Transcript 1/2013 - Martin Gardberg

Föreningsbandet
BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND
AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN s.R
Redaktionen
Innehåll
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Guy Catani, DKM
Redaktör
Lasse Hedman – materialbearbetning
Grafiker, Christel Westerlund
– layout och produktion
Redaktionssekreterare
Teljo Kolkka
– ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer
Redaktionsråd 2012
Guy Catani, ordförande
Björn Federley, Lasse Hedman, Teljo Kolkka
Regionredaktörer 1.1.2012
S:t Augustin, Björn Federley
Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist
Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson
Phoenix, Rudy Palmberg
Tyrgils, Zacharias Johansson
Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm
Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback
Frimurarsamhället i Vasa, Max Jansson
Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg
För e-post och telefon – se matrikeln
Fundamentet för AGL:s nya OM är stadigt, s. 4, Kim Isaksson
s
Deltagande och delande skapar logens själ, s. 6, Anders Lindström
s
Calle har fortfarande mycket att ge, s. 8, Kim Isaksson
s
Kulinarisk sjömurarträff, s. 9, J-O Holm
s
Vi har två måsten i livet, s. 10, Georg Liljestrand
s
Glädje i det ofullkomliga, s. 11, Sam Björklund
s
Templet på Jesu tid, s. 12, Hans Andreasson
s
Avtäckning i Åbo, s. 16
s
Musik kan jag inte bedöma, s. 18, Folke Freund
s
Visarna på klockan i tornuret går baklänges, s. 20,
Sten Westerholm
Redaktionens adress
Föreningsbandet
Stor Capitlet i Finland
Nylandsgatan 9 F, 00120 Helsingfors
s
Stormästare Anders Strömberg, s. 25, Rudy Palmberg
Föreningsbandets följande fyra nummer
utkommer:
s
Cancer kan drabba alla, s. 26, Rolf Söderback
nr
nr
nr
nr
s
Arbetsordning mars–augusti 2013, s. 29
s
Allmängiltig information, s. 30
s
Trivselträff för damer i Tyrgils, s. 31, Erkki Tuormaa
s
Avgifter inom Stor Capitlet i Finland år 2013, s. 32,
2/2013, sommarnumret
3/2013, höstnumret
4/2013, vinternumret
1/2014, vårnumret
1 juni
1 september
1 december
1 mars
Annonser
Annonschef Bo Gerkman
Tilinurkka tel: 0400 449 724
OBS! Materialdatum:
Senast fem (5) veckor före utgivningsdatum!
Prenumerera på Föreningsbandet
genom inbetalning av prenumerationsavgift till
Föreningsbandets konto:
Aktia Bank 405540–21267 i Finland
Betalningar i Sverige:
via Bankgiro nr 5128–9692 Föreningen
Granatenhjelm. Meddela vid betalningen
prenumerantens namn och postadress.
Prenumerationsavgifterna är:
i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,Prenumerationen omfattar de fyra följande
numren fr.o.m. inbetalningen.
Omslaget:
”Ljuset återvänder”
Foto: Johan Hagström, X
2
s
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
John Nieminen
s
Årets första kryss, s. 33, Rolf Söderback
s
Antagna bröder, s. 34
s
Meddelanden mm, s. 35
s
St. Johanneslogen Tyrgils, s. 36
,EDAREN
Mina Bröder!
Jag hoppas att ni alla haft en fridfull och vederkvickande helg tillsammans med nära och kära! Nu är alla
julprydnader undanstädade och inpackade, men med all säkerhet hittas det ännu ett och annat granbarr i
något hörn eller i någon länsstol som påminner om den högtid vi firat.
Trots att julen nu för länge sedan har körts ut, vill jag nämna Nykarleby-stjärnan, en jultradition, som mer
och mer fängslar mig.
Stjärnans historia sträcker sig åtminstone till 1830-talet, då Nykarleby ännu var en beaktansvärd sjöfartsstad. Den hängdes upp i en ”korsstång” omvirad av granrisgirlander, som restes på hemgården ofta i närheten
av porten för att önska sjöfararna hem, eller som en ”lanterna” som skulle leda dem hem.
Det finns olika historier bakom stjärnans färger, men oberoende om den varit 5-, 6- eller 7-uddig, har färgerna oftast bestått av gult, rött, grönt och blått, vilket enligt en tradition skulle symbolisera skeppets lanternor
och havet.
En sjökaptens dotter, som var född på 1880-talet och besjälad av en förtröstansfull Guds-tro, har berättat
att stjärnans gula mitt symboliserar Guds närvaro i världen. Den gula uppåtriktade udden är det ljus som utgår
från Gud. De två röda motstående horisontella uddarna berättar om Guds hela världen omfattande kärlek.
De gröna motstående uddarna berättar om mitt hopp att finna vägen Hem och slutligen den blå nedåtriktade
udden symboliserar Guds livgivande regn.
Dessa ord följer mig varje gång jag hissar stjärnan i flaggstången på Luciadagen och de lever kvar hela året,
trots att julen och stjärnan städats undan för länge sedan, allt enligt av nämnda sjökaptens dotter förmedlad
tradition.
Traditioner, uppväxtmiljö och symboler i vår omgivning formar oss människor till de individer vi för stunden
är, huru vi ser på våra medmänniskor och världen vi lever i. Denna process är fortgående under hela vårt liv.
I vårt arbete med D.K.K. omges vi av en speciell miljö, fylld av traditioner och symboler som skall lära oss
att växa som människor och finna vägen Hem.
Dessa kunskaper, färdigheter och dygder skall vi inte enbart använda i logearbetet, utan även i våra aktiviteter i den allmänna världen!
Detta år 2013 är ett synnerligen aktivt år vad gäller bl.a. den frimureriska utbildningen och fördjupningen.
Oss Bröder ges möjlighet att deltaga i flertalet Frisem, inte det ordinarie logearbetet att förglömma.
Mina bröder! Jag önskar Er alla en god fortsättning på detta år och ett aktivt arbete inom D.K.K.
till fromma för oss själva och våra medmänniskor!
Broderligen
Filip v Schantz
fOM, OHT
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
3
!NDERS,INDSTRÚMFATTARRODRETI!',
OM Anders Lindström flankerad av
fOM Carl-Johan Lindström och
DKM Guy Catani.
Fundamentet
för AGL:s nya OM är stadigt
S:t Johannneslogen Axel Gabriel Leijonhufvud i Ekenäs stod inför en milstolpe under sin högtidsdag i början av februari. Anders Lindström tog över OM-klubban. Omtumlad och överraskad har
han börjat formulera en egen policy. – Jag önskar bidra med en ytterligare fördjupning av vårt
arbete.
O
xveckorna segar sig fram i januari när jag träffar Anders
Lindström på pastorskansliet i
Ekenäs. Det underkylda regnet öser ner,
men stadens kyrkoherde har en stor lysande stjärna på fönsterbrädet som sprider en varm stämning.
Kyrkoherden erkänner att han är lite
omtumlad – fortfarande. Att bli ordförande mästare är något som han inte
upplever sig ha vunnit. Tvärtom.
– Jag har fått en uppgift, det är spännande. Grundkänslan är god, men det
4
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
är med varsamma steg jag går framåt
och med ödmjuk tacksamhet över brödernas stöd.
Det blir många pauser under diskussionen som böljar från vad frimureriet
egentligen är till hur den nya ordförande mästaren vill fortsätta logearbetet.
Och mycket annat där emellan.
– Alla ska få med sig något hem. Logearbetet kan vara både en spegel och
ett fönster. Jag hoppas att det alltid är
endera. Ibland kanske båda, säger Anders Lindström.
!LLTBÚRJADE
Men vi vrider klockan tillbaka. Till början. Till april 2002 då Anders hörde till
de sex bröder som recipierade i brödraföreningen i Ekenäs som då hade
gradgivningsrätt i graderna I–II under
S:t Augustin.
Att Anders gick med i SFMO beror
till stor del på den starka gemenskap
som finns i Tenala där han bodde, och
fortfarande bor. Br Leif Holmström var
en viktig kraft och närmaste chefen, dåvarande kyrkoherden, br Magnus Berg-
roth började tidigt tala om frimurarna.
Att vara präst och frimurare skapar
ingen konfliktsituation för AGL:s nye
OM eftersom Orden verkar på kristen
grund.
Inom Orden talar man om personlighetsutveckling, något som inte är helt
okänt som begrepp för Anders i hans
dagliga värv i den allmänna världen.
– Ändå talar jag hellre om personlighetsupptäckt, inom Orden handlar
det långt om att upptäcka och finna
vem man är. Och om styrka och svagheter.
Anders konstaterar att det finns en
skillnad i den allmänna världens och
frimurarnas sätt att utvecklas. Utanför
logerna strävar samhället i sin utveckling att göra saker för att producera
mera, för att orka mera, medan frimurarna arbetar för att upptäcka mera. I
synnerhet inom sig själva.
!KTIVLOGE
Om själva logen AGL säger Anders
att aktiviteten är stor vilket torde vara
välkänt också utanför logen. Andan är
överlag positiv och den nya kören som
växer fram är ett exempel på att livsgnistan är stark i Ekenäs.
Han citerar Alice i Underlandet, passagen där hon frågar katten vilken väg
hon ska välja. Och katten svarar litet
småklurigt med en motfråga: Vart är du
på väg?
– Det är viktigt att veta vart vi är på
väg, då kan vi göra de val och prioriteringar som för oss till målet. Jag tycker
att vi gärna ska göra det mer konkret än
bara för den ”K...K...”. (AGL:s valspråk,
red:s anmärkning).
– Det ska finnas rum för det kollektiva och det subjektiva. Det är en fördel
med att vara en liten loge. De egenskaperna ska vi värna om.
Även om OM-skapet är spännande
och nytt är det en sak som br Anders
vet redan nu:
– Fundamentet jag står på är stadigt!
TEXT OCH FOTO: KIM ISAKSSON, VII
&RIMURERIETETTSMÚRGÍSBORD
Br Anders är övertygad om att han har
nytta av de kunskaper han har förvärvat
i sitt arbete som kyrkoherde. Han kan
så att säga sätta saker i sitt rätta sammanhang och är övertygad om att frimureriet passar de flesta.
– Frimureriet är som ett smörgåsbord. Men för att tillgodogöra sig allt
det goda måste man vara aktiv och
dessutom veta vad det innebär att vara
med: Att arbeta med sig själv i bröders
närvaro.
Anders vill medverka till att logearbetet fortsätter att sträva efter mer gemenskap, samhörighet och förståelse.
– Det handlar inte bara om ritualer
och måltider. Arbetet ska kunna ge oss
något i livet. Det bygger på en lyhördhet
för logens bröder om ”vem är där” och
den tid vi lever i.
Anders eget tänkande styrs till en del
av ett resursinriktat sätt att tänka, organisationsbyggande och arbetshandledning, något som han sysslar dagligen
med.
– AGL är välskött och det är med
försiktighet och ödmjukhet jag går in
i detta orförandeskap. Uppgiften är ju
att skapa förutsättningar för verksamhet även i fortsättningen. Logearbetet i
Ekenäs har utvecklats bra under br Calle
Lindströms ledning.
Bild från övningen innan Anders Lindström tog över ledningen för S:t Johanneslogen
Axel Gabriel Leijonhufvud den 8 februari. I bakgrunden avgående OM Carl-Johan
Lindström och FDM Mikael Kietz.
I god tid inför AGL:s högtidsdag och OM-installation grundades en AGL-kör. Här med
Martin Kevin vid pianot medan bröderna Svante Lindblad, Lars-Eric Henricson, Björn
Sandbacka, Henry Ljungqvist, Peter Lindblom och Thomas Dahlström låter stämbanden
ljuda.
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
5
)NSTALLATIONSTAL
DKM Guy Catani fäster OM tecknet på
Br Ånders bröst vid brödramåltiden efter
logen
bild är det tempel Salomo lät uppföra.
Utvecklingen hade gått från det enkla
tabernaklet, tältet, till den ståtliga och
stora stenbyggnaden. Fastän olika till
det yttre hade byggnaderna en sak gemensamt; värnandet om det heliga och
det allra heligaste. Kring detta byggdes
templet, kring detta restes det mobila tabernaklet. Kring rummet för förbundsarken, kring den plats som enligt judisk
tradition på ett bestämt sätt var Guds
på jorden, utan att den ändå konkret
härbärgerade honom.
Deltagande
och delande
skapar logens själ
D
et är med ödmjuk tacksamhet
jag efter bröders val och Kapitelmästarens förslag och Stormästarens beslut och förordnande tar
emot uppdraget att fungera som OM i
denna loge Axel Gabriel Leijonhufvud.
Ett uppriktigt och ödmjukt tack ur hjärtat riktar jag till logens bröder och till
alla dem som under min tid som frimurare hittills bidragit till allt jag fått
uppleva, vara med om, erfara och lära
mig. Jag uppfattar att jag fått en stafettpinne att greppa och vårda. En stafettpinne som hittills med stor omsorg och
omtanke omhänderhafts av AGL:s första
OM Carl-Johan Lindström.
6
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
$ELTAGANDEOCHDELANDE
SKAPARLOGENSSJËL
Jag vill tillsammans med er mina bröder
göra mitt allra bästa för logens utveckling. Logearbetet är ett lagarbete där vi
har våra egna specifika funktioner. OM
har sitt ansvar och sina uppgifter. Jag vill
göra mitt allra bästa på min post och jag
är övertygad om att ni mina bröder vill
vara mig behjälplige att fortsätta arbetet
i AGL med glädje och framåtanda, som
hittills. Allas uppgifter är viktiga. Deltagande och delande skapar logens själ.
Frimureriet är ett tempelbygge. Vi
märker det i våra symboler redan i första graden. Det tempel vi har som sinne-
6IARBETARINTEMEDSTENUTANMED
MËNNISKANSUPPTËCKTATTBLIDEN
HONVARËMNADATTVARA
I vårt frimureriska sammanhang är vi
omgivna av allehanda symboler och
verktyg, vilka vi ger en fördjupad mening. Vi arbetar inte med sten utan
med något som många gånger är hårdare; människans väg, utveckling och
upptäckt, att bli den hon var ämnad att
vara. I den frimureriska världen finns
det tankespår, symboler, legender som
kan sysselsätta oss för ett helt liv. Ändå
fokuseras vi via gradgivningarnas texter
och handlingar på det väsentligaste. Jag
påminner som exempel om OM:s tänkvärda ord vid överlämnandet av mursleven i grad ett.
Fastän frimureriet inte binder oss till
bokstavstolkning av symboler och berättelser är ändå intention helt klar. Den
rätta innebörden och tolkningen skall
förstås utifrån det målet, men givetvis
med subjektiv färgning och reflektion.
I berättelsen om Alice i Underlandet
är hon vilse i ett främmande landskap.
Hon vet varken ut eller in. Hon träffar
katten som hon frågar: vilken väg skall
jag gå? Katten svarar: det beror på vart
du är på väg. I frimureriet vet vi vart vi
är på väg. De omkring varande symbolerna, ritualerna skall stärka vår vandring mot målet. Vårt arbete skall leda
oss på den vägen.
Några ledfyrar. Orden vilar på kristen grund. Det handlar om ödmjukhet
inför Gud och omsorg om sin medmänniska enligt Jesu ord i det dubbla kärleksbudet. Etiken konkretiseras bland
annat i våra dygder: tystlåtenhet, måttlighet, försiktighet och barmhärtighet.
)FRIMURERIETGÍRVIINÍTFÚRATT
KUNNALEVASANTUTÍT
Tempelbygget hade som målsättning
att skapa en jordisk byggnad kring det
ogripbara, kring det heliga och det allra
heligaste. Inte så att man trodde Gud
vara närvarande just där, utan så att
människan skulle påminnas om livets
gåva och ödmjukheten att förvalta den
gåvan. Ingen trodde att Gud huserade
bakom draperierna. Templet byggdes
inte heller för att blidka Gud. Templet
byggdes för att synliggöra det osynliga och påminna om de ofrånkomliga
villkor människor lever under och att
djupast slå vakt om godhet och gemenskap. Templet var ett sätt att greppa det
ogripbara och göra det transcendenta
konkret. Att jord och himmel möts. Ett
tempel kring det heliga.
I frimureriet är likaväl det innersta
det viktigaste. Den plats varifrån skratt
och gråt kommer, där vår längtan finns
och den energikälla som ger oss mod att
övervinna det onda med det goda och
arbeta för sanning och ljus. Det innersta
är det viktigaste, men det inre reflekteras
i det yttre i det mätbara. I frimureriet
går vi inåt för att kunna leva sant utåt.
Som i tempelbygget är det allra heligaste
det viktigaste, men även detta rum behöver andra konstruktioner omkring.
Så används också de yttre frimureriska
verktygen till att reflektera över det inre
så att det inre kan styra våra val, våra
ord och handlingar i tiden.
,ËNGTANEFTERDETHELIGAHARINTE
UPPHÚRTIVÍRSEKULARISERADEVËRLD
Det handlar om samma längtan kring
vilken Salomos tempel uppfördes. Det
frimureriska arbetet handlar om det
heliga, om människans innersta väsen
om längtan när den är som störst och
genomsyrar vårt liv. En längtan efter det
fullkomliga och sanna, en längtan att
vara stark och svag, modig och ödmjuk.
En längtan efter gemenskap och kärlek.
Det frimureriska handlar om denna förkovran och reflektion, att bli den man
var ämnad att vara. Att beröras och beröra. Att övervinna det onda med det goda.
Det kan verka överraskande att frimureriet engagerar nya bröder varje år
i en tid som är starkt präglad av materialism, krav på konsumtion, prestation
och stundom kortsiktighet och banal
ytlighet.
Varför avtar inte helighetslängtan hos
oss i den västerländska världen? Varför
berörs människor av det heliga trots att
människor oreflekterat verkar ha ett uttalat påkopplat behov att kraftfullt ta
avstånd från tro, religion och tradition.
Den tidigare professorn i religionspsykologi Owe Wikström konstaterar
att människans längtan efter helighet
kvarstår som någonting fundamentalt.
En längtan som uttrycks divergerande
i olika kulturer och sammanhang. De
fyra stora livsfrågorna om kärleken, meningen, döden och ensamhet/gemenskap finns i varje människas liv.
%TTTEMPELBYGGEKRINGDETHELIGA
OCHLIVETSSTORAFRÍGOR
Frimureriet bygger sitt tempel kring
dessa frågor och kring det heliga. Med
allvar och i akt och mening att skapa
något gott. Här saknas marknadsekonomiskt slimmade kampanjer, eller förenklade trestegs modeller med vars hjälp du
blir en bättre människa. Vi tror att det
som sker i loger och sammankomster
bidrar till vår utveckling som människor
och att slå vakt om det heliga och omistliga. Det fullkomliga det som skall göra
livet sannare. Vi tror inte på numerologi eller mysterier med kodade ord och
kopplingar. Men vi tror på människan
som evighetsvarelse och med en längtan
efter det fullkomliga i ofullkomligheten,
att på nytt putsa verktygen, lära sig av
misstagen och fortsätta arbetet trots
misslyckanden och motgångar.
Livets gång kan ingen förutse. Vi
kommer att möta utmaningar och i
dem möjligheter. Vi kommer att skratta
och gråta. Vårt arbete fortsätter. Helig-
heten kan inte stängas in, vi vill ha den
med oss i livet. Vi vill låta den ge oss
mod i modlöshet och klarsynthet i vägval och tillkortakommanden. Vi vill tro
att det frimureriska tempelbygget inkarnerar tanken på att kärlek förverkligas
bland annat i gemenskap och vänskap.
Vi vill tro att bröders gemenskap, vänskap och omtanke är just en glimt av
det fullkomligt goda. Vi stoltserar inte,
vi bär det i ödmjuk tacksamhet och gör
vad vi kan för att låta gemenskapen ge
alla stöd och mod.
%TTDYNAMISKTBRÚDRASKAPI
GEMENSKAPOCHIUTVECKLING
Vi kommer ibland att förirra oss och
kanske förlora siktet. Vi kommer att
förundras över varandra och vara glada
över gemenskap. Och sist och slutligen
må var och en svara för sig själv. Att ta
emot verktyg som är samlade och använda genom åren är fascinerade. Det
är hisnande att tänka hur dessa verktyg
hjälpt tidigare bröder och det är spännande att använda dessa verktyg i nådens år 2013 och framåt för ett arbete
kring det heliga och bröders förkovran.
Frimureriet har en framtid. Dess innehåll ger livet fördjupning.
I det gamla tempelbygget hade var
och en sin uppgift. Endast genom sammanhållning och ömsesidig hjälp klarade man av konststycket. Därvidlag
har inget förändrats. Medlemmarna i
ett fungerande arbetslag äger insikten;
att ingen kan förutse när man behöver
den andres hjälp, eller när en akut situation uppkommer då man behöver
hjälpa till. I ett gammalt tempelbygge
hade man stundom livet som insats.
Skrangliga stegar, dåligt material gav
mycken huvudbry. I frimureriet har vi
inte livet som insats, men vi behandlar livets frågor, gåtor och avgöranden.
Marken är kanske inte helig, men vi går
varsamt, till stöd och hjälp för varandra.
Med gamla verktyg, nya användare i byggandet av jordiska strukturer kring det
allra heligaste, för bröders förkovran och
med gott i sinnet i den K. K. anda.
Ske allt så!
TEXT: ANDERS LINDSTRÖM, IX, OM / AGL
FOTO: KIM ISAKSSON, VII
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
7
&RAMTIDSTANKAR
Calle har fortfarande
mycket att ge
När AGL:s förste OM Carl-Johan Lindström i början av
februari steg åt sidan hade han agerat spjutspets i 14 år –
i början som ledare för den västnyländska frimurarklubben,
sedan ordförande för brödraföreningen och till sist som
OM för logen.
gen och bland ämbetsmännen varit hisnande. Han är glad att AGL för tillfället
har starka ämbetsmannakedjor.
– Även om vi hade agerat på Nylandsgatan i Helsingfors var vi noviser
när vi inledde vår egen verksamhet. Sedan dess har utvecklingen gått framåt
med stormsteg.
Att frimureriet har betytt mycket för
Calle sticker han inte under stol med.
Han har fått lära känna likasinnade och
har endast haft positiva upplevelser.
– Det har alltid varit roligt. Brödramåltiderna är otroligt viktiga och en del
av ritualen trots de mera fria formerna.
Under dessa måltider har jag hunnit diskutera livets mening och mycket annat
med många bröder.
För Calle har de tre första graderna
alltid betytt mycket och han hittar fortfarande nya infallsvinklar under dessa
loger – också efter 30 år som frimurare.
.YAUPPDRAGI3TOR#APITLET
Calles värv vid OM-posten i AGL är över och Br Anders har fattat logens klubba.
Självklart att det goda samarbetet och det breda leendet består även i framtiden.
”D
et är väl på tiden att jag
abdikerar”, säger han med
ett stort skratt efter att ha
räknat efter hur länge han har lett de
västnyländska bröderna.
Det var i slutet på 1990-talet som det
höll på att gå åt skogen med allt vad
frimureri heter i Västnyland. På ett av
frimurareklubbens möten ställde endast tre bröder upp. Det var dags att
göra något.
– Olle Thodén och jag började planera hur vi ska aktivera de frimurarbröder
som bor i Västnyland och vi fick stöd
från Helsingfors.
Det egna frimurarhuset i Ekenäs ändrade mycket. Bröderna ställde upp när
8
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
interiören byggdes om och byggde till
exempel stjärnhimlen själva, stolarna
monterades också på platsen för att
hålla kostnaderna nere.
De gemensamma timmarna i huset
som rustades upp svetsade samtidigt
ihop bröderna vilket gav en stadig
grund att stå på.
– Nu har vi snart antagit 50 bröder
till AGL och vi har den högsta närvaroprocenten, vi är flitigast i Svenskfinland,
säger broder Calle stolt och anser att det
är ett tecken på att frimurerisk verksamhet behövs och tilltalar medlemmarna.
Speciellt stolt är Calle över de två visitationer som AGL genomgått. Visitationerna, den senaste så sent som i fjol
höstas, har utfallit ytterst lysande.
– Det har betytt mycket för mig eftersom vi strävat att följa Ordens riktlinjer.
Och tydligen lyckats, säger han.
En speciell eloge riktar han till br
Göran Wide som i sin egenskap av intendent sköter Villa Leijonhufvud och
otaliga andra uppgifter, som till exempel kallelser och brev till logens samtliga bröder.
– Utan Göran hade jag aldrig klarat
av arbetet som OM. Hans hjälp har under åren varit otroligt betydelsefull för
mig, säger Calle som ännu känner att
han har mycket att ge och väl kan tänka
sig uppdrag vid storkapitlet.
(ISNANDEUTVECKLING
Enligt Calle har utvecklingen inom lo-
TEXT OCH FOTO: KIM ISAKSSON, VII
"OKAREDANNU3JÚMURARTRËFFENIDINKALENDER
KULINARISK SJÖMURARTRÄFF
I KASTELHOLM 29–30 JUNI
) SOMMAR SËTTER SJÚMURARNA kursen
mot Åland för att senast lördagen den
29 juni anlöpa Kastelholm i Sund, N
60° 13,7’, E 20° 04,7’. Under förmiddagens lopp förtöjer vi våra farkoster
i gästhamnen. Efter att besättningarna
hunnit hälsa varandra välkomna och
hissat festflagget sammanstrålar de med
sina bilburna dito uppe i Smakbyn. Kl
13 går startskottet!
-EDDENPRISBLÚNTE mäster- och kändiskocken, vår nyblivne broder Michael
Björklund som värd, får vi den här
gången se fram emot en något annorlunda sjömurarträff. I sommar är det
nämligen maten och drycken som utgör själva temat för vår sammankomst.
Hans nygrundade Smakby sammanlänkar ett nätverk av Åländska hantverkare, råvaruleverantörer och serviceproducenter. Det traditionsbefrämjande
och på närproducerad husmanskost
baserade, men enligt fördomsfria moderna affärsaffärsprinciper fungerande
konsortiet är en fascinerande värld i sig.
3OMENDELAVPROGRAMMET kommer
broder Micke att visa oss runt i Smakbyn samt berätta om sitt livsverk, sin
filosofi och sina visoner. Dagen kulminerar i den tre rätters middag som han
själv planerat och tillsammans med sitt
kök till våra sinnens förgängliga vällust
tillrett.
Sjömurarkören och närvarande trubadurer bidrar med musikaliska inslag.
Söndag morgon erbjuds hugade sjömurare ännu möjligheten att avrunda festligheterna med en gemensam brunch.
De som blivit nyfikna på Smakbyns
dryckesprodukter har därefter tillfälle
till provsmakning och en guidad rundvandring på bränneriet.
,ÍNGVËGAFARANDEOCHÚVERNATTANDE
koj hänvisas i främsta hand till hotellen
i Mariehamn eller till Havsvidden, det
nya hotell- och konferenscentret på det
nordligaste Ålands kala klippor i Geta.
Det sker ingen koordinering från arrangörshåll, så dröj inte i onödan med att
göra din reservation!
)NTRESSERADEKANUTNYTTJATILLFËLLET att
på egen hand bekanta sig med friluftsmuseet Jan Karlsgården och 1300-tals
borgen på området. Golfbanan intill är
uppskattad av sportens idkare.
) MOTSATS TILL TIDGARE PRAXIS medförs
denna gång inga egna måltidsdrycker.
Dessa tillhandahålls efter smak och
preferens av restaurangen mot egen räkning.
!NMËLAN med uppgift om namnen på
deltagande personer samt typ av fortskaffningsmedel (ange båttyp och dimensioner) sker per e-post till janolof.holm@frimurarorden.fi och bekräftas genom inbetalning av deltagaravgiften 50 e/person (barnmenyn 20
e) på sjömurarkontot Nordea 12793519647 senast den 15 juni. De 170 först
anmälda ryms med. 30 båtplatser har
reserverats i gästhamnen. Hamnavgiften
betalas till hamnkontoret.
Sjömurarvimpeln hålles hissad vid
ankomst och under hela träffen. Flaggning över topp under lördagen.
Broderligen välkomna!
Arrangörskommittéen
0ROGRAM
Lördag 29.6
13:00
Välkomstskål i bränneriets källare, musik och mingel
15:30
Br Micke Björklund presenterar Smakbyn
Br Mikael Lagström berättar om livet på öriket
17:00
Måltid med snaps- och vinvänligt program, traditionell frågesport
– 50 e (barnmeny 20 e) per person, betalas vid anmälan
22:30
Korvgrillning för hugade i hamnen (skild avgift, betalas på platsen)
Söndag 30.6
10:00
Brunch – plats reserveras vid anmälan, betalas på platsen
15 e/person
12:00
Provsmakning – plats reserveras vid anmälan, betalas på platsen
17 e/person
men icke båtburna sjömurare utan egen
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
9
,EVNADSlLOSOl
Är vi som människor blott reproducerande förgängliga oxiderande kolväteföreningar
eller finns det en yttersta mening med vår tillvaro? Det här är väl den frågan som
mänskligheten har brottats med allt sedan urminnestid.
Vi har två måsten i livet
– har livet en yttersta mening eller inte
I
g
nin
me
nkt kärlek
ets
er
måste ha en mening i sin tillvaro både i
såväl stort som i smått, för att hon skall
ha ett lyckligt liv. Det finns ingen mening i att människan är en oxiderande
ns
-INUPPFATTNINGËRDEN att människan
ie
red
Tänk om det är så att mänskligheten
och jordelivet är ett litet ”kvalster” i ett
så stort och obegripligt sammanhang att
vi inte innehar förmågan att se det eller
ens tänka på det med förnuftet?
ing
tpu
ra
mo
n
ätt
n
mit
l
lser
e
m
m
förni
ch
lå s
o
on
tro
i
m
t
iva
t
t
e
t
ankar
i
o
t
l
a
v
j
m
ikt
lo
igt böjelser
min
ka
s
i
nn
ä
m
värde
en beg
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
g älskar
änniskor ja
åvning
min eg
rp
tro
rlek å
jag
min kä
vad
10
r
a
ing
liv
ande
medvet
r
g
n
i
n
e
M
ting och m
mönste
s
levnad
n
mänsklighete
v
a
r
te
e
h
n
re
mina erfa m
itt
fö
me
där rflu
vt
tn
a
värde
ringss
ystem
mänskliga förmågan att tänka fram ett
svar på frågan om livet har en yttersta
mening? Kanske det är så att människans förstånd inte förmår se Varats alla
aspekter.
Kvalstret under dynvaret kan inte
förstå det sammanhang som jag kan
betrakta då jag ligger i sängen och ser
ut genom fönstret och ser det kyliga
landskapet utanför och drömmer om
den sköna sommaren som varit. Trots
kolväteförening som lever ett meningslöst liv och reproducerar sig för att den
nya kolväteföreningen igen skall leva ett
meningslöst liv och så vidare!
Alltså livet i sig själv måste ha en
högre
g allmängiltig
g g meningg men också
den enskilda människan måste ha en
mening
livet
mening ii sitt
sittvardagsvarande
vardagsvarandeför
förattatt
li-
det lever kvalstret nära intill mig, alltså
kvalstret lever i det sammanhang som
jag kan betrakta inkluderande både
kvalster, säng, naturen, jorden och månen. Men det där kvalstret har aldrig i
sitt liv en möjlighet
j g att komma fram under
dynvaret
under
dynvaretoch
ochänänmindre
mindreatt
att förstå
förstå
det sammanhang det
det lever
lever och
och dör
dör i.i.
nga präster eller vetenskapsmän har
funnit några slutgiltiga förnuftsbevis
i frågan, varken för eller emot oberoende av religion eller vetenskapsgren.
Ingen människa vet hur det förhåller sig
och kanske
g det också står utanför den
skall kunna uppfattas som givande och
lyckligt.
3ÍSOMJAGSERDET har den medvetna
människan två måsten i livet! Det ena
är vi väl alla överens om, nämligen att
vi måste dö. För att livet inte skall kännas tomt i väntan på döden och att vi
kan finna lycka i livet så är det viktigt att
finna en mening med vårt eget liv. För
att skapa känslan av mening i tillvaron
är det viktigt att få vara med i ett sammanhang, i en gemenskap, känna sig
nyttig. Vad den här nyttan sedan är och
hur den tar sig uttryck är för var och en
människa hennes egen sak och hur hon
väljer att uppfatta sin tillvaro.
Då står vi inför det andra måstet
som är medvetandets oundvikliga villkor, nämligen vi måste hela tiden välja.
Endera väljer vi medvetet själv eller så
väljer vi att någon annan väljer för oss.
Också en situation där vi låter bli att
välja så väljer vi de facto att låta någon
annan omständighet göra valet för oss.
I sista hand är det alltid den medvetna
individen som gör valet när livet ständigt frågar om hur vi vill ta det. Valet är
vårt hur svårt och orättvist det ibland
kan kännas.
Visst finns det en massa situationer
i livet där vi står inför fullbordat faktum, det vill säga att vi i en dylik situation kan välja enbart inställningen till
det som skett. Det är säkert för oss flesta
människor på så sätt att vi någon gång
obönhörligt står inför ett fullbordat faktum, något som kastar oss totalt från
livets trygga tillvaro till en osäker eller
skrämmande tillvaro. Då står vi inför
valet att endera försona oss med det
som skett och ta ut ur resterande delen
av livet allt det goda som finns kvar eller kasta oss in i jämmerdalens mörker
och säkerligen så förgöra det lilla goda
som fanns kvar.
&ÚR MÍNGA MËNNISKOR dyker frågan
om livets mening i en dylik situation.
När det varken går att förnuftsmässigt
bekräfta eller dementera den alltomfattande meningen med livet, kvarstår
tron. Tron på en allt omfattande mening med tillvaron är en fin förmåga
som människan har och så som jag förstår det hela så är det meningslöst att
förneka trons grundläggande betydelse
för det mänskliga varandet.
Det är inte till skada för varken den
troende själv eller hennes omgivning
om hon lever ett gudfruktigt liv och
aktivt förkovrar sig i tystlåtenhet, försiktighet, måttlighet och barmhärtighet i
tron på en större mening med tillvaron.
Om det sedan med facit på hand skulle
visa sig att vi är enbart tillfälliga oxiderande kolveteföreningar vars tillvaro i
större mening är betydelselöst, så har
livet varit gott och känts meningsfullt så
länge det varade och då fanns det trots
allt en mening med livet för det har i de
flesta fall gett livsglädje även åt andra.
6ADTYSTLÍTENHET försiktighet, måttlig-
het och barmhärtighet har för innehåll och betydelse för en själv och ens
omgivning är vars och ens sak att själv
pröva och avgöra. Men en gemensam
nämnare finns det för oss alla, att lära
oss att omsätta det i vardagshandlande
på vårt eget sätt, att ge dessa dygder ett
eget innehåll som känns meningsfullt,
det ger livsglädje.
(Impulsen till den här texten har jag fått
då jag läst böcker av Viktor E. Frankl,
t.ex. Livet måste ha mening, Natur och
kultur, ISBN 978-91-27-11259-9.
Första delen är en gripande skildring
av varat i koncentrationsläger under II
världskriget. Eventuella tokigheter eller
logiska kullerbyttor står jag sedan helt
själv för.)
TEXT: GEORG LILJESTRAND, IX
ILLUSTRATION: LH
Glädje i det ofullkomliga
En lärare förklarade en gång för mig:
– Ögonblicket då du inser att du lärt dig något nytt, är
då du betraktar ett arbete du har gjort så väl du kunnat,
men inser att det är bristfälligt och att du nu kunde göra
det bättre.
Därför skall man inte vara missnöjd med gamla alster
för de är en reflektion av ens kunskaper i det förflutna.
Ett faktum som i dagens meritokrati kan kännas tufft, när
man ofta är tvungen att presentera en portfolie av vem
man har varit i stället för vem man vill bli.
Parallellerna till vår konungsliga konst är många. Att
stanna upp och reflektera över det upplevda mitt i en
brant inlärningskurva kan vara svårt. Allt nytt varvas med
mera nytt, så att det nya från igår inte längre är. Man vill
kanske raskt gå vidare i hopp om att nästa grad skall rasera eller verifiera det man tidigare har upplevt och tagit
in. Samtidigt som en obehaglig känsla och rädsla för att
man konstant är undermålig de frimureriska dygderna
och ens egna ideal kryper fram. Där ignoransen omfam-
nar en med värme, medför insikt smärta. Men vad skall
man ta sig till med alla dessa hjärtats revor och laster?
Att dagligen känna sig undermålig är knappast en sund
tankebana?
Min lärare fortsatte:
– Den som inte kritiskt ser på sitt arbete, har stagnerat och
lär sig ingenting nytt. Det kommer perioder i livet då det
blir så, men man kan motarbeta det med hårt arbete och
kunskapen om denna lärdom.
Ledsagad av denna visa röst myser jag ibland inombords när mina framfusiga laster ger sig till känna. Inte
för att de finns, utan därför att de påminner mig om att
jag inte har stagnerat utan tack vare vår Orden kan se
dem och gå vidare. De bekräftar min dagliga vandel på
sinnenas törnbeklädda stig, pejlande mellan passaren och
vinkelhaken.
TEXT: SAM BJÖRKLUND, IV–V
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
11
4EMPLENSHISTORIA
Templet på Jesu tid
O
m man vill läsa och studera
kring ”templen och deras” historia, arkitektur, uppgift m.m.
är det ganska naturligt att starta i Bibeln och då i 2 Moseboken 25 kapitlet
där det i 8–9 verserna står: Herren talade till Mose och sade ”Och de skall
göra åt mig en helgedom, för att jag må
bo mitt ibland dem. Tabernaklet och alla
dess tillbehör skall ni göra alldeles efter de
mönsterbilder som jag visar dig”. Därefter
beskriver Herren hur han vill ha det
med bl.a. Förbundsarken vilken skulle
förvaras i det som fick namnet ”Det
allra heligaste”.
12
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
*ERUSALEMSTEMPEL
Enligt judisk tro finns bara en ort för
det judiska folkets tempel: Jerusalem
och bara en plats: Sionsberget. Traditionen gör gällande att berget är identiskt
med det Moria berg där Abraham blev
befalld att offra sonen Isak (1 Mos 22).
Här låg också det tempel – det andra eller om man vill – det tredje i ordningen
– som nämns i NT. Den dåtida anläggningen hade påbörjats av Herodes den
store år 20 f Kr men fullbordades först
ett par år före krigsutbrottet år 70. Den
ersatte genom en total ombyggnad en
föregångare som uppförts under senare
delen av 500-talet f Kr, sedan Salomos
tempel från 900-talet f Kr hade förstörts
av babylonierna år 586 f Kr. Vissa ålderdomliga drag behölls under alla förändringarna, framförallt utformningen av
tempelhusets viktigaste rum. Dessa var
”det allra heligaste”, som skulle rymma
förbundsarken men som i nytestamentlig tid stod tomt, och ”det heligaste”, där
rökelsealtaret fanns. Rummen var små ca
10x10 respektive 10x20 m.
(ELIGAPLATSER
Nu skall vi inte förledas tro att judarna
eller de kristna hade eller har ensamrätt
på detta med tempel. Människan har
sedan förhistorisk tid som regel i samband med döden använt sig av tempel
eller tempelliknande platser med särskild helighet. Mellan de synliga och
de osynliga världarna finns det ett stort
antal mötesplatser där människan tror
sig kunna få särskild förbindelse med
de makter som omger henne.
Berget höjer sig från marken mot himlen som ibland tycks sänka sig ner till
det i form av moln. När de steg uppför
ett berg lämnade de den vanliga, profana världen för högre rymder och de
osynliga väsen som befolkar den (Se 1
Mos 22, 2 Mos 3, 2 Mos 19, Matt 5, Matt
28:16 m fl)
Vulkanen är samtidigt en öppning mot
de undre regionerna (olika helveten, de
dödas vistelseort) och en startpunkt till
de högre makterna.
Havet kunde liksom gudarna både ge
och ta liv. Att färdas på havet är att segla
mellan liv och död. Herodotes skrev:
Det finns levande och det finns döda och
de som färdas på havet. Grekerna och romarna offrade tjurar och hästar till havet. För juden var havet ofta en symbol
för kaos och död (Se 1 Mos 1:2, Upp
21:1, Psalt 69:2-3, 15-16).
Floden är en förkroppsligad gud, och
översvämningarna kan både vara till
välsignelse (Nilen) och uttryck för gudens vrede (störtflod).
Öknen möter människan med tystnad,
törst och ensamhet. Hon upplever där
utsatthet och vandrar med sin gud.
Platser som människor byggt. Berget är
en särskild mötesplats mellan människans värld och gudarnas, men invånarna på slättlandet måste själva bygga sina
konstgjorda berg för att närma sig sina
gudar. Gravhögar, pyramider och Zikkurrater (sumerernas terasstorn) restes
på grund av människohjärtats strävan
mot höjden; precis som det enkla altaret
är en upphöjning i miniatyr som lyfter
den troendes offer över marken. Det
byggdes pyramider med altaren högst
upp på toppen.
De första spåren av religiös arkitektur
ligger mycket längre tillbaka i tiden än
de första pyramiderna. Vi finner dem
på de förhistoriska gravplatserna, i de
neolitiska grottorna men framför allt i
stenar som rests, steler, totempålar och
andra heliga pelare och stänger vilka
pekar mot himlen liksom klocktornen
i våra dagar.
När det blev konstaterat om den gudomliga närvaron blev platserna heliga
inhägnader.
Det byggdes ibland tempel enbart
åt gudarna och hans tjänare i motsats
till kyrkorna som är gudstjänstlokaler för de troende än Guds boningar.
Tempel har kanske blivit en beteckning
på byggnadsverk men ordet tempel är
också en symbol för helighet i varje
upptänklig mening, inklusive den högre strävan som vill inrätta ett andligt
rum i den vardagliga världen. I den
kristna symboliken uppfattas människan som ”Guds tempel”. Eller kan det
också heta: ”Kristus, det sanna tempel
vi måste gå in i ... Guds tempel är Guds
formade ord; i den helige Andes tempel lärs Guds ord ut ”Vi måste gå in i
Jesu Kristi tempel och värja oss mot alla
djävlar” skrev Jakob Böhme i början av
1600-talet.
Roten till ordet ”tempel” är det grekiska ordet témenos, ”avskilt område”,
som avser det kultiska rum somӊr
avskilt från den profana världen med
murar. Likväl skall dess skiljeväggar i
symbolisk mening raseras för att det
heliga skall kunna utbreda sig så långt
som möjligt. Många tempel är uppbyggda efter en kosmologisk modell
av världsalltet och är en sinnebild av
världsordningen.
Namnet på det stora altaret i Salomos tempel, ´ar´el, är avlett från akkadiskans ”arallu”, som är dubbeltydigt
och betecknar både underjorden och
gudaberget. Altaret och stenen Schetija
under det uppfattades förmodligen som
ett symboliskt berg och centrum i världen.
&ÚRSTATEMPLET
Kung Salomo började bygga sitt tempel till Guds ära 966 f Kr. I den judiska
symboliken blev templet den ideala
avbilden av världen. Förhallen (Ulam)
motsvarade havet, helgedomen (Hekal)
fastlandet och det dunkla (inga lampor)
allra heligaste (Debir) himlen. 586 f Kr
förstördes Salomos tempel av Nebukadnesar. (Babyloniern).
!NDRATEMPLET
539 f Kr uppfördes ett nytt tempel under ståthållaren Serubbaabels ledning,
som förmodligen är identisk med profeten Nehemja. Templet var anspråkslösare än Salomos tempel. I det allra
heligaste fanns inte längre stentavlorna. Historien om dess uppbyggnad står
i Esra-boken. Prästen Esra återkommer också i den följande Nehemjaboken.
4REDJETEMPLET
Herodes den store, som var konung vid
Jesu födelse, lät bygga till och försköna
templet. Förändringarna var så stora,
att vi brukar anse, att det blev ett nytt
tempel. Templet kallas för Herodes
tempel. Detta tempel möter vi i Jesu
historia. Allt var rikt utsmyckat, t.o.m.
rikare än någonsin i templets historia.
Mellan det heliga och allra heligaste
placerades en praktfull vävnad, förlåten. Det var den, som enligt evangeliet
rämnade i Jesu dödsstund kl 15.00 på
Långfredagen.
Jerusalems tempel förstördes i och
med romarnas erövring av Jerusalem
under Titus år 70 e Kr. Då fördrevs både
judar och kristna bort från Jerusalem.
Muhammedanerna som på 600-talet
erövrade det Heliga Landet uppförde på
platsen Klippmoskén, som ännu idag
täcker den plats, där brännofferaltaret
stod. Under korstågstiden tjänade moskén tidvis som kristen kyrka.
Uppenbarelseboken ger en vision av
det eviga livet. Den eviga staden nämns
som ”det nya Jerusalem, en stad utan
tempel, ty Gud själv är det sanna templet”. Det gamla templets tid ”är förgånget”. Det har spelat ut sin roll. Nu är Gud
själv dess tempel.
Så har alltså Jerusalems tempel i alla
tider varit och är ett symboliskt uttryck
för Guds närvaro mitt bland människorna. Templet har liksom omslutit allt
religiöst liv och skall göra det intill den
dag, då det skall fullkomnas i det himmelska templet, som är Herren själv.
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
13
*ESUSOCHTEMPLET
Jesus säger i förutsägelsen om sitt lidande sin egen kropp för ett tempel,
som han skall bryta ner och bygga upp
ett annat inom tre dagar, ett som inte
är gjort med händer. Aposteln Paulus
manar de kristna att låta sina kroppar
bli ett tempel åt den helige ande.
En gång då Jesus och hans lärjungar
var på väg från templet i Jerusalem, bad
lärjungarna honom vända om och se
hur vacker helgedomen var. De kände
sig säkert stolta över att deras folk kunnat åstadkomma något så ståtligt till
Guds ära. De kunde inte se sig mätta på
tempelbyggnaderna, som var uppförda
på en högt belägen plats i staden. Och
nog älskade Jesus detta tempel, dit han
redan vid åtta dagars ålder blivit förd
av sina föräldrar, och dit han fått följa
med, när han var tolv år gammal och
sedan så många gånger besökt. Han visste, att bakom detta tempel låg mycket
arbete från folkets sida, många kännbara offer men framför allt stor kärlek till
Gud. Men han ser också in i framtiden
och vet, att en gång skall det inte finnas
något kvar av alla de vackra byggnaderna, som hans lärjungar nu stod och
beundrade. Templet skulle bli förstört,
och efterkommande skulle aldrig få reda
på precis hur det hade sett ut. De skulle
endast ungefär kunna gissa sig till det
(Matt 24:1-2).
(EDNINGARNASFÚRGÍRD
Jerusalems tempel såg inte ut som våra
kyrkor gör. Även om själva tempelbyggnaden utgjordes av ett enda hus,
räknades i dagligt tal en hel del olika
byggnadsverk med till templet. Hela
tempelområdet omgavs av en mur och
hela tempelplatsens omkrets var 1380
m. Muren var på flera ställen genombruten av portar, som ledde in till den
yttre förgården, hedningarnas förgård.
Dit hade alla utan undantag tillträde. I
Jerusalem bodde inte endast judar, utan
staden var en samlingsplats för många
människor från andra länder. Under
Jesu tid fanns där t.ex. många romerska
tjänstemän och soldater, eftersom landet var underkuvat av det mäktiga romarriket. Hur noga judarna än var med
att inte tillåta några, som inte hörde till
deras folk att genom sin närvaro ohelga
14
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
templet, hade i alla fall också sådana
tillåtelse att passera någon av portarna
in till yttre förgården och att uppehålla
sig där.
Om vi nu tänker oss, att vi har gått
in genom någon av portarna och kommit in på hedningarnas förgård, skulle
det säkert vara åtskilligt, som väckte vår
förvåning och förundran. Vi skulle bli
imponerade av förgårdens storlek, vi
skulle säkert beundra dess skönhet,
i synnerhet skulle vi lägga märke till
de många pelarrader, som bildade innersidan av muren. I dessa pelargångar kunde man promenera oberörd av
väderleken. Där fanns skydd såväl för
solens brännande strålar under sommaren som för kylan under vintern.
En av dessa pelargångar kallades den
kungliga pelargången, en annan, den
äldsta, Salomos pelargång. Där disputerade Jesus en gång med judarna (Joh
10:23), där predikade Petrus (Apg 3:11),
och där brukade apostlarna samlas
(Apg 5:12).
Allra mest förvånas vi kanske över
den oro, som rådde på denna förgård.
Vi är ju vana vid, att det skall härska
stillhet och andakt i Guds närhet, men
på den yttre tempelgården skulle vi
märkt sorl och oväsen som på en marknad. Här sålde och köpte man, växlade
pengar, och med det ofta högljudda stojet från människor blandade sig djurläten av olika slag.
Vad kunde nu allt detta bero på? Ville
man köpa något inom tempelområdet,
måste man ha ett visst slags mynt, som
endast gällde där. Man växlade in sina
pengar till tempelvaluta. I den yttre förgården fanns därför växlare. Vad kunde
man då köpa därinne? Eftersom templet var Guds boning, köpte man där
ingenting för egen del, utan det man
köpte var sådant, som man kunde ge
Gud. Det var stadgat i lagen, att människorna skulle offra olika slags djur till
Guds ära. Sådana offerdjur kunde man
köpa inom tempelområdet och överlämna dem åt prästerna, som sedan i
sin tur offrade dem åt Gud. På det sättet
visade folket sin vördnad och kärlek till
Herren. Genom sitt offer ville man antingen tacka Honom för Hans gärningar
eller be Honom om förlåtelse för sina
egna missgärningar. Ett exempel på offer
finns i Luk 2:23, där det berättas, hur
Josef och Maria offrar några duvor, när
de bär fram Jesus i helgedomen. Ett fattigmansoffer (3 Mos 12:8).
Människor kunde i allt sorlet och
oväsendet lätt glömma bort, att den var
en förgård till Guds egen boning. Däri
har vi förklaringen till att Jesus vid ett
tillfälle så hårt grep in mot ”växlarna
och duvmånglarna”. ”Mitt hus skall kalllas ett bönens hus. Men ni gör det till ett
rövarnäste”(Matt 21:13).
3KÚNA0ORTEN
Den största och vackraste porten kallades ”Sköna Porten”. Det var vid den porten Petrus och Johannes en gång träffade
på en ofärdig man som satt och tiggde.
Man brukade placera honom där, för
att de, som var på väg in i helgedomen,
skulle förbarma sig över honom och ge
honom en slant. Men apostlarna hade
något bättre att komma med än pengar.
De botade honom, och så kunde han
också följa med in genom Sköna Porten
(Apg 3:1).
)NREFÚRGÍRDEN
När Sköna Porten passerats är vi inne
på det egentliga tempelområdet, den
inre förgården, som låg högre än den
yttre. Här finns inga växlare vid sina
bord, och inte heller någon som inte
är jude. Anslagstavlorna på latin och
grekiska upplyste besökare om ”Ingen
ickejude må gå innanför gallret och muren kring helgedomen, och var och en, som
gripes där, får skylla sig själv, och döden
blir följden”. Aposteln Paulus råkade en
gång ut för ett missförstånd. Man hade
fått för sig, att han försökt föra in en
som inte var jude. Folket blev mycket
förbittrat över detta förmenta helgerån, grep honom och förde honom ut
ur helgedomen, varefter portarna omedelbart stängdes. Med knapp nöd blev
han räddad genom att saken anmäldes
för översten för den romerska vakten
i staden. Om denna händelse och hur
det sedan gick kan vi läsa i Apg 21:27.
+VINNORNASFÚRGÍRD
Den inre förgården var genom en tvärmur delad i en östlig och en västlig del.
Eftersom vi gick in på detta område genom Sköna Porten, befinner vi oss på
den östliga delen. Den kallades kvinnornas förgård eftersom även judiska
kvinnor hade tillträde hit. Längre fick
dessa emellertid inte komma. Förmodligen var det här, som Jesus såg den fattiga änkan lägga sina två kopparslantar,
alltså några ören i offerkistan (Mark
12:42).
-ËNNENSOCHPRËSTERNASFÚRGÍRD
Går vi mot väster, mot själva centrum,
går uppför en trappa och genom tvärmurens port som heter Nikanorporten
kommer vi in på männens förgård. Dit
hade ingen kvinna tillträde,
men å andra sidan kunde
ingen annan än prästerna,
utom vid vissa tillfällen, komma närmare tempelbyggnaderna. Från männens, likasom från kvinnornas förgård
kunde man se templet. Emellertid fanns mellan männens
förgård och templet ytterligare en förgård, prästernas
förgård. Muren, som omgav
den inre förgården, var liksom den yttre muren invändigt försedd med pelargångar. Men dessutom fanns här
också prästbostäder, samt expeditioner och sammanträdeslokaler för översteprästen,
Stora Rådet, fariséerna och de
skriftlärde.
under babyloniernas härjningar år 586,
var det med brännofferaltaret man började. Gud hade förordnat, att Han där
ville möta sitt folk. Detta möte skedde
genom offren.
Offren hade en betydelsefull ställning i israeliternas gudsdyrkan. För
Gamla Testamentets människor var offren ett sätt att visa sin vördnad för och
kärlek till Gud. Offer fick endast förrättas i templet i Jerusalem. Bruket att offra
på andra platser bekämpades ihärdigt av
profeterna. Så länge templet bestod var
offret grunden för gudsdyrkan.
något gemensamt med Honom, att Han
ville vara deras vän.
Syndoffren och skuldoffren var ett
slags synlig motsvarighet till bönen om
syndernas förlåtelse. Den som hade brutit mot Guds vilja var skyldig att offra
något till Honom.
Viktigare än alla andra offer, var det
offer, som översteprästen förrättade på
Försoningsdagen för sina egna och folkets synder. Detta offer kunde endast
översteprästen frambära.
0RËSTERNASFÚRGÍRD
MEDOFFERALTARET
Innanför männens förgård
och skild därifrån endast ge- Och Salomo gjorde ock alla övriga föremål som skulle finnas i HERRENS hus – det gyllene altaret, det
gyllene bordet som skådebröden skulle ligga på ... 1 K. 48.
nom ett lågt skrank låg således prästernas förgård. Inne
$ETFANNSmERAOLIKAOFFER
4EMPELBYGGNADEN
på denna förgård försiggick de i den israBrännoffret, som fått sitt namn därav,
Jämför vi själva tempelbyggnaden med
elitiska gudstjänsten så viktiga offren, ty
att det eller de djur, som offrades, skulle
förgårdarnas mått förefaller detta hus
här fanns brännofferaltaret. Detta hade
förbrännas helt. Detta offer förekom i
ganska litet. Men här har ingenting spasin plats alldeles utanför ingången till
templet
varje
dag
och
var
ett
uttryck
för
rats för att få det så vackert och värdigt
själva tempelhuset. I Salomos tempel
folkets
dagliga
vilja
att
höra
Gud
till.
som möjligt. Väggarna var uppförda
var detta altare gjort av koppar, men i
av vit marmor (eller marmorliknande
det tempel, som fanns på Jesus tid, sykalksten) och utsmyckade med guldorTackoffret frambars, när någon ville visa
nes det ha varit byggt av ohuggen sten
nament. Spetsar, täta tinnar av guld för
Gud sin tacksamhet. Det skulle däremot
enligt de stränga bestämmelserna i 2
att inte fåglar skulle slå sig ner på taket
inte förbrännas fullständigt, utan större
Mos 20:25. Det var ganska högt, en kub
och förorena. Det måste ha strålat av
delen av det offret användes till en målmed 8 meters sida. Brännofferaltaret
skönhet och varit en glädje att se på.
tid. Det, som offrades, hörde visserligen
hörde till templets allra heligaste föreMorgonsolen föll från öster från OlivGud
till,
men
människor
fick
ändå
del
mål, och när israeliterna skulle börja
berget.
av
det.
På
så
sätt
kände
de,
att
de
hade
bygga upp templet, sedan det förstörts
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
15
Genom en pelarförsedd dörr kom man
först in i en förhall, där det var ungefär
50 meter till taket. Därinnanför låg det
inre rummet, som var lägre och smalare än förhallen och genom ett dubbelt
förhänge delat i två, det heliga och det
allra heligaste. I det heliga förvarades
den sjuarmade ljusstaken, ”Menora”
2 Mos 37:17 som var av rent guld och
vars lampor troligen brann både dag
och natt. Eftersom det heliga inte hade
några fönster, tjänade ljusstaken som
enda ljuskälla i detta rum. Vidare fanns
bordet med skådebröden. Dessa som
var bakade av fint vetemjöl och förmodligen utan jäst i degen, var tolv till
antalet, lika många som Israels stammar och låg i två staplar med sex i varje.
Man bytte dessa bröd varje sabbatsdag,
och de skulle symbolisera frukten av
folkets arbete, som därmed lades inför
Guds ansikte. Av dessa skådebröd fick
endast prästerna äta. Men det berättas
i Sam 1:21, hur David trots detta åt av
dem. Denna händelse anspelar Jesus på
i Matt 12:4. Slutligen fanns i det heliga
också rökelsealtaret. Förutom de offer,
som frambars på brännofferaltaret, var
det också stadgat om dagliga rökelseoffer. Detta altare hade sin plats invid
förhängena, som skilde det heliga från
det allra heligaste.
Röken från de offer, som här frambars, skulle nämligen tränga in till Gud
själv i det allra heligaste. Hit fick ingen
gå utom översteprästen och inte ens han
fick gå in där mer än en gång om året,
på Försoningsdagen, då han frambar
offret för sina egna och folkets synder.
Till det heliga ägde däremot också de
övriga prästerna tillträde, men endast
om de var i tjänst och om det fallit på
deras lott att frambära rökelseoffret. Det
var i det heliga som Sakarias befann sig,
när han fick besök av ängeln, som talade om för honom, att han skulle få
en son, Johannes Döparen.
Det dubbla förhänge som skilde det heliga från det allra heligaste kallades förlåten och var gjort av dyrbart material. Det
var den förlåten, som rämnade vid Jesu
död. Det allra heligaste var ett fyrkantigt
rum, som var alldeles mörkt, eftersom
det saknade såväl fönster som belysning.
I Herodes tempel var detta rum tomt,
bortsett från en stenplatta i golvet, som
utvisade den plats, där Förbundsarken
med lagens två tavlor skulle ha stått. Men
den var vid Jesu tid bortrövad.
4EMPLETOCH+RISTUS
När det berättas, att förlåten i templet
rämnade vid Jesu död, visar detta, att
ingenting mer behöver skilja människorna från Gud. Vägen till det allra heligaste, till Guds ansikte, öppnades för
alltid, eftersom Jesu offer var ett fullkomligt offer.
I Nya Testamentet talas det inte endast om Jesus som Guds Lamm. Han
kallas också den store översteprästen.
Översteprästen var den förnämste av
alla de präster, som fanns i Israel, och
att det bara var han, som fick gå in i
det allra heligaste en gång om året. Men
inte ens hans offer var fullkomligt, eftersom det måste upprepas år efter år. Om
Jesus heter det däremot, att Han en gång
för alla gick in i det allra heligaste och
vann en evig förlossning (Hebr 9:12).
Det offer Han frambar behöver aldrig
göras av oss. Det var ett felfritt offer, ty
Han offrade sig själv.
TEXT: HANS ANDREASSON, X, ÖPL
Litteraturkällor:
Bibeln
Religionsboken, Jacqueline Vallon,
Bergs förlag
Symbollexikonet,
Hans Biedermann, Forum
Kyrkorna berättar,
Paul & Tessa Clowney, Libris
Bibelfakta i färg, Libris
Detta är Israel, Sylvia Mann, Palphot AB
Avtäckning i Åbo
I samband med St Johanneslogen St
Henriks och Brödraföreningen Erasmus’ gemensamma julandakt den 9
december avtäcktes också porträttet av
förutvarande Ordförande Mästare för St
Henrik, Ilkka Aho, som på ett mycket
förtjänstfullt sätt lett logen åren 2006–
2011.
Porträttet är målat av åbokonstnären
Hannu Knuutila. Avtäckningstalet hölls
av ordförande för Föreningen St Henrik, broder Ulf Jansson. Vid tillställningen närvar ett stort antal bröder jämte
damer.
16
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
3OMMARFRIMURERI
NÄSTA sommar den första onsdagen i juli samlas...
Havskrona Sommar Frimurare
. . . igen, till sitt årligen återkommande möte
i Grilltaket bakom Restaurang L’Escale på
Kyrkbacken i Nagu, mitt i de ”finska skären!”
På detta genom tiderna sjätte Havskrona-mötet, alltså den 3 juli 2013 kl 19,
har Professorn emeritus Karl-Gustav Sandelin lovat tala om
likheterna mellan Essenerna – framför allt de som levde i klostret
i Qumran – och första gradens frimureri under rubriken
”Frimureriet och Essenerna.”
Brödramåltiden á 24 euro + måltidsdrycker består traditionsenligt
av en ”snapsvänlig” del med äkta Nagu-nypotatis åtföljt av
”Krögarens överraskning,” som varmrätt!
Reservera tiden redan nu, klädseln är fri och mötet är öppet
för bröder av alla grader!
Mera information fås av Freddi Wilén, IX, +358 400 450 127 eller av Jösse Eklund, IX, +358 400 652 115, som också
tar emot förhandsanmälningarna med tanke på måltiden, men också med uppgifterna för namnlapparna, alltså:
namn, grad, samhälle/S:t JL och sommarviste! Detta senast måndagen den 1 juli, antingen per telefon eller
ännu hellre per e-post, [email protected]
Varmt och Broderligt välkomna med!
E
S
E
U
I
J
U
U
L
A
P
E
S
J
U
L
T
O
U
T
V
A
L
R
I
T
K
I
R
S
*
P
O
M
T
L
D
A
S
O
R
L
K
A
B
*
E
P
A
I
*
O
*
T
Å
P
S
U
*
K
*
L
K
L
N
I
T
A
S
*
P
K
T
*
H
E
J
I
G
*
S
A
N
S
A
D
E
*
O
U
L
V
A
*
S
*
I
S
*
E
*
F
N
L
Y
E
T
*
O
*
P
Ä
L
L
E
N
*
U
P
K
R
O
G
*
L
F
C
*
A
G
A
*
T
S
P
E
L
*
L
K
P
R
*
T
O
P
A
A
P
*
E
G
O
*
B
E
S
T
O
D
*
L
E
V
A
N
D
E
*
*
H
A
*
R
S
B
N
*
R
Y
*
*
*
L
*
*
L
A
I
K
T
Y
O
L
O
G
K
A
N
S
L
I
FERIMUS
R
U
N
D
A
R
E
*
O
*
T
*
*
O
R
D
E
N
S
O
R
D
E
N
S
G
Lösningen till krysset
INRs
Lösningen till krysset i
vinternumret finner du här.
Som inlämnare av rätt
lösning och därmed även
vinnare i kryss nr 4 2012
har dragits Br Kaj Rosendahl, Borgå. Priset kommer
på posten.
Vi gratulerar!
TRANS-
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
17
-USIK
”MUSIK KAN JAG INTE
BEDÖMA”
GOETHE OCH HANS TONSÄTTARE
Den tyska liedens främste inspiratör är
utan tvekan frimuraren Johann Wolfgang
von Goethe. Om honom har litteraturvetaren, professor Norbert Miller skrivit
en mycket lärd bok:
Goethe und seine
Komponisten
(Hanser Verlag, 448 sidor).
M
ed ”sina tonsättare” avser Miller kompositörer som betytt
något för Goethe, tonsättare
som han har samarbetat med: Philipp
Christoph Kayser, Johann Friedrich
Reichardt, Carl Friedrich Zelter – i dag
helt bortglömda – och Felix Mendelssohn. Vidare nämns Goethes korta möten med Mozart och Beethoven.
Det innebär att andra samtida tonsättare som har haft Goethe-texter som
underlag endast nämns i förbigående:
Schubert, Loewe och den unge Berlioz;
Schumann förekommer inte alls.
18
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
-OZART
Mozart har tonsatt en enda Goethedikt, Das Veilchen (komponerad 1785),
utan att veta vem som skrivit texten.
Goethe har aldrig hört Mozarts tonsättning av sin dikt, kanske beroende på att
han inte kom till Wien. Han lär ej heller
ha hört ett symfoniskt verk av Haydn,
Mozart eller Beethoven.
Men för operatonsättaren Mozart
kände Goethe stor vördnad och respekt
efter att 1785 ffg ha hört Enleveringen
ur seraljen. Några år senare, när Goethe blivit teaterdirektör för hovteatern i
Weimar, var den operan en av de första
som han satte på programmet.
0HILIPP#HRISTOPH+AYSER
Den förste tonsättare som Goethe regelbundet samarbetade med var Philipp
Christoph Kayser. De hade lärt känna
varandra i Frankfurt. För Goethe har
han komponerat ett antal sånger i levnadsglad och galant stil.
Goethe hade hoppats få den sensible,
skygge Kayser som hovkapellmästare i
Weimar, men insåg snart att han inte
var den rätte för uppgiften.
I stället kom Johann Friedrich Reichardt, kunglig preussisk kapellmästare,
kreativ, produktiv, stor entusiast och
framför allt teatervan.
*OHANN&RIEDRICH2EICHARDT
Reichardt föddes 1752 i Königsberg,
växte upp i små omständigheter utan
reguljär undervisning, men tycks ha
varit både begåvad och receptiv: han
tillägnade sig bred musikteoretisk och
litterär bildning.
Mest produktiv var Reichardt på
liedens område: ca 1 500 sånger som
bygger på 125 författare. I centrum för
hans skapande stod Goethes dikter,
däribland Erlkönig. Skalden brukade
framhålla att Reichardt var den förste
”som med allvar och konsekvens befordrade mina lyriska arbeten till en
bredare allmänhet”.
Reichardt var den ledande representanten för den s.k. ”Berliner Liederschule”. Den favoriserade den strofiska
sången, d.v.s. en sång som använder sig
av samma musik i alla verser. Denna
”skola” prioriterade diktarens ord, beledsagningen på pianot borde vara så
återhållsam, att (sång)melodin skulle
kunna bestå utan den. Honnörsord var
”sångbar”, ”enkel” och ”naturlig”.
Reichardt ville att hans lieder skulle
framföras vid sammankomster i hemmet, vid s.k. ”Hausmusik”; offentliga
konserter tänkte han sig inte för sångerna. Hans uppfattning om den strofiska sångens företräde sammanföll med
Goethes.
#ARL&RIEDRICH:ELTER
År 1796 bad Goethe sin förläggare att
sända honom en sångcykel, där Carl
Friedrich Zelter hade tonsatt några
Goethe-sånger. Av skaldens en smula
formella svar framgår att han kände sig
befryndad med kompositörens sätt att
klä hans dikter i toner: ”Musik kan jag
inte bedöma, ty jag saknar kännedom
om de medel som den begagnar sig av
för sina syften. Jag kan bara tala om
den verkan den har på mig (…), och
så kan jag säga om herr Zelters kompositioner av mina sånger, att jag inte
hade tilltrott musiken så hjärtinnerliga
toner.”
Med detta brev började en bekant-
skap som så småningom utvecklades
till en vänskap mellan diktare och tonsättare som torde vara mycket sällsynt i
musikhistorien.
Zelter föddes 1758 i Berlin. Hans väg
till fru Musica var allt annat än konventionell – den gick via erhållet mästarbrev som murare! Fadern var nämligen
byggmästare och hade väl hoppats att
sonen skulle överta firman. Men kärleken till musiken tog överhand, han
lärde sig spela fiol, inhämtade musikens
grunder på egen hand.
Relativt sent i livet – i mitten av
1790-talet – började Zelter komponera
sånger, det blev nära 400, däribland 70
med Goethe-dikter, t.ex. Erlkönig och
Mignon.
Även Zelter hörde till den s.k. Berliner Liederschule. Hans vokalestetiska
teser var: 1. Skaldens ord har högsta
prioritet, 2. Den strofiska sången har
företräde framför den genomkomponerade, 3. Pianoackompanjemanget skall
vara diskret.
Beethoven
Det finns möten mellan titaner som
man gärna hade varit vittne till. Ett
sådant ägde rum mellan hovmannen
Goethe och revolutionären Beethoven
i brunnsorten Teplitz (Böhmen) i juli
1812. Beethoven sökte lindring för
sin tilltagande dövhet, medan Goethe
skulle besöka den lungsjuka österrikiska
kejsarinnan Maria Ludovica.
Beethoven bad 1809 sin förläggare
Breitkopf att skicka honom utgåvor av
Schiller och Goethe, hans favoritförfattare. Samma år beställde Burgtheater i
Wien av honom scenmusik till Goethes
sorgespel Egmont som uruppfördes där
året därpå. (Beethoven hade fascinerats
av tragedins bärande idéer: krav på rättvisa, protest mot förtryck och frihetens
triumf.)
I brev till Goethe skriver Beethoven:
”Ni kommer härnäst att få musiken till
Egmont (…). Jag skulle önska att få
höra Ert omdöme om mitt opus, både
klander och beröm kommer att gagna
mitt verk.” Goethe fick höra tonsättaren
framföra pianoversionen av scenmusiken och yttrade senare: ”Beethoven har
med beundransvärt geni levt sig in i
mina intentioner.”
Beethoven har tonsatt mer än 20
dikter av Goethe. Att han tog lieden på
allvar framgår av att han komponerat
Nur wer die Sehnsucht kennt fyra gånger! Andra dikter är t.ex. Kennst du das
Land, wo die Zitronen blühn?
&RANZ3CHUBERT
förekommer endast parentetiskt i Millers bok, helt enkelt därför att denne
inte var en av Goethes (favoriserade)
tonsättare. Däremot hörde Goethe till
Schuberts högst skattade lyriker, han har
komponerat 57 dikter av honom, flera
av dem i olika versioner.
I dag har vi svårt att förstå att geheimerådet inte svarade på Schuberts
till honom dedicerade sånger Erlkönig
och Gretchen am Spinnrade och några
år senare Ganymed, Schwager Kronos
och An Mignon – milstolpar i musikhistorien.
&ELIX-ENDELSSOHN
Goethes sista musikaliska bekantskap
som kom att utvecklas till varm vänskap, blev Felix Mendelssohn. Vid ett
av musikprofessor Zelters många besök hos diktarfursten hade han med
sig den brådmogne, hypermusikaliske
Felix, elva år gammal, som redan börjat
komponera (t.ex. pianotrion i c-moll).
Det skulle bli många besök i Weimar,
under vilka Felix vid flygeln fördjupade
Goethes insikter i Bach, Haydn, Mozart
och Gluck – i någon mån även i den
fruktade Beethoven.
Med tanke på den konstnärliga symbios som rådde mellan tonsättare och
skald, blir man överraskad att i verkförteckningen se, att Mendelssohn tonsatt
förhållandevis få Goethe-dikter: en kantat och 12 vokala verk, däribland endast
tre för soloröst och piano.
Det sista brevet till Weimar från
den unge kompositören till den åttioettårige Goethe är daterat den 28 augusti 1831. Där berättar Felix: ”Att jag
har haft djärvheten att komponera Er
Die Erste Walpurgisnacht, skrev jag redan från Rom, nu har jag avslutat den
i Milano.” Verket uruppfördes i januari
1833. Goethe, som dött året innan, fick
aldrig uppleva denna kantat.
TEXT: FOLKE FREUND, X (ÖPL)
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
19
%TTBESÚKI0RAG
”Visarna på klockan i tornuret går baklänges
- själv går du också sakta
bakåt i ditt liv”
Att gå framåt i livet är så självklart att vi ser motsatsen som både onaturlig och
skrämmande. Ändå känner vi att det är detta vi gör: går bakåt och nedåt i takt med
åldrandet och tidens flykt.
D
20
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
Den undre klockan i det
gamla rådhuset i den judiska stadsdelen Josefov
i Prag går baklänges!
Foto: Sten Westerholm
et var kanske detta som låg bakom det överraskande beslutet
hos den medeltida klockmakaren i Prag, när han ställde tornuret i sin
stadsdel att gå motsols – baklänges!
Den gåtfulla tiden gör sig påmind
i varje ögonblick, i varje pulsslag och
i varje regelbundet rassel i urverket på
väggen. – Tills den tar slut och urverket
stannar.
Jag trodde länge att det var fråga om
en litterär bild, när jag en gång stötte
på en fras ur en dikt som har rubriken
”Zone” skriven av Guillaume Apollinaire, som börjar så här:
”Visarna på klockan i judekvarteret
går baklänges. Och själv går du sakta
bakåt genom ditt liv”.
Dikten syftar på visarna i tornuret på
det judiska rådhuset i stadsdelen Josefov
i Prag.
Exakt fyrtio år efter den dramatiska
”Pragvåren 68” hade jag möjlighet att
besöka Prag och gjorde naturligtvis
också ett besök i den judiska stadsdelen. Då gick det upp för mig att det
handlar om ett verkligt tickande tornur
i en gammal byggnad, som en gång var
ett rådhus i det judiska ghettot i Prag,
som Franz Kafka ofta tittade upp mot,
när han vandrade ned till kontoret där
han arbetade som försäkringstjänsteman. På kvällarna gick han på nytt
förbi samma tornur innan han smet
in på kaféet alldeles intill rådhuset vid
den smala gatan, som går förbi gravgården bakom muren intill den judiska
synagogan, som är den äldsta i Europa,
byggd 1270.
År 1968 blev en häftig start på min
journalistbana. Det är inte bara Biafra,
som det året står inristat med eldskrift
på min själs himmel. Där står också
Prag!
Vi hade tillgång till en egen korrespondent i Prag på den finlandssvenska
radion under den tiden, finländskan
Lieko Shahovalová, gift i Tjeckoslovakien,
som på en spännande och engagerad
svenska berättade dag för dag om vad
som pågick i Prag. Jag satt med de andra
svenska reportrarna på Aktuelltredaktionen och tog emot hennes dramatiska be-
skrivningar av hur läget utvecklades på
Vaclavplatsen i Prag. Det handlade om
den tjeckiska resningen mot ett fyrtioårigt kommunistiskt styre, som vi idag
kallar ”sammetsrevolutionen” eftersom
det var en ickevåldsprotest från ett folk,
som ansåg sig ha rätt att få tänka fritt
och välja sin egen väg i historien.
Det var här som ”Dubcek-ropen” skallade i bakgrunden, när Lieko Shahovalová rapporterade för oss i Finland.
Förste sekreteraren i det tjeckoslovakiska
kommunistpartiet Alexander Dubcek
antog det året ett liberalt reformprogram för landet, vilket kom att kallas
”Pragvåren”.
En ung man som jag, som våren och
sommaren 1968, satt i radiostudion
på Fabiansgatan i Helsingfors och tog
emot dessa rapporter, blev naturligtvis
starkt påverkad av vad han hörde. Jag
minns också dagen, när de ryska pansarvagnarna körde in på denna centrala
plats i Prag och ögonblicket, när alla
frihetsropen tystnade. Det var den 21
augusti. Ett hundratal människor dödades, när Warzawapaktens trupper
rullade in i Prag och in på Vaclavplatsen, med statyn av tjeckernas tidigaste
frihetshjälte Wenzel, som heter Vaclav
på tjeckiska.
Sedan fortsatte Tjeckoslovakien –
före sovjettiden två skilda länder, Tjeckien och Slovakien – att vara ett östeuropeiskt land i ytterligare tjugo år. Men nu
har jag personligen tillfälle att vandra
över Vaclavplatsen, ända fram till ryttarstatyn framför Nationalmuséet. Och nu
är Prag på nytt huvudstad i det gamla
Tjeckien. – Minnena från Pragvåren
1968 strömmar över mig. Jag har svårt
att hålla reda på om det är 1968 eller
2008!
"AROCKENSHUVUDSTAD
Prag var den första universitetsstaden
öster om Rhen. Prag var också scenen
för den första stora europeiska revolutionen, dvs reformationens vagga.
Redan före Luther fanns det en kritik
av den katolska kyrkans maktfullkomlighet. Här vid Prags universitet var Jan
Hus professor. (ca 1370–1415)
Han tog upp John Wyckliffes kyrkliga och sociala reformidéer och angrep
prästerskapets förvärldsligande och kyr-
kans egendomsägande. För detta brändes han på bål!
Staden kom också att bli den tändande gnistan för Trettioåriga kriget.
– Slaget på Vita berget strax utanför
Prag finns återgivet i de flesta historieböcker, som en klassisk bild efter ett
samtida kopparstick, som visar de tunga
”fyrkanterna” i Tillys armé, de styva soldatformationerna som manglade fienden under sina fötter!
Prag var senare huvudstaden för barocken med alla dess dårskaper, som
Milan Kundera säger i en artikel, som
Författaren Milan Kundera.
ingick i tidskriften Radix, nr 1, 1981, i
översättning av Lars Fyhr. Och här försökte man sedan göra socialismen mera
västerländsk genom sammetsrevolutionen 1968.
Det är på den här uppsatsen av Milan
Kundera – den moderna tidens kanske
mest kände tjeckiske författare – jag tänker, när jag sitter i taxin på väg från flygfältet in till Prag för mitt första besök i
den stad där också Franz Kafka levde sitt
korta men intensiva liv en gång.
Milan Kundera talar om vår okunskap om det tjeckiska folket och dess
kultur, och jag måste hålla med honom:
”Allt vad man över huvud taget fått
veta om mitt land utanför Böhmens
gränser, det har man fått i andra hand.
Dess historia har skrivits efter tyska källor. Antonin Dvorzáks och Leos Janáceks verk har man analyserat utan att
känna till deras korrespondens, deras
egna skrifter, deras miljö.
Också i dag undersöker man sambanden mellan Prag och Kafka utan att
veta något om den tjeckiska kulturen.
Man gör lysande spekulationer om
Pragvåren utan att känna till den tidens
tidningar och tidskrifter. Den stora impulsen från strukturalismen, som gått
över hela världen, har kommit från
Prag, men det som skrevs av den, som
grundade denna skola, pragbon Jan Mukarovsky, hans verk är alltjämnt okänt,
eftersom det är skrivet på tjeckiska!”
Och Milan Kundera säger senare i
samma artikel att ”de små nationernas
Europa är ett annat Europa, det har ett
annat synsätt, och dess tänkande bildar
ofta den rätta kontrapunkten till de storas
Europa.”
De kulturepoker i Europa, som fortfarande syns i Prag – man behöver bara
som jag nu göra några dagars vandring
genom staden på båda sidorna av Moldau – är framförallt gotiken, senrenässansen och i synnerhet barocken.
Redan vid tiden för senrenässansens
begynnande nedgång på 1500-talet,
hade Prag hunnit bli ett europeiskt
centrum för de olika vetenskaperna.
Här arbetade Kepler och den store judiske humanisten Rabbi Löw, som enligt
legenden skapade den första konstgjorda människan, en robot som fick heta
Golem! Vi skall inte heller glömma att
den danske astronomen Tycho Brahe är
begravd här i Prag, eftersom han kom
på kant med den danske kungen och
därför på äldre dagar flyttade till Prag.
Men det var ”under barockkonstens hypnos, som man genomförde denna gigantiska hjärntvätt, som skulle förvandla en
protestantisk slavisk nation till en katolsk
tysk nation”, som Milan Kundera så målande säger det. Och han fortsätter utan
att skräda orden: ”Alla dessa statyer, så
uttrycksfulla och dramatiska, alla dessa kyrkor, så fascinerande och överväldigande, de
är ondskans blommor! Förtryckets frukter!
– Barockens epok fick inte bara den arkitektoniska och musikaliska skönheten att
slå ut i full blom utan kom också att kväva
den fria tanken, litteraturen, romanen och
filosofin under två sekel.”
Han ger mig en hel del att tänka på
denna Milan Kundera, när jag vandrar omkring under några höstdagar i
barockens huvudstad. Ingenting här i
världen är, vad det vid en ytlig betraktelse synes vara. – Allra minst efter en
vandring på den judiska begravningsplatsen i Prag.
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
21
v0ÍVÍRDARNEnLËGGSTENv
Denna sena höstdag, i början av november, dansar solen lekfullt med sina
katter uppe bland trädkronorna som
ännu bär litet kvar av sommarens grönska, men vars blad ändå börjar skifta
i gult och rött. Trädens rötter tränger
djupt ner mellan stenblocken och har,
där på djupet, funnit ett överdåd av näringsämnen, som träden behöver för sin
fotosyntes.
Ur det döda skapas ständigt nytt liv.
Ur Sheols svarta kyla hämtar träden med
sina vita, sökande rottrådar salter, mineraler, näringsämnen och vatten och drar
denna blandning upp till solen och värmen och skapar gröna blad, färggranna
blommor och levande liv.
I dag har några sentida söner till de
judar – som under medeltiden tvingades leva inspärrade i detta ghetto i norra
delen av Gamla staden i Prag, innanför
den krök som floden Moldau gör strax
efter Karlsbron – med hjälp av block
och talja halat sig högt, högt upp bland
trädens kronor för att med sina motorsågar kapa av de grenar och kvistar, som
annars skulle ramla ned över oss ännu
levande, som vandrar fram över denna
dödens kulle.
Innanför gamla murar, också de av
sten, varav tre synagogors väggar skapar vissa delar, finns det judiska folket
i Prag begravt. Förutom de 77 000, som
endast finns med sina namn på plattor
på väggarna inne i Pinkas-synagogan, i
nordöstra hörnet av begravningsplatsen.
Deras kroppar fick aldrig läggas ner på
den här platsen under en sten. Deras
kroppar brändes upp i tyska ugnar i
koncentrationsläger under andra världskriget. Också där koncentrerades mycket
liv, som skulle förintas för att ge livsrum
för en annan ras av släktet Homo Sapiens, vilken helt hade missförstått, vad
det innebär att vara människa.
Här, på denna dödens plats i hjärtat
av Prag, har det en gång levande livet
lagts under ett kummel av sten. – I den
judiska föreställningen om dödsriket,
Sheol, finns inte längre någon relation
till Gud.
Oscar Levertin var här 1890, mer än
hundra år före mig. Han formulerade
sin – som samtidigt är det judiska fol-
Foto: Nette Hedman
Hur mycket koncentrerat liv som finns
sammanpressat i denna stenkulle! Det
sipprar ut mellan de huggna stenblocken med de hemlighetsfulla tecknen under en silvergrå patina, som sol, vind
och luftens lavasporer täckt dem med.
Som slarvigt utslängda block ligger de
lutade mot varandra, alldeles som de
stenblock, som inlandsisen föste samman till kullar och åsar på litet nordligare breddgrader.
Här, på den judiska begravningsplatsen i Prag, råder nästan samma
oordning bland tusentals gravstenar,
hitsläpade från bergen på andra sidan
Moldau, som hemma i mina skogar där
inlandsisen lämnat sina spår.
På stenslädar dragna av hästar och på
grovt tillyxade kärror, passerade dessa
stenar stenhuggarnas enkla skjul nere
vid flodstranden, där de mejslades till
fyrkanter och fick på den slätaste sidan
de judiska skrivtecknen inhuggna, samma tecken som första gången hamrades
in på sten vid berget Sinai för flera tusen
år sedan.
22
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
kets insikt – att stenar bättre tolkar dödens orörlighet och att blommorna och
grönskan måste få stanna på livets sida.
Eller som här; utanför murarna eller
ovanför stenarna bland trädkronorna!
Så här skrev Oscar Levertin efter sitt besök på denna plats:
Tidigare var det rätt vanligt
att man också som besökare
tog med sig en sten ofta från
sin hemort och lade den på
en gravsten, man behövde
inte vara av judisk trosbekännelse för att göra så. Ibland
kunde man se kubiska stenar
med sin egen symbolik.
Idag kan man se både stenar, mynt och små lappar
med böner eller minnesord.
Lägg icke blommor, band och fransar
på vården över deras ben.
Ej livet gav dem gröna kransar
men sten.
– På vårdarne lägg sten!
Foto: Nette Hedman
Inne i den lilla stensynagogan i två plan,
där man går in till begravningsplatsen,
läste jag i en gammal handbok hur den
döda kroppen skulle behandlas innan
den lades ner under en sten. Hur särskilt utvalda kvinnor i församlingen
skulle ha det som sin livsuppgift att se
till att en församlingsmedlems synliga
boning här på jorden, när livet lämnat
den, skulle få den rätta beredningen för
döden.
Jag märker att jag har svårt att finna
ord för hur det judiska folket tänker sig
döden trots att jag som kristen bör känna deras historia och heliga skrifter från
begynnelsen, eftersom vi tjänar samme
Gud, den Ende. Juden dessutom med
större allvar, nit och respekt och med
tretusen år av begrundan. Men vi kristna
slängdes ut ur den gemenskapen för tvåtusen år sedan, och när vi på nytt möttes
i Europa under medeltiden, hämnades
vi genom att stänga in dem i ghetton.
Anklagelsen lydde: gudsmördare! Här
i Prag tvingade vi dem att bära en gul
cirkel på bröstet redan under 1500-talet som tecken på vanära. Undra på att
kommunikationen är bruten.
Franz Kafka bar dock inom sig sitt folks
historia och tvingade sig till att skriva
ned hur det känns att sitta på den anklagades bänk, men han försökte också
leva sig in i åklagarens roll. Jag sitter och
betraktar hans porträtt på väggen ovanför mig. Kaféet, som bär hans namn, såg
troligen ut på samma sätt under hans
&RANZ+AFKASSTAD
tid. Samma var väggarna och vindeltrappan i järn, som leder ner till den lilla
toaletten i källaren.
– Jag ser en ung man med tärda,
lungsiktiga drag, som levde i sin skaparvånda med bl.a. romanen Processen,
kanske just vid något av de här borden.
Han var för pragborna under sin livstid
känd endast som en tysk-judisk försäkringstjänsteman. En liten obetydlig
byråkrat. Endast en mindre vänkrets av
konstnärer och författare visste om hans
litterära begåvning.
Efter vandringen på den judiska begravningsplatsen och efter den känslostorm, som jag där upplevde, har jag
nu satt mig inne i Franz Kafkas kafé
strax intill.
På det här området levde också Kafka
före andra världskriget sitt korta liv. Då
visste han inte något om det ofattbara
lidande, som hans eget folk skulle genomgå inom kort, när Hitlers armé kom
för att ”befria” sudéttyskarna och samtidigt föra bort hans folk till dödslägren.
Franz Kafka, 1883–1924. Begraven på Nya
Judiska Begravningsplatsen i Prag.
En av dem var författaren Max Brod,
också han jude. Franz Kafka tog ett löfte
av honom, att han skulle bränna alla
hans skrifter, när han var död. Kafka var
bara 41 år när han dog 1924.
Men i stället för att bränna sin väns
litterära produktion, som han lovat,
gick Max Brod med den till tryckeriet!
När romanen ”Processen” kom ut 1925
väckte den stort uppseende och översattes snabbt till flera språk. Året därpå
kom ”Slottet” och år 1927 ”Amerika”.
En sannskyldig kafka-kult uppstod i
Europa. Den lungsjuke försäkringstjänstemannen Franz Kafka i Prag blev
efter sin död en av 1900-talets litterära
förgrundsgestalter.
Jag minns, hur förbryllad jag var, när
jag som ung läste om huvudpersonen
Josef K. i romanen Processen. Jag kunde
inte förstå varför Josef K. var så mån
om att alltid ställa upp för de okänsliga
byråkraterna eller hans förtvivlade försök att finna en mening i sina åklagares
anklagelser! Ända in i det sista ville han
finna en begriplig förklaring till den
vanvettiga byråkrati, som han visste
skulle krossa honom. Till och med när
domstolen dömer honom till döden,
är den inte hans fiende utan representerar en otillgänglig sanning, som han
försöker nå. Han ville ge den vanvettiga världen en mening trots att den
ansträngningen kostade honom livet!
Idag, med den beryktade Pragkuppen 1948 i minnet, när Tjeckien med
sin tusenåriga västerländska historia
blev ett östland, och Kafkas skrifter
bannlystes, och med kännedomen om
år 1963, när tjeckiska intellektuella på
ett slott i Böhmen rehabiliterade den
bannlyste författaren och gav de ryska
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
23
Mänsklighetens hela gråt, som där gräts
vid min sida. En tyst gråt, som var större
och våldsammare än hela vårt samfällda
ångestskri.
Jag försöker här inne på Franz Kafkas
kafé lugna ner mig efter denna upplevelse. Men det är svårt. Jag skulle vilja
ha ett svar på den ständigt närvarande
frågan: Varför denna ondska? Och på
mitt eviga ältande av den till synes från-
varande guden: Var är han, när han som
mest skulle behövas?
Jag är inte på samma sätt som Kafka
nöjd med att få reda på, vilka människans möjligheter är att fortsätta leva
i den fälla, som världen har blivit för
henne. Jag vill komma ut ur fällan.
När det här astronomiska (Apostel)uret
konstruerades vid torget i Gamla stan
i Prag, såg världen ut som ett jättestort
Mekano och Tiden var en fast enhet
oberoende av var i universum vi betraktade den.
Enligt en saga av Jirasek var det en
Meister Hanusch, astronom vid Karlsuniversitetet i Prag, som år 1490 konstruerade detta ur. Men rådmännen, som
hade beställt det här mäktiga uret av
honom fruktade att han senare skulle
bygga ett ännu större och vackrare till
någon annan stad. För att hindra detta,
lät de några våldsmän sticka ut ögonen
på Meister Hanus.
Han bestämde sig då att hämnas. Han
bad sin gesäll att ta honom till klocktornet där han snabbt ändrade något i
mekaniken och snart stannade klockan.
Det tog flera hundra år innan man hittade en urmakare som kunde reparera
det komplicerade urverket!
TEXT: STEN WESTERHOLM, VIII
Foto. Nette Hedman
ideologerna ett skäl att invadera Tjeckien militärt 1968, börjar jag förstå vad
Processen handlar om. Men jag förundrar mig fortfarande över Franz Kafkas
klarsynthet i sin till synes stora uppgivenhet.
Orsaken till min egen känslostorm
den här dagen, är framförallt det korta
ögonblick, då jag såg in i ett gråtande
kvinnoansikte där ute på begravningsplatsen, framför muren med de små
instuckna bönelapparna i springorna
mellan stenarna.
En ung man och en ung kvinna stod
bredvid mig. – Han, med den obligatoriska kalotten på huvudet för en judisk
man som vistas på en helig plats. Här,
på begravningsplatsen i Prag, gjord av
blå kartong, som delades ut av vakterna
vid ingången åt alla judiska män som
inte hade en egen kalott att betäcka sitt
huvud med. – Hon, den unga kvinnan,
som han hade med sig, hade en långsmal bärbar bandspelare med hörlur
inbyggd, tryckt mot örat. Såg ut som en
större GSM-telefon. Hon lyssnade till
den intalade informationen om platsen
och om människorna under stenarna
och om dem som endast hade sina
namn på väggarna inne i synagogan.
Jag hörde svagt via hennes bandspelare
att rösten berättade om teckningarna,
som barnen hade ritat i koncentrationslägren, och som också hängde där på
väggarna tillsammans med de 77 000
namnen.
Jag råkade se hennes ansikte, inramat av ett axellångt mörkt hår, med den
långsmala bandspelaren tryckt mot örat.
Tårar forsade nedför hennes ansikte i
en tyst gråt. Det var hela världens gråt.
Till Värmland 11–14 juni 2013
Hej Kära Bröder med motorcykel !
6’e året i rad anordnas en tur för bröder som gillar att tillsammans åka motorcykel.
Intresserade bedes ta kontakt med [email protected]
Vi kan åka gemensamt från Finland.
Det erbjuds även möjlighet att deltaga i högtidsdagen för S:t Nicolaus i Visby på
Gotland den 15 juni.
Rasslande Kedjan
24
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
3T!NDREASLOGEN0(/%.)8
Stormästare Anders Strömberg
besökte S:t Andreaslogen Phoenix 14.11.2012
S
:t Andreaslogen Phoenix hade i
sitt program en vardags arbetsloge
i IV–V graden 14.11.2012, det visade sig sedermera att sammankomsten
kom att hedras av SM, broder Anders
Strömberg.
Information om den kommande speciella sammankomsten spred sig inom
vår fördelning och resulterade i ett stort
antal deltagare i logen, det normala
deltagarantalet en vardagskväll mer än
fördubblades.
Det var för oss i Phoenix en ära att
mottaga VSM broder Anders Strömberg
på ”verkstadsgolvet” i en arbetsloge med
reception.
Om jag inte är missinformerad var
detta första gången en VSM besöker
Phoenix i en vardagsloge.
Efter Stormästarens installation var
detta besök ett i raden av flera besök
Till vänster håller Br Anders sitt tänkvärda
anförande.
i logerna i sjätte fördelningen, en gest
som uppskattas av alla bröder.
Efter sammankomsten avnjöto bröderna brödramåltiden i refektoriet med
uppbyggande anföranden av broder
Anders Strömberg och logens OM, broder Lars Lindqvist.
Brödramåltiden fick en festlig prägel
med anledning av det angenäma besöket.
Denna unika sammankomst kommer ytterligare att sporra bröderna till
ett ökat intresse för vårt logearbete.
TEXT: RUDY PALMBERG, X, FDM, PX
FOTO: BJÖRN FEDERLEY, IX
I nedre bilden håller OM Lars Linqvist sitt
tal till kvällens recipient Karl-Erik Karlsson..
Båda bilderna är tagna med en mobilkamera, därav den svaga bildkvalitén.
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
25
"RÚDRAVÍRD
År 2005 flyttade Håkan Sandberg till Åland med sin hustru Jeanette, de ville båda
bort från det hektiska livet i Stockholm. Följande år hade hans faddrar, Björn
Geelnard och Tom Björkman eskorterat honom till Norra esplanadgatan 9A för att
där recipieras i första graden.
Cancer kan drabba alla...
H
an hade blivit bekant med
dem via sin åländska hustru,
som kände deras hustrur sedan
barnsben. Han innehar idag sjunde graden och är AS i SJL LedS i Mariehamn.
Familjen bor på det natursköna Nåtö,
söder om staden, där de före flytten
hade tillbringat många härliga somrar
på sitt sommarställe.
Vilket år fick du reda på att du hade drabbats av prostatacancer?
– Det var år 2010 i november.
Hur och när misstänkte du att något var
fel?
– Jag hade gått till läkare här på Åland
för en helt annan sak, och då sade han
att han kunde känna på min prostata
också. Då han hade gjort det, ville han
också ta ett PSA-prov. Efter några veckor
kom provsvaret och det visade sig att
provet hade förhöjda värden, vilket ju
inte nödvändigtvis behövde innebära
cancer. Men för att vara på den säkra
sidan gjordes en biopsi där man tog
vävnadsprover, vilka sedan sändes till
laboratoriet.
Vad sade läkaren att du hade drabbats av?
– När svaret hade kommit, fick jag veta
att det var prostatacancer med en väldigt
snabb utveckling. Det finns olika sorter
av denna cancer; vissa utvecklas långsamt och de brukar i första hand kontrolleras med jämna PSA-provtagningar.
Den här som jag hade var så pass kraftig, värdena steg hela tiden och det var
en aggressiv sort. Det var bara operation
som gällde, sade läkaren.
Inför operationen togs PSA-prov
en gång i veckan, eller var tionde dag,
26
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
kanske. Det gjordes här på Åland.
Ålands Hälso- och Sjukvård, ÅHS, har
gott samarbete med Åbo Universitets
Centralsjukhus, ÅUCS/TYKS, och även
med Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Jag skickades till Åbo för en grundligare
undersökning med hjälp av magnetröntgen för att kontrollera om cancern
hade spridit sig utanför prostatan. Där
talade man behjälpligt svenska, och då
kände jag att efter en operation i Åbo
och vid uppvaket med illamående etc
kan det bli svårt att kommunicera och
bli förstådd, och därför ville jag helst bli
opererad i Uppsala. Men jag fick reda på
att det var väldigt långa väntetider där.
I Åbo kunde man antingen utföra en
öppen kirurgi eller använda Da Vincimetoden. Denna metod innebär att läkaren gör operationen med en robot,
vilket bland annat innebär kortare konvalescens. I Åbo hade man inte utfört
så många operationer av denna typ, så
man föredrog att använda öppen kirurgi, vilket innebar en längre konvalescens
och återhämtning. Dessutom kunde
man inte ge mig något fast datum för
operationen.
Under tiden hade min hustru tagit
reda på andra alternativ i Stockholm
och funnit en möjlighet på S:t Göran,
ett privatsjukhus med stor erfarenhet av
prostataoperationer. Hon ringde dem
samma dag som jag var i Stockholm i
ett annat ärende. De var jättetrevliga och
hjälpsamma och sade, att de kunde sätta in mig för operation om två veckor.
Så jag passade på att gå dit, eftersom jag
ändå var i staden. Jag fick en väldigt fin
känsla för det här ”gänget”.
Väl hemma fattade vi beslutet att jag
skulle opereras där.
Var det lång väntetid i Åbo också?
– De kunde inte säga exakt när, utan
endast någon gång i januari. Det fanns
för många aspekter som talade emot
Åbo och Uppsala.
Nackdelen med S:t Göran var den att
ÅHS inte hade något avtal med dem och
vi hade ingen försäkring. Detta innebar
att vi fick själva betala den här operationen och den var inte billig, närmare SEK
100.000. Det är ju en hel del pengar,
men vi resonerade som så att hälsan
ändå är det viktigaste. Jag var tveksam
först, men min hustru envisades och
betonade det här med hälsan.
Vad hände sedan?
– I januari 2011 opererades jag på Uroclinic, S:t Göran, och det gick väl rätt
så bra. Jag har aldrig känt mig sjuk av
själva cancern. Men tyvärr fick jag en
del biverkningar som lunginflammation, problem med magen och tarmar.
Sen tillkom andra biverkningar som
problem med att hålla tätt. Denna biverkning är väldigt vanlig oavsett vilken
operationsmetod man använder. Den är
också relativt lätt att hålla i schack.
Hur reagerade du då läkaren sade, att du
hade cancer?
– Jag blev naturligtvis chockad. Men
min första reaktion var snarare att jag
inte hade tid med det här, för jag hade
ett liv att leva. Som ung känner man
sig som Stålmannen, man intalar sig
att man på något sätt är immun mot
denna typ av sjukdomar. Det här händer andra, men inte mig. Efter beskedet gick jag ut på internet och försökte
ta reda på så mycket som möjligt om
cancern. Jag fick också en hel hög med
skall ta PSA-prov på alla män över 40,
och om det kommer att göra många
män oroliga i onödan. Men jag menar
att det är bättre att vara lite orolig för
ett prov än att få veta att det har gått för
långt senare.
skrifter om prostatacancer från sjukhuset.
Men ganska snart kände jag att jag
blev mera förvirrad av all information,
så jag släppte alltsammans och tänkte
att jag får ha en dialog med min läkare.
Och ta en dag i sänder. Rätt snabbt bestämde jag mig också för att försöka ha
en positiv inställning till det hela, för
det fanns ingen anledning att gräva ned
sig i en massa grubblerier. Jag resonerade att nu var situationen så här och
det gällde bara att acceptera läget. Det
små hål runtom buken och går in med
precisionsinstrument och kamera.
Allt sköts av läkaren som sitter en bit
bort vid en stor skärm. Man skär loss
prostatan och förseglar den i en påse i
buken som sedan tas ut. En tråkig del
var väl då att läkaren efteråt sade, att det
var synd att vi inte upptäckte cancern
för fem år sedan.
Hade du haft den så länge?
– Ja tydligen. Hade den upptäckts tidigare hade jag antagligen inte behövt
Vilken behandling har du genomgått efter
operationen?
– Efter tre veckor tog man ett nytt PSAprov för att se om värdena hade sjunkit.
Värdena hade gått ned och stabiliserat
sig på noll. Efter det kontrollerades jag
hjälpte väldigt mycket att ha en positiv
inställning. Det bidrog till hela den läkande processen.
genomgå en så här genomgripande
operation. Och där blev jag litet ställd.
Eftersom jag inte kände någonting av
cancern nu, kunde jag inte ha känt något för fem år sedan. Det har fått mig
att säga åt mina manliga vänner att de
skall ta ett PSA-prov, hellre för tidigt än
för sent. Även om de inte vill veta om
de har cancer eller inte. Det är ju bättre
att veta nu än om fem år, då det kanske
är för sent.
I Sverige diskuterar läkarna om man
varannan vecka med ett nytt PSA-prov.
Det gjordes här på Åland. Jag hade
kontakt med en läkare här och den
som opererat mig i Sverige. Allt såg ju
bra ut ända fram till förra hösten. Då
hade PSA-värdena plötsligt gått upp,
inte särskilt mycket, men tillräckligt för
att läkarna skulle säga, att detta inte var
bra. Vi blir tvungna att stråla dig. Då
tänkte jag: ”Oh nej! Då måste jag flyga
till Åbo.” Strålningen varar bara några
minuter, men resan och väntetiden, det
Hur gick operationen till på S:t Göran?
– Läkaren förklarade hur operationen
skulle gå till och att han skulle ta bort
hela prostatan och eventuellt vävnad
runtomkring, för att vara riktigt säker
att all cancer togs bort. Kortfattat kan
man säga att istället för att skära ett
stort snitt i buken så gör man ett antal
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
27
går ju flyg bara på morgonen och kvällen, alltså en hel arbetsdag går åt till besöket i Åbo, varje vardag i två månader.
Jag började i november 2011 och blev
klar 2 dagar före julafton. Det här var
också en upplevelse, kan man säga.
Att försöka få dagarna att gå, för jag
ville inte sitta på sjukhuset hela dagen,
för jag ansåg mig inte själv sjuk. Min
räddning blev då Åbo nya stadsbibliotek, en fantastisk inrättning, där jag tillbringade mina dagar tills flyget skulle gå.
Efter ca 10 dagar av strålbehandlingen kan man få biverkningar, krångel
med tarmarna och urinblåsan. Då behöver man gå på toaletten direkt. Då var
det bra att vara på stadsbiblioteket, för
jag visste var toaletterna fanns.
Efter strålningen togs nya PSA-prov
efter några veckor och det visade att värdet gått tillbaka till noll. De har hållit
sig där i över ett år nu och läkarna säger
att det är en mycket god chans att värdena kommer att vara stabila.
har väl också varit en del av min terapi.
Att tala om sjukdomen är ju ett sätt att
bearbeta den.
Det lustiga är att när jag pratat med
mina bröder i Ledstjärnan och Morgonstjärnan om prostatacancer har jag
alltid fått en positiv respons, vilket har
varit väldigt stöttande. Dessutom visar
det sig att flera bröder lider av samma
sjukdom. Vill man inte säga något, så
behöver man naturligtvis inte det. Men
det känns viktigt att dela med sig av
sina erfarenheter. När jag recipierade i
sjuan och tog upp min prostatacancer i
mitt tacktal, så fick jag genast respons av
bröderna runt min bordsända. Det var
en broder som kom och ville diskutera
– han hade haft samma problem. Det
kändes riktigt att ventilera det vi hade
gemensamt.
Man känner sig inte övergiven och
ensam. Dessutom har man kanske genomgått olika typer av behandlingar
eller är på väg att göra det.
Hur reagerade den övriga kroppen för strålningen?
– Man försöker att stråla ett så koncentrerat område som möjligt. Inför strålningen utmärktes centrum med fyra små
tatueringar, prickar på magen, dessa används för att ställa in lasersiktet. Så man
strålar ett så litet område som möjligt.
Tyvärr så sprids ändå strålarna till frisk
vävnad, så problem uppstår på mage
och tarmar. Det kan ta upp till flera år
innan det blir bra igen. Jag hade en liten
operation för ett antal veckor sedan, för
jag hade några små sår på tarmen, möjligen som en biverkning av strålningen.
Hur reagerade bröderna i Helsingfors då du
tog upp detta tema i ditt tacktal?
– Man sträckte nog på sig en aning och
spetsade öronen. Och det var många
som kom fram och tackade efteråt.
Många sätter ju ett likhetstecken mellan cancer och döden.
En anledning till att jag tog upp det
var det faktum att jag känt en sådan
styrka i frimureriet, framför allt i de
första tre graderna. Det kretsar kring livet och döden och hur man skall fylla
allt det som finns däremellan. Jag tror
att jag har blivit mera uppmärksam på
vad livet verkligen går ut på. Man är mer
medveten om sin dödlighet och om
nuet. Man uppskattar mer av det man
har och försöker bli snällare eller kanske
mera positiv, och dela med sig av det
goda för man får så mycket tillbaka.
Hur reagerade din närmaste omgivning
och tycker du att det är svårt att prata om
det här?
– Det är viktigt att alla runt omkring,
vänner och bekanta, släktingar och bröder är förstående. Nej, jag tycker inte det
är svårt att prata om detta, jag tycker
nog att jag har varit väldigt öppen.
Bröstcancer har man traditionellt
varit mera öppen med och diskuterat i
många media. Jag tror det är litet svårare
med prostatacancer. Kanske därför att vi
är män och prostatan sitter där den sitter och det är väl inte ett så öppet samtalsämne. Att tala om denna sjukdom
28
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
Har du någon pågående medicinering?
– Nej, bara en tablett om dagen som
motverkar problem med urinläckage.
Det är lätt hänt att man inte kan hålla
tätt då man tar i och anstränger sig t.ex.
vid snöskottning.
Har din sjukdom gett dig ett annat sätt att
se på livet?
– En sådan här sjukdom gör att man
uppskattar livet mera. Det är klart att
man uppskattar livet men sjukdomen
för in en annan djupare dimension.
Man blir mer medveten om sin dödlighet. För mig gäller det framför allt de
små sakerna, vardagens små under. Det
handlar om att uppskatta livet som det
är, naturen och att jobba i trädgården,
vilket jag älskar. Men visst börjar man
i ärlighetens namn att tänka på ett annat sätt. Vissa saker har blivit mycket
viktigare än andra – ja – man prioriterar
nog saker och ting på ett helt annat sätt.
Tack och lov så är vårt frimurarsamhälle
här på Åland så litet, vi känner ju alla
varandra. Det har också bidragit till en
öppenhet som känns äkta och välgörande, för man ska inte behöva smyga och
skämmas bara för att man har drabbats
av prostatacancer.
Hur reagerade de på hemmaplan då det
stod klart att du fått cancer?
– Min omgivning reagerade kraftigare
än vad jag själv gjorde. Min hustru hade
bland annat stora problem inför PSAproven. Hon stressade upp sig med.
”Men tänk nu om de är förhöjda igen!
Vad ska vi göra då?” Min attityd har varit att inte stressa upp sig, och vi får väl
ta det då, när resultaten kommer. Varför
ska jag oroa mig för något som jag inte
kan påverka?
Omgivningen har nog varit mera
orolig än jag. Det gäller min mor och
min bror också. Jag har hela tiden försökt att tala om så mycket som jag fått
veta av läkarna och försökt vara ärlig i
kommunikationen med mina nära.
s Vid den tid då broder Håkan hade
opererats för sin cancer ringde jag upp
honom i något kansliärende utan att
känna till hans predikament.
Då han svarade sade han, att han
befann sig på sjukhus för behandling
av prostatacancer. Jag reagerade genast
på hans svar, för det var helt rakt på sak
och utan krusiduller. Hans öppenhet
frapperade mig. Han berättade senare,
att han trodde att jag visste att han hade
cancer. Så litet är ändå inte Åland.
TEXT OCH FOTO: ROLF SÖDERBACK, X
!RBETSORDNINGMARSnAUGUSTI
Fr.o.m nu kommer en tryckt arbetsordning för samtliga loger inom 6. fördelningen inte att ges ut. I stället publiceras
Mars
1.3.13
2.3.13
3.3.13
4.3.13
5.3.13
6.3.13
7.3.13
8.3.13
9.3.13
11.3.13
12.3.13
13.3.13
14.3.13
15.3.13
16.3.13
19.3.13
20.3.13
22.3.13
23.3.13
27.3.13
29.3.13
April
2.4.13
3.4.13
5.4.13
6.4.13
7.4.13
8.4.13
9.4.13
10.4.13
11.4.13
12.4.13
13.4.13
17.4.13
18.4.13
19.4.13
20.4.13
22.4.13
24.4.13
25.4.13
26.4.13
27.4.13
29.4.13
Maj
1.5.13
2.5.13
3.5.13
6.5.13
7.5.13
8.5.13
14.5.13
15.5.13
17.5.13
22.5.13
24.5.13
Juni
8.6.13
Juli
6.7.13
24.7.13
Augusti
17.8.13
22.8.13
25.8.13
26.8.13
27.8.13
28.8.13
29.8.13
År 2013
fredag
lördag
söndag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
tisdag
onsdag
fredag
lördag
onsdag
fredag
tisdag
onsdag
fredag
lördag
söndag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
måndag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
måndag
onsdag
torsdag
fredag
måndag
tisdag
onsdag
tisdag
onsdag
fredag
onsdag
fredag
SCF
Px
S:t A
om att den aktuella arbetsordningen
finns på hemsidan där den uppdateras
i realtid.
den här i Föreningsbandet två gånger
per år, nu för vårterminen, i nr 3 för
höstterminen. Samtidigt vill vi påminna
AGL
Tyr
S:t H
Eras
HHB
LedS
MStj
VII
VII Sem
VII Sem
ÖStL
HT
Kors
S:t Ped
II
I HD
I (9)
III
VI
I HD
I
VIII IN
VIII
III (4)
III
IX
Vårbal
III IN
Bt SCF
I
I (2)
IV-V
IV-V Åland
III
III
I IN
VII (9)
III
F/D
F/D
II
I DL
PA
PA
I (1)
X
III
PA
PA
PA
VIII
I
II
PA
II IN
IV-V (1)
I HD/90 år
IV-V
VIII KL
I HD/OM inst
VI
75 år
I IN
IV-V 75 år
IV-V IN
III
III
IV-V VIS
I
VI Åbo
IV-V
I IN
III (4)
III
III Sem
LN
III IN
II
I
VI Åland
VII VIS
I VIS
LN
II VIS
I
I F/D
I (1)
VI IL
VIII
I DL
III
IV-V ML
I IN
Granatenhjelm
II IL
I HD
I IN
I
VIII
I
IV-V ML
I ML
I ML
II VIS
Frim golf
lördag
Uf
lördag
onsdag
Uf
lördag
torsdag
söndag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
Frimurarklubbarna
Uf
Uf
Uf
SM
Kräftsk
SM
SM
G
I ML
I ML
I ML
14.1.13
20.1.13
22.1.13
11.2.13
11.3.13
17.3.13
19.3.13
8.4.13
28.4.13
10.5.13
måndag
söndag
tisdag
måndag
måndag
söndag
tisdag
måndag
söndag
måndag
Symbolen
Möte
Triangeln
Gamla-Carleby
Möte
Möte
Möte
Möte
Möte
Möte
Möte
Möte
Möte
Övrigt
Skidmurarna
Sjömurarna
Havskrona
Pyhätunturi
Kastelholm
Nagu
14-17.3.2013
29.6.13
3.7.13
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
29
!LLMËNGILTIGINFORMATION
-EDLEMSKORTET
Alla aktiva medlemmar av Svenska Frimurarorden har
ett medlemskort, som visar medlemmens namn och
medlemsnummer, det s.k. SFMO-ID (t.ex. 6023-00320).
För den som recipierat i grad I i en Johannesloge beställs
kortet och levereras direkt till den nye brodern på hans
hemadress.
Registrera din närvaro
Kortet används tillsvidare endast för närvaroregistrering
vid logebesök. Det är av yttersta vikt att man registrerar
sig. Endast på det sättet kan Orden följa med en broders
flit, vilket har betydelse för kommande befordringar.
Närvarolistan har också en viktig säkerhetsaspekt i fall av
fara, då den visar vilka personer som vid given tidpunkt
befinner sig i logelokaliteterna.
Beställ nytt kort om det gamla blivit dåligt
Kortets kvalitet är inte vad den borde vara, plastfilmen
lossar lätt och färgerna på kortet bleks. Nytt kort kan
med lätthet beställas av logens sekreterare. Märk att då
nytt kort beställts, upphör det gamla att fungera och
närvaroregistrering måste göras manuellt på datorn tills
nytt kort har kommit.
(EMSIDAN+ALENDEROCH%POSTKONTO
SFMO :s officiella hemsida finns på adressen
www.frimurarorden.se. Där kan man bl.a. läsa om de
olika enheterna inom vår Orden och aktualiteter både
på allmänt, regionalt och lokalt plan.
Märk att där bl.a. finns uppgifter om Ordens högsta
organisation och Ordens Allmänna Lagar (OAL), alltid
uppdaterade.
Stor Capitlet i Finland utgör den sjätte fördelningen av
SFMO och finns med på den officiella hemsidan. Vi har
också en egen hemsida (www.frimurarorden.fi), som vi
själva upprätthåller. Den betjänar våra bröder främst
när det gäller uppgifter om de finländska enheternas
sammankomster (Kalender) och som inkörsporten till
varje broders e-postkonto.
De allmänna kalenderuppgifterna är öppna för alla som
besöker www.frimurarorden.fi med uppgifter bl.a. om
var våra loger finns, deras adresser och uppgifter om
sammankomster.
Logga in för närmare information om sammankomster
Närmare information om logesammankomster i +ALENDER
(t.ex. tjänstgörande ämbetsmän, recipientens namn,
eventuell föredragshållares namn osv) och i många
fall uppgifter om andra evenemang, kräver inloggning.
Detsamma gäller möjligheten att anmäla sig (enbart
vissa sammankomster kräver förhandsanmälan).
Inloggningsrutan finns uppe till höger på webbsidan.
Användarnamn och lösenord är det samma som för
e-posten (se nedan).
Kalenderns uppgifter är alltid uppdaterade och är de som
gäller ifall eventuella tryckta arbetskalendrar eller annan
information säger annat. Enheternas sekreterare ansvarar
för Kalenderns innehåll.
30
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
Aktivera ditt frimurar e-postkonto
Alla medlemmar inom Stor Capitlet i Finland av Svenska
Frimurare Orden har ett e-postkonto med en adress, som
är [email protected].
Så här använder du din frimurar e-post:
För att använda din mailbox, läsa inkomna e-mail
eller skicka sådana, måste du logga in dig med ditt
användarnamn och ditt lösenord.
z Användarnamn utgår från ditt eget SFMO-ID (601312345), som alltså finns tryckt på ditt medlemskort.
Om du inte känner till din SFMO-ID, kan du fråga
logens sekreterare eller dataansvarige. Av någondera av dem får du också ditt lösenord för första
gången.
z Din frimurar e-post når du via vår egen hemsida
(www.frimurarorden.fi). På ingångssidan hittar du
länken E-post. I den nya rutan som öppnas skriver
du in användarnamn och lösenord.
z I din ”civila” e-post får du ett meddelande varje
gång du har fått ”frimurar e-post”.
&RIMURARPASSET
Ifall en medlem av SFMO vill besöka en frimurarorganisation utomlands, vilken är erkänd av Svenska
Frimurare Orden och med vilken avtalats om ömsesidig
besöksrätt och brodern har en grad som tillåter besök
i utländsk loge (alltid lägst grad III), behövs ett s.k.
Frimurarpass. (Sådant behövs dock inte för besök i
finsk loge.)
Begäran om frimurarpass sänds tillsammans med ett
passfoto till Stor Capitlets i Finland Översekreterare.
Passet utfärdas av Kapitelmästaren, som intygar att
inne havaren fullgjort sina skyldigheter och till vilken
loge han hör. Passet kostar för närvarande 12 euro och
leveranstiden som regel max. en vecka. Tillsammans med
passet ges en del praktiska anvisningar för hur det skall
användas.
!DRESSFÚRËNDRINGAR
Förändringar i kontaktuppgifter (adress, telefonnummer,
e-post) skall alltid ges åt den egna logens sekreterare,
som inför uppgifterna i Ordens medlemsregister.
Meddelandet kan ges i fri form, gärna per e-post.
3T*OHANNESLOGEN492'),3
Där ute var det smällande kallt, men inne i Tyrgils refektorium var stämningen varm
och god. Logens Ordförande Mästare hade inbjudit Tyrgilsbrödernas damer till en
informations- och trivseleftermiddag kring frimureriet.
KM, br Tom Waselius håller sitt anförande
för de intresserat lyssnande damerna.
Vid bordsändan Maija Brunberg och
Beati Federley.
Trivselträff för damer i Tyrgils
I
nemot 30 damer hade hörsammat
inbjudan och satt nu i spänd förväntan om vad som komma skulle.
Skulle man få veta något om de frimureriska hemligheterna och i så fall vilka
hemligheter?
0ROGRAMMET INLEDDES med att Sofia
Jansson (br Peik Janssons dotter) underhöll åhörarna med några vackra klassiska stycken på refektoriets nystämda
piano. Sofia studerar musik vid Borgå
Musikinstitut. Hon spelade njutbart och
hennes anslag var lätt och säkert. Kvällen började bra.
3EDANLOGENS/- hälsat gästerna välkomna och man fått njuta av kökets
läckerheter berättade vår Kapitelmästare br Tom Waselius sakkunnigt och
med inlevelse om Ordens historia, fri-
murarverksamhetens bakgrund och innehåll. Publiken satt tyst och lyssnade
koncentrerat. Efter redogörelsen var
det plats för diskussion och frågor. Det
blev inte så värst många frågor för ämnet var kan hända ändå lite främmande
för de flesta och man visste kanske inte
heller vad eller hur man skulle fråga.
De flesta frågorna kom kanske sedan
där hemma och ställdes till vår helt
oförberedde frimurarebroder. Hur han
klarade av “det frimureriska provet” vet
vi inget.
%FTERBRODER4OMSFÚRTJËNSTFULLA andel
berättade Beati Federley och Maija
Brunberg på ett medryckande och
sympatiskt sätt om Sällskapet Convivium och dess verksamhet. Det är en
verksamhet som nog inte helt fått den
erkänsla den så väl är värd. En fin och
varmt medmänsklig verksamhet där
man bryr sig och tar hand om ensamma frimuraränkor men även andra, dvs
frimurarebröder som fyllt 65 år jämte
deras damer. En uppskattad verksamhet
bland dem som känner till den och fått
vara med i den.
%FTERAVSLUTATPROGRAM gick man ännu
in i den vackra logesalen med sin
stjärnhimmel och fick där en liten inblick i hur logen ser ut och kan tänkas
fungera.
Jag hoppas det var en grupp nöjda
damer som åkte iväg hem från kvällen
och jag hoppas kvällens information
ökade förståelsen för det värdefulla arbete vi utför i vårt broderskaps tjänst.
Borgå, den 13.01.2013
TEXT OCH FOTO: ERKKI TUORMAA, X., OM
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
31
&RÍN¾VERSKATTMËSTARENSBORD
Avgifter inom Stor Capitlet i Finland år 2013
B
estämmelser om avgifter inom
Svenska Frimurare Orden är stipulerat i OSK Cirkulär nr 2/12
och i dess bilaga Reglemente avseende
Avgifter inom Orden. Enligt dessa bestämmelser är det Ordens Stormästare
som fastställer avgiften till Orden eller
s.k. Johannesdalern, receptionsavgifter i
alla grader, priset för frimurarpass samt
om befrielser av avgifter inom orden.
&ÚR3TOR#APITLETI&INLANDSDEL är det
Kapitelmästaren som fastställer prisen
för regalier, sköldar, matrikel och tidskrifter samt om eventuella befrielser
av avgifter.
Kapitelmästaren och logernas ordförandemästare fastställer gemensamt
avgifterna till logerna.
!VGIFTEN TILL /RDEN eller Johannesdalern används i sin helhet för att upprätthålla stamhuset i Stockholm och för
det centrala stöd alla åtta fördelningar
får för sin verksamhet. Stamhuset, eller det Bååtska palatset från 1600-talet,
ägs gemensamt av alla frimurarebröder
i Svenska Frimurare Orden. De loger i
Stockholm som har sina sammankomster i stamhuset betalar en hyra för de
utrymmen de utnyttjar.
!VGIFTENTILLLOGE tillfaller den enskilda
logen för att täcka kostnader för logeverksamheten. Priset för regalier ingår i
fortsättningen i receptionsavgiften som
i sin helhet tillfaller logen.
"RÚDERSOMHARERLAGTÍRSAVGIFTERIÍR
före år 2001 är helt befriade från samtliga årsavgifter. Då alla medlemmar som
ej fyllt 90 år skall betala en avgift till
Orden, står Caritas fonden för dessa
bröders avgifter. De bröder som erlagt
årsavgifter i 40 år fr.o.m. år 2001 betalar
endast avgift till Orden.
avgiften med 1/10-del för varje år som
förflutit efter fyllda 80 år. De bröder
som ovannämnda förändring gäller
kommer att informeras personligen.
$ET NYA FÚR ÍR är att en broder
som har fyllt 80 år har rätt att erhålla
livslångt medlemskap. Det sker genom
att erlägga en engångsavgift som uppgår
till tio årsavgifter till Orden och loge.
För broder som efter fyllda 80 år önskar
erhålla livslångt medlemskap reduceras
9TTERLIGAREENFÚRËNDRINGFÚRIÍR gäl-
ler bröder som fyllt 90 år. Det är inte
obligatoriskt att betala avgift till Orden
och logen. Man äger dock rätt att betala
frivillig årsavgift om man så önskar.
JOHN NIEMINEN, X, ÖVERSKATTMÄSTARE
&ÚLJANDEAVGIFTEREURORFASTSTËLLDAFÚRÍR
Avgift till Orden
Avgift till logen
Grader I–III
Grader IV–V och VI
Grader VII–X
Clerici i Grader VII–X betalar inte avgift till logen
Loge assistenter betalar endast avgift till Orden
70 euro
20 euro
35 euro
60 euro
0 euro
70 euro
Matrikel och tidskrifter i alla grader
25 euro
Receptionsavgifter
Grad I–III
I samband med receptionsavgiften skall recipienden
erlägga avgift till Orden enligt följande:
i Grad I
Reception under vårterminen
Reception under höstterminen
Reception i december
i Grad IV–V och VI
i Grad VII–IX
i Grad X
70 euro
35 euro
0 euro
140 euro
140 euro
180 euro
Sköld till loge
Egen sköld
60 euro
100 euro
Frimurarpass
12 euro
105 euro
Ur barnamun...
Käre Gud
Menade Du att giraffen skulle se ut så där eller var det en
olyckshändelse? -Norma
Käre Gud!
Är det sant att pappa inte kommer till himlen om han
använder sina bowling-ord här hemma? -Anita
Käre Gud
Istället för att låta människorna dö och göra nya, varför inte
hålla dem som Du har nu? -Jane
32
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
&RITID
Årets första kryss...
Broder Rolf Söderback har vänligen lovat glädja våra
kryssande bröder med nya kryss för alla nummer även
detta år. Om du vill delta i tävlingen om ett pris ska du
sända in lösningen med ditt namn och adress senast den
25.3. 2013 till: Rolf Söderback, Skarpansvägen 23 A 6,
22100 Mariehamn.
Lösning och segrare publiceras i nummer 2/2013 av
Föreningsbandet. Priset kommer på posten.
DÄRI BE-
DYR-
DÖLJER
SJUNGES
BAR-
SIG KKK
HET
UNDER
ACHILLES
VANDANABO
KUNG I
GIVES DET
BÖHMEN
STUNDOM
ÄLDRE
I LOGEN
VAR LYSANDE BRÖDER FÖRR
UKRA-
100 I
INARE
ROM
BJÖRN
TUSEN I
ATEN
HOS
ÄR EV.
INUITER
FETTET
"HELL"
I BÖNEN
KLÄDES-
FÖRVARINGSPLATSER SOM FÖRSVUNNIT
SJÄLVFÖRSVARS-
LIV-
KONST I
GARDE
JAPAN
JARL
PLAGG
PÅ DETTA
LYFTER &
I
VAR HATT-
LÄCKER
HULL
TID
ARNA
SKRAL
DRAKE
KAN VARA
I VÄST
TEKNISK
STUCKEN-
GYMNASTER
OCH KAN
KAN
NIA
MAN
MUSLIMSK
UT
PRÄSTER
ANGER
DOMARE
REDAN
FÖR
DRAR TILL
ÅR-
HOV-
SIG BLICK-
GÅNG
PUTS
ARNA
HUR
DÄRI KAN
SOM
MAN GÖMMA SIG
HELST
TYP AV
FIL
KAN MAN
TERA
LÄKTARE
KAN
NUMMER
ODLAS
DIETTYP
MELLAN
KOM BRAHMAGUPTA PÅ
FÖR-
FJOLÅRS-
FINAD
GRÄS
DRAMATISK
SKOLA
ÖNSKA SIG
DEC.
JUL O.NYÅR
VIKT
MUSIK-
INGET ATT
FÖRSTA
STORLEK
POLYFEMOS
BITTIDA
TYP
ÄR
VAR
TON
I ADRESS
KAN MAN
OLE UDD
VARA
DELSTAT
NORR
GES UT I
I USA
NORR
DEN ÄR
INGEN
GEST
DET
KÄND
DRÄN-
PACINO
ERAR
VITAMIN
SJÖ
YTA
NORDISKA LÄRAR-
RADIE
DET SKA
OCH SIG
SPEL
BÄR-
SAMRÅD
BÄRA OSS
AV
BAND
FRUKT
ORGANISATIONERS
KÄND
PLANEN
TYP
OCH
USA
DORIS
GÅRDS-
ÄR VERK
I
LADY I UK
SÄLLSYNT
REDSKAP
SYRE
JOD
AV I
BATH
KRYPA IHOP
MÅTT
REGN- &
KAST
SÅDAN
KAN STUDENTLYAN
VARA
EFTER
TRANSFERIMUS
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
33
!NTAGNABRÚDER
Antagna till S:t Johannes logen S:t Augustin
Adopterade i S:t Johannes logen S:t Henriks III grad
Ortoped
Jan-Magnus BJÖRKENHEIM
Född:
13.10.1948 i Helsingfors
Faddrar:
Håkan Dahlin
Henrik Teir
Telefon:
040 774 2547
Recipierat: 07.11.2012
Specialtandläkare
Leif Eino NIEMII
Född:
115.12.1947 i Åbo
Faddrar:
Ralf Möller
Ulf Janson
Telefon:
0400 305 316
Undergått adoption: 15.11.2012
Placeringsmäklare
Johan HULTKRANTZ
Född:
26.08.1972 i Lidingö,Sverige
Faddrar:
Rudy Palmberg
Wenzel Hagelstam
Telefon:
041 544 4595
Recipierat: 08.11.2012
Rektor
Samuli Johannes LUOJOLA
Född:
31.05.1951 i Åbo
Faddrar:
Harry Dahlström
Bengt Sandell
Telefon:
040 717 7750
Undergått adoption: 15.11.2012
Civilekonom
Oddgeir DANIELSEN
Född:
03.06.1961 i Kirkenes
Faddrar:
Bengt Hellström
Per Harald Jonsson
Telefon:
050 431 4981
Recipierat: 27.11.2012
Antagna till S:t Johannes logen Korsholm
Ekonomiemagister
Robert GRIPENBERG
Född:
16.02.1957 i Helsingfors
Faddrar:
Håkan Löfgren
Robert Vilén
Telefon:
040 414 2545
Recipierat: 14.12.2012
Direktör
Peter NYMAN
Född:
14.10.1968 i Helsingfors
Faddrar:
Anders Stenbock
Gunnar Nyman
Telefon:
040 545 4555
Recipierat: 25.01.2013
34
Maskiningenjör
Jari Antero HAKALA
Född:
06.06.1967 i Kristinestad
Faddrar:
Leif Lundell
Jarl Söderholm
Telefon:
040 808 5902
Recipierat: 07.09.2012
Företagare
Johan HOLMQVIST
Född:
16.07.1978 i Vasa
Faddrar:
Magnus Jungerstam
Jarl Söderholm
Telefon:
041 442 6771
Recipierat: 16.11.2012
Antagna till S:t Johannes logen S:t Henrik
Ingenjör
Anders ÖSTER
Född:
16.03.1976 i Korsholm
Faddrar:
Jarl Söderholm
Tom Söderholm
Telefon:
040 765 3991
Recipierat: 07.12.2012
Köpman
Mikael Ilmari Allan RAJAMÄKI
Född:
15.12.1967 i Mariehamn
Faddrar:
Tom Simola
Sven Mattsson
Telefon:
0400 495 827
Recipierat: 01.11.2012
Diplomingenjör
Sebastian Fredrik Johannes KÖHLER
Född:
16.03.1981 i Korsnäs
Faddrar:
Bruno Köhler
Max Jansson
Telefon:
050 378 4909
Recipierat: 11.01.2013
Ingenjör
Tom Erik ÖSTERLUND
Född:
15.02.1960 i Pargas
Faddrar:
Christian Ivars
Tryggve Forssell
Telefon:
040 500 7817
Recipierat: 29.11.2012
Regionchef
Niklas EHNSTRÖM
Född:
22.11.1976 i Vasa
Faddrar:
Jarl Söderholm
Tom Söderholm
Telefon:
0400 184 778
Recipierat: 18.01.2013
Ingenjör
Christian LINDROOS
Född:
07.05.1977 i Ekenäs
Faddrar:
Göran Lindroos
Ralf Johan Lindström
Telefon:
440140394
Recipierat: 17.01.2013
Antagna till S:t Johannes logen S:t Peder
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
Finansieringschef
Niklas HOLM
Född:
05.02.1977 i Nykarleby
Faddrar:
Niklas Karlström
Bo Kronqvist
Telefon:
050 422 6034
Recipierat: 11.01.2013
Antagna till S:t Johannes logen
Axel Gabriel Leijonhufvud
Antagna till S:t Johannes logen Tyrgils
Ingenjör
Christer SVEDBERG
Född:
15.03.1944 i Helsingfors
Faddrar:
Kurt Krogell
Kaj Andersson
Telefon:
045 129 5620
Recipierat: 05.09.2012
Produktionschef
Tor KLINGENBERG
Född:
18.07.1947 i Helsingfors
Faddrar:
Carl Gustaf Rappe
Rolf Elgh
Telefon:
040 522 4402
Recipierat: 12.12.2012
Elingenjör
Mangnus NYLANDER
Född:
02.05.1971 i Sibbo
Faddrar:
Staffan Malmström
Fredrick von Schoultz
Telefon:
040 768 2368
Recipierat: 26.09.2012
Regionombudsman
Matts Petter BLOMQVIST
Född:
17.05.1975 i Kyrkslätt
Faddrar:
Peter Heinström
Berndt Arell
Telefon:
050 592 3795
Recipierat: 30.01.2013
Företagare
Sebastian von SCHOULTZ
Född:
04.09.1972 i Borgå
Faddrar:
Fredrick von Schoultz
Hilding Mattsson
Telefon:
040 516 0559
Recipierat: 12.12.2012
¾VERSEKRETERARENINFORMERAR
2ECEPTIONERI3TOR#APITLETI&INLAND
Grad VIII 10.11.2012
Stig Bäcklund, Borgå
Gerts Friman, Mariehamn
Markku Uusitalo, Tammerfors
Edgar Vickström, Jomala
Jan Molin, Helsingfors
Per-Ove Karlsson, Mariehamn
Andreas Ahlfors, Hindhår
Matti Tanska, Ekenäs
Grad VII 28.11.2012
Lars Stormbom, Vanda
Lars-Eric Henricson, Dragsvik
Björn Klavenes, Esbo
Peter Dahlberg, Grankulla
Grad IX 24.11.2012
Mikael Busck-Nielsen, Helsingfors
Hans Joki, Vasa
Edy Sarin, Öja
Peter Fordell, Karleby
Thomas Hultén, Jakobstad
Jan-Erik Alho, Veikars
Gösta Willman, Nykarleby
Thomas Grangärd, Vasa
Grad VIII 12.1.2013
Bjarne Å Karlsson, Åbo
Bo Gyllenberg, Pärnäs
Esa Wuorenpää, Tammerfors
Guy-Håkan Sjöberg, Hammarland
Roger Mattsson, Åbo
Anders Johansson, Mariehamn
Kaj-Erik Willman, Åbo
Grad IX 26.1.2013
Anders Lindström, Tenala
Torbjörn Ehrman, Vörå
Kaj Engblom, Åbo
Ted Sjöström, Grankulla
Christer Sundström, Kirjala
Martin Eklund, Vanda
Jerker Hedman, Kyrkslätt
Peter Sjöholm, Ekenäs
Lars Hedell, Göteborg
50 år
John Blomqvist
Per-Olof Welin
40 år
Henrik Wikström
Stig-Erik Schevelew
Aulis Bäckman
Kurt Waller
Patrick Stelwagen
Valdemar
Buxhoeveden von
Kurt Lundberg
Hannu Salokas
Hemming Renlund
Max Söderholm
Rolf Söderback
Grad X 2.2.2013
Jan Björklund, Vörå
Matts Riska, Nykarleby
Nils-Erik Stenman, Karleby
Carl Göran Henriksén, Karleby
Christer Backlund, Jakobstad
Ulf Ahonen, Söderkulla
Tore Baarman, Esbo
Carl-Olaf Homén, Esbo
5TMËRKELSER
INOM3TOR#APITLETI&INLAND
Brödraskapets Förtjänstmedalj
U br
Gunnar Nyström
HU br Jarl Streng
HU br John Nieminen
&RIMURARJUBILARER
Receptions- Egen
datum
grad
65 år
Olof Geelnard
23.10
X
60 år
Jan-Erik Ehrström
12.3
X
55 år
Kurt-Erik Långbacka
16.1
X
30 år
Kaj Andersson
Leif-Bo Kämpe
Ola Nylund
Uolevi Nummela
Jalte Karlson
Allan Blom
Karl-Erik Lenck
Hans Boström
Frank Schauman
Carl-Johan Lindström
Johan Karjaluoto
Eric Ulfstedt
Lars Trygg
Peter Boström
Jan-Henrik Strandell
Pekka Junni
Mikael Smeds
Per Fellman
Justus Bergman
Holger Nordman
6.9
8.11
X
X
11.1
25.1
26.1
15.1
27.1.-72
X
X
VIII
X
R&K
23.2
6.4
11.10
25.10
13.12
19.12
X
X
X
X
IV-V
X
20.1
20.1
11.2
24.1
17.3
25.3
21.4
22.4
28.4
14.9
17.9
21.9
23.9
29.9
16.10
20.10
10.11
25.11
9.12
16.12
VIII
X
VII
VIII
X
X
X
X
X
X
X
IV-V
VII
IV-V
X
VIII
X
X
X
X
&ÚRENINGSBANDETNRs-ARS
35
St. Johanneslogen Tyrgils
inbjuder till FriSem i grad III lördagen den 20 april 2013 i logelokalen i Borgå, Ågatan 7.
Vi inleder med lunch kl. 12.00 och beräknar starta utbildningslogen kl. 13.00
Seminariet görs som en reception utan recipiend och innehåller analyser och diskussion
kring graden under ledning av broder Christopher Schmidt samt intressanta föredrag
med teman ur gradens symbolik av bröderna Göran Strengell och Göran Andersson.
Meddela per e-post om ditt deltagande till ADM Ingmar Karlsson
(ingmar.karlsson(at)frimurarorden.fi) eller per tlf 0400-494 255 senast 31.3.2013.
Kostnaden för dagen är 30 euro inkluderande lunch. Bindande anmälan sker genom
inbetalning senast ovannämnda dag till konto: Aktia FI405010-40037805.
Tryck: Mariehamns Tryckeri Ab, Mariehamn, 2013 Uppl. 1700 ex.
Varmt välkommen!