsk-isl. myt.
den rena eldens gud, Bifrosts väktare.
Heimdal, konservativ studentförening i
Uppsala, grundad 1891. Verkade i början livligt
för folkupplysning. Från 1910 framträdde H.
med ett utpräglat nationellt polit. program.
1928—33 var H. anslutet till Sveriges nationella
ungdomsförbund. Nu åter utan formell partianslutning.
Heimer, forngerm. hjälte, omnämnd i Volsungasagan som fosterfader till Brynhild. I
Ragnar Lodbroks saga fosterfader till Aslög.
Heimskringla, isl., »jordens krets», efter
begynnelseorden benämning på Snorre Sturlasons »Konungasagor».
H e i n , P i e t, f. 1905, dansk författare, ingenjör o. uppfinnare, har under pseudonymen
K u m b e l K u m b e l l skapat diktformen
»Grukket», versifierade aforismer, delvis av
dagsaktuellt värde, som sed. 1940 publicerats
i Politiken. Har utg. 8 saml. Gruk (1940—47)
samt dikten Den tiende Muse (r94i). Sina allvarligare dikter har H. samlat i Vers i Verdensrummet (1941).
»
Hejde
Heine [haj'ne], H e i n r i c h (1797—1856),
tysk skald av judisk börd. H. slog igenom med
en serie Reisebilder (4 bd, 1826—31), som bl. a.
innehåller den friska prosanovellen Die Harzreise (Harzresan, 1889), de i fria rytmer skrivna
dikterna Die Nordsee samt det klassiska mästerverket Buch der Lieder (flera sv. övers.).
Från 1830 bosatt i Paris framstod H. som en av
ledarna för »det unga Tyskland» o. angrep med sprudlande kvickhet dåvarande
tyska förhållanden (Deutschland,
ein
Wintermärchen,
1844; sv. övers, av Hj. Söderberg 1919). Sitt satiriska mästerverk skapade
han i den sinnebildliga
dikten Åtta Troll (1842; sv.
övers. 1927). I Neue Gedichte (1844) o. Romanzero (1851) finnes åtskilligt av H:s bästa lyrik. — H. är en arvtagare
till romantiken, men på samma gång realist;
i hans diktning sammansmälter känslosam
»Weltschmerz» med njutningsfilosofi o kylig
ironi. Många av hans dikter ha tonsatts
(av Schubert, Mendelssohn, Schumann m. fl.).
H e i n e [haj'ne], T h o m a s
Theodor
(1867—1948), tysk tecknare av judisk börd, en
av Simplicissimus' ledande krafter till 1933, då
han flydde undan nazismen (senare sv. medb.).
Utgav 1944 en satirisk äventyrsroman över
nazism o. diktatur Jag väntar på under. H:s"
Märchen (1935) översattes 1947 till sv. med
titeln Sällsamt händer.
Helnkel [hajn'-], E r n s t , f. 1888, tysk
flygingenjör, byggde 1911 sitt första flygplan,
var 1914—19 tekn. chef för Deutsche Lufthansa i Brandenburg, grundade 1922 Heinkelverken i Warnemiinde. H:s stridsplan spelade
en vägande roll i Andra världskr.
H e i n o l a , stad i s. Finland, S:t Michels 1., vid
övre loppet av Kymmene älv. 2,800 inv. (1942).
H e i n r i c h [hajn'ritj], ty., Henrik.
Heinrichs, E r i k , f. 1890, finl. general (1941),
deltog i Finska frihetskriget 1918, var senare
bl. a. chef för krigshögskolan, försvarade framgångsrikt Taipalesektorn 1 striderna på Karelska näset 1939—40 o. ledde som överbefälh.
slutstriderna o. reträtten på Näset 1940.
Heinse [hajn'sel, W i l h e l m (1749—1803),
tysk författare, framlade i sina romaner (Ardinghello öder die glUckseligen Inseln, 1787) en
sensuellt betonad konstuppfattning, stridande
mot nyklassicismens.
HéTnsius, N i c o l a a s (1620—81), nederl.
språkforskare o. diplomat, resident i Sthlm
1654—55 samt 1661—69; uppköpte för drottning Kristinas räkning lat. handskrifter, konstskatter in. m. i Italien o. Frankrike.
HéTnsius, A n t h o n i j (1641—1720), nederl. statsman, fullföljde efter Vilhelms av
Oranien död (1702) dennes krigspolitik mot
Frankrike under samverkan med England o.
Österrike (Spanska tronföljdskriget).
Heise [haj'-], P e t e r A r n o l d (1830—79),
dansk tonsättare, känd främst genom sina visor
o.
romanser,
kantaterna Efteraarsstormene
(1860) o. Tornerose (1873) samt operan Drot og
Marsk (1878).
Heisenberg; [haj'senbärk], W e r n e r , t .
1901, tysk fysiker, prof. i Leipzig sed. 1927.
Erhöll 1932 års nobelpris i fysik för utarbetandet av kvantmekaniken. Jfr Kvantteori.
H e j a r e , fallhammare, där slagvikten medelst
hävarm, rem el. lina lyftes till växlande höjd o.
därefter endast styrd i sidled får fritt nedfalla
o. uträtta arbetet (neddrivande av pålar,
sänksmide o. dyl.).
Hejde, kommun på mell. Gotland, Gotl. 1.;
Hejdeby
— 6)jS —
Klintehamns landsf.distr., Gotlands doms. 509
inv. (1947). Kyrka från 1200-t. Romansk dopfunt, glasmålningar från 1300-t.
Hejdeby, kommun på mell. Gotland, Gotl. 1.
(past.adr. Barlingbo); Roma landsf.distr., Gotlands doms. 196 inv. (1947). Absidkyrka från
olika skeden av 1200-t. Bl. skulpturer en snidad
madonna från n o o - t . o. en biskop från omkr.
1310 av Bungemästaren (Stat. hist. mus.).
Hejderidare (av ty. Heidi, skog), underordnad tjänsteman i den gamla jägeristaten.
Betecknar ännu i Skåne herrgårdsskogvaktare.
H e j d u k (av ung. hajduk, jfr Hajduker),
namn på de ungerska stormännens drabanter;
i svenskan användes ordet i betydelsen blint
redskap, (enfaldig o. samvetslös) hantlangare.
Hejnum, kommun på n. Gotland, Gotl. 1.
(past.adr. Källunge); Slite landsf.distr., Gotlands
doms. 237 inv. (1947). Kyrkans långhus o. kor
uppfördes av I,afrans Botvidarson på 1200-t.
Tornet o. några figurrcliefer från 1100-t. Märkliga träskulpturer a v H e j n u m m ä s t a r e n ,
anonym träskulptör, verksam på Gotland vid
mitten av 1200-t., påverkad av sachsisk plastik.
Till H:s huvudarb. hör äv. ett triumfkrucifix
från Hablingbo kyrka.
H e k a b e , lat. H e'c u b a, i grek. myt. maka
till konung Priamos i Tröja o. moder till
Hektor o. Paris.
H e ' k a t e , i grek. myt. månskenets, trolldomens o. spökenas tregestaltade gudinna.
H e k a t o m b ' (grek. hekatom'be), ett offer av
hundra oxar; stort offer, festoffer.
HekatonkéTrer (av grek. hekato'n, hundra,
o. kéir, hand), i grek. myt. tre hundraarmade
jättar, som i Tartaros vaktade titanerna.
H e k l a , verksam vulkan på s. Island. 1,557
m. Hade våldsamma utbrott 1947. Jfr Häcklefjäll.
H e k t a ' r (av grek. hekato'n, hundra), förk.
har el. ha, ytmått — 100 ar, omkr. 2 tunnland.
H e k ' t i s k (av grek. hektiko's, bröstsjuk),
lungsots-, lungsiktig, (feber) glödande, hetsig,
trånande. — H e k t i s k f e b e r kallas den
typ av feber med stor skillnad mellan morgono. aftontemperatur, som förekommer hos vissa
tuberkulossjuka i långt framskridet stadium.
Dessa patienter visa ej sällan en tämligen väl
avgränsad rodnad på kinderna, s. k. h e k t i s k
r o d n a d , som äv. uppträder hos fullt friska
barn, t. ex. efter livlig lek.
Hekto-, betecknar i sammansättningar a t t
den följande sammansättningsdelen skall mångfaldigas 100 ggr, t. ex. hektogram = 100 gram.
— I talspråk förkortning för hektogram.
H e k t o g r a T (av grek. hekato'n, hundra, o.
gra'fein, skriva), kopieringsapparat för med s. k.
hektografbläck skrivna original. Består av en
låg plåtlåda, fylld med av gelatin, glycerin o.
vatten beredd hektografmassa. Originalet lägges med skriften mot massan, i vilken bläcket
på några minuter nedtränger. Flera kopior (»avdrag») erhållas genom att pressa pappersark
mot den klibbiga massan.
Hektogra'm (av grek. hekato'n, hundra),
förk. hg, vikt otn 100 gram. Jfr Hekto.
H e k t o l i t e r (av grek. he/taio'n, hundra),
förk. hl, rymdmått om 100 liter.
Hek'tor, i grek. hjältesagor son av konung
Priamos i Tröja, den främste hjälten bland
trojanerna, deras anförare i striden mot grekerna. Dödades av Akillevs i envig. Berömt är
H:s avsked från Andromake (i Iliaden).
Hel (besläktat med »hölja»), i nord. myt.
det underjordiska dödsriket, som tänktes såsom
en skuggornas värld, i isl. myt. vistelseort
endast för de av ålder el. sjukdom avlidna
(övriga upptogos till Valhall). Jfr Helvete. —
I isl. myt. äv. härskarinnan över dödsriket.
Hel [hell], ty. H e l a, halvö i Danzigbukten,
Helgeaner
vojevodskapet
Gdarisk, Polen. 32 km lång,
J
/s—3 km bred. Fyrtorn o. järnväg med strategisk betydelse. På halvöns spets badorten H.,
där under kriget 1939 polska trupper försvarade
sig till i/ l 0 s. å. mot tyskarna.
Helagsfjället, fjäll pä gränsen mellan Jämtland o. Härjedalen. i,797 m.
Heland,
Martin
Rudolf
(1765—
1814), grafiker; lärjunge till J. F. Martin. Utförde i akvatinta utsikter från Sthlm o. landsorten (Forsmark osv.) samt illustrerade den
sv. uppl. av Gustav 111:3 skrifter.
H e l a u t o m a t , verktygsmaskin för fullständigt
automatisk tillverkning av maskindetaljer. Jfr
Halvautomat.
Hel/big, W o l f g ä n g (1839—1915), tysk
arkeolog, 1865—85 sekr. vid tyska arkeol.
institutet i Rom, framstående kännare av
Italiens fornminnen o. antiksamlingar.
H e l d e r , D e n H., befäst hamnstad i n.v.
Nederländerna, prov. Nord-Holland, vid Nordsjön. 37,000 inv. (1940). Flottstation. Havsbiol.
station.
H e l e n a , grek. H e 1 e'n e, i grek. hjältesagor
dotter av Zevs o. Leda o. prisad som den skönaste bland kvinnor. H. bortfördes av Paris
från sin make, konung Menelaos i Sparta, vilket gav anledning till Trojanska kriget.
H e l e n a , Konstantin den stores moder, säges
ha varit av låg börd från Mysien i Mindre Asien.
Företog 326 en pilgrimsfärd till Palestina,
där hon enl. legenden fann Kristi kors.
Helgon.
Helena [heH' ö n°], huvudstad i Montana,
n.v. För. Stat., i Klippiga bergen. 15,000
inv. (1940). Metodistuniv. I närh. rika gruvor
(guld, silver, järn).
Heleo'charis el. E 1 e o'c h a r i s, örtsläkte
(fam. Cyperaceae), närstående Scirpus, ett
80-tal arter i el. vid vatten. H. palusfris,
knappsäv, med intill halvmeterhöga, trinda,
blågröna, bladlösa strån o. toppställt, spolformat ax. Allmän på sjöstränder.
Helfabrikat, industriell produkt som slutgiltigt bearbetats. Motsats: h a l v f a b r i k a t .
H e l f r a n s k t band, bokband helt av skinn.
H e l g a r ö , kommun i n. Södermanland, Södermani. 1. (past.adr. Strängnäs); Österrekarne
landsf.distr., Livgedingets doms. 404 inv. (1947).
Helgasjön, sjö i mell. Småland, n. om Växjö.
50 kvkm. Avlopp: Mörrums å.
H e l g e a n d s h o l m e n , holme i Norrström,
mellan Norrmalm o. Staden mellan broarna i
Sthlm. Nuv. H. har uppstått av tre holmar,
som förenats genom utfyllning: Stora Stockholmen (i s.), Vila Stockholmen (i n.) o. Slaktarholmen (del av nuv. Strömparterren). H.
är uppkallad efter ett under medeltiden på St.
Stockholmen befintligt helgeandshus. På H.
ligga num. riksdags- o. riksbanksnusen. — I,. M.
Bååth, Helgeandsholmen o. Norrström (i—2,
1916—18).
Helgeandsholms mötes beslut, ett beslut,
vilket ständerna vid ett möte på Helgeandsholmen 1282 skulle ha fattat om skattläggning av jorden o. erkännandet av bergs-,
skogs- o. vattenregale. Berättelsen utdömdes
redan vid sin f r a m k o m s t
1587 s o m f ö r f a l s k a d
men har dock senare åberopats som stöd för
statsanspråk.
H e l g e a n d s h u s , under medeltiden förekommande vårdanstalter för fattiga o. sjuka, tillika
härbärgen för resande. Jfr Helgeandsordnar.
H e l g e a n d s o r d n a r , flera rom.-kat. ordnar
med uppgift a t t vårda de sjuka.
Helgea'ner el. f r i b a p t i s t e r, ett religiöst samfund i vårt land, grundat på 1870-t.
av baptistpredikanten Helge Åkesson (d. 1904).
Räknar omkr. 100 församlingar o. 5,000 medl.,
huvudsakl. i Dalarna o. s. Sverige. Helgeanerna
•
Helgeflundra
— 679 —
anse sig redan här i livet kunna nå en syndfri
fullkomlighet. Mission i Kina o. Afrika.
Helgeflundra, dets. som hälleflundra.
Helgeland, s. delen av Nordland fylke, n.
Norge.
Helgelseförbundet, frireligiöst samfund för
yttre o. inre mission, uppkommet i Närke i slut.
av 1880-t. Bedriver sed. 1890 missionsverksamhet i Kina och Sydafrika.
Helgerum, gods i Västerrums kommun, Kalmar 1., 14 km s. om Västervik. Slottsbyggnad från
1768. Donerades 1940 av Ch. Cahier till Stim
som vilo- o. ålderdomshem åt sv. tonsättare.
Helges ta, kommun i mell. Södermanland,
Södermani. 1. (past.adr. Skebokvarn); Villåttinge landsf.distr., Oppunda o. Villåttinge
doms. 1,025 inv. ('947).
Helgeån, å i s. Sverige, upprinner i Småland, 200 m ö.h., genomflyter Möckeln m. fl.
sjöar o. mynnar i Hanöbukten. 193 km, varav
no i Skåne.
Helgmålsringning (av helg o. fsv. mål, tid),
klockringning i kyrkorna lördagsafton kl. 6,
när »helgen går in».
Helgoland, tysk ö, sandstensklippa i Nordsjön, n.v. om Elbes mynning. 59 har, 2,700 inv.
Berömt havsbad. — H. tillhörde 1814—90
England. Vid H. engelskt-tyskt sjöslag *«/„ 1914.
H., som demilitariserades genom Versaillesfreden,
blev 1936 åter en starkt befäst sjö- o. flygbas.
Befästningarna sprängdes fullständigt april 1947.
Helgon, i NT liktydiga med de pä Kristus
troende o. i sin vandel ostraffliga (Rom. 1: 7,
Ef. 1: 4. Tit. 2: 3 m. fl.), längre fram betraktades martyrer, berömda asketer o. kyrkolärare samt framför allt jungfru Maria som
kyrkans helgon i speciell mening o. blevo föremål för dyrkan. De ansågos beskydda vissa
orter el. skrån, deras reliker ärades o. legender smyckade deras eftermälen. Reformationen avvisade bestämt helgonkulten, som kvarlever inom den rom. o. grek. kyrkan.
Helgona, kommun i s. Södermanland, Södermani. 1. (past.adr. Nyköping); Rönö landsf.distr., Nyköpings doms. 1,087 inv. (1947).
Helgonattribut, i konsten använda yttre
kännetecken för helgonen, t. ex. halstret för
S:t Laurentius, hjulet för S:ta Katarina. De
syfta antingen på helgonens verksamhet el.
dödssätt (tortyrredskapen).
Helgonskrin, skrin, vari ett helgons kvarlevor nedlagts. Ställdes under el. på altaret.
Bakom högaltaret i Uppsala domkyrka finnes
Erik den heliges skrin.
Helgonskyld, en i de forna danska provinserna Skåne, Halland o. Blekinge till 1900
kvarlevande skatt för vissa kyrkl. ändamål.
Helgonskåp, altarprydnad i den romerskkatolska kyrkan med bild av ett helgon. Skåpet
brukar ha med måleri o. skulpturer utsmyckade
dörrar, som tidvis hållas tillslutna.
Helgum, kommun i v. Ångermanland, Väster norrl. 1. (past.adr. Kvarnån); Ramsele landsf.distr., Ångermani. v. doms. 2,415 inv. (1947).
Helhuvudfiskar, dets. som havsmusar.
Helia'kisk (av grek. he'lios, sol) säges en
stjärnas upp- el. nedgång vara, när den är synlig
omkring solens upp- resp. nedgång.
He'liand (ty. Heiland, frälsare), fornsachsiska språkets enda bevarade större dikt, från
800-t., skildrar Jesu liv enl. de 4 evangelierna.
Helian'themum, växtsläkte (fam. Cista'ceae),
80 arter buskar el. halvbuskar, de flesta i Medelhavsområdet. Blad hela, motsatta el. strödda,
blommor regelbundna, femtaliga, ståndare talrika, frukt en enrummig kapsel. H. nummularifo'lium, solvända, med ljusgula blommor i ensidigt knippe; ängsbackar.
Helianthus, örtsläkte (fam. Compositae), 55
amerik. arter. Korgar ofta mycket stora med
Helikon
strålblommor i kanten. H. ann'uus, solros, ettårig
prydnads- o. oljeväxt. H. tubero'sus liar underjordiska stamknölar, som ätas (jordärtskockor).
Helianti'n, dets. som metylorange.
Heliga alliansen, ett förbund, som i sept.
1815 på ryske kejsarens initiativ avslöts mellan
honom, kejsaren av Österrike samt konungen
av Preussen o. därefter biträddes av alla europ.
statschefer utom av påven o. sultanen. Religionens grundsatser förklarades här skola leda
furstarnas alla handlingar; regenterna skulle
betrakta sig som landsmän i förhållandet till
varandra o. som familjefäder till småfolk m. m.
Förbundet självt ägde ingen politiskt bindande
karaktär; sådan karaktär hade däremot det
trängre s t o r m a k t s f ö r b u n d , som efter
Wienkongressen i H:s anda behärskade den
europ. politiken o. med vilket H. ofta förblandats. Sed. England från 1822 brutit sig
ut ur detta stormaktsförbund, försvagades H:s
anseende snabbt.
Heliga familjen kallas i konsthistorien framställningen av Jesusbarnet med Maria o. Josef
samt stundom även bipersoner såsom Johannes
döparen som barn, den heliga Anna osv. Motivet
är särsk. vanligt i renässanskonsten.
Heliga graven, Jesu klippgrav i Jerusalem
(Mark. 15: 46), enl. Eusebios funnen av Konstantin den store, som över den uppförde H : s
k y r k a . Ofta ödelagd restes den nuv. 1810,
delad mellan 4 kyrkosamfund.
Heliga j u n g f r u n kallas i rom kyrkan Jesu
moder Maria.
Heliga krig, beteckning för tre el. fyra forngrek. krig för a t t avvärja el. bestraffa förgripelser på templet i Delfi. Det tredje o. mest
kända fördes 357—346 f.Kr. mot fokierna.
Heliga landet, benämning på Palestina.
Heliga n a t t e n , julnatten.
Heliga romerska r i k e t av tyska n a t i o n e n ,
officiella namnet på Tysk-romerska riket.
Heliga stolen, påvestolen, påveämbetet.
Heliga synoden, den grek.-ortodoxa kyrkans
överledning i Ryssland, bildades 1721 o. ersatte
det 1585 införda ryska patriarkatet. 1917 återställdes detta o. synoden var ur funktion till
1943, då den åter erkändes av ryska statsmakten.
Heliga Trefaldighet. i. Församling i Gävle.
23,020 ninv.
(1947). — 2. Församling i Uppsala.
6,159 ' v - ( I 947)- Jfr Bondkyrka. Se äv. Kristianstad.
H e l i g a tre k o n u n g a r , benämning från medeltiden på de vise männen i Matt. 2: 1—12.
Enl. traditionen benämnda Kaspar, Melchior
o. Balthasar. — H : s f e s t , trettondagshelgen.
Helige ande, enl. den kristna treenighetsläran den 3:e personen i gudomen. Uttrycket
förekommer någon enstaka gång i GT, t. ex.
Ps. 51: 13. I NT skiftar föreställningen om
Anden mellan en personlig gestalt o. ett opersonligt väsen (Joh. 3: 8, 15: 26).
Helige fadern, benämning på påven.
Heligt samtal (san'ta ccnversazio'ne) kallas
i konsthistorien en framställning av Jesusbarnet
o. Maria, omgivna av samtalande helgon. Motivet var särsk. omtyckt
av de norditalienska renässansmålarna.
H e l i k o n , 1. Forngrek.
fyrkantigt musikinstrument
med 4 strängar. — 2. Modernt stort blåsinstrument
av
mässing
(kontrabastuba); bäres över axeln.
Användes i militärorkestrar. (Se bild.)
Helikon,
skogbevuxet
berg i ö. mell.m Grekland,
Beotien (1,749 )> • fornt,
helgat å'. sånggudinnorna.
Helikopter
— 680 —
Helikop'ter (av grek. he'lix, spir.il, o. ptero'n,
vinge), flygplan utan
vingar o. roder. En
horisontell, motordriven propeller lyfter
planet o. framdrivningen sker genom
a t t denna kan vridas i olika riktningar. Stabilisering i
längdled erhålles genom en mindre propeller i stjärten. H. kan röra
sig lodrätt cl. stå stilla i luften. Jfr Autogiro.
Heliocent risk (av grek. he'lios, sol, o. lat.
cenfrum, medelpunkt) kallas en beskrivning av
planeternas rörelse med solen betraktad som
medelpunkt, orörlig i förhållande till stjärnorna. Jfr Världssystem o. Geocentrisk.
Helioga'balus, egentl. V a'r i u s A v i't u s
B a s s i a'n u s, rom. kejsare 218—22a, tidigare präst åt den syriske solguden Elegabalus,
vars kult H. sökte införa i Rom. Hatad på
grund av sin lastbarhet dödades han vid ett
soldatuppror.
Heliogra'f (av grek. he'lios, sol, o. gra'fein,
skriva), instrument för solobservationer: f ot o h e l i o g r a f för fotografering av solen,
s p e k t r o h e l i o g r a f för detaljstudium a v
Eolatmosfärens spektrum.
H e l i o m e t e r (av grek. he'lios, sol, o. me'tron,
mått), instrument för mätning av mycket små
vinkelbågar på himlavalvet.
H e l i o p o l i s (grek., iSolstaden»), fornegypt.
stad nära det nuv. Kairo med ett åt solguden
Ra helgat tempel, vars prästerskap utövat inflytande äv. på grek. teologisk spekulation.
He'lios, i grek. myt. solguden, som varje
dag med fyra eldsprutande hästar kör solvagnen
över himlavalvet o. under natten färdas tillbaka på ett skepp kring n. jordhalvan.
Helioskop [-skå'p], vid solobservationer använd anordning för solljusets försvagande.
H e l i o s t a t (av grek. he'lios, sol, o. stato's,
ställd), ett astronomiskt spegelinstrument, som
med hjälp av ett urverk ger solens (el. en
stjärnas) strålar viss oföränderlig riktning.
H e l i o t e r a p i ' (av grek. he'Hos, sol, o. terapi),
behandling av sjukdomar med solljus.
Heliotrop [-trå'p]. Bot. Prydnadsväxt, Heliotro'pium peruvia'num, med vanl. violetta, välluktande blommor, som innehålla h e 1 i o t r op i'n (jfr Piperonal) o. vanillin. — Miner. E t t
mörkt lökgrönt, nästan ogenomskinligt kalcedonmineral med inströdda blodröda punkter, användes till ring- o. sigillstenar m. m.
Heliotropism' (av grek. he'lios, sol, o, tro'pos,
vändning), hos växter en av olikformig tillväxt
betingad böjning, genom vilken ett organ
införes i ett visst jämviktsläge i förhållande till
det infallande ljuset.
H e l i u m (av grek. he'lios, sol), grundämne,
en ädelgas som först iakttogs 1868 i solspektrum som en gul linje (D3) o. 1895 påvisades
av W. Ramsay i gaser från mineralet cleveit.
Bildas i form av alfapartiklar vid många radioaktiva grundämnens sönderfall o. ingår därför
i uranhaltiga mineral. Naturgas från en del
bergoljekällor, särsk. i Texas o. Ontario, innehåller ända till 0.9 volymprocent heliurn.
Luftens halt är vid jordytan normalt 0.0005
% o. på stor höjd betydligt högre. Kem.
tecken He, atomn:r 2, atomvikt 4.003; utgör
en blandning av två isotoper (masstal 3 o. 4) i
förhållandet i.r, : io«. Helium är endast 2 ggr
tyngre än väte samt icke brännbart o. användes
därför till fyllning av ballonger o. luftskepp.
Det är den svårast kondenserbara av alla gaser
(jfr Kamerlmgh Onnes): kritisk temp. — 268°
— 5-2° K, kokp. 4.2o K. Flytande helium kan
Hellman
endast vid 0 högt tryck övergå i fast form.
Under 2.17 K (den s. k. /-punkten) består
flytande helium av en modifikation, helium I I ,
med ytterst märkliga egenskaper: bl. a. kryper
vätskan över kanten av kärlet o. rinner bort
(suprafluiditet), varvid den sällsynta isotopen
3
Hc anrikas i återstoden.
H e l l a n d - H a n s e n , B j ö r n , f. 1877, norsk
oceanograf, professor, chef för Bergens geofysiska inst. sed. 1917, har deltagit i flera
hydrografiska expeditioner på Atlanten, N.
Ishavet o. Nordsjön. Bl. arb. The norwegian
sea (1909). Erhöll 1941 Vegamedaljen för sina
insatser som havsforskare. Led. av sv. vetenskapsakademien 1948.
Hell'as (grek. Hella's), urspr. namn på en stad
i s. Tessalien, sedan på hela den grek. världen,
num. det inhemska namnet på Grekland.
Hell'e, i grek. myt. Frixos' syster, som omkom i den efter henne uppkallade Hellesponten.
HeH'eb£Bk, dansk badort vid Öresund, n.v.
om Helsingör. C:a 1,000 inv. Textilfabriker.
Hello'borus, örtsläkte (fam. Ranunculaceae),
15 arter i s. Europas bergstrakter. Yttre hylleblad länge kvarsittande, de inre otnbildade till
rörlika, tvåläppiga honungsgömmen. H. ni'ger,
julros, med stora, vita, ofta redan under snön
framträdande blommor. Allmänt odlad.
Hellefors B r u k s AB., Hällefors. Grundat
1639, bolag 1864. Aktiekap. 15 mill. kr. (1948).
Anläggningar vid Hällefors, Bångbro, Sirsjöberg, Sikfors, Fredriksberg, Kristinehamn, Hasselhöjden o. Skatviken omfattande masugnar,
anriknings- o. briketteringsverk, järnbruk, träsliperi, sågverk o. lådfabriker, stållinefabrik,
sulfit- o. sulfatfabriker, järngruvor o. kalkbrott,
skogs- o. jordbruk, kvarnrörelse, elektr. kraftstationer. Verkst. dir. S. Wahlström (sed. 1947).
Hell'en, i grek. myt. hellenernas stamfader,
son av Devkalion o. Pyrra. H:s söner Aiolos oDoros o. sonsöner Akaios o. lon ansågos ha
givit namn åt grekernas 4 huvudstammar,
eoler, dorer, akaier o. ioner.
H e l l e n , invånare i Hellas.
Hellenism', benämning på den grek. kultur,
som uppstod i de av Alexander den store erövrade länderna, särsk. i Alexandria o. Pergamon.
Hellenis'ter, främlingar i forntidens Grekland, vilka tillägnat sig grek. språk o. grek.
bildning, sarsk. grekisktalande judar.
Hell'er, förutv. österrik, mynt =• 1/100 Krone.
Hell'er, F 1 o r i a n (1813—7i), österrik,
fysiolog, uppfinnare av det inom medicinen
mest använda kemiska urinprovet, H e 11 e r 3
p r o v , som går ut på att genom skiktning av
salpetersyra o. urin över varandra i ett provrör påvisa äggvita.
Heller, F r a n k , egentl.
G u n n a r S e r n e r (1886
—1947)> författare av äventyrsromaner o. noveller (bl.
a. Herr Collins affärer i London, 1914, Kejsarens gamla
kläder, Storhertigens finanser, 1915, Den stora filmen
om Attila, 1934) samt reseskildringar o. dikter [Ballader till bröderna, 1926).
Spiritualitet, sprakande fantasi o. kultiverad stil prägla H:s produktion,
som har översatts till många språk. Memoarer
1940 (På detta tidens smala näs). Gladiatorernas ttttägsmarsch (1943) behandlar stämningarna
i Italien 1939—43.
Hellespon/ten (av grek. HelVes pon'los, Helles
hav), forna namnet på Dardanellerna. Jfr Helle.
Hellman, L i 11 i a n, f. 1905, amerik. författarinna, bl. skådespel The children's hour
(1934; De oskyldiga, Uppf. i Sthlm 1936), The
watch on Rhine (1941) samt The Httle foxes
Hellner
— 681 —
(De små rävarna, uppf. i Sthlra 1943; äv. filmatiserad). H. har äv. skrivit direkt för filmen.
Hellner, J o h a n n e s (1866—1947), jurist o.
politiker (av moderat-liberal läggning), konsult,
statsråd 1905—06, justitieråd 1906—07, utrikesminister 1917—20 (Sveriges anslutning
till N.F.), led. av FK 1909—n o. av AK 1914.
Medl. av internat. skiljedomst. i Haag. H. var
ordf. i flera industriföretag, bl. a. AB. Nord.
Kompaniet, AB. P. A. Norstedt & Söner
samt 1933—44 i Trafik-AB. Grängesberg—
Oxelösund o. Luossavaara—Kirunavaara AB.
Hellquist, E l o f (1864—1933), språkforskare, prof. i nord. språk i Lund 1914—29. Bl.
arb.: Svensk etymologisk ordbok (1922). Poetisk
övers. (Hesiodos' Verk och dagar, 1923, m. fl.).
Hellqvist,
Carl
Gustaf
(1851—90),
historiemålare.
Bl. arb. Peder Sunnanväders
skymfliga intåg (1879, New York), Sten Sture
d. y:s död på Mälarens is (1880) o. Valdemar
Atterdag brandskattar Visby (1881, båda i
Nat.mus.).
Hellström, G u s t a f , f. 28 / 8 1882, journalist o.
författare. Led. av Sv. akad.
1942. H., som 1907—35
var
Dagens
Nyheters
korrespondent i London,
Paris o. New York, har i
sina romaner med klar psykologi, intelligent resonörskonst o. vaken observation
särskilt skildrat sin egen
generations uppgörelse med
samtidsproblemen. Novellsaml. Kuskar (1910) var H:s
genombrottsarbete.
Hans
främsta verk är den breda släktromanen Snörmakare Lekholm får en idé (1927). En självbiografisk svit, En man utan humor, bilda romanerna Dagdrömmar, En mycket ung man. Sex
veckor i Arkadien (1921—25)1 Det våren tjusande
idyll (1938), Kärlek och politik (1942) o. Den
gängen (1944). Vidare Carl Heribert Malmros
(1931), Storm över Tjurö (1935) o. komedien
Han träffas inte här (1947). Fil. hed.dr i Uppsala 1945.
van der Helst
Helo'dea el. E 1 o d e a, växtsläkte (fam. Hydrocharitaceae), 8
arter vattenväxter (Amerika).
H. canaden'$is,
vattenpest
(se
bild), helt nedsänkt med späda,
rikt grenade meterlånga stammar o. jämnbreda tunna blad i
tretaliga kransar.
Skildkönad.
Honväxten sedan 1836 i Europa,
från början av 1870-t. i Sverige.
Utfyller
stundom
vattendrag,
så a t t skeppsfart förhindras.
Hélolse [el°i's], Abélards älskade.
Helo'ter, den livegna befolkningen i det forna Sparta.
H e l o t i a e e a e , svampfamilj, tillhörande Ascomycetes.
Fruktkroppar mjuka, ofta livligt
färgade, disk- el. skålformade. Hit höra bl. a.
släktena Dasyscypha o. Sclerotinia.
Helsingborgs Dagblad, daglig Hälsingborgstidning, grundad 1884. Höger.
Helsingborgs-Posten Skåne-Halland, daglig
högertidning i Hälsingborg, grundad 1887.
Helsingfors, fi.
H e l's i n k i,
Finlands
huvudstad, i Nyland, på en halvö i Finska
viken. 329,000 inv. (1943), varav */s finsk-, 1/3
svensktalande. Bl. monumentala byggnader märkas statsrådsborgen, universitetet, univ.bibl. o.
Nikolaikyrkan, samtl. av Engcl o. grupperade
kring det ståtliga Statsrådstorget, järnvägsstationen (av E. Saarinen), riksdagshuset (1931,
av J. S. Siren), svenska beskickningen (av
T. Grut) samt Stadion. H. har betyd, handel
o. sjöfart o. är Finlands främsta industristad
o. införselhamn. Flygplats Malm. — Grundat
1550 gjordes H. till huvudstad 1812 av Alexander I, varefter den dittills obetydliga staden
genomgått en storartad utveckling. H., som
under vinterkriget 1939 angreps av ryskt flyg,
upplevde 7 0.28 febr. 1944 de häftigaste bombanfallen efter utbrottet av kriget 1941. Universitetet o. Tekniska högskolan blevo till stor del
förstörda men ha återuppbyggts. Se bild på
nästa sida.
Helsingfors universitet grundades i Åbo
1640 av Per Brahe d. y. o. förflyttades efter
Åbos brand 1827 f. å. till Helsingfors. H., som
är det största universitetet i Norden, har 107
professurer, varav 13 svenskspråkiga, fördelade
på sex fakulteter (teologisk, juridisk, medicinsk,
filosofisk, agrikultur-forstvetenskaplig o. sed.
1945 en statsvetenskaplig). Stort univ.bibl.
HeTsingin s a n ' o m a t , »Helsingfors tidning»,
daglig finsk tidning i Helsingfors, grundad T904,
1918—43 organ för nationella framstegspartiet,
därefter oberoende med liberal tendens.
H e l s i n g ö r , stad på Själlands n.ö. kust,
Frederiksborg Amt, Danmark, vid smalaste
delen av Öresund (4 km) mittemot Hälsingborg, med vilket det har täta färjeförbindelser.
19,000 inv. (1946). God hamn. Det forna
karmeliterklostret med Mariakyrkan (av tegel)
från 1400-t. är en av de bäst bevarade klosteranläggningarna i Norden. H. namnes redan
1231 men nådde sin blomstring efter 1425, då
Öresundstullen började upptagas. Jfr Kronborg.
HeTsinki, finska namnet på Helsingfors.
Helsjön, kurort med gyttjebad i s.v. Västergötland, Horreds kommun.
Helskyld el. h e l s l ä k t i n g säges e n
person vara i förh. till en annan, om båda ha
gemensamma föräldrar (h e 1 s y s k o n), gemensamma farföräldrar ( h e l k u s i n e r ) osv.
Jfr Halvskylda.
Helsot, i äldre tider (särsk. i lagspråk)
använd benämning på dödlig sjukdom. Jfr Hel.
v a n der Helst [fann], B a r t h o l o m e u s
(1613—70), höll. porträttmålare, verksam i
Amsterdam, där hans realistiska porträttkonst
44—47 2 77i- Norstedts uppslagsbok. Tryckt 15. 6. 48.
Hellström, J o h n , f. 2s/6 1890, kirurg, professor vid Karol. inst. sed. 1939, överläkare vid
Karol. sjukh. sed. 1940.
Hellvi, kommun på n. Gotland, Gotl. 1.
(past.adr. Lärbro); Slite landsf.distr., Gotlands
doms. 632 inv. (1947). — Den tvåskeppiga kyrkan uppfördes under 1200-t. av Lafrans Botvidarson, som med runor inristat sitt namn
på korportalen. Tornet är yngre.
Helmfelt, S i m o n G r u n d e l (1617—77),
frih., fältmarskalk o. riksråd, försvarade 1656
—57 Riga mot ryssarna o. var i slaget vid
Lund 1676 under konungen högste befälhavare.
Stupade vid Landskrona.
v o n H e l m ' h o l t z , H e r m a n n (1821 — 94),
tysk naturvetenskapsman, prof. i fysiologi 1849,
i fysik 1871, från 1888 president för Physikalischtechnische Reichsanstalt i Charlottenburg. H.
var banbrytare såväl inom fysiologien genom
sina arb. om kraftförvandling, muskelns värmealstring o. nervledningens hastighet som inom
akustiken o. optiken (uppställde färgsinnes- o.
hörseltcorier, uppfann ögonspegeln).
Helmintologi' (av grek. heVmins, mask, o.
lo'gos, lära), läran om inälvsmaskarna.
Helmold [häU'inålt], tysk präst o. krönikör
under n o o - t . Behandlade (delvis på basis av
Adam av Bremen) slavernas historia från Karl
den store till n 72 i arb. Chronica slavorum (utg.
av B. Schmeidler 1909).
Helm'olt, H a n s F e r d i n a n d (1865—
1929), tysk historiker, tidningsman. Redig, en av
37 fackhistoriker utarb. världshistoria (Weltgeschichte, 9 bd, 1899—1908; 2:a uppl. 1913—22).
Helsyskon
— 682 —
Hematogen
Helsingfors 1. Nikolaikyrkan
2. Senatshuset
3. Stadshuset
Järn vässstationen
5. Riksdagshuset, interiör 6. Olympiastadion.
av det högre borgerskapet föredrogs framför
Rembrandts. Berömda äro hans stora skyttebilder i Amsterdams riksmuseum.
Helsyskon, syskon med gemensamma föräldrar. Jfr Halvsyskon.
Helton, det större tonsteget i diatoniska
skalan, ex. c—d.
Helvell'a, svampsläkte (fam.
H elvella'ceae av Ascomycetes). H.
in'fula, biskopsmössa (se bild),
brun hattmurkla, har sotigt gulbrun, sadelformad hatt o. rödvit
fot. God matsvamp. Förekommer om hösten i barrskog.
Helvete (av fnord. Hel, o. vite,
straff), enl. kristen föreställning
de osaligas vistelseort o. pinorum efter döden.
Helvetesmaskin, anordning med sprängladdning, som exploderar vid önskad tidpunkt.
Helve'tia, nylat. namn på Schweiz.
Helve'tier, keltisk folkstam, som från sin
ursprungliga boplats i s.v. Tyskland redan
före Caesar av germanerna undanträngdes till
nuv. n.v. Schweiz; uppblandades med germaner under folkvandringstiden.
Helve'tiska republiken, namn på Schweiz
1798—1814, härlett från namnet på de äldsta
kända invånarna, helvetierna. Jfr Schweiz.
Helvétius
[älvetsiyss'],
C l a u d e A d r i e n (1715
—71), fransk upplysningsfilosof, tillhörde encyklopedisterna. H. såg i det
egoistiska strävandet efter
lust det enda motivet till
våra handlingar. Huvudarb.: De V esprit {1758).
(Se bild.)
Helvig, d. 1324, svensk
drottning, dotter till Ger-
härd I av Holstein, 1276 förmäld med Magnus
Ladulås.
von Hel'vig, A m a l i a , f. v o n I mh o f f (1776—1831), tysk författarinna, tidvis
bosatt i Sverige. H. gjorde under sin Sverigevistelse 1814—16 bekantskap med bl. a. Atterbom o. Geijer, o. särsk. på den senare gjorde
hon genom sin begåvning ett starkt intryck.
Hem [hém] (av grek. hai'ma, blod), dets. som
protohem (el. ibland dets. som dess oxidationsprodukt hematiii).
Hemagglutinatio'n, sammanklibbning (agglutination) av blodkroppar.
H e m a r t r o s [-trå's] (av grek. hai'ma, blod, o.
arfron, led), blödning i en led.
H e m a t e i ' n , rött färgämne. Jfr Hematoxylin.
Hemateme's, blodkräkning.
H e m a t i ' n , C 3 4H3 2 04N 4 Fe(OH), bildas vid
spjälkning av methemoglobin (jfr Hemoglobin).
Utgör ett mörkbrunt pulver, som med syror
bildar salter, t. ex. kloriden h e m i n (se d. o.).
H e m a t i ' t (av grek. häi'ma, blod) el. b i o ds t e n ( s m a l m ) , i vidsträckt bemärkelse alla
i naturen förekommande former av järnoxid,
Fe 2 O a . Denna innehåller 70 % järn o. bildar
sexhörniga kristaller. Den kornigt el. bladigt
kristalliniska formen i t. ex. våra vanliga s. k.
blodstensmalmer kallas järnglans. R ö d h e m at i t el. hematit i inskränkt bemärkelse omfattar järnoxidens övriga, rödbruna, icke kristalliserade former. H. i dess olika former är ett
av de viktigaste järnmalmsmineralen (jfr Järnmalmer) o. anv. äv. av juvelerare till glättning o. polering samt till smycken. — Engelsmännens b r o w n h e m å t i t e utgöres a v
s. k. limonit.
H e m a t o g e ' n (av grek. häl'ma, blod, o. ge'nein, alstra), från blodet stammande, t. ex.
h e m a t o g e n i n f e k t i o n , som uppstått
genom smittämnets spridning med blodet.
Hematologi
— 683 —
H e m a t o l o g i ' (av grek. hai'ma, blod, o.
lo'gos, lära), vetenskapen om blodet o. blodsjukdomarna.
H e m a t o x y l i ' n (av grek. häl'ma, blod, o.
xy'lon, trä), ett färglöst ämne i kärnveden av
kampeschträdet (se d. o.), som vid oxidation
ger ett rött färgämne, h e m a t e i n .
H e m a t u r i ' (av grek. häl'ma, blod, o. urin),
utsöndring av blod med urinen. Beror på olika
sjukdomar i njurarna o. urinvägarna.
H e m b i t r ä d e , person som yrkesmässigt bedriver husligt arbete. Arbetstiden
o. övriga
villkor äro stadgade i lag av den 3 0 / s 1944H e m b u d . till inlösen hembiuda något till
någon, vartill denne äger lösningsrätt, ex. hembud av aktier.
Hemeralopi' (av grek. heme'ra, dag, o. o'psis,
syn), dets. som nattblindhet.
Hemerocall'is, örtsläkte (fam. Liliaceae), 5
arter i Europas o. Asiens tempererade delar,
Blommor med trattlikt hopvuxna hylleblad.
blad långa o. smala. H. fla'va, gulblommig o.
välluktande, samt H. ful'va med brungula,
luktlösa blommor, på fritt land ofta odlade
prydnadsväxter.
v a n He'messen [fann], J a n (omkr. 1500—
omkr. 1575), nederl. målare, utförde bibliska
målningar (Madonna med barnet, Nat.mus.),
ofta med realistiska bimotiv.
Hemfrid, det rättsliga skyddet av en persons hem. Kränkning av annans hemfrid,
hemfridsbrott,
har sedan gammalt
varit straffbelagt (strafflagen 11 kap. 10 § ff.).
Jfr Edsöreslagar.
Hemföljd kallades förr varje gåva av värde,
som fader el. moder ger sina barn vid deras
giftermål, då de eljest lämna hemmet el. vid
annat tillfälle.
Gåvan skulle vid arvskifte
efter givaren återbäras. u H. avskaffades genom
Nya Giftermålsbalken / « 1920. I lagen 8 / 8
1928 om arv finnas i stället regler rörande förskott å arv.
Hemgift, i lagspråk dets. som hemföljd. I
vanligt språkbruk betecknas därmed den förmögenhet, som kvinna för med sig i boet, då
hon gifter sig.
H e m g å n g kallades i äldre lagar den svårare
art av hemfridsbrott, som bestod i att en person
inställde sig hos någon för a t t skada denne
själv, hans husfolk el. någon, som i trångmål
tagit sin tillflykt till hans bostad.
Hemi-, grek., halv- (i sammansättningar).
Hemianestesi' (av grek. kemi-, halv-, o.
anestesi), känslolöshet i ena kroppshalvan vid
en del nervsjukdomar.
H e m i a n o p s i ' (av grek. hemi-, halv-, nekande
an, o. op'sis, syn), halvblindhet, ett vid vissa
hjärnskador förekommande symtom av blindhet inom den ena hälften av synfältet o. ofta
fullgott seende inom den andra.
Hemicellulo'sa, en klass i naturen förekommande kolhydrat, som intaga en mellanställning mellan cellulosa o. stärkelse. De
tjäna i växtriket både som byggnadsmaterial
o. som reservnäring.
Hemi'n, C 31 H 3a 0 4l N 1 FeCl, ett med hemoglobin närbesläktat ämne, som utgör klorid av
hematin. Dess kemiska struktur har klarlagts
av H. Fischer. Utgör mörkbruna el. nästan
svarta kristaller, som lätt igenkännas under
mikroskopet. Förekomsten av blodrester i intorkade fläckar kan därför påvisas genom att
heminkristaller bildas vid uppvärmning med
koksalt o. isättika (Teichmanns prov).
Hem'ingway [-°e'], E r n e s t , f. 1898,
amerik. författare. H. är en typisk repr. för
den amerik. skolan av »hardboiled» (se d. o.)
författare. Bl. hans romaner märkas Men without women (1927), A farewell to arms (1929;
Hemnitser
Farväl till vapnen, 1932),
To have and have not (1937;
Att ha och inte ha, 1939)
samt For whom the bell tolls
(1940; Klockan klämtar för
dig, 1941), en skildring från
Spanska inbördeskriget. E t t
flertal filmatiserade. Hans
litterära mästerskap dokumenteras framför allt i noveller (ett urval i sv. övers.).
Krigskorrespondent i Storbritannien 1944.
Hemiopsi', dets. som hemianopsi.
Hemiplegi' (av grek. hemi-, halv-, o. plege',
slag), lamhet i ena kroppshalvan; vanlig vid
hjärnblödning.
Hemisfä'r (av grek. hemi-, halv-, o. sfai'ra,
klot), halvklot, t. ex. halva jordklotet o. halva
stora hjärnan.
Hemkall, den avlöning in natura, som
indelt soldat åtnjöt, då han ej erhöll torp.
H e m k o n s u l e n t ' , person (skolkökslärariuna
el. dyl.), som tillhandagår med upplysningar o.
råd rörande ett hems skötsel. Oftast anställd
hos kommuner men äv. hos enskilda firmor.
1938 beslöt riksdagen anställandet av hemkonsulenter inom länen.
Hemliga utgifter, i riksstaten upptagna utgifter för vissa hemliga ändamål. Äro undandragna offentlig kontroll.
H e m l o c k g r a n , arter av barrträdssläktet Tsuga.
H e m m a n kallades till skillnad från lägenhet
sådan jordbesittning på landet, som var satt i
mantal till följd av sin förmåga att kunna bära
vissa skatter. Efter jordnaturen indelade i
krono-, skatte- o. frälsehemman.
H e m m a n s k l y v n i n g , ett hemmans klyvning
i mindre delar, h e m m a n s d e l a r , som
vardera erhåller proportionerlig andel i hemmanets ägor o. blir åsätt särskilt mantal.
Hemmansklyvningsinstitutet upphörde såsom
jorddelningsform genom
lagen om delning av
jord å landet av l8 / B 1926.
H e m m a n t a l s r ä n t a , en jorden åliggande
skatt, tillkommen under 1600-t.; var den ena
av huvudavd. i den s. k. g r u n d r ä n t a n ;
den andra kallades j o r d e b o k s r ä n t a .
Hemm'emma, svensk typ av skärgårdsfartyg
från 1700-talet.
Hemmer, J a r l (1893—1944), finl. författare. H., som i sin produktion företrädde en
etisk-religiös romantik, behandlade särskilt
lidandets o. det ondas problem. Framför allt
var han en lyriker med varm känsla o. musikaliskt språk. Utgav flera diktsaml. {Rösterna,
1914, Klockan i havet, 1939, m. fl.), versberättelsen Rågens rike (1922) samt på prosa bl. a.
romanerna Onni Kokko (1920) o. En man och
hans samvete (1931).
Hemmesdynge el. H e m m i n g s d y n g e ,
kommun i s. Skåne, Malmöh. 1. (past.adr.
Vallby); Klagstorps landsf.distr., Vemmenhögs,
Ivjunits o. Herrestads doms. 365 inv. (1947).
Hemmesjö, kommun i s. Småland, Kronob. 1.
(past.adr. Åryd); Lessebo landsf.distr., Ö.
Värends doms. 776 inv. (1947). H. bildar med
Tegnaby kommun en församling.
Hemmesjö med Tegnaby församling omfattar Hemmesjö kommun o. Tegnaby kommun.
1,302 inv. (1947).
H e m m i n g , dansk konung 810—812; slöt 811
fred med Karl den store, varvid Ejder blev
gräns mellan Danmark och det frankiska riket.
H e m m i n g (omkr. 1290—1366), biskop i
Abo 1338, hävdade med kraft prästerskapets
anspråk gentemot staten, utfärdade 1352 Finlands första kyrkoordning. Heliga Birgittas vän.
HenVnitser, I v a n I v a n o v i t j (1745 —
84). rysk fabelförfattare o. översättare. Av 90
Hemocyaniner
— 684 —
utgivna fabler äro 60 original, skrivna i vemodig, folkligt humoristisk stil.
H e m o c y a n i ' n e r (av grek. hål'ma, blod, o.
ky'anos, mörkblå), kopparhaltiga färgämnen,
lösta i blodet hos kräftdjur, bläckfiskar, snäckor
m. fl. Ha liknande funktion som hemoglobin
hos de högre djuren men innehålla ej porfyringrupper. Utgöras av äggviteämnen med mycket
hög molekylvikt.
Hemofili' (av grek. hax'ma, blod, o. fili'a,
vänskap), dets. som blödarsjuka.
Hemoglobi'n (av grek. hai'ma, blod, o. lat.
glo'bus, kula), färgämnet i de röda blodkropparna, är uppbyggt av äggviteämnet globin o.
det järnhäl tiga färgämnet protohem. Hemoglobin är mörkrött. Det upptar lätt syre o.
övergår härvid till ljusrött o x i h e t n o g l o b i n . Venöst blod är rikt på hemoglobin;
i lungorna oxideras detta till oxihemoglobin
(artericllt blod), vilket sedan i kroppen avger
syre. Hemoglobin upptar lätt koloxid o. övergår i k o l o x i d h e m o g l o b i n , som är
otjänligt för syretransport, varav koloxidens
giftighet förklaras. Järnet är tvåvärt i såväl
hemoglobin som oxihemoglobin. Utanför organismen oxideras hemoglobin snabbt till
m e t h e m o g l o b i n med trevärt järn.
Hemokromoge'n (av grek. hen'ma, blod,
kro'ma, färg, o. ge'nein, alstra). 1. Äldre namn
på protohem. — 2. Gemensam benämning på
föreningar mellan protohem o. olika äggviteämnen (cl. andra kvävehaltiga ämnen). Ex.
hemoglobin, cytokromer o. peroxidas.
Hemoly's (av grek. häl'ma, blod, o. ly'ein,
lösa), upplösning av de röda blodkropparna
med utträdande av hemoglobin. Kan bl. a.
förekomma ss. symtom vid vissa förgiftningar.
Utnyttjas bl. a. inom serologien för påvisande
av h e m o 1 y s i'n e r, ämnen som framkalla
hemolys.
Hémon [emå n *'], L o u i s (1880—1913),
fransk författare, känd genom romanen Marie
Chapdelaine (1914; sv. övers. 1923), en skildring av fransmännen i Canada.
H e m o r r a g i ' (av grek. häi'ma, blod, rhegny'nai, brista), blödning.
Hemorroj'der (av grek. häl'ma, blod, o.
rhein, flyta), i o. omkring ändtarmsmynningen
förekommande utvidgade blodkärl (åderbråck),
som ofta orsaka svära smärtor o. svår klåda.
Kunna ge anledning till rel. stora blödningar.
H e m o r t . 1. Ort där man är skriven, har sitt
hem, där man är född, hör hemma; hemvist.
— 2. Beträffande fartyg ägarens hemvist,
såvida han ej anmält annan plats till vederbörande myndighet. — 3. Den del av krigförande
land, där krigsoperationer icke försiggå.
H e m o r t s k o m m u n , kommun, där en person
i fattigvårdshänseende åtnjuter hemortsrätt.
H e m o r t s r ä t t , det förhållande mellan en
kommun o. en enskild, som förpliktar kommunen a t t bekosta den senares försörjning,
om han saknar förmåga att försörja sig själv.
Reglerna härom äro givna i lagen om fattigvården av w/ 6 1918.
H e m o s t a ' t i k a (av grek. häl'ma, blod, o.
slatiko's, stillande), blodstillande medel, se d. o.
Hem'pel, F r i e d a, f. 1885, tysk operasångerska, framstående koloratursångerska.
Hemse, kommun på s. Gotland, Gotl. 1.;
Hemse landsf.distr., Gotlands doms. 971 inv.
(1947), därav 620 i H. m u n i c i p a l s a m h ä 11 e. Folkhögskola. — Under den nuv., tidigt
medeltida kyrkan ha påträffats rester av en
stavkyrka från 1000-t., nu i Stat. hist. mus.
Hemsjö, kommun i v. Västergötland, Älvsb.
1. (past.adr. Alingsås); Vättle landsf.distr.,
Vättie, Ale o. Kullings doms. 1,503 inv. (1947).
Hemskifte, den del av ett hemmans jord-
Hemvärnet
områden (skifte), som ligger invid el. i närh. av
åbyggnaderna.
H e m s k i l l n a d , domstols beslut om upphävande av äkta makars sammanlevnad. Kan ske
såväl på begäran av endera maken (om den
andra gör sig skyldig till grov försummelse i
försörjningsplikten m. m.), som av båda makarna, då de äro ense om att de på grund av djup
o. varaktig söndring icke kunna fortsätta sammanlevnaden. E t t års särlevnad under h. berättigar till skilsmässa (äktenskapsskillnad).
Flytta makarna samman, förfaller verkan av
hemskillnaden.
Hemskog, den till en egendom hörande
skogsmark, som ligger i närh. av åbyggnaderna.
Hemskydd. I. En 1923 införd beteckning för
dispensär. — 2. Hemskydd eller e n s k i l t
l u f t s k y d d har till uppgift a t t inom de
olika fastigheterna i möjligaste mån begränsa
skadorna vid luftaufall, ex. oskadliggörande av
brandbomber, hjälp åt sårade m. m. Under
civilförsvarsberedskap föreligger tjänstgöringsplikt för varje svensk
medborgare mellan 16
och 65 år (Lag 15/7 1944).
Hemsystrar, av Röda korset o. Hemsysterskolorna i Uppsala, Leksand, Lund, Vackstanäs, Härnösand o. Göteborg utbildade systrar,
som ha till uppgift a t t vid förfall för husmodern
(sjukdom, förlossning etc.) hjälpa till med hemmets skötsel. Vanl. kommunalt anställda. Den
första hemsysterskolan gr. i Uppsala 1917.
Hemsö, kommun i s. Ångermanland, Västernorrl. 1, (past.adr. Oringen); Säbrå landsf.distr., Ångermani. s. doms. 373 inv. (1947).
H e m s ö b o r n a , roman av August Strindberg,
utg. 1887, med motiv fr. Sthlms skärgård.
Filmad 1944.
Hemsö fästning, försvarsanläggningar vid
Ångermanälvens mynning; byggda 1917—18
samt 1921.
H e ' m u l (fnsv., egentl.: hörande till någons
hem el. hus), skyldighet att försvara en avyttrad sak mot annans påstående om bättre
r ä t t o. att hålla förvärvaren skadeslös, om egendomen frånvinnes denne. Äv. vitsord, auktoritet, grund, stöd (»påståendet har hcinul för
sig»). Verb: h e'm u l a . — H e m u l s m a n ,
person som är skyldig hemula; sagesman.
Hemvist, i allm. den ort, där en person är
bosatt. En persons rättsliga hemvist är den
ort, där han är mantalsskriven.
H e m v ä r n e t utgör en del av lantförsvaret. Det
består av militärt organiserade förband med
uppgift dels att trygga den egna hemorten
( a l l m ä n n a h e m v ä r n e t ) , dels att skydda
vissa statliga el. eljest riksomfattande företags
anläggningar (d r i f t v ä r n e t). Rekryteringen
sker på fri villighetens väg, i första hand bland
sådana män, som ej äro krigstjänstskyldiga.
Högsta militära ledningen utövas under chefen
för armén av en r i k s h e m v ä r n s c h e f ,
som biträdes av en h e m v ä r n s s t a b . Till
chefens för armén förfogande finnes ett h e m v ä r n s r å d . Inom varje försvarsområde utövas ledningen av hemvärnet av försvarsområdesbefälhavaren, som för detta ändamål har
särsk. personal till sitt förfogande ( h e m v ä r n s o f f i c e r ) . Försvarsområdena äro indelade i
h e m v ä r n s k r e t s a r under e n k r e t s c h e f . Hemvärnskretsarna äro i sin tur indelade
i h e m v ä r n s o m r å d e n under en h e mv ä r n s c h e f . Inom hemvärnsområdet finnas
hemvärnsmän o. hemvärnsrckryter, fördelatle på
förband (grupper, plutoner, i undantagsfall kompanier). Inom drift värnet ledes varje verks
(företags) d r i f t v ä r n a v e n d r i f t v ä r n s c h e f o. personal i övrigt utgöres av driftvärnsmän o. driftvärnsrekryter i förband liksom vid
allmänna hemvärnet. Vid allmänna hemvärnet
finnas hemvärnspojkar o. vid driftvärnet drift-
Hemvärnsrörelser
-
685
värnspojkar. Under fredstid kunna värnpliktiga
tjänstgöra vid hemvärnet som extra hemvärnsmän. I vissa hänseenden äger hemvärnet självstyrelse, som utövas av särsk. representationsorgan, bl. a. h e m v ä r n s t i n g o. r i k s h e m v ä r n st i n g , vilket senare utser hemvärnets centrala
förtroendenämnd. Organisationen av hemvärn
påbörjades 1940. Senaste instruktion 3"/6 1947.
Hemvärnsrörelser. I Österrike uppstod efter
Första världskr. en hemvärnsrörelse (ty. Heimwehr, Heimatschutz) i form av en militärt organiserad frikårsrörelse, avsedd a t t skydda österrikiskt territorium o. a t t upprätthålla inre ordning o. säkerhet, särsk. mot kommunisterna.
Den rekryterades främst bland jordbruksbefolkningen o. kom från början a t t stå det kristligtsociala partiet nära. Dess betydelse ökades
högst väsentligt efter den socialdem. revolten i
Wien juli 1927. Efter Dollfuss' makttillträde
1932 fick hemvärnet en halvstatlig karaktär o.
hade under Starhembergs o. Feys ledning stor
andel i nedslåendet av de socialdem. o. nationalsoc. revolterna i febr. resp. juli 1934. Efter
Dollfuss' död juli 1934 var hemvärnschefen
Starhemberg vicekansler i Schuschniggs kabinett till maj 1936, men efter hand uppgick hemvärnet i den av Dollfuss 1933 skapade Fosterländska fronten o. upplöstes definitivt okt.
1936 av regeringen Schuschnigg. I England
uppsattes hemvärnsförband sommaren 1940
inför hotet av en tysk invasion över Engelska
kanalen. I Tyskland uppstod ett hemvärn, »Volksturm», okt. 1944. Efter Andra världskr. ha hemvärn börjat organiseras i Norge o. Danmark.
1. H e n d e r s o n [henn'd ö s ö n], A r t h u r (1863
—i935)i eng. socialistisk arbetarpolitiker, ledare
för arbetarepartiet 1908—10 o. 1915—17, medl.
av Asquiths o. Lloyd Georges samlingsministärer. Inrikesminister i Macdonalds ministär
1924, utrikesminister 1929—31 i dennes andra
regering. H., som var ivrig fredsvän, fungerade
1932—-34 som Nedrustningskonferensens ordf.
Erhöll Nobels fredspris 1934.
2. Henderson, A r t h u r , f. 1893, son till
A. H., eng. socialistisk politiker, medl. av underhuset sed. 1935, understatssekr. 1945—47, flygmin. 1947, statssckr. i utrikesdep. 1948.
H e n d e r s o n [henn'd°s ö n], sir N e v i 1 e (1872
—1942), eng. diplomat, minister i Paris 1928,
i Belgrad 1929, i Buenos Aires 1935 o. i Berlin
1937—39- Har i Failure of a mission (1940; Före
katastrofen, 1943) skildrat sina två år med Hitler.
Hendon [henn'd ö n], förstad till London, grevsk.
Middlesex. 156,000 inv. (1936). Stor civil flygplats.
Heng'elo, stad i ö. Nederländerna, prov.
Over-Ijssel. 45,000 inv. (1940). Textilindustri.
He'nie, S o n j a , f. 1912, norsk konståkerska
på skridskor, under en följd av år olympisk
segrarinna o. världsmästarinna (1927—36).
Sed. 1936 vid amerik. filmen. 1940—45 gift
med en amerik. millionär, Dan Topping.
H e n ' l e , J a c o b (1809—85), tysk läkare,
1852 prof. i Göttingen. En av anatomiens
främsta, upptäckte epitelet, den glatta muskulaturen m. m. Utgav anatomiska handböcker.
Hen'lein [-lajn], K o n r a d (1898—1945)1
sudettysk politiker. Deltog i Första världskr.
som österrik, officer, ledare för sport- o. gymnastikfören. Deutscher Turnverband, som efter
hand ombildades till sudettyska partiet med
nationalsoc. tendens. Vid valen till tjeckoslovak, parlamentet maj 1935 blev sudettyska
partiet det näst största o. erhöll 70 % av de
tyska rösterna. H. framförde i ett tal i Karlsbad april 1938 sudettyskarnas krav på autonomi.
Han måste i sept. fly till Tyskland men blev
efter de sudettyska områdenas införlivande med
Tyskland rikskommissarie för dem. Vid den
tyska ockupationen av resten av Tjeckoslovakien 15 mars 1939 utsågs H. till chef för civil-
-
Henrik
förvaltningen i Böhmen. Begick självmord. Jfr
Sudetlandet.
H e n n a , ett rödgult färgämne, som erhålles
ur bladen av en från n. Afrika till Bortre Indien
utbredd, lågvuxen buske, Lawso'nia iner'mis
ffain. Lythraceae). Användes av muhammedanska kvinnor till färgning av naglarna o.
händernas insida.
i . H e n n e b e r g , R i c h a r d {1853—1925), musiker o. tonsättare av tysk börd, 1885—1907
kapellmästare vid Kungl. teatern i Sthlm,
1916—21 dirigent vid Malmö orkesterförening.
2. Henneberg, A l b e r t , f. a '/ a 1901, son
till R. H., tonsättare. Har komponerat operor
(Inka, 1937, Det jäser i Småland, 1939), symfonier, orkestersviter, stråkkvartetter m. m.
H e n n e b i q u e [änbikk'], F r a n c o i s (1842
—1921), fransk ingenjör, känd genom sitt
system, h e n n e b i q u e s y s t e m , för armering av betoiig medelst rundjärn o. byglar.
H e n n ' e g a u , dets. nsom Hainaut.
H e n n e q u i n [änkä s'], M a u r i c e (1863—
1926), fransk lustspelsförfattare. Av H:s ofta i
samarbete med andra författare skrivna komedier o. farser ha flera spelats i Sverige.
H e n n i g , A n d e r s (1864—1918), geolog,
titulärprofessor 1911, läroverksråd 1913. Arbeten
rörande kritsystemet i Skåne.
von Hennigs, G ö s t a (1866—1941), målare,
bekant för sina dekor., brett målade cirkusmotiv.
H e n n i n g , G e r h a r d , f. 27 / 5 1880, svensk
skulptör, bosatt i Danmark o. dansk mcdb.
Anställd vid Den kongelige Porcelainsfabrik i
Köpenhamn.
1909—14
utförde han ett flertal
figurer i en elegant rokokoartad stil. Hans senare
verksamhet, som inspirerats av Kai Nielsen,
omfattar erotiska grupper av stor uttrycksfullhet. Kärleksgruft, se bild.
H e n n i n g , U n o , f. " / 9
1895, skådespelare, sed. 1935 vid Dramatiska
teatern. Framstående karaktärsskådespelare,
spec. i historiska roller.
Hennings, B e t t y ( B e t h ) , f. is/ 7 1889,
historiker, undervisningsråd 1937—39, därefter
rektor för Sthlms h. a. lärov. f. flickor på Södermalm; har i flera arb. behandlat den gustavianska
epoken. Led. av AK 1937—40 (folkpartiet).
Hennings, B e t t y , f. S c h n e l l (1850—1939),
dansk skådespelerska, anställd vid Det kongelige Teater i Köpenhamn till 1908. Gästspelade
flera ggr i Sthlm. H. var sin tids danska teaters
grande dame.
H e n o k s bok. 1. En från 1773 i Europa
känd, urspr. hebreisk el. arameisk skrift från
kristendomens första tider. — 2. En likartad
slavisk, urspr. grekisk, skrift från börj. av i:a
årh. Jfr Hanok.
H e n ' r e i d [-rajd], P a u l , f. 1908, amerik. filmskådespelare, har spelat i bl. a. Casablanca (1943)
o. Under nya stjärnor (1944).
H e n r i [a n ^ri'], fr., Henrik.
H e n r i k (eng. H e n r y ) , engelska konungar.
H e n r i k I (1068—1135). son till Vilhelm Er-
övraren, efterträdde n 00 sin broder Vilhelm
Rufus. H. förde en för Englands förvaltning o.
rättskipning grundläggande inre styrelse o. fråntog 1106 sin broder Robert Normandie. — H e n r i k II (1133—89), dotterson till H. I, konung 1154, ärvde stora områden i Frankrike o.
kom genom gifte i besittning av Akvitanien,
erövrade n 7 1 en del av Irland. H. motarbetade
stormännen,
ordnade förvaltning,
rättskipning o. försvarsväsen men kom genom
frågan om kyrkans domsrätt i strid med ärke-
Henrik
- 686 -
biskop Thomas Becket, som mördades 1170.
H:s sista år fördystrades genom talrika upprorsförsök från sönernas sida. — H e n r i k I I I
(i207—72), sonson till H. I I , son till Johan utan
land, konung 1216. H. omgav sig med franska
gunstlingar o. utpressade oerhörda skatter åt
påven men tvingades genom provisionerna i
Oxford 1258 a t t lämna stormännen vidsträckt
kontroll över styrelsen. Vid ett uppror under
ledning av Simon av Montfort blev H. tillfångatagen i slaget vid I«ewes 1264 o. regerade sedan
blott till namnet. — H e n r i k I V a v U n c a s t e r (1367—1413) besegrade Rikard I I
1399 men var sedan utsatt för flera upprorsförsök. H. sökte främst sitt stöd hos prästerskapet, som förmådde honom till grymma förföljelser mot lollarderna. — H e n r i k V
(1387—1422), son till H. IV, konung 1413, segrade i krig mot Frankrike vid Azincourt 1415 o.
blev genom fördraget i Troyes 1420 erkänd som
fransk t r o n a r v i n g e . — H e n r i k VI (1421—71),
son till H. V., konung 1422—61, blev 1422 konung äv. av Frankrike, där engelsmännen förlorade sina erövringar utom Calais. Sedan H. 1453
blivit sinnesrubbad o. av
Rikard av York 1455 avlägsnad från styrelsen, utbröt »Rosornas krig». —
Henrik
VII
(i457—
1509), den förste konungen
av huset Tudor, besegrade
Rikard I I I i slaget vid
Bosworth 1485. H. gjorde
sig oberoende av parlamentet, skapade ordning i förvaltningen o. var en sträng
rikshushållare. (Se bild.) —
H e n r i k V I I I (1491—1547), son till H. VII,
konung 1509, en typisk renässansgestalt, ökade konungadömets makt, lät 1531
förklara sig för den eng. kyrkans överhuvud. Omkastningarna i H:s kyrkopolitik
återspeglade hans ställning
till hans sex gemåler (Katarina av Aragonien, Anna
Boleyn, Jane Seymour, Anna
av Kleve, Katarina Howard
o. Katarina Part), av vilka
den 2:a o. 5:e avrättades.
Menrik (fr. H e n r i), franska konungar. H e n r i k
I (1008—60), son till Robert den helige, konung
1031. Avstod hertigdömet Burgund till sin broder Robert, som blev stamfader för den äldre burgundiska hertiglinjen. — H e nr i k II (1519—59), son till
Frans I, g. m. Katarina
av Medici, konung 1547,
förvärvade 1550 Metz, Toul
o. Verdun, 1559 Calais. H.
understödde de tyska protestanterna, medan han däremot förföljde de franska,
inspirerad härtill av sin älskarinna Diana av Poitiers.
(Se bild.) — H e n r i k III ( I 5 5 I _ 8 9 ) , SOn till
H. I I , hertig av Anjou,
1573 konung av Polen, efter
Karl IX:s död 1574 konung
av Frankrike. H. framkallade genom sina förföljelser mot hugenotterna »de
tre Henrikarnas krig» men
slöt sig slutl. till hugenotterna. Mördades 1589 av en
fanatisk munk. (Se bild.)
— H e n r i k IV av B o u r b o n (1553—1610), konung
Henrik
av Navarra 1572. Den protestantiske H:s förmälning
med Karl IX:s syster Margareta av Valois 1572 framkallade Bartolomeinattens
blodbad.
För att rädda
sitt liv måste H. avsvärja
sin protestantiska tro men
övergick 1576 åter till hugenotterna o. besegrade den
katolska ligan i slaget vid
Ivry 1590. Efter att ånyo
ha övergått till katolicismen kröntes H. 1594 till konung. Genom ediktet
i Nantes 1598 gav H. hugenotterna en tryggad
ställning. Han understödde de franska kolonisationsföretageu, uppmuntrade handel o. industri
samt återställde konungamaktens anseende.
Hans utrikespolitik riktades främst på brytandet av det habsburgska husets övermakt i
Europa, då han 1610 mördades av den katolske
fanatikern Ravaillac. — H. var en av Frankrikes största o. mest folkkära konungar {le
bon Henri), hjälten i Voltaires episka dikt
»I/Henriade».
Henrik (port. H e n r i q u e), portug. furstar.
1 . H e n r i k a v B u r g u n d , d . 1112, stamfader för det äldsta portug. konungahuset. —
2 . H e n r i k S j ö f a r a r e n (1394—1460), lät
utforska Afrikas västkust ned till Guineabukten.
Henrik I (ty. H e i n r i c h ) F å g e l f ä n g a r e n (omkr. 876—936), tysk konung 919,
gjorde 929 Böhmen skattskyldigt, besegrade 933
magyarerna o. 934 konung Gnupa av Danmark.
Henrik (ty. H e i n r i c h ) , tysk-romerska kejsare. H e n r i k II d e n h e 1 i g e (973—1024),
sonsonsson till H. I Fågelfängaren, blev roo4
lombardisk konung. H. ivrade för den cluniacensiska reformrörelsen och stödde sig på prästerskapet gentemot de världsliga furstarna. Helgonförklarades 1146. — H e n r i k I I I (1017—
56), Konrad II:s son, förde en stormig regering, befordrade de eluniacensiska reformidéerna
samt av- o. tillsatte påven efter sin vilja. —
H e n r i k IV (1050—1106), son till H. I I I ,
som han efterträdde 1056, bannlystes 1076 av
påven Gregorius VII o. tvangs till förödmjukande botgöring (vandringen till Canossa 1077).
H. låg i ständig strid med de tyska furstarna
o. slutl. med sina egna söner; avsade sig kronan
1103. — H e n r i k V (1081—1125), son till
H. I V , å t e r s t ä l l d e freden i T y s k l a n d o. l y c k a d e s
genom konkordatet i Worms 1122 avsluta investiturstriden. — H e n r i k VI (1165—97),
son till Fredrik I Barbarossa, sökte göra kronan
ärftlig inom hohenstaufiska ätten. H. blev n 94
konung av Sicilien. — H e n r i k VII a v
L u x e m b u r g (1262—1313), 1311 lombardisk
konung, kejsare 1312, återupptog hohenstaufernas ital. politik o. förskaffade sin ätt Bökmens
krona.
Henrik (ty. H e i n r i c h ) , tyska furstar. 1.
H e n r i k d e n s t o l t e (1108—39), hertig
av Bayern H26, hertig av Sachsen n 3 7 . Berövades av Konrad I I I sina hertigdömen, vilket
gav anledning till den långvariga striden mellan
welfer o. hohenstaufer. — 2.
Henrik
L e j o n e t (1129—95), son till Henrik den
stolte, återfick såväl Sachsen (1142) som
Bayern (1156). I tävlan med danskarna koloniserade H. de vendiska kustländerna o. sökte
göra Liibeck till den främsta handelsstaden
vid Östersjön. Avslöt för dess räkning handelsfördrag med bl. a. sv. konungen Knut
Eriksson. Sedan H. brutit med kejsaren, förklarades han 1180 i akt o. fråndömdes sina
län men återfick f. å. Braunschweig o. Luneburg. — 3 . H e n r i k d e n s v a r t e , d . 1228,
greve av Schwerin, tog 1223 Valdemar Sejr till
fånga o. tvang honom till förlikning. — 4.
Henrik
- 687 -
Fredrik
Henrik
Ludvig
(1726—
1802), prins av Preussen, Fredrik 11:8 broder, framstående diplomat o. krigare. H. deltog med framgång i Sjuåriga kriget 1756— 6 3— 5. H e n r i k (1862—1929), prins av Preussen,
broder till Vilhelm I I , amiral, 1914—18 högste
befälh. över sjöstridskrafterna i Östersjön.
H e n r i k d e n h e l i g e , Finlands skyddshelgon, biskop i Gamla Uppsala vid mitt. av
n o o - t . , skall ha medföljt Erik den helige på
korståg till Finland o. där lidit martyrdöden.
Henriksdal, industrisamhälle o. station vid
Sthlm—Saltsjöns järnväg, 2 km s.ö. om Sthlm,
Nacka kommun.' 1,018 inv. (1947)- Oljeslagerier. Stockholms stads reningsverk.
Henrikson, A n d e r s , f. " / 8 1896, skådespelare, regissör, 1921—35 vid Dram. teatern, sed.
1935 vid Svensk filmindustri. Har vunnit framgångar
med utpräglade psykologiska karaktärsroller; slog som
filmregissör igenom med »Ett
brott» (1940). Gästregissör
vid Operan 1944. Teaterförbundets ordf. 1945- H. är
g. m. skådespelerskan Aino
Taube (f. 1912). (Se bild.)
Henriques[-ri'kes], F i n i
(1867—1940), dansk violinist o. tonsättare, har bl.
a. satt musik till Drachmanns »Völund Smed»
(1898) o. till baletten »Den lille Havfrue» (1910).
H e n r y [henn'ri], J o s e p h (i797—1878),
amerik. ingenjör o. fysiker, upptäckte oberoende av Faraday ett fall av s. k. självinduktion, varför enheten för induktans uppkallats efter honom.
Hensohen,
Salomon
(1847—1930)1
läkare, prof. i invärtes medicin i Uppsala
1882—1900, vid Karol. inst. 1900—12. Framstående hjärnforskare. Tillkallades, jämte andra,
vid I<enins sista sjukdom.
Hen'sen,
Viktor
(1835—1924),
tysk
fysiolog, prof. i Kiel 1864—1911, en av den moderna biologiska havsforskningens grundläggare.
Införde termen p l a n k t o n för havets små
organismer o. är jämväl planktonforskningens
grundläggare.
H e p a r i ' n , en med svavelsyra höggradigt
förestrad polysackarid, som hindrar blodets
levring. Framställes ur lever- o. lungvävnad o.
användes för att undvika levring i blodprov o.
vid blodöverföring samt till injektioner för att
förebygga blodproppars tillväxt.
H e p a t i c a e , lat. namnform för levermossor.
H e p a t r t , inflammation i levern. E t t av dess
symtom är gulsot (jfr d. o.).
H e p b u r n [hebb' ö n1, K a t h e r i n e , f. i9°9 ;
amerik. filmskådespclerska, slog igenom 1933 i
»Morning glory».
Hepplewhite [heppl'°ajtl, G e o r g e, d. 1786,
eng. möbeltecknare o. konstsnickare. Hans stil
utgör en utveckling av Chippendales under inflytande av den franska Louis-seize-stilen o. är
framför allt känd genom bilderna i The cabinetmaker and upholsterer's guide (1788 o. senare).
Hepta', grek., sju, vanligt i sammansättningar, t. ex. h e p t a'm e t e r , sjufotad vers.
Hepta'n, C7H16, ett mättat alifatiskt kolväte,
som tills, med andra metankolväten ingår i
bergolja från Pennsylvania i För. Stat. Användes vid bestämning av oktanvärden. Jämte
normal-heptan med ogrenad kolkedja känner
man ytterligare 8 olika heptaner med mer el.
mindre förgrenad kolkedja.
H e p t a n ' d r i a (av grek. hepta', sju, o. ane'r,
man), sjunde klassen i Linnés sexualsystem.
Omfattar växter med tvåkönade blommor o.
7 fria ståndare. Hit föras ex. släktena Trientalis o. Aesculus.
Hercegovina
Hepto'd, elektronrör med
sju elektroder.
Jfr Oktod.
H e ' r a , i grek. myt. den
främsta bland gudinnorna,
Zevs'
syster
o. maka.
Olympens drottning o. äktenskapets
beskyddarinna.
Motsvaras av romarnas Juno.
En antik Heraskulptur, se
bild.
Heraole'um, örtsläkte (fam.
Umbelliferac), omkr. 7o storvuxna, fleråriga arter på n.
halvklotet. H. sibi'ricum, björnfloka, intill 1.5 m hög, med
gulgröna blommor; allmän över hela landet.
Flera arter odlas som prydnadsväxter.
H e r a k l e ' a , »Herakles' stad», namn på ett
40-tal forngrek. städer, bl. a. H. i I, u k an i e n, i s. Italien vid Tarantoviken, varest
Pyrros 280 f.Kr. besegrade romarna.
H e r a ' k l e i o n , grek. namnet på Kandia.
H e r a k l e l t o s f r å n E f e s o s (omkr. 540
—480 f.Kr.), grek. filosof, betonade i motsats
mot eleaterna växlingen i tillvaron: »allt flyter»
(panta rél). Elden ansåg han vara urstoffet,
varur allt uppkommit o. dit allt skall återvända, för att på nytt börja kretsloppet. H.
har utövat ett stort inflytande på senare tiders
filosofi (Nietzsohe).
H e ' r a k l e s , lat. H e r'c u 1 e s, en av den
grek. mytologiens största hjältar, son av Zevs;
utförde otaliga bragder, bl. a. tolv svåra uppdrag i konung Evrystevs' tjänst (H:s »tolv
storverk»), o. belönades med odödlighet. H.
dyrkades som personifikation av styrkan o.
hjältemodet o. ansågs beskydda idrottsplatser,
gymnasier, bad osv.
H e r a k l i d e r , i grek. myt. Herakles' ättlingar, som anförde dorerna vid deras invandring på Peloponnesos.
HeraldFk (av nylat. heraVdicus, härold), läran om (adliga, riks- osv.) vapenbilders rätta
sammansättning o. bruk. — H e r a l'd i k e r,
fackman i heraldik.
— H e r a l'd i s k a
f ä r g e r äro guld (gult), silver (vitt), rött, blått,
Guld.
Silver.
Kött.
Blatl.
Svar!.
Granl. Purpur.
svart, grönt o. purpur. Vid en icke färglagd
framställning av vapen kunna färgerna betecknas genom s . k . h e r a l d i s k f ä r g b e t e c k n i n g , som utgöres av ett system av
linjer el. punkter (se bild). Jfr Vapen.
H e r a ' t , befäst stad i v. Afghanistan. Omkr.
85,000 inv. Mattor, siden. Vid början av
1400-t., då H. var mongolernas residens, grundades där en märklig målarskola av prins
Baisonguv.
H é r a u l t [erå'J. 1. Flod i s. Frankrike, utfaller i Medelhavet. 197 km. — 2. Departement i s. Frankrike, vid Medelhavet. 6,224
kvkin, 461,000 inv. (1946). Stenkol, silke, vin
o. oliver. Huvudstad: Montpellier.
H e r b a ' r i u m (av lat. her'ba, ört), samling
av pressade o. torkade växter.
H e r b e r t [b0'b°t1, X a vi e r , f. i9or, australisk författare; har i romanen Capricomia (1943)
skildrat motsättningen mellan de vita o. australnegrerna.
H e r b e r t of Cerbury [ho'b°t åvv tsj0'b°ri]
(1583—1648), eng. filosof o. teolog; grundare av
den eng. deismen; förkunnade en på medfödda,
religiösa instinkter grundad, s. k. »natur»el. »förnuftsreligion».
H e r c e g o v i n a [härtsegåwMna], ty. H e r z eg o w i'n a, s. delen av prov. Bosnien o. Hercegovina, v. Jugoslavien. Huvudstad: Mostar.
Herculaneum
— 688 —
— H. blev 1448 självständigt hertigdöme, kom
1483 under Turkiet o. var 1878—191g österrikiskt. Ingick 1941—45 i Kroatien: bildar sed.
1946 med Bosnien en folkrepublik i den federativa jugoslaviska republiken.
H e r c u l a n e u m , forntida stad i v. mell. Italien,
vid foten av Vesuvius. H. blev fullst. begravt
under aska o. lava vid Vesuvius' utbrott 79
e.Kr. Utgrävningarna, som började på 1700-t.,
ha ej kunnat få samma utsträckning som vid
Pompeji, då stora delar ligga under de nuv.
städerna Resina o. Portici.
Herculano de Carvalho e Araujo [erkåla'nå
de kar vall'jå e ara°'chå], A l e x a n d r o (1810
—77). portug. skald o. historiker, Införde i sitt
land nyromantiken (bl. a. genom prosadikterna
A voz do propheta, 1836) samt den kritiska historieforskningen (Historia da Portugal, 1845—52).
Her'cules, lat. namnet på Herakles.
Herozeg [här'tsäg], F e r e n c z , f. 1863, ung.
författare, har skrivit underhållande romaner
(Flickorna Gyurhovics, Gyurkovicsarna m. fl.).
Herdabrev, rundskrivelse av biskop till hans
underlydande prästerskap (i sv. kyrkan endast
vid biskops ämbetstillträde som ett slags programförklaring) .
H e r d a m i n n e , efter stift o. församlingar anordnade utförliga prästmatriklar med personhistoriska uppgifter, kyrkobeskrivningar o. dyl,
H e r d e d i k t , lyrik, roman el. drama, som skildrar ett idealiserat herdeliv. Diktarten, vars upphovsman anses vara Teokritos, var särsk. omtyckt under renässansen. Den mest bekanta herdedikten hos oss är Creutz' »Atis och Camilla»,
von H e ' r d e r ,
Johann
Gottfried
(1744—1803), tysk författare o. filosof. Genom en rad skrifter, bland vilka märkas uppsatser över Ossian o. Shakspere samt det banbrytande verket Uber den Ursprung der Sprache
(1772), väckte H. hänförelse bland Sturm
und Drang-tidens skalder.
Sedan han genom Goethes
försorg 1776 kallats till
Weimar, utgav han en epokgörande samling folkvisor
(1778—79) samt det bibelkritiska arbetet Vom Geiste
der hebräischen Poesie (1782
—83). Sin historieuppfattning framlade H. i Idéen
tur Philosophie der Geschichte der Menschheit (4
bd, 1784—91), där han betonar vikten av att se varje kulturepok i samband med den miljö, ur vilken den vuxit upp.
För romantiken blev H. av grundläggande
betydelse, främst genom sitt hävdande av
folkdiktningens stora värde.
Hermannstadt
112,000 inv. (1931).
Utmärkt boskapsras.
Cidertillv. Huvudstad: Hereford.
H e r e s i ' (av grek. häl'resis, sekt), irrlära,
kätteri. — H e r e't i k e r, irrlärare, kättare.
— H e r e't i s k, irrlärig, kättersk.
He'rford [-fart], stad i delstaten NordrheinWestfalen, v. Tyskland (prov. Westfalen, Preussen), vid Werrc. 42,000 inv. (1939). Textilindustri.
Herholdt,
Johan
Daniel
(1818—
1902), dansk arkitekt, banbrytare för den moderna, nationella danska tegelarkitekturen.
Huvudarbete: universitetsbibi. i Köpenhamn.
Heribert-Nilsson, N i l s , f. 2*/5 1883, botanist, ärftlighetsforskare, docent vid Lunds
univ., 1926 tilldelad professors namn. Prof.
vid Alnarps lantbruksinst. 1928, vid Lantbrukshögskolan 1932, vid Lunds univ. 1934—48.
He'ringsdorf, naturskönt belägen badort i
delstaten Mecklenburg, n. Tyskland, på ön
Usedom.
H é r i s t a l [eristall'] el. H e r s t a 1 [ärstall'],
stad i ö. Belgien, prov. Liége, vid Meuse. 27,000
inv. (1936). Kolgruvor. Järnindustri.
H e r k o g a m i ' (av grek. her'kos, hinder, o.
ga'mos, giftermål), beteckning för det förhållandet, a t t självbefruktning i många blommor genom egendomligheter i deras byggnad
fullständigt omöjliggöres. Ex. lämna orkidéer,
/ m - a r t e r m. fl., samtliga insektsblommor.
von H e r k o m e r [h0'k°m ö ], sir H u b e r t
(1849—1914), eng. målare o. etsare av tysk
börd, berömd för sina porträtt.
H e r ' k u l e s . 1. Försvenskad form av Hercules (lat. form för Herakles). — 2. Astr. Stjärnbild
på n. stjärnhimlen mellan Lyran o. Ormbäraren.
H e r k u l e s b a g g e , Dynas'tes her'cules, en intill is cm lång skalbagge. Hanens främsta
mellankroppssegment är utdraget i en lång,
på undersidan tandbeväpnad tagg, mot vilken
svarar ett på översidan tandat, långt utskott
på huvudet. Tropiska Amerika.
H e r k u l e s ' stöder, under antiken namn på
Gibraltar o. en klippa på andra sidan sundet,
enl. sagan resta av Herkules.
H e r k u ' l i s k , herkuleslik, jättestark.
Herlitz, N i l s , f. '/« 1888, historiker, statsvetenskapsman; prof. i statsrätt m. m. vid
Sthlms högskola sed. 1927. Led. av FK sed. 1938.
Jur. hed.dr i Sthlm 1936. Arb. i karolinsk
historia, stadsförvaltning o. statsrätt (Om lagstiftning, 1926 ff.). Red. för Nordisk tidskrift
1922—47.
Herm, en fyrkantig, nedåt avsmalnande pelare, som upptill slutar i e t t huvud (se bild). Hermer
restes i det gamla Grekland vid vägskäl m. m. o. voro helgade åt guden
H e r d ' l a , ö i Hordaland fylke, Norge, n.v. om Hermes (därav namnet). Hermen
Bergen. Havsbiol. station under Bergens mu- upptogs i den dekorativa konsten
under renässansen o. barocken (hermseum.
d e H é r é d i a [d 8 eredia'], J o s é M a r i a pilaster etc).
(1842—1905), fransk diktare av spansk härHermafrodi't (av Hermafrodi'tos,
komst; skrev ypperliga sonetter.
i grek. myt. en tvåkönad gudom),
Heredite't (fr. hérédilé), ärftlighet. — H e r e- samkönad organism. Verkliga hermad i t ä'r, ärftlig, arv-.
„ _ _ _ _ _ _ , _ _ _ _ _ . froditer med både hanliga o. honliga
könskörtlar äro mycket sällsynta
Hereford
bland människor; något oftare möter
[herr'if°d], human individer med det ena könets
vudstad i grevsk.
könskörtlar men med övriga könsHerefordshire, v.
organ mer el. mindre liknande det
England, vid fl.
motsatta könets ( p s e u d o h e r m a f r o d i t i s m ) .
Wye. 31,000 inv.
(1945). SpannH e r m a n d a ' d (sp. »broderskap»), namn på
målshandel. Kamedeltida föreningar av spanska städer till
tedral
(1000—
landsfredens
upprätthållande.
1500-t.) med beHermann,
Gottfried
(1772—1848),
römda
partier,
tysk språkforskare, prof. i Leipzig 1798, banutförda i »decorated stylc». (Se bild.)
brytare på den antika metrikens område.
Herefordshire [herr'ifodsj°), grevskap 1 v,
H e r m a n n s t a d t , tyska namnet på rumänska
England, på gränsen till Wales. 2,180 kvkm, staden Sibiö.
von Hermansson
— 689 —
v o n H e r m a n s s o n , M a t t i a s (1716—89),
greve, riksråd, en av hattpartiets ledare, invecklades 1768 i en häftig strid med mössregeringen. Blev 1786 vid Sv. akademiens stiftande
en av dess medlemmar.
H e r m a n u b i s , grek. namn på egypt. guden
Anepu (Anubis).
H e r ' m a s , broder till den rom. biskopen Pius
(140-t. e.Kr.) o. ansedd som förf. till den under
kyrkans äldsta tid högt ansedda skriften Herden.
Hermeli'n el. 1 e k a 1 1 , Muste'la ermi'nea,
ett litet mårddjur från n. och mell. Europa;
nära släktingar leva i n. och mell. Asien o. i
Nordamerika. H, är om sommaren ovan gulbrun, under gulvit, om vintern vit. Svansspetsen är alltid svart. Värdefull päls.
1. H e r ' m e l i n , O l o f S k r a g g e (f. 1658,
dödsår ovisst), kungl. historiograf, diplomat
o. politisk författare, adlad 1703, statssekreterare 1705. 1709 tillfångatagen vid Poltava.
2 . Hermelin, S a m u e l G u s t a f (1744—
1822), sonson till O. S. H., frih., kartograf, 1781
—1815 bergsråd, lät kartlägga stora områden av
Sverige o. Finland o. utgav Geografiska chartor
ö/ver Sverige i 4 afdelningar.
Anlade flera
järnbruk o. nybyggen i Norrbotten.
3. Hermelin, S v e n (1856—1923). sonsonsson till S. G. H., frih., militär, idrottsfrämjare.
4. Hermelin, H o n o r i n e, f. I 9 / I 0 1886, pedagog, rektor vid medborgarskolan på Fogclstad
sed. 1932. Har bl. a. utgivit Skolan har makt
(1945). Översättarinna. G. m. (1947) professor
Vilhelm Grönbech.
H e r m e n e u t i ' k (av grek.), utläggningskonst,
tolkningskonst, vetenskapen om grunderna för
en skrifts tolkning, ex. biblisk hermeneutik.
H e r ' m e s , i grek. myt. son av Zevs o. Maia.
H. var gudarnas budbärare, beskyddade hjordar o. betesmarker o. var köpmännens, sjöfararnas o. äv. tjuvarnas gud. — Hos romarna
motsvaras H. av Mercurius.
H e r m e t i s k (av Hermes), otillgänglig, lufttätt
tillsluten.
H e r m i t e [ärmitf], C h a r l e s (1822—1901),
fransk matematiker, prof. i Paris. Utförde betydelsefulla arbeten inom funktionsteorien.
Hermods k o r r e s p o n d e n s i n s t i t u t i Malmö
är Sveriges äldsta skola för undervisning per
korrespondens. Grundad 1898 av läraren H a n s
H e r m o d (1860—1920). Jfr Robertsforsskolor.
H e r n i o n , i GT benämning på s. delen av
Antilibanon i Syrien.
H e r m u ' p o l i s , stad på grek. ön Syra bland
Kykladerna. 21,000 inv. (1938).
H e r ' n e , stad i delstaten Nordrhein-Westfalen,
v. Tyskland (prov. Westfalen, Preussen). 95,000
inv. (1939). Maskintillv.
H e r ' n i n g , stad i mell. Jylland, Ringköbing
Amt, Danmark. 14,000 inv.
(1940).
Hérnod, T o r s t e n , f.
"/ 1 0
1885,
industriman,
verkst. direktör i Holmsunds
AB. 1921 — 25, i Munksunds
AB. 1926—29, i Svenska
cellulosa AB.
1929—47.
Styr.ordf. i ett flertal företag inom trävarubranschen.
Ordf. i Sveriges allmänna
exportförening 1938—45.
H e r ' o o c h t e a n'd e r ,
ett kärlekspar i grek. poesi. Enl. sagan bodde
de på var sin sida om Hellesponten. Varje natt
sam Leander över sundet, vägledd av en fackla,
som H. tände. En natt slocknade facklan o.
Leander omkom. H. störtade sig av sorg i havet.
H e r o ' d e s , härskare i Palestina. 1. H e r od e s I d e n s t o r e (omkr. 72—4 f.Kr.),
konung över Palestina 37 f.Kr., visade stort
Héroult
intresse för grek. kultur o. påbörjade bl. a. en
ombyggnad av Jerusalems tempel. H. sökte
med hänsynslös stränghet befästa sin makt*
ställning. Hans sista regeringsår upptogos av
blodiga familjeintriger, bl. a. lät han mörda
sin hustru Mariamne o. tre av sina söner. —
2 . H e r o d e s A n t i p a s (omkr. 2 0 f.Kr.—
omkr. 40 e.Kr.), son till H. 1, tetrark över
Galiléen o. Peréen, anhöll på sin ärelystna gemål
Herodias' uppmaning hos Caligula om konungatiteln, men misstänktes för förrädiska planer o.
landsförvisades till Gallien 39 e.Kr. — 3.
H e r o d e s A g t i p p a l (10 f.Kr.—44 e.Kr.),
sonson till H. I, broder till Herodias, konung
över landet n.ö. om Jordan, år 40 äv. över H.
Antipas' område, som f.å. utökades med Judéen
o. Samarien. H. förde en nationell judisk politik o. förföljde de kristna (Apg. 12). — 4. H e r o d e s A g r i p p a I I , d . omkr. 100 e.Kr., son
till H. Agrippa I, erhöll utom området n.ö. om
Jordan betydande delar av Galiléen o. Peréen;
slöt sig under det judiska kriget år 66 till romarna.
Herodia'nos (omkr. 170—240 e.Kr.), rom.
historieskrivare, författade på grek. en rom.
historia för åren 180—238 e.Kr.
Hero'dias, sondotter till Herodes I, först
gift med en privatman Herodes, som hon övergav för att äkta Herodes Antipas. Då Johannes döparen förebrådde henne denna synd, blev
han på hennes tillskyndan fängslad o. dräpt.
Hero'dot08
från
Halikarnassos
(omkr. 484—424 f.Kr.), grek. historieskrivare.
Skildrade de asiatiska rikenas äldre historia o.
perserkrigen i ett stort verk, som genom sin
rikedom på stoff, hämtat ej minst från sägner,
o. sin episka jämvikt ställer honom i främsta
ledet bland antikens prosaförfattare. H. har
kallats »historiens fader».
H e r o e r [herå'er], sagohjältar, som grekerna
ägnade gudomlig dyrkan. Några betraktades
som halvgudar, dvs. söner av en gud o. en
jordisk kvinna, andra ansågos vara vanliga
människor, som till lön för hjältedåd el. dyl.
förlänats odödlighet.
Heroi'd (av grek. he'ros, hjälte), »hjältebrev»,
lyrisk dikt i form av brev från en diktad person.
Heroi'n el. d i a c e t y'l in o r f i'n, narkotiskt
gift, som erhålles genom att behandla morfin
med acetylklorid. Utgör ett vitt pulver o.
användes i små doser för att lindra hostretning.
M i s s b r u k av h e r o i n (h e r o i n i s m ' ) ej o v a n l i g t .
Heroisk [herå'-] (av grek. he'ros, hjälte),
hjältemodig. — H e r o i s m', hjältemod.
Herold [äråld'], L o u i s (179-— 1 8 33). fransk
tonsättare. Skrev en rad operor, av vilka
Zampa (1831; i Sthlm 1838) o. Le pré aux cleres
(1832; Duellen, 1836) blevo omtyckta för sin
lätta, livliga musik.
H e ' r o n f r å n A l e x a n d r i a , grek. fysiker, omkr. 100 f. Kr., efterlämnade skrifter
med en mängd beskrivningar av fysikaliska
apparater, bl. a. en leksaksturbin (H e r o n s
å n g k u 1 a) o. en dubbelverkande vattenpump,
föregångare till brandsprutan.
H e ' r o s , plur. h e r o e r [-rå'-], hjälte, halvgud, förgudad människa. Jfr Heroer.
H e r o ' s t r a t o s , en grek, som 356 f.Kr. av begäret a t t leva i eftervärldens minne uppbrände
Artemistemplet i Efesos. — H e r o s t r a ' t i s k
kallas därav en namnkunnighet av mindre
hedrande slag.
H é r o u l t [ero'], P a u l (1863—1914), fransk
metallurg, uppfinnare av den efter honom benämnda H é r o u l t s s t å l u g n , e n elektrisk smältugn, som består av en stjälpbar
skopa av grova plåtar, inuti beklädd med eldfast tegel o. fodrad med dolomit el. annan lämplig massa. I det avlyftbara locket av tegel
nedhänga två grova kolelektroder.
Herpes
— 690 —
Her'pes, lat-, munsår, blåsor på eller kring
läppar. — H. zo'ster, bältros.
Herrberga, kommun i v. Östergötland, Östergötl. 1. (past.adr. Normlösa); Mjölby landsf.distr., Folkungabygdens doms. 325 inv. (1947)H e r r e , medeltida titel, som i de nord. länderna begagnades om världsliga stormän samt
prelater. Deras sammankomster benämndes
h e r r e d a g a r . Under årh:s lopp fick ordet
en allt vidare användning o. är nu en allmänt
vedertagen titel för en mansperson.
H e r r e d a g el. h e r r e m ö t e, urspr. stormännens möte i rikets angelägenheter. Betecknade sedermera riksmöte av alla stånd.
Herredagskarl
el.
herredagsman,
äldre benämning på ombud vid riksdagen (särsk.
från bondeståndet).
H e r r e d a g s p e n n i n g a r , äldre benämning på
medel, avsedda till arvode åt riksdagsmän.
H e r r e k l a s s e n kallades grevar o. friherrar
i 1626 års riddarhusordning.
Herrelöst gods, saker, som icke befinna sig
i någons ägo, t. ex. en bortkastad tidning. Få
tagas i besittning av vem som helst.
H e r r e m ö t e , dets. som herredag.
H e r r e n s bön, dets. som Fader vår.
H e r r e n s smorde kallas i GT den med helig
olja smorde konungen (1 Sam. 24: 7). I NT
benämning på Jesus Kristus (Luk. 2: 26).
de H e r r e r a [ärä'ra], J u a n (omkr. 1530—97),
spansk arkitekt, som uppförde bl. a. större delen
av slottet Escorial, börsen i Sevilla o. katedralen
i Valladolid.
H e r r e r a d. ä. [ärä'ra], F r a n c i s c o (1576—
1656), spansk målare, grafiker o. medaljgravör,
känd som Spaniens förste betyd, naturalist.
H e r r e s t a d . 1. Kommun i mell. Bohuslän,
Göteb. 1. (past.adr. Skredsvik); Lane landsf.distr., Sunnervikens doms. 1,184 inv. (1947).
— 2. Kommun i ö. Östergötland, Östergötl. 1.;
Vadstena landsf.distr., Aska, Dals o. Bobergs
doms. 332 inv. (1947)Herrestads h ä r a d , Malmöh. 1., omfattar 10
kommuner: Bjäresjö, Hedeskoga, Öja, Stora
Köpinge, Stora Herrestad, Borrie, Bromma,
Sövestad, Högestad, Baldringe. 6,436 inv. (1947).
Vemmenhögs, Ljunits o. Herrestads domsaga.
H e r r e v a d s b r o el. H e r v a d s b r o, num.
försvunnen bro över Kolbäcksån, Västmanland.
20 km från Västerås. — Vid H. besegrade Birger
Jarl 1251 de upproriska stormännen.
Herrevadskloster, kungsgård i Riseberga
kommun, Kristianst. 1. — Vid H. fanns 1144—
1565 ett munkkloster av cistercienscrorden.
Numera remontdepå.
H e r r g å r d s v a g n , 6—7-sitsig automobil med 4
dörrar o. träkarosseri. Användes till såväl person-som
varutransport,
då bagagerummet kan utvidgas genom
att
sätena
borttagas.
Herr'ick,
R o b e r t (1591—1674), eng.
skald, vars graciösa små natur- o. kärleksvisor
(Hesperides, 1648) ännu bevara sin popularitet.
Några finnas i sv. övers, av Per Hallström.
Herr'ick, R o b e r t (1868—1938), amerik.
romanförfattare, skildrare av modernt samhällsliv (The memoirs of an american citizen, 1905;
En amerikan, 1908).
H e r r i o t [äriå'], E d o u a r d, f. 1872, fransk
radikal politiker, urspr. litteraturhistoriker,
borgmästare i Lyon 1905—40 o. från 1945. Under
Poincarés ministär 1922—24 framträdde H. som
ledare av ett oppositionellt »vänsterblock» O.
Herschel
i maj 1924 bildade II. regering, som i samförstånd
med den eng. arbetarregeringen under Macdonald
sommaren 1924 genomförde
lösningen av skadeståndsfrågan enl. Dawesplanen samt
det samtidiga avtalet om
Ruhrområdets utrymmande. H. störtades i april
1925. Undervisningsminister i Poincarés samlingsministär 1926—28, ånyo
konseljpresident maj—dec. 1932 (Lausanneöverenskommelsen om det t5'ska skadeståndets
slopande). 1934—36 var H. minister utan portfölj o. efter Folkfrontens valseger president i
dep.kammaren till Frankrikes fall sommaren
1940. H., som därefter motsatte sig Lavals »nyordnade» politik, fördes vid tyska ockupationen
av Vichy-Fraukrike till koncentrationsläger i
Tyskland. Befriades april 1945 av de allierade
o.' valdes nov. s. å. till konstituerande nationalförsamlingens president. Led. av Fr. akad. 1947Herrli'n, A x e l (1870—1937), filosof o.
psykolog; prof. i Lund 1912—35. H. var en av
banbrytarna för en på empiriska metoder grundad psykologisk forskning i Sverige.
Bl.
skrifter: Minnet och dess psykologiska problem
(1909). Med. hed.dr 1910.
H e r r l j u n g a , kommun i mell. Västergötland, Älvsb. 1.; Kullings landsf.distr., Vättle,
Ale o. Kullings doms. 2,082 inv. (1947), därav
i Herrljunga municipalsamhälle
1,960. Station vid V. stambanan. Samrealskola.
Herrmann,
Wilhelm
(1846 —1922),
tysk evangelisk teolog, prof. i Marburg 1879.
Har haft stort inflytande på protestantisk teologi, ej minst i Sverige. Bl. arb. Ethik (1901; sv.
övers. 1911) o. Religion och historia (Olaus Petriföreläsn., 1912).
H e r r n ' h u t [-hot], köping i s. mell. Tyskland,
delstaten Sachsen. C:a 1,300.inv. Herrnhutismens stamort o. säte för dess överstyrelse.
H e r r n h u t a r e el. B r ö d r a f ö r s a m l i n g e n, religiöst samfund, grundat på 1720-t. 1
Herrnhut av landsflyktiga »böhmiska bröder» o.
organiserat av N. L. von Zinzendorf o. A. G.
Spangenberg. Urspr. avsett att vara en sammanslutning av kristna, vilka, oberoende av
bekännelse, enades i tron på Kristi försoningsdöd. Detta medförde till en början en svärmisk
dyrkan av Jesu sår, som särsk. kommit till uttryck i den varmt omhuldade församlingssången.
Samfundet, som bedriver ivrig missionsverksamhet, har sin största utbredning i Tyskland,
Amerika o. England. Omkr. 1730 kom h e r r n h u t i s m e n till Sverige, där dess främste representant blev A. C. Rutström. Fortfarande
finnas församlingar i Sthlm (kyrkan riven
Göteborg.
t 9 39) o.
H e r r å k r a , kommun i mell. Småland, Kronob. 1.; Lenhovda landsf.distr., Ö. Värends
doms. 280 inv. (T947).
H e r r ä n g , järngruvor o. järnbruk
Häverö
kommun, Sthlms 1.
1. Herschel [h0'sjl], sir F r e d e r i c k
W i l l i a m (1738 —1822),
eng. astronom av tysk börd,
en av den moderna stjärnforskningens
banbrytare.
Var urspr. musiker, bosatt
i England från 1757. H. var
den förste som studerade
stjärnsystemets form o. solens väg bland stjärnorna;
upptäckte 1781 planeten
Uranus o. jämte systern
C a r o l i n e II. (1750—
1848) c:a 800 dubbelstjär-
Herschel
-691
nor o. 2,500 nebulosor. Förfärdigade själv
spegelinstrument av stora mått.
2. Herschel,
sir
John
(1792—1871),
son till F. W. II., fortsatte faderns verk, vilket
under H:s vistelse i Kapstaden utvidgades till
att omfatta s. himlavalvet. H:s katolog omfattar över 5,000 stjärnhopar o. nebulosor.
H e r ' s e , senare, ohistorisk benämning på hövdingen för ett norskt härad under vikingatiden.
Herserud, stadsdel i Lidingö stad.
Herslow, C a r l (1836—1933), tidningsman,
politiker, uppsatte 1870 tidningen Sydsvenska Dagbladet, varmed 1871 förenades Snällposten o. vars red. H. var till 1907.
H e r s o n ' el. C h e r s o n', stad i Ukraina, vid
Dnjepr, nära Svarta havet. 97,000 inv. (1939).
Trävaru- o. bomullshandel; tobaksfabriker.
Kvarnindustri.
H e r t i o r d s h i r e [ha'tf°d§j a ], grevskap i s.
England. 1,637 kvkm, 401,000 inv. (1931).
Veteodling. Huvudstad: Hertford.
H e r t h a , Frcdrika-Bremer-förbundets tidskrift,
sed. 1914. Uppkallad efter Fredrika B remers
roman »Hertha».
Hertig, urspr. västgermansk titel, som äldst
betecknade en för krig utkorad härförare men
senare användes om konungens ämbetsmän i
de genom folkvandringarna uppkomna hertigdömena. I Tyskland o. Italien utvecklade sig
vid medeltidens slut en mängd furstendömen,
av vilkas regenter flera
kallades hertig. I Sverige,
där Birger Jarls son Magnus Ladulås är den förste
med titeln »Svea hertig», utdelades under folkunga- o.
Vasatiden hertigdömen åt
konungarnas yngre söner för deras underhåll.
Efter Gustav III:s statsvälvning 1772 ha titulärhertigdömen tilldelats sv. prinsar. — Hertiglig krona, se bild.
-
Herzen
perioder per sek. (p/s); användes särskilt inom
akustiken. Jfr Cykler.
Hertzberg, B r i t a , f. 19/10 1901, operasångerska (sopran), från 1925 vid Kungl. teatern.
Wagnerpartier (Sieglinde, Isoide, Elsa). Hovsångerska 1940. Sed. 1932 g. m. Einar Beyron.
von Hertzberg,
Ewald
Friedrich
(1725—95), greve, preuss. diplomat, 1763—91
utrikesminister.
Hertzman-Ericson, G u r l i , f. s / u 1879,
journalist o. författarinna av noveller o. romaner, ofta med ämne från småborgerliga kretsars
vardagsliv. Finn (1904), Huset med vindskuporna (1923), Den tysta gatan (1930), Ett gammalt hus
skall rivas (1932), Av jord är du kommen (1935),
yrkesromanen Viktor Kant. chaufför (1938),
"Domaredansen (1941), En hand i min (1943) samt
barndomsskildr. Fönstret mot allén (1947).
Hertzog,
James
Barry
Munnik
(1866—1942), sydafrik. politiker, general under
Boerkriget, framträdde senare som förespråkare
för en av England fullständigt oavhängig sydafrik. republik o. var till nov. 1940 ledare för
det sydafrik. nationalistpartiet. Premierminister
1924—39 (från 1933 med marskalk Smuts som
regeringsmedl.). H. avgick sept. 1939, emedan
andra kammaren förkastade hans förslag, a t t
Sydafrika skulle förklara sig neutralt i kriget
mellan England o. Tyskland. Efterträddes av
marskalk Smuts.
H e r u ' l e r , nordgermansk folkstam, som antages ha härstammat från s. Skandinavien,
uppträdde på 200-t. jämte goterna vid Svarta
havet, kuvades 375 av hunnerna o. grundade
efter Attilas död 453 ett rike i övre Ungern.
Sedan de omkr. 500 besegrats av östgoterna,
återvände enl. Prokopios en del till Skandinavien. Befolkningen i Värend (virdarna) har
stundom antagits härstamma från dessa.
H e r v a d s b r o , dets. som Herrevadsbro.
H e r ' v a r a r s a g a n , isl. saga, i sin nuv. form
från 1200-t. men innehållande kväden av
mycket högre ålder. Berättar om sköldmön
Hervor o. de olycksöden, som drabbade hennes
Släkt genom svärdet Tyrfing. E t t tillägg till
sagan är av vikt för Sveriges historia omkr. 1100.
Hervé
[ärve'],
Florimond,
egentl.
R o n g e r (1825—92), fransk operettkompositör, skrev bl. a. operetten Lilla Helgonet.
H e r v é [ärve'], G u s t a v e, f. 1871, fransk
politiker o. publicist, utgivare av La Victoire;
von H e r f l i n g , G e o r g (1843—1919), greve,
tysk politiker (katolska centern), rikskansler
nov. 1917—sept. 1918.
'sHertogenbosch [särr'tåchenbåss], ty. H e r z o g e n b u s c h , »hertigens skog», huvudstad
i prov. Nord-Brabant, s. Nederländerna, vid
fl. Dommels o. Aas förening. 52,000 inv. (1946).
Livlig industri. Gotisk katedral från 1400-t.
1. H e r f w i g , O s c a r (1849—1922), tysk
zoolog, prof. i Berlin. Utgav viktiga arb. i
jämförande anatomi, embryologi, cellära o. u r s p r . s o c i a l i s t i s k a n t i m i l i t a r i s t m e n slog o m
experimentell morfologi.
under Första världskr. o. blev sedermera företrä2 . von H e r t w i g , R i c h a r d (1850—1937), dare för en våldsam antitysk nationalism.
broder till O. H., tysk zoolog, prof. i Munchen.
H e r ' w e g h , G e o r g (1817—75)1 tysk skald,
H. utgav tills. m. brodern uppmärksammade vars Gedichte eines Lebendigen (2 dir, 1841 o.
arb. över medusorna samt själv avhandlingar 1844) betecknar höjdpunkten av den tyska poöver urdjuren, befruktningens betydelse, cell- litiska diktningen på 1840-t.
kärnan m. m. H. adlades 1910.
H e r v e y ö a r n a [ha'vi-], dets. som Cooköarna.
H e r t z , H e n r i k (1797—1870), dansk förHervieux [ärvjö'], P a u l
fattare av judisk börd, skrev ett 40-tal skå- (1857—1915), fransk förfatdespel, bl. vilka tragedien Svend Dyrings Hus tare, vars romaner (främst
(1837)0. flera folkliga lustspel (Amors Geni- Peints par eux-mémes, 1893;
streger, 1830, Sparekassen, 1836). H:s drama Självporträtt, 1902) utmärKong Renés Datter ligger till grund för Tjaj- kas av skarp psykologisk
kovskijs opera »Jolantha».
analys o. kylig ironi. H:s
1. Hertz, H e i n r i c h (1857—94), tysk fy- senare alstring omfattar väsiker, prof. i Karlsruhe o. från 1889 i Bonn, sentligen sociala problemmest bekant genom sin upptäckt av radiovågor dramer. (Se bild.)
(inom våglängdsområdet c:a 0.3—15 m, äv.
Herz,
Henriette
kallade h e r t z s k a v å g o r ) . Utg. äv. ett arb. (1764—1847), tysk litterär
om mekanikens principer, i vilket han uteslöt societetsdam, vars hem i
varje föreställning om krafter. Jfr ElektromagBerlin var samlingsplatsen för litterära stornetiska vågor o. Hallwachseffekt.
heter under romantiken (Arndt, Fr. Schlegel,
2. H e r t z , G u s t a f , f. 1887, brorson till II. bröderna von Humboldt m. fl.).
II., tysk fysiker, prof. i Halle 1925, vid Berlins
Herzegowi'na, tysk stavning av Hercegovina.
tekn. högsk. 1928. Erhöll jämte J. Franck 1925
Her'zen,
Aleksandr
Ivanovitj
års nobelpris i fysik för undersökningar rörande (1812—70), rysk revolutionär, författare under
atomernas byggnad.
namnet I s k a n d e r . Vistades som flykting
H e r t z , förk. ht, enhet för svängningstal = i utlandet, huvudsakl. i London, där han ut-
Herzl
— 692 —
gav en liberal samhällskritisk
tidskrift
Kolokol
(Klockan), som hade stort
inflytande på ryska opinionen.
Ivrig förkämpe för
arbetarnas intressen o. stark
nationalist. (Se bild.)
Herzl, T h e o d ö r (1860
—1904), ungersk författare
av judisk börd, den politiska sionisineus grundare.
Framlade i Der Judenstaat
(1896) sitt program för upprättandet av en särskild judisk stat i Palestina. 1944 utg. M.
Ehrenpreis Valda skrifter. Jfr Sionismen.
H e s e k i e l , gammaltestamentlig profet på
500-t. f.Kr., uppträdde under judarnas babyloniska fångenskap med häftiga anklagelser mot
sina landsmän att ha övergivit Jahve.
Hesi'odos, omkr. 700 f.Kr., grek. skald, lärodiktens grundläggare. Förf. på hexameter efter
homeriskt mönster. Er'ga kai' keme'rai (Verk
o. dagar, sv. övers, av E. Hellquist 1923),
en samling råd rörande lantbruk o. sjöfart,
avslutade med en bondepraktika.
H e s i t e ' r a (fr. hisiter), tveka.
Hesperi'derna, i grek. myt. nattens döttrar,
som i en trädgård längst i v. vaktade de gyllene
äpplen, som Gaia lät växa till bröllopsgåva
åt Hera. Äpplena rövades av Atlas, medan
Herakles i hans ställe bar upp himlavalvet. En
antik framställning härav finnes på en metop
från Zevstemplet i Olympia (se bild vid art.
Atlas).
Hespe'rien (grek. Hesperi'a, lat. Hespe'ria),
»aftonlandet», »västerlandet», hos grekerna
namn på Italien, hos romarna på Spanien.
H e s p e r i s , växtsläkte (fam. Cruciferae), 24
arter i Medelhavsområdet.
H. matrona'lis,
nattviol, en stundom mer än meterhög, strävhårig ört med hela, spetsade blad o. täml.
stora, blekvioletta, välluktande blommor i toppställd klase. Vanlig trädgårdsväxt. Jfr Nattviol.
Hesperor'nis, en utdöd kritfågel, utrustad
med äkta tänder i käkarna, starkt förkrympta
vingar o. trol. simfötter. Saknade flygförmåga.
Hes'peros, lat. Hes'perus, Ves'per, grekers
o. romares namn på aftonstjärnan.
Hess, den medelst ett b en halv ton sänkta
tonen h. — H e s s e s s , den medelst dubbelbe
(bb) t v å halvtoner sänkta tonen h.
Hess,
Germain
Henri
(1802—50),
rysk kemist, prof. i S:t Petersburg. H. utförde
grundläggande arbeten inom termokemien.
Hess, V i c t o r , f. 1883, österrik, fysiker,
har verkat som prof. i Graz o. Innsbruck o. är
sed. 1938 knuten till Fordham TJniversity i New
York. Erhöll 1936 hälften av nobelpriset i
fysik för upptäckten av den kosmiska strålningen (1912). Jfr C. D. Anderson.
Hess, R u d o l f , f. 1894, tysk nationalsoc.
politiker. TJrspr. affärsman;
deltog i Första världskr.
som flygare o. slöt sig 1920
till nationalsoc. partiet, där
han inträdde i den första
SA-truppen. Deltog i Hitlers misslyckade revoltförsök i Miinchen no v. 1923,
satt därefter fången tills,
med honom i Landsberg o.
blev efter frigivandet 1925
Hitlers privatsekr.
1933
Hitlers ställföreträdare o.
dec. s.å. riksminister. Vid krigsutbrottet 1 sept.
1939 utnämndes Hess till Hitlers efterträdare
näst efter Göring. — 10 maj 1941 anlände H.
ensam i ett flygplan till Skottland o. internerades
som krigsfånge. Avsikten med färden var a t t
vinna insteg i vissa kretsar i landet i syfte att
Hessen-Kassel
störta »Churchillklicken» o. få en ny regering
till stånd, med vilken Hitler skulle kunna sluta
fred. Dömdes 1946 till livstids fängelse. H:s
psykiska reaktioner under fångenskapen ha
skildrats av läkarna i The case of Rudolf Hess
(1947)Hesse, H e r m a n n, f. 1877, tysk författare (sed. 1920 Schweiz, medborgare). Dikto. novellsaml. samt romaner, vilka visa starka
intryck från symbolism, indisk mysticism o.
psykoanalys. I Peter Camenzind (1904; sv. övers.
1905) betonas sambandet med naturen. Der
Steppenwolf (1927; Stäppvargen, 1932) är en
skarp vidräkning med den moderna tidens
människa. Erhöll 1946 års nobelpris i litteratur.
Hesselagergaard [-går], gods på o. Fyn,
Danmark. Huvudbyggnaden från 1538 är ett
av Danmarks intressantaste renässansslott.
Hesselbom, O t t o (1848—1913), målare,
komponerade vida, dekorativt förenklade utsikter från de dalsländska o. värmländska bygderna (Vårt land).
Hesselby, dets. som Hässelby.
Hesselgren, K e r s t i n ,
f. 4 /i ^872, yrkesinspektris
1912—34, Sveriges första
kvinnliga riksdagsled., i FK
(liberal,
frisinnad
vilde)
1921—34. J AK (fp) 1937
—44. (Se bild.)
Hesse Lilienberg, D a v i d a , f. *»/i l 8 7 7 , konsert- o. operasångerska (sopran), vid Kungl. teatern
1904—09.
Hesselius,
Gustaf
(1682—1755), porträttmålare. Utvandrade till
Amerika, där han blev en av För. Stat:s första
mera betydande målare. Uppskattad porträttör.
1. H e s s e l m a n , H e n r i k (1874—1943), botanist, jordmånsforskare, prof. 1912 o. chef för
Statens Skogsförsöksanstalt 1925—39- Viktiga
avhandl. om skogarnas växtlighet o. mark m. m.
2 . Hesselman, B e n g t ,
f. 2>/l2 l 8 7 5 . b r o r t i n H - H - '
språkforskare, prof. i nord.
språk i Göteborg 1914, i
Uppsala 1919—40. Led. av
Sv. akad. 1935- H. har utgivit arb. rörande sv. dialekter, nord. språkhistoria
m. m. (Från Marathon till
Långheden, 1935, m. fl.).
(Se bild.)
3 . Hesselman, J o n a s ,
f. »/4 1877, broder till H. H.,
civilingenjör, uppfinnare, har bl. a. konstruerat
en förbättrad dieselmotor samt en lågtrycksråoljemotor. Jfr Förbränningsmotor.
Hessen. 1. Delstat i v. Tyskland (amerik.
ockupationszonen), bildad 1945 av HessenDarmstadt o. prcuss. prov. Hessen-Nassau.
24,500 kvkm, 3.8 mill. inv. (1947). — 2. H.
el. H e s s e n - D a r m s t a d t , till 1945 riksdel
(Land) i v. Tyskland. 7,691 kvkm, 1.5 mill.
inv. (1939), 2 / s katoliker, i/ 3 protestanter. H.
bestod av tre "huvuddelar: Ober-Hessen, n. om
Main, omsluten av prov. Hesscn-Nassau, Starkenburg, med H:s huvudstad Darmstadt, o.
Rhein-Hessen, båda s. om Main på öinsc sidor
om Rhen. Huvudnäringar: åkerbruk o. vinodling i s.v., bergsbruk, huvudsakl. i Ober-H.,
samt industri. Talrika mineralkällor (Nauheim
m. fl.). — H. blev 1567 lantgrevskap, 1806
storhertigdöme o. var 1918—33 republik.
Hessen H o m b u r g [hå'm-], före 1866 tyskt
lantgrevskap, ingick i prov. Hessen-Nassau. o.
Rhenprovinsen.
Hessen-Kassel, före 1866 stat i Tyska förbundet, till 1945 n. delen av Hessen-Nassau.
Hessen-Nassau
— 693 —
Hessen-Nassau, f. d. preussisk provins i v.
Tyskland, ingår sed. 1945 i delstaten Hessen.
16,847 kvkm, 2,675,000 inv. (1939). Gruvor,
mineralkällor (Wiesbaden, Ems m. fl.), vin.
Betyd, industri o. handel. Huvudstad: Kassel.
von Hess'enstein, F r e d r i k V i l h e l m
(r735—1808), greve, riksråd, naturlig son till sv.
konungen Fredrik I o. Hedvig Taube, T776 generalguvernör i Pommern, upphöjdes 1785 i
furstligt stånd.
Hessler, C a r l A r v i d , f. *•/» 1907, statsvetenskapsman, professor i statskunskap vid
Uppsala univ. sed. 1947. Bl. skrifter Geijersom
politiker (I o. I I , 1937—47) o. Engelskt statsliv
(1940).
H e s y k a s f e r (av grek. he'sykos, stilla), anhängare av en mystisk sekt på 1300-t. bland
Atosbergets munkar; trodde sig genom att oavvänt betrakta sin egen navel kunna undfly
sinnevärlden o. skåda det gudomliga ljuset.
Hesy'kios. 1 . H . f r å n A l e x a n d r i a
(omkr. 500 e.Kr.), grek. grammatiker; förf. en
ordbok över ovanliga ord; av stor betydelse
för grek. språkforskning. — 2. H. f r å n
M i 1 e t o s (omkr. 500 e.Kr.), bysantinsk
historieskrivare; förf. till en världshistoria o.
ett biografiskt lexikon över grek. lärda, varav
brottstycken finnas bevarade.
H e t a fläcken, del av förbränningsmotors insugningsrör (efter förgasaren), där uppvärmning sker.
He tairi'a el. h e t ä r i'a, grek., kamratskap;
under antiken benämning på grek. föreningar,
huvudsakl. av politisk art, ofta hemliga o.
ytterst inflytelserika.
H e ' t e r o - (av grek. he'teros, olikartad), sammansättningsled med betydelsen annan, olikartad.
H e t e r o a u x i ' n , ett hormon, som förekommer
hos svampar, bakterier o. högre växter. Påverkar längdtillväxten på samma sätt som auxiner
men har helt annan kemisk sammansättning;
utgöres av ^5-indolylättiksyra.
H e t e r o c e r k ' (av grek. he'teros, olikartad, o.
ker'kos, stjärt) säges stjärtfenan hos fiskar vara,
då ryggradens spets löper ut i den ena av dess
flikar, vilken är betydligt längre än den andra.
H e t e r o c o n ' t a e , g u l g r ö n a a l g e r . Svärmsporerna ha två olika långa cilier. Hit hör bl. a.
Confer'va bombyci'na, vattensilke; bildar olivgröna flockar av spindelvävsfina trådar; ofta
massvis i diken o. dammar.
H e t e r o o y k ' l i s k a (av grek. he'teros, olikartad,
o. kyk'los, ring) kallas sådana cykliska organiska
föreningar, där den slutna »ringen» förutom av
kol äv. utgöres av andra atomer, t. ex. kväve,
syre el. svavel.
H e t e r o d o n t ' (av grek. he'teros, olikartad, o.
odu's, tand), tandsystem med olika tandtyper,
t. ex. framtänder, hörntänder o. kindtänder.
H e t e r o d o n ' t u s el. C e s t r a'c i o n, ett egendomligt hajsläkte med stort högt huvud,
trubbig nos o. liten mun nästan i nosspetsen.
Över ögonen höga åsar. De bakre tänderna
bilda stora tandplattor för sönderdelande av
hård näring (snäckor, musslor). H. lägger ägg.
4 arter i Stilla havet. Släktet är, såvitt man
vet, det äldsta av nu levande haj släkten.
H e t e r o d y ' n m o t t a g n i n g (av grek. he'tero$,
olikartad, o. dy'natnis, kraft), vid radiotelegrafi
ofta använd metod för mottagning av omodulerade radiovågor, varvid dessa överlagras
med svängningarna från en i mottagaren
befintlig oscillator, så att svävningar uppstå,
vilka efter likriktning äro hörbara i telefon.
Jfr Superheterodyn.
Heterofylli' (av grek. he'teros, olikartad, o.
fylVon, blad), beteckning för det förhållandet,
att två alldeles olika blad förekomma hos en
o. samma växt. Ex. vattenväxter med gäl- o.
flytblad (Batrachium-arter), murgröna, som
Heurlin
på blombärande skott har hela, spetsade blad,
men f. ö. flikade.
Heteroge'n (av grek. he'teros, olikartad, o.
ge'nos, slag), olikartad. Motsats: h o m o g e n .
H e t e r o g o n i ' (av grek. he'teros, olikartad, o.
go'nos, alstring), form av generationsväxling,
där könsgenerationer, vilka fortplanta sig genom befruktade ägg, omväxla med partenogenetiska generationer.
H e t e r o m o r f i ' (av grek. he'teros, olikartad, o.
morfe', form), dcts. som polymorfi.
H e t e r o n o m [-nå'm] (av grek. he'teros, olikartad, o. no'mos, lag), bestämd av en främmande
lag, osjälvständig. Motsats: a u t o n o m .
H e t e r o s p o ' r (av grek. he'teros, olikartad, o.
spo'ros, säd) säges sådan kärlkryptogam vara,
som äger 2 slag av sporer o. i samband därmed
enkönade protallier. Ex.: släktet Selaginella.
H e t e r o s t y l i ' (av grek. he'teros, olikartad, o.
sty'los, stift), beteckning för det förhållandet, att
blommor med långstiftiga o. kortstiftiga pistiller
förekomma hos samma växtart. Anordningen
främjar korsbefruktning.
Ex. Primula-axtti.
H e t e r o z y g o ' t (av grek. he'teros, olikartad, o.
gygo'n, ok), beteckning för organismer, uppkomna genom sammansmältning av könsceller
med olika ärftliga anlag; det vanl. skeendet hos
icke självbefruktande organismer. Jfr Homozygot.
H e t m a n (av plattyska hovetman, anförare),
benämning på överbefälhavare i 1500—i700-t:s
Polen. I Ukraina representerade hetmanen intill
1764 den högsta civila o. militära makten o.
var närmast jämförlig med suverän furste.
H e t t i ' t e r (kebr. Chittim), namn på en hittills
föga känd folkstam, som omkr. 1,900—1,200 år
f.Kr. hade en fast organiserad statsbildning i
Mindre Asiens inre o. dessutom sträckt sitt välde
över delar av Armenien, Mesopotamien o.
Syrien. Ilettiternas religion, konst o. kultur
ha blivit kända huvudsakl. genom de senaste
årtiondenas utgrävningar i Mindre Asien, särsk.
fyndet av det hettitiska statsarkivet vid Boghazköi (se d. o.). Jfr Hattusa.
H o t t n e r , H e r m a n n (1821—82), tysk
litteraturhistoriker, prof. i Dresden 1855. Huvudarb. Literaturgeschichte des 18. Jahrhunderts
(1856—70).
H e t ä ' r e r (grek. hetSX'ra, egentl. kamrat)
kallades under antiken de utländska kvinnor,
som utan medborgarskap uppehöllo sig i
grek. städer. I motsats till de gifta kvinnorna
voro de ofta fint bildade o. spelade en framträdande roll i det offentliga sällskapslivet.
De fingo icke gifta sig med grek. medborgare.
Senare: prostituerad kvinna.
H e u c h e r a [höj'-], örtsläkte (fam. Saxi/ragaceae), 24 amerik. arter. H. sang%Wnea, alunrot,
har låugskaftadc, vid marken samlade blad o.
intill halvmeterhöga stänglar, avslutade med en
klase blodröda blommor. Vanlig trädgårdsväxt.
H e u m a n , E r n s t (1858—1926), missionsbiskop, missionär i Santalistan (Bengalen)
1886—98, i Sydindien från 1903, den evangelisk-lutherska tamulkyrkan9 förste biskop 1921.
H e u r i s t i / k (av grek. hevris'kein, finna), uppfinningskonst; en del av den praktiska logiken.
— Heuristisk undervisningsmet o d , den metod som leder lärjungen till att själv
finna kunskapsresultaten.
H e u r l i ' n [hör-], K r i s t o fer
I s a k (1786—1860),
biskop i Växjö (1847),
under studenttiden i I<und
Tegnérs vän o. medl. av
»Härbärgets» vittra krets.
Inflytelserik medl. av prästeståndet vid riksdagarna
1828—54 utom 1844—45;
1842—44 var han ecklesiastikminister.
Heuslers legeringar
— 694 —
Hickory
Heuslers lege'ringar [hajs'-], legeringar jI sådana enkla sockerarter, som innehålla sex
av koppar, mangan o. aluminium med ut- |[ kolatomer, ex. fruktos o. glykos. Jfr Pentoser.
präglade magnetiska egenskaper. Ex.: 55 %
Hexy'l. 1. Den organiska radikalen -C„H 13 .
koppar, 30 % mangan o. 15 % aluminium ger — 2. Ett kraftigt sprängämne, utgöres av
en legering, vars magnetiska egenskaper på- hexanitrodifenylamin. Användes för militära
minna om gjutjärns.
ändamål, vanl. i blandning med trotyl.
He'vea, växtsläkte (fam. Euphorbiaceae),
von der Heyde [haj'de], H e n n i n g , tysk
17 arter i tropiska Amerika växande träd. Ur sengotisk skulptör, verksam i Liibeck o. Sverimjölksaften av H. guianen'sis o. H. brasilien'sis ge, där han bl. a. utfört altarskåp i Rytterns
framställes den värdefullaste sorten av kaut- kyrka, Västmanland, o. i Enångers kyrkomus.
schuk, s. k. parakautschuk; odlas num. överv a n der Heyde el. H e y d e n [fann där
allt i tropikerna.
hej'de], J a n (1637—1712), höll. målare,
verksam
i Amsterdam. Han utförde ypperliga
Heve'lius, J o h a n n e s (1611—87), tysk
astronom, ytterst skicklig observatör, utar- stadsbilder. Figurerna i hans arbeten äro vanligen
målade
av A. van de Veide.
betade bl. a. en omfattande karta över månens yta.
Heydrieh [haj'dritj], R e i n h a r d (1904—
Hevesy [hävv'äsj], G e o r g , f. 1885, ung. 42), tysk nationalsoc. politiker o. officer, Himmfysiker o. kemist, prof. i fysik i Budapest 1918, lers närmaste man inom Gestapo, fr. okt.
i Freiburg 1926, i Köpenhamn 1935. Verksam 1941 t. f. riksprotektor i Böhmen-Mähren.
vid Sthlms högskola sed. 1943. Upptäckte tills, Avled efter ett attentat av tjeck, fallskärmsni. D. Coster grundämnet hafnium. Har under- soldater. Jfr Eidice.
sökt ämnesomsättningen i organismen med
Heyerdahl, H a n s (1857—1913), norsk måhjälp av radioaktiva isotoper (»märkta ato- lare. Huvudarb.: Adam och Eva utdrivas ur
mer») till de grundämnen, ex. fosfor, som deltaga paradiset. Ypperliga porträtt, naket- o. genrei processerna. Erhöll härför 1944 föreg. års målningar.
nobelpris i kemi. Fil. hed.dr i Uppsala 1945.
1. Heyman, H u g o , f. 18 / e 1881, civilingenjör,
H e v ' r e k a , grek., »jag har funnit det», säges verkst. direktör vid Götaverken 1945—47.
2. H e y m a n , J a m e s , f. i»/ u 1882, broder
Arkimedes ha utropat, då han upptäckt den
efter honom uppkallade Arkimedes' princip. till föreg., läkare, prof:s namn 1938, överläkare
Hewson [jo's°n], W i l l i a m (i739—74). vid Radiumhemmet 1937—47. Utarbetat vikeng. läkare o. fysiolog, upptäckte att fibrinbild- tiga behandlingsmetoder med radium vid livmoderkräfta.
ningen är orsak till blodets levring.
Hexagon [-gå'n] (av grek. hex, sex, o. go'ny,
3. H e y m a n , H u g o (1883—1936), statistiker,
knä), sexhörnig figur, begränsad av räta linjer. lade genom omfattande prisstatistiska underAdj.: h e x a g o n a'l.
sökn. grunden till levnadskostnadsindex.
Hexakord [-kå'rd] (av grek. hex, sex, o.
H e y m a n s [häj'-], C o r n e i l l e , f. 1892,
körde', sträng), en skala av 6 toner som an- belg. läkare, prof. i farmakologi i Gent 1922. Ervändes från 1000-t. till 1700-t.
höll 1938 års nobelpris i fysiologi o. medicin för
upptäckten av sinus- o. aortamekanismernas beHexali'n, dets. som cyklohexanol.
Hexa'meter (av grek. hex, sex, o. me'tron, tydelse för andningens regulation.
mått), sexfotad vers, de fem första versfötterna
Heyse [haj'se], P a u l (1830—1914), tysk
vanl. daktyler, den sjätte en troké. De home- författare, nobelpristagare 1910. II:s noveller
riska dikternas versmått, senare ofta använt i (Novellen, 1855, m. fl. saml.) räknas till den
episka dikter. Ex.:
tyska litteraturens främsta. Av. med sina romaner har han vunnit framgång: Die Kinder
Hercules arla stod u p p en m o r g o n i första sin ungdom.
(Stiernhielm: Hercules.)
der
Welt ( 1 8 7 3 ; V ä r l d e n s b a r n ,
1874)
väckte
uppseende genom sin radikalism.
Hexametyle'n el. h e x a h y d r o b e n s o'l,
Heywood [hej'°od], stad i v. England,
dets. som cyklohexan.
grevsk. Eancashire. 23,000 inv. (1945). SpinHexametyle'ndiami'n, H 2 N • (CH2)6 • NH 2 , en nerier; maskinindustri.
förening med öppen koikedja. Framställes ur
Hf, kem. tecken för en atom hafnium.
adipinsyra (genom katalytisk hydrering av dess
H g , k e m . t e c k e n för e n a t o m k v i c k s i l v e r .
dinitril) o. förenas med samma syra till konsthg, officiell sv. o. internat. förkortning för
fibern nylon. Jfr Kadaverin.
hektogram.
H e x a m e t y l e n t e t r a m i n el. u r o t r o p i'n,
H. H., förkortning för Hans Helighet (om
C6H12N4> en produkt av formaldehyd o. ammo- påven), Hans (Hennes) Höghet, Hans Högniak; vitt, kristalliniskt pulver, lättlösligt i värdighet (om biskopar); (på gravstenar) Här
vatten. Verkar antiseptiskt i surt reagerande hvilar.
medier. Användes vid infektion o. stenbildning
H i a ' t u s , lat., »gap, klyfta», sammanträffande
(av urinsyrade salter) i urinvägarna.
av två vokaler, t. ex. fri tfrån.
Hexa'n, C 6 Hi 4 , mättat, alifatiskt kolväte, som
H i a w a t h a [haj 0o å'b°], namn o. titel, som
ingår i bergolja från Pennsylvania i För. Stat. går i arv hos hövdingarna för mohawkindiJämte norrnal-hexan med ogrenad kolkedja anerna, Nordamerika. H. är särsk. känd geuom
känner man ytterligare 4 olika hexaner med gre- Ivongfellows dikt »The song of Hiawatha».
nad kolkedja.
H i b e r n a ' l (lat. hiber'mts), vinterlig.
Hexan/dria (av grek. kex, sex, o. ane'r,
Hibis'cus, växtsläkte (fam.
Malvaceae),
man), sjätte klassen 1 Linnés sexualsystem. omkr. 200 arter tropiska örter, buskar o. träd.
Omfattar växter med tvåkönade blommor o. Mest bekant är H. ro'sa sinen'sis, i tropikerna
6 fria, lika långa ståndare. Hit föras bl. a. allmänt odlad prydnadsväxt med praktfulla
släktena Allium, Lilium o. Juncus.
röda blommor (hos oss 1 växthus el. som
Hexani'trodifeny'lami'n, dets. som hexyl 2. rumsväxt). Av H. canna'binus (Främre InH e x a p r e p a r a ' t , benämning på olika medel dien) erhålles s. k. gambohampa.
innehållande bensolhexaklorid (jfr d. o.).
Hio ja'oet
( s e p u T t u s), lat., här vilar
H. E x c , förkortning för Hans Excellens. (begraven); förkortas H. J. (S.).
Hexod [-å'd], elektronrör med sex elektroder,
H i c k a orsakas av en snabb ofrivillig samnäml. anod, katod o. fyra galler.
mandragning av mellangärdet med åtföljande
Hexoge'n, ett kraftigt militärt sprängämne, inandning.
som framställes genom nitrering av hexametyH i o k ' o r y , namn på arter av trädsläktet
lentetramin.
Ca'rya (fam. Juglandaceae), av vilka flera lämna
Hexoser [-å's-], gemensam benämning på ett mycket värdefullt virke (t. ex. till skidor).
Hic requiescit in pace
— 695 —
Fruktstenarna av C. olivae}or'mis äro ätliga
(hickory- el. peka'nnötter) o. påminna om valnötter.
Hic requies'cit in pa'oe, lat., här vilar i frid.
Förkortas H. R. I. P.
H i c si'tus (sepul'tus) est, lat., här ligger
begraven. Förkortas H. S. (E.).
Hidalgo [idall'gå]. i. Stat i mell. Mexico,
på högslätten. 20,884 kvkm, 772,000 inv. (1940).
Bergsbruk (guld, silver, järn). Huvudstad: Paehuea. — 2. Medlem av den spanska lågadeln.
Hidinge, kommun i n.v. Närke, Örebro 1.
(past.adr. I,annabruk); Edsberga landsf.distr.,
Västcrnarkes doms. 1,408 inv. (1947).
Hidjas, annan form för Hedjas.
H i d j ' r a el. h e d j r a, arab., flykt, utvandring; beteckning för 19 Muhammeds flykt från
Mecka till Medina
/ 7 622. Utgångspunkt
för muhammedanernas tideräkning.
Hidumi'nium, alumiuiumlcgering med bl. a.
magnesium.
Hidö's (av fr.), avskyvärd, vedervärdig,
gräslig.
H i e r a ' c i u m , h ö k f i b b l e s l ä k t e t (fam.
Cotnpositae), fleråriga örter på n. halvklotet o.
på Anderna i Sydamerika; hos oss närmare 2,000
arter. Blommor tunglika, gula (el. röda), holkfjäll tegellagda, frukt trind, ej avsmalnande,
försedd med hårpensel.
H i e r a r k i ' (av grek. hierarki'a, högre prästämbete), ett noga graderat system av prästerliga
ämbetsinnehavare. Äv. prästvälde.
H i e r a ' t i s k (grek. hieratiko's), prästerlig. —
H i e r a t i s k s k r i f t , e n u r hieroglyferna
utvecklad egypt. skrift, som urspr. anv. i religiösa texter.
Hierodu'ler (av grek. hiero's, helig, o. du'los,
slav), forntida tempeltjänare av båda könen,
de flesta slavar, vilka utförde vissa gudstjänstliga förrättningar, understundom av osedlig art.
H i e r o f a n t ' , översteprästen i Elevsis.
Jfr
Elevsinska mysterierna.
Hierogly'fer (av grek. hiero's, helig, o. gly'jein, inrista),
skrifttecken på fornegypt. minnesmärken. Hieroglyfskriften
består av ett större antal
tecken, som föreställa människor, djur, föremål osv. (se
bild); tolkades 1822 av J. F.
Champollion (jfr Rosette). —
I överförd bemärkelse liktydigt med obegriplig text.
Hiero'nymus,
d e n hel i g e (omkr. 335—omkr. 420), kyrkofader,
särsk. känd genom sin revision av den gammallatinska bibelövers., Versio vulgata, rom.
kyrkans officiella kyrkobibel.
H i e r o ' n y m u s a v P r a g (omkr. 1363—
1416), böhmisk teolog, anhängare av Wycliffe.
H. sökte på kyrkomötet i Konstanz försvara
Hus men blev fängslad o. bränd.
1. H i e r t a [järr'-], G u s t a f (1791—1859),
militär, politiker o. tidningsman. TJtg. 1829—32
den oppositionella tidningen Medborgaren, blev
därefter medarb. i Aftonbladet. Utgav politiska diktsamlingar {Tryckfrihetsharpan, 2 saml., 1838,
Bragurs-harpan, 1840).
2. Hierta, I, a r s J o h a n (1801—72), syssling till
G. H., politiker o. tidningsman. Deltog på den liberala
sidan i riksdagen 1828—30.
Grundade 1830 det liberala
Aftonbladet o. lade därmed
grunden till den moderna
svenska pressen. Kulturellt
betydelsefullt blev det av
Hildebrand
H . 1829 grundade H i e r t a s b o k f ö r l a g
med dess billiga upplagor av skönlitterära arbeten. Förlaget förvärvades 1893 av AB. P. A.
Norstedt & Söner. (Se bild å föreg. spalt.)
H i ' e t a n i e m i , kommun i n.ö. Västerbotten,
Norrb. 1. (past.adr. Hedenäset); Övertorneå
landsf.distr., Torneå doms. 2,575 inv. (1947).
Higb Commissioner [haj kämisj' ö n°], eng.,
»hög kommissarie», titel för de britt, självstyrande dominions' representanter i London samt för
Englands högste representant i vissa riksdelar
(bl. a. i Sydafrikanska unionen). — Äv. internationellt bruklig benämning på speciella polit.
repr. hos icke rättsligt erkända regeringar.
High life [haj lajfj, eng., »högt levnadssätt»;
förnäma världen.
H i l a ' r i u s , d e n h e l i g e (omkr. 300—
omkr. 366), gallisk teolog från Poitiers, energisk
motståndare till arianerna.
Hil'bert, D a v i d (1862—1943), tysk matematiker, prof. i Göttingen 1895—1936. Behandlade i talrika arb. geometriens hypoteser, integralckvatiouer o. teorien för punktmängder.
Hildebrand, släkt från Östergötland, känd
sed. 1500-t.
1 . Hildebrand, B r o r E m i l (1806—84),
fornforskare, 1837—79 riksantikvarie, framstående myntkännare. I,ed. av Sv. akad. 1866,
dess sekr. '1881—83. Utg. 1842—65 flera delar
av Svenskt Diplomatarium.
2 . Hildebrand,
Hans
(1842—1913), son till B. E.
H., arkeolog o. kulturhistoriker, 1879—1907 -riksantikvarie, ägnade ett betyd, arbete åt fornminnesvården.
Bland H:s arb. märkas
Svenska folket under hednatiden (1866) samt särsk. det
stort anlagda Sveriges Medeltid (3 bd, 1879—1909; ofullbordat), en fyndgruva för
äldre svensk kulturhistoria.
3. Hildebrand, E m i l (1848—1919), broder till H. H., historiker, en av grundarna
av
Historisk
Tidskri/t,
som
han
redigerade
1881—1905,
riksarkivarie
1901—16. Bl. arb. Svenska statsförfattningens historiska utveckling (1896); redigerade Sveriges historia intill
tjugonde seklet (10 bd, 1903
—10), varav H. själv förf.
Gustaf Vasa (1903), Gustaf
Vasas söner (1904), Kristina
(1906) o. Oscar I (1910). H.
intog genom sitt kritiska
skarpsinne ett framstående
rum bl. svenska historiker.
4. Hildebrand, K a r l , f. « / 9 1870, son till
H. H., politiker (höger) o. publicist, huvudred,
för Stockholms Dagblad 1904
—13, led. av AK 1907—08
O. 1912—18, av FK 1909
—10,
riksgiildsfullmäktig
från 1916, riksgäldsfullmäktiges ordf. 1925—41. H.
har utgivit hist. o. polit.
a r b . , b l . a.
Gustav V (1926)
i serien »Sveriges historia
till våra dagar» samt Urkunder till Stockholms stads
historia (2 dir, 1900—01).
5 . Hildebrand, B e n g t ,
f. */s 1893, historiker, docent vid Sthlms högsk.
1938, lärdoms- o. personhistoriker. Ked. fftr
Personhist. tidskr. 1928—45 o. för Svenskt
biogr. lexikon sed. 1937. Utgav till Vetenskapsakad:s 200-årsjubileum en historik (1939).
6. Hildebrand, K a r l - G u s t a f , f. !B / 4
von Hildebrand
— 696 —
1911, son till K. H., historiker, docent i Uppsala
1946, författare, lyriker med kristen inställning.
Nödvärn (1933), Vårdagjämning (1937), den litterära studien Bibeln i nutida svensk lyrik (1939).
von Hildebrand,
Adolf
(1847—i9 2 1 )tysk bildhuggare. Bl. arb. W ittelsbach.br unnen i
Miinchen (1895) o. Bismarcks ryttarstaty i Bremen (rgio). Förf. Das Problem der Form in der
bildenden Kunst (1893).
Hildebrandslied [Ht], det äldsta bevarade
diktfragmentet av tysk hjältediktning, från
700-t. Skildrar en strid mellan den gotiske sagohjälten Hildebrand o. dennes son Hadubrand.
Hildebrandsson, H u g o (1838—1925), meteorolog, prof. i Uppsala 1878—1907. Utgav
grundläggande arbeten rörande molnformerna
o. de högre luftlagrens rörelse.
H i l d e s h e i m [-hajm], stad i delstaten NiederSachsen, n.v. Tyskland (Hannover), vid Leines
bifl. Innerste. 72,000 inv. (1939). Mikaelskyrkan
(1001—33, delvis förstörd under Andra världskr.) med takmålningar från 1200-t., domen
(1054—79) o. Godehardtkyrkan (1133—72) samt
ett flertal medeltida profanhus i sten o. korsvirke (Knochenhaueramtshus, 1529, fullständigt förstört under Andra världskr.) gåvo åt
stadsbilden en medeltida karaktär. Från biskop Bernwards tid
förskriva sig märkliga
inventarier,
särskilt
ett par
bronsportar o. en
reliefprydd bronskolonn i domen.
Hildesheimfyndet, ett 1868 nära
Hildesheim
gjort
fynd av praktfulla
romerska bords- o.
dryckeskärl av silver från i:a o. 2:a
årh. e. Kr. Förr i
Berlin.
Hil'ferding,Rud o l f (r877—1941),
tysk nationalekonom o. politiker (socialdemokrat), publicist (i9r8—22 red. för partiorganet
Freiheit); riksfinansminister 1923 samt 1928—
29. Bl. arbeten Das Finanzkapital (rgio, 2:a
uppl. 1920).
Hill, C a r l F r e d r i k (1849—1911), målare, en av sin tids största svenska målarbegåvningar. I Frankrike omsatte han förvånansvärt
Hilversum
Hillared, kommun i s. Västergötland, Älvsb.
j 1. (past.adr. Scxdrcga); Svenljunga landsf.distr., Kinds o. Redvägs doms. 642 inv. (1947).
Hillberg, E m i l (1852
—1929), skådespelare, banbrytare för den realistiska
karakteriseringskonsten på
svensk scen. H. debuterade
på Kungl. teatern 1873 o.
uppträdde i Sthlm 1884—
1919. Berömd för sina detaljrika tolkningar av tragiska karaktärer. (Se bild.)
Hille, kommun i ö. Gästrikland. Gävleb. 1. (past.adr. Hillebyn); Hille landsf.distr., Gästriklands ö. doms. 3,296 inv. (1947).
H i l l e b a r d el.
h ä 11 e b a ' r d,
medeltida huggo.
stötvapen,
bestående av en
stång med vidfäst järn- el.
stålbila, upptill försedd med lansspets, baktill
vanl. med en hake (se bild).
Hille'1, d. omkr. 10 e.Kr., berömd judisk
rabbin o. lagtolkare från Herodes den stores tid.
Hill'er, A d a m (1728—1804), tysk tonsättare, dirigent vid Gewandhauskonserterna i
Leipzig. II. grundade det tyska sångspelet (Die
Jaga, 1771, m. fl.).
Hillersjö, nutida namnform för Hilleshög.
Hill'er von G ä r f r i n g e n ,
Friedrich
W i l h e l m , f. 1864, frih., tysk arkeolog, prof.
i Berlin 1918; hans främsta verk är utgrävningen o. utforskningen av grek. ön Tera bland
Kykladerna.
Hilleröd, huvudstad i Frederiksborg Amt,
Danmark, på n.ö. Själland. Vid H. ligger
Frederiksborgs slott (se bild sid. 522). 8,000 inv.
(1940). Sötvattensbiol. station.
Hilleshög, H i l l e r s j ö , kommun i 9.
Uppland, Sthlms 1. (past.adr. Svartsjö); Färcntuna landsf.distr., Sollentuna o. Färcntuna
doms. 535 inv. (1947). Absidkyrka från 1100-t.
med medeltida väggmålningar o. träskulptur.
Hilleström, P e r (1733—1816), målare, tapetvävare med fransk
utbildning. Hans
talrika måluingar
med motiv
ur
gustavianskt borgerligt liv äga betyd,
kulturhist.
värde
{Morgontoaletten, se bild).
H. nådde konstnärligt högst i
sina stilleben. H.
har behandlats av
Gerda Cederblom
(1—2, 1927—29) 0. S. Rönnow (1929).
Hilmend el H e 1 m e n d, största floden i
Afghanistan. 1,100 km. Utfaller i sjön Hamun.
Hilo, huvudort o. hamn på Hawaii, på östkusten. 28,000 inv. (1940).
Hilton [niirt°n], J a m e s , f. 1900, eng. författare. Psykolog, romaner, bl. vilka märkas:
And now goodbye (1931; Och nu farväl, 1936),
Knight without armour (1933; Riddare utan
rustning, 1938), Goodbye, Mr. Chips (1934;
Adjö, Mr. Chips, 1935; filmat.), To you, Mr.
Chips (1938) o. Random harvest (1941; Slumpens
skördar, s. å.; filmat.).
tidigt de nya konstnärliga idéerna. Även efter
sedan han 1878 blivit sinnessjuk producerade
han teckningar o. pasteller, vilka ofta ha en
visionär karaktär o. en våldsam uttrycksfullhet.
Hill, A r c h i b a l d , f. 1886, eng. läkare,
prof. i fysiologi i London 1926. Medl. av underhuset 1940—45. H. har utfört berömda unHilversum, förstad till Amsterdam, prov.
dersökningar av tidsförloppet o. värmeutveck- Nord-Holland.
80,000 inv. (1946). Starkt modern
lingen vid muskelsammandragningen. Erhöll prägel tack vare
stadsarkitekten W. M. Dudok.
hälften av 1922 års nobelpris i fysiologi o. medicin. Rådhus uppf. 1928—31.
Himalaya
— 697 —
H i m a ' l a y a (sanskr., »Den eviga snöns boning»), jordens mäktigaste fjällmassa, s. Centralasien, sträcker sig med flera parallellkedjor
mellan fl. Indus o. Brahmaputra i en båge
(2,375 km) mot s.ö. I H. ligger jordens högsta
topp: Mount Everest.
H i ' m e r a , forngrek. stad på Siciliens n. kust,
nära nuv. Termini Imerese; förstördes 409 f.Kr.
av kartagerna.
Himinbjorg, i nord. myt. Heimdals boning,
belägen vid himlens ände.
H i m j a ' r e r el. h i m j a r i't e r, arab. stam,
som från omkr. 115 f.Kr. till omkr. 300 e.Kr.
behärskade det sabeiska riket; störtades av
abessinierna.
Himle h ä r a d . Hall. 1., omfattar 13 kommuner: Tvååker, Spannarp, Träslöv, Hunnestad,
Gödestad, Grimeton, Rolfstorp, Skallinge, Nösslinge, Stamnared, Valinge, Lindberg, Torpa
11,894. inv. (1947). Hallands mell. domsaga.
Himmelbjerget, höjd i ö. Nörrejylland,
Danmark, med utsiktspunkten Kollen (147 m).
Himmelsfärd tankes enl. en urgammal religiös åsikt vara avslutningen på en särsk. benådads jordeliv, t. ex. Elias (2 Kon. 2: 11). Kristi
himmelsfärd förlägges enl. Apg. 1: 3 o. 9 till
40 dagar efter uppståndelsen, enl. Luk. 24: 51
m. fl. till själva uppståndelsedagen.
H i m m e l s k a riket, västerländsk benämning
på Kina, aldrig använd av kineserna själva.
Uttrycket härledes ur den gamla kin. kejsartiteln Tientse ( » h i m m e l e n s so n»).
H i m m e t a , kommun i s. Västmanland, Västmani. 1. (past.adr. Medåker); Hedströmmens
landsf.distr., Västmanl. v. doms. 663 inv. (1947).
Himmler, H e i n r i c h (1900—45), tysk nationalsocialistisk politiker. Deltog i Hitlers kupp i Mtinchen nov. 1923, var 1926—
30 ställföretr. riksledare för
partiets propaganda o. organiserade SS (Schutz Staffel), vars högste chef han
blev 1929. 1933 blev H.
först polispresident i Munchen, 1934 chef för Gestapo
o. 1936 för hela den tyska
polisen. Som chef för SS var
H. direkt underställd Hitler.
H., som under Andra världskr:s gång fick alltmer ökade befogenheter på hemmafronten, blev
aug. 1943 riksinrikesminister.
Efter attentatet
mot Hitler 20 /, 1944 blev H. äv. överbefälh. för
hemmaarmen. H., som närmast var ansvarig
för all den terror o. utrotning, som utövades
i de tyska koncentrationslägren, överlämnade
april 1945 genom greve Folke Bernadotte ett
kapitulationsanbud till västmakterna, vilket
dock avslogs.
Tillfångatogs av engelsmännen o.
begick 23 / 5 s. å. självmord med cyankalium.
Jfr Dönitz.
Hindustan
von H i n ' d e n b u r g , P a u l
( v o n B en e c k e n d o r f f
u n d v on H.) (1847—1934),
generalfältmarskalk, Tyska
rikets president. Utmärkte
sig i Första världskns början genom segrar över ryssarna vid Tannenberg o. Masuriska sjöarna, överbefälhavare i öster 1914—16,
från aug. 1916 till krigets
slut generalstabschef o. ledare av Tysklands samtliga krigsstyrkor. Som sådan samarbetade han
intimt med Ludendorff men ingrep mindre
än denne i den polit. ledningen. Efter nederlaget o. vapenstilleståndet ledde H. arméns
avmobilisering. April 1925 uppsattes H. till
det konservativa blockets samlingskandidat
vid
andra valomgången till rikspresident
samt erhöll majoritet vid valet. April 1932
återvaldes H. till rikspresident med knapp
majoritet över Hitler. — Som rikspresident uppträdde H. på ett politiskt moderat o. opartiskt
sätt samt åtnjöt största aktning från alla partier, varjämte han på grund av sin insats i kriget allmänt betraktades som en tysk nationalhjälte. Under nazismens genombrott i början av
1930-t. kunde H. på grund av tilltagande ålderdomssvaghet dock inte bemästra situationen.
Begrovs i det av honom själv 1927 invigda
Tannenbergmonumentet i Ostpreussen, vilket
dock inför ryssarnas anstormning jan. 1945
sprängdes av tyskarna, sed. H:s kista bortförts.
Memoarer (Aus meinem Leben).
H i n d e r b e l y s n i n g , belysning vid o. i närheten
av flygfält för a t t vid flygning under mörker
markera hinder.
Hinderslöshet, frihet från äktenskapshinder.
Jfr Äktenskapsbetyg.
Hinderslöshetsbevis, dets. som utgivningsbevis.
Hindersmässan el. H e n r i k s m ä s s a n ,
marknad i Örebro den 26 (förr 19) januari.
Hindertyg el. h i n t e r t y g (ty. Hinterieug,
av hinter, b a k o m , o. Zeug, t y g ) , r e m t y g på s e l e ,
vilket löper runt dragarens bakdel för fordonets
bromsning vid körning utför en sluttning.
Hindhede, M i k k e 1 (1862—1945)» dansk läkare, näringsfysiolog, bekant för sin strävan att
omlägga folknäringen efter sundare o. mera
ekonomiska principer. Har bl. a. utgivit en
mycket spridd Kokbok (1907).
Hindi', ett av de sju nyindiska huvudspråken,
omfattande en mängd- dialekter, vissa med
starka arab. o. pers. inslag; talas i trakterna
omkring Benares.
Hindsgavl, gods på Fyn, Danmark, 2 km n.
om Middelfart, urspr. en kungsgård från tidig
medeltid. Inköptes 1923 av den danska avd. av
Föreningen Norden för föreningens möten o.
Hin, »den där», fornsvenskt demonstrativt sommarkurser. Nordisk folkhögskola 1947—48.
pronomen, förekommer ännu i uttrycken h i n
Hindsholm, halvö på Fyns n.ö. kust, Dano n d e , h i n h å l e (hårde) o . substantiverat mark.
h i n i betydelsen djävulen, samt i h i n s i d a n ,
H i n d u ' . 1. Inföding i Främre Indien, tillh i n s i d e s , p å andra sidan.
hörande den indoeurop. folkstammen; en högH i n c ill'ae lao'rimae, lat., »härav dessa växt, intelligent typ med fina anletsdrag.
tårar», detta är orsaken till jämmern (ur Te- Hinduerna utgöra huvudmassan av Indiens
rentius' komedi »Andria»).
b e f o l k n i n g , c:a 300 mill. — 2. A n h ä n g a r e av
H i n c r o ' b u r et secu'ritas, lat., »härav styrka hinduismen.
o. trygghet» (Sveriges riksbanks devis).
Hinduism', sammanfattande beteckning för
Hind, honan av hjortdjuren.
Indiens mångfald av religiösa spekulationer o.
H i n d e m i t h , P a u l , f. 1895, tysk tonsättare kulter, som utvecklats ur upanisjadernas läror
o. altviolonist, har komponerat kammarmusik i o. i vilka heliga män o. föremål dyrkas. Främst
fri polyfon stil samt med anknytning till tonal bland gudomligheter stå Sjiva o. Visjnu samt
harmonik symfonien Mathis der Maler (1934). dennes inkarnationer Krisjna o. Rama.
H i n ' d e n b u r g [-bork], po. Z a b r z e, stad i s.v.
Hindukusj", randberg på n. sidan av Irans
Polen, vojevodsk. Katowice. 126,000 inv. (1939). högslätt, Främre Asien. 5,000—6,000 m ö. h.
Centrum i ett rikt koldistrikt. Järnindustri, Längd: 650 km.
glasbruk m. m.
H i n d u s t a ' n . Geogr. Låglandet i n. Främre
Hindås
— 698 —
Indien, mellan Himalaya o. Dekhans högslätt.
— Polit. Benämning på det hinduiska Indien
(Indiska unionen). Jfr (Brittiska) Indien.
H i n d å s , kurort (150 m ö. h.) i s.v. Västergötland, Björketorps kommun.
Hingstdepå', av staten underhållen station
för ädla avelshästar. Finnes vid Strömsholm
i Västmanland o. Flyinge i Skåne.
H i n k ' m a r (omki. 806—882), ärkebiskop av
Reims, hävdade den frankiska kyrkans självständighet gentemot påvedömet.
Hinneryd, kommun i s.v. Småland, Kronob.
1.; Markaryds landsf.distr., Sunnerbo doms.
1,661 inv. (1947)H i n n k r å l t o r , Entomosfraca, underklass bland
kräftdjuren, kännetecknade bl. a. av sin vanl.
tunna, föga el. ej alls förkalkade hud (undantag
rankfotingar), sina på mångfaldigt sätt olikartade ben, vilka äro mer el. mindre starkt
ombildade »klyvfötter», dvs. fötter, på vilka två
huvudstammar kunna urskiljas, en yttre o. en
inre. Hit höra bladfotingar, musselkräftor, kopepoder o. rankfotingar. Dessa till det yttre så
starkt skilda grupper sammanbindas genom sin
med 3 benpar utrustade larvform (»naupliuslarven») till en släktskapskrets.
Hinn'oms dal, en dalsänka s.v. om Jerusalem, utmynnande i Kidrondalen. En gammal
Moloksdyrkan på denna plats gjorde densamma avskydd o. gav upphov till namnet Gehenna.
H i n n ' ö y [-öj] (förr H i n d ö), Norges största
ö (näst Västspetsbergen), i ögruppen Vesterålen, n. om Lofoten. 2,198 kvkm, 20,000 inv.
(1930).
H i n s e l r n a n n , E m i l B r a n d t - H . (1859
—1923), tysk meteorolog, vars väderleksförutsägelser i kalendern »Mond und Wetter» tillvunno sig särsk. lantbrukarnas förtroende.
H i n ' t e r l a n d , ty., bakland, uppland.
H i n ' t e r - P o m m e r n (av ty. hinter, bakom,
näml. fl. Öder), östra Pommern.
H I P O , förkortning för ty. Hilfspolizei, benämning på de danska polisstyrkor, som under tyska
ockupationen av Danmark voro i tysk tjänst.
H i p p a r k o s , d. 514 f.Kr., son till Peisistratos,
jämte brodern Hippias tyrann i Aten 527.
Gynnade vetenskap o konst. Mördad.
Hippar'kos (omkr. 190—omkr. 125 f.Kr.),
grek. astronom, forntidens störste, grundlade
den vetenskapliga astronomien; uppställde den
första stjärnkatalogen (1,022 stjärnor).
H i p p e a s t r u m , växtsläkte (fam. Amaryllidaceae), 50 arter i tropiska o. subtropiska delar
av Amerika. Blommor stora, praktfullt färgade.
Flera arter o. hybrider omtyckta krukväxter
(ofta, ehuru med orätt, kallade »Amaryllis»).
von Hipp'er, F r a n z (1863—1932), tysk
amiral, ledde under Första världskr. slagkryssareskadern i a lslagen vid Doggerbank **lx 1915 o. i
Skagerak / 6 1916.
Hipp'ias, d. omkr. 490 f.Kr., tyrann i Aten
527, förjagades jämte brodern Hipparkos 510.
Hipp'0, forntida stad i n. Afrika, vid Medelhavet, nära nuv. Bone, Algeriet. Rom. ruiner.
Augustinus' grav.
Hippocastana'ceae, växtfamilj, omfattande
träd med motsatta, fingrade blad o. rika, toppställda blomsamlingar. Hylle snett. Frukten
en kapsel, innehållande vanl. blott ett enda
stort frö, med starkt ansvällda hjärtblad. Hit
hör hästkastanjsläktet Aesculus.
Hippodrom [-drå'm] (av grek. hipp'os, häst,
o. dro'mos, bana), bana för häst- el. vagntävling.
Hippogry'f (av grek. hipp'os> häst, o. gryps,
grip), sagodjur med griphuvud, vingar o. hästkropp.
H i p p o k a m p ' (av grek. hipp'os, häst, o.
kamp'tein, böja), sagodjur med en hästs huvud
o. framkropp samt med bakkroppen i form av
en starkt buktad fiskstjärt.
Hiroshima
Hippo'krates (omkr. 460—omkr. 370 f.Kr.),
grek. läkare, forntidens mest berömde. H.
anses som grundare av den medicinska forskningen, emedan han frigjorde medicinen från
religion o. filosofi o. grundade sina åsikter på
rent naturvetenskapliga studier. Han hävdar
bl. a. naturens självläkande förmåga; läkarens
viktigaste uppgift är a t t understödja naturen.
Hippokre'ne (grek., »hästkällan»), en åt
muserna helgad källa på berget Helikon, uppkommen genom ett hovslag av Pegasos. Den
som drack ur H. ansågs få skaldegåva.
Hippolo'g (av grek. hipp'os, häst, o. lo'gos,
lära), hästkännare. — H i p p o l o g i ' , hästkännedom.
Hippo'lyte, i grek. myt. drottning över
amasonerna, moder till Hippolytos, dödades
av Herakles, då han skulle röva hennes bälte.
Hippo'lytos, grek. sagohjälte, son av Tesevs
o. Hippolyte. Anklagad för brottslig kärlek till
sin styvmor Faidra dödades han, ehuru oskyldig, på faderns bön av Poseidon.
H i p p o m a n e , trädslåkte (fam. Euphorbiaceae). Enda art H. mancineWa (Centralamerika, Antillerna), manzanillaträdet. Av den
starkt frätande mjölksaften framställes pilgift.
H i p p o n a x f r å n E f e s o s (omkr. 540
f.Kr.), grek. skald, skrev bitande smädedikter.
H i p p o p h a é s , växtsläkte (fam. Eleagnaceae),
2 arter buskar el. små träd; skildkönade. Enda
art hos oss H. rhamnoi'des, havtorn.
Hippu'ris, örtsläkte (fam. Hippuridaceae).
Enda art H. vulga'ris, ledkrans (n. halvklotet
o. Sydamerika), med smala, jämnbreda, kransvis ordnade blad o. tvåkönade, kronlösa blommor
med en enda ståndare. I o. vid vatten, allmän.
H i p p u ' r s y r a (av grek. hi'ppos, häst), b e n s o y'l g 1 y k o k o 11, en aminosyra som ingår
i urin, särskilt från gräsätande djur; först påvisad hos häst.
H i ' r a m , konung i Tyrus, Davids o. Salomos
bundsförvant; bistod bl. a. Salomo vid templets
uppförande i Jerusalem (1 Kon. 5).
Hird, fornnord. benämning på en konungs
el. stormans livvakt. 1940 upptaget i Norge som
benämning på Quislings livvakt o. Nasjonal
Samlings politiska armé.
H i m , Y r j ö , f. 1870,
finl. estetiker o. kulturhistoriker, 1910 prof. i Helsingfors. Bl. arb.: Det heliga
skrinet (1909), studier i den
katolska kyrkans konst o.
diktning, Det estetiska livet
(1913), Barnlek (1916), Den
gamla postvagnen (1926),
ön i världshavet (1928) o.
Lätt folk och landstrykare i
det finska Finlands kulturliv (1939), Runeberg-gestalten (1942). Erhöll De Nios pris 1935
Hirohi'to, f. 1901, kejsare
av Japan, son till Yoshihito,
regent under faderns sjukdom 1921—26, kejsare sed.
dec. 1926. H:S regeringstid bär beteckn. Showa
(»ljus o. fred»). H. är sed.
1924 gift med prinsessan
Nagako, dotter till prins
Kuni, o. har med henne sonen Akihito (f. 1933), vilken
är tronföljare. (Se bild.)
Hiroshige [-sji'ge], I c hi r y u s a i (1797—1858), jap. konstnär, som
med sina träsnitt påverkade fransk konst under
1870-t.
Hiro'shima, stad i Japan, på s.v. Honshu.
310,000 inv. (1935). Konstindustri. — Atombomben användes tör första gången under Andra
Hirota
—69 —
världskr. mot H. «/„ 1945. Den förstörde 60 % av
staden o. dödade 92,000 personer. Jfr Nagasaki.
H i r o ' t a , K o k i, f. 1878, jap. diplomat o.
politiker. Ambassadör i Moskva 1930—32, utrikesminister 1933—36 o. 1937—38. Premierminister febr. 1936—jan. 1937. Motsatte sig
kriget mot Kina.
H i r s , gemensamt namn på flera, delvis redan
under förhist. tid odlade spannmålsgräs. De
viktigaste äro: Pa'nicum milia'ceum, allmän hirs
(ej känd vildväxande, men trol. från Ostindien);
Seta'ria ita'lica, kolvhirs, i Asien o. Egypten
(funnen i pålbyggnader från stenåldern); Pennise'tum america'num, duchn el. negerhirs, jämte
durra Afrikas viktigaste sädesslag.
Hir'sau, by o. luftkurort i Wiirttemberg. Ruiner av ett benediktinerkloster o. kyrkor, med
enhetligt arkitektoniskt system (H i r s a ug r u p p e n ) , som influerats från Cluny. Abboten Wilhelm (1065—91) införde där duniacenserregeln (H i r s a u r e g e 1 n).
Hirsch, I s a a k (1843—1917), affärsman
i Sthlm, donerade nära 5 mill. kr. till en fond,
I s a a k H i r s c h s m i n n e , till beredande
av billiga bostäder åt pauvres honteux.
Hirsch, E m a n u e l , f. 1888, tysk kyrkohistoriker, prof. i Göttingen 1921. Framstående
systematiker. Har bl. a. idéhistoriskt behandlat
reformationen o. utgivit en omfattande studie
över S. Kierkegaard. Bl. senare arb. Die
Auferstehungsgeschichten
und
der ckristliche
Glaube (1940).
Hirseh'bergr, po. J e l e n i a G o'r a, stad i
s.v. Polen, vojcvodsk. Wroclaw, vid Bober.
35,000 inv. (1939). Textil-, pappers- o. porslinsindustri.
Hirsch fängare (ty.
Hirschfänger,
hjortfångare), jaktdolk med kort, bred o. rak klinga.
H i r s c h s p r u n g , H e i n r i c h (1836—1908),
dansk tobakshandlare o. konstsamlare. Han
skänkte staten sin utomordentligt värdefulla
samling av dansk i8oo-t:skonst, nu inrymd i
H i r s c h s p r u n g s M u s e u m , Köpenhamn.
H i r t , H e r m a n n (1865—1936), tysk språkforskare, 1896 prof. i Leipzig, 1912—33 i Giessen.
Framstående indogermanist. Bl. arb. Indogermanische Grammatik (7 bd, 1921—37) o. Handbit ch des Urgermanischen (2 bd, 1931—32).
1. H i s , W i l h e l m (1831—1904), Schweiz,
läkare, prof. i Basel 1857, i Leipzig 1872. Viktiga
undersökningar, bl. a. om lymfkärlen.
2. H i s , W i l h e l m (1863—1934), son till W.
H., tysk läkare, prof. i Basel igoa, i Göttingen
1906 o. i Berlin 1907—32. H. upptäckte det
anatomiska substratet för retningsledningen
mellan hjärtats förmak o. kammare, den efter
honom kallade H i s s k a b u n t e n .
Hishult, kommun på gränsen mell. Halland
o. Skåne, delad å Hall. 1. (1,828 inv., 1947) o.
Kristianst. 1. (155 inv., 1947); Skottorps o. Örkelljunga landsf.distr., Hall. s. o. N. Åsbo domsagor.
Hisingen, ö mellan Göta älvs båda utloppsarmar. 196 kvkm, 45,391 inv. (1946).
Hi'singer, V i l h e l m (1766—1852), bruksägare, kemist, upptäckte (tills. m. Berzelius)
ceriumoxiden o. gjorde träffande iakttagelser
rörande elektrolysens förlopp vid saltlösningar.
H i s k i ' a , konung i Juda omkr. 720—690
f.Kr., samtida med profeterna Jesaja o. Mika.
His'lop, J o s e p h , f. «/, 1884, skotskfödd
operasångare (tenor), 1914—18 anställd vid
Kungl. teatern i Sthlm. Har därefter gästspelat
upprepade gånger. Sed. 1936 sånglärare vid
Musikhögskolan i Sthlm..
H i s p a n i a , lat. namn på Pyreneiska halvön.
Hispanio'la, ö i Karibiska havet. 76,700
kvkm, 4.54 mill. inv. — 2/3 av H. tillhöra Dominikanska republ., V 3 Haiti.
Hiss, den medelst ett S en halv ton höjda
tonen h.
Historiska skolan
Hiss, transportanordning, bestående av en
lådformig h i s s k o r g , vilken är upphängd
i en el. två av 100 å 200 sega ståltrådar spunnen
wire, bärlinan, o. rörlig mellan lodräta styrskenor, som vanl. sitta inbyggda i en till hisskorgen avpassad h i s s t r u m m a el. h i s s s c h a k t . I personhissar måste hastighetsförändringen (accelerationen) med hänsyn till
därav orsakade obehagliga förnimmelser hållas
under ett visst värde, varför hastigheten på
vanliga, relativt korta hisshöjder icke hinner
uppgå till mer än 0.2—1.5 m i sek. I gruvor
o. skyskrapor hinner hastigheten däremot
stegras till c:a 10 m i sek.
H i s s a r l i k , plats i n.v. Mindre Asien, nära
Dardanellerna, där det homeriska Tröja legat.
Hissbana, starkt lutande tvåskenig bana,
i vilken en vagn framdrives på samma sätt som
en hisskorg. Jfr Kuggstångsbana.
Hissbock, svängbar bom, i övre ändan försedd med hissanordningar.
Hissmofors, industrisamhälle vid Indalsälven, i mell. Jämtland, Rödöns kommun,
med Krokom. 1,527 inv. (1941). Kraftstation,
sågverk o. sulfitfabrik, tillh. H i s s m o f o r s AB.,
grundat 1894. Aktiekap. 6.43 mill. kr. (1948).
Verkst. dir. Sj. Svensson.
H i s t a m i ' n el. e r g a m i'n, såsom vävnadshormon klassificerat ämne, som bildas i ett flertal vävnader. Histamin el. histarninliknande
substanser, s. k. H-substanser, anses verka reglerande på hårrörskärlens vidd. Är ett kraftigt
retmedel för magsaftavsöndring; användes i
injektion för klinisk undersökning av magsaftutsöndringen, h i s t a m i n p r o v e t . H . bildas
genom enzymverkan ur aminosyran h i s t i d i n.
Histologi' (av grek. hisio's, vävnad, o. lo'gos,
lära), mikroskopisk anatomi, läran om vävnadernas byggnad i levande organismer.
H i s t o n e r äro basiska äggviteämnen, som
bl. a. förekomma i cellkärnor. Ex. globin.
Historicism', dets. som historism.
Historiefilosofi betyder dels en teori om den
historiska vetenskapens föremål, uppgifter o.
metoder, dels en teori om det histor. skeendets
innebörd o. bestämmande faktorer. En historiefilosofi i senare betydelsen framträdde redan
under antiken. Ex. på historiefilosofer äro
Comte, som betonar det lagbundna i det historiska skeendet (positivistisk h.), Hegel, enligt
vilken historien är en ständigt fortskridande
kamp mellan idéer, Marx, som betonar de tekniskt-ekonom. faktorernas betydelse för det
historiska skeendet, Carlyle, som pekar på betydelsen av geniala personligheters insatser, o.
under 1900-talet bl. a. O. Spengler, vars pessimistiskt färgade historiefilosofi, enl. vilken
civlisationen är en kulturforms förfallsperiod
utan möjlighet till förnyelse, vann en konjunkturbetonad framgång, särsk. i Tyskland, efter
Första världskr.
Historiemåleri, det slags målarkonst, som
framställer historiska tilldragelser. Även målningar behandlande sinnebildliga, mytologiska
o. religiösa ämnen.
Historiett', liten berättelse.
Histori'k, historisk översikt.
Histo'riker, historieforskare, hävdaforskare.
Historiogra'f (av historia o. grek. gra'fein,
skriva), historieskrivare, förekommer som titel
num. endast på en tjänsteman vid K. M:ts
orden. Jfr Rikshistoriograf. — H i s t o r i o g r a f i ' , den gren av den historiska vetenskapen, som sysslar med dennas egen utveckling.
H i s t o r i s k a skolan. 1. Nationalekonomisk riktning, som i den ekonomiska historien ser nationalekonomiens främsta forskningsmaterial;
inleddes av W. Roscher 1843—44. — 2. Riktning inom rättsfilosofien, som i motsättning till
naturrätten såg rättens grund ej i det allmän-
Historism
— 700 —
mänskliga förnuftet utan i det nationella rättsmedvetandet, »folksjälen». Främsta företrädare
v. Savigny (1779—1861) o. Puchta (1798—
1846). Tankegången har i viss mån återupplivats av den nationalsocialistiska rättsfilosofien.
Historism' el. h i s t o r i c i s m', tendensen
a t t uppfatta o. bedöma allting historiskt, ur utvecklingens o. händelsesammanhangets synpunkt.
Histrio'n (av lat.), skådespelare (numera
skämtsamt el. föraktligt).
Hitchoock [hits3'kåkk], A l f r e d , f. 1899,
eng. filmregissör, sed. 1940 » För. Stat. H. är
känd för sina elegant iscensatta o. med stor
spänning laddade filmer, bl. a. De 3g stegen
(1934), Rebecca (1940) o. Utrikeskorrespondenten
(1941).
H i t l e r , A d o l f , f. 20/« 1889 i Braunau i
Österrike, d. i Berlin x / 6 1945. tysk rikskansler.
I avsikt att bli artist kom H. 1908 till Wien, där
han under ett fyraårigt uppehåll, sysselsatt med
tillfälliga arbeten o. studier, starkt påverkades
av antisemitismen. Deltog
som frivillig i tyska armén i
Första världskr., upplevde intensivt nederlaget o.
grundade i Miinchen från
1920 den »nationalsocialistiska» rörelsen av patriotisk
prägel med front mot judendom o. kommunism. Framstående agitator ledde H.
nov. 1923 ett misslyckat polit. kuppförsök i Miinchen;
ådömdes härför fängelsestraff; efter frigivandet ånyo ledare för det nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSDAP),
som vid riksdagsvalen sept. 1930 erövrade 107
mandat. H., som först rg28 blivit tysk medborgare, kandiderade vid rikspresidentvalets båda
omgångar mars o. april 1932 men blev slagen av
Hindenburg. Efter valsegern juli 1932 avböjde
han den erbjudna vicekanslersposten i regeringen
v. Papen, o. då han nov. s. å. efter riksdagsvalen
erbjöds bli kansler, avböjde han även detta.
Orsaken till hans avslag var i båda fallen Hindenburgs vägran att ge honom den absoluta
makten. 30 jau. 1933 utnämndes han dock till
rikskansler. H:s regering, som från början endast räknade 2 nationalsocialister, stärkte sin
makt betydligt efter utgången av riksdagsvalen
mars s. å., o. hösten 1933 framstod II. realiter
som Tysklands diktator. Efter rensningsaktionen 30 juni 1934, varvid SA:s makt krossades
(Röhms död), var H:s- maktställning obestridd,
vilket fick yttre uttryck, då han vid Hindenburgs död 2 aug. s. å. tillika blev statschef med
titeln Fuhrer und Reichskanzler. Hans första
stora utrikespol. åtgärd var Tysklands utträde
ur N. F. okt. 1933. Avtalet med Polen jan. 1934
förbättrade förh. till detta land. Genom lögnaktiga försäkringar bluffade H. världen o.
stärkte samtidigt genom överraskande kupper
undan för undan Tysklands makt; värnplikten
återinfördes mars 1935. Rhenlandet remilitariserades mars 1936, Österrike införlivades mars
1938 o. de sudettyska områdena i Tjeckoslovakien förenades med Tyskland genom Miinchenkonferensen sept. 1938. 15 mars 1939 förvandlades återstoden av Tjeckoslovakien till
protektoratet Böhmen-Mähren, o. sept. s. &.
erövrades västra Polen, sedan H. 23 aug. med
frångående av sin tidigare antikommunistiska
inställning ingått en nonaggressionspakt med
Sovjetunionen. Hans makt o. ställning befästes
ytterligare genom Tysklands stora framgångar i
Andra* vär!dskr:s första skede samt anfallet
mot Sovjetunionen 22 juni 1941 o. kulminerade
genom de stora erövringarna, som därefter 1941
—42
gjordes i Ryssland o. Afrika. H. hade själv
19
/u X941 övertagit överbefälet över armén
Hjo
(efter von Brauchitsch). De stora nederlagen,
som därpå 1942—44
följdes av »planmässiga»
reträtter, ledde M / 7 1944 till ett av högre officerare planlagt attentat mot H:s liv i syfte att få
till stånd en fred. H. skadades endast obetydligt, men makten gled nu väsentligen över i
Himmlers händer. H. deltog i Berlins slutstrid
mot ryssarna april—maj 1945 o. begick självmord i riksdagshusbunkern. Omständigheterna
kring H:s död ha efter noggranna undersökningar skildrats av H. R. Trevor-Roper i The
last days of Hitler (1947; sv. övers. s. å.). — Sina
idéer framlade H. i det självbiografiska verket Mein Kampf, som utkom första gången 1925
o. sedan utgått i flera upplagor på många
språk. Jfr Berchtesgaden, Lebensraum, Nationalsocialism, Andra världskr. o. Tyskland.
Hitler Jugend [jo'gänt], förk. H. J., tysk
nationalsocialist, ungdomsorganisation, grundad
1926. Den hade till uppgift att från 10-årsåldern
fostra den tyska ungdomen av båda könen till
pålitliga kämpar för partiet o. riket.
H i ' t r a (förr H i t e r e n), ö vid inloppet
till Trondheimsfjorden, Norge. 565 kvkm.
H i t t e b a r n , utsatt o. övergivet barn, som
sedermera upptagits av enskilda el. det allmänna. — H i t t e b a r n s h u s , anstalt för
intagning av hittebarn.
Hittegods, föremål, som någon förlorat o.
annan hittat. Jfr Hittelön.
Hittelön är upphittare av förlorat gods berättigad till enl. 1938 års lag om hittegods.
Vanl. 10 % av värdet.
H i t t e r d a l (H e d d a 1), stavkyrka, en av
Norges mest berömda kyrkor av denna art.
Från i20o-t:s mitt, restaurerad 1849—S*.
Hitforf,
Johan
Wilhelm
(1824—
1914), tysk fysiker, prof. i Mtinster 1852. H.
utförde grundläggande undersökningar rör. elektricitetens ledning genom elektrolyter o. gaser.
Hitforff, J a k o b
I g n a z (1792—1867),
fransk arkitekt av tysk börd. Ur konstruktiv
synpunkt fick hans stationsbyggnad vid Gare
du Nord i Paris (1861—65) betydelse. Han införde polykroma fasader,
Hifzig,
Eduard
(1838—1907),
tysk
läkare, prof. i psykiatri i Zurich 1875, i Halle
1879. H. utförde banbrytande forskningar rörande platsen för rörelsecentra i hjärnbarken.
H. J. (S.), förkortning för lat. Mc ja'cet
(sepul'tus), här vilar (begraven).
Hjalmar d e n h u g s t o r e , e n a v hjältarna i Hervararsagan, dödade i holmgång Angantyr men blev själv dödligt sårad.
H j a l m a r s o n , H a r a l d O s s i a n (1868
—1919), överstelöjtnant, persisk o. finl. general,
1911—13 chefinstruktör vid gendarmeriet i
Persien, deltog i Finska inbördeskriget 1918
som chef för Svenska brigaden.
H jaltland, fornnord. namn på Shetlandsöarna.
Hjelm, P e t t e r J a k o b (1746—1813), kemist, utförde viktiga undersökningar över grundämnet molybden, som han framställde i fri form.
Hjelt, E d v a r d (1855—1921), finl. kemist, prof. i Helsingfors 1882; viktiga undersökningar inom den organiska kemien; läroboksförf.,
politiker. Verkade under Första världskr. för
Finlands självständighet.
H j e r t é n , S i g r i d (1885—1948), målarinna;
g. m. Isaac Grunewald 1911—36. Starkt påverkad av Matisse har hon utvecklat en personlig
egenart med utpräglad känsla för de koloristiska värdena.
Hjo, stad i ö. Västergötland,
vid Vättern, Skarab. 1.; Skövde
doms. 3,203 inv. (1947). Kommunal mellanskola. Vattenkuranstalt.
Stad redan på 1400-t. Stadsvapen,
se bild. — Namnet, som skrives
Hy o 1327, är bildat av ett nu ut-
Hjo landskommun
— 701 —
dött ord, som sannolikt betytt 'skjul, tillfällig
bostad' o. är besläktat med det ord hy, som
ingår i ordet hybbU, 'koja'.
Hjo l a n d s k o m m u n , i n.ö. Västergötland,
Skarab. 1.; Hjo landsf.distr., Skövde doms.
865 inv. (1947)Hjon, fsv., till hushåll hörande person (familjemedlem el. tjänare). Förekommer i sammansättningar ss. fästehjon, hjonelag, tjänstehjon m. fl.
H j o n e l a g el. h j o n a 1 a g, äktenskap.
Hjortdjur, Cer'vidae, familj bland idisslarna,
med talrika arter från Europa, Asien o. Amerika;
greniga benhorn hos hanen, som varje år bytas,
hos unga överdragna med hårig hud, som dock
avstötes. Hit höra bl. a. dovhjort, kronhjortar,
renar, rådjur, älg o. myskdjur.
Hjorted, kommun i n.ö. Småland, Kalm. 1.;
Hjorteds landsf.distr., Tjusts doms. 3,242 inv.
(iQ47>-
Hjorter, O l o f P e t r u s (1696—1750), astronom i Uppsala, utg. almanackor o. kalendrar.
H j o r t h , R a g n a r , f. */5 1887, arkitekt,
byggnadsråd 1923, v. ordf. i Statens konstråd
r940. Vid sidan av sin arkitektverksamhet
(Nobelstiftelsens hus i Sthlm, Halmstads museum
osv.) har han utföit flera restaureringar, bl. a.
av Gustav III:s paviljong på Haga.
H j o r t h , B r o r , f. ™lt
1894, skulptör, elev till
Bourdelle. Han har med
sin starkt förenklade, ofta
primitivt robusta formgivning utbildats till en
av den nutida svenska
plastikens mest egenartade företrädare {Lek på
Nytorget i Sthlm, 1935,
Engelbrekt, se bild, o. Hj.
Branting i Kanslihuset,
1937» Gås-Anders, Björklinge, 1944). Hans konstnärskap har även tagit
sig uttryck i målningar o. teckningar.
H j o r t h a g e n , stadsdel i Sthlm (Engelbrekts
förs.) med V ärtagas verket o. frihamnen.
H j o r t h o r n s s a l t , blandning av surt ammoniumkarbonat o. ammoniumkarbamat. Framställdes förr genom upphettning av hjorthorn,
klövar m. m. o. num. ur salmiak o. krita. Användes som bakpulver o. sönderdelas vid degens
upphettning i ammoniak o. koldioxid. Jfr
Karbamidsyra.
H j o r t h u n d , benämning på strävhårig el.
skotsk vinthund.
H j o r t r o n , Ru'bus chamaemo'rus, en flerårig,
vitblommig ört med gula, välsmakande frukter.
Allmän på myrmark.
Hjortsberg, L a r s (1772—1843), en av
Sveriges största skådespelare i äldre tid, från
1788 verksam vid Kungl. teatern.
H j o r t s b e r g a . 1. Kommun i s. Blekinge,
Blek. 1. (past.adr. Johannishus); Nättraby
landsf.distr., Östra o. Medelsta doms. 1,021
inv. (1947). — 2. Kommun i s. Småland, Kronob. 1.; Moheda landsf.distr., V. Värends doms.
1,068 inv. (1947).
me~r~<5?»js"*.- . i - n - v ^ n r 1
Hjortsvin el. b ab i r u s s'a,
Babiruss'a babiruss'a, en
täml. liten svinart
med
hos
hanen
utomordentligt stora, uppåtböjda betar
såväl i över- som i
underkäken. I Celebes' urskogstrakter.
H j o r t t u n g a , art av ormbunkssläktet Scolopendrium.
Hjortzberg, O l l e , f. M / u 1872, konstnär,
Hjälmare kanal
prof. vid Konsthögskolan 1911—37, dess direktör 1920—41. H. har bl. a. utfört väggmålningar i
Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden, i Engelbrektskyrkan i Sthlm, i krematoriet i Norrköping, i Bodafors kyrka o. Eds kyrka i en om
assyrisk o. bysantisk konst erinrande stil. Likartade äro hans illustrationer till psalmboken,
katekesen samt Gustaf V:s bibel.
H j o r t ö , K n u d (1869—1931), dansk författare, utgav en rad romaner och noveller, i
vilka han utmärkte sig som god miljöskildrare
o. psykolog (Hans Raaskov, 1906).
Hjularöd, gods i moll. Skåne, Harlösa kommun, före reformationen tillhörigt benediktinerklostret Bosö. Nuv. slottet uppfördes i romanskt
imiterande stil 1894—97 av I. G. Clason o. I,.
Wahlman.
Hjulbas, centrumavståndet mellan ett fordons främre o. bakre hjulaxlar.
H j u l b e n t h e t , den missbildning av benen,
som består i att knäna stå ett stycke från varandra vid slutna fötter; beror oftast på rakitis
(engelska sjukan).
Hjuldjur,
Kotato'ria, klass av
vanl. mikroskopiska, med lägre maskar besläktade djur, vilkas mest utmärkande organ är hjulorganet, som
består av utstjälpbara flimrande
hudflikar på ömse sidor om el.
omkring munnen. Förekomma överallt i sött vatten, dock finnas av.
havsformer.
Hjul fönster, ett större rundfönster, delat av
raka stavar i radiernas
riktning (se bild); förekommer särsk. på västfasaderna av katedraler
i övergångsstil o. unggotik. Det efterträddes
av det mera rika r o s el. r o s e t t f ö n s t r e t .
Hjulkarta
el.
Tk a r t a , cirkelrund karta
från äldre medeltiden,
på vilken jorden, omfluten av oceanen, delades av Tanais (Don) o.
Nilen i två hälfter, av vilka den ena upptogs
av Asien, den andra av Europa o. Afrika,
åtskilda av Medelhavet. Gränserna bildade ett T.
H j u l k o r s , grek. kors, omgivet av en cirkel.
Förekommer i katakomber o. medeltida kyrkor som sinnebild för det gudomliga.
H j u l l å s , ett omkr. 1500 uppfunnet gevärslås. Krutladdningen antändes genom gnidning mellan ett roterande hjul o. svavelkis. I
Sverige kallades det s i n t el. f v r 1 å s.
Hjulning.
Flygv.
Koustflygningsmanöver,
som utföres under kraftig stigning, varvid flygplanet svänges rakt åt sidan o. nedåt.
H j u l s j ö , kommun i v. Västmanland, Örebro
1.; Nora landsf.distr., Nora doms. 1,513 inv.
(1947).
Hjultryck, den kraft, varmed ett av ett stillastående fordons hjul trycker mot underlaget
(bro, v ä g b a n a etc.). D e t är
således ej tryck i
betydelsen kraft per ytenhet.
Hjälm. 1. Skyddande huvudbonad av metall,
horn el. läder, ofta försedd med näs- el. ansiktsskydd. Hjälmar ha förekommit sedan antiken. Moderna hjälmar tillverkas i pressad plåt
av hållfasta legeringar. Sv. arméns stålhjälm
väger 1.2 kg. — 2. Herald. Den ena huvuddelen av ett fullständigt vapen: en ovan skölden
placerad hjälm (ev. flera hjälmar) med b j ä 1 mp r y d n a d på hjälmens hjässa, från vilken
ett efter hjälmens o. sköldens sidor nedfallande
h j ä l m t ä c k e utgår.
H j ä l m a r e k a n a l sammanbinder Hjälmaren
med Arbogaån, byggd 1629—39 o. sedermera
ombyggd flera'ggr, bl. a. 1819—30, då den fick
Hjälmaren
— 702 —
sin nuv. sträckning. I^ängd 64 km, varav den
bearbetade delen utgör 8.5 km, djup 2 m, bottenbredd 10.7 m. 9 slussar.
H j ä l m a r e n , Sveriges till storleken fjärde
insjö, belägen mellan Södermanland, Närke
o. Västmanland. 490 kvkm, längd 61 km,
största bredd 21 km, största djup 18 m. Tillflöden: Svartån, Täljeån m. fl.; avlopp: Eskilstunaån.
Hjälmseryd, kommun i v. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Rörvik); Sävsjö landsf.distr., Njudungs doms. 2,120 inv. (1947).
Hjälpbyrå för psykiskt sjuka, benämning
på institutioner i Stklm o. andra orter med
ändamål att hjälpa sådana psykiskt sjuka till
rätta med råd o. hjälp, som visserligen ej behöva
anstaltsvård men som dock ej kunna klara
sig på egen hand.
Hjälpdagsverke, benämning på vissa nu
avskaffade dagsverken, vilka på 1600-t. inlades
i grundräntan. Vissa utgingo till kungsgårdar,
kungsängar o. boställen.
Hjälpklass, särklass (inom folkskolan), där
psykiskt efterblivna barn undervisas.
H j ä l p k r y s s a r e , bevarat handelsfartyg, som
användes för krigsbruk (bl. a. kaparkrig o.
bevakning).
Hjälp telefon, telefon vid landsvägar, avsedd
för nödställda vägfarande. Det första hjälptelefonnätet anordnades 1938.
Hjälpverb, verb, som i förening med annat
verb bildar olika former av detta. I svenskan
nyttjas som hjälpverb hava (t. ex. hava gjort,
hade gjort), bliva, skola, kunna m. fl.
Hjälsta, kommun i s. Uppland. TJpps. 1.
(past.adr. Hjälstaby); Håbo landsf.distr., Upps.
l:s s. doms. 412 inv. (1947).
Hjälstad, kommun i n. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Moholm); Tidans landsf.distr., Vadsbo doms. 612 inv. (rg47).
Hjärna, hos ryggradslösa djur en vanl. i
huvudet belägen nervknut el. samling nervknutar; hos ryggradsdjuren (lansettfisken undantagen) särskiljas följande delar av hjärnan:
framhjärnan, mitthjärnan o. ruthjärnan. Framhjärnan består av ändhjärnan med storhjärnshemisfärerna o. av mellanhjärnan. Till ruthjärnan räknas förlängda märgen, lillhjärnan o.
bryggan. Framhjärnan o. mitthjärnan bilda
tillsammans s t o r a
hjärnan.
Hjärnabscess', en begränsad varbildning i
hjärnan, kan orsakas av inflammation i mellanöra el. näsans bihålor.
Hjärnanenii', minskad blodtillströmning till
hjärnan. Jfr Svimning.
H j ä r n a r p , kommun i n.v. Skåne, Kristianst.
1.; Angelholms landsf.distr., S. Åsbo o. Bjäre
doms. 1,805 inv. (1947).
Hjärnbark, det 5—6 mm tjocka lager av grå
substans, som bildar ytskiktet av storhjärnshemisfärerna. Dess huvudbeståndsdel utgöres
av gangliecellerna. Här sluta sinnesorganens
o. börja musklernas ledningsbanor.
Hjärnbihanget, dets. som hypofysen.
H j ä r n b l ö d n i n g , en vanl. på grund av bristning i ett blodkärl uppkommen blödning i
hjärnan, ofta ledande till halvsidig förlamning
av kroppen.
r. Hjärne, U r b a n (1641
—1724), läkare, kemist o.
mångsidig kulturpersonlighet. H. vann tidigast ryktbarhet genom sin framgångsrika kamp mot häxprocesserna. 1678 upptäckte
han Sveriges första hälsobrunn, Medevi, som genom
honom vann stort anseende. Från 1684 livmedikus
hos Karl XI tog H. 1685
Hjärnskakning
initiativet till upprättandet av ett kemiskt laboratorium i Sthlm, där han gjorde flera upptäckter, bl. a. av myrsyran. H. verkade äv.
befrämjande på medicinalväsendets o. näringslivets utveckling samt skrev i polemik mot J.
Svedberg ett betydelsefullt arb. angående sv.
språkets rättstavning. I sin ungdom verkade
H. äv. som skönlitterär författare: tragedien
Rosimunda (uppf. 1665) samt den halvt självbiografiska herderomanen Stratonice.
2 . Hjärne,
Gustaf
Adolf
(r?rs—
1805), son till U. H., greve, riksråd, medl. av
hattpartiet, inledde 1772 på Gustav III:s begäran underhandlingar om förlikning mellan hattar o. mössor.
3 . H j ä r n e , R u d o l f (1815—84), litteraturhistoriker. Förf. till Götiska förbundet och
dess hufvudmän (1878) o. Dagen före drabbningen
(1882), en studie över den begynnande svenska
nyromantiken.
4 . H j ä r n e , H a r a l d (1848—1922), brorson
till R. H., historiker o. politiker, 1885—1913
prof. i Uppsala, 1903 medl. av Sv. akad., utövade genom sin universalitet ett genomgripande
inflytande på svensk historieforskning, särsk.
som akademisk lärare. Av
hans snillrika, mångsidiga
historiska alstring märkas
Skandinavisk
laghistoria
(r876), Karl XII, Omstörtningen i Östeuropa 169J—•
1703 (1902), Revolutionen och
Napoleon (1911) samt Japan
(rg23). Politiskt spelade H.
särsk. på 1890-t. som opinionsväckare en mycket stor
roll (»försvar o. reformer»).
Led. av AK 1902—1908 o.
FK 1913—18. Jfr Erland Hjärne.
5- H j ä r n e , E r l a n d , f. w/ 7 1887, son till
H. H., historiker, prof. i Uppsala sed. 1930. Fil.
hed.dr där 1932. Framstående författningshistoriker. H. har bl. a. utg. Frän Vasatiden till frihetstiden (1929) o. Harald Hjärnes samlade skrifter (1—4, 1932—41).
Hjärnhinneinflammatio'n,
m e n i n g i't,
en ofta till döden ledande inflammation vanl.
i de mjuka hjärnhinnorna, som kan orsakas av
meningokocker ( e p i d e m i s k h j ä r n h i n n e i n f l a m m a t i o n ) , genom infektion från
tubcrkulösa processer annorstädes i kroppen
( t u b e r k u l o s m e n i n g i t ) samt a v varbakterier, som spritts från närliggande organ, mcllanöra o . näsans bihålor ( v a r i g m e n i n g i t ) .
H j ä r n h i n n o r , bindvävshinnor, som omgiva
hjärna o. ryggmärg: ytterst hårda hinnan,
dura mäter, därinnanför den mjuka hinnan,
som i sin tur består av kärlhinnan, pia mäter,
innerst o. spindcivävshinnan, arachnoides (araknoidca), ytterst.
Hjärninflammatio'n,
e n c e f a 1 i't,
inflammation i hjärnsubstansen. Hit hör bl. a.
den s. k. sömnsjukan, EncephaWtis lethar'gica.
H j ä r n k a m m a r v a t t e n , dets. som ccrebrospinalvätska.
H j ä r n n e r v e r , de 12 par ncrvstammar, som
utgå från hjärnan: 1. luktnerverna, 2. synnerven, 3. ögats rörelsenerv, 4. rullmuskelnerven, 5. trillingnerven, 6. yttre ögonmuskelnerven, 7. ansiktsnerven, 8. hörselnerven, 9.
tung-svalgnerven, 10. lungmagnerven, 11. binerven, 12. tungans rörelsenerv.
H j ä r n s k a k n i n g , av yttre våld orsakad
hjärnskada, vars symtom äro: snart övergående medvetslöshet, långsam puls, ofta förlust
av minnet för tiden omkring skadan o. närmast
efter. Huruvida någon verklig vävnadsskada
ligger bakom detta symtomkomplex el. icke,
är ej säkert fastställt. Relativt länge kvarstående medvetslöshet är ett mycket allvarligt
Hjärnskål
— 703 —
symtom, talande för a t t ett allvarligare tillstånd
än egentlig hjärnskakning föreligger. Äv. efter
en lindrig hjärnskakning kunna symtom kvarstå en längre tid, varför sakkunnig behandling är nödvändig.
H j ä r n s k å l , den del av skallens skelett, som
omger hjärnskålshålan, i vilken hjärnan är
innesluten.
Hjärnslag, i allm. dets. som hjärnblödning.
H j ä r n t r u s t e n , eng. Brain trust, populär benämning på de nationalekonomer o. finansmän,
som voro president Roosevelts rådgivare vid
genomförandet av dennes ekon. o. sociala program (jfr New Deal) för depressionens hävande
i För. Stat. Mest känd var prof. Raymond Moley.
H j ä r n tryck, tryckökning inom hjärnskålshålan, t. ex. genom svulster. Kan påvisas genom
mätning av det tryck, varunder cerebrospinalvätskan står.
H j ä r n t u m ö ' r , svulst inom hjärnskålen, oberoende av om den utgår från hjärnhinnor,
hjärnan själv el. från hjärnan utgående nerver.
Symtomen huvudvärk, pulsfördröjning, kväljningar osv. bero på det allmänt stegrade hjärntrycket; förlamningar i armar o. ben, känsel rubbningar osv. äro beroende på tumörens läge.
Vissa tumörer kunna lätt opereras, många äro
icke opcrabla.
H j ä r n u p p m j u k n i n g , ett på grund av blodpropp i ett hjärnkärl uppkommet sönderfall av
hjärnsubstansen.
H j ä r n v a t t u s o t , på grund av hinder för
hjärnkammarvattnets cirkulation uppkommen
utvidgning av hjärnkamrarna (sidoventriklarna), som, därest hindret uppkommer under
fosterlivet, kan leda till avsevärd förstoring o.
formförändring av skallen.
H j ä r s å s . kommun i n. Skåne, Kristianst. 1.;
Färlövs landsf.distr., ö. Göinge doms. 2,808 inv.
UQ47).
H j ä r t a , organ, som pumpar blodet genom
blodkärlssystemct. Det fyrrummiga hjärtat består av en höger o. en vänster hjärthalva, vardera bestående av ett förmak o. en kammare.
Höger hjärthalva pumpar blodet till lungorna,
vänster hjärthalva till kroppens samtliga organ.
Pumpverkan åstadkommes genom sammandragning av hjärtmuskulaturen, som bildar större delen
av hjärtrumraens väggar, o. genom att hjärtklaffarna verka ss. ventiler. Medan förmaken
endast medverka vid blodets inpressande i kamrarna, åstadkomma kamrarna blodets utdrivande i pulsådrorna. Häremot svarar den kraftigare
dimensioneringen av kamrarnas väggar. Hjärtat
arbetar automatiskt o. kan fortsätta a t t slå en
tid äv. sedan det uttagits ur kroppen. Dess arbetsrytm regleras genom det autonoma nervsystemet. — Hos de ryggradslösa djuren saknas
hjärta el. utgöres det av delar av blodkärlssystemet med förmåga till rytmiska sammandragningar. Hos ryggradsdjur (undantag lansettfisken) består hjärtat av förmak o. kammare,
hos fiskar är det 2-rummigt, hos groddjur o.
kräldjur 3-rummigt (2 förmak, 1 kammare).
Däggdjur o. fåglar ha 4-rummigt hjärta. Jfr
Blodomloppet.
Hjärtsäck
O. förbli då inneslutna inom frukten el. fröet.
Jfr Groning.
Hjärtblock, rubbning i hjärtats slagfrekvens
genom fullständigt el. delvis upphävd retningsöverföring från förmak till kammare.
H j ä r t d i l a t a t i o n , utvidgning av hjärtat.
Kan inträda långsamt vid vissa hjärtsjukdomar
o. akut vid stark ansträngning.
Hjärter, en färg i kortspel.
Hjärtfel, organiska förändringar av hjärtat,
ss. medfödda missbildningar o. förvärvade
klaff-fel, orsakade av en kronisk el. akut inflammation i hjärtats inre hinna (endokardit).
Hjärtflimmer, dets. som flimmer.
Hjärtförlamning, ett plötsligt stillastående
av hjärtat, som leder till individens död. Kan
bero på sjukdom i hjärtat el. på giftverkan på
den del av förlängda märgen, som har med
hj ärtnerverna att göra.
Hjärthypertrofi', förstoring av hjärtat på
grund av a t t hjärtats muskelvägg blivit tjockare. Orsakas vanl. av ett ökat arbete för hjärtat,
genom förhöjt blodtryck, klaff-fel, njursjukdomar, intensivt utövande av vissa idrotter m. m.
Hjärtinsuf ficiens', oförmåga hos hjärtat a t t
fullgöra sitt vanliga arbete, varvid tecken på
bristande blodcirkulation uppkomma, såsom vattsvullnad av fötterna, andtäppa, hosta m. m.
Hjärtklappning, en snabbare hjärtverksamhet än normalt. Uppkommer ibland i samband
med ansträngning, bl. a. hos friska ss. normal
anpassning efter de ökade kraven på blodcirkulationen, hos nervösa personer, vid hjärtfel,
hos kvinnor under övergångsåren.
H j ä r t k r a m p , dets. som angina pectoris.
H j ä r t l a n d a , kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Sävsjö); Sävsjö landsf.distr., Njudungs doms. 189 inv. (1947)Hjärtljud el. h j ä r 11 o n e r, de akustiska
fenomen, som uppkomma i samband med
hjärtats verksamhet.
Första
hjärtton e n är av en mullrande, mera utdragen
karaktär o. anses bero på hjärtmuskelns sammandragning, a n d r a h j ä r t t o n e n ä r
kort o. smällande o. anses bero på hjärtklaffarnas slutniug.
H j ä r t m u r , innermur i en byggnads längdriktning, stödjande bjälklagen.
H j ä r t m u s s l a , Car'dium edu'le, en på sandbotten i havet levande mussla, som sedd framifrån har utpräglad
hjärtform.
Skalet är försett
med i likformiga bågar ordnade
trubbiga
knölar.
Foten
lång, fingerlik,
användes stundom som hoppredskap. I Sverige allmän på
såväl öst- som västkusten. Ätlig.
H j ä r t r ö t a , sjukdom hos betor, förorsakad av
borbrist i jorden. De inre (yngre) bladen i rosetten vissna o. även roten angripes. Förebygges
genom gödsling med borax i ringa mängd.
H j ä r t s l a g . 1. Hjärtats sammandragning, som
Hjärtansfröjd, art av örtsläktet Melissa. normalt inträffar 70—80 ggr i minuten. — 2.
H j ä r t a r y t m i ' , rubbningar i hjärtats slagföljd Vanlig benämning på den form av plötslig död,
som ibland förekommer vid hjärtsjukdomar,
av olika typer o. olika medicinsk betydelse.
Hjärtblad, hos fröväxterna (fanerogamerna) särskilt hos äldre personer med åderförkalkning.
de första bladen, som ofta redan hos växtämnet — 3. Hjärta, lungor o. luftstrupe från slaktat
i fröet nått kraftig utveckling. Efter deras antal djur.
delas de gömfröiga (angiospermerna) i enhjärtHjärtstilla, art av örtsläktet Leonurus.
bladiga o. tvåhjärtbladiga; de nakenfröiga
Hjärtstock, den axel, med vilken ett roder
(gvmnospermerna) ha 2 hjärtblad (ex. idegran, vrides.
en) el. flera kransställda (ex. tall, gran). HjärtH
j ä r t s t ö t , hjärtspetsens slag mot bröstbladen äro vanl. de första assimilationsorganen;
då frövita finnes, äro de utbildade för dennas väggen.
H
j
ä r t s ä c k , p c r i k a r'd i u m, den dubbeltillgodogörande; stundom äro de starkt ansvällda genom hopad upplagsnäring (ex. ek) | säck, vars ena blad bekläder hjärtats utsida o.
vars andra blad kläder insidan av hj ärthålan
Hjärtsäcksinflammation
— 70
Hodie mihi, e r a s tibi
Hjärtsäcksinflammatio'n,
perikardit,
inflammation i hj ärtsäcken, pcrikardict, vanligen ss. komplikation till akut ledgångsreumatism. Kan leda till utgjutning i lijärtsäcken
o. vid läkningen sammanväxning av hjärtsäcksbladen, ev. med kalkinlagringar, s. k.
p a n s a r h j ä r t a . Ofta obestämda besvär
med tryckkänsla el. smärta över hjärttrakten.
H j ä r t u m , kommun i s.ö. Bohuslän, Göteb.
1.; Ljuugskile landsf.distr., Inlands doms.
2,318 inv. (1947).
Hjörring. i. Amt i Danmark, omfattande |
nordligaste delen av Jylland samt Lasso. 2,853 1
kvkm, 165,000 inv. (1945). Städer: Hjörring,
Frederikshavn, Sseby, Skagen, Brönderslev. —
2. Huvudstad i Hjörring Amt, n. Jylland,
Danmark. 12,000 inv. (1935).
H j ö r u n g a v å g , nu L i a v å g, vik av StorHobby [håbb'i], eng., egentl. häst; »käppfjorden, Möre fylke, Norge. Håkon jarl beseg- häst», vurm; intresse vid sidan av yrke.
rade där jomsvikingarna 986.
Hobhouse [håbb'ha°s], l e o n a i d (1864—
hk, förr HK el. h k r , förkortning för häst- 1929), eng. sociolog, prof. i I,ondon 1907. Bl.
kraft.
arb. Principles of sociology (4 dir, 1918—24).
Hoboken [håbå°'ken]. 1. Förstad till New
HK, förkortning för ty. Hefnerkerze, hefnerYork, ö. För. Stat., vid fl. Hudson. 50,000 inv.
ljus.
H. K. H., förkortning för Hans (Hennes) (1940). Stora varv. Livlig handel o. industri.—
2. Förstad till Antwerpen, Belgien, vid fl. Schelkunglig (kejserlig) höghet.
de. 32,000 inv. (1946). Stora skeppsvarv. Anth k h , förkortning för hästkrafttimme.
werpens
oljehamn.
h l , förkortning för hektoliter.
Hobro, stad i n. Jylland, Randers Amt,
h. 1., förkortning för lat. hoc lo'co, på detta
Danmark, vid Mariagerfjordens innersta del.
ställe, här, o. hac le'ge, enl. denna lag.
H l é r e l . L ä , i nord. myt. havets härskare, 7,000 inv. (1940I.
son av Fornjot.
H o ' b u r g e n (»den höga borgen»), klippart!
H l i n ' k a , A n d r e j (1864—1938), slovak, (c:a 37 m högt) på Gotlands s.v. spets med
politiker, till yrket katolsk präst (»Pater H.»). grottan »Hoburgsgubbens sängkammare». Vid H.
Under det ungerska väldet framträdde H. som bröts förr ljusröd kalksten (»gotlandsmarmor»).
slovak, nationalist o. krävde efter ÖsterrikeHoo a n n ' o , lat., detta år. Förk. h. a.
Ungerns sammanbrott 1918 autonomi för SloH o c est, lat., det är, det vill säga. Förk. h. e.
vakien. Då detta icke beviljades av den nya
Hoohe [åsj], L a z a r e (1768—97), fransk
tjeckoslovak, staten, inledde han en hänsynslös general, deltog med framgång i krigen mot Engopposition mot denna. H. var ledare för det land o. Österrike under Franska revolutionen.
klerikala slovak, folkpartiet o. grundade en faHochheim [håch'hajm], stad i delstaten Hesscist. milis med antisemit, tendens, H 1 i n k a- sen, v. Tyskland, nära fl. Main. 4,400 inv.
gardet.
Ypperligt rhenskt vin (hochheimer).
Hochschild [häkk'ijild], R u t g e r F r e d Hlond [chlånt], A u g u s t , f. 1881, polsk
prelat, ärkebiskop i Gniezno o. Poznan 1925, r i k (1752—1806), stadssekreterare i Sthlm,
memoarförfattare,
efterlämnade värdefulla dagprimas av Polen 1926, kardinal 1927. Efter Polens fall 1939 har H. varit utomlands, num. i boksanteckningar från tiden 1771—1801, utg.
av H. Schuck (3 dir, 1908—09).
Rom. I tysk fångenskap 1944.
Hock, ett för styraren avskilt utrymme
H. M. cl. H, M:t, förkortning för Hans (Henlängst akterut i en båt.
nes) majestät.
Hook'ey [-i], ett från England härstammande
h. m., förkortning för lat. hoc men'se el. hu'jus
bollspel, spelas av två lag om n spelare, som
men'sis, i denna månad.
H moll, molltonart med h till grundton o. med särskilda hockeyklubbor (se bild) söka driva den
2 |, för f och c; parallelltonart till D dur.
hårda, omkr. 160 gram tunga
H o , kem. tecken för en atom holmium.
H o a r e [hår], lord S a m u e l , upphöjdes 1944 bollen inom motståndarens
till viscount Templewood of Chelsea (se denne). »skjutkrets» o. därifrån in i målet. Spelplanen är
50—55 m bred, skjutkretsen går i en
Hoa'zin, Opisthoco'mus koa'zin, en i Syd- 90 m lång,
av 13.5 m radie kring det 3.6 m breda
amerikas urskogsområde förekommande, med båge
målet.
En
särart av hockey är i s h o c k e y .
hönsfåglarna besläktad fågel. Då den som
unge har 2 rörliga, med klor beväpnade fingrar
Hodeida, hamnstad i Jemen, Arabien, vid
i handen (vingen), har den ansetts ha en ur- Röda havet. Omkr. 50,000 inv. Kaffeutförsel.
sprunglig ställning o. jämförts med urfågeln
Hodell, F r a n s (1840—90), skådespelare,
(Archaeopteryx). Ungen uppges använda sina författare, mångårig red. av Söndagsnisse; skrev
fingrar vid klättring.
ett hundratal folkliga lustspel, bl. a. Andersson,
H o b a r t [hå°'b°t], huvudstad på Tasmanien, Pettersson och Lundström (1866).
Australien, på s.ö. kusten, vid fl. Derwent.
Hodges [hådsj'is], C o u r t n e y H., f. 1887,
72,000 inv. (1944). Ypperlig hamn.
amerik. generallöjtnant. Som chef för i:a amerik.
Hobb'ema,
Meindert
(1638—1709), armén genomförde H. under Andra världskr.
höll. landskapsmålare, verksam i Amsterdam, bl. a. genombrottet vid Saint-I.ö juni 1944, ofen av sitt lands främsta landskapsmålare med fensiven mot Köln, kringränningen av Ruhr 0.
underbara luftperspektiv. Allén i Middelhamis, genombrytningen vid Remagenbrohuvudet mars
se bild å nästa spalt (Nat. Gallery, London).
1945Hobbes [håbbs], T h o m a s (1588—1679), eng.
Hodgkin [hådi]'-], T h o m a s (1798—1866),
filosof, företrädare för en viktig historisk sam- eng. läkare o. patolog, beskrev en sjukdom,
hällsteori, enl. vilken människorna av självbeva- H o d g k i n s s j u k d o m , som bl. a. består i
relsedrift funnit klokt att överge naturtillstån- förstoring av lymfkörtlarna i en el. flera
det, som är ett allas krig mot alla, o. sluta ett sam- kroppsregioner o. ofta samtidigt av mjälten.
hällsfördrag samt överlämna sina rättigheter åt en
Ho'die m i ' h i , eras ti'bi, lat., i dag mig, i
högsta statsmakt. Huvudarb.: Lcviathan (1651). i morgon dig.
Hodler
— 705 —
Hodler
[liå'd-],
F e r d i n a n d (1853
—1918), schweiz. målare. H:s konst, ofta
med motiv från den
Schweiz, sagan o. historien, präglas av
sträng stilisering o.
uttrycksfullhet.
(Se
bild.) Monogr. av H.
Miihlestein (1917).
Hodmezö-Våsérhely [håd'mäsö va'sjarhälj], stad i s.ö.
Ungern, vid fl. Theiss.
62,000 inv. (1939).
Kreatursmarknad.
H o d o g r a f (av grek. hotto's, väg, o. gra'fein,
skriva), kurva, som anger hastighet o. riktning
för en kropp i rörelse. Om man från en fast punkt
i varje ögonblick drar en linje, som till storlek o.
riktning är lika med kroppens tillfälliga hastighet, så beskriver linjens andra ändpunkt kroppens hodograf.
Hodsjent', äldre namn på I.eninabad.
Hodza [hådd'sja], M i l a n (1878—1944).
tjeckoslovak, politiker. Blev 1905 som ende slovak led. av ungerska underhuset o. efter Österrike-Ungerns sammanbrott 1918 led. av Tjeckoslovakiens konstituerande nationaiförs. 1920
chef för agrarpartiet. Tillhörde från 1922 regeringen, 1935 som förste slovak, ministerpresident i en koalitionsregering. De sudettyska områdenas överlämnande till Tyskland 21 sept.
1938 tvang H. a t t avgå. Stödde presid. Benes
o. verkade senare i För. Stat. för Slovakiens frigörelse.
Hoek van Holland [hok fann], ort i s.v.
Nederländerna, vid Nordsjön, sedan 1914 införlivad med Rotterdam, överfartsort till England.
Hoel [hol], A d o l f , f. 1879, norsk geolog o.
polarforskare, 1940 prof. i polarländernas geografi
i Oslo. H., som sed. 1907 företagit flera exp. till
Ishavet o. Spetsbergen, blev 1928 ledare för
Norges Svalbard- o. Ishavsundersökelser. Quislingsympatisör; som sådan prorektor för Oslo
univ. okt. 1941 o. rektor 1943—45Hoel [hol], S i g u r d , f. 1890, norsk författare, som i sina stilistiskt förtjänstfulla o.
modernt konstruerade romaner särskilt skildrar
nutida intellektuell norsk ungdom: Vejen vi
går (1922), En dag i oktober (1931; sv. övers. s. å.).
Sesam, sesam (1938; sv. övers. 1940) samt Prinsessan på glasberget (1939), Arvestålet (1941; sv.
övers. 1943), Redo för morgondagen (1943),
Möte vid. milstolpen (1947)Hoene-Wronski [hö'ne vrånj'ski], J 6 z e f
M a r j a (1778—1853), polsk matematiker o.
filosof, från 1801 bosatt i Frankrike. H. är upphovsman till den s. k. m e s s i a n i s m e n, en
filosofisk-mystisk teori, som tillerkände de slaviska folken en framtida huvudplats i världens
kulturella o. politiska utveckling. Denna teori
utövade stort inflytande på Towiariskis (se
denne) lära. Hans viktigaste verk äro: Iniroduction å la philosophie des mathématiques ( i 8 t i )
o. Messianisme ou réforme absolu du savoir
humain (3 bd, 1847).
von Hoesslin [höss'-], F r a n z , f. 1885, tysk
dirigent, har flera år dirigerat vid festspelen i
Bayreuth, ledde 102Q det tyska operagästspelet i Paris. Gästdirigent i Konscrtfören. i Sthlm
1924—1941.
Hoetger [nött'-], B e r n h a r d , f. 1874,
tysk bildhuggare, med strängt stiliserad form,
ofta med symbolisk betydelse. H. har äv. verkat
som arkitekt med starkt romantisk produktion.
Hof [håf], S t a d t z u m H., stad i s .
Tyskland, n.ö. Bayern, vid fl. Saale. 44,000 inv.
(1939)- Textil-, maskin- o. porslinsindustri.
45—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 21.
Hoffmanns äventyr
Hof [hov], S v e n (1703—86), språkforskare, banbrytare inom svensk språkvetenskap.
Hofberg, H e r m a n (1823—83), läkare,
kulturhistoriker, skrev bygdehist. skrifter o.
folklivsskildringar samt ett Svenskt biografiskt
handlexikon (1873—76. °y uppl. 1906).
Hofburg [hå'f-], det forna kejserliga residensslottet
i Wien. — H o f b u r g t h e a t e r, dets. som Burgtheater (i Wien).
Hofer [hå'-], A n d r e a s
(1767—1810), tyrolsk frihetshjälte, deltog i kriget
mot Napoleon 1796—1805
o. förmådde efter Tyrolens
införlivande med Bayern
1809 sina landsmän till
uppror men tillfångatogs o.
arkebuserades. (Se bild.)
van't HofI, J a k o b H e n d r i k (1852—
1911), noll. fysiker o. kemist, prof. i Amsterdam
1878, i Berlin 1895, utförde grundläggande
undersökningar i stereokemi, rörande dubbelsalter m. m. Uppställde 1886 den berömda
v a n ' t H ö f t s l a g , enl. vilken för ämnen i
lösning samma lagar gälla som för gaser, ifall
gastrycket utbytes mot osmotiskt tryck. Nobelpristagare i kemi 1901.
H o f f m a n , O l o f (omkr. 1640—1709), målare. Han avbildade under Erik Dahlberghs ledning i akvarell troféer, vunna vid sv. segrar,
nu i Krigsarkivet. H. utförde äv. skisser till
nya sv. fanor o. standar.
Hoffman,
Jonas
(1728—80), målare.
Efter 16 års studier särsk. i Paris o. Rom återkom H. till Sverige som övertygad nyklassicist.
I Sthlms slott (Gustav III:s paradsängk.) förhärligade han för första gången i denna byggnads dekorationshistoria romarandan.
Hoffman [haff'm°n], P a u l G r a y , f. 1891,
amerik. industriman, verkst. dir. i Studebakerbolaget sed. 1935, administratör för Marshallhjälpen till Europa sed. 1948.
Hof f m a n n , E r n s t T h e o d o r A m a d e u s (i776—1822), tysk författare av den
romantiska skolan. Debuterade med Phantasiestiicke
in Callots Manier (4 bd,
1814—15), som bl. a. följdes
av Elixiere des Teufels (1815
—16; Djävulselixiret, 1904),
Nachtstiicke (2 bd, 1817)
o. Die Scrapionsbräder (4
bd, 1819—2i). Sin konstnärliga verkan nå dessa
fantastiska berättelser genom sammansättningen av
det övernaturliga med en
påtaglig realism. H. kom att utöva ett stort
inflytande på hela världslitteraturen. Jfr Hoffmanns äventyr.
H o f f m a n n , M a x (1869—1927), tysk general, deltog i Första världskr., bl. a. soml^udendorffs närmaste medhjälpare o. senare som stabschef vid tyska östfronten; militär representant
vid fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk dec.
1917. Utg. Der Krieg der versäumten Celegenheiten
(1923) o. Tannenberg, wie es wirklich war (1926).
Hoffmann, J o s e f , f. 1870, österrikisk arkitekt,
framgångsrikt verksam äv, på konstindustriens
område. Han var på sin tid konstnärlig ledare av
Wiener Werkstätte o. bildade Österreichischer
Werkbund. H. utförde utställningsbygguader,
bl. a. på konstindustriutställn. i Paris 1925.
Hoffmanns droppar, en blandning av 25
delar eter o. 75 delar koncentrerad sprit. Användes som stimulerande medel vid svimning
el. liknande tillstånd.
H o f f m a n n s äventyr, romantisk opera med
6. 48.
Hoffmann von Fallersleben
— 706 —
musik av J. Offenbach. Texten utgöres av
tre berättelser av E. T. A. Hoffmann, sammanförda till librett av J. Barbier o. M. Carré
(Les contes d'Ho/tmann). Operan uppfördes
i Sthlm första gången 1881.
H o f f m a n n von Fall'ersleben, A u g u s t
Heinrich
(1798—1874). tysk skald o.
språkforskare, förf. till tyska nationalsången:
Deutschland, Deutschland iiber allés (1841).
Hoffve'nius, P e t r u s (1630—82), läkare,
prof. i Uppsala. Genom sin lärarverksamhet
höjde H. betydligt läkekonstens anseende.
von Hofmann [hå'f-], J o h a n n C h r i s t i a n K o n r a d (1810—77), tysk evangelisk
teolog, prof. i Erlangen, grundade den s. k.
E r l a n g e n s k o l a n , bekant för sin opposition mot den kyrkliga försoningsläran.
von H o f m a n n [hå'f-],
August
Wilh e l m (1818—92), tysk kemist, prof. i Bonn o.
Berlin. Genom sin upptäckt av rosanilinfärgerna blev H. grundläggare till den så betydelsefulla tjärfärgämnesindustrien.
von H o f m a n n s t h a l [hå'f-J, H u g o (1874—
1929), österrik, författare av judisk härkomst.
Påverkad särsk. av ital. renässanslitteratur
skrev H. såväl dramatik som formfulländade
lyriska dikter. Mest känd genom sina omdiktningar av Sofokles' Elektra (1903; sv. övers. 1911)
o. av det eng. medeltidsdramat Everyman (Jedermann, 1911; Det gamla spelet om Envar).
von Hofmannswal'dau,
Christian
H o f m a n n (r6i7—79), tysk skald, företrädde den svulstiga ital. barocklyriken (Kuriöse
Heldenbrie/e, 1673).
Hofmeister [hå'fmajster], W i l h e l m (1824
'—77), tysk botanist, prof. i Heidelberg o.
Tubingen. Viktiga arb. om växternas befruktning o. utvecklingshistoria.
Ho fors, kommun i v. Gästrikland, Gävleb. 1.;
Torsåkers landsf.distr., Gästr. v. doms. 8,030
inv. (r947). Samrealskola. I H. ligger H o f o r s
b r u k (6,887 inv.; järnverk o. sågverk), anlagt i
börj. av 1600-t., det äldsta järnbruket i Gästrikland. Äges sed. igrö av AB. Svenska Kullagerfabrikcn.
H o f s t e d e d e Groot [chråt], C o r n e l i s
(1863—1930), höll. konstforskare, grundlig
kännare av sitt lands konst, särsk. Rembrandts.
von Hofsten, N i l s , f. 2 / l n 1881, zoolog,
prof. i jämförande anatomi i Uppsala 1921—40, i zoologi, särskilt jämför, anatomi o. histologi, r940—47. Prorektor vid Upps. univ. 1933,
rektor 1943—47. Med. hed.dr i Uppsala 1944.
Hofterup, kommun i v. Skåne, Malmöh. 1. (past.adr. Barsebäck); Kävlinge landsf.distr., Rönnebergs, Onsjö o. Harjagers doms. 282 inv. (1943).
H o g a r t h [nå 0 'gap],
William
(1697—
1764), eng. målare o. grafiker, mest känd för
sina moraliserande bildserier, bl. a. Äktenskap
på modet (1745; se bild). Som porträttmålare
en av det eng. måleriets nydanare.
Hog'ben, X, a n c e 1 o t, f. 1895, eng. zoolog,
Hojum
prof. i Kapstaden 1927, i I,ondon 1930, i Aberdeen 1937—41, sed. 1942 i Birmingham, har
behandlat problem rör. ärftlighetsforskning o.
hormoner samt utarbetat en graviditetsreaktion. Har dessutom vunnit världsrykte genom
det populärvetenskapl. arb. Mathematics for the
million (1936; Matematik för millioner, 1939).
Högdal, kommun i n. Bohuslän, Göteb. 1.
(past.adr. Strömstad); Strömstads landsf.distr.,
Norrvikens doms. 1,161 inv. (1947).
Hogenäs Näs, annat namn för Hovenäset.
H ö g g [hågg], J a m e s (1770—1835), skotsk
folkskald, W. Scotts medhjälpare vid insamlandet av skotska folkvisor.
Hoggar, dets. som Ahaggar.
H ö g l a n d , ö i Finska viken, 21 kvkm, tillhörande Finland. Vid H. stod 17 /- 1788 ett oavgjort
slag mellan svenska o. ryska flottan. Erövrades
i dec. 1939 av ryssarna o. tillerkändes dessa i
Moskvafreden 13 mars 1940. II., som återerövrades av finnarna no v. 1941 o. starkt befästes,
var dec. 1941—jan. 1942 ånyo i ryska händer. I
samband med tyskarnas avtag ur Finland angreps H. 15 / 9 1944 av tyska krigsfartyg, men anfallet tillbakaslogs av finnarna.
H o g r ä n , kommun på v. Gotland, Gotl. 1.
(past.adr. Isums); Klintehamns landsf.distr.,
Gotlands doms. 3ro inv. (1947).
Hogstad, kommun i v. Östergötland, Östergöt]. 1. (past.adr. Mjölby); Boxholms landsf.distr., Folkungabygdens doms. 645 inv. (1947).
Hohenfriedberg [håenfri't-], stad is.v. Polen,
vojevodskapet Wroclaw, s.v. om Brcslau. 700
inv. Fredrik II besegrade där 1745 österrikare
o. sachsare.
H o h e n l i n ' d e n [håen-], by i s. Tyskland,
Bayern, vid Inns bifl. Isar. 1,000 inv. (1933).
Fransmännen besegrade österrikarna 1800 vid H.
H o h e n l o h e [håenlå'e], C h l o d w i g K a r l
V i k t o r , furst v o n H . - W a l d e n b u r g S c h i l l i n g s f i i r s t (1819—1901), tysk statsman, 1866—70 bayersk konseljpresident, 1874
ambassadör i Paris, 1885 ståthållare i ElsassLothringen, 1894—rgoo rikskansler. H. ivrade
på 1860-t. för de sydtyska staternas förening
med de nordtyska. Memoarförfattare.
H o h e n s a l ' z a , tyska namnet
på Inowröclaw.
Hohenstau'fen [håcnijta 0 '-]. 1. Berg i s.v.
Tyskland, mell. Wurtternberg, med berömd
borgruin. — 2. Tysk fursteätt, uppkallad
efter H. 1, innehade 1138—1254 den tyska konungakronan,
med korta mellanrum
äv.
den
rom. kejsartiteln. 1194 erhöll ätten konungariket Sicilien. Stamfader var F r e d r i k v.
B ii r e n (d. ro94).
Hohenstein [ha'en sj taln], po. O s z t y n c k ,
stad i vojevodskapet Olsztyn, n.ö. Polen (Ostpreussen). 3,600 inv. (1933). Förstördes under
slaget vid Tannenberg aug. 1914, varöver 1927
restes ett monument nära H.
Hohenzollern [håentsåll'-]. Provins i s. Tyskland, bestående av 10 enklaver inom Wtirttembcrg o. Baden. 1,142 kvkm, 74,000 inv.
(1939). Huvudstad: Sigmaringen. Utgjorde till
1849 två furstendömen: H o h e n z o l l e r n H e c h i n g e n o. H o h e n z o l l e r n - S i g m a r i n g e n . — 2. Tysk, från Schwaben härstammande fursteätt, känd redan på 1000-t.,
uppkallad efter stamborgen Hohenzollern i H. r.
En gren av ätten förvärvade 1417 kurfurstevärdigheten av Brandenburg, blev kunglig 1701
(av Preussen) o. innehade 1871—1918 kejsarvärdigheten av Tyskland. En annan gren regerade 1881—1947 i Rumänien.
H o h u l t s l ä t t , municipalsamhälle i Älghults
kommun, Kronob. 1.; I,enhovda landsf.distr.,
Östra Värends domsaga. 818 inv. (1947).
H o j , ett slags flatbottnat mindre fartyg,
brukligt i England o. Holland på 1500- o. 1600-t.
H o j u m , kraftverk i Trollhätte strömmar,
Hokkaido
— 707 —
invigt 1943, vilket tills, med Olideverket ger
220,000 kW, den största på ett ställe samlade
krafttillgången i Sverige.
H o k k a i d o , den nordligaste av de 4 stora
japanska öarna, förr kallad Y e z o. 73,700 kvkm,
3 mill. inv. (1935).
Hokkofåglar, Cra'cidae, tillhöra trädhönsfåglarna. Mest bekant är hokkon, Crax alec'tor,
glänsande blåsvart med vit buk o. en stor gul
köttig knöl på näbbroten. Längd nära 1 m,
varav stjärten en tredjedel. Inre Brasilien.
Skogsfågel. Hålles tam för köttets skull.
Hokusai,
Katsushika
(1760—1849),
jap. konstnär, det jap. färgträsnittets störste
mästare (Hundra vyer av berget Fuji m. ta.).
H o k u s p o k ' u s , gyckleri, bländverk; av trollkonstnärer använd formel, möjl. en förvrängning av den rom.-kat. nattvardstexten Hoc est
cor'pus (me'um), lat., detta är (min) lekamen.
Hol, kommun i v. Västergötland, Älvsb. 1.
(past.adr. Torp); Kullings landsf.distr., Vättle,
Ale o. Kullings doms. 568 inv. (1947).
Holaveden, bergs- o. skogstrakt mellan
Vättern o. Sömmen. Medelhöjd 250 m.
Holbaoh [ålbakk'], P a u l H e n r i T h i e r ry (1723—89), baron, fransk upplysningsfilosof. Huvudarb.: Systéme de la nature (1770),
vari en rent materialistisk gudsförnekande
världsåskådning förkunnas. Boken har kallats
»materialismens bibel».
1. Holbein [håll'bajn], H a n s , d. ä. (omkr.
1470—1524), tysk målare, verksam huvudsakl. i
Augsburg. I sina tidigare arb. visar han medeltida uppfattning men framstod efter 1508 som
representant för renässanssträvandena.
2. Holbein, H a n s , d. y. (1497 el. 98—1543),
son till H. H. d. ä., jämte Durer den tyska renässansens största konstnärspersonlighet. Utåtriktad o. med vaket verklighetssinne
verkade
han inom alla
måleriets områden. Bl. H : s a r b .
märkas
väggmålningar i Basels rådhus (endast fragment),
Borgmästare
Meyers
madonna (Darmstadt),
Konstnärens familj (Basel, se
bild) o. framför
allt porträtt, bl. a. av Henrik V JU, vars hovmålare han var, Erasmus, Jerge Gisse o. Jane
Seymour. Märkl. teckningar bl. a. för träsnitt
(Dödsdansen m. fl.) o. konstslöjd. Monogr. av
P. Ganz (1917) o. om H:s teckningar (1937).
Holberg [håll'-], L u d v i g (1684—1754).
dansk författare o. rhistoriker av norsk börd,
prof. i Köpenhamn. Företog tidigt vidsträckta
resor o. påverkades av de
engelsk-franska
upplys-
Holm
Holbsek [håll'-], i. Amt, omfattande n.v. Själland, Samsö, Sejrö o. Hesselö, Danmark. 1,737
kvkm, 125,000 inv. (1945). Städer: Holbeek, Kalundborg, Nyköbing. — 2. Huvudstad i Holbiek Amt, Danmark, vid en arm av Isefjord.
13,000 inv. (1940).
H o l ' c u s , grässläkte, 8 arter. H. lana'tus,
ludd tå tel, ett flerårigt, tuvat, kortkårigt, mjukt
gräs med rödlätt vippa, vanligt på ängsmark
upp till s. Norrland.
Holderness [hå°'ld°nes], halvö i ö. England,
grevsk. Yorkshire (East Riding), n. om Humber.
Hol'dingbolag (eng. holding company) el.
f ö r v a l t n i n g s b o l a g , bolag, som bildats
för att åstadkomma gemensam förvaltning av
flera företag, vilka behålla sin självständighet
utåt. H. äger samtliga aktier el. aktiemajoriteten i dessa företag o. har därigenom ensamt
bestämmanderätten.
Holger Danske, dansk sagohjälte, som när
Danmark kommer i yttersta nöd enl. folksägnen
skall stå fram o. rädda landet. Till dess sover
han i Kronborgs slott. H. är äv. hjälten i flera
franska chansons de geste o. kallas på franska
O g i e r le D a n o i s [åisjie' 1° dan°a'].
Holiday [håH'ide'1, eng., helgdag; ledighet,
semester. Jfr Bankfridag.
Holinshed el. H o l l i n s h e d [håll'insjäd],
R a p h a e l , d. efter 1580, eng. krönikeskrivare, ur vilkens krönika (1577) Shakspere hämtat
ämnen bl. a. till skådespelen »Kung I,ear» o.
»Macbeth».
H o l k . 1. Som bostad el. förrådslokal använt, ej sjödugligt fartyg. — 2. Konstgjort
fågelbo, ofta i form av en urholkad trädstam.
— 3. Bot. En samling mer el. mindre fjällika
högblad, som omgiva blommorna i en korg
(hos fam. Compositae).
Höll [håll], E l i a s
(1573—1646), tysk arkitekt, 1602 stadsarkitekt
i Augsburg, där han bl. a.
uppförde tyghuset (1602
•^07) o. rådhuset (1615
—20, svårt skadat under Andra världskr.)
med ypperlig sammansmältning av ital. o. tysk
formkänsla (se bild).
Holland, nederländskt
landskap,
omfattande
kustlandet n. om Rheumynningarna samt halvön mellan Ijsselmeer o.
Nordsjön. Nu delat på prov. Nord- o. SydHolland. Holland är Nederländernas historiska
huvuddel; namnet nyttjas ofta som beteckning
på hela riket. ö
Hulland [håll' nd], del av grevskapet Lincolnshire, England, med särskild förvaltning.
1,090 kvkm, 92,000 inv.
Hollandaise-sås [-dä's-], sås, tillredd av smör
äggulor, salt, vitpeppar, ättika o. vatten.
H o l l a r [håll'-],
Wenzel
(1607—77),
böhmisk etsare, verksam i Tyskland o. från
1636 i England, l a n d s k a p , stadsbilder, stilleningsidéerna o. av Moliére.
ben, modebilder.
H. skrev satirer (den koHollywood [håll'io 0 dd], stadsdel i I,os
miska hjältedikten Peder
Angeles, Kalifornien, s.v. För. Stat. Centrum
Paars, 1719—20) samt koför För. Stat:s filmproduktion.
medier, som höra till världsH o l l ä n d a r e . 1. E t t slags sjömansknut anlitteraturens främsta: Jeppe
vänd vid reps fästande till en hake. — 2. Tekn.
paa Bjerget, Den politiske
En
i Holland uppfunnen mal- el. skärapparat,
Kandesiöber,
Ulysses von
i vilken en med breda knivar besatt vals roterar
Ithacia, Erasmus Montanus,
mot
i kärlets botten anbragta fasta knivar.
Jean de France m. fl. H:s
Vid användningen fylles holländaren med vatten
främsta historiska verk är
jämte
det material, som skall förmalas. AnvänDanmarks Riges Historie (3 dir, 1732—35). H.
har haft stor betj'delse för det danska språkets des bl. a. i pappers- o. sprängämnesindustrierna.
Holländeri', dets. som stamholländeri.
o. den danska teaterns utveckling. Memoarer.
Holm. 1. Kommun i s. Halland, Hall. 1.;
Holm
— 708 —
Harplinge landsf.distr., Hall. s. doms. 608
iuv. (1947). — 2. Kommun i mell. Uppland,
Upps. 1. (past.adr. Hjälstaby); Håbo landsf.distr., Upps. l:s s. doms. 118 inv. (1947). —
3. Kommun i n. Medelpad, Västernorrl. 1.
(past.adr. Anundgård); Indals landsf.distr.,
Medelpads o. doms. 1,178 inv. (1947). — 4Kommun i ö. Dalsland, Älvsb. 1. (past.adr.
Mellerud); Nordals landsf.distr., Nordals, Sundals o. Valbo doms. 1,640 inv. (1947).
Holm, E d v a r d (1833—1915), dansk historiker, prof. i Köpenhamn {Danmark-Norges
Historie 1720—1814, 1891—1915)Holm, P e r D a n i e l (1835—1903), landskapsmålare, prof. vid Konstakademien. Motiv
särsk. från Bergslagen o. Norrland.
Holm,
Gustaf
Birger
Anders
(1845—1910), jurist, verkst. dir. för AB. P. A.
Norstedt & Söner från 1879. Utgav från 1874
tidskriften Nytt juridiskt arkiv.
H o l m , G e r h a r d (1853—1926), geolog o.
palcontolog, 1901—23 prof. o. intendent vid
Naturhist. riksmuseets avd. för fossila djur.
Holm, H a n s , f. 3 l /i 1877, ingenjör, industriman, verkst. direktör i AB. Bofors 1920—32, i
Telefon AB. I,. M. Ericsson 1933—42.
Holm, P e l l e , f. 1 4 / 8 1888, språkman, red.
för Svenska akademiens ordbok sed. 1942.
Har bl. a. utg. Bevingade ord (1939).
H o l m a m i r a l , på 1600-t. benämning för befälh.
för örlogsstationen på Skeppsholmen, Sthlm.
Holmberg, A x e l E m a n u e l (r8i7—61,)
präst, fornforskare, författare, känd för den utmärkta landskapsbeskrivningen Bohusläns historia och beskrifning (1842—45).
H o l m b e r g , W e r n e r (1830—60), finl. landskapsmålare, utbildad i Diisseldorf, den förste av
betydelse i den finl. konsten.
Holmberg, T e o d o r (1853—1935). pedagog, en av banbrytarna för den sv. folkhögskolan; föreståndare
för Tärna folkhögskola
1876—1912. Jfr Bååth-Holmberg.
Holmberg, O l l e , f. *>/,„ !89 3 , litteraturhistoriker o. litteraturkritiker (i Dag. Nyh.), professor i litteraturhist. i I.aud sed. 1937. Sin filosofiskt o. psykologiskt orienterade grundsyn på
diktningen har han framlagt i Inbillningens
värld (1927—30).
Holmbergsson, J o h a n (1764—1842), rättslärd, prof. i I,und 1810, där han i 30 år ensam
uppehöll den juridiska undervisningen.
Holmby, kommun i mell. Skåne, Malmön. 1.
(past.adr. Gårdstånga); Eslövs landsf.distr.,
Frosta o. Eslövs doms. 956 inv. (1947).
Holmbäck, Å k e, f. " / i 1889, rättslärd, politiker, prof.
i Uppsala sed. 1926, konsult, statsråd
1930—32> led. av AK 1937—40, av FK från
1942 (folkpartiet). Bl. skrifter: Ätten o. arvet
(1919). Tills. m. E. Wessén utgivare av Svenska
landskapslagar (I—V, 1933—46).
H o l m d a h l , O t t o , f. « / g i 8 8 r , teolog o.
politiker, generaldirektör o. chef för skolöverstyrelsen 1929—46. I,ed. av AK 1925—44
(höger).
Holmedal, kommun i s.v. Värmland, Värml.
1. (past.adr. Holmedals Bcrgcrud); Årjängs
landsf.distr., Nordmarks doms. 1,424 inv. (1947).
H o l m e n k o l l e n , skogshöjd strax n. om Oslo,
Norge, omtyckt utflyktsort särsk. vintertid.
Skidbacke. Berömda, årliga skidtävlingar.
H o l m e n s B r u k s och F a b r i k s A B . , Norrköping. Grundat 1854 med namn efter bruket
Holmen i Norrköping, ett av Sveriges äldsta
industriföretag. Aktiekap. 34,560,000 kr. (1948).
Pappersbruk, träsliperi, bomullsspinneri o. -väveri, trikåfabrik, färgeri, sulfitcellulosafabriker o.
pappfabrik. Jord- o. skogsbruk, sågverksrörelse.
Verkst. dir. Chr. von Sydow (sed. 1938).
H o l m e s t a d , kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Götene); Kinnc landsf.-
Holmquist
distr., Kinnefjärdings, Kinne o. Kållands doms.
1,021 i n v . (1947).
H o l m e s t r a n d , stad i s.ö. Norge, Vestfold
fylke, vid en vik av Oslofjorden. 2,000 inv.
(1938). Badort.
Holmger K n u t s s o n , d. 1248, Knut fånges son,
gjorde 1247 uppror mot konung Erik Eriksson
men blev inom kort tillfångatagen o. avrättad.
Holmgren, H e r m a n T h e o d o r (1842—
1914), arkitekt. Bl. arb. Uppsala universitetsbyggnad (1878—87).
i . H o l m g r e n , A u g u s t (1829—88), zoolog, insektkännare, studerade främst lantbrukets skadeinsekter.
2 . H o l m g r e n , F r i t h i o f (1831—97), broder till A. H., läkare, 1864 prof. i fysiologi i Uppsala, där han inrättade rikets första fysiol. laboratorium. H. studerade särsk. färgblindheten
samt påvisade dess betydelse för järnvägs- o.
sjötrafiken. — G. m. A n n - M a r g r e t H., f.
T e r s m e d c n (1850—1940), som spelade en
framträdande roll i den sv. kvinnorösträttsrörelsen.
3. H o l m g r e n , E m i l (1866—1922), son till
A. H., anatom, prof. i histologi vid Karol. inst.
1901; skrev viktiga avhandlingar, bl. a. om
nerv- o. muskelcellernas finare byggnad, samt
en Lärobok i histologi (1920).
4. H o l m g r e n , I s r a e l , f. " / , 1871, son till
F. H., läkare, 1913—36 prof. i medicin vid Karol.
inst., 1916—36 direktör vid Serafimerlasarettet i
Sthlm. Har i sina arb. bl. a. behandlat sköldkörteln o. lungtuberkulosen. Redigerar sed. 1919
Ada medica Scandinavica. H., som var
folkfrisinnad led. av
PK 1925—33, framträdde äv. i stark
opposition mot nazismen.
5. H o l m g r e n ,
G u n n a r , f. a ' / 9
1875, broder till 1.
H., läkare, prof. i
Öron-, n ä s -
o. h a l s -
sjukdomar vid Karol. inst. 1912—40, dess rektor 1931—40. Nedlagt ett betvdande arbete för a t t få vården av
dessa sjukdomar iSverige till dess nuv. standard.
Har i sina vetenskapliga arbeten bl. a. behandlat den s. k. otosklcrosen. Redigerar sed. 1918
Acta oto-laryngologica.
6. Holmgren, N i l s , f. zs/9 I 8 7 7 , brorson
till A. II. o. F. EL, zoolog, prof. vid Stockholms
högskola 1921—44. Arb. rörande insekter samt
hjärnans anatomi m. m. Redigerar sed. 1920
Acta zoologica.
H o l m g å n g , gammal nord. form för envig,
utkämpades urspr. på en holme, senare äv.
inom annat avgränsat område.
H o l m g å r d , nordbornas namn på Novgorod
med tillhörande del av Gårdarike (Ryssland).
Hol'mia, latiniserat namn på Sthlm. —
H o 1 m i e n's i s, stockholmare, stockholmsk.
H o r m i u m (av HoVmia, Stockholm), sällsynt jordmetall, 3-värt grundämne.
Kem.
tecken Ho, atomvikt 164-')!, atommr 67. Renelement (se d. o.). Upptäcktes 1878 av Soret o.
oberoende därav 1879 av svensken Clcvc.
Holmquist, P e r
J o h a n (1866—1946),
geolog, 1912—31 prof. vid Tekn. högskolan.
Urbergs- o. fjällgeolog samt mineralog. Efter
H. är mineralet h o l m q u i s t i ' t uppkallat, vilket anträffats i Utö gruvor i Sthlms skärgård.
Holmquist, H j a l m a r (1873—1945), kyrkohistoriker, prof. i I.und 1909—38. Bl. arb.
Martin Luther (7 uppl., 1916—17), Pävedömets
historia 1800—JOSO (1920), Reformationstidevarvet 1521—1611 (1933) o. Svenska kyrkan
under Gustaf II Adolf (1938). De två sistn. ingå
Holmquist
- 709 —
i samlingsverket »Sv. kyrkans historia». Handboks- o. läroboksförfattare.
Holmquist, I v a r , f. 22 / 2 1879. generallöjtnant 1940, chef för armén 1940—44. Ivrigt verksam för skidsportens främjande. Ordf. i Intern,
skidförbundet 1924—34.
Holms församling omfattar Holms kommun o. Melleruds köping, Älvsb. 1.
Holmström, I s r a e l (omkr. 1660—1708),
skald, generalauditör, åtföljde från 1700 Karl
XII på dennes fälttåg. Skrev populära dikter
o. dryckesvisor i burlesk stil.
Holmström, H a n s O l o f (1784—1855),
ärkebiskop (1852), på sin tid en av prästeståndets ledande män.
Holmström, L e o n a r d P o n t u s (1840
—1919), geolog, 1868—1908 förest, för Hvilans
folkhögskola.
Holmström, R a g n a r , f. 8 / 8 1894, författare.
H. har särskilt skildrat sjömän o. norrlandsbönder i noveller o. romaner, som ofta i mörk
ton behandla brott o. straff. Den långa resan
(1924), Jonas ödmarks historia (1926), Jonas
ödmarks söner (1927), Oväder (1940). Under
signaturen P a u l M i c h a e l I n g e l har II.
behandlat ryska motiv, särsk. inom emigrantkretsar: Ungdom i landsflykt (1934), Jordens röst
(1935), Byn vid havet (1936), Byn lever (1937).
Holmsund, köping i s. Västerbotten, Västerb.
1.; Umeå landsf.distr., Umeå doms. 5,146 inv.
(1947). Sågverk, sulfatccllulosafabr., elektr.
kraftstation.
Holmön, kommun i s. Västerbotten, Västerb.
1.; Sävars landsf.distr., Umeå doms. 336 inv.
(i947>Holodis'cus, växtsläkte (fam. Rosaceae).
Enda art H. dis'color (v. Nordamerika), buske
med håriga blad o. små, vitgula blommor i rika,
plymlika, lutande samlingar. Hos oss i trädgårdar o. parker.
Holoenzy'm (av grek. ho'los, hel), det av ett
äggviteämne (apoenzym el. feron) o. en lågmolekylär del (coenzym) sammansatta fullständiga
enzymet.
Holofer'nes, enl. Judits bok Nebukadnessars
fältherre, som dödades av Judit, då han belägrade hennes födelsestad Betulia.
Holokristalli'n (av grek. ho'los, hel) säges en
bergart vara, om den består enbart av kristalliserade ämnen. Motsats: h o 1 o h y a 1 i'n om
bergarter helt av glasliknande material. Jfr Kristallin o. Hyalin.
Holov'tjin, stad i Vitryssland, v. om Dnjepr.
Vid H. slog Karl X I I 4 /, 1708 den ryska armén.
Holsljunga, kommun i s. Västergötland,
Alvsb. 1. (past.adr. Mjöbäck); Svenljunga landsf.distr., Kinds o. Redvägs doms. 753 inv. (1947).
Holst, H a n s P e t e r (1811—93), dansk
författare; mest bekant är H. för sin formfulländade episka dikt Den lille Homblcsser (1849).
Holstebro, stad i v. Jylland, Ringköbing
Amt, Danmark. 12,000 inv. (1940).
Holstein [håirsjtajn], s. delen av prov.
Schlcswig-Holstein, Tyskland, mellan Elbe o.
Ej der. Jfr Holstein-Gottorp o. Slesvig.
1 . Holstein, J o h a n L u d v i g , greve till
L c d r e b o r g (1839—1912), dansk politiker,
en av ledarna för moderata vänstern, hösten
1909 konseljpresident.
2. Holstein, L u d v i g (1864—1943), greve,
dansk skald. H:s diktsamlingar Digte (1895), Löv
(1915), Mos og Muld (1917) m. fl. rymma en
finstämd, vemodig lyrik.
von Holstein [håirsjtajn], F r i e d r i c h
(1837—1909). tysk diplomat, Bismarcks förtrogne medhjälpare o. efter dennes avgång utrikesministeriets ledande kraft. Föga känd av
yttervärlden spelade H. en utomordentlig, ej
alltid lycklig roll. Avgick 1906 efter motgångarna i Marockopolitiken.
Homeopati
H o l s t e i n - G o t f o r p [håll'sjtajn-], hertigdöme,
bildat 1544, bestående av områden i Slesvig o.
Holstein, 1559 utvidgat med delar av Ditmarsken, Tönder Amt samt Femern. På grund av
strider med danska konungahuset sökte H.
genom
giftermålsförbindelser
befästa vänskapen med Danmarks fiende Sverige. Efter
Stora nord. krigets slut 1721 införlivades dock
det gottorpska Slesvig med Danmark, som 1773
genom det s. k. Mageskiftet i utbyte mot Oldenburg o. Delmenhorst äv. erhöll det gottorpska
Holstein. — Från H:s förste regent, Fredrik I:s
av Danmark son hertig Adolf, härstammar det
holstein-gottorpska huset,
som
1751—1818 innehade Sveriges tron, samt det
ryska kejsarhuset H o l s t e i n - G o t t o r p R o m a n o v (1762 —1917).
H o l s t e i n s k a partiet, polit. parti efter Karl
XII:s död, upplöst 1727, verkade för att till
sv. tronföljare få Karl XII:s systerson, Karl
Fredrik av Holstcin-Gottorp.
Holsti [håll'-], R u d o l f (1881—1945), finl.
diplomat o. publicist, utrikesminister 1919—22,
varunder han förgäves sökte binda Finland i en
allians med Polen (»randstatspolitiken»), samt
1937—38. 1923 Finlands sändebud i Reval,
1927—40 med avbrott i Bern.
H o l t z m a n n , H e i n r i c h J u l i u s (1832
—1910), tysk teolog, prof. i Strassburg, en av
banbrytarna för den bibelkritiska teologien.
Holyhead [hå°'lihedd], hamnstad på ön H.
el. H o 1 y I s l a n d , y. om Anglescy i Irländska sjön. 11,000 inv. Överfartsort till Dublin.
Holy Island [hå°'li aj'l°nd] el. I, i n d i sf a r n e, ö vid Northumberlands kust, n.ö.
England. 4 kvkm, 650 inv. Ruiner av ett
benediktinerkloster, anlagt 635.
Holyoke [hå°'liå°k], stad i Massachusetts,
n.ö. För. Stat., vid fl. Connecticut. 54,000 inv.
(1940). Pappers- o. textilindustri.
Holyrood P a l a c e [håll'irod p«U' ö s], eng.,
»Heliga korsets palats», den skotska konungaborgen i Edinburgh från 1500- o. 1600-t.
Holz [halts], A r n o (1863—1929), tysk förf.,
en av naturalismens ivrigaste förkämpar, mest
känd genom sina häftiga litterära stridsskrifter.
von Holzappel [halts'-], P e t e r M e l a n d e r (1585—1648), tysk fältmarskalk o. riksgreve, 1633—40 i protestantisk tjänst, 1647
överbefälh. över de kejserliga trupperna.
Holzkneoht [hålts'knärjt], G u i d o (1872 —
1931), österrik, läkare, prof. i röntgenologi i
Wien 1914. Banbrytande radiolog.
H o m a t r o p i ' n , (av grek. homo's, samma), en
syntetiskt framställd alkaloid med samma fysiologiska verkningar som atropin; användes för
vidgning av pupillen vid ögonundersökningar.
Hornberg [liåmm'bärk], stad i delstaten Nordrhcin-Wcstfalcn, v. Tyskland (Rhcnprovinsen,
Preussen), på v. Rlienstranden o. med broförbindelse till Ruhrort. 26,000 inv. (1932). Kolgruvor, industri, hamn.
H o m b u r g [håmm'bork], stad i delstaten
Hessen, v. Tyskland, vid foten av Taunus.
18,000 inv. (1933). Besökt brunnsort.
Homefleet rhå°'mflit), ens., »Hemmaflottan»,
under tiden närmast före Första världskr. eng.
flottans huvudstyrka, vilken omkr, 1904 sammandragits till hemlandsfarvattnen som svar på
den enl. tyska flottlagen av 1900 kraftigt
utökade tyska flottan; benämningen avser num.
de sjöstridskrafter, som skola skydda England.
Homeopa't, utövare av homcopati.
H o m e o p a t i ' (av grek. homöi'os, likartad, o.
pa'tos, lidande), den av S. Hahncmanu grundade
läran för sjukdomsbehandling, enl. vilken ett
sjukdomssymtom botas med ett sådant läkemedel, som hos den friske framkallar detta
symtom, samt vidare, a t t läkemedlet verkar fördelaktigast, ju mera utspätt det gives.
Homeriska dikterna
— 710 —
H o m e ' r i s k a d i k t e r n a kallas I l i a d e a o .
O d y s s é e n , det gamla Greklands båda stora
hjältedikter, avfattade på hexameter o. av
traditionen tillskrivna Hotneros; antagl. tillkomna resp. omkr. 850—750 o. 800—700
f.Kr., behandlande händelser från grekernas
tåg mot Tröja; mönster för alla tiders hjältediktning.
H o m e ' r i s k t s k r a t t , högljutt, hjärtligt skratt, enl.
Homeros utmärkande för
Olympens gudar.
Home'ros, enl. traditionen den blinde grek.
skald, som författat de
berömda
homeriska
d i k t e r n a (jfr d. o.).
H:s person o. liv äro höljda
i dunkel; forskningen har
betvivlat hans existens.
En antik Homerosbyst,
se bild.
H o m e r u l e (av eng. home, hem, o. rule, styra), självstyrelse, en på 1870-t. uppkommen
beteckning på den av Irlands nationalister
eftersträvade självstyrelsen i inre angelägenheter. Har äv. kommit att beteckna den ställning, som de britt, kolonierna intaga i författningsavseende.
Homesteadlagen [hå°'mstedd-] (eng. homestead, eget hem), lag i För. Stat. av 1862, enl.
vilken varje myndig o. familjeförsörjande
amerik. medborgare kunde på vissa villkor
erhålla intill 160 acres jord mot en billig inregistreringsavgift. Lagen främjade emigrationen till För. Stat.
Home, sweet home [hå°m s°i't hå°m], eng.,
»Hem, ljuva hem», populär eng. visa, tonsatt
av H. R. Bishop. Texten av amerikanaren
J. H. Pagné.
Homici'dium, lat., mord, dråp.
H o m i l e ' t (av grek. homiWa, samtal), predikant, predikoförfattare. — H o m i 1 e t i'k, en
framställning av teorierna för predikan.
Homilia'rium (av grek. homiWa, samtal),
medeltidsnamn på predikosamling. Betydelsefullt blev Karl den stores koniiliarium, vars textval ligger till grund för Luthers kyrkopostillor.
Homjakov [-kåff],
Aleksej
Stepan o v i t j (1804—60), rysk författare, urspr.
militär. Skrev dikter o. skådespel (Jermak,
1832) o. var en av slavofilernas främsta.
H o m m a [håmm'a], ryssja.
Hommage [åma's]], fr., hyllning, högaktning.
H o m m e [åmm], fr., människa, man. —
H o m m e d'a f f a i r e s [dafä'r],
person,
oftast jurist, som ombesörjer annans affärsangelägenheter.
H o ' m o , lat., människa; vetenskapligt namn
för människosläktet.
H o m o c e r k ' (av grek. homo's, samma, o.
ker'kos, stjärt) säges den stjärtfena hos fiskar
vara, vars båda flikar äro lika stora o. i vars
övre flik den i spetsen ombildade ryggraden
slutar. Jfr Heterocerk.
Homofon [-få'n] (av grek. homo's, samma, o.
jone', ljud) kallas en tonsättning, vari endast en
stämma är melodiförande o. de övriga äro harmoniska fyllnadsstämmor. Motsats: p o l y f o n .
H o m o g e ' n (av grek. homo's, samma, o. ge'nos,
slag), ensartad, likformig. Motsats: h e t e r o g e n . — H o m o g e n f o r m . Mat. E n summa
algebraiska termer, alla av samma grad.
Homogenise'ring a v m j ö l k , förfarande,
varigenom fettkulorna göras så små o. finfördelade, att de endast med svårighet avskilja
sig i form av grädde.
Homoge'nt fält, kraftfält (elektriskt, magnetiskt el. gravitationsfält), där kraften är lika i
alla punkter till såväl storlek som riktning.
Honduras
H o m o g e n t ljus, ljus med en enda våglängd
(färg), ex. natriumlågans ljus.
H o m o i u s i a ' n e r (av grek. homöt'os, likartad,
o. usi'a, väsen) kallades under den arianska
striden anhängarna av åsikten, a t t Sonen vore
av liknande gudomsväsen som Fadern. Jfr
Homousianer.
Homolle [åmåll'], T h é o p h i l e (1848—
1925), fransk arkeolog, ledde utgrävningarna på
Delos 1877—88 o. i Delfi 1892—1901.
Homolog [-lå'g] (av grek. homo's, samma,
o. lo'gos, lära), överensstämmande.
Homologa serier kallas i kemien sådana
serier av organiska föreningar, som i sammansättning skilja sig blott på en el. flera CH 2 grupper, t. ex. kolvätena CH 4) C a H e , C 3 H 8 osv.
o. alkoholerna CH,OH, C 2 H 5 OH osv.
Homologatio'n (av grek. homologa'n, tala
överensstämmande), privaträttslig akts stadfästande av domstol.
HomoIogu'mena, grek., erkända; Eusebios*
benämning på dem av NT:s skrifter, vilkas
apostoliska auktoritet var allmänt erkänd inom
den gamla kristna kyrkan. Dit räknades de 4
evangelierna, de 13 paulinska breven, r:a Jon.,
i:a Petr. o. Apg. Jfr Antilegomena.
Ho'mo l u d e n s , lat., »den lekande människan», en av den höll. kulturhistorikern J.
Huizinga 1938 införd term för människan,
sådan hon handlar under lek- el. speldriften.
H o ' m o oecono'mieus, lat., »den (uteslutande)
ekonomiska människan», sådan hon förutsattes
vara i den ekonomiska teorien.
Ho'mo sa'piens, lat., »den visa människan»,
av Linné införd benämning på människan.
H o m o s e x u a l i t e t (av grek. homo's, samma, o.
lat. sex'us, kön), förvänd könsdrift, riktad
mot eget kön. Motsats: h e t e r o s e x u a l i t e t , normal könsdrift.
Homospo'r (av grek. homo's, samma, o.
spo'ros, säd) säges en sådan kärlkryptogam
vara, som endast har ett slags sporer o. i anslutning härtill tvåkönade protallier. Ex. bl. a.
släktena Polypodium o. Lycopodium.
H o ' m o sum, h u m a ' n i ni'hil a me alie'num
pu'tO, lat., »jag är människa o. anser intet
mänskligt vara mig främmande» (Terentius).
H o m o u s i a ' n e r (av grek. homo's, samma, o.
usi'a, väsen) kallades under den arianska striden
anhängarna av åsikten, a t t Sonen vore av samma gudomsväsen som Fadern. Jfr Homoiusianer.
H o m o z y g o t [-gå't]
(av g r e k . komo's, s a m m a ,
o. iygo'n, ok), beteckning för organismer, uppkomna genom sammansmältning av könsceller
med likartade, ärftliga anlag; förekommer bland
självbefruktande organismer. Jfr Heterozygot.
H o m s . 1. Stad i v. Syrien, vid Orontes.
100,000 inv. (1943). Tillv. av guld- o. silverarbeten. — 2. Hamnstad i Libyen, vid Medelhavet. 35,ooo inv. (1939).
H o m u n ' c u l u s (lat., liten människa), en på
kemisk-magisk väg skapad, liten människa; ett
av den medeltida magiens önskemål.
Hon., förkortning av eng. Honourable (se d. o.).
H o n a n (kin., »söder om floden», dvs. Huanglio), prov. i mell. Kina. 172,300 kvkm, 34 mill.
inv. (1936). Ris- o. silkesodling. Huvudstad:
Kaifeng.
H o n b l o m m a , blomma, som innehåller pistiller men inga ståndare (någon gång förkrympta, odugliga sådana, såsom hos många
fruktträdssorter).
d'Hon'dekoeter [koter], M e l c h i o r (1636
—95), höll. målare, motiv med fåglar, stundom
dramatiska situationer. Utmärkt stoffbehanding. Repr. i Nat.mus.
H o n d o , a n n a t namn för Honshu.
H o n d u r a s [åndo'ras], republik i Centralimerika, vid Karibiska havet. 153,226 kvkm,
[,2oi,ooo inv. (1945). H. är ett bördigt högland,
Honegger
Honungssugare
— 711 —
bebott huvudsakl. av biandfolk av vita o. indianer. Klimatet är varmt o. regnrikt. Produkter: bananer, kokosnötter, kaffe o. tobak. Betyd, boskapsskötsel. Stora mineraltillgångar
(guld, silver, koppar, bly, antimon m. m.).
Statschef: president, vald för 6 år; folkrepresentation med 45 medl. Administrativt indelas
H. i 17 departement samt 1 territorium. Huvudstad: Tegucigalpa. — H. blev oberoende
1839. Ständiga revolutioner o. oroligheter föranledde vid flera tillfällen amerik. intervention,
senast 1923. 1932 kom Tiburcio Carias Andino
genom en kupp till makten o. har sed. dess
varit H:s diktator. Medl. av FN.
Honegger rån°gä'rl. A r t h u r , f. 1892,
fransk-schweizisk tonsättare, har i polyfon stil
med starkt formbildandc kraft komponerat
sceniska o. symfoniska verk, bl. a. oratoriet
Le roi David o. operan Judith (uppf. i Göteborg
1933)Honeyoombspole [hann'ikå°m-], en av isolerad koppartråd lindad spole med obetydlig
kapacitans, använd vid radiomottagning. Uppkallad efter sitt om en honungskaka (eng.
honey-comb) erinrande utseende.
Honfleur [å n sflö'r], hamnstad i Frankrike,
dep. Calvados, vid Seines mynning mittemot I,e
Havre. 8,500 inv. Pittoresk. Jfr Ilarfleur.
Hong, köpmansgille i Kanton, som på 1700-t.
o. i börj. av 1800-t. hade ensamrätt till handeln
med utlänningar.
H o n g k o n g , kin. H i a n g - k i a n g , »god
hamn». 1. Britt, ö utanför Kinas s.ö. kust,
nära Kantonflodens mynning. — 2. Britt,
kronkoloni (sed. 1843), omfattande ön H. jämte
närliggande fastlandsområde o. öar. 1,071,000
inv. (1940). Huvudstad: Victoria. H., som var
huvudbas för den britt. Kinaflottan
o. starkt
befäst, erövrades av japanerna 26/12 1941 efter
a t t ha varit belägrat sed. '/ 12 . Åter brittiskt sed.
sept. 1945.
H o n n e t t ' (av fr.), hederlig, anständig.
H o n n y nsoit qui m a l y pense [åni' s°a' ki
mall i pa *s'], fr., »skam den, som tänker illa
därom». Inskrift på Strumpebandsorden.
H o n n ö ' r (av lat. ho'nor, hedersbetygelse),
militär hälsning (hedersbevisning) för kungl.
personer, fana o. överordnade vid krigsmakten.
H o n o l u ' l u , huvudstad i territoriet Hawaii,
För. Stat., på ön Oahu. 181,000 inv. (1940).
Kurort. Univ., grundat 1907. Livlig utförsel
av socker, ris, bananer, kaffe m. m.
H o n o r a ' r (av lat. honora'rium, hedersgåva),
arvode till läkare, advokater, konstnärer, författare o. dyl. för utfört uppdrag el. för rådfrågning. Verb: h o n o r e'r a.
Honora'rie-, heders-, förekommer i sammansättningar, såsom honorarieprofessor, honorariedoktor.
H o n o r a t i o r e s [-tsiå'res] lat., de mest ansedda medlemmarna (»spetsarna») i ett samhälle.
Hono'ris cau'sa, lat., för hederns skull.
Förekommer i sammansättningar, ss. doctor
honoris causa, hedersdoktor.
H o n o ' r i u s (384—423), kejsare i Västromerska
riket (395) efter sin fader Teodosius. H. lät
408 döda sin duglige förmyndare Stiliko, varefter riket blev ett rov för västgöterna, som
under Alariks ledning intogo Rom 410.
H o n o r i u s , namn pd 5 påvar. H o n o r i u s
I I I , påve 1216—27, främjare av korstågen; utgav som kardinal den berömda Liber censuum,
en översikt över rom. kyrkans privilegier, inkomster m. m.
H o n o r a r , heders-; i sammansättningar som
honorärkonsul, honorärprofessor, dvs. person med
konsuls el. professors titel men icke tjänst.
H o n o s och Vir'tus, lat., heder och tapperhet, fornrom. gudomligheter.
H o n o u r a b l e [ånn' a r°bl], eng., förk. Hon.,
välboren, titel för vissa eng. adelsmän o. ämbetsmän. M o s t h o n o u r a b l e [må°st] o .
R i g h t h o n o u r a b l e [rajt], högvälboren,
titlar för högre adels- o. ämbetsmän.
H o n s h u (jap., »huvudland»), H o n d o el.
N i p p o n, största ön i Japan. 230,300 kvkm,
49 mill. inv. (1930). Bergig, vulkanisk (Fuji
3,778 m). Risodling. H. förenas med ön Kyushu
med en 8 km lång undervattenstunnel (världens
längsta), byggd 1936—41.
v o n H o n t h e i m [hånfhajm],
J ohan n
N i k o l a u s (1701—90), tysk katolsk teolog,
förfäktade de nationella kyrkornas självständighet gentemot påvedömet.
v a n H o n t h o r s t [fann hånfhårst], G e r r i t
(1590—1656), höll. målare, som i sina stora,
figurrika framställningar med grälla ljusmotsättningar gav uttryck för sin av Caravaggio starkt
påverkade skönhetsuppfattning.
d'Honts regel [då n *s], regel för platsfördelningen mellan partierna vid proportionella val,
uppställd 1878 av belg. juristen V i c t o r
d'H o n t (1841—1901). Enl. denna minskas
röstetalet för varje parti, som erhållit 1 plats,
till hälften; för 2 platser minskas röstetalet till
V, osv. En plats ges varje gång åt det parti,
som efter denna beräkningsgrund har största
röstetalet.
H o n u n g , en starkt sockerhaltig vätska, som
avsöndras i blommor (någon gång äv. från
andra växtdelar) av en särskild körtelvävnad.
Samlar sig ofta i honungsgömmen (sporrar,
strutlika kronblad osv.). Uppsamlas begärligt
av bin o. a. insekter, som därvid förmedla
frömjölets överföring.
H o n u n g s d a g g , en sockerhaltig avsöndring
från bladlöss. Bildar glänsande, klibbiga överdrag på blad (ex. av lönn o. lind). Äv. beteckning för den söta vätska, som utflyter från rågblommor angripna av mjöldrygesvampen.
H o n u n g s fåglar, namn för kolibrier.
H o n u n g s g r ä v l i n g a r , MelWvora, breda, kortnosiga o. kortsvansade grävlingar med 4 kindtänder i var käkhalva. Nattdjur som leva av
allehanda smärre däggdjur, fåglar, ormar, maskar, men synas vara särsk. lystna efter de vilda
binas honung. Afrika o. Främre Asien.
Honungsgök, Indica'tor maj'or, en 20 cm
lång, gråbrun, med hackspettarna besläktad, i
sitt hemland Afrika välkänd insektätande
fågel. Genom sin flykt o. sitt läte lockar den
människor
o.
honungsgrävlingar
att
pluudra
vildbinas stockar, varefter den själv får larverna. Ilägger liksom gökarna sina ägg i andra
fåglars bon.
H o n u n g s k l ö v e r , art av örtsläktet Melilotus.
Honungsmyror, ett antal myror av skilda
släkten o. arter, vilka till vinternäring insamla
honung, som bevaras i boet, i krävan o. magen
på särskilda arbetare, vilkas bakkropp är uppsvälld, »honungssäckar». I myrornas bon hänga
dessa »säckar» ofta i taket o. uppsökas där av
normalt formade arbetsmyror, vilka vid beliov
genom retning med sina antenner bringa säckarna a t t stöta upp av sitt honungsförråd. Förekomma i alla världsdelar; bäst känd är den
amerik. Myrmecocys'tus hortideo'rum.
Honungsskivling, Armilla'ria melVea (fam.
Agaricaceae), en skivsvamp, tu vad på rötter
o. s t a m m a r av barr- o. lövträd.
I n t i l l 1.5 d m
hög, smutsigt honungsgul hatt med mörkare
hårtofsar. Växer fram i marken med bruna,
rotlika strängar, som angripa trädens rötter.
Dödar skogsträd, fruktträd, prydnadsbuskar osv.
H o n u n g s s l u n g a r e , maskin med roterande
behållare för honungskakor, vilkas honung genom centrifugalkraften utslungas ur cellerna.
H o n u n g s s u g a r e , NectarinVidae, familj av
små, grant färgade tättingar i Gamla världens
tropiska trakter.
Ha dubbelt rörformad tunga,
Honungsväxter
-
712
dvs. denna är kluven o. varje del rörformigt
hoprullad. Leva av honung. Konstrikt bo,
oftast upphängt på smala kvistar.
H o n u n g s v ä x t e r , sådana växter, som utmärkas av riklig honungsavsöndring o. därför
gärna uppsökas av bin, ex. lind, ljung, klöver.
Honvéd [hann'-], ungerska lantvärnet,
de Hooch el.
H o o g h [håch],
P i e t e r (1629
—efter
1683).
höll. målare, en
av sitt lands
mest
uppskattade
interiörskildrare
{Vid
källardörren, se
bild). Väl representerad
i
Nat.mus.
Hood [hodd],
T h o m a s (1799
—1845).
eng.
författare, vars
sociala
dikter
(The song of the shirt, 1843) blevo av betydelse ur filantropisk synpunkt.
Hood [hodd], eng. slagkryssare (42,000 ton),
världens största krigsfartyg, sjösatt 1918.
Hastighet: 30 å 31 knop. Sänktes på 2 mils
avstånd av tyska slagskeppct
Bismarek mellan
Grönland o. Island 24 / ä 1941, varvid av den till
1,341 man uppgående besättningen endast
3 räddades. Jfr Bismarck (slagskeppet).
Hoof [hov], J a k o b O t t o (1769—1839),
väckelsepredikant, komminister i Svenljunga
från i82r, upphovsman till den s. k. h o o f i an i s m e n, en religiös sekt i Småland.
H o o f t [hå'ft], P i e t e r C o r n e l i s z . (1581
—1647). höll. skald o. historiker, berömd för
sin formfulländade lyrik, skrev äv. skådespel
{Gerard van Velzen, 1613, Granida, 1615, m. fl.).
Hans främsta historiska arb. är Nederlandsche
Historien (1641),
Hooghli [ho'gli], dets. som Hugli.
v a n H o o g s t r a a t e n [hå'chstraten], S a m u e l
(1627—78), höll. målare o. grafiker, elev till
Rembrandt. H. förf. 1677 ett värdefullt konsthist. arbete.
H o o k e [ho'k], R o b e r t {1635—1703). eng.
astronom o. fysiker, utförde en mångfald uppfinningar el. förbättringar av astron. o. fysiska
instrument. För elastiska kroppar påvisade
han, att formförändringen är proportionell mot
den verkande kraften (H o o k e s l a g ) .
1 . H o o k e r [ho'k°], sir W i l l i a m J a c k s o n (1785—1865), eng. botanist, prof. i Glasgow, senare förest, för botaniska trädgården i
Kew. Fortsatte utgivandet av W. Curtis' Botanical Magazine (37 bd, 1827—64) o. utgav
planschverket Icones plantarum (10 bd, 1837—
54), vilka verk fortsattes av hans son.
3 . Hooker, J o s e p h D a l t o n (i8r7—
1911), son till \V. J. H., läkare, botanist, forskningsresande, efter faderns död förest, för
trädgården i Kew, framstående systematiker
o. växtgeograf.
v a n der H o o r n [hårn], J o h a n (1662—
1724), förlossningsläkare, arkiater, genomdrev
vid 1723 års riksdag ett förslag till barnmorskcundervisning i Sverige.
Hoover [ho'v°], H e r b e r t C l a r k , f. r874,
amerik. politiker, industriledare i gruvbranschen, organiserade från 1917 såsom »livsmedelsdiktator» stora delar av världsdistributioneu
av livsmedel, särsk. till Europas genom Första
världskriget nödlidande länder. 1921—29 handelsminister. Hösten 1928 valdes II. som republikanernas kandidat med slor majoritet till
president i konkurrens med demokraten Al
-
Hoppspindlar
Smith. Under sin presidenttid 1929—33 fick
han främst kämpa mot den ekon. världskrisen.
För a t t bekämpa denna föreslog han 1931 ett
års moratorium för alla krigsskuldbetalningat
(Hoovcrmoratoriet).
Vid presidentvalet 1932 led H. ett stort nederlag mot demokraten F. Roosevelt, vartill det dåliga ekonom,
läget i För. Stat. väsentligt bidrog. Efter sin
avgång framträdde H. först i samb. med Andra
viirlskr. ånyo i det polit. livet först med strävanden att hålla För. Stat. utanför kriget samt
senare med yrkanden på livsmedelshjälp till
ockuperade länder.
H o p e i el. 1* e t c h i 1 i, provins i n. Kina,vid
Chlliviken. Bildad 1928 av s. delen av prov.
Chili. 139,808 kvkm, 28.6 mill. inv. (1936). Bördigt slättland. Stenkolsfyndighetcr i n. Huvudstad: Tsing-iian.
de l'H6pital [d» låpitall'], M i c h e l (1507—
73), fransk statsman, 1560 rikskansler; sökte
utjämna motsättningen mellan katoliker o.
hugenottcr men föll i onåd o. avskedades 1568.
Hopkali't, blandning av mangandioxid o.
kopparoxid, ibland med en mindre tillsats av
kobolt- o. silveroxid. Användes som katalysator
för oxidation av koloxid i torr luft till koldioxid,
t. ex. i gasmasker o. i apparater för påvisande
av koloxid.
H o p k i n s [håpp'kins], sir
Frederick
G o w l a n d (1861—1947), e n g - fysiologisk
kemist, prof. i Cambridge 1913, en av grundläggarna av den moderna läran om vitaminer.
Utförde betydelsefulla undersökningar över
mjölksyrebildningen i musklerna o. oxidationsförloppet i kroppsvävnaderna. Erhöll för sina
vitaminforskningar halva nobelpriset i medicin
1929.
Hopkins, H a r r y (1890—1946), amerik. politiker, 1935 ledare för För. Stat:s sociala hjälpverksamhet, handelsminister 1938—40. Var
jan.—febr. 1941 i England samt juli—sept.
s. å. i Moskva som Roosevelts personliga sändebud. H., som tillhörde Roosevelts »hjärntrust»,
blev febr. 1941 en av de nio medl. i rådet för
produktionens organiserande. Deltog i Krimkonferensen 1945 samt förberedde som president Trumans speciella sändebud i Moskva o.
London s. å. Potsdamkonfcrensen juli 1945.
Hopli'ter (av grek. hop'lon, sköld), det tungt
beväpnade fotfolket i den forngrek. hären.
Hoppande m a j o r i t e t säges en parlamentarisk ministär ha, om den i olika frågor måste
stödja sig på olika partisammanställningar.
H o p p a r s e k t e n , en botrörelse i s.v. Småland
från 1840-t., som bibehållit sig in i våra dagar.
Under nattliga sammankomster med läsning av
Luther o. Hoof o. med bön o. sång uppstod e t t
känslorus, som tog sig uttryck i dans o. utrop.
Hoppe, R a g n a r , f. 19/* 1885, konsthistoriker, museiman, intend. vid Nat.mus.; äv. kritiker. Arb. bl. a. om Elias Martin samt om
franska 1800-talsmålare.
Hoppegarien, kapplöpningsbana ö. om Berlin.
Hopp'e-Seyler [-saj'-], F e l i x (1825—95),
tysk läkare, prof. i Tubingen 1861, i Strassburg
1872. H. utförde banbrytande undersökningar
över blodets kemi. Grundade 1877 Zeitschri/t
fär physiologische Chemie.
Hopplist, list av trä, som vid hyvlingen gjorts
vä
g>g genom a t t det skärande stdlet
f å t t lfifta
mot en så formad linjal, ansluten till trästycket.
Förekom tidigast i Nederländerna under 1600-t.
och är alltjämt bruklig, särsk. som tavelram.
H o p p n e r [håpp'n°i, J o h n (1758—1810),
eng. målare; utförde landskap o. i synnerhet
porträtt; högst stå hans dambilder.
Hoppspindlar, SaVticus, släkte av på klippor, husväggar m. m. allmänt förekommande
hoppande rovspindlar. Ofta vit- o. svartspräckliga, med stora ögon. Spinna ej nät.
Hoppstjärtar
— 713 —
Hoppstjärtar,
Collem'bola, ordning av hår- el. fjällbeklädda, vinglösa insekter, vilka röra sig med
långa språng medelst en under
kroppen liggande framåtriktad s. k.
hoppgaffel, som utgöres av spetsen
på bakkroppen samt de bakersta extremiteterna.
Talrika, alltid små
(2—3 mm) arter i alla världsdelar.
Ho'rae cano'nicae, lat., »kanoniska
timmar» el. »tider», kallas i rom. kyrkan dygnets
7 bönestunder: matuWna kl. 3 f. m., pri'ma kl.
6 f. m., ter'tia kl. 9 f. m., sex'ta kl. 12 m., no'na
kl. 3 e. m., ves'per kl. 6 e. m. o. completo'rium
kl. 9 e. m.
H o r a ' t i e r n a , enl. sägnen rom. trillingar,
som avgjorde ett krig mot albanerna genom
a t t utkämpa envig mot tre albanska bröder,
curiatierna, o. därvid hemförde segern åt Rom;
endast en av dem överlevde dock kampen.
Ämnet behandlat bl. a. av Corneille (tragedien
Horace) o. J. I,. David (målningen Horatiernas ed).
Hora'tius,
Quintus
H.
Flaccus
(65 f.Kr.—8 f.Kr.), rom. skald, skapare av den
nationella rom. lyriken. I formfulländade oden
o. satirer gav han uttryck åt en epikureisk
livsåskådning men äv. åt patriotiskt patos.
Hord, tatariskt låneord, egentl. läger; skara,
hop, vild härskara.
Ho'rda!and fylke omfattar s. delen av Vestlandet, Norge, utom staden Bergen. 15,872
kvkm, 187,000 inv. (1946).
Hordei'n (av Hordeum), ett äggviteämne i korn.
Hordeni'n, dimetyl-tyramin, en alkaloid som
först upptäcktes i maltgroddar o. äv. ingår i
andra växter, t. ex. vissa kaktusartcr tills, med
meskalin. Kemiskt närbesläktad med efedrin.
Horde'olum, lat., dets. som vagel.
Hor'deum, k o r n s l ä k t e t , 16 arter ettåriga gräs. Oskaftade, enblommiga, borstförande småax i grupper om 3, skiftesvis motsatta på den gemensamma axspindeln; blomfjäll vanl. sammanvuxet med frukten. Hit hör
bl. a. det odlade kornet, H. saWvum (vulga're).
Ho'reb, bibliskt namn på Djebel Musa
(»Moses berg»), den mosaiska lagstiftningens
berg, på s. Sinaihalvön. Jfr Sinai.
Hore-Belisha [hå°r b°lisl'°], L e s 1 i e, f.
1898, eng. politiker o. advokat, liberal ledamot
av underhuset 1923—45, trafikminister 1934
—37. Som krigsminister i N. Chamberlains
kabinett 1937—40 genomförde han en stark
föryngring av arméns högre befäl. Maj—juli
1945 socialförsäkringsminister.
Ho'rerna, i grek. myt. gudinnor över naturens lagbundna ordning o. årstidernas växling:
Dike, Evnomia o. Eirene.
H o r e s m ' el. K h o r e z m, område i mell.
Asien, s. om Aralsjön och ö. om Amu-Darja.
67,430 kvkm, omkr. 800,000 inv., huvudsak!, sarter, usbeker, turkmener, nästan alla
muhammedaner (sunniter). Fastlandsklimat;
åkerbruk, boskapsskötsel, bomulls- o. silkesodling. Huvudstad: Hiva (Khiva). Från 1873
var H. ett kanat under Rysslands beskydd.
Efter bolsjevikrevolutionen blev H. sovjetrepublik, som 1924 tills. m. Turkestan o. Buchara
bildat tre nya republiker (Usbekistan, Tadsjikistan o. Turkmenistan) o. ett autonomt område
(Kara-Kirgisien, 1926 ombild. till rcpubl. Kirgisistan).
Horisont' (av grek. hori'zon, begränsande),
himlavalvets skärningslinje med h o r i s o n t a l p l a n e t , ett mot lodlinjen vinkelrätt
plan. Går detta plan genom jordens medelpunkt, talar man o m s a n n a h o r i s o n t e n ,
går det genom åskådarens öga, a p p a r e n t a
horisonten.
Den synbara gränslinjen
mellan himmel o. hav, synkretsen, kallas n at u r l i g el. s j ö h o r i s o n t .
46—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20.
Horn
Horisonta'l el. h o r i s o n t e l l ' säges en
linje el. ett plan vara, som är vinkelrätt mot lodlinjen. — H o r i s o n t a l k o m b i n a t i o n ,
sammanslutning av företag, som omfatta samma led i produktionen, ex. flera bagerier.
Horisontalpendel, instrument för studiet
av lodlinjens förändringar. Består av en ram,
vridbar kring en efter lodlinjen ställbar axel
o. med tyngpunkten så långt som möjligt från
axeln, så a t t minsta förändring i tyngdens
riktning medför tydlig vridning av pendeln.
H o r i s o n t e n s dal ning el. d e p r e s s i o n ,
vinkeln mellan apparenta horisonten o. synlinjen till sjöhorisonten. Jfr Horisont.
Horla, kommun i v. Västergötland, Älvsb. 1.
(past.adr. Torp); Kullings landsf.distr., Vättle,
Ale o. Kullings doms. 285 inv. (1947).
Hormoner [hårmå'ner] (av grek. hor me', drift,
åtrå), för livsprocesserna viktiga katalysatorer,
som (i motsats mot vitaminer) bildas inom kroppen i vissa organ (s. k. endokrina körtlar) el.
vävnader: o r g a n - resp. v ä v n a d s h o r m o n e r . De påverka ämnesomsättning, kroppsutveckling, könsmognad m. m. Bland viktigare
hormoner el. hormongrupper märkas a d r e n a 1 i n (från binjurarna, påverkar blodkärl m.
m.), i n s u l i n (från bukspottkörteln, påverkar
kolhydratomsättningar), t y r o x i n (från sköldkörteln, påverkar ämnesomsättningen),
h yp o f y s h o r m o n e r , ss. prolan (påverka tillväxten m . ni.), s e x u a l h o r m o n e r , ss.
östron o. testosteron (från könskörtlarna). De
viktigaste vävnadshormonerna äro acetylkolin,
histamin o. sekretin (se dessa ord). — Vissa
hormoner understödja varandras verkan (synergism), andra motverka varandra (antagonism). Stark nedsättning i en endokrin körtels
verksamhet (hypofunktion) kan leda till allvarliga rubbningar i organismen, för t. ex. bukspottkörtelns vidkommande sockersjuka, för
sköldkörtelns myxödem o. kretinism. En stegrad
verksamhet (hyperfunktion) leder likaledes till
rubbningar, ehuru av annan typ; så erhålles
för t. ex. sköldkörtelns vidkommande Bascdows sjukdom. — Även i växter finnas hormoner, s. k. f y t o h o r m o n e r, ss. bios, auxin o.
heteroauxin (se dessa ord). Vissa s. k. h o r m o n d e r i v a t användas till ogräsbekämpniug i
växande grödor (jfr Metoxon).
Horn. 1. Kommun i n. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Väring); Tidans landsf.distr., Vadsbo doms. 480 inv. (1947). — 2. Kommun i s.
Östergötland, Östergötl. 1.; Rimforsa landsf.distr., Kinda o. Ydre doms. 2,170 inv. (1947).
Horn. Zool. Mer el. mindre spetsiga utväxter, sittande på huvudet hos ryggradsdjur,
särsk. på näsbenet o. på pannbenen. Näshorn äro
noshörningens horn, vilka huvudsakl. äro hudbildningar. Pannhorn äro t. ex. hornen hos
hjortdjur o. nötkreatur. De förras horn, som
årl. bytas, äro mestadels greniga, endast under
hornens tillväxt överdragna med hud, de senares, som ej bytas, äro enkla, alltid överdragna av en hornslida. — Mus. Gammalt blåsinstrument i form av ett djurhorn.
Num. dets. som valthorn. Jfr Engelskt horn.
Sjöv. Hörn på: a) segel: fallhorn, skothorn, halshorn, där fall, skot resp. hals fästas; b) salningen.
H o r n , svensk-finsk adlig
ätt, känd från slutet av
1300-t.
1.
Horn,
Henrik
C l a s s o n H. af Kånk a s (omkr. 1512—95), krigare, 1565 — 68 ståthållare i
Estland, försvarade 1577—
79 landet mot ryssarna.
2 . Horn, C l a e s C h r i s t e r s s o n H. af Åminne
(1517—66), brorson till H.
6. 48.
Horn
-
7H -
C. H., frih., riksråd, amiral, utverkade 1561
Estlands anslutning till Sverige. Under Sjuårskriget 1563—70 vann H. flera segrar över den
förenade dansk-liibska flottan.
(Se bild å
föreg. sida.)
3 . Horn, G u s t a f H .
a f B j ö r n e b o r g (1592
—-1657), sonson till H. C.
H., frih., riksråd, 1628 fältmarskalk, deltog i Trettioåriga kriget som Gustav
Adolfs närmaste man o.
var efter dennes död en av
svenskarnas främsta överbefälh. Tillfångatogs i slaget vid Nördlingen 1634
men frigavs 1642 o. erövrade under Danska kriget 1643—45 Skåne.
1653 president i Krigskollegium.
4 . Horn, H e n r i k H . a f M a r i e n b u r g
(1618—93), sonsonsson till H. C. H., frih.,
riksråd, 1665 fältmarskalk, 1668—76 generalguvernör över Bremen-Verden. Hemkommen
kallades H. till amiral över flottan men blev i
grund slagen vid Köge Bukt av Niels Juel.
5 . Horn, A r v i d H . a f E k e b y h o l m
(1664—1742), sonsons sonson till H. C. H., greve,
17io kanslipresident, utmärkte sig i Stora nord.
kriget o. förmådde 1704 polackerna att till
konung välja Stanislaw Leszczyriski. Hemkommen 1706 intog H.
främsta platsen i rådet, men
ådrog sig senare konungens
missnöje genom a t t sammankallaständerna 1710 o.
tillbakasattes för Görtz.
Efter Ksrl XII:s död blev
han Sveriges ledande statsman; bidrog genom sin
fredspolitik verksamt till
landets uppblomstring efter
det långvariga kriget. Sedan hattpartiet vid 1738 års
riksdag avgått med segern, begärde H. sitt
avsked.
6 . Horn, F r e d r i k II. a f Å m i n n e (1725
—96), ättling av C. C. H., greve, officer o. politiker av hattpartiet, tog en verksam del i
Gustav III:s revolution 1772.
7 . Horn, C l a e s F r e d r i k H . a f Å m i n n e
(1763—1823), son till F. H., greve, hovman
o. officer, en av ledarna i sammansvärjningen
mot Gustav III, blev 1792 landsförvisad.
H o r n a r y d , kommun i mell. Småland, Kronob. 1. (past.adr. Braås); Åseda landsf.distr., Ö.
Värends doms. 348 inv. (1947).
Hornavan, sjö i mell. Lappland. 425 m ö. h.,
60 km lång. H. bildar med Uddjaur o. Storavan
ett sjösystem (713 kvkm), som avflyter genom
Skellefte älv.
Hornbin, Eu'cera, stora bin, lätt igenkännliga på sina känselspröt, vilka hos hanen äro
nästan lika långa som djurets hela kropp.
Vanliga på blommande tjärblomster. Boet
anträffas i hålor i jorden o. innehåller förråd
av en blandning av honung o. frömjöl.
H o r n b l ä n d e , sammanfattande namn för ett
antal amfibolmineral, som utgöras av aluminiumhaltiga silikat av magnesium, kalcium o. järn
samt höra till de viktigaste bergartsbiklande
mineralen. V a n l i g t h o r n b l ä n d e ä r
mörkgrönt till svart, b a s a l t i s k t h o r n b l ä n d e brunsvart. Jfr Amfibolmineral.
Hornbländeskiffer, skiffrig bergart, väsentl. bestående av hornblände o. växlande
mängd kvarts.
1. H o r n b o r g , E i r i k, f. 1879, finl. författare,
historiker o. politiker, 1922 ordf. i Finlands
svenska författarförening. Har utg. berättelser
Hornorm
ur sjömanslivet m. m. samt polit. ströskrifter.
I Borgungarna (1929—31) skildras de sv.
vikingarnas kolonisering i
Finland. Bl. hans hist. arb.
märkas Finlands hävder (3
bd, 1929—31), Sveriges historia (1940) o. Sveriges sjöförsvar från äldsta tider till våra
dagar (1944). Som politiker
har II. i svensksinnad anda
arbetat för Finlands självständighet o. försvar. H.
var 1945 ordf. i den kommitté, som i juli s. å. framlade ett betänkande rörande
de för Finlands krigspolitik ansvariga (»Hornborgskommittén'»). Framstående talare o. stilist.
2. H o r n b o r g , H a r a l d , f. 1890, broder till
E. H., finl. författare av historiska romaner o.
berättelser, bl. a. Den okände karolinen (1942)
0. Det mörknar över Illerstad (1944).
Hornborga, kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Broddetorp); Gudhems
landsf.distr., Skövde doms. 235 inv. (1947).
H o r n b o r g a s j ö n , insjö i mell. Västergötland,
bekant för sitt rika djurliv. Efter sänkning
1904—14 c:a 9 kvkm. H. avflyter genom
Lidans biflod Flian.
Hqrnbaek. fiskläge o. badort på n. Själland,
vid Öresund. 1,000 inv.
Horndal, brukssamhälle i s.ö. Dalarna, vid
N. stambanan. Järnbruk sed. 1600-t. Eget
kyrkobokföringsdistr. i By kommun, Kopparb.
1. 1,643 inv. (1947)Hor n e [hå'nj, H e n r y S i n c l a i r , baron
H.
of S t i r k o k e
(1861 —1929),
eng.
general, försvarade 1915 Suezkanalen mot
turkarna, 1916 eng. armékårchef i Frankrike
o. senare arméchef. Fick efter fredsslutet en stor
nationalbelöning samt upphöjdes till pär.
H o r n e r [hå'n°], A r t h u r , t. 1894, britt,
kommunistisk fackföreningsledare, generalsekr.
i gruvarbetarförbundet.
Hornfiskar, annat namn för filfiskar.
Hornfåglar, Bucero'tidae, stora fåglar med
lång o. tjock, mer el. mindre böjd näbb, oftast
med sällsamma utväxter, s. k. kaskar el. horn.
Omkr. 50 arter i Sydasien, Malajiska öarna,
mell. o. s. Afrika (hornkorp m. fl.). Ruva alla
i rymliga håligheter i träd. När äggen äro lagda,
muras ingången vanl. igen så när som på ett
litet hål, varigenom hanen under hela ruvningen
matar honan, som bokstavligen ligger i ett
fängelse.
H o r n g n i s t g a p , dets. som hornåsklcdare.
Hornhinna (lat. cornea), den främsta genomskinliga delen av ögonglobens vägg.
H o r n h i n n e i n f l a m m a t i o ' n , en ofta av svåra
smärtor åtföljd inflammation, som kan leda
till stark synnedsättning el. blindhet.
Hornkoraller, Gorgoni'ner, koralldjur med
hornartade skelett av en hård axel o. mjuk
bark, i vilken djuren sitta. Besläktade former
ha skelettet uppbyggt av omväxlande horn- o.
kalkstycken el. av endast kalk (ädelkorall).
Hornkorp,
Buco'rax
abyssi'nicus,
den
största
o. mest kända av Afrikas
hornfåglar. Ögontrakten o.
strupen nakna, livligt röda
o. blå. Handpennorna gulaktigt vita, i övrigt glänsande svart. Längd över 1
m. Lever av snäckor, ormar, ödlor, råttor, gräshoppor m. m. Murar ej in honan.
H o r n o r m , Vi'pera ceras'tes, en omkr. 65 cm
lång huggorm, kännetecknad bl. a. genom ett
par över ögonen uppstående spetsiga taggar.
Dess bild förekommer ofta i fornegypt. heliga
Hornpipe
— 71 q —
skrifter (Cerastes-orinen). Lever i hela n.ö.
Afrika o. i Arabiens öken- o.
stäppområden.
Den gräver ned
sig i sanden för
att lura på sitt
rov.
Mycket giftig.
Hornpipe [hå'npajp], gammal eng. dans i
3
Is e '- *U takt; användes på 1700-t. äv. i konstmusiken (Handel).
Hornsberg, municipalsamhälle i mell. Jämtland, Frösö kommun. 4,481 inv. (1947). Broförbindelse med Östersund. I H. Jämtlands
enda runsten (1000-t.).
H o r n s e y [hå'nsi], stad i s.ö. England, grevsk.
Middlesex, n. om London. 79,000 inv. (1945).
Hornsimpa, CoWus
quadricor'nis, en intill
30 cm lång benfisk,
vars huvud är försett
med 4 större skrovliga benknölar. Förekommer
i N. Ishavet o. Vita havet o. som kvarleva
från istiden i Östersjön, Mälaren, Vättern,
Vänern o. Fryken, härigenom bildande ett av
bevisen för ett tidigare samband mellan dessa
vatten. Matnyttig.
Hornslut. Log. Slutledning enl. formeln:
om A är, är antingen B el. C; nu är varken B el.
C, alltså är icke A.
Hornspalt, långsgående spricka i hästhoven.
Hornstekel, Si'rex gi'gas,
den största av våra växtsteklar, intill 41 mm lång,
svart med gula antenner
o. övervägande gul bakkropp. Hos honan är den
sista bakkroppsleden utdragen i en lång spets (horn).
Larverna leva i ved.
Hornsvampar,
Cerato$Pon'gia, äro havssvampar,
vilkas skelett utgöras av ett balkverk av hornartade trådar (av spongin). Ex. tvättsvampen.
Hornsärv, art av örtsläktet CeratophyWum.
H o r n u g g l a , A'sio o'tus,
en medelstor uggla, med
stora hudklaffar vid öronöppningarna, rundad ögonkrets o. örontofsar. N. delen
av Gamla världen ända ned
till Afrika o. Himalaya. Hos
oss vanligast i landets s.
delar. Flyttfågel. (Se bild.)
Hornåskledare,
åskskydd för högspänningsledningar, består av två
mot varandra ställda, böjda
koppartrådar, den ena förbunden med ledningen, den andra med jord.
Vid överspänningar i ledningen slår en ljusbåge över mellan hornen o. föres av den uppvärmda luften automatiskt uppåt, dvs. förlänges, varvid den försvagas o. slutl. slocknar.
Hornämne, dets. som keratin.
Horoskop [-skå'p] (av grek. ho'ra, tid, o.
ikopét'n, se), himlakropparnas skenbara inbördes ställning i en persons födelseögonblick;
ansågs av astrologerna bestämma den nyföddes
karaktär o. livsöde.
Hor'owitz, V l a d i m i r , f. 1904, rysk pianist, en av nutidens främsta. H., som särsk.
tolkar Chopin o. andra romantiker, har flera ggr
konserterat i Sverige.
Horred, kommun i s. Västergötland, Älvsb.
1.; Horreds landsf.distr., Marks doms. 1,220
inv. (1947).
Horri'bel (av fr.), ryslig, förfärlig.
Horus
Horri'bile dic'tu, lat., rysligt att omtala.
Horr'or va'cui, lat., naturens »avsky för
tomrummet», ett av Aristoteles o. hans efterföljare använt slagord till förklaring av en del
företeelser, som senare bevisats bero av lufttrycket.
Hors [år], fr., utom, utanför. — H o r s
c o n c o u r s [kå n sko'r], utom tävlan. — H o r s
d'ce u v r e [dö'vr], fr., mellanrätt; smörgåsbord.
— H o r s l i g n e [linj], oförliknelig.
H o r s e n s , stad i ö. Jylland, Aarhus Amt,
Danmark, vid Horsensfjord. 32,000 inv. (1945).
En av Danmarks äldsta städer, känd sed. rioo-t.
Järnindustri, väverier. Järnvägsknut.
Horse-power [hå's-pa°' 0 ], lörk. HP, eng.,
hästkraft, eng. enhet för effekt; motsvarar
1.014 hästkrafter.
Horsgök, namn för enkelbeckasinen.
Hors t, bergparti, som bibehållit sitt höjdläge, under det att berggrunden på sidorna
sänkts genom förkastning. Ex.: Omberg.
Horst-Wesselsången, ursprungl. en kampsång för SA-rörelsen, därefter Tysklands andra
nationalsång. Skrevs till en gammal soldatvisas
melodi av SA-ledaren Horst-Wessel, som efter
att ha blivit dödad av kommunister 1930 blev
föremål för en nationalsocialistisk minneskult.
Orden börja: Die Fahne hoch! Die Reihen dicht
gechlossen.
Horta [årr't°], huvudort på ön Fayal,
Azorerna. C:a 7,000 inv. Kabel- o. radiostation.
Hortati'v (av lat.), uppmanande.
Hor'ten, stad i s.ö. Norge, Vestfold fylke,
på v. stranden av Oslofjorden. 10,700 inv.
(1946).
Huvudstation för norska flottan
(Karl J o h a n s värn),
Hortense [ å r t a l s ' ] (1783—1837), drottning
av Holland, dotter till general Beauharnais o.
Josephine (senare gift m. Napoleon). På sin
styvfaders önskan förmäld med dennes broder
Ludvig Napoleon, konung i Holland 1806.
Moder till Napoleon I I I (deras yngste son).
Horten'sia, ett vanligt namn på den som
krukväxt allmänt odlade, från Kina härstammande Hydrari'gea horten'sia, en liten buske med
hela, motsatta blad o. stora, rikt sammansatta
samlingar av vita, rödlätta el. blåa blommor.
Hor'thy
[hårr'ti]
de
Nagybånya
[nadj'banja], M i k l o s , f. 1868, amiral, 1920—
44 Ungerns riksföreståndare. Under Första
världskr:s sista år överbcfälh. för österrik.-ung.
flottan. Organiserade under kommunistväldct
1919 en vit motregering o. armé samt utsågs
1920 till riksföreståndare. Principiell monarkist
motsatte han sig dock exkejsar Karls två
restaurationsförsök ig2r. H., som förde en moderat utrikespolitik samt en strängt konservativ inrikespolitik, blev 1940 riksföreståndare
på livstid. Under Andra världskr. blev H. på
flera punkter nödsakad att ge vika för Hitlers
krav o. han kunde ej heller förhindra den
tyska ockupationen av Ungern 19 mars T944,
till vilken han dock antagligen på vissa villkor
gav sitt samtycke. 15 okt. 1944 försökte II. anhålla om vapenstillestånd hos ryssarna. Szålasi
proklamerade sig då som riksföreståndare o. H.
överfördes till Tyskland, där han maj 1945 tillfångatogs av amerikanarna.
Hortikultu'r (av lat. hor'tus, trädgård, o.
co'Ure, odla), trädgårdsskötsel.
Hortlax, kommun i Norrb. 1.; Piteå s. landsf.distr., Piteå doms. 4,624 inv. (1947).
Horunge. Boktr. Ensamstående slutrad överst
på en sida el. spalt (»dubbel horunge») el. begynnelserad i ett stycke, placerad nederst på en
sida el. spalt (»enkel horunge»). Anses missprydande o. tillätes ej i vårdat tryck.
Ho'rus, egypt. H e r, i fornegypt. myt. son
av Isis o. Osiris, ofta dyrkad som solgud; avbildas som en falk el. med falkhuvud.
Hosea
— 716 —
H o s e ' a , profet i GT, omkr. 74° f-Kr., varnade
Israel för dess otrohet o. Baalsdyrkan, förutsade den stundande domen men betonade Herrens trofasthet (Hos. 6).
H o s i a n n ' a , hebr., egentl. fräls! giv lycka!,
enl. ett senare språkbruk: hell! leve! (Matt. 21: 9).
H o ' s i u s (omkr. 257—omkr. 358), spansk
kyrkoman, biskop i Cördoba 295, bidrog kraftigt till a t t den västerländska ortodoxien segrade
på kyrkomötet i Nicaca; bekämpade arianismen,
Hosjö, församling (past.adr. Korsnäs) i Vika
kommun, Kopparb. 1. 1,519 inv. (1937).
Hos'pes, plur. h o s'p i t e s, lat., gäst.
H o s p i t a l (av lat. hospita'lis, gästvänlig),
svensk beteckning för vårdanstalt för sinnessjuka; betyder i andra språk sjukhus i allmänhet.
Hospitali'ter (av hospi'tium), katolska sammanslutningar för vård av fattiga, sjuka o.
pilgrimer.
Hospita'lsbrand, benämning på vissa sårinfektioner, som förr svårt härjade på sjukhusen.
Hospita'lshemman, fastigheter, som i äldre
tider blivit tilldelade hospital el. helgeandshus.
Hos'pites, pluralis av hospes.
H o s p i ' t i u m , lat., gästvänskap, härbärge.
Därav h o s'p i t s, härbärge, pensionat, hotell.
Hospoda'r, fordom titel för de turkiska lydfurstarna i Moldau o. Valakiet.
Hossmo, kommun i s.ö. Småland, Kalm. 1.
(past.adr. I,jungbyholm); Vassmolösa landsf.distr., S. Möre doms. 725 inv. (1947). — Försvarskyrka frun noo-t:s slut med absidkor o.
torn över långhusets östligaste del.
Hos'ta, växtsläkte (fam. Liliaceae), 5 arter
(Japan o, Kina). Fleråriga örter med stora,
hela, långskaftade blad från en kort, hård jordstam o. blåa el. vita blommor i klase. H.
(Fun'kia) coeru'lea, vanlig infattningsväxt i
parker o. trädgårdar.
Hos'tia (lat., offer), i rom. kyrkan det i
nattvarden brukade, invigda brödet.
Hosfrup,
J e n s C h r i s t i a n (1818—•
92), dansk författare, präst, mest känd för sina
studentkomedier (Genboeme, 1844, En Spurv i
Tranedans, 1846, m. fl.).
Hot [hatt] el. h o t j a z z (av eng. hot, het),
fria, improviserade variationer av en melodi;
på modet från 1930-talet.
H o t a g e n , kommun i n.v. Jämtland, Jämtl. 1.;
Föllinge landsf.distr., Jämtl. n. doms. 1,014 inv.
(i947).
Hotch-potchsoppa
el.
hodge-podge
[håt§3'-påt£j-] (eng., sammelsurium, röra), soppa, kokad av fårkött, grönsaker, s. k. sopprötter, samt potatis o. vatten.
H o t e l de ville [åtäll' d ö vill'], fr., stadshus,
rådhus.
Hotell' (fr. hotel, av lat. hospita'lis, gästvänlig), urspr. stort förnämt privathus; num. vanl.
bostad för resande.
Hotellstadga, författning av «/6 1917 ang.
hotell- o. pensionatrörelse.
H o t i n ' , rumänska namnet på Chotin.
H o t spöt [hatt spått], eng., dets. som heta
fläcken.
H o t Springs [hatt] (eng., »heta källor»),
stad i Arkansas, s. mell. För. Stat. 21,000 inv.
(1940). Varma mineralkällor.
H o t f e n t o t t e r , folkstam i Sydafrika. De äro
besläktade med buschmännen men starkt uppblandade o. delvis europeiserade; småväxta, ha
smutsgul hud o. klen kroppsbyggnad. Leva av
boskapsskötsel o. åkerbruk.
Hotto'nia, örtsläkte (fam. Primulaceae).
H. palmfris, vattenblink, med upptill kransvis sittande, kamlikt parflikade blad o. en intill
6 dm hög stängel med en klase av kransvis ordnade, vitaktiga blommor. Stillastående vattensamlingar.
H o u b r a k e n [hå°'-]. A r n o l d (1660—1719),
Hovansjtjina
höll. konstnär o. konsthistoriker. H:s Groote
Schouburgh der nederlandsche konstschilders en
schilderessen (3 bd, 1718—19 o. 1731) är huvudkällan för vår kunskap om de höll. målarna på
1600-t. Han var en framstående gravor, särsk. av porträtt.
Houdon [odå n 8'], J e a n
Antoine
(1741—1828),
fransk bildhuggare, en av
nyare tidens främsta porträttskulptörer. Bl. hans arb. må
nämnas Voltairestatyn i Théåtre francais (Paris), Washingtons staty i Richmond o.
Diana (brons, Louvre).
I
Sverige finnas byster av
bl. a. Gustav Til (Sthlms
rådhus) o. Washington (Nat.tnus.; se bild.). Monografi av G. Giacometti (1929).
H o u g u e , S-,a (la ogg'],el. La H a g u e [la
agg'], udde på halvön Cotentin, n.v. Frankrike
(Normandie). Utanför H. slog den höll.-eng.
flottan 1692 den franska.
H o u r l , dets. som huri.
House [ha°s], E d w a r d M a n d e l l (1858—
1938), överste, amerik. demokratisk politiker,
under Första världskr. verksam i Europa som
president Wilsons personliga ombud, senare
delegerad vid fredsförhandlingarna i Paris 1919,
där han spelade en betydelsefull roll. H:s anteckningar, samlade i The intimate papers of
Colonel House (1—4, 1926—28), utgöra en av
de mest detaljerade framställningarna av Versailleskonferensens förlopp.
H o u s e of Commons Lba°s åvv kåmm'°ns],
underhuset i eng. parlamentet.
House of Lords [ha°s åvv lå'ds], överhuset, lordernas hus i eng. parlamentet.
H o u s e p a r t y [ha°s'pa'ti], eng. benämning
på Oxfordrörelsens stora möten.
H o u s m a n [ha°'sm°n], A l f r e d (1859—
1936), eng. skald, prof. i Cambridge, har genom
sin enkla o. stämningsfulla lyrik {A Shropshire
lad, 1896, o. Last poems, 1922) påverkat den
yngre eng. diktargeuerationen. Postumt utkom More poems (1936). 1942 utgav Percy
Withers en biografi över H. (A buried life).
Houssay, B e r n a r d o, f. 1887, argent.
vetenskapsman, professor i fysiologi vid univ.
i Buenos Aires från 1912. Erhöll 1947 års nobclpris i fysiologi o. medicin för upptäckten av
hypofysframlobshormonets betydelse för sockeromsättningen. Hed.dr vid univ. i Paris, Harvard
0. Oxford.
H o u s t o n [ha°'st 0 n], hamnstad i Texas, s. För.
Stat. 385,000 inv. (1940). Bomullsmarknad.
Hov, den utbredda, för trampning formade
hornslida, som bekläder yttersta tåleden hos
hästdjuren. I motsats mot klöven är hoven
symmetrisk o. ofullständigt cirkelrund.
Hov. 1. Kommun i n.ö. Skåne, Kristianst.
1. (past.adr. Båstad); Båstads landsf.distr.,
S. Åsbo o. Bjäre douis. 1,051 inv. (1947). —
2. Kommun i mell. Västergötland, Älvsb. 1.
(past.adr. Skölvene); Gäsene landsf.distr., Borås
doms. 543 inv. (1947). — 3. Kommun i v. Östergötland, östergötl. 1. (past.adr. Bjälbo); Ödeshögs landsf.distr., Folkungabygdens doms.
557 inv. (1947).
Hov [hävj. 1. Under vikingatiden benämning
på hednisk offerplats, — 2. En furstes bostad,
betjäning el. närmaste omgivning ( h o v s t a t ) .
H o v a , kommun i n. Västergötland, Skarab.
1.; Hova landsf.distr., Vadsbo doms. 3,199
inv. (1947).
Hova, malajiskt folk på ö. Madagaskar, före
fransmännens erövring (1895) öns mäktigaste
folk. Omkr. 1 mill.
H o v a n / s j t j i n a , opera av M. Mussorgskij,
som äv. författat texten, uppf. i Sthlm 1941.
Howard
— 717 —
H o w a r d [ha°' ö d], C h a r l e s , baron H , o f
E f f i n g h a m , earl a v N o t t i n g h a m (1536
—1624), eng. sjöhjälte, avvärjde 1588 sp. flottans (»den oövervinneliga armadans») angrepp
på England.
H o w a r d [ha°'°d],
Luke
(1772—1864),
eng. meteorolog, ordnade molnen i klasser o.
införde de för molnklassema ännu brukliga
benämningarna.
H o w a r d [ha°' fl d], L e s 1 i e
(1893—1943), eng. filmskådespelare, företrädande en
kulturell,
fint nyanserad
typ {Den röda nejlikan,
Pygmalion m. fl.). Under
Andra världskr. ställde H.
sin konst helt i propagandans tjänst (Spitfire, Pimpernel Smith m. fl.). Omkom vid en flygolycka.
H o v a r t i k l a r el. h o v o r d n i n g , samling av rättsbud för hovstaterna.
H o v a u d i t ö ' r , tjänsteman vid Riksmarskalksämbetet med uppgift a t t bevaka konungens och
hovets r ä t t i mål, som gälla hovet o. de kungl.
slotten.
Hovbeslag kallas de skyddsanordningar, som
påsättas hästens hornhov till skydd mot nötning, h ä s t s k o , o . halkning, h a k a r ,
g r e p p el. b r o d d a r .
Hovby, kommun i n.v. Västergötland. Skårat). 1. (past.adr. Bronäs); Kinnefjärdings
landsf.dislr., Kinnefjärdings, K inne o. Kållands
doms. 518 inv. (1947).
Hovdala, gods i n.ö Skåne, Brönnestads
kommun, Kristianst. 1., fideikommiss inom
ätten Ehrenborg (sed. I75i)Hovdjur,
Ungula'ta,
ordning av oftast
stora, högbenta, växtätande lantdäggdjur, försedda med hovar el. klövar. De äldsta hovdjuren, från tidigaste eocenperioden, hade i viss
mån rovdjursartad fotbyggnad med 5 tår, av
vilken genom försvinnande av sidotår dels den
uddatåiga typen med 3 resp. 1 tå, dels den partåiga med 4 resp. 2 tår uppkommit. Till underordningen PerissodacHyla, uddatåiga hovdjur,
höra familjerna tapirer, noshörningar o. hästar.
De partåiga hovdjuren sammanföras nu till
underordningen klövdjur, Artiodac'tyla.
H o v d r ä k t , klädsel för damer, som tjänstgöra vid hovet el. äro presenterade därstädes;
användes vid vissa högtidliga tillfällen. Infördes 1778 vid sv. hovet av Gustav I I I för såväl
herrar som damer. Herrarnas ersattes 1818
vid Karl XIV Johans tronbestigning med
hovuniform.
Hove [ha°'v], stad i s. England, grevsk. Sussex, vid Engelska kanalen, förort till Brighton.
67,000 inv. (1946).
H o w e [ha°J, E l i a s (1819—67), amerik.
uppfinnare, uppfann den med ögat vid nålspetsen försedda symaskinsnålen o. konstruerade på 1840-t. de första symaskinerna.
H o v e n ä s e t el. H o g e n ä s N ä s , municipalsamhälle o. fiskläge i Askums kommun, v.
mell. Bohuslän. 461 inv. (1947).
Hoveriskyldighet (av hov, gård), en urspr.
dansk benämning på underlydande bönders
arbetsskyldighet vid huvudgården.
Hovexpeditionen,
Riksmarskalksämbetet
och
hovexpeditionen,
den centrala myndigheten för ärenden rörande
den kungl. familjen o. hovet. Chef är riksmarskalken.
Hov fruntimret, äldre sammanfattande benämning på vid hovet uppvaktande damer.
Hovfröken, ogift dam, anställd som uppvaktning hos drottning el. prinsessa.
Hovförsamlingen, församling i Sthlm, omfattande kungl. huset, dess anförvanter o. be-
Hovrättspredikan
tjäning med familjer (617 personer 1948). Pastor
är en av de två ordinarie hovpredikanterna.
Hovförvaltningen, konungens enskilda ämbetsverk för förvaltningen av hovets finanser.
Chef är f. n. riksmarskalken.
H o v i n t e n d e n t , under 1700-t. en vid slottet
närmast under överintendenten verksam arkitekt, senare o. till 1915 en ämbetsman, som hade
uppsikt över de kungl. konstsamlingarna. Sedermera endast en av konungen förlänad titel.
H o v k a n s l e r , högre ämbetsman inom K. M:ts
kansli. Efter 1809 medl. av statsrådet, där han
föredrog grundlagsfrågor. Ägde tillsyn över
tryckfriheten. Ämbetet avskaffades 1840.
Hovkapell, urspr. musikkapell vid hovet,
num. Kungl. teaterns orkester. Medlemmarna
kallas h o v k a p e l l i s't e r . — H o v k a p e l l m ä s t a r e är en av Konungen förlänad titel
till förste dirigenterna vid hovkapellet.
Hovkleresi'staten (av lat. cle'rus, prästerskap) består av överhovpredikanten, två ordinarie o. ett 30-tal e. o. hovpredikanter, vilka i
tur ombesörja gudstjänsten i Slottskyrkan.
H o v k o n s i s t o r i u m , överstyrelsen över Hovförsamlingen o. Skeppsholms församling i Sthlm.
Preses är överhovpredikanten.
Hovleverantö'r, titel, som tilldelas handlande, vilken antagits såsom leverantör till
kungl. persons hovhållning.
H o v m a n t o r p , kommun i s.ö. Småland, Kronob. 1.; Lessebo landsf.distr., Ö. Värends doms.
1,991 inv. (1947), därav i H o v m a n t o r p s
m u n i c i p a l s a m h ä l l e 1,175. Glasbruk.
H o v m a r s k a l k , ämbetsman med inseende över
ekonomien vid ett hov.
H o v m a r s k a l k s ä m b e t e t , ämbetsverk för den
inre förvaltningen vid konungens hov. Chef är
tjänstgörande förste hovmarskalken.
H o v m ä s t a r e , person, som har uppsikt över
ordningen, särsk. serveringen, vid ett hov, i en
restaurang osv. Jfr Rikshovmästare.
H o v n a r r , en person (ofta dvärg el. krympling), som var anställd vid furstehoven på n o o - t .
till in på 1700-t. för att roa omgivningen.
Hovpartiet, ett under Frihetstiden bildat
polit. parti, vars mål var att utvidga konungamakten. Efter riksdagen 1751—52 tillspetsades
motsatsen mellan hovpartiet o. det härskande
hattrådet o. utmynnade i 1756 års revolutionsförsök, vari I,ovisa Ulrika var den drivande
kraften. Från 1766 blev kronprins Gustav partiets ledande man, varvid flera av hattpartiets
medl. gingo över till dess led. Revolutionen
1772 betecknar partiets slutliga seger.
H o w r a h [ha°'r°], stad i n.ö. Indien, prov.
Väst-Bengalen, vid fl. Hugli. 379,000 inv. (1941).
Jute- o. bomullsfabriker.
H o v r ä t t , överdomstol enl. svensk rättegångsordning. Är i allm. mellaninstans, men i
vissa mål första el. sista instans. Sex hovrätter finnas: Svea hovrätt i Sthlm (inrättad 1614),
Göta hovrätt i Jönköping (inrättad 1634), Hovrätten över Skåne o. Blekinge i Malmö (förr i
Kristianstad, inrättad 1820), Hovrätten
för
Övre Norrland i Umeå (inrättad i93ft)> Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg (inrättad
1948) o. Hovrätten för Nedre Norrland i Sundsvall (inrättad 1948). Ordf. i hovrätt bär titeln
president, ledamöterna hovrättsråd. Hovrätt
arbetar i allm. på avdelningar (divisioner). V?
1947 erhöll ordf. för en avdelning titeln lagman.
Jfr Krigshovrätten.
H o v r ä t t s e x a m e n el. e x a m e n t i l l r ä t t e g å n g s v e r k e n , förr den vanliga examen för tillträde till domarbanan. Num. ersatt
med juris kandidatexamen.
H o v r ä t t s fiskal, tjänsteman i hovrätt. Föredrager mål.
H o v r ä t t s p r e d i k a n , gudstjänst, som hålles
för hovrätt vid vårsessionens början.
Hovrättsråd
— 718 —
H o v r ä t t s r å d , ledamot av hovrätt.
H o v r ä t t s t i n g , av K. M:t föreskrivna sammanträden med hovrätt inom dess domkrets
men utanför förläggningsorten.
H o v s e k r e t e r a r e , titel, som på 1700- o. 1800-t.
av konungen förlänades framstående skalder
o. konstnärer (t. ex. Bellman).
Hovsta, kommun i n. Närke, Örebro I.; Örebro landsf.distr.. Östernärkes doms. 1,198 inv.
(1947)H o v s t a t , en furstes närmaste omgivning.
Hovsvamp el. v å r m u s s e r o'n, Tricholo'ma gatnbo'sunt, en vit, gul- el. rödaktigt
skiftande, köttig hattsvamp med mycket tätt
sittande skivor o. lukt av nymalet mjöl. På
gräsmark om våren, ofta gruppvis el. i ringar
(»älvdansar»!. God matsvamp.
H o v s å n g a r e , h o v s å n g e r s k a , a v konungen given hederstitel till framstående sångartist.
H o y a [håj'a], J o h a n , greve av H., d. 1535,
riksråd av tysk börd, kom 1524 till Sverige o.
förmäldes med Gustav Vasas syster Margareta.
H. bröt 1534 med konungen o. deltog i Grevefejden som Sveriges fiende.
H o ' y a , växtsläkte (fam. Asclepiadaceae),
omkr. 70 arter i Gamla världens tropiska delar;
vedartade slingerväxter el. rotklättrare med
tjocka, läderartade blad. H. carno'sa, porslinsblomma (Kina, Australien), med hängande, täta
flockar av vita blommor. Krukväxt.
H P , förkortn. för eng. horse-power, hästkraft,
H r a d e c Krålové, tjeck, namnet på Königgrätz.
H r a d ' s c h i n , tjeck. H r a d c a n y , borgen i
Prag, på en höjd vid Moldau.
H. R. I. P., förkortning för lat. hic requies'cit
in pa'ce, här vilnr i frid.
H r o z n y [hrås'ni], B e d r i c h, f. 1879,
tjeck, språkforskare, prof. i Prag 1919. Räknas
som den hettitiska språkforskningens grundläggare o. har påvisat dess indoeurop. ursprung.
H r u s jev'ski j , M i h a i l S e r g e j e v i t j
(T866—TO34K ukrainsk historiker o. politiker,
pionjär för Ukrainas kult. o. polit. självständighet. Bl. arb.: Ukrainas historia (lohd). Ukrainska litteraturens historia (5 bd, 1923—27).
H. S. B., förkortning för Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening.
H. S. (E.), förkortning för lat. hic si'tus el.
sepuVtus {est), här ligger begraven.
Hsi-, H s i a n g-, H s i n- i kin. namn återfinnas på Si-, Siang-, Sin-.
H - s t r å l a r el. v ä t e s t r å l a r , snabba vätekärnor (protoner), som bildas bl. a. vid sammanstötning mellan alfapartiklar o. väteatomer.
Jfr Elementomvandling o. Jonstrålar.
H u a n a ' c o , dets. som guanaco.
H u a n c a y o , stad i mell. Peru, ö. om Lima,
20,000 inv. (1940). Gruv- o. jordbrukscentrum.
H u a n g ' - h o (kin., »gula floden»), flod i Kina,
rinner upp i Tibets alpland, flyter i en väldig
båge mot n. och ö. o. faller ut i Gula havet.
Längd 4,200 km. H. åstadkommer ofta förödande översvämningar (»Kinas bekymmer»).
Huaröd, kommun i ö. Skåne, Kristianst. 1.;
Degeberga landsf.distr., Gärds o. Albo doms.
867 inv. (1047).
H u b a y [ho'baj], J e n ö (1858—1937), ungersk tonsättare o. violinvirtuos, 1919 chef för
Mus. akad. i Budapest. Skrev operor, byggda
på gamla, ung. melodier {Anna Karenina, 1920).
H u b b o , kommun i ö. Västmanland Västmani. 1. (past.adr. Tillberga); Västerås landsf.distr., Västmanl. mcll. doms. 1,951 inv. (1947).
Hu bendick, E d v a r d , f. 8a / 2 1875, bergsingenjör, prof. vid Tekniska högskolan 1916—
40 i läran om förbränningsmotorer; motorkonstruktör. . Utg. Teknisk termodynamik (1920) o.
Kylteknik (1921).
Hudkräfta
H u b e r m a n n [ho'b-], B r o n i s l a w (1882—
1947), berömd polsk violinist. Uppträdde i Sthlm
i:a gången 19x0. Förespråkare för Pancuropa.
Hubertsburg [ho'-], fordom jaktslott i mell.
Tyskland, Sachsen, ö. om Leipzig. Där slöts l s / j
1763 den fred, som ändade Sjuåriga kriget.
Huber'tus (omkr. 656—omkr. 725), frankisk
biskop, helgon, jägarnas skyddspatron.
Huo [ykk], É v a r i s t e R e g i s (1813—
60), fransk katolsk missionär. Utgav reseskildringar från Mongoliet o. Tibet.
Hucbald (840—omkr. 930), flaml. munk o.
musikskriftställare; gjorde försök att reformera
notskriften.
H. har utförligt beskrivit den
äldsta flerstämmiga musiken.
Hu-chou [-tsjå 0 ], stad i s.ö. Kina, prov.
Chekiang. 100,000 inv. Sidenväverier. Handel
med råsilke o. te.
Hud, den kroppens yttre yta beklädande vävnaden, utgörande ett skydd bl. a. mot intorkning av underliggande vävnader o. mot mekanisk
åverkan. Den består av överhuden, epidermis,
ett skiktat skivepitel, o. den underliggande
läderhuden, korium, bestående av trådrik bindväv. Huden har bl. a. genom sin rikedom på
blodkärl o. genom svettkörtlarna värmereglerande funktion. Genom de senare sker en viss
utsöndring av bl. a. urinämne, men endast c:a
1 % kolsyra utsöndras genom huden. Huden är
säte för känselsinnets sinnesorgan. Jämf. anat.
Huden består hos ryggradslösa djur i allra, av
ett enkelt skikt epitelceller, vilka kunna vara
försedda med flimmerhår (virvelmaskar) el.
med en kutikula, ofta av kitin (insekter), förkalkat kitin (kräftdjur) el. andra mer el. mindre
kitinartade substanser (ringmaskar). Hos ringmaskarna bildar hela kroppsmuskulaturen med
huden en hudmuskelsäck. Hos ryggradsdjuren
består huden av en överhud av flerskiktat
epitel o. en läderhud. Huden kan vara rikt
försedd med körtlar, hos groddjuren slem- o.
giftkörtlar, hos däggdjuren svett- o. talgkörtlar. Överhuden är hos fiskar o. groddjur
mjuk, hos övriga ryggradsdjur förhornad. Hudbildningar äro hår o. naglar, klor o. hovar m. m.
Mjölkkörtlar, öronvaxkörtlar, stinkkörtlar m. m.
äro ornbildade hudkörtlar. Jfr Hudvävnad.
Hudatrofi', en förändring av huden, som
inträder dels efter vissa hudsjukdomar, dels
hos gamla individer. Huden blir därvid tunn,
blank o. oelastisk som silkespapper.
Huddersfield [hadd'°sfild], stad (eget grevskap) i mell. England, grevsk. Yorkshire (West
Riding). 124,000 inv. (1946). Betyd, industri.
Huddinge, kommun i n.ö. Södermanland,
Sthlms 1.; Tumba landsf.distr.. Södertörns
doms. 18,264 inv. (1947), därav i H u d d i n g e
o. Segeltorps municipalsamhällen resp. 11,563
o. 2,584. Kyrka fr. 1200-talet med altarskåp av
Bertil Målare. Restaurerad o. återinvigd 1943.
H u d d u n g e , kommun i s.v. Västmanland, Västmanl. 1. (past.adr. Huddungeby); Våla landsf.distr., Västmanl. ö. doms. 1,000 inv. (1947).
Hudene, kommun i mell. Västergötland,
Älvsb. 1.; Gäsene landsf.distr., Borås doms.
1,004 inv. (1947).
Hudiksvall, stad i Hälsingland,
N. Hälsinglands doms., Gävleb. 1.,
vid en fjärd av Bottniska viken.
8,121 inv. (1947). Högre allmänt
läroverk,
kommunal
flickskola.
Länslasarett.
Fångvårdsanstalt.
God hamn. Livlig trävaruutförsel.
Anlades 1582. Stadsvapen, se bild. — Namnet
skrives Hudenswald 1531, Hoffvidvickzwald 1560,
Hudwijkzwald 1582. Förra leden är bynamnet
Hudik av ett gammalt viknamn Huvudvik, som
innehåller ordet huvud, 'bergshöjd'. Senare leden
är ordet vall, 'slätt'.
Hudkräfta, till huden lokaliserade elakartade
Hudkörtlar
— 719 —
epitelsvulster, ibland vårtliknande, ibland sårbildande. Behandlas med radium cl. operativt.
Hudkörtlar äro hos människan talgkörtlar
o. svcttkörtlar.
Hudson [hadd's s n], flod i staten New York,
n.ö. För. Stat., utfaller i Atlanten. I<ängd 520
km. Viktig för samfärdseln.
Hudson [hadd's°n], H e n r y (omkr. 1550—
1611), eng. upptäcktsresande, företog flera
resor för att finna nordostpassagen, upptäckte
1609 Hudsonfloden o. 161 o Hudson Bay, där
besättningen, som gjorde myteri, utsatte H. i
en öppen båt, varefter han trol. omkom.
Hudson [hadd's°nl, W i l l i a m H e n r y
(1854—1922), eng. författare. Romanen Green
mansions (1904; Grönskande boningar, 1923) är
en skildring från Sydamerikas urskogar.
Hudson Bay [hadd's°n be'], stor, grund vik
av Atlanten i n. Nordamerika. Isfri endast tre
månader av året.
Hudsonsundet [hadd's°n-], sund mellan
Labrador o. Baffinsland, n. Nordamerika; förenar Hudson Bay med Atlanten. Längd 800
km, bredd 60—120 km.
Hudstrykning, prygel av bödeln. Förekom
ide nord. länderna långt in på 1800-t.
Hudtuberkulos, till huden lokaliserad tuberkulos, vanl. dets. som lupus.
Hudtänder, dets. som plakoidfjäll.
H u d v a t t u s o t , dets. som anasar'ka.
Hudvävnad, hos växter den yttersta cellvävnaden, som har skyddande, avsöndrande o.
ämnesupptagande uppgift o. reglerar växtens
gasutbyte. 1) P r i m ä r hud vävnad (epidermis), typiskt enskiktad, förekommer på
örtartade växtdelar, på årsskott av träd o.
buskar. Utbildas stundom som ett hudskelett
genom kraftig, likformig förtjockning av cellväggarna (ex. tallbarr) el. som en vattenvävnad
(då ofta flerskiktad). Ur den primära hudvävnaden utvecklas klyvöppningar, hårbildningar
o. på rötterna rothår. 2) S e k u n d ä r hudvävnad, kork, ersätter epidermis på fleråriga
växtdelar med sekundär tjocklekstillväxt; utbildas äv. över sårytor. — Jfr Hud.
Hué, huvudstad i Annam, Franska IndoKina. 13,000 inv. (1938). Hamnstad: Thuan-an.
Huelva [oäll'-]. 1. Provins i s.v. Spanien
(Andalusien). 10,118 kvkm, 373,000 inv. (1946).
Svavelkisgruvor. — 2. Huvudstad i H. 1, vid
fl. Odiel. 64,000 inv. (1946). Stor hamn.
Skeppsbyggeri, handel o. fiske.
Huesoa [oäss'ka], provins i n.ö. Spanien
(Aragonien). 15,149 kvkm, 226,000 inv. (1946).
Rik på mineral o. mineralkällor (Estadilla m.fl.).
Huvudstad: Huesca (12,000 inv.).
Hufvudstadsbladet, daglig Helsingforstidning,
grundad 1864 av A. Schauman. Red. 1885—1928
A. Frcnckell, 1928—45 Amos Anderson, därefter E. Ginström. Finlands svensk-språkiga
tidning; konservativ.
Hugenberg [ho-], A 1 f r e d, f. 1865, tysk politiker o. industriman. 1909—18 ordf. i styrelsen
för Kruppverkcn i Essen, från 1916 ledare för det
konservativa Scherl-förlaget i Berlin o. skapare
av telegramagenturen Telegraphenunion, vartill 1927 anslöts filmföretaget Ufa. H., som
häftigt kritiserat Versaillesfördraget, valdes 1928
till det tysknationella partiets ledare. Vid
Hitlers makttillträde 30 jan. 1933 blev H. riksekonomi- o. näringsminister men avgick vid
upplösn. av tysknationella partiet s. å. Arresterades på Himmlers order 2/, 1944. I allierad
fångenskap 1945—47.
Hugenott'er, reformationens anhängare i
Frankrike, av reformert trosbekännelse. Utsattes för svåra förföljelser av katolikerna
(Bartolomeinatten 1572) men lyckades tillkämpa
sig frihet o. trygghet (ediktet i Nantes
I59 8 )- Under Richelieu o. Ludvig XIV för-
Hu
9°
följdes de ånyo, o. ediktet upphävdes 1685,
varefter omkr. 250,000 utvandrade till Brandenburg, England, Holland m. fl. länder.
Under Napoleon I blev den reformerta kyrkan
erkänd av staten, varvid hugenotterna fingo
en friare ställning.
Hugenotterna (fr. Les huguenots), opera av
G. Meyerbeer till text av E. Scribe o. E. Deschamps; uppförd i Sthlm i:a gången 1842.
Huggare, kort o. bred sabel.
Huggenäs, kommun i s.v. Värmland, Värmlands 1. (past.adr. Värmlands Bro); Näs landsf.distr., Södersysslets doms. 395 inv. (r947).
H u g g i n s [hagg'ins], sir W i l l i a m (1824—
1910), eng. astrofysiker, utförde banbrytande
undersökningar inom spektralanalysen av himlakropparna.
Huggorm, Vi'pera be'rus, Europas vanligaste
giftorm, lätt igenkännlig på sitt mörka sicksackband utefter ryggen. Hanen blir 60 cm,
honan (som ung kallad ä s p i n g ) 80 cm. Hela
n. delen av Gamla världen. Föder levande ungar.
Huggpipa, rörformigt eggverktyg för hålslagning i tunn plåt, läder etc.
Hughes [hjo'sj, C h a r l e s E v a n s , f. 1862,
nordamerik. statsman, tillhörande republikanska partiet, 1916 motkandidat till
Wilson vid presidentvalet,
1921—25 För. Stat:s utrikesminister. Utövade under denna tid den verkliga ledningen av unionens
yttre politik. Särsk. betydelsefulla blevo hans insatser vid flottnedrustningskonferensen i Washington
1921—22 o. vid skadeståndsfrågans lösning (Dawesplanen) 1924—25. President i För. Stat:s högsta domstol 1930—41.
Hughes [hjo's], W i l l i a m M o r r i s , f .
1864, austral. arbetarpolitiker, premierminister
1915—23 samt utrikesmin. 1921—23 o. 1937—
39 o. marinminister 1940—41. Australiens ombud vid fredsförhandlingarna i Paris 1919.
Hughes [hjo's], R i c h a r d , f. 1900, eng.
författare, mest känd genom sjöromanen A high
wind in Jamaica (1929; Storm på Jamaica, 1930).
Bl. senare romaner: In haiard (1938).
Hughes [hjo's], J a m e s l a n g s t o n , f .
1902, en av För. Stat:s mest betyd, negerdiktare.
H. har utgivit lyrik, The weary blues (1926),
The way of white folks (1934), samt romanen Not
without laughter 1 (1930) o. en självbiografi,
The big sea (I94 )Hugin o. M u n i n , »tanken o. minnet», i
nord. myt. två korpar, Odens kunskapare.
Hugli [ho'-] el. H o o g h 1 i. 1. Den västligaste av Ganges' utloppsarmar. — 2. Stad vid
H. 1, Väst-Bengalen. 30,000 inv.
Hugo [ygå'], V i c t o r (1802—85), fransk
författare. H. framträdde först med flera diktsamlingar i fransk-klassisk anda, men med
versdramat Cromwell (1827) bröt han med den
gällande litterära smaken o. i sina följ. arb.,
versdramat Hernani (1830;
uppf. i Sthlm 1833), romanen Notre-Dame de Paris
(1831; Ringaren i NotreDame, 1906), diktsamlingarna Les orientales (1828)
o. Les feuilles d'automne
(1831) m. fl. framstår han
genom sin fantasikraft o."
sin färgmättade ordkonst
som den franska nyromantikens största gestalt. Ivrig
liberal måste H. efter Napoleon III:s statskupp lämna landet. Under landsflykten skrev han, förutom bittra smädedikter
Hugo av S:t-Victor
— 720 —
mot kejsaren, diktsamlingen Les contemplations
(1856), romanerna Les miserables (1862; Samhällets olycksbarn, 1906), Les travailleurs de
la mer (1866; Havets arbetare, 1908) m. fl.
Led. av Fr. akad. 1841.
H u g o av S:t-Victor (omkr. 1097—1141).
munk, den franska mystikens grundläggare.
Hugo Capet [ygå' kapa'] (omkr. 938—996),
son till Hugo den store, konung av Frankrike
987, stamfader för den kapetingiska ätten.
Huitfeldt [vitt-], A r i l d (1546—1609), dansk
historieskrivare, 1595 rikskansler, skrev bl. a.
Danmarks Riges Krönike (10 bd, 1595 —1604).
Huitfeldtska stipendiefonden el. K u n g 1.
0. H u i t f e l d t s k a
stipendiefond e n , en av de ansenligaste stipendiefonderna
i vårt land, tillkommen genom testamente av
Margareta Dyre (f. Huitfeldt) av 22/1 1664- Styrelsens säte är Göteborg.
H u i Tsung (1082—1135), kejsare av Kina
n o i — 2 5 , störtades av tatarerna. Framstående
målare (mest fågelmotiv) o. stor konstmecenat.
H u i z e n [höj'sen], fiskläge i Nederländerna,
nära Amsterdam. Rundradiostation o. kortvågssändare för transatlantisk; trafik.
Huizinga [höjs'-], J o h a n (1872—1945),
höll. indolog o. kulturhistoriker, prof. i Leyden
1915. Bl. arb. Herjsttij der middeleeuwen (1919;
Ur medeltidens höst, 1927) samt Homo ludens
(1938; Den lekande människan, 1945), vari en
uppmärksammad teori om speldrifteus betydelse för kulturutveckl. framställes. H:s insats
som historiefilosof i humanistisk anda var betydande. Bl. a. arb. Im Bann der Geschichte (1943).
Hulared, kommun i v. Västergötland, Alvsb.
1. (past.adr. Dalstorp); Tranemo landsf.distr.,
Kinds o. Redvägs domsaga. 207 inv. (1947).
H u l d r a , skogsrå, älva.
H u l i g a ' n (eng. hooligan, möjl. av ryskt ursprung), våldsverkare, ligist.
Hull el. K i n g s t o n u p o n H . [king'st°n
ö
pånn' hall'], stad i n.ö. England, grevsk. Yorkshire, vid Humber. 287,000 inv. (1946). Omfattande Östers jöhandel.
Hull [hall], C o r d e l l , t. 1871, amerik.
politiker (demokrat). 1907—31 led. av representanthuset, 1931—33 av senaten. H. var upphovsman till
1913 års lag om inkomstskatt.
1033—44 utrikesminister. H. genomförde i
samförstånd med president
Roosevclt en radikal omläggning av utrikespolitiken
o. ledde i strid mot den rådande isolationismen För.
Stat. in i det intern, samarbetet på demokratiernas sida
inför hotet från de fascistiska diktaturerna. »Den goda grannens politik»
gentemot de sydamerik. republikerna inleddes
under H., som vid konferenser i Buenos Aires
1936, Lima 1938 o. Havanna 1940 lade grunden
till den panamerik. solidaritet, som 1945 o.
1947 manifesterat sig i Chapultepec- o. Riofördragen. H. deltog i Moskvakonfcrensen 1943
o. utarbetade därvid den resolution, som innehöll det första utkastet till Förenta nationerna.
H. erhöll 1945 Nobels fredspris. — 1948 utkom
The Memoirs of Cordell Hull.
Hullgren, O s c a r (1869—1948), målare;
huvudsakl. havs- o. kustmålningar.
H u l t , kommun i n. Småland, Jönk. 1.; Mariannelunds landsf.distr., N. o. S. Vedbo doms.
1,054 inv. (1947).
H u l t , betecknar i sammansättningar (ss.
rundhult osv.) i allm. föremål av trä (på fartyg).
Hult, A l r i k . f. " / i 2 1867, ingenjör. H. har,
delvis tills, med brodern O s c a r H. (1863—
I
937)> g j ° r t Heta värdefulla uppfinningar (pump-
1'Humanité
separatorn, Archimedesmotorn m. m.). H.
har bl. a. varit chef för AB. Pumpseparator o.
AB. Archimedes samt 1920—37 ordf. i Sv. uppfinnarföreningen (vars stiftare han är). 1934—
47 föreståndare för Uppfinnarkontoret.
Hulterstad, kommun på s. Öland. Kalm. 1.
(past.adr. Skärlöv); Mörbylånga landsf.distr.,
Ölands doms. 617 inv. (1947).
H u l t g r e n , G u n n a r , f. w/ 2 1902, teolog,
docent i Uppsala 1940, domprost i Härnösand
1940—47, biskop i Visby sed. 1947.
H u l t h , M a r k u s (1865—1928), överbibliotekarie vid Uppsala universitets
bibi. 1918—28.
H u l t i n , S v e n , f. 12 / 12 1889, ingenjör, professor vid Chalmers tekn. högskola sed. 1920, dess
rektor 1934—43. Tekn. hed.dr i Sthlni 1944.
H u l t k r a n t z , C l a e s A d o l f (1823—77),
teolog, 1864 prof. i Uppsala. Bl. arb. D:r
Martin Luthers Lilla katekes o. den antagna förklaringen, med korta anmärkningar o. tillägg
(1866), som uppnått nära 100 upplagor.
H u l t m a n , J o h a n (f. trol. 1666, d. efter
1734), Karl XII:s taffeltäckare, från 1707
med på alla hans fälttåg. Memoarer.
H u l t m a n , A x e l (1858—1932), ingenjör,
telefondir. i Sthlm 1902—25. Uppfann väsentliga delar av det automatiska telefonsystemet.
H u l t m a n , G u s t a f , f. 26 / 2 1875, uppfinnare,
överingenjör vid Sthlms gasverk 1925—40.
Uppfunnit metoder för framställn. av kromalun,
zink o. aluminium samt av olja ur alunskiffer.
Hultsfred, kyrkobokföringsdistrikt o. köping
i ö. Småland, Vena kommun, Kalm. 1.; Hultsfreds
landsf.distr., Sevede o. Tunaläns doms. 3,046
inv. (1947). Kommunal mcllanskola. Vid H.
ligger
H u l t s f r e d s s l ä t t , 1797—1918
övningsplats för Kalmar rcg:tc.
H u l t s j ö , kommun i n. Småland, Jönk. 1.;
Sävsjö landsf.distr., Njudungs doms. i,oié
inv. (1947).
H u m a ' n (av lat.), mänsklig; tillmötesgående.
H u m a n i o ' r a (av lat. huma'nus, mänsklig),
dets. som humanistiska vetenskaper.
H u m a n i s m ' (av lat. huma'nus, mänsklig), en
under slut. av medeltiden i Italien uppkommen
kulturrörelse, som genom anknytning till de
antika traditionerna åstadkom en nyorientering inom vetenskap o. litteratur. I vidsträckt
betydelse sammanfaller h. med renässans o.
har under nyare tid övergått till a t t beteckna en
livsåskådning, som framför allt strävar efter
harmoni o. helgjutenhet. Jfr Nyhumanism.
H u m a n i s t ' , egentl. humanistiskt bildad
person; kulturpersonlighet.
H u m a n i s t i s k a fonden, en av Vitterhetsakademien förvaltad, av statslotterimcdel bildad
fond, vars avkastning (sed. 1947 tills, med särskilt statsanslag) 2 ggr årligen av akademien
utdelas för främjande av svensk humanistisk
forskning. Stiftades 1927.
H u m a n i s t i s k a sektionen, den avdelning av
filosofiska fakulteten vid sv. universitet, som
omfattar humanistiska vetenskaper.
H u m a n i s t i s k a vetenskaper, gemensam beteckning för språkvetenskaperna, filosofi, psykologi, pedagogik o. sociologi, de historiska vetenskaperna samt grenar av statistiken o. geografien,
stundom äv. teologi o. juridik, i motsats mot
matematisk-naturvetenskapliga vetenskaper.
Humanistiska
vetenskapssamfundet
i
Lund, K u n g 1., lärt samfund, stiftat 1918 i
samb. med Lunds universitets 250-årsjubileum.
Stadgar av '/ g 1921. Utger: Skrifter (1920 ff.) o.
Årsberättelse (1918 ff.).
H u m a n i s t i s k a vetenskapssamfundet i Uppsala, K u n g 1., lärt samfund, stiftat 1889. Stadgar av */» 1929 med sen. ändr. Utger sed. 1890
Skrifter o. sed. 1943 Årsbok.
l ' H u m a n i t é [lymanite'], daglig, kommunistisk tidning i Paris, gr. 1904. Uppl. 365,000 ex.
Humanitär
— 721 —
H u m a n i t ä r (av fr.), människovänlig.
H u m a n n [ho'-], K a r l (1839—96), tysk
ingenjör o. arkeolog, främst känd genom utgrävningen av Pergamon 1878—86.
H u m b e r [hamm'b°], mynningsvik i ö. England, mellan grevsk. York- o. Lincolnshire, bildad av fl. Trent o. Ouse. 60 km.
H u m b l e , G u s t a f A d o l f (1674—1741),
teolog, hovpredikant 1709, biskop i Växjö 1730,
en av sin tids yppersta predikanter.
1 . von Humboldt [homm'-], W i l h e l m
(1767—1835), frih., tysk statsman o. författare, 1809 ledare av Preussens undervisningsväsen, 1817—19 led. av statsrådet, grundade
Berlins univ. H. deltog i Wienkongressen o.
motarbetade sedermera Metternichs tyska politik. II., som tillhörde Gocthes o. Schillers närmaste vänkrets, utgav dikter, estetiska studier
samt betydelsefulla språkvetenskapl. arb.
2. von Humboldt, A l e x a n d e r (1769—1859), broder till W. v. H., frih., tysk
diplomat, naturforskare o.
forskningsresande (n. Sydamerika, Mexico o. Cuba
1799—1804, samt Ural o.
n. Asien 1829). H. lade
grunden till växtgeografien
samt vidgade kännedomen
om jordmagnetismen, meteorologien,
klimatologien
o. geologien. (Se bild.)
H u m ' b u g , eng., bedrägeri, skoj.
H u m e [jo'ni], D a v i d (1711—76), Engands kanske skarpsinnigaste filosof, historiker.
Mest berömd är H:s kritik av orsaksbegreppet: något objektivt, av
vår uppfattning oberoende
sammanhang mellan orsak
0. verkan finns ej, utan vår
uppfattning av orsak o.
verkan grundar sig på en
tankevana a t t alltid se en
företeelse följa på en annan.
H. förnekar vidare tillvaron
av tinget o. jaget samt söker
förklara religionens uppkomst historiskt. (Se bild.)
Humi'd (av lat.), fuktig.
— H a m i d i t e't, fuktighet.
Humilia'ter (av lat. humilia'ti, förödmjukande), en på 1000-t. i Italien stiftad asketisk
lekmannaorden; en kvinnlig gren fortlever ännu.
Humi'ner, de neutrala, i alkalier olösliga
ämnen, som ingå i humus.
Humi'nsyror, de surt reagerande ämnen, som
ingå i humus.
H u m l a , kommun i ö. Västergötland, Älvsb.
1. (past.adr. Blidsberg); Redvägs landsf.distr.,
Kinds o. Redvägs doms. 200 inv. (1.947).
Humle,
Hu'mulus
lu'pulus
(fam. Moraceae), en skildkönad,
slingrande, sträv, flerårig ört
med handflikade blad. Hanblomställningar glesa, honblommor i
kotteliknande samlingar, som användas vid ölframställning; nötterna o. skärmbladen besatta med
glandier, innehållande en aromatisk, flyktig olja samt ett giftämne (lupulon), i öl dock förändrat o. oskadligt men medförande en besk smak. Vildväxande i Europa,
äv. flerstädes i s. Sverige. Allmänt odlad,
förr äv. hos oss (humlegårdar).
Hundgrottan
gård. I H. ligger Kungl. bibi., statyer av Ljnné,
K. W. Scheele o. Fredrika Bremer, byster av
A. Fryxell, P. Wieselgren m. fl.
H u m l o r , Bom'bus, släkte gaddsteklar, lätt
igenkännliga på sin yviga, brokiga hårbeklädnad i gult, rött o. svart. Honorna bygga bon i
jorden, där de övervintra. Hanarna uppträda
först på eftersommaren. Många arter.
H u m m e l [homm'-], J o h a n n N e p o t n u k
(1778—1837), österrik, tonsättare o. pianist,
elev av Mozart. Skrev ett stort antal pianostycken samt en pianoskola.
H u m m e r , Ho'marus vulga'ris, till i/ 2 m långt
kräftdjur,
förekommer på stenig botten,
från Medelhavet upp
till Norges kust, där
den, liksom vid vår
västkust, är föremål
för inbringande fiske.
Fångas i mjärdar (tinor), betade med fisk.
H u ' m o r (av lat.
hWmor, vätska), sinne
för det komiska.
H u m o r a ' l p a t o l o g i ' (av lat. hu'mor, vätska, o.
patologi), en i den äldre medicinen mycket
spridd lära om sjukdomarna, enl. vilken deras
orsak ansågs ligga i ett missförhållande mellan
kroppsvätskorna. Jfr Cellularpatologi.
H u m o r e s k ' , humoristisk berättelse el. tonsättning.
Humperdinck
[homm'-],
Engelbert
(1854—1921), tysk tonsättare, mest känd genom
operan Hans och Greta (1893).
H u ' m u s , lat., »jord», beteckning för mörkfärgade, i sönderdelning stadda organiska ämnen (växt- och djurrester), som ingå i den jordmån, ur vilken växterna ta sin näring. På torr
mark 2 typer: mull o. råhumus. Humus, bildad
på fuktig mark el. i vatten, kallas torv.
H u m ö ' r (av lat. hu'mor, vätska), lynne.
Hunafjorden, isl. Hunajlåi, den största fjorden på Islands n. kust.
H u n a n (kin., »s. om sjön», näml. Tung-ting),
provins i rncll. Kina. 215,457 kvkm, 28.2 mill.
inv. (1947). Stora kol- o. malmgruvor. Bomullso. pappersindustri. Huvudstad: Chang-sha.
H u n d , Ca'nis jamilia'ris, det husdjur, vilket
människan först skaffat sig, varom gamla assyriska o. egypt. fornlämningar samt fynden av
rester efter »torvspetsen» i äldre stenålderslager
bära vittne. Tamhunden, som num. allmänt
anses ha framgått ur ett flertal vilda hundformer, förekommer i ett flertal raser.
H u n d . Ilergsv. På räls gående fyrhjulig vagn,
avsedd till uppfordring av malm. jfr Huntbana.
H u n d a r e (av fsv. hund, mängd av personer),
äldre namn på härad i Mälarlandskapen, Dalarna o. på Gotland. Kvarlever i det geogr.
namnskicket ännu i Svealand, t. ex. i Närdinghundra o. Fjärdhundraland.
H u n d d j u r , Ca'nidae, familj bland rovdjuren.
Utpräglade tågångare med höga, smala ben,
förlängd nos o. (hos de vilda formerna) upprättstående, rörliga öron. Bettet är kraftigt utvecklat, klorna ej indragbara. Leva o. jaga
oftast i flock. Vilda förekomma de över hela
jorden med undantag av Nya Zeeland, Madagaskar o. ett antal smärre öar. Jfr Hundsläktet.
H u n d e n . Astr. 1 . S t o r a o . L i l l a h u n d e n ,
två stjärnbilder ö. om Orion. Sirius, himlens
ljusaste stjärna, tillhör den förra. — 2. J a k t h u n d a r n a , stjärnbild nära Karlavagnen,
H u n d g a l e n s k a p , dets. som vattuskräck.
Humleblomster, art av örtsläktet Geum.
H u n d g r o t t a n (it. G r o t t a d e l c a n e ) ,
HumlebEBk, fiskläge o. badort på n.ö. Själland, grotta i närh. av Neapel, i vilken kolsyra utvid Öresund. 483 inv. (1930).
vecklas o. samlar sig på botten, vilket förr
Humlegården, en staten tillhörig park på brukade påvisas genom a t t man lät hundar
Östermalm i Sthlm, anlades 1619 som humle- kvävas där, varav namnet.
Hundhaj
— 722 —
H u n d h a j , MusWlus ca'nis, en
Atlanten o.
Medelhavet förekommande omkr. i m lång haj,
tillhörande gråhajarnas familj. Dess tänder
äro trubbiga, lämpliga för sönderkrossande av
födan (krabbor, musslor m. ta.).
H u n d k ä x , art av örtsläktet Anthriscus.
Hundmånad,
hunddagar
el.
rötm å n a d , den tid
då solen vistas i Lejonets
bild, nu omkr. a3 / 7 — S3 / 8 , så kallad, emedan
solen då står nära »Hundstjärnan» (Sirius).
H u n d r a d a g a r n a kallas i Frankrikes historia
tiden från Napoleon I:s andra uppstigande på
tronen 20 mars 1815 till Ludvig XVIII:s återtagande av regeringen 28 juni s. å.
H u n d r a å r s k r i g e t , benämning på det krig
mellan England o. Frankrike, som med korta
avbrott varade från 1337—U53 o. först genom Jeanne d'Arcs uppträdande 1429—31 ledde
till en för fransmännen gynnsam vändning.
Av Englands franska besittningar återstod vid
krigets slut endast Calais.
H u n d r e d w e i g h t [hand'r 0 d°e<t], eng., dets.
som centweight.
H u n d r o v a , art av örtsläktet Bryonia.
Hundseid, J e n s, f. 1883, norsk politiker o.
lantbruksexpert. 1925 stortingsledamot
(bondepartiet; dess ledare 1929)- i93 2 —33 statsminister. Anslöt sig 1940 till Quisliug. Dömdes 1946
till 10 års fängelse.
H u n d s f o t t el. h u n d s v o t t (ty., av Föll,
livmoder). 1. Föraktlig människa. ( H u n d s f o 11 e'r a, okväda, behandla föraktligt.) —
2. Litet säte bakpå en släde. — 3- Sjöv. Liten
stropp på block el. öga på ändan av ett rep.
Hundshögen, det högsta av Oviksfjällen,
s. Jämtland. 1,372 m. Vid foten Arådalens
turiststation.
H u n d s k a t t , skatt för hundar, obligatorisk
enl. lag av " / 5 1923 med sen. ändr., tillkommer
vederb. kommun; är lägst 10, högst 50 kr. per år.
H u n d s l ä k t e t , Ca'nis, tillhörande hunddjuren,
har i överkäken två o. i underkäken vanl. tre
äkta kindtänder. Fem tår på frambenen. Indelas
i vargartade o. rävartade. Till den förra
gruppen räknas hundar, vargar o. schakaler,
till den senare de rävliknande arterna.
H u n d s t j ä r n a n , dets. som Sirius.
H u n d t u n g a el. m u n k f r a t, art av örtsläktet Cynoglossutn.
H u n d v a k t , vakttiden ombord på fartyg mellan kl. 24 o. 4.
H u n d ä x i n g , art av grässläktet Dactylis,
H u n g a r i a , lat., Ungern.
H u n g e r t y f u s , dets. som fläcktyfus. Kallas
så, därför a t t den ofta drabbar hungrande
människor.
H u n n e b e r g , berg i n.v. Västergötland. Jfr
Halle- och Hunneberg.
H u n n e b o s t r a n d , församling i Tossene kommun, Göteb. 1. 2,260 inv. (1947), varav i H u nn e b o s t r a n d s m u n i c i p a 1 s a m h äl 1 e
o. f i s k l ä g e 1,578 o. i Ulebergshamns municipalsamhälle 310. Stenhuggerier.
H u n n e r , asiatiskt nomadfolk av mongolisk
stam, som från Centralasiens stäpper utbredde
sig västerut o. vid 300-t:s slut besegrade alaner,
östgoter m. fl. folk men hejdades av romarna
under Aetius vid Katalauniska fälten 451.
Efter hunnerkonungen Attilas död 453 upplöstes deras välde o. de överlevande uppgingo i
andra mongolfolk.
H u n n e s t a d , kommun i mell. Halland, Hall.
1.; Himle landsf.distr., Hallands mell. doms. 503
inv. (1947).
Hunsriick [hons'-], naturskön, skogbeklädd
bergskedja i v. Tyskland, s. om nedre Mosel.
H u n t [hänt], L e i g h (1784—1859), eng.
skriftställare, vän till Shelley. Keats o. Byron.
Utg. 1828 en intressant essäsamling över Bj-ron
o. några av hans samtida.
Hus
H u n t [hänt], W i l l i a m H o l m a n (1827
—1910), eng. målare tillhörande prerafaeliterna.
Hans konst är utpräglat religiös.
H u n t b a n a , ett lutande spår, på vilket en tom
vagn dragés upp av en motvikt, som i sin tur
åter lyftes, då den lastade vagnen går ned. Lastens vikt utnyttjas således indirekt för återföring av den tomma vagnen.
H u n t e r [hann't°] (eng., jägare), benämning
på de full- el. halvblodshästar, vilka begagnas
vid de eng. jaktritterna. De skola alltid vara
goda hoppare.
H u n t e r [hann't»], J o h n (1728—93), skotsk cng. biolog o. kirurg, utg. värdefulla avh. om
inflammation, skottsår, aneurvsm o. tandfyllning. Tills. m. brodern W i l l i a m H. (1718—83)
gjorde II. viktiga upptäckter inom obstetriken.
H u n t i n g [hann'ting] (eng., »jagande»), jakt
till häst till skillnad från s h o o t i n g [sjo'ting], jakt till fots.
H u n t i n g d o n s h i r e [hann'tingd°nsj°], grevskap i ö. mell. England. 947 kvkm, 56,000 inv.
Huvudstad: Huntingdon (4,000 inv.).
H u n t i n g t o n [hann'tingt°n], stad i West
Virginia, ö. För. Stat., vid Ohio. 79,000 inv.
(1940). Tillv. av maskiner, glas, porslin, möbler.
H u n t z i g e r [ö n *tsigä'r], C h a r l e s (1880—
1941), f. i Elsass, fransk general, 1924 befälh. för
ockupationsarmen i Kina. 1934 överbefälh. i
Syrien. Ledde 1938—39 de fransk-turk. förhandl.
i Ankara. Medl. av högsta krigsrådet 1939. Undertecknade franska 22vapenstilleståndet med
Tyskland i Compiégne / 6 1940 o. med Italien i
Rom w/8 s. å. Sept. s. å. försvarsminister i Vichyregeringen.
Hunyadi [honn'jadi], J a n o s (omkr. 1387—
1456), ung. nationalhjälte. 1 4 4 6 - 5 3 Ungern-,
riksföreståndare, slog turkarna vid Hermannstadt o. Järnporten men besegrades i grund i
tredagarsslaget vid Trastfältet 1448. Med Capistranus' korsfararhär lyckades H. 1456 befria
Belgrad. Fader till Mattias Corvinus.
Hupei el. H u p e h (kin., »n. om sjön»,
näml. Tung-ting), provins i mell. Kina. 183,725
kvkm, 24.6 mill. inv. (1947). Mycket bördigt.
Vete, ris, te, bomull. Huvudstad: Wu-chang.
H u ' r a , växtsläkte (fam. Euphorbiaceae). H.
cre'pitans (tropiska Amerika), ett vackert, i
tropikerna ofta använt parkträd med mycket
giftig mjölksaft. Frukten, en stor plattad, flerfröig kapsel, öppnas vid mognaden med en
smäll, varvid de stora fröna utslungas (ända
till 14 m).
H u ' r i el. h o u'r i, enl. islam skön, jungfrulig kvinna i det himmelska paradiset.
H u r o n [jo'r°n], den mell. o. näst största av
Canadiska sjöarna i Nordamerika. 61,600 kvkm.
H u r o ' n e r , amerik. indianstam, förr bosatt
nära sjön Huron, nurn. undanträngd till prov.
Quebcc, Canada, o. staten Oklahoma, För.
Stat.
H u r r i e a n e [harr'ike'n] (eng., orkan), engelska stridsplan, konstruerade av Sydney Camm.
H u r r y - s k u r r y [harr'i-skarr'i], eng., Ȋngslig
brådska», skämtsam tävlan till häst, t. ex. hinderritt på osadlade hästar.
H u r s t [ho'st], F a n n i e , f. 1889, amerik.
författarinna, känd genom sin novellsamling
Just around the corner (1914) o. romanerna
Lummox (1923; Den trygea famnen, 1937) samt
Back street (1930; Kärlekens bakgata, 1933).
H u r t s (möjl. av eng. hutch, kista), skåpliknande underbyggnad på ett skrivbord.
H u r u m , A l f , f. 1882, norsk tonsättare,
påverkad av fransk-engelsk impressionism.
Pianostycken, romanser, orkesterverk m. m.
H u r v a . kommun i mell. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr. Snogeröd); Eslövs landsf.distr., Frosta
o. Eslövs doms. 641 inv. (1947).
H u s [hoss],
Jan
(omkr. 1369—J415),
Husaby
— 723 —
tjeck, predikant o. troshjälte i Prag, anslöt sig i
huvudsak
till
Wycliffes
tankar,
började predika
evangelium på modersmålet o. uppträdde mot avlatshandeln, påvens överhöghet o. okränkbarhet
m. m. H. blev härför bannlyst o. instämd till kyrkomötet i Konstanz (i4i4) 1
där han trots lejd brändes.
Hans död gav anledning
till våldsam upphetsning o. långvariga strider
i Böhmen. Jfr Husiter.
H u s a b y el. h u s b y , medeltida benämning
på kungsgård, tillhörande Uppsala öd.
H u s a b y , kommun i n.v. Västergötland,
Skarab. 1.; Kinnefjärdings landsf.distr., Kinnefjärdings, Kinne o. Kållands doms. 824 inv.
(1947). — Absidkyrka av finhuggen sandsten från
n o o - t . med västtorn från 1000-t., till vilket ursprungligen hörde en stavkyrka. Kalkmålningar
Iran 1400-t. Romanska möbler. Barockinredning i träskulptur. På kyrkogården gravvårdar från
äldre
medeltiden,
bl. a. den s. k. »Olov
Skötkonungs grav».
Vid H. källa el. Sigfridskällan skall Olof
Skötkonung 1008 ha
döpts. I närh. ruin
av den medeltida
biskopsborgen.
H u s a g a , kroppslig bestraffning, som husbonde förr ägde rätt i vissa fall tilldela tjänstehjon. Bestämmelsen härom i legostadgan hade
länge varit ur bruk, då den upphävdes 1920.
H u s a ' r (av ung.), ryttare, lätt kavallerist.
Som livplagg bär husaren den fråu Ungern härstammande dolman. I Sverige finnes ett husarregemente (Kungl. Livregementets husarer,
Skövde).
H u s b e h o v s b r ä n n i n g , en tidigare förefintlig
r ä t t att för husbehov bränna brännvin. Avskaffades helt 1860.
Husbehovsskog, skogsmark, som vid avvittring i Lappland tilldelades hemman för dess
husbehov. Jfr Avvittra.
Husbloss, lim, berett av simblåsan av stör,
särsk. h u s b l o s s t ö r e n {Aciperi'ser hu'so),
den största av alla störarter, intill 8 m. Volga.
Husbook, Hylotru'pes ba'julus, en mörkbrun,
10—15 mm lång skalbagge, vars larver gnaga
gångar i bjälkar, takstolar o. a. virke. Svårt
skadedjur. Mycket vanlig i s. o. mell. Sverige.
Husby, kommun i s. Dalarna, Kopparb. 1.
(past.adr. Dala-Husby); Säters landsf.distr.,
Hedemora doms, 6,049 inv. (1947), därav i
Stjärnsunds kvrkobokföringsdistr. 1,058, H u s b y k y r k o b o k f ö r i n g s d i s t r. 1,891 o. i
Långshyttans kyrkobokföringsdistr. 3,100.
Husby-Lyhundra, kommun i ö. Uppland,
Sthlms 1. (past.adr. Syninge); Frötuna landsf.distr., Mell. Roslags doms. 641 inv. (1947).
H u s b y - L å n g h u n d r a , kommun i mell. Uppland, Sthlms 1. (past.adr. Tingslunda); Knivsta
landsf.distr., Sthlms 1:8 v. doms. 916 inv. (1947).
Husby-Oppunda, kommun i s. Södermanland, Södermani. 1. (past.adr. Bettna); Valla
landsf.distr., Oppunda o. Villåttinge doms.
691 inv. (1947).
H u s b y - R e k a r n e , kommun i n. Södermanland, Södermani. 1. (past.adr. Hållsta); Västerrekarne landsf.distr., Livgedingetq doms. 2,473
inv. (1947).
Husby-Sjutolft, kommun
s.v. Uppland,
Husmus
Upps. 1. (past.adr. Grillby); Håbo landsf.distr.,
Upps. l:s s. doms. 587 inv. (1947). — Kyrka från
l300-t:s senare hälft med valvmålningar av
Albertus Pictor.
H u s b y - Ä r l i n g h u n d r a , kommun i s. Uppland, Sthlms 1. (past.adr. Odensala); Knivsta
landsf.distr., Sthlms 1:9 v. doms. 1,341 inv.
(1947). — Kyrka från rioo-t. i släkt med S:t
Per o. S:t Olof i Sigtuna.
Husdjur, djur, vilka människan tagit i sin
tjänst för nyttiga ändamål.
Husesyn, dets. som av- och tillträdcssyn.
H u s f i n k , dets. som gråsparv.
Husfluga, Mus'ca domes'tica,
tillhör de
egentliga flugornas familj. Äggen läggas vanl.
i gödsel o. kläckas efter 8—24 tim. Larverna
äro omkr. 12 mm, glänsande vita, cylindriska.
De förpuppas efter 1—2 veckor. Efter omkr.
ytterligare en vecka kläckas pupporna o. de
fullbildade flugorna komma fram.
H u s förhör, förhör i kristna huvudstycken,
som prästerskapet förr anställde i församlingsbornas enskilda hem. Påbjödos i 1726 års konventikelplakat men äro äldre till sin upprinnelse.
Förekomma ännu i vissa delar av landet.
H u s g e r å d s k a m m a r e n , ämbetsverk för vård
av staten tillhöriga, på de kungl. slotten förvarade samlingar o. konstverk. Chef är en överintendent.
H u s g u d a r , ett slags skyddsgudomligheter,
dyrkade i hemmet; deras bilder utskuros av
våra nord. förfäder i högsätespelarna. Mest
bekanta äro de rom. larerna o. penaterna.
H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p , länsföreningar för
främjande av lanthushållningen med binäringar,
äv. fiske o. hemslöjd. 1948 funnos 26 i vårt
land, 2 i Kalm. o. Älvsb. 1. samt 1 i vartdera
av de övriga. Repr. från hushållningssällskapen
samlas årl. till s. k. lantbruksriksdagar.
Allin.
grunder för h. i kungl. kung. 10 / 7 1947.
H u s i [husj], stad i ö. Rumänien, riksdelen
Moldau, vid Prut. 17,000 inv. Den s. k. Prutfreden mellan Ryssland o. Turkiet juli 1711
slöts i H. Förödande jordskalv nov. 1940.
H u ' s i e , församling i Malmö stad. 3,853 inv.
(1947).
H u s i ' t e r , anhängare av den tjeck, troshjalten Jan Hus; utgjorde ett nationellt-religiöst parti, som med bondehärar 1419 började
ett öppet krig ( H u s i t k r i g e n ) mot allt
katolskt o. slutgiltigt besegrades först 1436.
Inom partiet gjorde sig två riktningar gällande,
de mera moderata s. k. k a l i x t i n e r n a (av
lat. ca'lix, kalk), vilkas huvudönskemål var
kalkens utdelande äv. åt lekmännen, o. de
ytterligtgående t a b o r i t e r n a (efter berget
Tabor). Jfr Böhmiska bröder.
H u s k a r l , krigare av lägsta klassen i en
hird. Utförde arbetet på konungens gård.
H u s k v a r n a , stad i n. Småland,
Jönk. 1., 7 km ö. om Jönköping,
vid Huskvarnaån, som ovanför H.
bildar fyra delvis utbyggda vattenfall. H. landsf.distr., Tveta, Vista
o. Mo doms. 10,986 inv. (1947).
Samrealskola. Vapen-, cykel- o.
svmaskinsfabriker, gjuterier m. m.
tillhöriga Husqvarna Vapenfabriks AB. (se d.
o.). Stadsrättigheter 1911. Stadsvapen, se bild.
Namnet skrives Hwsquemen r528. Förra leden
är hus, 'fästning', syftande på Rumlaborgs hus, senare leden urspr. bestämd form av kvarn.
H u s m a s k , nattsländornas larv.
Den bygger sig av pinnar, sandkorn m. m. ett rör, i vilket den
lever o. som den för med sig vart
den går. (Se bild.)
H u s m u s , Mus mus'culus, en liten
gnagare. Förekommer i så gott
Husqvarna Vapenfabriks AB.
— 724 —
som hela Europa o. har geuom människan
införts på en mängd ställen över hela jorden.
Vita o. aunorledes färgade möss äro raser av
husmusen.
H u s q v a r n a Vapenfabriks A B . , Huskvarna.
Vapenfabrik, grundad 1689. Nuv. bolag 1867.
Gevärsfaktori, symaskins-, cykel- o. motorcykelfabrik i Huskvarna samt gjuteri o. mek. verkstad i Huskvarna, Norrahammar (spec. värmepannor o. radiatorer) o. Åminne. Aktiekap. 15
mill. kr. (1948). Verkst. dir. T. Öberg (sed. 1946).
H u s r a n n s a k a n cl. h u s u n d e r s ö k n i n g ,
undersökning av enskild persons hus för utredning av brott m, m. Best. i 28 kap. rättegångsbalken o. författningar om olovlig varuinförsel,
olovlig befattning med spritdrycker m. fl.
H u s r ö t a , försämring av fastighet under tid,
som den varit upplåten a t t nyttjas av annan.
Storleken av husrötan bestämmes vid syn.
1. H u s s , M a g n u s (i755—97), köpman i
Sundsvall, kallad »Vild-Hussen», ledde 1796 den
katastrofartade sänkningen av Ragundasjön i
Indalsälven, då sjön, innehållande c:a 1,000
mill. kbm vatten, torrlades på & tim. o. stor
förödelse åstadkoms. Jfr Döda fallet.
2. H u s s , M a g n u s (1807—90), brorson till
den föregående, läkare, prof. vid Karol. inst.,
1840—60 överläkare vid Serafimerlasarettet,
där han införde de. kliniskt fysikaliska undersökningsmetoderna. Adlad 1859. Ordf. i Sundhetskollegium o. generaldirektör för hospital o.
lasarett 1860—76. Riksdagsman: nykter hets vän.
3. Huss, G u n n a r (1871—1939), generaldir. o. chef för Socialstyrelsen 1921—37.
Ordf. i Statens arbetslöshetskommission 1932
—39. Äv. hist. författare.
H u s s a r e k [hoss'-], M a x (1865—1935), frih.,
österrik, politiker, rättslärd. Som monarkiens
näst siste konseljpresident juli—okt. 1918 sökte
H. förgäves för katastrofens avvärjande omdana statsorganisationen i federalistisk riktning.
Hussein, I b n A 1 i (1856—1931), konung av
Hedjas 1916—24. Med eng. stöd proklamerade
H. under Första världskr. (1916) sitt oberoende
av det turk. väldet. II. gjorde anspråk på väldet
över hela Arabien men kom därvid i konflikt
med Ibn Saud o. fördrevs 1924. Fader till
Feisal I av Irak o. Abdullah av Transjordanien.
H u s s e r l [hoss'-], E d m u n d (1859—1938),
tysk filosof, prof. i Freiburg; grundare av den
s. k. rena logiken. Huvudarb.: Logische Untersuchungen (2 bd, 1913—21).
Husspindel, TegenaWia domes'tica, gråbrun
spindel, vanlig inomhus, där den spinner ut sitt
nät i något hörn o. i ett spunnet rör lurar på
sitt rov.
H u s s v a l a , Hirun'do ur'bica, skiljer sig från övriga
svalor bl. a. genom sina fjäderklädda tarser o. tår. Ovan
blåsvart med vit övergump
o. undersida. Stjärt o. vingar
svarta. Förekommer över hela Europa o. österut till
Jenisej. Bygger bon av lera
på hus o. klippväggar.
H u s s v a m p , beteckning för flera, i byggnader
förekommande, träförstörande svampar; vanl.
åsyftas dock endast Meru'lius lac'rymans (fam.
Polyporaceae). Utvecklar vita, vaddliknande,
med klara vattendroppar besatta, slutl. grånande o. hopfallande celltrådmassor o. dessutom fastare, i torrt tillstånd hårda o. spröda
strängar, som genom jord o. murverk kunna
nå oangripna byggnader. De täml. tjocka
fruktkropparna bilda ofta vidsträckta överdrag
på golv el. i tak med gulbrun, nätgropig yta,
på väggar mer el. mindre fritt utstående.
H u s t a v l a n , ett bihang till Luthers lilla katekes, bestående av bibelspråk, vilka framhålla
Huvudjakt
plikterna för de olika stånden inom församlingen.
H u s u m , industrisamhälle i v. Ångermanland
Grundsunda kommun. 1,248 inv. (1946). Sulfat
fabrik, tillh. Mo & Domsjö AB.
H u s u m [ho'som], gammal stad i n. Tysk
land, delstaten Schleswig-Holstein. 11,000 inv.
(1933). Kreatursutförsel.
Husundersökning;, dets. som husrannsakan
H u s u r n a , förhistorisk gravurna i form av
ett hus, från bronsålderns slut o. järnålderns
början.
H u t c h i n s o n [hatsj'ins°n], sir J o n a t h a n
(1828—1913), eng. kirurg, utg. en handbok i
kirurgi i 10 bd, där han bl. a. behandlat symtomen vid ärftlig syfilis.
H u t c h i n s o n [hatsj'ins°n], R a y C o r y t o n ,
f. 1907, eng. författare, mest känd genom sin
Rysslandsroman Testament (1938; Testamente,
1939). Bl. övr. romaner: Thou hast a devil (1930)
o. The fire and the wood (1940).
Hutsu'ler, rutensk folkstam i Karpaterna,
kring övre Theiss i Karpaticn, i gränstrakterna s.ö. därom samt vidare i de norr därom
belägna delarna av Polen (H u c u 1 s z c y z n a).
Besläktade med bojkerna o. lemkerna, som bo längre västerut i
Karpaterna. Ha bevarat ålderdomliga sedvänjor o. folkdräkter (se
bild). Mycket konstfärdiga (keramik, träsnideri, intarsia, mattor,
broderier o. läderarbeten).
von H u t f e n [ho-], U 1 r i c h
(1488—1523), tysk riddare o. humanist. I ett flertal stridsskrifter
mot påven o. munkväsendet anslöt sig H. till Luther i striden
mot påvedömet. Biträdde Franz v.
Sickingen i kampen för Tysklands
enhet; avled i Schweiz.
H u t t o n [hatt'°n], J a m e s (1726
—97), skotsk geolog, blev genom sina teorier
(Theory of the earth, 1785) om bl. a. de massformiga bergarternas bildning som stelningsprodukter av glödflytande smältor
o. rörande den inre jordvärmens betydelse för uppkomsten av de kristalliniska
skiffrarna en av den moderna geologiens grundläggare. Hans anhängare kallades p l u t o n i s t e r o .
hade a t t utkämpa en långvarig o. förbittrad strid
med A. G. Werners lärjungar, n e p t u n i s t e r n a , innan H:s åsikter
i de flesta fall fördes till seger. (Se bild.)
Huvud. Anat. Beteckning för främsta delen av
kroppen, vanl. inneslutande
hjärnan. — Bot. En blomställningsform:
oskaftade
blommor, hopträngda på en
förkortad huvudaxel. Ex.:
rödklöver. (Se bild.)
Huvudbok, räkenskapsbok, i vilken uppgifterna
från memorialen, kassa- o. inventarieboken
sammanföras (vanl. en gång i månaden).
Huvudfluss, äldre folklig benämning på
snuva med komplikationer från näsans bihålor.
H u v u d f o t i n g a r . dets. som bläckfiskar.
Huvudförhandling, muntlig rättegångsförhandling, varvid parterna ha att fullständigt
utföra sin talan. Infördes
genom nya rättegångsbalkens ikraftträdande 1/1 1948. Jfr Rättegång.
H u v u d j a k t , ett urspr. religiöst bruk hos malajerna att samla huvuden av människor, som
man själv dödat.
Huvudkål
— 725 —
H u v u d k å l , Brass'ica olera'cea var. capita'ta,
en kålsort, utmärkt gen. kupiga, t ä t t åtliggande
blad, som bilda en huvudlik avslutning på stammen. Former: sockertoppskål, vitkål o. rödkål.
H u v u d m a n . 1. Person, som givit annan uppdrag a t t uträtta något å hans vägnar. — 2. Representant för insättarna i ledningen av en
sparbank. — 3. Ben manliga medl. av en adlig
att, som har säte o. stämma på riddarhuset.
H u v u d m y n t , mynt, som ar lagligt betalningsmedel till obegränsat belopp (övriga kallas skiljemynt). Huvudmynten präglas i allm.
i guld, endast i ett par fall i silver.
H u v u d r e d a r e , den av delägarna i ett rederiföretag, som utåt representerar rederiet.
H u v u d s a l l a t , Lactu'ca saWva var. capita'ta,
en ofta odlad sallatsort med t ä t t gyttrade,
huvudlikt hopslutna blad.
H u v u d s a t s , i språkv. självständig, överordnad sats. Jfr Bisats.
H u v u d s k a t t , skatt, som utgår »efter huvud»,
dvs. drabbar alla medborgare lika.
H u v u d s k ä r , ö utanför Södertörn, Södermanland, Ornö kommun. Fyr o. lotsstation.
H u v u d s p ä n n i n g , den elektriska spänningen
mellan faserna i e t t trefassystem (jfr d. o.).
H u v u d s t a , gods v. om Sthlm, Solna kommun. Nuv. huvudbyggnaden är från börj. av
i8oo-t. Invid H. har municipalsamhället Nya
Huvudsta vuxit upo.
Huvudstol, ett låns kapitalbelopp i motsats
till räntan.
H u v u d t a l el. p r o r a t a p a r t e: då betalningsansvaret vid gäldsförhållande fördelas i lika
delar efter antalet personer. Motsats: p r o d et e r m i n a t a p a r t e : d å betalningsansvaret
fördelats på3 annat sätt, t. ex. den ene gäldenäreu
svarar för / 4 av skulden o. den andre för V4Huvudtitel, avdelning av de av riksdagen
fastställda statsanslagen. Äro num. 13, näml.
t) Hov- o. slottsstaterna, 2) Justitiedepartementet, 3) Utrikesdep., 4) Försvarsdep., 5) Socialdep., 6) Kommunikationsdep., 7) Finansdep.,
8) Ecklesiastikdep., 9) Jordbruksdep., 10) Handclsdep., ir) Inrikesdep., 12) Folkhushållningsdep. o. 13) Pensionsväsenaet.
Huvudväg, stor trafikväg, där förkörsrätt gäller
i förhållande till korsväg.
Infördes i Sverige 1936 men
skall upphöra.
1. Huxley [hakk'sli],T h om a s H e n r y (1825—95).
eng. biolog, prof. i London, en av utvecklingslärans
främsta förkämpar; på fosterutvecklingens o. anatomiens områden, en av 1800t:s främsta vetenskansmän.
2. Huxley, J u 1 i a n, f. 1887, eng. ärftlighetsforskare, sonson till T. H. II., professor vid
King's College 1927—35, generalsekreterare i
UNESCO sed. 1946. Bl. skrifter Democracy
tnarches (1941) o. Evolutionary ethics (1943)3. Huxley, A l d o u s , f. 1894, eng. författare,
sonson till T. H. H. o. broder till J. H. Debuterade
s. skald men har sedan utgivit essäer o. romaner, bl. a.
Crome Yellow (rg2i; Kromgult, rg26), Antic hay (1923;
Bocksprång i det gröna,
1947), Point counter point
(1928; Kontrapunkt, 1932),
Brave new world (1932; Du
sköna nya värld, 1932), Eyeless
in Gaza (1936; Blind i Gaza,
1936), After many a summer
(1939; Efter många somrar, 1940) samt Time must
have a stop (1944; Tidens narr, 1945). Bl. H:s
Hyakintos
essäer märkas Music at nigkt (193T) o. Ends
and means (1937; Mål och medel, 1938) samt
Grey eminence (1941; Grå eminensen, 1942), om
Richelieus rådgivare, pére Joseph. Äv. skådespel.
H:s spirituella författarskap präglas av ironi,
humor o. psykologisk skarpblick samt en djup
pessimism.
Huygens [höj'chens], C h r i s t i a n (1629
—95)) boll. matematiker, fysiker o. astronom.
Förberedde genom sitt studium av centrifugalkraften,
stötrörelsen o. pendelrörelsen den newtonska dynamikens genombrott. Uppfann 1656 det moderna av
pendel reglerade uret, förbättrade tele- o. mikroskopet, upptäckte Saturnus' ringar o. största måne
samt uppställde en teori för
ljusets rörelse, H u y g e n s '
p r i n c i p , som varit a v
grundläggande betydelse för optiken.
Huysmans
[yisma n «'(s)],
Joris
Karl
(1844—1907), fransk författare. H:s tidigare
romaner äro sedeskildringar i Zolas stil (Les
sceurs Vatard, 1879, m. fl.). Efter sin omvändelse till katolicismen behandlade H. med förkärlek dekadent religiösa företeelser (romanerna En route, 1895, o. La cathédrale, 1898).
H u y s m a n s [höjs'-], C a m i l l e , f. 1871,
belg. socialistisk politiker, borgmästare i Antwerpen 1933, Internationella socialistiska byråns generalsekreterare 1901—20, ordf. i Socialistiska arbetarintemationalens exekutivråd
1940, konseljpresident aug. 1946—mars 1947.
v a n H u y s u m [fann hoj'-], J a n (1682—
1749). boll. stillebenmålare med blomster- o.
fruktstycken, minutiöst utförda i rika färger.
1. Hwasser, I s r a e l (1790—1860), läkare,
prof. i medicin i Åbo 1817—29, i Uppsala 1830—
55. Genom framhållandet av höga etiska krav
på läkarens verksamhet har H. spelat stor roll
för vårt lands läkaretik.
2 . Hwasser, E l i s e , f . J a c o b s s o n
(1831—94), g. m. D a n i e 1 H. (1817—71),
brorson till I. II., skådespelerska vid Kungl.
teatern 1850—88. Tragiska roller.
Hvideätten el. S k j a l m H v i d e s ä t t ,
Danmarks märkligaste stormannasläkt under
1100- o. 1200-t., innehade 1158—1277 Roskilde
biskopsdöme samt I,unds biskopsstol i 85 år.
Till ättens främsta medl. räknas Absalon,
Esbern Snare o. Anders Sunesön.
Hvilans folkhögskola, Åkarp, Skåne, grundad 1868, omfattar jämte folkhögskolans kurser
äv. lantmannaskola med kontrollassistentkurs
o. sed. 1931 en specialkurs, som meddelar kunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan, mejeriinstitutets högre kurs o. skogshögskolan.
H y a c i n t h u s , h y a c i n t e r , örtsläkte (fam.
Liliaceae), 30 arter i Medelhavsområdet o. Afrika.
Blommor med klocklikt, sambladigt, 6-flikat
hylle i upprätta klasar. H. orienta'lis (Orienten),
en sedan gammalt odlad, num. i ett otal former
förekommande prydnadsväxt.
Hyacintodling
bedrives i stor skala särsk. i Holland.
H y a ' d e r n a (grek. Hy'ades, »Regnstjärnorna»), stjärngrupp i Oxen. Ljusstarkast är den
röda Aldebaran, »Oxens öga». Bebådade regntidens inträde i Egypten.
H y a e n o d o n , utdött släkte av urrovdjuren
med stor betydelse för förståelsen av valarnas
o. de uddatåiga hovdjurens utvecklingshistoria.
Förekommer i äldre tertiära avlagringar i
Europa o. Amerika.
H y a ' k i n t o s , i grek. myt. en halvgud, en skön
yngling som enl. sagan älskades av Apollon,
vilken råkade döda honom vid diskuskastning.
Ur H:s blod uppväxte hyacinten.
Hyalin
— 726 —
H y a l i n (av grek. hy'alos, glas), genomskinlig,
strukturlös. — Med. En homogen substans,
som under vissa sjukliga förhållanden uppträder
i blodkärlens väggar. — Geol. Bergarter med delvis glasartade beståndsdelar (jfr Holokristallin).
Hybinette [-nett'], S a m u e l ( S a m ) (1876
— !939)> kirurg, överläkare vid Sabbatsbergs
sjukhus i Sthlm 1922. Med. hed.dr 1923. Prof:s
namn 1936. Äv. känd som sångare (tenor).
HiTbner,
Martin
(1723—95).
dansk
rättslärd, prof. i Köpenhamn, av banbrytande
betydelse för neutralitetsrätten.
Hybri'd (av grek. hy'bris, våld), dets. som
bastard. — H y b r i d a t i o'n, korsning. —
H y b r i d i s e'r a, befrukta en art med en
annan; bilda hybrid. — H y b r i d i t e't, hybridform, bastard.
Hy'bris, grek., självförhävelse, övermod.
H y b y , kommun i s.v. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr. Klågerup); Klågerups landsf.distr.,
Torna o. Bara doms. 1,633 i n v - ('947)Hycklinge, kommun 1 s. Östergötland, Östergötl. 1.; Rimforsa landsf.distr., Kinda o.
Ydre doms. 1,317 inv. (1947).
H y d a r t r o s [-å's] (av grek. hy'dor, vatten, o.
arfron, led), sjuklig ökning av ledvattnet i en
led, så att ledkapseln därav blir utspänd.
Hyde [hajd], stad i v. ruell. England, grevsk.
Cheshire. 29,000 inv. (1945). Bomulls- o. järnindustri.
Hyde [hajd], D o u g l a s , f. 1860, irl. författare, 1909—32 prof. i Dublin, har ivrat för
återupplivande av en nationellt irl. kultur. II.
blev 1938 Eires förste president. Avgick 1945.
Hyde P a r k [hajd park], park i v. London.
158 hektar.
Hyderabad el. H a i d a r a b a d [hajd°r a ba'd|. 1. H. cl. N i z a i n s r i k e , furstestat i
mell. Främre Indien, omfattande centrala delar
av höglandet Dekhan. 214,179 kvkm, i 6 . s mill.
inv. (1941). Spannmål, bomull, silke. Förklarade
sig oavhängigt 1947 i samband med a t t den
britt, överhögheten upphörde. — 2. Huvudstad
i H. 1. 739,000 inv. (1941). Betyd, bomulls- o.
pappersindustri. — 3. Stad i n.v. Indien, prov.
Bombay, nära Indus. 100,000 inv. (1941).
Sidenindustri.
Hyder A'li el. H a i d a r A1 i [haj'd°r]
(orakr. 1728—82), radja av Mysore i Indien,
utvidgade sitt rike genom krig mot engelsmännen o. mot indiska furstar.
Hy'dnum, t a g g s v a m p s l ä k t e t (fam.
Hydnaceae av Hymenomycetes). Sporerna bildas på syllika, inbördes fria, på fruktkroppens
undersida t ä t t ställda taggar. Flera arter, ex.
H. repan'dum, blek taggsvamp, välsmakande.
H y ' d r a , grek., vattenorm. Grek. myt. E t t
vidunder med många huvuden. — Astr. H. el.
S t o r a v a t t e n o r m e n , långsträckt stjärnbild s. om Lejonet.
Hydram'nion (av grek. hy'dor, vatten, o.
am'nion, fosterhinna), ökning av fostervattnet
över det normala, så a t t livmodern o. fosterhinnorna bli mera utspända än normalt. Kan
ge upphov till för tidig börd.
Hydran/gea, växtsläkte (fam. Saxifragaceae),
40 arter i Asiens o. Amerikas tempererade trakter växande buskar o. träd med hela, motsatta
blad o. toppställda, rika blomsamlingar, vilkas
kantblommor ofta äro könlösa o. ha förstorat
foder. Flera arter prydnadsväxter, ex. H.
horten'sia (hos oss i kruka) o. H. panicula'ta,
syrenhortensia (på fritt land i s. Sverige).
H y d r a r ' g y r u m (av grek. hy'dor, vatten, o.
ar'gyros, silver), lat., kvicksilver.
Hydras'tisrot, rotstocken av en amerik. ört,
Hydras'tis canaden'sis. Innehåller vissa alkaloider o. användes som blodstillande medel.
H y d r a ' t (av grek. hy'dor, vatten), kemiska
föreningar, som kunna tänkas bildade ur andra
Hydrering
ämneu genom addition av vatten (h y d r a t is e r i n g), t. ex. hydroxidcr o. syrehaltiga syror,
som bildats ur motsv. oxid; kristallvattenhaltiga
saltet m. m. I inskränkt bemärkelse förr dets.
som hydroxid. I vattenlösning äro många joner
kydratiserade, ex. vätejonen HT föreligger som
H s O+ (hydroniumjon).
Hydra'tcellulo'sa bildas av cellulosa vid behandling med alkalier. Den äger större smidighet o. glans än cellulosan. Omvandlingen till
hydratcellulosa har fått betydelse vid s. k.
m e r c e r i s e'r i n g av bomull, varigenom
denna får en förhöjd glans.
Hy dr au Ii k (av grek. hy'dor, vatten, o. avlo's,
rör). 1. Den gren av tekniken, som behandlar
hydrodynamikens praktiska tillämpningar, huvudsakl. vattnets strömning i rör o. kanaler.
— 2. I gasverken det förlag, som gasen, sedan
den framställts, först passerar o. där den avlämnar huvudparten av sin tjärhalt.
Hydrau'lisk press, press, bestående av en
mycket grov, rörformig kolv, rörlig i en tättslutande behållare, i vilken vatten inpumpas
medelst en pumpkolv med betydligt mindre
diameter. Härvid höjer sig presskolven mycket
långsamt men med en kraft, som är större än
kraften på pumpkolven i samma proportion
som den förras genomskärningsyta är större än
den senares. De oerhörda tryckkrafter, man
på detta sätt kan uppnå, utnyttjas till siriidespressar, till pressning av oljehaltiga nötter,
halm, bomull, krutmassa m. m.
Hydraulisk vädur el. s t ö t h ä v e r t, ett
slags automatisk vattenpump utan andra rörliga
delar än en spärrventil o. en tryckventil. Från
ett högre beläget magasin rinner vattnet genom
väduren, tills farten blivit så stor, att spärrventilen stänges. Tack vare den därvid uppkommande tryckstöten förmår en del vatten
tränga in i tryckledningen via tryckventilen.
Så snart tryckstöten utjämnats, återta båda
ventilerna sitt ursprungliga läge, så att proceduren upprepas. Varje gång rinner en viss
mängd vatten bort genom spärrventilen men har
då fått släppa till den energi, som åtgår för att
trycka uppresten till en stighöjd av högst 7 ggr
fallhöjden. Åtgången beror på höjdförhållandet.
H y d r a u l i s k t m u r b r u k , murbruk, som hårdnar under vatten o. därför är lämpligt till
vattenbyggnadsarbeten. Jfr Cement.
Hydraulisk växel, principiellt en vätskepump, som driver en turbin, varigenom variabel
utväxling mellan dessas axlar kan åstadkommas.
Jfr Växellåda.
H y d r a z i n el. d i a m i'd, N H , • NH 2 , en i
luften starkt rykande, lätt oxiderbar giftig
vätska med kokp. 113.5°. Bildar (liksom ammoniak) salter genom anlagring av syror. Erhålles
i form av klorid genom oxidation av ammoniak
med natriumhypoklorit i närvaro av lim.
Hydrazin o. dess salter äro starka reduktionsmedel. Tekniskt viktig är omvandlingen av
hydrazin i kvävevätesyra. — H y d r a z i n s u 1 f a't, N 2 H 4 • H 2 S0 4 , kristalliserar i glänsande tavlor el. prismor.
Hydremi' (av grek. hy'dor, vatten, o. haX'ma,
blod), ökning av blodets vattenhalt, så a t t
blodet blir tunnare än normalt. Förekommer
i vissa fall vid njursjukdomar.
Hydre'ring, anlagring av väte till ett ämne,
så att en ny förening bildas. Användes i flera
tekniskt mycket viktiga processer. Omättade
organiska föreningar hydreras med nickel, platina el. palladium i finfördelad form som katalysator (jfr Fetthärdning o. P. Sabatier). Stenkol o. brunkol hydreras enl. F. Bergius till flytande kolväten (syntetisk bensin) genom upphettning med väte till 450—5000 under högt
tryck (200 atm.). Koloxid kan med lämpliga
Hydrider
- 7''27
katalysatorer hydreras till metyl- o. andra alkoholer. Jfr Reduktion.
Hydri'der, kemiska föreningar mellan metaller o. väte, ex. litiumhydrid, I,iH.
Hydroaeropla'n (av grek. hy'dor, vatten,
o. aeroplan), äldre benämning på hydroplan.
Hydrocellulo'sa bildas av cellulosa vid behandling med syror. Cellulosan blir härvid
spröd o. brytes lätt. Denna omvandling har
fått betydelse vid s. k. k a r b o n i s e'r i n g,
vilken går ut på a t t av gammalt halvylle åter
framställa ylle. Därvid behandlas vävnaderna
med utspädda syror, varvid linet o. bomullen
bli spröda o. kunna avlägsnas, medan yllet
förblir nästan oförändrat.
Hydro'charis, örtsläkte (fam. Hydrocharitaceae). H. mor'sus ra'nae, dyblad, med rundat
njurlika flytblad, ej sällsynt i stillastående
sötvatten.
Hydrocharita'oeae, familj av enhjärtbladiga, fleråriga vattenväxter med vanl. enkönade, tretaliga blommor; hylle av foder o. krona. Hit höra bl. a. släktena Helodea, Hydrocharis o. Stratiotes.
Hydroco'tyle, örtsläkte (fam. Vmbelliferae),
78 arter, huvudsakl. på s. halvklotet. Krypande
stamma,- med sköldlika blad o. blommor i huvudlika flockar. Enda art i Europa (äv. i s.
Sverige) H. vulga'ris, spikblad; stränder o. fuktig ängsmark.
H y d r o d y n a m i ' k (av grek. hy'dor, vatten, o.
dy'namis, kraft), vetenskapen om vätskors
rörelse.
Grundades av Daniel, Bernouilli,
d'Alembert o. Euler i mitt. av 1700-t.
H y d r o fi'l (av grek. hy'dor, vatten, o. fi'los,
vän), beteckning för sådana vattenväxter, vilkas frömjölsöverföring sker med vattnets tillhjälp. Ex. släktet Zostera.
Hydrofon [-få'n] (av grek. hy'dor, vatten, o.
fone', ljud), undervattenslyssningsapparat, som
ger riktningen till en i vattnet befintlig ljudkälla (jfr Perifon). E t t av de viktigaste hjälpmedlen vid bekämpningen av ubåtar.
Hydrofor [-få'r] (av grek. hy'dor, vatten, o.
fo'ros, bärare), tryckbehållare i automatisk anläggning för vattentillförsel i villor m. m. Jämte
hydrofor o. ledningsnät ingå häri en vattenpump med elektrisk motor o. en automatisk
strömbrytare, som sluter el. bryter strömmen
till motorn, då trycket i behållaren uppnår en
undre resp. övre gräns. H. innehåller därför
alltid vatten o. tryckluft, o. i ledningsnätet
finns vatten ständigt tillgängligt med erforderligt tryck.
Hydroge'nium, lat. namn för väte.
Hydrogeologi' (av grek. hy'dor, vatten, o.
geologi), vetenskapen om berg- o. jordarternas
förhållande till vattenmassorna på jorden, t. ex.
beträffande vattnets uppsamlande o. avrinning,
jordarternas genomsläpplighet för vatten, bergarternas löslighet i vatten osv.
Hydroglissö'r (av grek. hy'dor, vatten, o.
fr. glisser, glida), dets. som vattenglidare.
H y d r o g r a f i ' (av grek. hy'dor, vatten, o.
gra'fein, skriva), det systematiska utforskandet
av insjöarnas o. flodernas is- o. vattenförhållanden i samband med nederbörds- o. avdunstningsförhållandena i atmosfären.
Hydrokinon [-nå'n] el. p a r a d l o x l b e n s o l , C s H.,(OH),, en tvåvärd fenol, som framställes genom reduktion av kinon. Färglösa
kristaller. Är ett kraftigt reduktionsmedel o.
användes bl. a. som fotografisk framkallare.
Jfr Kinhydron.
Hydroly's (av grek. hy'dor, vatten, o. ly'sis,
lösning), sönderdelning av en kemisk förening
genom inverkan av vatten, ex. spjälkning av en
ester i fri svra o. alkohol (jfr Förtvålning) el.
av högre kolhydrat till enkla sockerarter. Hydrolys (el. p r o t o l y s ) av vissa salter i vatten-
—
Hyenhund
lösning innebär, att saltets ena jonslag reagerar
med vattnet, så att lösningen får antingen alkalisk cl. sur reaktion. Ex. soda
(natriumkarbonat) innehåller basen C0 3 2 ~, som med
vatten ger IICO3- o. O H - (hydroxyljon, sål.
alkalisk lösning). Arnmoniurnklorid innehåller
syran II^N-, som med vatten ger H 3 N o. H 3 O T
(hydroniumjon, sål. sur reaktion).
H y d r o m e k a n i ' k (av grek. hy'dor, vatten, o.
mekanik), vätskors mekanik, omfattar hydrostatik o. hydrodynamik.
H y d r o m e t r i ' (av grek. hy'dor, vatten, o.
metre7'n, mäta), hydrografiska mätningsförfaranden, ss. uppmätning av sjöars ytor, flodbredder, bottenprofiler o. därtill knutna vattenmängdsberäkningar.
H y d r o n b l å t t [-å'n-], ett viktigt, mycket ljusäkta svavelfärgämne.
Hydronefro's (av grek. hy'dor, vatten, o.
nefro's, njure), genom hindrat urinavflöde uppkommen utspänning av njurbäckenet, vilken
genom tryck leder till en minskning o. slutl.
ett försvinnande av njurvävnaden. Behandlas
operativt.
Hydro'niumjon, den envärda jonen II 3 0+,
som bildas då vätejonen Hr tar upp vatten
(hydratiscras). Vätejoner i vattenlösningar förekomma alltid i denna form.
Hydropla'n (av grek. hy'dor, vatten, o. lat.
pla'nus, jämn), flygplan, som kan starta och
landa på vatten. Jfr Hydroaeroplan.
Hy'drops (av grek. hy dor, vatten), vattusot.
Hydrosfä'r (av grek. hy'dor, vatten, o.
$fai'ra, klot), oceanernas vattenyta.
Hydrosoler [-så'l-], kolloida vattcnlösningar.
H y d r o s t a t i ' k (av grek. hy'dor, vatten, o.
statik), vetenskapen om vätskors jämvikt.
H y d r o s t a ' t i s k t tryck, tryck i en vätska,
som beror på tyngden av överliggande vätskelager.
Hydrostatisk våg, våg, så anordnad, att man
lätt kan hänga upp föremål o. mäta deras viktsförlust, då de nedsänkas i vätskor. Användes
till bestämningar av specifik vikt.
Hydrosulfi't. 1. Dets. som bisulfit, dvs.
svavelsyrlighetens sura salter, ex. N a H S 0 3 . —
2. Äldre, missvisande benämning på hyposulfit,
undersvavelsyrlighetens salter, ex. Na 2 S 2 0 4 .
H y d r o t e r a p i ' (av grek. hy'dor, vatten, o.
terapi), behandling av sjukdomar med bad m. m.
Hydroxi'der (av grek. hy'dor, vatten, o. oxid),
kemiska föreningar, som innehålla hydroxyljoncr, OH—, t. ex. natriumhydroxid, N a i O H - , ofta
skrivet NaOH. Hydroxider kallades förr baser
men betraktas num. som salter, vilka innehålla
basen OII—. De utgöra hydrat av motsv. metalloxid. Jfr Bas o. Hydrat.
Hydroxy'l (av grek. hy'dor, vatten, o. hy'le,
ämne), den envärda atomgruppen OH, som utgör
en förening mellan syre o. väte. Ingår som
hydroxyljon, OH—, i hydroxider (se d. o.) o.
som oladdad atomgrupp i alkoholer o. fenolcr.
Hydroxy'lami'n, MHjOfl, stora genomskinliga hygroskopiska nålar, smältp. 33—34 0 .
Reagerar alkaliskt i vattenlösning o. bildar
(liksom ammoniak) salter genom anlagring av
syror. Framställes genom elektrolytisk reduktion av salpetersyra i svavelsur lösning.
Hydroxylamln o. dess salter äro starka reduktionsmedel o. mycket giftiga.
H y e ' n h u n d , Lyca'on pic'tus, hunddjur, som
genom sitt breda huvud, sina stora, breda öron
o. den förhållandevis korta, buskiga svansen erinrar om hyenorna. Färgen starkt växlande.
Den är dock alltid brokig i vitt, svart o. ockragult. Hyenhundarna äro kraftiga djur om c:a
1.5 m:s längd, som leva tillsammans i flockar
om 30—40 st. Förekomma på Afrikas stäpper,
s. om Sahara.
Hyenor
— 728 —
Hye'nor, Hyae'na,
släkte av stora rovdjur med om kattdjuren
påminnande
tandsystem,
ehuru
hyenorna ha 5 kindtänder i över- o. 4 i
underkäken (hos kattdjur 4 resp. 3). Leva
av as. Afrika o. s. och
v. Asien till Bengaliska viken. 3 arter:
den fläckiga hyenan,
Hyae'na crocu'ta (se
bild), den strimmiga, ti. stria'ta, o. schabrakhyenan, H. brnnne'a.
Hyéres [ijä'r], stad i s.ö. Frankrike, dep. Var.
26,000 inv. (1936). Mycket besökt vinterkurort.
Fruktodling. Rom. fornlämningar.
Hyériska ö a r n a [ijä'r-], fransk ögrupp i
Medelhavet, utanför staden Hyéres. Milt klimat. Vinterkurort.
Hyf, benämning på svamparnas celltrådar.
Hy'£asis, grek. namn på Indus' öst. biflod
Sutlej, där Alexander den stores indiska fälttåg slutade.
HygiéTa, i grek. myt. hälsans gudinna,
dotter av Asklepios.
Hygie'n (av grek. hygiét'a, sundhet), hälsovård o. hälsovårdslära.
Hygrom [-grå'm] (av grek. hygro's, våt),
ansamling av vätska i en slemsäck under huden,
bildande en oöm, mjuk, elastisk svullnad, som
med framgång kan opereras.
Förekommer
vanl. strax nedanför knäskålen.
HygromVter (av grek. hygro's, våt, o. me'tron,
mått), instrument för bestämning av luftens
fuktighet. H å r h y g r o m e t e r n innehåller
ett knippe fettfria människohår, som tar upp
fuktighet från luften o. därvid blir något längre.
Rörelsen överföres till en visare el. (i h y g r og r a f) ett stift, som ritar en kurva på en
roterande pappersklädd cylinder. Fuktigheten
kan äv. erhållas ur temperaturskillnaden mellan
en torr o. en våt termometer (jfr Psykrometer)
el. ur daggpunkten (se d. o.), dvs. den temp.
vid vilken en blank metallyta blir immig vid
långsam avkylning.
H y g r o ' p h o r u s , v a x s k i v l i n g a r (fam.
Agaricaceae).
Fruktkroppar spröda, saftiga,
skivor vaxartade. Flera arter goda matsvampar,
bl. a. den scharlakansröda H. punVceus.
Hygrosko'pisk (av grek. hygro's, våt, o.
skopei'n. se) säges en kropp vara, när den lätt
upptager luftens fuktighet. Jfr Delikvescens.
von H u h n e f e l d [-fält], G i i n t i e t (1892—
1932). tysk flygare, genomförde 1928 med Köhl
o. Fitzmaurice den första atlantflygningen från
Europa till För. Stat.
Hylinge, gods i mell. Östergötland, V. Husby
kommun, Östergötl. 1. Sed. 1782 fideikommiss
inom ätten Strömfelt. Slottet från slutet av
1700-t.
Hylle, beteckning för de blad, som ingå i en
blomma o. utgöra ett skydd för ståndare o. pistiller. Saknas hylle, är blomman naken. Hyllet är antingen enkelt el. dubbelt, dvs. består av
1 el. 2 kransar blad. Äro dessa gröna (högbladslika), är hyllet en foderlik kalk, äro de
livligt färgade, är kalken kronlik. Om endast
de inre bladen äro färgade, är hyllet uppdelat
i foder o. krona. Äv. förekomma blommor med
spiralställda hylleblad.
Hylletofta, kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Pilagården); Bodafors landsf.distr.,
Njuduugs doms. 443 inv. (1947).
HylI'os, i grek. myt. son av Herkules, drog
i härnad mot Peloponnesos men stupade.
Hyloeo'mium, bladmoss-släkte. Grova, i
lösa mattor växande arter. H, proWferum
Hypatia
(splen'dens) o. H. parie'tinum (Hyp'num schre'beri) äro båda råhumusformer o. bilda huvudmassan av våra barrskogars mosstäcke. H.
tri'quetrum är grövre, mera upprätt, tillhör
mullartad jordmån.
Hylozoism' (av grek. hy'le, stoff, o. zoo's,
levande), filos, åsikt att materien är besjälad.
Hulphers, A b r a h a m A b r a h a m s s o n
(1734—98), topograf, affärsman; beskrev förtjänstfullt sv. stader, Dalarna o. Norrland.
Hylsnyckel, rörformigt, invändigt vanligen
6-kantigt verktyg, med vilket man kan draga
fast en mutter, som placerats så djupt insänkt
i en konstruktion, a t t man ej kan nå den med
skruvnyckel.
H y l t e b r u k , industrisamhälle i v. Småland,
vid Nissan, Färgaryds o. Långaryds kommuner.
1,822 inv. (1946). Sulfitfabrik o. pappersbruk,
tillh. H y l t e B r u k s A B . (grundat 1908,
aktiekap. 5 mill. kr., 1948). Verkst. dir. S.-E.
Holgersson (ssd. 1944). Samrealskola.
Hyltén-Cavallius, G u n n a r O l o f (1818
—89), folklivsforskare, biblioteksman, diplomat, banbrytare inom svensk folklivsforskning,
främst genom verket Wärend och wirdarne
(1863—68, ny uppl. 1922). 1929 utgavs H:s
självbiografiska Ur mitt framfarna lif.
Hyltinge, kommun i mell. Södermanland,
Södermani. 1. (past.adr. Skebokvarn); Villåttinge landsf.distr., Oppunda o. Villåttinge
doms. 1,500 inv. (1947), därav i Sparreholms
municipalsamhälle 63 r.
H y m a n s [ima n es'], P a u l (1865—1941), belg.
politiker, I9r5—17 sändebud i London, med
korta avbrott (1926 o. 1934) utrikesminister
1918—35. Verksam i N. F.
Hj^men el. H y m e'n a i o s, i grek. myt.
förmälningens o. bröllopsfestens gud; äv. namn
på bröllopssång under antiken. — Anat.
Jungfruhinna, mödomshinna.
Hyme'nium, det sporbildande skiktet (sporlagret) på svamparnas fruktkroppar.
Hymenomyce'tes, en avdelning av svampgruppen Basidiomycetes med encelliga basidier
(sporbildande organ) o. till formen mycket växlande fruktkroppar. Hit höra ex. fingcrsvampar, taggsvampar, skivsvampar, rörsoppar.
H y ' m e r (fnord. Hymir), jätte, omtalad
Eddan (Hymiskviöa).
H y m e t f o s , bergskedja i s.ö. Grekland, Ättika. Berömd för sin honung o. sin marmor.
H y m n (grek. hym'nos, lovsång), lyrisk dikt
el. sång av högstämt, ofta religiöst innehåll. —
H y m n o l o g [-lå'g], hymn- el. psalmforskare.
Hyndevadsån, namn på övre delen av
Eskilstunaån.
Hyndia, jättekvinna, som omtalas i Eddan
(Hyndluljoö).
Hyosci'n el. s k o p o l a m i'n, giftig alkaloid,
som ingår i olika växter tillhörande fam.
Solana'ceae, främst Hyoscy'amus- o. Scopo'liaarter. Är kemiskt närbesläktad med atropin
o. har liknande fysiol. verkningar. Användes
som lugnande medel, t. ex. mot sjösjuka, ofta
i blandning med atropin cl. morfin.
Hyoscyami'n, alkaloid i Datu'ra-, A'tropa- o.
Hyoscy'amus-artet. Utgör en optiskt aktiv form
av atropin.
Hyoscy'amus, växtsläkte
(fam. Solanaceae), n arter i
F.uropa, n. Afrika o. Asien.
Foder bägarlikt, krona snett
trattlik (se bild), frukt en
tvårummig lockkapsel. H.
ni'ger, bolmört, en tvåårig,
klibbhårig, illaluktande ört med parflikade blad o.
grågul, violettådrig krona. Giftig. Odlade ställen.
H y p a ' t i a (omkr. 400 e.Kr.), grek. kvinna i
Alexandria, nyplatonsk filosof; föll offer för de
kristnas fanatism vid ett upplopp (415).
Hyper-
— 729 —
Hyper-, grek., i sammansättningar: alltför
mycket, alltför stor, över-,
Hyperaoidite't (av grek. hype'r, över, o. lat.
a'cidum, syra), ett symtom som är vanligt
vid magsår o. består i a t t magsaften innehåller
starkare koncentration av saltsyra än normalt.
Hyperalgesi' (av grek. hype'r, över, o. al'gos,
smärta), stegrad smärtkänsla.
Hyper'bel (av grek. hyperbole', överdrift),
plan kurva, som bl. a. kan tänkas alstrad av
en punkt (P),
vilken rör sig
så, a t t skillnaden mellan dess
avstånd
från
två fixa punkter,
hyperbelns brännp u n k t e r (B),
alltid är densamma. Kurvan består av två skilda grenar, vilka på stora avstånd från brännpunkterna mer o.
mer närma sig två räta linjer, h y p e r b e l n s
a s y m p t o't e r. Jfr Kägelsnitt.
Hyperbelnavigering, system för radionavigcring. Från två radiosändare utsändas samtidigt signaler. I en radiomottagare registreras
tidsskillnaden vid ankomsten av signalerna, vilken anger, att mottagaren befinner sig på en viss
hypcrbel med sändarna som brännpunkter. Med
tillhjälp av två andra radiosändare erhålles
därför mottagarens läge som skärningspunkten
mellan två hyperblar. Särsk. kartor med inlagda
hyperblar finnas. Jfr Decca, Gee o. I,oran.
Hyperbol [-bå'l] (grek. hyperbole'), överdrift,
överdrivet uttryck. — Adj.: h y p e r b o'l i s k.
Hyperboloi'd, yta, alstrad av en ellips, som
med bibehållet axelförhållande men växlande
storlek rör sig parallellt med sig själv, samtidigt med a t t dess storaxel med ändarna stöda
mot en hyperbel. Äro dessa ändar samtidigt
belägna på samma el. olika grenar av hyperbeln,
erhålles t v å m a n t l i g resp. e n m a n tl i g h y p e r b o l o i d . o . skulle ellipsen vara
en cirkel, erhålles en r o t a t i o n s h y p e r b o 1 o i d. Ytan har betydelse som begränsningsyta för kugghjul o. glaslinser.
Hyperboréer (av grek. hype'r, över, o. Borens, nordanvinden), »de bortom nordanvinden
boende». 1. I grek. myt. ett lyckligt sagofolk
i den yttersta Norden. — 2. Förr gemensam
beteckning för alla polarfolk, num. för polarfolken i n.ö. Asien.
Hypere'mesis (av grek. hype'r, över, o. e'mesis,
kräkning), omåttliga cl. ihållande kräkningar,
t. ex. under havandeskap (//. gravida'rum).
H y p e r e m i ' (av grek. hype'r, över, o. häi'ma,
blod), dets. som blodstockning.
^ H y p e r e s t e s i ' (av grek
hype'r, över, o.
Si'slesis, sinnesintryck), abnormt stegrad retbarhet av känselsinnet.
Hyperglykemi'^ (av grek. hype'r, över,
glyko's, söt, o. hat'ma, blod), abnorm stegring
av blodsockret, e t t symtom vid sockersjuka.
H y p e ' r i c u m , växtsläkte (fam.
Guttiferae), omkr. 300 arter örter,
buskar o. träd i varma till tempererade trakter, hos oss endast
fleråriga örter med motsatta, av
genomlysande oljekörtlar punkterade blad o. gula blommor i toppställda samlingar. H. perfora'tum,
johannisört, o. H. macula'tum,
ängsmansblod (se bild), vanliga på
torrare ängsmark.
Hyperi'on, i grek. myt. en titan,
fader till solguden Helios, mångudinnan Selene o. morgonrodnadens gudinna Eos; stundom äv.
namn på Helios.
Hypoglykemi
HyperTt, bergart, vars väsentliga beståndsdelar äro plagioklas, hypersten, augit o. olivin.
H y p e r m e s f r a , i grek. myt. den enda av
Danaos' döttrar, som skonade sin make från det
planlagda mordet. Jfr Danaos.
H y p e r m e t r o p i ' el. h y p e r o p i' (av grek.
hype'r, över, me'tron, mått, o. op'sis, syn),
långsynthet (se d. o.), översynthet.
H y p e r s e k r e t i o ' n (av grek. hype'r, över, o.
sekretion), sjukligt ökad avsöndring från en körtel.
H y p e r s t e ' n , järnrikt mineral, tillhörande
pyroxengruppen.
Hypertoni', för högt blodtryck.
H y p e r t r o f i ' (av grek. hype'r, över, o. trofé',
näring), förstoring av ett organ, vanl. på
grund av anpassning till ökat arbete.
Hyphae'ne, palmsläkte, 12 afrik. arter. Blad
solfjäderlika, stam ofta gaffelgrenad. Hit hör
doumpalmen, H. theba'ica.
Hyp'nos, i grek. myt. sömnens gud, tvillingbroder till Tanatos, döden.
Hypnos [-nå's] (av grek. hyp'nos, sömn), ett
genom psykisk inverkan (oftast suggestion)
på konstlad väg framkallat sömntillstånd, vari
medvetandet o. viljeverksamheten så gott som
upphävas o. den hypnotiserade automatiskt
följer hypnotisörens befallningar.
H y p n o t i k a [-nå'tika] (av grek. hyp'nos,
sömn), sömnmedel.
Hypnotism', framkallandet av hypnos. Fått
användning som behandlingsmetod vid en del
nervsjukdomar. — H y p n o t i s e'r a, meddela
hypnos. — H y p n o t i s ö'r, person, som meddelar hypnos.
H y p o ' , grek. preposition med grundbetydelsen under. Vanlig i sammansättningar.
Hypoohae'ris, växtsläkte (fam. Compositae),
50 arter i tempererade trakter. Alla blommor
tunglika, frukt med fjäderpensel. H. macula'ta,
slåtterfibla, med några få, stora, gulblommiga
korgar, allmän på ängsmark.
Hypocykloi'd (av grek. hypo', under, o.
kyk'los, cirkel), kurva, beskriven av en punkt
på en cirkel, som utan glidning rullar inuti en
annan, fast cirkel.
Hypodermell'a, svampsläkte (fam. Hypodermalaceae). Fruktkroppar vanl. långa o. smala,
ofta streckformade. H. sulcige'na är orsak till
tallens gråbarrsjuka.
Hypofy's (av grek. hyfio', under. o. fv'sis,
växt), u n d r e h j ä r n b i h a n g e t , e n genom en stjälk med hjärnans undre yta förbunden, bönstor (vikt c:a 0.5 g), överordnad,
inre sekretorisk körtel, bestående av en främre
o. en bakre lob samt en mellandcl. Hypofysen
är belägen i en bengrop, turksadeln, på skallbasens översida. Från framloben avsöndras
hormoner, som reglera tillväxten av skelettet,
utvecklingen av könskörtlarna, sköldkörtelns,
binjurarnas o. bisköldkörtclns aktivitet o. medverka vid regleringen av sockeromsättningen.
Överproduktion av tillväxthormon under uppväxtåren medför jätteväxt o. efter avslutad
tillväxt akromegali. Underproduktion leder till
dvärgväxt (proportionerliga o. i övrigt normala
dvärgar). Den rubbade tillväxten kan kompliceras med en hämning av könskörtlarnas utveckling, karakteriserad bl. a. av riklis; fettansats. I bakloben har påvisats en substans,
p i t r e s s i n , som verkar sammandragande
på blodkärlen o. därigenom blodtrycksstegrande,
dessutom stimulerande på tarmrörelserna o.
miuskandc på vattcnutsöndringen genom njurarna, o. en annan substans, p i t o c i n, som
stimulerar livmodermuskulaturcn.
Hypoge'isk (av grek. hypo', under, o. ge,
jord) kallas växters groning, då hjärtbladen
utvecklas under jorden, inneslutna i fröskalet.
Motsats: e p i g e'i s k.
Hypoglykemi' (av grek. hypo', under, glyko's,
Hypogyn
— 730 —
socker, o. hål'ma, blod), lägre blodsocker än
normalt. Förekommer vid höggradig svält o.
vid insulinförgiftning hos sockersjuka.
Hypogy'n (av grek. hypo', under, o. gyne',
kvinna) säges en blomma vara, när dess hylle är
fästat under fruktämnet.
H y p o k o n d r i ' (av grek. hypokondri'os, underliv), benägenhet hos vissa nerv- o. sinnessjuka
samt av. hos till synes friska människor att
iakttaga varje litet symtom från olika kroppsdelar o. att tro sig vara el. bliva sjuka (inbillningssjuka).
Hypokoty'l (av grek. hypo', under, o. koty'le,
hjärtblad), beteckning för den del av stammen,
som hos en groddplanta befinner sig nedanför
hjärtbladen.
Hypokrisi' (av grek.), förställning, hyckleri,
skenhelighet. — H y p o k r i't, hycklare.
Hyposta's (av grek. hypo'stasis, bottensats,
väsen). Filos. Egenskaper, förhållanden o. dyl.,
uppfattade som mer el. mindre personifierade
väsen. — Med. Ansamling av blodet i de lägst
belägna delarna i ett organ cl. i kroppen i dess
helhet. Symtom på försämrad blodcirkulation,
t. ex. vid långvarigt sängläge (hypostas i
lungorna), o. vid hjärtfel.
Hyposty'l, ett slags under antiken förekommande tempelsal med tak buret av kolonner o.
med basilikal belysning, dvs. mittskeppet hade
genombrutna högmurar. Den märkligaste fanns
i Karnak. Jfr Basilika.
Hyposulfi't. 1. H. el. d i t i o n i ' t , salter av
undersvavelsyrlighet (ditionsyrlighet), t. ex.
natriumhyposulfit, Na,S 2 0 4 . Framställas genom
reduktion av bisulfit me"d zinkstoft. Äro starka
reduktionsmedel o. användas vid tygfärgning.
Jfr Kypfärgämnen o. Hydrosulfit. — 2. Äldre,
missvisande benämning på tiosulfat.
H y p o t a x ' (av grek. hypo', under, o. tax'is,
ordning), satsfogning, underordning av satser.
Motsats: p a r a t a x.
Hypote'k (av grek. hypoiéke, pant), eg. pantsatt egendom, som ej överlämnats i fordringsägarens besittning. Uttrycket användes dock
oftast om sådana handlingar, t. ex. intecknat
skuldebrev, s. k. h y p o t e k s r e v e r s , som
överlämnas till borgenär som säkerhet.
H y p o t e k s b a n k , bank, som utlånar penningar
på lång tid mot säkerhet i inteckningar.
Hypoteksförening, förening av fastighetsägare med ändamål a t t upplåna penningar för
a t t tillhandahållas som hypotekslän.
H y p o t e k s f ö r s ä k r i n g , försäkring mot den
risk en långivare löper, a t t realsäkerhet (inteckning, aktier), som lämnats som hypotek, icke
skall förslå till betalning av borgenärens fordran.
H y p o t e n u ' s a (av grek. hypotel'nein, sträcka
sig under), längsta sidan i en rätvinklig triangel.
Hypote's (av grek. hypo'tesis, förutsättning),
ett till förklaring av en el. flera företeelser gjort
antagande. Adj.: h y p o t e't i s k, betingad,
villkorlig, ej säker.
Hypotise'ra (av hypotek), pantsätta, belåna.
H y p o x a n t f n , o x i p u r i'n, en purinbas i
växt- o. djurvärlden. Ingår i vissa nukleinsyror
o. är närbesläktad med adenin o. guanin.
Hypsografi' (av grek. hyp'sos, höjd, o. gra'jein, skriva), vetenskapen om jordens höjdförhållanden.
Hypsome'ter (av grek. kyp'sos, höjd, o.
n:e'tron, mått), höjdmätningsinstrument, ss.
dendrometer o. hypsotermometer.
Hypsotermome'ter, termometcrförsedd kokapparat för höjdmätning. Man observerar
vattnets kokpunkt vid foten o. på toppen av
ett berg o. multiplicerar skillnaden i grader C med
294, då bergets ungefärliga höjd i meter erhålles.
H y r a . 1. Avtal, varigenom en hyresvärd upplåter hus el. lägenhet åt hyresgäst mot betalning, som äv. kallas hyra. Rättsliga stadganden
Hyvelmaskin
huvudsakl. i lagen " / g 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom. — 2. Sjömans lön.
Hyresavgift, den procent av en sjömans
hyra, som tillfaller vederbörande sjömanshus.
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening u. p. a., förk. H. S. B., namn på sammanslutningar i flera städer med syfte att sörja
för medlemmarnas behov av goda o. billiga
bostäder samt att förvalta medlemmarnas sparmedel. De flesta H. S. B.-föreningarna äro
anslutna till H. S. B:s r i k s f ö r b u n d .
Hyresnämnd, myndighet, som enl. lag «/„
1942 om hyresreglering m. m. prövar ärenden
främst betr. reglering av hyra o. tvångsförlängning av hyresavtal. Finnes i de flesta städer o.
större samhällen.
Hyresråd, S t a t e n s , tillkom 1942 o. prövar på begäran av part hyresnämnds beslut.
Intr. 19/g 1942 med sen. ändr.
Hyr inga, kommun i n. v. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Tengene); Grästorps landsf.distr.,
Åse, Viste, Barne o. Easke doms. 534 inv. (1947).
Husch, G e r h a r d , f. 1901, tysk sångare
(baryton), framstående tolkare av romanser;
har äv. gästat Sthlm.
Hysing, smäckert tågvirke, snott av 3 garn.
Hysing, H a n s (1678—1753), målare, lifter
studier i Sthlm hos D. von Krafft utbildades
han hos M. Dahl från 1700 i Eondon, där han
blev en anlitad porträttmålare.
Hyssna, kommun i s.v. Västergötland, Älvsb.
1.; Skene landsf.distr., Marks doms. 1,392 inv.
(i947/Hysso'pus, växtsläkte (fam. Labiatae). Enda
art H. ojficina'lis, isop (Medelhavsområdet,
Centralasien), en buske (hos oss halvbuske)
med ensidiga klasar av blåa, röda el. vita,
honungsrika blommor i grentopparna. En sedan
gammalt odlad kr3'ddväxt.
Hyste'resis (grek., efterblivande). 1. E l a s t i s k h y s t e r e s i s . Den kvarblivande formförändring hos ett elastiskt material (ex. en
läderrem), som uppstår, om materialet utsattes
för dragning utöver elasticitetsgränsen. — 2.
M a g n e t i s k h y s t e r e s i s . Det förhållandet, att maguetiscringen hos järnkärnan till en
elektromagnet ej beror enbart av den elektriska strömmens tillfälliga värde utan även av
järnets föregående magnetiska tillstånd. Denna
egenskap fcos järnet att behålla en del av sin
föregående magnetism (r e m a n e'n s) har stor
betydelse vid växelströmsdrift, där en viss
energimängd härigenom förloras som värme i
järnkärnan (s. k. hysteresisförlust).
Hysteri' (av grek. hyste'ra, livmoder), jämte
neurastenien den vanligaste av de funktionella
nervsjukdomarna (neuroserna). Hysteriens symtombilder äro ofta kopior av de organiska
sjukdomarna, skillnaden består i att hysterikerns symtom kunna både framkallas o. botas
på psykisk väg (genom suggestion). De hysteriska symtomen förvärras ofta, då den sjuke
observeras, o. försvinna, om den sjuke lämnas
ensam. E t t hysteriskt anfall ter sig ofta dramatiskt. Sjukdomen är betydligt vanligare bland
kvinnor än bland män.
Hythe [hajb], badord i s.ö. England, grevsk.
Kent, nära Pas-de-Calais. 8,400 inv.
Hytta. Skeppsb. Överbyggnad akterut på
vissa fartyg; dess tak kallas h y t t d ä c k . —
Tekn. Smältugn (jämte därtill hörande byggnader) för framställning av metall ur malm.
H y t t k o n s t , den del av bergsvetenskapen,
som behandlar metoder för metallers framställning ur malmen.
Hyvelkutter, den hos trähyvelmaskiner roterande frasen, som består av en stålcylinder
med en krans av längsgående skarpa skär.
Hyvelmaskin. För metaller: Består vanl.
av ett fram- och återgående bord, på vilket
Hyvinge
— 731 —
arbetsstycket fastsättcs o. föres mot ett stål,
som långsamt matas fram. i sidled, p 1 a n h yv e 1. Kan äv. utföras så, att stålet föres fram
0. åter, medan bordet med arbetsstycket matas
i sidled, k i p p h y v e l . — För trä: Består av
ett fast bord med styrrullar, i vilket en hastigt
roterande hyvelkutter finnes lagrad.
Hyvinge, köping i Nylands 1., Finland. Flygplats.
hz, förkortning för hertz.
H å , västkustnamn på haj (vanl. pigghaj).
Håbo h ä r a d , Upps. 1., omfattar 7 kommuner:
Håbo-Tibble, Håtuna, Häggcby, Skokloster,
Övergran, Yttergran, Kalmar. 3,902 inv.
(1947). Upps. l:s s. domsaga.
H å b o k o n t r a k t , Uppsala ärkestift, Upps. 1.,
omfattar 11 församl. Kontraktsprostens adr.: Bro.
Håbol, kommun i n. Dalsland, Älvsb. 1.;
Dals-Eds landsf.distr., Tössbo o. Vedbo doms.
711 inv. (1947)Håbo-Tibble, kommun i s. Uppland, Upps.
1. (past.adr. Bro); Håbo landsf.distr., Upps. l:s
s. doms. 470 inv. (1947).
Håbrand,
Lam'na cornWhica,
en intill
4 m lång haj,
som förekommer vid vår
västkust.Kroppen är förhållandevis kort o.
hög med hög
_J_____^__
ryggfena. Sidokölar på ömse sidor om stjärtfenan. Tänder
trekantiga, skarpa. Lever av fisk, ss. sill o.
makrill. Föder levande ungar. Kj människofarlig.
H å b y , kommun i n. Bohuslän, Göteb. 1.
(past.adr. Munkedal); Munkcdals landsf.distr.,
Sunnervikeus doms. 628 inv. (1947).
Håcksvik, kommun i s.ö. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Kalvsjöholm); Svenljunga
landsf.distr., Kinds o. Red vägs doms. 642 inv.
(1947)H a g a , by i Bondkyrka kommun, nära Uppsala, med gravhögen »Kung Björns hög», trol.
från omkr. 1000 f.Kr.
H a g a , fångvårdsanstalt vid Södertälje med
sinnessjukavdelning.
H å g ä l , PrisWurus mdanos'lomus, en liten
60—90 cm lång, gråbrunspräcklig, vid botten
levande
haj.
Lägger ägg. Förekommer i Atlanten, Nordsjön
o. Medelhavet.
Hos oss sällsynt. Lever av fiskar o. kräftdjur.
H å k a n Röde, svensk konung på 1000-t.
1. H å k a n s s o n , O l o f m^satmsmmmemmmmm
(1695—1769), från Blekinge,
bondeståndets talman o.
mest framstående mcdl. under Frihetstiden, slöt sig
från 1751 till hattpartiet.
(Se bild.)
2. af H å k a n s o n , A nd e r s (1749—1813), son
till O. H., frih., 1812 president i Kommerskollegium,
utarbetade ett förslag till
ny författning, som i flera
hänseenden låg till grund för regeringsformen
1809. H. adlades i8or (frih. 1809).
H å k a n s s o n , J u l i a , f . S t e n i u s (1853—
1940), skådespelerska, 1907—29 vid Dram.
teatern. Uppskattad Ibsentolkerska.
H å k a n s s o n , E r i k G., f. 1886 (i Vadstena),
amerik. läkare o. sjömilitär; kommendör; chef
för amerik. marinens medicinska forskningsinstitut i Bethseda, specialist på tropisk medicin
o. medicinsk parasitologi.
H å k a n t o r p , kommun i n. Västergötland,
Håkäring
Skarab. 1. (past.adr. Segerby); Gudhems landsf.distr., Skövde doms. 152 inv. (1947).
H å k o n (Haken) Gullesson, dens. som Gullesson, Haken.
H å k o n , norska konungar.
1. H å k o n
A d e l s t e n s f o s t r e (omkr. 920—961), konung omkr. 934 med tillnamnet »den gode»,
son av Harald Hårfager, uppfostrad hos konung Adelsten av England o. där döpt, var en
duglig o. försiktig regent. — 2. H å k o n
j a r l S i g u r d s s o n (937—995), Norges siste
hedniske regent; hjälpte Harald Blåtand av
Danmark att erövra landet, var i början hans
vasall men gjorde sig senare självständig. —•
3 . H å k o n H ä r d e b r e d (»skulder bred»),
d. 1162, son av Sigurd Mund, konung 1161,
stupade i kamp mot Erling Skakke, 15 år
gammal. — 4 . H å k o n S v e r r e s s o n , konung 1202—04, oäkta son till konung Sverre.
Prisas som lärd o. statsklok. — 5. H å k o n
H å k o n s s o n (1204—63), oäkta son till H. 4,
konung 1217. Under H. bragtes tronstriderna
till slut genom hertig Skules nederlag o. död
(1240). H., en av Norges yppersta konungar,
lade Island o. Grönland under norska kronan,
höll en stor flotta o. gynnade den lärda odlingen. Byggde Håkonshallen i Bergen. H.
kallas d e n g a m l e till skillnad från 6)
sonen H . d e n u n g e (1234—57), som fick
kunganamn 1240. — 7. H å k o n V M a g n u s s o n , kallad H å l ä g g (»högben») (1270
—1319), son till Magnus Lagaböter, konung
1299, g. m, Eufemia, en kraftfull regent, utvidgade konungamakten, reformerade lagstiftning o. förvaltning o. hävdade utåt rikets
anseende. Morfader till konung Magnus Eriksson. — 8 . H å k o n V I M a g n u s s o n (1340
—80), yngre son till Magnus Eriksson o. Blanka
av Namur, utsågs 1343 till norsk konung o.
övertog 1355 regeringen. Såsom faderns medregent i Sverige (1362) besegrades H. 1365 av den
av stormännen inkallade Albrekt av Mecklenburg men behöll några gränslandskap. G. m.
Margareta, dotter av Valdemar Atterdag. — 9.
H å k o n VII, f. 3/ 8 1872, son av konung Fredrik VIII av Danmark o.1 8 Lovisa, prinsessa av
Sverige o. Norge; valdes / n 1905 av stortinget
till konung o. kröntes 1906 i Trondheim.
G. (1896) m. prinsessan Maud
av Storbritannien (d. 1938).
Som dansk prins hette han
Christian Fredrik C a r l .
Vid den tyska invasionen i
Norge i april 1940 nödgades
H. med sina trupper först
draga sig norrut från Oslo o.
slutl. lämna Norge (9 juni).
H., som därefter vistades i
England,
tillbakavisade
framställda krav på abdikation o. bidrog genom
norsk krigsinsats vid de allierades sida till Norges möjligheter a t t återvinna självständigheten.
— 25 sept. 1940 förklarades H. o. ministären
Nygaardsvold för avsatta av de makthavande
i Oslo. Efter Norges befrielse återvände H.
7 juni 1945 till Norge.
H å k o n s h a l l e n i Bergen uppfördes 1261 av
konung Håkon Håkonsson av sten i tre våningar.
Nordisk hallbyggnad av kontinental halltyp,
restaurerad igio—16, varvid Gerhard Munthe
utförde freskomålningarna. Förstördes
vid en
explosionskatastrof i Bergens hamn 2 o/ 4 1944.
H å k ä r i n g , Somnio'sus microce''phalus, en
intill 7.5 m lång djupvattenshaj, tillhörande
pigghajarnas familj, ehuru dess ryggfenor
sakna den för dessa -»»»«_,^.
utmärkande
taggen.
N. Ishavet o. n. Atlanten. Hos oss om vin-:
Hålabult
-
732
tern täml. allmän. Fångas för leverns skull, av
vilken trän beredes. Rovfisk. Ilägger trol. ägg.
Dess farlighet för människan omtvistad.
Hålahult, tuberkulossanatorium i n. Närke,
Kils kommun. 116 platser.
H å l a n d a , kommun i v. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Nygård); Ale landsf.distr.,
Vättle, Ale o. Kullings doms. 632 inv. (1947).
Håle, kommun i v. Västergötland. Skarab.
1. (past.adr. Grästorp); Grästorps landsf.distr.,
Åse, Viste, Barne o. Laske doms. 332 inv. (1947)Hålkamera, fotografisk kamera utan objektiv. Ljuset faller in genom ett mycket litet hål.
Bilden kan bli tämligen skarp men fordrar mycket lång exponering.
H å l k l i n k a , mätverktyg för håldiameter, bestående av en kil el. en konisk tapp med gradering efter inträngningsdjupet. Jfr Trådkliuka.
Hälkäl (ty. Hohlkehle, av hohl, urholkad,
o. Kehle, strupe), listverk, konstruerat efter
en cirkel-, ellips- el. hyperbclbåge. Förekommer
i byggnadskonst o. konsthantverk som dekor.
— Tekn. Rundad övergång på maskindetalj
mellan ytor, som bilda inncrhörn. Ex.: Rundning i vinkeln mellan ett plan o. en därifrån
utspringande tapp. II. har betydelse för hållfastheten, särsk. vid gjutning.
Hålla an. Sjöv. 1. Hålla fast. — 2. Vänta el.
upphöra med något.
Hålland, station vid järnvägen Bräeke— Storlien, mell. Jämtland. Turistort. Folkhögskola.
H å l l a sjön, under hårt väder ligga till sjöss.
Hållbotten, sjöbottnens beskaffenhet med
avseende på ankarets fasthållande.
Hållfasthet, dels sammanfattande benämning på materials egenskaper i elastiskt hänseende vid utmattningsprov o. vid belastningar,
som överskrida elasticitetsgränsen, dels mått
i kraft per ytenhet på den belastning, för vilken
brott uppstår i något av materialets tvärsnitt.
Allt efter arten av de påkänningar materialet
utsattes
för
särskiljer man
dragel.
s t r ä c k - , t r y c k - , b ö j - , s k j u v- o. a vknäckningshållfasthet.
H å l l n a s , kommun i n. Uppland. Upps. 1.
(past.adr. Enbo); Lövsta landsf.distr., Upps.
l:s n. doms. 2,538 inv. (1947)Hållö, liten ö i bohuslänska skärgården, s.
om Smögen. Viktig havsfyr, radiopejlstation.
Hä'logaland bispedömme, stift i Norge,
omfattande Nordland, Troms o. Finnmark
fylken. Stiftsstad: Tromsö.
H å l s k e p p el. k ö l r u m , fartygs inre under
understa däcket.
Hålsöm utföres så, att ur vävnaden (vanl.
linne) utdrages ett antal trådar på ena leden,
varpå de löst liggande trådarna hopsnärjas i
mönster medelst annan tråd.
Halta, kommun i s. Bohuslän, Göteh. 1.
(past.adr. Jägcr); Steuungsunds landsf.distr.,
Inlands doms. 580 inv. (1947).
Håltegel, murtegel, i vilket man lämnat
öppna kanaler, avsedda till luftisolering mot
värmeförluster.
Hålvener, de två stora blodådror, övre o.
nedre hålvenerna, som närmast återföra blodet
till hjärtats högra förmak.
Hånger, kommun i v. Småland, Jönk. 1.;
Värnamo landsf.distr., Östbo o. Västbo doms.
620 inv. (1947).
H å n g s d a l a , kommun i ö. Västergötland,
Skarab. 1.; Slättängs landsf.distr., Vartofta o.
Frökinds doms. 192 inv. (1947).
H å n g s t a f a l l e n , vattenfall i Ljungan, mell.
Medelpad.
Hår. Zool. o. Anat. Av hudens celler bildade
böjliga horntrådar, vilkas funktion bl. a. är a t t
ss. värmeisolerande härbeklädnad minska kroppens värmeförlust el. a t t ss. ögonhåren utgöra
ett skydd mot inträngandet av främmande par-
-
Hårleman
tiklar. Håret består av det fivcr hudytan belägna
hårskaftet o. den i huden i hårsäcken försänkta
hårroten. I hårsäckens botten sker hårets tillväxt genom förökning av de på hårpapillens
spets belägna matrixcellerna. Förstöring av
matrix leder till förlust av håret. Hårväxlingen
är förenad med utvecklingen av en ny matrix.
Tiden för förlusten av ett hår till uppträdandet
av ett nytt är 49—89 dygn o. tillväxthastigheten är 0.3—0.4 mm per dygn. Hårets färg
betingas av korn av ett brunt pigment, inlagrade
mellan cellerna i hårbark o. hårmärg, o. av ett
rött färgämne. Hos blonda individer finns pigment endast i de yttersta barkskikten, hos
rödhåriga saknas det bruna pigmentet. Hårets
grånande betingas av upphörande av pigmentbildningen i matrix; dess vitnande av uppträdande av små luftblåsor mellan cellerna. — Bot.
Hos växter en- el. flcrcelliga utväxter från
hudvävnaden av de mest skiftande former o.
uppgifter. T ä c k a n d e h å r , ofta döda, luftfyllda o. därför vita, skydda mot för stark uppvärmning o . avdunstning; b o r s t - o . b r ä n n h å r skydda mot djur; g l a n d e l h å r avsöndra vätskor av mycket olika slag; d i g e st i o n s-(matsmältnings-)h å r förekomma hos
insektätande växter; r o t h å r uppsuga vattenlöslig näring; f l y g h å r på frukter o. frön
stå i spridningens tjänst osv. Jfr Emergenser.
Hård,
Johan
Ludvig
(1719—98),
greve, officer, var en av hovpartiets främsta
medl., uppgjorde 1756 en plan till statsvälvning, som misslyckades. Inträdde 1757 i preuss.
tjänst. 1788 avböjde ban det av Gustav I I I
erbjudna befälet i Finland.
H å r d b l y , arsenik- el. antimonhaltigt bly.
Jfr Verkbly.
H å r d g u m m i , dets. som ebonit.
H å r d h e t , materials hållfasthet mot påkänningar mot dess yta, angives vanl. medelst ett
tal, h å r d h e t s t a l , som praktiskt kan bestämmas efter en viss skala, h å r d h e t s s k a l a . Inom tekniken användes num. huvudsakl. Brinells kulprov, varvid en stålkula
(vanl. 10 mm:s diameter) inpressas i provytan
med ett visst tryck (vanl. 3,000 kg); kvoten
mellan trycket o. det uppkomna märkets yta
anger hårdheten i B r i n e l l s s k a l a . —
Hårdheten hos mineral kan bestämmas genom
repning medelst olika material enl. M o h s*
h å r d h e t s s k a l a : 1. Talk. 2. Gips. 3. Kalkspat. 4. Flusspat. 5- Apatit. 6. Fältspat.
7. Kvarts. 8. Topas. 9. Korund. 10. Diamant.
H å r d m a l m , kopparmalm med kopparkishaltiga partier i kvarts el. kvartsitisk bergart.
Jfr Blötmalm.
Hårdmetaller, dets. som skärmetallcr.
H å r d valuta, begrepp uppkommet i England under Andra världskr. Därmed avses ur
eng. synpunkt en valuta, som icke utan vidare
kan köpas mot pund utan måste anskaffas
genom export av varor cl. genom försäljning av
annan hård valuta el. guld. — I vidare bemärkelse en valuta, soin överallt i världen accepteras som internationellt betalningsmedel. Jfr
Mjuk valuta.
Hårken, biflod fr. v. till Indalsälven, upprinner i Norge. 150 km.
Hårkors, kors av ytterst fina trådar, så placerade i ett optiskt instrument, a t t de synas
skarpt samtidigt med observerade föremål,
varigenom en noggrann inställning på en bestämd punkt i synfältet möj liggöres. Tråden
är av spindelväv, kvarts el. platina.
H å r k ä r l , dets. som hdrrörskärl.
1. Hårleman, J o h a n (1662—1707), trädgårdsarkitekt, intendent för de kungl. trädgårdarna 1697, adlad s. å. Moderniserade o. nyanlade flera trädgårdar, vanl. under Nic. Tessin
d. y:s ledning. Jfr Kungsträdgården.
Hårleman
— 733 —
2. H å r l e m a n , C a r l (1700—53), son till J.
H., arkitekt, överintendent 1741. frih. 1747.
sin tids mest
uppskattade sv.
arkitekt. H. ledde uppförandet
av Kungl. slottet i Sthlm efter
Nic. Tessin d.
y:s ritningar o. lämnade själv ritningar till en
stor del av inredningen. Nyuppförde el. moderniserade ett stort antal offentliga byggnader
(Svartsjö slott, se bild) o. herrgårdar. Kn av
grundarna av Konstakademien. Monografi av A.
Stavenow (1927).
H å r p i s k a , vanlig huvudprydnad för herrar
1 Europa på 1700-t. — I Kina ålades på 1600-t.
av mandsjuerna alla män att bära hårpiska
som tecken på underkastelse; bäres där ännu
på landsbygden.
H ä r r e m , benämning på fallen hos hårbeklädda djur.
H å r r ö r s k ä r l el. k a p i l l ä ' r e r , de finaste
förgreningarna av blodkärlen.
Härsfjärden, stor fjärd innanför
Muskö, Sthlms s. skärgård. Svenska flottans mest använda övningsplats. På H. inträffade 17 / 9 1941 en
explosionsolycka, varvid 3 jagare förstördes o. 31 man omkommo.
H å r s t j ä r n o r , CrinoVdea, en grupp
av tagghudingar. De äro antingen
fastsittande på långa skaft (se bild)
el. fritt levande former. Omkring
munskivan ha de en krans av greniga armar. Vid vår västkust ett
fåtal arter. Mängder av utdöda
former. Jfr F.nkrinitcr. (Se bild.)
H ä r s v a m p , populär benämning på en del
till hår o. skägg lokaliserade svampsjukdomar.
H å r s ä c k s kvals ter, Demo'dex
folliculo'rum, ett långsträckt kvalsterdjur,
som bl. a. lever i urartade talgkörtlar
hos människan. (Se bild.)
H å r t m y n t , metallmynt.
Håsjö, kommun i s.ö. Jämtland,
Jämtl. 1. (past.adr. Västede);
Fors
landsf.distr., Jämtl. ö. doms. 1,621 inv.
(1947). Vid den anspråkslösa träkyrkan
från 1600 en klockstapel från 1770-t.,
varav en kopia 1892 utfördes för Skansen i
Sthlm (Håsjöstapeln).
Häslöv, kommun i s.v. Skåne, Malmöh. 1.;
Vellinge landsf.distr., Oxie o. Skytts doms.
376 inv. (1947)H a s t a d , kommun i v. Skåne. Malmöh. 1.
(past.adr. Örtofta); Eunds landsf.distr., Torna o.
Bara doms. 453 inv. (1947)H a s t a d , l i l i s , f. M/, 1900, statsvetenskapsman, professor i statskunskap vid Sthlms högskola sed. 1948, led. av AK sed. 19}i. ordf. i
Sthlmshögcrn 19 45—47.
H å t u n a , kommun i s. Uppland. Upps. 1.
(past.adr. Bro); Ilåbo landsf.distr., Upps. l:s s.
doms. 639 inv. (1947).
H å t u n a l e k e n kallas den hist. händelse, då
konung Birger Magnusson på gården Håtuna
(num. Håtunaholm) i Uppland 1306 förrädiskt
tillfångatogs av sina bröder Erik o. Valdemar.
H å v e r u d , industrisamhälle i Skålleruds kommun, ö. Dalsland, 398 inv. (1946), kanalstation
vid Dalslands kanal. Pappersbruk, träsliperi
o. kraftstation (Håfreströms AB.).
H ä c k a , om fåglar: bygga bo o. lägga ägg.
H ä c k l e fjäll, svensk folklig benämning på
den isl. vulkanen Hekla, som i Danmark o.
Norge under namnen Hekkenfeld o. Hekkenfjeld ansågs som häxornas samlingsplats.
Motsv. vårt Blåkulla. Jfr Hekla.
H ä e k l i n g , vid linberedning ett slags kam-
Häggdånger
ning, varvid Hntågorna delas i finare fibrer o.
de korta fibrerna (blånorna) frånskiljas.
Häcklöpning, löpning över häckar, förekommer dels som ridsport, dels i allmän idrott.
I senare fallet vanl. på distanserna n o , 200 o.
400 m över häckar mätande resp. 1.10, 0.75 o.
0.90 cm i höjd. År 1947 gällande världsrekord
resp.: 13.7, 22.3 o. 50.6 sek. (av resp. Forest
Towns, Wolcott o. Hardin, För. Stat.).
H ä c k t u b , torpedtub, uppställd på däck
akterut el. inbyggd i akterskeppet på ett fartyg.
Hädelse, gäckeri med Gud, Guds ord, sakramenten el. gudstjänst. Straffbelagt enl. 7 kap.
strafflagen, om det åstadkommer »allmän förargelse».
Häftplåster, h ä f t a , medel till fästande av
mindre förbaud å kroppsdelar, där anläggande
av förband med bindor är svårt.
Häger,
grå
häger,
Ar'dea cine'rea, tillhör familjen hägrar. Finnes över
så gott som hela Gamla
världen. I Sverige häckar
den i spridda kolonier i
Skåne, Halland o. Blekinge.
Kringströvande fåglar ha
träffats ända upp i Jämtland. (Se bild.)
H ä g e r n ä s , militär sjöflygplats i Täby kommun,
Stockholms 1., vid Stora
Värtan. Förläggningsort för
Roslagens flygflottilj (F 2).
H ä g e r s t a d , kommun i s.ö. Östergötland,
Östergötl. 1. (past.adr. Kättilstad); Rimforsa
landsf.distr., Kinda o. Vdrcdoms. 446 inv. (1947).
Hägersten, stadsdel i Stockholms s. 5'ttcromräden. 12,604 inv. (1947).
Hägerström,
Axel
(1868—1939), filosof, prof.
i praktisk filosofi i Uppsala
1911—33. En av vårt lands
främsta tänkare; hans kritik av metafysiska tankegångar har utövat ett starkt
inflytande, särskilt inom
rättsvetenskapen. Bl. arb.
Kants etik (1902), Till frågan om den objektiva rättens begrepp (1917), Der
römische Obligationsbegri/f (2 bd, 1927—41).
H ä g g , PrWnus pa'dus, ett medelstort träd
med ovala blad o. vita, starkt doftande blommor i långa klasar. Frukten en liten, rund,
svart stenfrukt. Bark med kärv, bitter smak.
Veden användes till finare snickeriarbeten.
Allmän i lundar o. hagmarker.
r. H ä g g , A x e l (1835—1921), etsare, arkitekt, från 1856 bosatt i England. Etsningar
särsk. av gotiska kyrkor, ss. katedralerna i
Chartres, Reims o. Sevilla. Bl. elever: Zorn.
2. H ä g g , J a c o b (1839—1931), broder till
A. H., konteramiral (1899), upphovsman till flottans hemliga farledssystem o. till Marinmuseet
(invigt 1927); äv. känd som målare o. etsare.
3. Hägg, E r i k , f. i s / u 1870, son till Jacob
H., kommendörkapten av i:a graden 1917;
generallotsdirektör 1920—36.
Red. Sveriges
Flotta 1905—19. Sjömilitär författare.
Hägg, G u n n a r , f. 14/,., 1903, kemist, professor i kemi i Uppsala sed^ 1936. Arb. huvudsakligen rörande röntgenkristallografi.
Hägg, G u n d e r , f. 31/,, 1918, idrottsman,
en av världens bästa löpare.' H. har satt världsrekord, bl. a. 1942 på 5,000 ni (13.58,2), på 1 eng.
mil (4.01,4) samt på 3,000 m (8.01,2) o. 1944
på 1,500 m (3.43). Turnerade 1943 o. 1945 i
För. Stat. o. 1945 i England. Fråntogs sitt
amatörskap 1946.
H ä g g d å n g e r , kommun i s. Ångermanland,
Häggeby
— 734 —
Västernorrl. I,; Säbrå landsf.distr., Ångermani.
s. doms. 828 inv. (1947).
Häggeby, kommun i s. Uppland. Upps. 1.; Håbo
landsf.distr., TJpps. l:s s. doms. 281 inv. (1947).
H ä g g e n å s , kommun i mell. Jämtland, Jämtl.
I,; Rödöns landsf.distr., Jämtl. n. doms. 2,339
inv. (1947).
Häggesled, kommun i n.v. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Järpås); Läckö landsf.distr., Kinuefjärdings, Kinne o. Källercds doms.
291 inv. (1947)Hägglöf, G u n n a r , f. 16 / 12 1904, diplomat,
1939—44 utrikesråd samt chef för utrikesdepartementets handelsavdeln. med ett kort avbrott
som konsultativt statsråd okt.—dec. 1939, 1944
—45 envoyé hos de belgiska o. nederländska
exilregeringarna i London, 1946 i Moskva.
Fast ombud vid FN sed. 1947.
Hägg(spinn)mal,
Hyponomeu'ta
evonymelVus, en 18—26 mm lång malfjäril, vars vita
framvingar ha 5 långsrader svarta punkter.
Larverna leva tillsammans i stora, utbredda,
spindelvävsartade vävnader på hägg.
Haeggström,
boktryckarsläkt.
Zachar i a s H. (1787—1869) grundade 1813 i Sthlm
ett boktryckeri med förlagsverksamhet. —
I v a r H. (1838—1918), den föreg:s son, utvecklade rörelsen, 1899 ombildad till Ivar
Hasggströms boktryckeri- & bokförlags AB. o.
1918 inköpt av Almqvist & Wiksells boktryckeri
AB. — C a r l Z. H. (1884—1944), son till I. H.,
var fr. 1923 verkst. dir. i sistn. bolag
o. efterträddes av sonen G ö r a n H. ( f. 29/s 1914.
H ä g g u m , kommun i n.ö. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Skultorp); Axvalls landsf.distr., Skarabygdeus doms. 346 inv. (1947).
Häglinge, kommun i mell. Skåne, Kristianst.
1. (past.adr. S. Rörum); Brönncstads landsf.distr., V. Göinge doms. 732 inv. (1947).
H ä g r a r , Aräei'dae, familj bland vadarna.
Mestadels stora, högbenta fåglar med bindhud
mellan ytter- o. mellantån. De ha r ä t t lång,
spetsig näbb, med en inskärning innanför spetsen. Leva vanl. av fisk. Omkr. 100 arter utbredda över nästan hela jorden. Häcka ofta
kolonivis, i Sverige grå hägern o. rördrommen.
H ä g r i n g , synvilla, vid vilken man, på grund
av a t t ljusstrålarna krökas vid gång genom
ojämnt uppvärmda luftlager, ser föremål belägna i annan riktning än den verkliga.
H ä k t n i n g , åtgärd, varigenom en person,
som misstankes för brott, berövas sin frihet i
avbidan på rannsakning. Bestämmelser härom
finnas i 24 kap. rättegångsbalken. — ÄV. lösdrivare m. fl. kunna i vissa fall häktas.
Häleri', gammalt svenskt ord, som genom
lagstiftning av 1942 återupplivats i lagspråket.
Därmed avses bl. a., a t t någon köper en sak,
som frånhänts annan person genom brott, trots
att han vet el. har anledning misstänka, att
brott föreligger. II., som motsvarar vad som
tidigare kallats tjuvgömmeri, straffas enl. 21
kap. 6 § strafflagen.
Hälftenbruk, det rättsförhållande, som uppstår, då ägaren av en jordbruksfastighet överlämnar denna åt en annan mot villkor att erhålla halva avkastningen.
H ä l g ä n g a r e äro sådana djur, som vid gåendet
sätta ned hela fotsulan, ex. människan, björnen. Motsats: t å g å n g a r e .
H ä l l a , bindsle mellan ett fram- o. ett
bakben el. ett ben o. halsremmen på betande djur för att minska deras rörelsefrihet.
Hällabrottet, municipalsamhälle (sed. 1944) i
Kumla landskommun, Örebro 1. 1,077 * nv - (i947)Hällaryd, kommun i s. Blekinge, Blek. 1.
(past.adr. Elisberg); Hoby landsf.distr., Bräkne
o. Listers doms. 2,361 inv. (1947).
Hällebard, dets. som hillebard.
H ä l l e b e r g a , kommun i ö. Småland, Kronob.
Hälsing
It (past.adr. Gullaskruv); Kosta landsf.distr.,
Ö. Värends doms. 2,402 inv. (1947).
Hälleflinta, gammalt namn på för blotta
ögat täta, väsentl. av kvarts o. fältspat bestående, ofta bandade bergarter med musslig,
flintliknande brottyta. Mest bekant är r a n d i g h ä l l e f l i n t a från Dannemora. I
p o r f y r i s k h ä l l e f l i n t a uppträda strökorn av kvarts el. fältspat.
Hälleflundra, h e l g e f l u n d r a el. h ä l 1 e f i s k, Hippogloss'us
hippogloss'us,
den
största
av
alla
flundrefiskar, ända
till 470 cm lång
med en vikt av 240
kg. Rovfisk. Förekommer i Atlantens
0. Stilla havets n.
delar; hos oss i Skagerak o. Kattegatt, dock
num. sällan. Värdefull matfisk. Fiskas särsk.
vid Norges kuster.
H ä l l e f o r s . 1. Kommun i n.v. Västmanland,
Örebro 1.; Hällefors landsf.distr., Nora doms.
5,773 inv. (1947). — 2. Bruksegendom i H. r,
omfattande martinvalsverk, gjuteri, snickeri- o.
lådfabrik, mek. verkstad o. sågverk. Anlades
under Gustav II Adolfs tid, tillhör från 1864
Hellefors Bruks AB. (se d. o.).
Hällekis, jordbruks- o. industriegendom i n.
Västergötland på Kinnekulle, Medelplana kommun. Cementfabrik. Tillh. Skånska Cement AB.
Hällesjö, kommun i s.ö. Jämtland, Jämtl.
1.; Fors landsf.distr., Jämtl. ö. doms. 2,280
inv. (1947).
Hällestad. 1. Kommun i s. Skåne, Malmöh.
1. (past.adr. Dalby); Dalby landsf.distr., Torna o.
Bara doms. 798 inv. (1947). — 2. Kommun i mell.
Västergötland, Alvsb. 1. (past.adr. Floby); Gäscne
landsf.distr., Borås doms. 249 inv. (1947). —
3. Kommun i n. Östergötland, Östergötl. 1.;
Hällestads landsf.distr., Bråbygdens o. Finspånga läns doms. 4,274 inv. (1947). — Kyrkans
klockstapel flyttades 1894 till Skansen i Sthlm.
Hällevik, fiskläge o. badort i s.v. Blekinge.
Hälleviksstrand, municipalsamhälle o. fiskläge på Orust, Mörlanda kommun, s. Bohuslän.
296 inv. (1947)Hällingsåfallet, naturskönt vattenfall i
H ä l l i n g s å n , nära dess utlopp i Frostvikssjön, Ströms vattudal, n. Jämtland.
Hällkista, avlång, fyrkantig gravbyggnad
från stenåldern, bildad av flera på kant ställda
hällar, ofta täckta av en el. flera sådana. Förekommer nordligast i Närke.
H ä l l n ä s , municipalsamhälle o. station vid
N. stambanan, Dcgerfors kommun, Västerb. 1.
569 inv. (1947).
Hällristning,
bilder o. tecken av olika
slag, som under förhistorisk tid inristats el.
inhuggits på klipphällar. Förekomma över
nästan hela jorden o.
äro sannolikt till stor
del av magisk innebörd. Hällristning fr.
Bohuslän, se bild.
Hällstad, kommun iö. Västergötland, Alvsb.
1. (past.adr. Älmestad); Ås landsf.distr., Borås
doms. 49b inv. (1947).
Hällum, kommun i n.v. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Bya); Vara landsf.distr.,
Åse, Viste, Barne o. I,aske doms. 269 inv. (1947).
H ä l s a n , brunnsanstalt i Hälsingborg, med
järnkälla o. enda sv. koksaltkälla, Sofiakällan.
Hälsing. 1. Fornnord. ord, avlett av hals
i bet. smal ås, udde el. sund, vik. Ingår i geogr.
namn, ss. Helsingör, Hälsingborg. — 2. Beteckning för fjolårshanen av ejdern.
Hälsingborg
— 73$ —
H ä l s i n g b o r g , stad i n.v. Skåne, Malmöh. 1.,
vid Öresund, eu av Sveriges vackrast belägna
städer. 69,051 inv. (1947), därav i
Maria förs. 31,231, i Gustav Adolfs
förs. 25,580 o. i Raus förs. 12,240.
Sveriges 3:e sjöfartsstad. Stor
hamnanläggning. Gummi- o. chokladfabriker, råsockerfabrik, mek.
verkstäder m. m. Högre allmänt
läroverk, högre flickskolor, tekn.
gymnasium, handelsgymnasium, folkskolescminarium, folkhögskola, stads , kultur- o. konstmuseer, krematoriuni (1929, av
R. Östberg); fast stadsteater o.
konserthus. Länslasarett. Förläggningsort för Skånska kavallerireg. (K 2) o. del av
Skånska pansarreg. (P 2). Bl.
byggnader märkas Kärnan,
mittornet av H:s fästning under medeltiden (se bild), Mariakyrkan (av tegel), ombyggd under 1400-t. i baltisk gotik. Bl.
monument märkas Carl Milles' sjöfartsmonument o. Ivar
Johnssons David. Stad redan i
tidig medeltid (äldsta kända
privilegier 1465) o. snart en av
Nordens främsta; gick tillbaka
under T600- o. 1700-t. Dess
nuv. uppsving började under I
senare delen av 1800-t. — Vid
II. besegrade Magnus Stenbock en dansk här 2*/2
1710. Stadsvapen, se bild. — Namnet, som skrives Helsingaburg 1085, dvs. 'hälsingarnas borg',
torde vara en avledning av Hals, fordom benämning på Öresund, men har äv. tolkats som
avseende Helsingörs udde. Jfr Hälsing.
H ä l s i n g e ..flygflottilj (F 15), jaktflottilj,
förlagd till Östansjö, Södcrala kommun.
H ä l s i n g e l a g e n , den av landskapslagarna, som
gällde för Hälsingland (1300-t.) o. landskapen
n. därom, i sin bevarade form trol. från 1320-t.
Företer vissa grundläggande likheter med Upplandslagen men även spår av norsk rätt.
H ä l s i n g e regemente (I 14), Gävle, härstammar från ett 1615 bildat regemente av
norrl. krigsfolk. Uppdelades sedan i tre, av vilka
ett kallades Hälsinge regemente, för vilket det
ständiga knektehållct fastställdes 1675.
Hälsingland, landskap i ö. Norrland, vid Bottniska viken. 15,086
kvkm, varav 14,237 land; 155,121 inv.
(1946), 11 per kvkm land. Ingår i
Gävleb. 1. utom Ytterhogdals kommun, som ingår i Jämtl. 1., samt
Hängning
hör till Uppsala ärkestift. H. är bergigt o.
skogbevuxet. Det är högst i n.v. (600 m)
o. sänker sig mot kusten. Bl. floder Ljusnan
o. Voxna älv, bl. sjöar Dellensjöarna. Skogsbruk, jordbruk, fiske, träindustri o. sjöfart.
Städer: Söderhamn, Hudiksvall o. Bollnäs. —
H. var äldsta beteckningen för hela det sv.
kustlandet ovan Gästrikland, vari de övriga
landskapen ingingo som underavdelningar.
Landskapsvapen, se bild å föreg. sida.
H ä l s i n g t u n a , kommun i ö. Hälsingland,
Gävleb. 1. (past.adr. Hudiksvall); Hälsingtuna
landsf.distr., N. Hälsiugl. doms. 2,266 inv. (1947).
H ä l s o v å r d s n ä m n d , kommunal nämnd för
tillsyn av hälsovården på landet o. i stad.
H ä l s o v å r d s s t a d g a n , författning av w/a 1919
med bestämmelser rörande den allmänna hälsovården (om bostäder, vatten, samlingslokaler,
födoämnen, begravningsplatser m. m.).
Hälsö, municipalsambälle o. fiskläge i Öckerö
kommun, s.v. Bohuslän. 549 inv. (1947).
H ä m - o. H ä m o - i sammansättningar, se Hemo. Hemö-.
H ä m n i n g . 1. Den förlångsamning i tankeverksamhet (o. rörelser), som förekommer särskilt vid
depression (melankoli). — 2. Term inom psykoanalysen för de moraliska föreställningarnas tendens att tillbakatränga vissa impulser, särskilt
sådana som komma från sexuallivets sfär.
Hämpling, Lino'ta canna'bina, tillhör finkfåglarna, har pannan röd, hu- r„„ _ ,
vudet o. halsen askgrå, strupen
vitaktig, ryggen o. skuldertrakten kastanjebruna, övergumpen o. buken vita. Vingo. stjärtpennorna svarta med
ljusare kanter.
Bröstet hos
hanen rött. Allmän i s. Sve- •
rige, sällsyntare norrut till Norrbotten.
H ä m s k o , enkel bromsanordning, bestående
av en vid ett fordon fastkedjad järnplatta, som
i utförsbackar lägges under ena bakhjulet o.
släpar med.
H ä m t n i n g , en persons tvångsvisa inställelse
till domstol, värnpliktstjänst, tjänst ombord på
fartyg m. m.
H ä ' m ä l ä i n e n , H e 1 v i, f. 1907, finsk författarinna, modernist, med egenartad, spröd o.
mjuk lyrik o. lyrisk prosa: Lapsellinen maa (1943;
Det barnsliga landet), Pouta (1946; Torka),
Kelunkivi (1948; Rävstenen). Äv. dramatik.
Hän'del, Georg F r i e d r i c h (1685—1759), tyskfödd
tonsättare, jämte Bach sin
tids främste; från 1712 bosatt i England. Bl. H:s
kompositioner, som äro hållna i en högstämd o. mäktig
stil, märkas särsk. oratorierna Messias, Simson, Judas
Makkabeus o. Josua
samt arian Largo ur operan
Xerxes.
H ä n d e n e , kommun i n. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Skara); Skånings landsf.distr.,
Skarabygdens doms. 501 inv. (1947).
H ä n g b a n a , enskenig järnväg med rälsen
uppburen av höga bockar o. vagnarna fritt
nedhängande därunder. En dylik bana finnes
i Wupperthal, Tyskland.
Hänge,
en klaseliknande,
nedhängande
blomställning med späd o. böjlig huvudaxel
samt oskaftade blommor. Avfaller efter blomningen. Förekommer ex. hos poppelsläktet.
H ä n g e växter, gruppen Amentaceae.
H ä n g n i n g , förr jämte halshuggning det
vanliga sättet för verkställande av dödsstraff.
Ansågs skymfligt o. förekom endast för brott
av neslig natur (förskingring, stöld, sedelförfalskning m. fl.). Det vanliga dödsstraffet för
Hängträd
— 736 —
mord i England (sed. 1948 avskaffat på fem år
m. fl. länder.
H ä n g t r ä d , former av träd med nedhängande
grenar. Förekomma ex. av alm, ask, björk o.
bok. Ha stor användning som prydnadsträd.
H ä r a d (fsv. hcerap), förr underdomstolens
domsagooniråde. Häradsindclningen, som förekommer i s. o. mell. Sverige men aldrig genomfördes i Norrland o. större delen av Dalarna,
saknar num. historisk betydelse. Jfr llundarc
o. Tingslag.
H ä r a d , kommun i n. Södermanland, Södermani. 1. (past.adr. Strängnäs); Österrekarne
laudsf.distr., Ijvgedingets doms. 655 inv. (1947).
H ä r a d s a l l m ä n n i n g , samfälld mark for ett
härad. Rättsregler i lag av 13/S 1932.
H ä r a d s d o m a r e , titel för den förnämste (i allm.
den äldste) av nämndemännen i en häradsnämnd.
H ä r a d s h a m m a r , kommun i n.ö. Östergötland,
Östergötl. 1.; Vikbolandets landsf.distr., Bråbygdens o. Finspånga läns doms. r,o58 inv. (1947).
H ä r a d s h ö v d i n g , underdomare på landet, en
i varje domsaga; av fornsv. ursprung.
H ä r a d s k i s t a , en å tingstaden befintlig kista
för förvaring av häradsrättens handlingar m. m.
Motsvaras num. av tingshusets arkiv.
H ä r a d s n ä m n d , de valda bisittare, nämndemän, som jämte häradshövdingen bilda häradsrätten. Se vidare Nämnd.
H ä r a d s r ä t t , allmän underrätt på landet,
bestående av häradshövdingen som ordförande
samt häradsnämnden.
H ä r a d s s k r i v a r e , tjänsteman inom fögderi
med huvudsaklig uppgift att förrätta mantalsskrivning, upplägga fastighetslängder för taxering av fast egendom, ombesörja debitering av
kronoutskylder m. m.
H ä r a d s s y n , syn, som vid ägotvist hålles av
häradshövding o. -nämnd.
H ä r a d s t i n g , sammanträden med häradsrätt.
Jfr Ting.
H ä r b e r g a , dets. som Herrberga.
H ä r b r e (av härbärge), från medeltiden stammande benämning på vanl. fristående, med sovplatser försedd byggnad på svensk gård. Var
uppförd i 2 våningar, den övre med svalgång.
H ä r b ä r g e t , sällskap i Lund i börj. av 1800-t.,
huvudsakl. bestående av akademiska lärare,
bl. a. Tegnér.
H ä r d , murat, skålformigt (fyrkantigt el.
sfäriskt) rum, försett med blästeranordning,
användes till smältning o. rening av metaller
i blandning med kol. Blästermynningens höjd
över botten kallas h ä r d e n s d j u p , o . d e
tackjärnshällor, varmed härden invändigt är
klädd, kallas h ä r d v i r k e . Vid fyrkantiga
härdar avpassas vägghällornas lutning noggrant till varje material medelst särskilda gradskivor, h ä r d s t ä l l n i n g s i n s t r u m e n t .
H ä r d n i n g . 1. Av stål: Metod a t t genom
upphettning med åtföljande hastig avkylning
giva stålet en ökad hårdhet. Uppvärmningen
sker bäst i ugnar, där temperaturen kan noggrant avläsas o. regleras. Av vikt är näml.
a t t stålet likformigt upphettas väl över den
s. k. kritiska temperaturen, omkr. 700°, så att
allt i stålet befintligt kol blir kemiskt bundet
vid järnet, s. k. h ä r d n i n g s k o l . Stegras
temperaturen åter för mycket, blir stålet lätt
grovkristalliniskt o. därmed sprött. Avkylningen sker genom neddoppning i vatten, saltlösning el. olja. För särskilda ändamål användes
ibland luft som kylmedel. Jfr Anlöpning. — 2.
Av fett; Process, varigenom en del billiga, mindervärdiga oljor o. fetter förvandlas till fasta,
beständigare fetter, s. k. h ä r d a t f e t t . Se
Fetthärdning. — 3. Av gelatin (ex. på fotografiplåtar): Gelatinets behandling med kromalun
o. dyl., varigenom dess vattenupptagning minskas. — 4. Av betong: I fuktig luft el. vatten
Härlunda
kunna vissa cementsorter hårdna under upptagande av fuktighet (efter stelniugcn). — 5.
Av harts;
Upphettning med metalloxider till
c:a 200 0 .
Härdsmide, äldsta sättet a t t framställa
smidbart järn av tackjärn. Färskningen försiggår i en härd med träkolbränsle. Den viktigaste metoden kallades lancashiresmide.
H ä r f å g l a r , UpupVdae, familj bland skärrfåglarna. Hos oss blott
härfågeln, Vpu'pa e'pops.
Näbben lång, smal, något
böjd. Hals, huvud o.
bröst ljust rödgrå. Ryggen mera gråbrun, delvis
med tvärband av svart
0. gulvitt. Buken vitaktig. Har på huvudet
en resbar tofs av rödbruna, svartspetsade fjädrar.
Europa, v. Asien o. a.
Afrika. Num. sällsynt i s.ö. Sverige.
H ä r j a , kommun i ö. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Skarpemo); Slättängs landsf.distr.,
Vartofta o. Frökinds doms. 488 inv. (1947).
Härjedalen, landskap i s.v. Norrland, vid gränsen till Norge. 12,849
kvkm, varav 12,498 land; 14,389
inv. (1946), 1.1 per kvkm land. Ingår i Jämtl. 1. o. Härnösands stift.
Fjäll- o. bergland, högst i n. (Helagsfjället i,797 m),
lägre i ö. och s.
(600 m ö. h.).
Inom H. flyta övre loppet
av Ljungan o.
Ljusnan. Huvudnäringar:
skogsbruk
o.
boskapsskötsel.
— Norskt från
sin första bebyggelse o. underlagt Trondheims stift införlivades
H.
med
Sverige
1645. Landskapsvapen, se bild.
Härjedalens domsaga, Jämtl. 1., består av
Svegs o. Hede tingslag med tingsställe i Sveg o.
Bergs tingslag
med tingsställe i Svenstavik.
23,497 ' n v - (i947)- Domarens adr.: Sveg.
Härjedalens k o n t r a k t , Härnösands stift,
Jämtl. 1., omfattar 16 församlingar. Kontraktsprostens adr.: Sveg.
Härjevad, kommun i n.v. Västergötland. Skarab. 1.
(past.adr. Salebv);
Skånings
landsf.distr., Skarabygdens
doms.
230
inv.
(1947)H ä r k e b e r g a , kommun i s.v. Uppland,
Upps. 1.; Enköpings
landsf.distr., Upps.
l:s s. doms. 291 inv.
(1947). — Medeltida
kyrka med väl bevarade valv målningar av Albertus
Pictor (se bild).
H ä r i a n d a , fångvårdsanstalt för straff- o.
fängelsefångar; av. sinncssjukavdelning.
H ä r l u n d a . 1. Kommun i s. Småland. Kronob. 1. (past.adr. Häradsbäck); Älmhults
landsf.distr., Västra Värends doms. 1,206 inv.
(1947). — 2. Kommun i mell. Västergötland,
Härlöv
-
737
Skarab. 1. (past.adr. Skara); Skånings landsf.distr., Skarabygdens doms. 465 inv. (1947).
Härlöv, kommun i s. Småland, Kronob. 1.
(past.adr. Alvesta); Moheda landsf.distr., Västra
Värends doms. 186 inv. (1947).
H ä r m a s k , d a g g o r m el. o r m d r a g,
en sällsynt massanhopning av de små, masklika
larverna av Scia'ra milita'ris, tillhörande svampmyggorna. Tätt samlade till ett flera m långt
o. upp till 12 cm brett band (1 u s k u n g) anträffas de långsamt krypande i skogsmark.
Härmtrast,
Mi'mus
polyglotfus,
tillhör
tättingarna o. liknar till såväl utseende som
uppträdande en trast. Förekommer i mell.
Nordamerika, oftast i människans närhet.
Utomordentlig sångare med stark o. fyllig stämma o. mycket god ljudhärmningsförmåga.
H ä r m ä s t a r e (ty. Heermeister), titel för befälhavaren över Tyska ordens stridskrafter.
H ä r n ingår i flera ortnamn (Härnevi m. fl.)
0. antages ha varit ett namn på en fornsvensk
fruktbarhetsgudinna.
H ä r n a , kommun i mell. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Hökerum); Ås landsf.distr.,
Borås doms. 333 inv. (i947)H ä r n e v i , kommun i s.v. Uppland, Västmanl.
1. (past.adr. Torstunaby); Heby landsf.distr.,
Västmanl. ö. doms. 342 inv. (i947)H ä r n ö , Strängnäs stifts alkoholistanstalt vid
Mariefred.
Härnömässan, en på initiativ av dir. N.
Ramqvist av Tekniska fören. i Härnösand 1941
för första gången anordnad sammankomst i
Härnösand av repr. för Norrlands näringsliv o.
Norrlandsutredningen. Är avsedd att bli ett
centralt forum för norrlandsproblem o. utgöra
en norrl. motsvarighet till Arosmässan.
H ä r n ö n , ö s. om Ångermanälvens utlopp, på
vilken Härnösand delvis är beläget. 38.85 kvkm.
H ä r n ö s a n d , stad i s.ö. Ångermanland, Västernorrl. 1., 3 k m s.
om
Ångermanälvens
utlopp.
13,967 inv. (1947). Säte för biskop
o. landshövding. Högre allmänt
läroverk,
kommunal
flickskola,
småskoleseminarium, tekniskt läroverk,
navigationsskola,
trädskola, dövstumskola, folkhögskola. Landsarkiv.
Fångvårdsanstalt. Länslasarett. Landshövdingeresidenset o. rådhuset (förr gymnasium; se bild) i
nyklassisk stil av O. Tempelman 1791. Tobaks-,
sågverks- o. mek. industri. Sjöfart. Friluftsmuseum på Murberget. Stadsrättigheter 1585.
Stadsvapen, se bild. — Namnet H. skrives Hemösundh 1374, Hemesant 1461 o. betyder Härnöns
sandstrand.
Önamnet Härnön innehåller trol.
ett höjdbetecknande ord, besläktat med ordet
hjärna, se Hj.
Lindroth i Namn
och bygd X915,
s. 64.
Härnösands
domprosteri,
kontrakt i Härnösands stift, Västernorrl. 1., omfattar 5 församlingar. Domprostens adr.: Härnösand.
H ä r n ö s a n d s stift, från 1647, omfattar sed.
1905 Västernorrl. o. Jämtl. 1. samt del av en
församling i Kopparb. 1., med 13 kontrakt, 91
pastorat, 125 lands- o. 5 stadsförsamlingar.
77,266 kvkm, 423,550 inv. (1946). Omfattade
före 1904 äv. Västerb. o. Norrb. 1.
Härold, medeltida hovämbetsman, som bl. a.
kungjorde furstens befallningar, övervakade
tornerspel m. m. Äv. num. förekomma härolder
i processioner vid vissa högtidliga tillfällen.
H ä r o r d n i n g kallas det sätt, på vilket ett
lands försvar till lands är ordnat. Med hänsyn
47—47 2 77i- Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20.
-
Hässlunda
till tjänstgöringens fullgörande för befäl o.
manskap skiljer man mellan milishär, stående
här o. kaderhär. Gällande sv. härordning är av
år 1942. Jfr Försvarsfrågan.
H ä r r y d a , kommun i v. Västergötland, Göteb.
1. (past.adr. Landvetter); Sävedals landsf.distr., Askims, Hisings o. Sävedals doms. 1,341
inv. (1947)H ä r s k n i n g , fetts sönderdelning under bildning av illaluktande fettsyror.
Härslöv, kommun i v. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr. Vadensjö); Rönnebergs landsf.distr.,
Rönnebergs, Onsjö o. Harjagers doms. 1,033
inv. (1947).
H ä r står jag och k a n icke a n n a t , yttrande
som Martin Luther enl. traditionen skall ha
fällt, då han inför kyrkomötet i Worms 15 21
stod till svars för sina läror.
Härtill är jag nödd och tvungen, ordalydelsen på den lapp, som biskop Brask smugglade in under sitt sigill på ärkebiskop Gustav
Trolles dödsdom.
H ä r v a , avpassad mängd tråd el. garn hoplindad i större slingor på haspel el., då det
gäller metalltråd (till ankarlindningen på elektr.
maskiner), på därtill avsedda schabloner, s. k.
schablonhärya.
H a r v a r d H a r p o l e k a r e , opera med musik o.
text av K. Atterberg; uppförd i Sthlm 1919.
Hässelby el. H e s s e 1 b y, gods i s. Uppland,
Spånga kommun. Godset bildades på 1630-t. av
riksrådet Carl Bonde; slottet uppfördes 1657.
H. tillhörde släkten Bonde (utom 1856—76)
fram till 1931, dä det inköptes av Sthlms stad.
Hässelbyholm, gods i n. Södermanland,
Fogdö o. Helgarö kommuner. Det på 1660-t.
uppförda slottet ombyggdes på 1800-t. Inredningar från 1660- o. 1780-t. Det numera delvis
styckade godset tillhör sed. 1923 Södermanlands
enskilda bankaktiebolag.
Hässelby villastad, köping i s. Uppland, vid
Mälaren, Spånga kommun o. landsf.distr., Sollentuna o. Färentuna doms. 2,688 inv. (1946).
Hässja, ställning för
torkning av hö el. sädesväxter. Består vanl. av i
marken i rad nedsatta
störar med pinnar, på
vilka läggas stänger,
s t å n g h ä s s j a (undre
bilden). I vissa trakter
användas äv. i st. f.
stänger linor av tågvirke el. ståltråd, l i n - * / ]
b ä s s j a (övre bilden).
Hässjö, kommun i ö. Medelpad, Västernorrl.
1. (past.adr. Svarvarböle); Ljustorps landsf.distr., Medelpads ö. doms. 3,739 inv. (1947).
Hässlebrodd, art av grässläktet Milium.
Hässleby, kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Mariannelund); Mariannelunds landsf.distr., N. o. S. Vedbo doms. 930 inv. (1947).
Tuberkulossanatorium.
Hässleholm, stad i mell.
Skåne, Kristianst. 1.; Hässleholms landsf.distr.,
Västra Göingedoms. 8,823 « nv - (i947)- Viktig järnvägsknut. Tillv. av järnvägsmaterial. Högre allm. läroverk. Länslasarett. Förläggningsort för Skånska trängkåreu (T 4)
0. del av Skånska pansarreg. (P 2).
Stadsrättigheter 1914. Stadsvapen, se bild. —
Staden är uppkallad efter järnvägsstationen,
som låg på herrgården Hässleholm, känd från
1600-t. Av hässle, 'hasseldunge', o. holm, 'holme'.
Hässleklocka, art av örtsläktet Campanula.
H ä s s l u n d a , kommun i n.v. Skåne, Malmöh.
1. (past.adr. Mörarp); Mörarps landsf.distr.,
Luggude doms. 472 inv. (1947).
6. 48.
Hässlö
— 73» —
Hässlö, Badelunda kommun, Västmanlands 1-, förläggningsort för Västmanlands flygflottilj (F i).
Häst, gymnastikredskap i form
av en långsträckt, stoppad o. läderklädd dyna på 4. vanl. höj- o. sänkbara ben. Jfr Hästdjur o. Tamhästen.
Hästantiloper, Hippo'tragus, stora (mankhöjd 1V2 m » totallängd 3 m), granna antiloper
med kraftig man, långa bågböjda, ringlade
horn o. den långa svansen slutande med en hårkvast. D e n v a n l i g a h ä s t a n t i l o p e n ,
HiPpo'tragus equi'nus, från Väst- o. Östafrika
s. om Sahara, s v a r t a n t i l o p e n , Hippo'tragus ni'ger, mer östlig.
Håstbredderna el. h ä s t l a t i t u d e r n a ,
kalmregionernas n. och s. gränsområden i Atlanten o. Stilla havet. De utmärkas av vindstilla o. nederbördsbrist, varför fordom segelfartyg, som transporterade hästar, där kunde
bliva så fördröjda, att hästarna dogo.
Hästdepå' upprättas under krig inom sv.
armén. Från depåerna ersattes avgången av
hästar vid fälthären.
Hästdjur, E'quidae, familj bland uddatåiga
hovdjuren, äro framför allt kännetecknade genom sina entåiga fötter, de höga kindtänderna
o. det stora långsträckta huvudet. Hästarnas
utvecklingshistoria är ganska väl känd. De ha
utvecklats från små, 5-tåiga djur med rovdjurslikt huvud o. låga tänder till allt större, småningom i-tåiga former med mera häst likt huvud
o. höga tänder. I vilt tillstånd förekomma de
nu blott i Afrika o. delar av Asien. Hit höra
tamhästen, Przjevalskijs häst, åsnan, olika
vildåsnor, mulan, mulåsnan, sebror m. fl.
Håstesko, J o h a n H e n r i k (1741—90).
överste, en av Anjalaförbundets ledare, inlät
sig i stämplingar med Ryssland. Avrättad.
Hästfibla, art av örtsläktet Arnica.
Hästfiskar, dets. som sjöhästar.
Hästfluga, dets. som fäfluga.
Hästholmen, lastageplats i Östergötland, vid
Vättern 3. om Omberg, o. station vid Mellersta
Östergötlands järnväg o. Mjölby—H:s järnväg,
Västra Tollstads kommun. 288 inv. (1946).
Mindre flygfält.
Hästhov, art av örtsläktet Tussilago.
Hästigel, Haemo'pis sanguisu'ga, en i sötvatten levande igel av blodigelns storlek. Skiljes
från denna genom den svarta färgen o. det gula
kantbandet. Lever av daggmaskar o. blötdjur.
Uppgives bita sig fast i svalget på hästar, dit den
inkommit med vattnet. Europa o. Nordafrika.
Hästkastanj, art av lövträdssläktet Aesculus.
Hästkraft, förk. hk (förr äv. HK el. hkr), enhet för effekt = 75 kgm/sek = 736 watt. Genom
orden e f f e k t i v el. i n d i c e r a d framför e n
motors hästkrafttal anger man, huruvida talet
avser den verkl. lämnade effekten el. den, som
med indikator kan uppmätas inne i motorcylindern, innan den minskats genom förlusterna. Jfr Verkningsgrad.
H ä s t k r a f t t i m m e , förk. hkh, enhet för energi
= o.736 kWh.
Hästlatitu'derna, dets. som hästbredderna.
Hästmyra el.
s t o c k m y r a,
Catnpono'tus herculea'nus, vår största myrart (honan
18 mm lång, arbetaren 6—14 mm). Kropp
svart, delvis rödbrun, glänsande. Hästmyran
gnager ut gångar i stockar, ihåliga träd o. dyl.,
där boet anlägges. Allmän i så gott som hela
Sverige.
Hästpolo, bollspel, som sker mellan två
beridna lag, vilka medelst långskaftade klubbor
skola slå in en liten gummiboll i varandras
mål. Flera hästar (poloponnyer) måste användas för varje match, o. omkostnaderna per spelare o. säsong beräknas till minst 100,000 kr.
Hästräfsa, stor höräfsa, avsedd a t t dragas
Hävstång
av häst. Är av två slag, släpräfsa o. hjulräfsa.
— S l ä p r ä f s a n utgöres av en minst 3 m lång
räfskam med vanl. 12 st. 80—90 cm långa
järnpinnar. I ändarna av räfskammen äro
fastade skaklar, medelst vilka hästen släpar
fram räfsan. — H j u l r ä f s a n utgöres av
en tvåhjulig vagn med en med hjulaxeln jämnlöpande 1.7—3 m bred räfskam, försedd med
20—34 järnpinnar (klor). Såväl hjul- som
släpräfsor äro vanl. försedda
med särskilda anordningar
för höets avläggniag, utan
a t t hästen behöver stanna.
Släpräfsan användes vanl.
för att till volmar el. hässjor
sammanföra det med hjulräfsan till strängar
sammanrafsade höet. En hjulräfsa, se bild.
Hästskobåge, en valvbåge, som
omfattar mer än en halvcirkel.
Förekommer särsk. i den moriska
byggnadskonsten (ex., se bild).
Hästskonäsor,
Rhinolo'phinae,
underfamilj av fladdermöss, kännetecknad bl. a. genom en hästskoformad hudvalk, som kantar huvudet framtill.
Vingarna
äro
breda, jämförelsevis korta; flykten fladdrande, ej vidare snabb. Gamla världens
tempererade o. tropiska delar.
H ä s t s t y n g , Gastro'philm e'qui, en täml.
stor fluga, som har glasklara
vingar med ett otydligt begränsat mörkare tvärband. Mellankroppen är framtill o. baktill liksom bakkroppen gulbrunt
hårig. I övrigt svarthårig. Honan lägger sina ägg på hästens
hår. Genom slickning får denna
i sig de nykläckta larverna, som utveckla sig i
dess mage. Förpuppa sig i jorden.
Hästveda, kommun i n. Skåne, Kristianst.
1.; Osby landsf.distr., Ö. Göinge doms. 1,963
inv. (1947), därav i H ä s t v e d a m u n i c i p a l s a m h ä l l e 465.
Hättebroder, en efter slaget vid Falköping
1389 bildad sammanslutning av tyskar, som
sökte återinsätta konung Albrekt av Mecklenburg på Sveriges tron.
Hävd (fsv. hasip). 1. Förvärv av äganderätt
till fast egendom genom långvarig besittning.
Syftet härmed är a t t bringa ordning i fastighetsförhållandena, då åtkomsten icke alltid kan
styrkas. I svensk rätt skiljer man num. mellan
tjuguårig hävd (efter lagfart) enl. förordning av
2a
/ 4 1881, o. urminnes hävd enl. 15 kap. Jordabalken. — 2. Dets. som lägersmål. — 3. Historia, fornsägen.
Hävdabyte el. h ä v d a s k i f t e, byte el.
skifte av jord.
Hävdeförteckning, lantmäterinandling, upprättad i o. för skifte av jord.
Hävert, rör böjt 1 U- el. V-form o. avsett
till tömning av vätskebehållare. Rörets ena
skänkel (BA) nedsättes i behållaren. Genom sugning i den andra
skänkelns mynning (C), som måste
befinna sig lägre än vätskeytan, börjar vätskan rinna o. fortsätter sedan
automatiskt på grund av tyngden o.
lufttrycket.
S. k. g i f t h ä v e r t
har ett sidorör för sugningen.
Häverö, kommun i ö. Uppland, Sthlms 1.;
Väddö landsf.distr., N. Roslags doms. 4,926
inv. (1947).
Gråstenskyrka från omkr. 1300
med muralmålningen från omkr. 1500.
Häverösund, station vid järnvägen Rimbo—
Hallstavik, s. om Edeboviken, Häverö kommun,
ö. Uppland.
H ä v s t å n g , enkel arbetsmaskin, bestående av
en styv stång, vridbar kring sin ena ände, e n-
Hävstångsarm
— 739 —
Högbom
a r m a d h ä v s t å n g (B), el. kring någon målare, sin tids yppersta svenska färgkonstnär.
annan a v sina punkter, t v å a r m a d h ä v - Huvudverk: Gudstjänst i ett lappkapell (museet
s t å n g (A). Den senares bägge, på varjsida i I,ille), Brudfärd pä Hornavan o. Stockholms
slotts brand den 7 maj 1697 (1866) i Nat.mus.
(se bild å föreg. spalt). Monogr. av A. Borelius
(1927)Höder, i isl. myt. en blind asagud, Balders
bancman.
om vridningspunkten belägna stycken, arHö feber, hösnuva med feber.
marna, kunna av. bilda vinkel med varandra,
H ö f f d i n g , H a r a l d (1843—1931), dansk
v i n k e l h ä v s t å n g (C). Nötknäpparen be- filosof, prof. i Köpenhamn 1883—T9*5- Hans
står av en kombination av två enarmade, hov- omfattande filos, författarskap präglas av förtången av två tvåarmade hävstänger.
domsfri human anda {Psykologi i Omrids, 1882;
Hävstångsarm, hävarm, avståndet mellan Den nyere Filosofis Historie, 1894—95, m. fl.),
en vridningspunkt o. en krafts verkningslinje 0. hans akadem. lärarverksamhet var utom(i rät vinkel mot denna). Jfr Kraftpar, Moment ordentligt betydelsefull. Memoarer (Erindringer,
o. Hävstång.
Häxa (ty. Hexe, egentl. skogsrå), enl. folk- 1928).
Höftled, leden mellan lårbenshuvudet (ledtron kvinna, som stod i förbund med djävulen
o. genom trolldom skadade människor o. djur. huvud) o. höftskålen (ledpanna).
H ö f t s j u k a , folklig benämning på sjukdomstillH ä x k v a s t , abnormt t ä t a grensystem, ofta
burna av en starkt förtjockad huvudaxel. Van- stånd i höftleden, främst tuberkulos därstädes.
liga på björk, avenbok, gråal, körsbärs- o.
Höftskål, djup, sfäriskt urholkad grop på
plommonträd, hos samtliga förorsakade av höftbenets utsida, bildande ledpanna i höftleden.
svampar, tillhörande släktet Taphrina.
H ö g . 1. Kommun i n.ö. Hälsingland, GävHäxmjölk, sekret av mjölkliknande utseende, leb. 1. (past.adr. Hudiksvall); Forsa landsf.som kan avsöndras ur bröstkörtlarna hos ny- distr., N. Hälsingl. doms. 698 inv. (1947). —
födda barn vid inflammation i dessa körtlar. 2. Kommun i v. Skåne, Malmh. 1. (past.adr.
Häxprocesser, i stora delar av Europa från Kävlinge); Kävlinge landsf.distr., Rönnebergs,
medeltiden till si. av 1700-t. förekommande Onsjö o. Harjagers doms. 340 inv. (1947).
rannsakningar för trolldom. Tortyr användes
Högadel, i Sverige greve- o. friherreätterna,
ofta för att framtvinga bekännelse, o. straffet i andra länder mot dessa svarande jämte högre
var i allm. bränning på bål. Många tusen rangklasser.
kvinnor ljöto döden som häxor. I Sverige uppHögalids församling, församling i Sthlm,
stod denna häxmani i Dalarna 1668 o. spred utbruten ur Maria Magdalena förs. 1925. 39,785
sig hastigt; i de flesta landskap bildades troll- inv. (1947). — Kyrkan uppfördes 1917—23 av
domskommissioner för undersökning rörande 1. Tengbom. Kalkmålningar o. i trä skuret
påstådda fall. Efter 1704 avrättades ej någon triumfkrucifis av G. Torhamn.
för trolldom i Sverige, främst tack vare Urban
H ö g a l t a r e , i katolska kyrkor det förnämsta,
Hjärnes kamp mot vidskepelsen,
i koret stående altaret.
Häxring, mer el. mindre ringformade, slutna
H ö g a n ä s , stad (1936) i n.v. Skåne,
räckor av hattsvampar el. genom deras förmult- vid Öresund, Malmöh. 1.; Höganing framkallade ringar av kraftigare gräsväxt, näs landsf.distr., Luggude doms.
vilka varit föremål för övertro (äv. benämnda 6,810 inv. (1947). Stenkolsgruva.
älvdansar). Svamparnas celltrådar (hyfer) växa I,ergodsindustri.
Samrealskola.
fram i marken likformigt i alla riktningar från ut- Stadsvapen, se bild. — Namnet
gångspunkten o. dö bort i mitten, vilket förklarar skrives Höygeness 1536 o. betyder
fruktkropparnas fördelning. Häxringar bildas 'det höga näset'.
ofta av nejlikbrosksvampen, hovsvampen o. a.
Höganäs-Billesholms AB., Höganäs. GrundH ä x ö r t , art av örtsläktet Circaea.
dat 1903. Aktiekap. 30 mill. kr. (1948). StenHöehst am Main [majn], stadsdel i Frank- kolsgruvor o. fabriker vid Höganäs, Billesholm,
furt am Main (till 1928 egen stad). Industri (färg, Bjuv, Skromberga m. fl. ställen i Skåne. Tillv.
maskiner m. m.). Intogs av svenskarna 1631. av tegel, lervaror, kolelektroder, järnsvamp,
Höch'städt, stad i s. Tyskland, Bayern, vid kiseljärn m. m. Jordbruk. Verkst. dir. P. Eg.
Donau. 2,300 inv. En fransk-bayersk här under Gummeson (sed. 1935).
Villars besegrade österrikarna sept. 1703 vid H.;
H ö g a porten el. O 11 o m a' n s k a p o r prins Eugen av Savojen o. Marlborough slogo t e n , benämning på turk. sultanernas regering.
fransmännen vid H. aug. 1704. Jfr Blenheim.
H ö g a visan, en samling kärleks- o. bröllopsHöch'städterkabel, blymantlad elkabel, i vil- sånger i GT, trol. från 300—200-t. f.Kr. Har
ken de enskilda ledarna äro mantlade med me- tillskrivits Salomo.
talliserat papper, som är ledande förbundet med
Högberg, O l o f (1855—1932), författare,
blymanteln.
mest bekant för den brett anlagda hist.
Höekert, J o h a n F r e d r i k (1826—66), norrlandsromanen Den stora vreden (3 bd, 1906).
Högberg, F o l k e , f. ""/j 1884, generalmajor
(•937), chef för generalstabskåren o. arméstaben 1940, militärbefälh. i I I I . milo 1942.
Högblad, till formen vanl. starkt förenklade, förminskade blad, som utbildas inom blomställningar o. utgöra stödjeblad för blommor
el. blombärande grenar.
Högbo, f. d. kommun i mell. Gästrikland,
inkorporerades 1943 med Sandvikens stad.
1. H ö g b o m , A r v i d (1857—1940), geolog,
1896—1922 prof. i Uppsala, känd bl. a. för sina
arb. rörande Norrland samt arb. Geologiens utveckling under del ig:de århundradet (1921).
2. Högbom, I v a r, f. «/»1892, son till A. H.,
geolog o. geograf, prof. i geologi i Kairo 19S5—
27, i ekonom, geografi vid Handelshögsk. i Sthlm
1935 (dess rektor sed. 1936).
Högby
— 740 —
Högby. i. Kommun på n. Öland, Kalm. I.
(past.adr. I,öttorp); Åkerbo landsf.distr., Ölands
doms. 1,602 inv. (1947). — 2. Kommun i v.
Östergötland, Östergötl. 1. (past.adr. Mjölby);
Bosholms landsf.distr., Folkungabygdens doms.
991 inv. (1947)H ö g e r n , i parlamentariska församlingar ofta
benämning på det konservativa partiet. Benämningen uppkom i franska nationalförsamlingen 1789, där de konservativa sutto till höger
o. de radikala till vänster om talmansbordet.
Jfr Vänstern.
H ö g e r n s r i k s o r g a n i s a t i o n , det centrala organet för högerns valkretsförbund, vilka senare
äro organ för lokalavdelningar inom landet.
H., som urspr. stiftades 1904 o. till 1938 kallades
Allmänna valmansförbundet, har sed. 1934 en
egen ungdomsorganisation, Högerns ungdomsförbund, Ungsvenskarna. l e d a r e för H. var
1935—44 Gösta Bagge, sed. dec. s. å. Fritiof
Domö. I Sthlm antogs 1939 namnet S t o c k h o l m s h ö g e r n s f ö r b u n d o . motsvarande namnändringar ha därefter vidtagits för
landets övriga högerorganisationer.
Högerud, kommun i v. Värmland, Värml. 1.;
Gillbergs landsf.distr., Södersysslets doms.
545 inv. (1943)Högestad, kommun i s. Skåne, Malraöh. 1.;
Herrestads landsf.distr., Vemmenhögs, Ljunits
o. Herrestads doms. 299 inv. (1947)Högfeldt, R o b e r t , f. " / * 1894, målare.
Har utfört dråpliga bildserier o. utgivit En
Hägfeldtbok (1937), Familjeliv (1938), Djur och
odjur (1942) m. fl.
Högfjäll, berg, som höja sig över snögränsen.
Högfrekvensförstärkning, förstärkning av
radiosignaler medelst elektronrör, innan de tillföras sändarens antenn el. mottagarens detektor
(el. modulator i supcrheterodyner).
Högfrekvensström, elektrisk
växelström
med flera än c:a 15,000 svängningar i sek. Jfr
Superheterodyn o. Mellanfrekvens.
Högfrekvenstransf ormator, transformator
utan järndelar el. med kärna av fint järnpulver,
avsedd att vid radiomottagare o. dyl. transformera upp den högfrekventa spänningen,
innan den i detektorn förvandlas till i telefonen
hörbara svängningar.
Högfrekvensugn
el.
virvelströmsu g n , ugn med elektrisk upphettning genom
virvelströmmar, som induceras ant. direkt i
smältan (järn el. stål) el. i en grafitdegels ledande väggar. Virvelströmmarna uppstå genom
induktion från en primärspole, som matas med
högfrekvent växelström.
Högförräderi, viss i lag 17 / 6 *94° närmare
angiven brottslig verksamhet, riktad mot riket,
dess överhuvud, grundlagar el. självbestämningsrätt.
H ö g k o n j u n k t u / r , »goda tider».
Jfr Konjunktur.
H ö g k v a r t e ' r , den personal som i krig biträder
högste befälhavaren vid planläggning o. ledning
av krigsrörelserna. Chef är överbefälhavaren.
Högkyrklig, den statskyrkliga riktning, som
strängt håller på predikoämbetets auktoritet
o. på gamla gudstjänstliga bruk.
Högland, område minst 200 m ö. h.
Höglund, Z e t h , f. *»U
1884, socialistisk politiker,
i AK 1915—17 o. 1928 —
40. H. bildade 1917 ett
»vänstersocialistiskt» parti,
var 1919—24 red. för Folkets Dagblad Politiken o.
från 1921 ledare av Sveriges
kommunistiska parti. Utesluten därur 1924 återinträdde H. 1926 i socialdemokratiska partiet o. var
Högre lärarinneseminarium
1928—42 ordf. i Sthlms arbetarkommun. Chefred, för Socialdemokraten 1936—40. Led. av
Sthlms stadsfullm. 1913—16 o. 1927—40. Borgarråd (drätselroteln) 1940. — Genom sin politiska verksamhet under Första världskr. ådrog
sig H. långvarigt fängelsestraff. Bl. arb. biografi
över Hj. Bran ting.
H ö g l ä n d a r e (eng. highlanders, bergsbor),
invånarna i skotska högländerna. Kelter.
Högmosse, en av huvudsakl. vitmossor
{Sphagnum) uppbyggd torvmark med kupolformigt välvd yta. Allmän i s. Sverige.
H ö g m å l s b r o t t betydde i äldre tider sådana
brott, för vilka straffet var livets förlust. I
senare tider förbrytelser mot statens bestånd o.
angrepp på statsöverhuvudet.
Högmässa, söndagens huvudgudstjänst i
protestantiska kyrkor. I kat. kyrkan en högtidlig el. offentlig mässa, hållen vid högaltaret.
H ö g m ä s t a r e , titel för den som stod i spetsen
för Tyska orden. Högmästarens makt var inskränkt av generalkapitlet.
H ö g p l a t å , dets. som högslätt.
Högqvist,
Emilie
(1812—46), skådespelerska,
uppträdde redan som barn
på scenen, anställdes 1828
vid Kungl. teatern, gjorde
stor lycka inom både lustspelet o. sorgespelet {Orleanska
jungfrun,
Ofelia).
H:s salong var mötesplats
för Sthlms litterära o.
konstnärliga kretsar.
Högre allmänt läroverk, sed. 1878 benämning på en grupp av rikets allm. läroverk, som
enligt 1904 års läroverksstadga skall omfatta
realskola o. gymnasium. Härtill kan enligt
1927 o. 1933 års läroverksstadgor anslutas lyceum. Läsåret 1947—48 funnos i landet 67 h.a j.
Sammanlagt antal lärjungar 68,261.
Högre flickskola, enskild el. kommunal
läroanstalt för flickor, i regel 7-ärig o. med
normalskolekompetens. Flertalet tillkom under
senare hälften av 1800-t. på enskilt initiativ,
den äldsta år 1831 (Wallinska skolan i Stockholm). Enligt 1927 års riksdagsbeslut skall
högre flickskola bygga på lägst folkskolans 4:e
årsklass o. omfatta minst 4 årsklasser utöver
den egentliga folkskolan. Sed. en stor del av
de allm. läroverken öppnats för flickor (1927),
ha flera högre flickskolor avvecklats. Antalet
statsunderstödda var 1948 57, därav 47 kommun la.
Högre folkskola, överbyggnad till den egentliga folkskolan med ändamål a t t bereda minderåriga tillfälle a t t inhämta ett högre m å t t av
medborgerlig o. praktisk bildning, utan a t t
dragas från sina vanliga levnadsförhållanden
(kungl. stadga 1918). H. omfattar 4 ettåriga
klasser med såväl allmän som yrkesbestämd
utbildning o. åtnjuter statsunderstöd. 1948
funnos 56 högre folkskolor, varav 16 praktiska
mellanskolor. Stadgar »/8 *934H ö g r e h a n d , i lagspråket tilldragelser, vilkas
inträffande det icke stått i mänsklig makt att avvärja o. varigenom föranletts skada el. hinder
för a t t företaga viss handling. Jfr Force majeure.
Högre lärarinneseminarium, förr läroanstalt för utbildning av lärarinnor för högre flickskolor, statssamskolor m. fl. I Sverige funnos
Privata
högre lärarinneseminar i u m , Sthlm, grundat 1905, upphörde 1931, o.
Högre l ä r a r i n n e s e m i n a r i u m vid
stiftelsen
Kjellbergska
flicks k o l a n , Göteborg, grundat 1908, upphörde
1933. S t a t e n s h ö g r e l ä r a r i n n e s e m i n a r i u m , Sthlm, grundat 1861, upphörde
»943. o . A n n a S a n d s t r ö m s h ö g r e
Högsby
- 74» —
l ä r a r i n n e s e m i n a r i u m , Sthlm, grundat 1900, upphörde 1929.
Högsby, kommun i ö. Småland, Kalm. 1.;
Högsby landsf.distr., Aspelands o. Handbörds
doms. 5,382 inv. (1947)Högseröd, kommun i mell. Skåne, Malmöh.
1. (past.adr. Löberöd); Hörby landsf.distr.,
Frosta o. Eslövs doms. 1,453 inv. (1947), därav
i del av Löberöds municipalsamhalle 481.
Högsjö, kommun i s. Ångermanland, Västernorrl. 1. (past.adr. Veda); Säbrå landsf.distr.,
Ångcrmanl. s. doms. 3,890 inv. (1947).
Högsjöflottan, benämning på tyska flottans
huvudstyrka under Första världskr. 1914—18.
Högskola, undervisningsanstalt, där vetenskaplig bildning meddelas genom föreläsningar
0. praktiska övningar. En särställning intaga
folkhögskolorna.
Högslätt, h ö g p l a t å , område minst 200
m ö. h. med mindre höjdskillnader.
Högspänning är enl. gällande författningar
sådan elektrisk spänning, som överstiger 1,000
volt. Trefasledning med 380 volts huvudspänning (220 volts fasspänning) räknas på lantgårdar i vissa fall till högspänning.
Högsrum, kommun på mell. Öland, Kalm.
1. (past.adr. Stora Rör); Borgholms landsf.distr., Ölands doms. 656 inv. (1947).
Högsta domstolen
el.
Konungens
h ö g s t a d o m s t o l , högsta instansen i det
svenska allmänna domstolsväsendet, består av
24 justitieråd, av vilka emellertid 3 tjänstgöra
i Lagrådet. Högsta domstolen är delad i 3 avdelningar under var sin ordf. En av avdelningsordf. är tillika H:s ordf. Målen beredas
i Nedre justitierevisionen samt föredragas avrevisionssekreterare. Om den rådande meningen
inom en avdelning avviker från H:s tidigare
rättstillämpning, kan avdelningen hänskjuta
saken till H. i dess helhet. H. tillkom 1789;
dess uppgifter hade tidigare utövats av riksrådet. Jfr Justitieråd.
Högstedt, K a r l H e n r i k , f. «/, 1872,
jurist,
vattenrättsdomarc 1918, justitieråd
1921, president i Kammarrätten 1929—40.
Har verksamt deltagit i tillkomsten av Vattenlagen av 28/6 1918.
Högstena, kommun i n.ö. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Dala); Gudhems landsf.distr., Skövde doms. 195 inv. (1947).
Högström, P e r (1714—84), präst, kyrkoherde i Gällivare o. från 1749 i Skellefteå,
framstående kännare av Lappland o. verksam
för lappbefolkningens höjande.
Högström-Löfberg, E l i s a b e t h (1894—
1940), författarinna av noveller o. romaner i
god borgerlig stil (Nära jorden, 1931, roman).
Högsäte (fnisl. hasceti), hedersplatsen på
vardera långväggen i ett fornnord. boningshus,
det ena för husfadern, det andra för hedersgästen. Framför vartdera högsätet funnos två
högsätesstolpar, som ansågos för helgedomar.
Högsäter, kommun i mell. Dalsland, Älvsb.
1.; Valbo landsf.distr., Nordals, Sundals o.
Valbo doms. 1,592 inv. (1947).
Högtalare, apparat för omvandling av lågfrekvent växelström (från en förstärkare) till
ljud, som kan uppfattas på något avstånd. Utvecklades ur hörtelefonen o. bestod ursprungl.
av magneter med fasta strömspolar, som påverkade ett järnankare ( e l e k t r o m a g n e t i s k a h.). Numera användas oftast e l e k t r o d y n a m i s k a h. med i ett konstant
magnetfält rörlig strömspole. Även andra typer
förekomma, t. ex. k r i s t a l l h ö g t a l a r e
(jfr Piezoelektricitet). Hos samtliga typer överföras de mekaniska svängningarna till luften
medelst en membran, som vanl. utgöres av
en kon av papper el. dyl., rörligt insatt i en
skärm (k o n h ö g t a 1 a r e). Högre verknings- I
Höjer
grad erhålles med relativt liten membran o. en
noggrant dimensionerad tratt. För möjligast
naturtrogen återgivning av musik användes
ofta en kombination av två el. flera högtalare
med olika egenskaper (t. ex. biografhögtalare).
En högtalare ingår i de flesta radioapparater.
Högtryck, tryckning med tryckfärg, som
avsatts mot upphöjningarna på klichéer o. dyl.,
såsom vanligt boktryck, träsnitt m. m.
Högtrycksmaskin kallas en ångmaskin, där
avloppsångan ej kondenseras utan utsläppes
direkt i fria luften. Förekommer num. endast
å sådana platser, där brist på utrymme el. lämpligt kylmedel omöjliggör användande av kondensor, ss. på lokomotiv, kranar o. små ångslupar.
Högtrycksområde, dets. som anticyklon.
Högvatten, högsta vattenståndet för dagen;
inträffar, där tidvatten råder, 2 ggr på dygnet.
Högvälboren, epitet som tillägges grevar o.
friherrar.
H ö g a s , kommun i mell. Bohuslän, Göteb. 1.
(past.adr. Skredsvik); I,ane landsf.distr., Sunnervikens doms. 382 inv. (1947).
Höijer,
Benjamin
(1767—1812), filosof; en av
vårt lands mest betydande
tänkare. 1809 prof. i Uppsala. H:s utgångspunkt var
Kant, men han närmade sig
senare Schelling o. Hegel. II.
var ledare för den radikala
s. k. Juntan i Uppsala, vilket
ådrog honom misstroende
från Gustav IV Adolfs sida
o. försenade hans befordran.
Höja, kommun i n.v. Skåne, Kristianst. 1.
(past.adr. Ängelholm); Ängelholms landsf.distr.,
S. Åsbo o. Bjäre doms. 1,330 inv. (1947).
Höjd. En himlakropps höjd är dess avstånd från horisonten o. mätes i grader längs
en genom zcnit gående storcirkel. Jfr Polhöjd.
Höjdhopp, över hela världen utbredd idrottsgren med en mångfald växlande, huvudsakl. i
För. Stat. utarbetade stilar. Består i hopp
över en ribba, utfört med el. utan ansats.
Världsrekord 1948: i höjdhopp med ansats 211
cm (L. Steers, För. Stat.).
Höjdkarta, karta, som anger en trakts höjdförhållanden.
Höjdmätning utföres noggrannast fotogrammetriskt el. medelst triangulering. Mindre
noggrant, ehuru enklare, medelst hypsotermometer el. barometer, varvid man utnyttjar
lufttryckets lagbundna avtagande med höjden över havet. Flygplan betjäna sig äv. av på
radarprincipen konstruerade höjdmätare.
Höjdroder, ett kring en vågrät axel rörligt
plan, varmed flygplan, ubåtar o. torpeder
styras i höjdled.
H ö j d s t r å l n i n g , dets. som kosmisk strålning.
Höjentorp, kronodomän i Eggby kommun,
Skarab. 1. Efter att från 1284 ha tillh. biskopsstolen i Skara indrogs II. till kronan under
reformationen. Karl IX uppf. där en byggnad.
H. donerades 1647 till M. G. De la Gardie, som
i samarbete med J. De la Vallée på H. uppförde
ett slott, vilket nedbrann 1722. Från 1726 arrenderades det av Jonas Alströmer, som där inrättade ett schäferi.
1. Höjer, M a g n u s (1840—1910), historiker, lektor i Sthlm, skrev avh. o. skolböcker
samt uppslagsverket Konungariket Sverige, en
topografisk-statistisk beskrifning (1872—83). Liberal led. av AK 1891 —1908.
2. Höjer, T o r v a l d (1876—1937), son till
M. H., historiker o. diplomat, envoyé i Oslo
1923. Red. för Historisk tidskrift 1906—20.
3. Höjer, A x e l , f. l 2 / 8 1890, brorson till
M. H., läkare, docent i hygien i I,und 1927,
Höjer
— 742 —
förste stadsläkare i Malmö 1930, generaldir. i
Medicinalstyrelsen sed. 1935.
4- Höjer, K a r l J o h a n , f. 24 / 12 1894,
ämbetsman, dir. för Svenska fattigvårds- o.
barnavårdsförb. 1936—43, t. f. generaldir. i
Socialstyrelsen 1940—45, lärare vid Socialinstitutet sed. 1940. Socialvårdsexpert.
5. Höjer, T o r v a l d , f. 28 / a 1906, son till
T. H., historiker, docent i Uppsala 1935, lektor
i Djursholm 1945, har i ett flertal arb. behandlat
Karl Johans liv o. politik. Förordn. 1944 till
vårdare av Bernadotteska arkivet.
Höjesteret', högsta domstolen i Danmark.
— Höjesteretssagförer,
advokat,
som äger föra talan vid samtliga domstolar.
Höjning. Mus. E t t kors, J, framför en not
höjer denna med en halvton, ett dubbelkors, x,
med två halvtoner. I förra fallet får tonens namn
ändeisen -iss, i det senare -ississ (c, ciss, cississ).
Hökar finnas hos oss av två släkten, d u v h ö k s l ä k t e t (Astur) o . s p a r v h ö k s l ä k t e t (Accipiter). Skilja sig från närbesläktade
dagrovfåglar genom den 2tvära el. rundade
stjärten, som är mer än / 3 av vinglängden.
Duvhöksläktet omfattar omkr. 60 arter särsk.
i Gamla världen, sparvhöksläktet ett 40-tal
arter i alla världsdelar.
Hökensås, höjdsträckning i ö. Västergötlaud, vid Vättern. Högsta höjden 357 m.
1. Hökerberg, L a r s (1851—ig24)> bokförläggare, grundade 1882 i Sthlm L a r s H ök e r b e r g s b o k f ö r l a g , som r920 övertogs av sonen F o l k e H., f. *<>/« 1886.
2. Hökerberg, E v a , f. B e r g s t r ö m , f.
S4
/ 12 1899, journalist o. kommunalpolitiker.
Chefred, för Idun sed. 1928. Stadsfullm. i Sthlm
sed. 1934, ordf. i Yrkeskvinnors klubb 1945.
C. rn. Folke H. 1941.
Hökhuvud, kommun i n. Uppland, Sthlms
1. (past.adr. Gimo); Frösåkers landsf.distr.,
N. Roslags doms. 910 inv. ^947).
Höks härad, Hall. o. Krist. 1., omfattar n
kommuner: länsdel av Hishult, Våxtorp, Hasslöv, ö. Karup, Skummeslöv, Känncslöv, Ysby,
Knäred, Laholms landskommun, Tjärby, Veinge.
18,191 inv. (1947). Hall. s. doms. ,
Hökuggla, Sur'nia ulula, en
medelstor »hökfärgad» uggla, saknar örontofsar o. hudklaffar vid
öronöppningarna; lång, något
tillspetsad stjärt. N. delarna av
Gamla världen. Hos oss häckar
den i Norrland, där den särsk.
under lämmelår är vanlig.
Hököpinge, kommun i s.v.
Skåne, Malmöh. 1.; Vellinge
landsf.distr., Oxieo. Skytts doms.
861 inv. (1947).
Hölderlin,
Friedrich
(i77°—1843),
en av Tysklands främsta
skalder. Skrev brevromanen Hyperion (2 bd, 1797—
99) men nådde högst i sin
melodiska, svårmodiga men
svårtillgängliga poesi i antik form {Lyrische Gedichte,
1826). Sinnessjuk 1806.
Hölebo härad, Södermani. 1., omfattar 4 kommuner: Västerljuug, TrosaVagnhärad, Mörkö, Hölö.
5,573 inv. (1947). Nyköpings domsaga.
Hölster. Bot. E t t stort slidliknande blad,
som helt omsluter de kolvliknande blomställningarna hos palmer o. aracéer under deras
tidigare utveckling, för att sedermera öppnas.
Stundom livligt färgat. — Mil. Läderfodral
för ryttarens pistoler.
Hörberg
Höl'ty,
I, u d w i g
(1748—1776), tysk
skald, medl. av Hainbund, dess främste lyriker.
Hölö, kommun i ö. Södermanland, Södermani. 1.; Trosa landsf.distr., Nyköpings doms.
1.555 inv. (1947)Hömb, kommun i n.ö. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Ekedalen); Tidaholms landsf.distr.,
Vartofta o. Frökinds doms. 221 inv. (1947).
Hömånad, det gamla sv. namnet på juli.
Hö'nefoss, stad i s.ö. Norge, Buskerud
fylke, vid Hönefossen (21.4 m hög). 3,200 inv.
Höner, i nord. myt. en asagud, Odens vän
o. följeslagare.
Hönsa, gammalt sjöbruk, bestående i gyckel
med personer, som första gången passera en
viss trakt, e.x. ekvatorn.
H ö n s a r v , art av örtsläktet Cerastium.
H ö n s b ä r , art av växtsläktet Cornus.
Hönsdifteri', smittsam svalginflammation
bland hönsfåglar o. duvor, ibland åtföljd av
runda, glänsande svulster (»fågelkoppor») på
kam, haklappar samt kring ögonen.
Hönsfåglar, GalWnac, ordning bland fåglarna med vanl. kort o. välvd näbb. Baktån
är upplyftad över marken (gångfötter) o. de
tre främre tårna förbundna vid basen av ett
hudveck. Vingar korta o. kupiga. Uppehålla
sig vanl. på marken o. äro goda löpare. I,eva
av insekter, maskar, bär, skott m. m. Alla
världsdelar. Hos oss två familjer: fasanfåglar
o. orrfåglar.
Hönshök, dets. som duvhök.
Hönspest, en dödlig, ytterst smittsam hönssjukdom, som yttrar sig i stark slöhet, diarré
o. flytningar från ögon o. näsborrar.
Hönssläktet, GalVus, släkte av fasanfåglar
(Phasianidae). Ha på huvudet en köttig kam,
hudflikar på undernäbben; kindtrakten naken.
Fjäderdräkt hos hanen grann. I vilt tillstånd
förekommer ett fåtal arter, av vilka bankivahönset (G. gaWus) förmodligen är stamform för
tamhönset. Det senare förekommer i flera raser,
av vilka de hos oss vanligaste äro: värpraserna
I.eghorn o. Minorca, köttraserna Plymouth-rock,
Orpington o. Wayandotte samt dvärgrascr. Se
bild på Bankivahöns och I,eghorn.
Hönö, municipalsamhälle o. fiskläge pä
Hönö, s. Bohuslän, Öckerö kommun. 2,465
inv. (1947)von H ö p k e n , svensk ätt av tyskt ursprung,
adlad 1649, friherrlig 1719- Äv. en grevlig gren
fanns 1762—1826. Den friherrliga grenens
huvudman kallar sig v o n I. a n t i n g shausen von Höpken.
1 . von Höpken, D a n i e l N i k l a s (1669
—1741), frih., statsman, president i Kommerskollegium 1727, en av hattpartiets grundare;
ivrig anhängare av merkantilismen.
2- von Höpken, A nd e r s J o h a n (1712—89),
son till D. N. v. H., greve,
riksråd, 1752 kanslipresident, ivrig befrämjare av
litteratur o. vetenskap. Det
olyckliga Pommerska kriget
föranledde H:s avgång 1761.
H. var en rikt utrustad,
andligt betyd, fosterlandsvän, ingen partigängare i
tidens mening, ehuru övertygad hatt.
3 . von Höpken, K a r l F r e d r i k (1713
—78), son till D. N. v. H., frih., diplomat,
1757—67 president i Kammarkollegium, en av
hattpartiets främsta medlemmar.
Höppener, P e r J o h a n (1725—1802),
skriftställare, känd för sina hänsynslösa stridsskrifter, bl. a. till tryckfrihetens försvar.
Hörberg, P e r (1746—1816), målare, soldatson från Småland, urspr. yrkesmålare, ut-
Hörby
— 743 —
förde ett stort antal verkningsfullt komponerade men ofta tekniskt bristfälliga altartavlor. Monografi av B. Cnattingius (1937).
H ö r b y . 1. Kommun i mell. Skåne, Malmön.
I.j Hörby landsf.distr., Frosta o. Eslövs doms.
1,879 inv. (i947)- — 2- Köping i mell. Skåne,
Malmöh. 1.; Hörby landsf.distr., Frosta o. Eslövs
doms. .Samrealskola. Mek. industri. Länslasarett. 2,817 inv. (1947)H ö r b y församling omfattar Hörby kommun o. Hörby köping.
H ö r e d a , kommun i n. Småland, Jönk. 1.;
Eksjö landsf.distr., N. o. S. Vedbo doms. 1,360
inv. (i947).
H ö r j a , kommun i n. Skåne, Kristianst. 1.
(past.adr. Finja); Hässleholms landsf.distr., V.
Göinge doms. 742 inv. {1947).
H ö r l u r , trattförsett rör, varmed ljudvågor
kunna samlas in mot ett öra.
H ö r n a , idrottsterm för inspark el. inslag i fotboll, hockey o. dyl. från ett av spelplanens hörn,
då bollen spelats över målet el. baslinjen av
det försvarande laget.
Hörnblad,
skulpterad
detalj, som i den romanska
byggnadskonsten förmedlar övergången mellan den
attiska kolonnbasen o. dess
plint. H. utfördes antingen
som stiliserat blad (se bild), djur- el. människohuvud.
Hörnefors, kommun i s. Västerbotten,
Västerb. 1.; Nordmalings landsf.distr., Västerb.
s. doms. 3,812 inv. (1947), därav i H ö r n e f o r s m u n i c i p a 1 s a m h ä l Bl e 1,601. —Sv.
nederlag mot ryssarna i H. /7 1809.
Hörnegg, dets. som hörnjärn.
Hörningsholm, gods i ö. Södermanland,
Mörkö kommun, •
i Stureättens ägo
1480—1616, sed.
1750 fideikommiss inom ätten
Bonde. H. brändes av ryssarna
1719, men en av
flyglarna
ombyggdes 1748—
52 efter ritningar av Carl Hårleman, se bild.
H ö r n i n g s n ä s villastad, f. d. municipalsamhälle i n.ö. Södermanland, sed. 1/1 1947 del av
Huddinge municipalsamhälle, Sthlms 1.
H ö r n j ä r n , h ö r n e g g el. g e t f o t , rännformigt verktyg med spetsig egg för putsning
av invändiga hörn. Användes av snickare o.
bildhuggare.
H ö r oss, Svea, moder åt oss alla, manskvartett med ord o. musik av Gunnar Wennerberg (1853). Sjunges som nationalhymn.
H ö r r ö d , kommun i ö. Skåne, Kristianst. 1.
(past.adr. Magiehem); Degeberga landsf.distr.,
Gärds o. Albo doms. 557 inv. (1947).
Hörselfrämjandet, Sthlm, förutv. Svenska
fören. för dövas väl, bildad 1921, arbetar förde
lomhörda o. dövas intressen, har bl. a. egen
arbetsförmedling, semesterhem o. skola för döva
småbarn.
Hörselorgan, organ för omvandling av den
genom ljudvågorna förmedlade energien till
sinnesretning. Hörselorganet består av det
egentliga sinnesorganet, det c o r t i s k a o r g a n e t , beläget i snäckan i inncrörat, o. hjälporgan för uppfångande, fortledande o. omvandling av ljudvågorna i mekanisk retning av cortiska organets sinnesceller. I ytterörat, bestående av öronmusslan o. yttre hörselgången, avslutad av trumhinnan, uppfångas ljudvågorna,
som försätta trumhinnan i motsvarande svängningar. I mellanörat, utgörande i tinningbenet
inneslutna lufthaltiga rum, bl. a. med den in-
Höstmånad
nanför trumhinnan belägna trumhålan, överföras trumhinnans rörelser genom de tre
hörselbenen: hammaren (med hammarskaftet
intimt förbundet med trumhinnan), städet o.
stigbygeln till innerörat, en i tinningbenets
klippdel innesluten, vätskefylld benlabyrint.
Trumhålan står genom örontrumpeten i förbindelse med svalget, varigenom lufttrycket på
båda sidor om trumhinnan hålles lika, en förutsättning för dess normala rörlighet. Stigbygelns rörelser förmedlas genom ovala fönstret
till vätskan i innerörat, vilken försättes i motsvarande rörelser tack vare att innerörats vägg
på ett ställe, det runda fönstret (liksom det
ovala fönstret beläget i trumhålans inre vägg),
är elastisk. Vätskans rörelse medför en mekanisk retning av cortiska organets sinnesceller,
varvid nervimpulser föras med hörselnerven till
hjärnans hörselccntra, bl. a. till hörselcentrum i
tinningloben. — Egentliga hörselorgan torde
endast finnas hos insekter o. ryggradsdjur,
hos insekterna i form av invecklat byggda
organ med »trumhinna» o. nervapparat. Hos
ryggradsdjur finnas inneröra o. vanl. hörselben
o. trumhinna samt hos däggdjur ytteröra. Hos
lägre ryggradsdjur ss. fiskarna är den del av
innerörat, som räknas till hörselorganet, mycket
enkelt utformad, en egentlig snäcka uppträder
först hos kräldjuren o. når sin högsta utveckling hos däggdjuren. Hos fiskarna saknas hörselben o. hos groddjur, kräldjur o. fåglar finns
endast ett hörselben motsv. stigbygeln.
Hörsne med Bara, kommun på mell. Gotland, Gotl. 1. (past.adr. Dune); Roma landsf.distr., Gotlands doms. 468 inv. (1947). — Kyrkan i Hörsne från 1200- o. 1300-t. med portalskulpturer.
H ö r u p , kommun i s.ö. Skåne, Kristianst. 1.
(past.adr. Löderup); I.öderups landsf.distr.,
Ingelstads o. Järrestads doms. 675 inv. (1947),
därav i del av Löderups municipalsamhälle 185.
H ö ' r u p , V i g g o (1841—1902),
dansk
vänsterpolitiker o. tidningsman, uppsatte tills,
m. E. Brändes tidningen Politiken 1884, vars
red. han var till 1901. H:s styrka låg i polemiken o. många av hans sentenser ha blivit
bevingade.
Höskallra, arter av örtsläktet Rhinanthus.
H ö s n u v a , en med riklig, huvudsakl. vattnig,
sekretion från näsan förbunden snuva, som
uppkommer hos vissa individer vid gräsens
blomning. Börjar ofta med kittlingar i näsan
o. klåda i ögonen (som även lätt bli röda).
Lätt feber kan inställa sig (»höfeber») liksom
hosta o. astmaanfall. Beror på överkänslighet
mot i frömjölet ingående äggviteämnen.
Hössna, kommun i ö. Västergötland, Älvsb.
I.; Redvägs landsf.distr., Kinds o. Redvägs
doms. 682 inv. (1947).
Höst, Oluf, f. 1884, dansk målare; landskapsmålningar av utpräglat koloristisk karaktär.
Höstas ter, art av växtsläktet Chrysanthemum.
Höstdagjämning, den tidpunkt pä hösten
(23—24 sept.), då solen står rätt över ekvatorn,
varav följer att dag o. natt äro lika långa på
alla breddgrader. Solen befinner sig därvid i
Jungfruns stjärnbild.
Höstfibla, art av örtsläktet Leontodon.
Höstflox, art av örtsläktet Phlox.
H ö s t f ä r g n i n g , en ofta praktfull, i rött o.
violett skiftande färg, som uppstår hos växternas blad, framför allt träds o. buskars, vid höstens inträde till följd av antocyanbildning i
deras celler, ex. hos rödek, lönn, asp. Den hos
många förekommande klargula höstfärgen beror på klorofyllets förstörande, varvid karotinoidernas färg framträder.
H ö s t m å n a d , det gamla sv. namnet på september.
Höstsol
— 744 —
Höstsol, ålderdomshem för sceniska konstnärer, stiftelse, grundad 1913 på initiativ av
Sv. teaterförbuudet genom donation av Gust.
Fredrikson. Sed. 1918 på egendomen Såsta i
Täby kommun, Sthlms 1.
Höstved, den tätare, tyngre o. ofta mörkare
färgade ved, som bildas mot slutet av vegetationsperioden. Motsats: v å r v e d.
Hötorgskonst, beteckning pä tavlor utan
konstnärligt värde.
H ö t t r i n g , benämning för roskarlen.
Hövitsman kallades i äldre tider innehavaren
av slottslän, ävensom befälh. över truppstyrka
(knektehövitsman, skeppshövitsman).
Hövre, västkustnamn för en där allmänt
förekommande långbent, spindelliknande krabba, Hy'as.
Höyen [höj'-], N i e l s L a u r i t z (1798—
Ibn Fadlan
1870), dansk konsthistoriker, av betydelse för
nationella strävanden i dansk konst.
Höyer, C o r n e l i u s (1741—1804), dansk
miniatyrmålare, verksara vid Gustav III:s hov.
Höyesterett', högsta domstolen i Norge. —
I l ö y e s t e r e t t s a d v o k a t , advokat, som
äger föra talan vid samtliga domstolar.
Höylandet-tapeten [höj-], en på linne broderad bonad från Höylandets kyrka i Norge
(nu i Trondheims mus.), i teknik o. stil påminnande om Bayeux-tapeten. Antagl. norskt arb.
från rioo-t.
Höör. 1. Kommun i mell. Skåne, Malmön. 1.;
Höörs landsf.distr., Frosta o. Eslövs doms.
1,983 inv. (1947). — 2. Köping, 1939 utbruten
ur H. 1. 2,063 inv. (1947). Höörs landsf.distr.,
Frosta o. Eslövs doms. Samrcalskola.
I
I i, antikva el. latinsk stil.
Ii, kursiv.
I r. Rom. siffertecken = 1. — 2. Förkortning av lat. impera'tor, kejsare, av Julius,
Junius, Juno, Jupiter ni. fl. lat. namn.
i, den imaginära enheten. Jfr Imaginär.
la, förkortning för Iowa.
IAAF, förkortning för International Amateur
Athletic Federation.
I a k k o s , lat. I a c c h u s, i grek. myt. ett
av Dionysos' binamn.
Ialomi(a [-mitfsa], biflod fr. v. till Donau,
i s. Rumänien. Längd 224 km.
I a m b l i k o s , d. omkr. 330 e.Kr., grek. filosof,
tillhörde nyplatonismen.
I a p e t o s . 1. I grek. myt. en av titanerna, fader
till Atlas o. Prometevs. — 2. Den åttonde av
Saturnus' tio månar.
Iasi [jasj], rumänska namnet på Jassy.
Ia'son, i grek myt. anföraren för argonauterna.
IATA, förkortning för International Air
Träffic Association, interiiat. sammanslutning
av världens största flygbolag med uppgift a t t
träffa överenskommelser i för medlemmarna
gemensamma frågor.
• ib., i b i d . , förkortning av lat. ibi'dem, pä
samma ställe.
1'bach, J o h a n n e s (1766—1848), tysk
piano- o. orgelfabrikant, grundade 1794 i
Barmen en fabrik, bekant för sina flyglar.
Iba'dan, stad i s.v. Nigeria, Britt. Vastafrika. 327,000 inv. (1945). Handelsplats.
Staden täcker en yta av 40 kvkm. Hamnstad:
Lagos. Univ. (fr. 1948).
I balk, järnbalk, vars profil (tvärsnitt) är
ett I. Finnes standardiserad dels som normalprofil (förk. INP), dels som ID- o. differdingerbalkar med varierande höjd- o. breddförhållandcn.
Ibarra, stad i n. Ecuador. 12,000 inv. Kortvågsstation.
Ibe'rer, forntida europ. folk i v. Europa,
efter hand undanträngda till Pyreneiska halvön (Iberiska halvön).. Som iberernas; avkomlingar betraktas vanl. baskerna (i n. Spanien).
3 i, fraktur el. tysk stil.
tj i, gotisk stil.
Ibe'ria el. I b e'r i s k a h a l v ö n , fordom
namn på Pyreneiska halvön. Jfr Iberer.
I b e r i s , växtsläkte (fam. Cruciferae). Ettel. fleråriga örter el. halvbuskar (s. Europa,
Mindre Asien). Blommor i kvast, vita el. rödaktiga; kantblommornas yttre kronblad starkt förstorade. Flera arter omtyckta trädgårdsväxter.
I b e r i s k a bergen, raudberg, som i n.ö. begränsa spanska högplatån. Högsta toppen 1,323 m.
Ibert [ibä'r], J a c q u e s, f. 1890, fransk tonsättare, har tonsatt operor, baletter samt talrika orkesterverk, utmärkta av artisteri o. rikt
färgsinne.
I b f d e m , lat., på samma ställe; förk. ib. cl. ibid.
I'bis fåglar, IbidVdae, familj bland vadarna.
Mest bekant är I'bis aetio'pica [religio'sa), svart o.
vit ibis (se bild). Längd ,
omkr. 75 cm. Förr allmän i Egypten, där den
vördades som helig, nu
inskränkt till Nubien o.
Sudan. Av den kring
Medelhavet förekommande svarta ibisen, Ega'theus autumna'lis, ha enstaka exemplar anträffats äv. i Sverige.
I b i s r o s , art av växtsläktet Hibiscus, även kallad k i n e s i s k r o s
[Hibis'cus ro'sa sinen'sis).
Ibiza [-vipa], den största ön bland Pityuserna i Medelhavet, sp. prov. Baleares. 597 kvkm,
25,000 inv. Huvudstad: I b i z a (6,000 inv.).
Ibli's el. e b 1 i's (trol. av grek. dia'bolos,
djävul), muhammedanernas namn på djävulen.
Ibn, arab., son. Ingår som sammansättniugsled i många arab. egennamn.
Ibn F a d l a n (F o z 1 a n), A h m e d, arab.
geograf. Besökte 921 bulgarerna vid Volga såsom Bagdadsultanens sändebud. Hans berättelse över resan är av stort intresse bl. a. som den
första utförligare skildringen av Ryssland. Den
innehåller viktigt etnografiskt material, bl. a.
rör. den sydryska kulturens nord. förbindelser.