LIMD SVENSKA LEVERANTÖRSFÖRENINGEN FÖR INDIVIDUELL MÄTNING O DEBITERING Yttrande LIMD 2013-1 2013 09 10 Sida 1 (5)

Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över Näringsdepartementets promemoria N2013/2873/E från den 7 juni 2013

Förslag till genomförande av energieffektiviseringsdirektivet i Sverige

LIMD har gått igenom de delar av departementets promemoria som behandlar IMD. Det finns vissa avsnitt som



begränsar fastighetsägarens valmöjligheter utan att för den skull ge de boende ökat incitament till besparingar



tyder på att kostnaden för nyinstallation av IMD för uppvärmning i befintlig byggnad har skattats onödigt högt På följande fyra sidor har vi i tabellform sammanställt våra detaljerade förslag på ny eller ändrad text samt bakgrund och kommentarer till detta.

Yttrandet har även skickats som e-brev till [email protected]

och [email protected]

Med vänlig hälsning Tord Kjellin ordförande i LIMD

SVENSKA LEVERANTÖRSFÖRENINGEN FÖR INDIVIDUELL MÄTNING O DEBITERING www.limd.se

e-brev via hemsidan Org.nr: 802452-7338 Bankgiro: 655-4679

LIMD 2013-1 Version 2013 09 10 Sida 2 (5)

Texten enligt Näringsdepartementets PM

Förslag till ny/ändrad text

Bakgrund och kommentarer

2.3

Förslag till lag om energimätning i byggnader

Installationer av el och naturgas vid uppförande av byggnad och ombyggnad 2§ Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad ska vid en installation av el eller naturgas till en lägenhet se till att den som använder lägenheten kan ingå abonnemang med det elnätsföretag som har koncessionen i området, eller med en naturgasdistributör.

Detsamma gäller vid en installation av el eller naturgas till en lägenhet eller en väsentlig ändring av en befintlig installation i samband med en ombyggnad. Skyldigheten gäller då den som för egen räkning utför eller låter utföra ombyggnaden. Lägg sist i 2 § en text som

Som alternativ till individuella abonnemang kan användas ett kollektivt abonnemang med efterföljande fördelningsmätare.

En individuell mätare kan antingen * vara en del av ett individuellt abonnemang Fastighetsägaren ansvarar för att anslutningsmöjlighet finns.

eller

*

vara en fördelningsmätare under en huvudmätare Fastighetsägaren ansvarar för fördelningsmätningen.

Att ta bort denna fastighetsägarens valmöjlighet påverkar knappast energisparandet.

De tekniska kraven på en mätare -- inkl. ev. krav av typen "smart mätare" -- måste vara specificerade i förväg. Först om en mätartyp inte uppfyller dessa krav kan den uteslutas.

2.5

Förslag till Jordabalken

Ersättning för kostnader som hänför sig till lägenhetens uppvärmning, nedkylning eller förseende med varmvatten eller elektrisk ström ska beräknas utifrån faktisk förbrukning, om kostnaden kan påföras efter individuell mätning.

För värme och varmvatten finns enligt direktivets Artikel 9.3 regler för såväl nya som befintliga byggnader. I det svenska lagförslaget för energimätning hittar vi inga krav på elmätning i befintliga byggnader.

Däremot nämns elmätning i lagförslaget för Jordabalken.

Mätsystem i vissa fall för värme, kyla och tappvarmvatten i befintlig bebyggelse Mätsystem i vissa fall för

el, gas,

värme, kyla och tappvarmvatten i befintlig bebyggelse Ny § före 7 §:

Den som äger en byggnad ska även i andra fall än som följer av 2§ se till att en lägenhets förbrukning av el och naturgas blir uppmätt eller ingår i ett individuellt abonnemang.

Vad är det (i en direktivtext) för skillnad på "skall" och "skall alltid")?

Enligt direktivets artikel 9.1 1:a stycket står "Medlemsstaterna ska se till att slutanvändare av el, naturgas, . . . har individuella mätare".

LIMD 2013-1 Version 2013 09 10 Sida 3 (5) I bakgrundsinfon om dagens lagstiftning nämns på sidan 88: "Det finns därmed utifrån dagens reglering inte någonting som hindrar t.ex. en bostadsrättsförening från att förlägga en uttagspunkt vid anslutningen till byggnaden och ingå ett elnätsabonnemang kollektivt för de boende i byggnaden. Det är sedan upp till föreningen om man fördelar kostnaderna för elen med hjälp av elmätare – som då införskaffas och ägs av föreningen" Är inte detta -- även enligt EED -- en användbar väg idag?

Som skäl nämns även på sidan 100: "utvecklingen sedan 1990-talet gått mot en allt större utbredning av kollektiva elabonnemang. Regeringen har tidigare uttalat att en sådan utveckling bör brytas, eftersom den motverkar en lönsam effektiv energianvändning (prop. 2008/09:163 s. 134). Tidigare undersökningar har visat på att elanvändningen minskar med 20 procent vid en övergång till individuell elmätning." "Som ytterligare skäl anfördes att fler lägenhetskunder får möjlighet att byta elleverantör och får konsumenträttigheter enligt ellagen. Så skulle inte ske om fastighetsägaren tilläts uppföra byggnader med kollektiva elabonnemang och fördelningsmätning." Enligt vår erfarenhet är det idag extremt ovanligt att ha ett kollektivt abonnemang utan att kombinera det med fördelningsmätare för varje lägenhet.

Borde inte ett rimligt krav vara att

"fastighetsägaren för varje byggnad kan välja mellan att ge lägenhetsinnehavarna * möjlighet till individuellt abonnemang med en el leverantör eller * individuella mätare under ett gemensamt kollektivt abonnemang"

och att detta skall gälla såväl nybyggnation som befintliga byggnader?

11.1.1

Bakgrund Fördelningsmätare sidan 91

. . . . .

Den främsta osäkerhetsfaktorn är ofta mätarnas noggrannhet, framförallt för mätare som fästs direkt på radiatorer.

Bakgrund; sidan 93

. . . . .

Energibesparingen är enligt svenska erfarenheter högre vid individuell mätning och debitering av varmvatten än vid värme. Varmvattenanvändningen har ofta sjunkit med ca 20 procent vid införande av mätning och debitering. Även vid individuell mätning och debitering av värme har besparingar gjorts, särskilt i samband med att styr- och regleringssystem av värmen installerats. Det som tidigare har ifrågasatts är rättviseaspekten i debiteringsförfarandet, inte själva mätmetoden med dess mätnoggrannhet. Mätare av idag följer en europastandard (SS-EN 834 för radiatormätare och SS-EN 1434 för värmemätare) som styr både tillverkning av mätarna vad gäller känselelement etc., interna beräkningsalgoritmer med noggrannhetskrav samt tillämpning av mätmetoden.

Ett omnämnande om högre besparing på varmvatten är fel. Om 30% går till varmvattenberedning så ger en besparing på 10% på värmeenergin mer än en besparing på 20% på varmvattenberedningen. Det är dessutom oftast billigare och enklare att installera värmefördelningsmätning, än att installera varmvattenmätning (där varmvattenmätning kan anses vara teknisk möjligt).

LIMD 2013-1 Version 2013 09 10 Sida 4 (5) 11.1.3

Värme, kyla och tappvarmvatten Nybyggnad och större renoveringar Skälen för förslaget . . . . .

Det framstår som att direktivet inte lämnar utrymme för medlemsstaterna att göra någon kostnads- och nyttoanalys över kraven när det gäller nybyggnad och större renovering. En sådan tolkning ligger naturligtvis mycket nära ordalydelsen. Även det sätt på vilket bestämmelsen omnämns i direktivets beaktandesatser (nr 30) talar starkt för att direktivet kräver att individuella mätare tillhandahålls vid nybyggnad och större renovering. Installationskostnaden blir naturligtvis väsentligt lägre än vid installation i befintlig bebyggelse som inte byggs om. Sammantaget görs därför bedömningen att det nu bör ställas krav på individuella mätare för värme, kyla och tappvarmvatten vid nybyggnad och större renoveringar Kostnaden för installation av värmefördelningsmätning i befintliga fastigheter är i praktiken identisk med kostnaden för en installation vid nyproduktion.

Plan- och bygglagstiftningens ombyggnadsbegrepp bör användas i stället för direktivets ”större renoveringar"

I direktivet används begreppet större renovering med hänvisning till den definition som begreppet har i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (förkortat energiprestandadirektivet). Enligt artikel 2.10 energiprestandadirektivet avses med större renovering renovering av en byggnad där a) totalkostnaden för renoveringen av klimatskalet eller byggnadens installationssystem överstiger 25 % av byggnadens värde, exklusive värdet av den mark där byggnaden är belägen, eller b) mer än 25 % av klimatskalets yta renoveras Att kräva införande av Individuell mätning vid ”Omfattande renovering” motsvarande 25% av byggnadsvärdet är orimligt högt med tanke på att detta kommer att medföra att lägre värderade fastigheter i glesbygden kommer tvingas installera mätning, medan identiska fastigheter i storstäder undgår kravet då de inte når upp till 25%.

Det blir m.a.o. väldigt snedvridet rent geografiskt. 11.1.4

El och naturgas I skälen anförs

"På samma sätt som för värme, kyla och tappvarmvatten skulle den som uppför en byggnad eller låter genomföra en ombyggnad kunna åläggas att se till att fördelningsmätning sker, i de fall de som använder lägenheterna inte har möjlighet att ingå nätabonnemang. Något som talar emot en sådan lösning är de ganska omfattande krav på elmätning som direktivet i förlängningen ställer i artikel 9.2. " Vad vi kan förstå gäller artikel 9.2 inte generellt utan endast "smarta mätare".

LIMD 2013-1 Version 2013 09 10 Sida 5 (5)

11.2

Debitering vid fördelningsmätning Förslag:

Om det finns möjlighet till individuell mätning ska ersättning för kostnader som är hänförliga till en hyresgästs eller bostadsrättshavares energiförbrukning beräknas utifrån den faktiska förbrukningen Menas här att det "finns möjlighet" där a) lämpliga mätare redan är installerade eller b) det (enligt Boverkets utredning) är rimligt att installera mätare med tillhörande mätning.

11.6

Nya föreskrifter om mätare behövs Bedömning:

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) bör ges i uppdrag att ta fram föreskrifter om mätare som används för fördelning och debitering av kostnader inom en byggnad för värme, kyla och varmvatten Eftersom vi anser att fördelningsmätning av el skall tillåtas bör även el-mätare nämnas här.

Vi förutsätter att Swedacs bestämmelser och Europanormerna för mätarna liksom tidigare är avstämda mot varandra.

Vi tycker det är viktigt att Boverket vid sin kommande utredning om "rätt mätare på rätt plats" har korrekt information i såväl tekniska frågor som när det gäller kostnadsnivåerna för både de installerade mätarna och de idag använda rutinerna för mätaravläsning och kostnadsfördelning.

LIMD har medlemsföretag med flerårig erfarenhet av fördelningsmätning i Sverige och mångårig erfarenhet av fördelningsmätning runt om i Europa.

Vi och våra medlemmar står gärna till Boverkets förfogande när det gäller dessa frågor.