Transcript Kvartalsbrev 2010/03 - Kulturhistorisk fotografi

NORDISKA MUSEET
FOTOSEKRETARIATET
Kvartalsbrev 2010/3
Ett nyhetsbrev om svensk kulturhistorisk fotografi
ISSN 1653-9443
1
Innehåll
1.
Inledning
3
2.
Aktuellt från Fotosekretariatet
4
3.
Kurs i modernare analoga fotografiska tekniker
Av Kajsa Hartig
6
4. Projektet Skapa, samla in och visa – om att omsätta över-
gripande handlingsplaner i praktiken. Av Merja Diaz
8
5. Wilhelm Ek. Av Katarina Ek-Nilsson
12
6. Sökes! Fler svenska museer som använder Creative Commons. Av Kristina Alexanderson.
16
7. Fotoalbum på Kungliga biblioteket. Av Emma Arenhill.
18
8.
Stora boken om familjebilder. Av Björn Axel Johansson.
22
9.
10.
Nyheter i korthet
25
Notiser
27
11. Favoritbilden: ”Woodburytypi – en ovanlig teknik som sällan
ses i våra samlingar”. Av Emilie Sabel
28
Om Fotosekretariatet
29
Omslagsbild: Modernare analoga fotografiska tekniker ställer stora krav på vård och bevarande. Olika tekniker kräver olika insatser och graden av benägenhet till nedbrytning varierar.
Fotosekretariatet arrangerade en endagskurs i ämnet i september med fotokonservator Lennart Andersson som lärare. Läs om kursdeltagarnas erfarenheter av 1900-talsteknikerna, sid.
6. Foto: Kajsa Hartig.
2
1
Inledning
av fotografi på webben.
I detta nummer av Kvartalsbrevet har vi glädjen
att presentera två nya böcker om svensk fotohistoria. Den ena är Emma Arenhills kommande bok om
fotoalbum som ges ut av Kungliga biblioteket. Den
bygger på en inventering av bibliotekets albumsamling. Boken är ett välkommet tillskott till den
svenska fotohistoriska litteraturen och beskriver en
av de största och mest centrala albumsamlingarna
i landet.
Det andra boken är Björn Axel Johanssons Stora
boken om familjebilder. För läsarna är Björn Axel
känd som författare till boken De första fotograferna. Boken om familjebilder är en handbok med
fotohistoriskt och tekniskt perspektiv. Fokus ligger
inte på bevarandefrågor utan boken är snarare ett
värdefullt stöd vid övergripande förvaltning av fotosamlingar, genom att placera dem i ett fotohistoriskt sammanhang. Inte minst är den ett nöje att
läsa för alla med intresse för kulturhistorisk fotografi.
Efter Nyheter i korthet och Notiser kommer som
vanligt Favoritbilden. Denna gång bidrar Emilie
Sabel från Tekniska museet med en woodburytypi
av Gösta Florman.
I mitten av september arrangerade Fotosekretariatet en endagskurs om modernare analoga fotografiska tekniker. Ämnet återkommer ofta i de frågor
som ställs till sekretariatet. Problemen som uppstår hos till exempel nitrat- och acetatnegativ eller
färgfotografi är många. Syftet med kursen var att
bidra till ökat medvetande om teknikernas skilda
problemområden, och belysa behovet av aktiva insatser för vård och bevarande. För att ta tempen
på hur fotobevarande institutioner arbetar med
de modernare teknikerna ställde jag fem frågor till
några av deltagarna. Svaren redovisas inledningsvis i detta nummer av Kvartalsbrevet.
Därefter följer en rapport från Malmö Museer
om ett genomfört dokumentationsprojekt som ligger i linje med det övergripande uppdraget Vidgat
deltagande, att göra Malmökulturen relevant för
flera. Projektet, som hade ett mångfaldsperspektiv,
tilldelades stimulansbidrag från stadens kulturförvaltning.
Tidigare i nyhetsbrevet har Björn Axel Johansson
skrivit om bygdefotografi. I detta nummer skriver
Katarina Ek-Nilsson om bygdefotografen Wilhelm
Ek från Bäckaby i Småland. Texten är ytterligare
ett värdefullt bidrag till kartläggningen av dessa
skildrare av landsbygdens Sverige.
Från bygdefotografi till Creative Commons kan
steget måhända kännas stort, men licensieringssystemet kommer väl till pass vid förmedling av
fotosamlingar på webben. Kristina Alexanderson,
utbildningsansvarig vid Stiftelsen för internetinfrastruktur, och skolombud för Creative Commons Sverige, är angelägen om att komma i kontakt med minnesinstitutioner som använder licenserna vid publicering på internet. Ett inlägg från
Kristina Alexandersons blogg presenteras i Kvartalsbrevet. Du kan också träffa Kristina den 17/11
på Fotosekretariatet, då vi arrangerar en kostnadsfri introduktionskurs till just Creative Commons,
och hur man använder licenserna vid förmedling
Bonus
Som en bonus till alla Kvartalsbrevsläsare bifogas
Litteratur om svenska fotografer, http://
www.nordiskamuseet.se/Upload/documents/510.
pdf. Sammanställningen är inte komplett utan
kommer att utökas nästa år i ny version. Självklart
är alla tips om litteratur och artiklar varmt välkomna. Hör av er till [email protected]
Tack till alla som medverkat i detta nummer av
Kvartalsbrevet.
Kajsa Hartig, Fotosekretariatet
3
2
Aktuellt från Fotosekretariatet
Kajsa Hartig
Nordiskt möte i Reykjavik
säljning av publikationer och registrering i Nationella fotografregistret. Fotosekretariatet och kollegorna på Nordiska museet har tackat av Karin, som
bidragit med såväl värdefulla arbetsinsatser som
en positiv och glad stämning.
Fotosekretariatet kommer fortsättningsvis att få
stöd av Ann-Mari Helander, avdelningen Samlingarna, med bland annat kursanmälningar och administration.
Den 29 september – 3 oktober träffades vi för ett
möte, representanter för koordinerande arbete
med kulturhistorisk fotografi i de nordiska länderna. Vi möttes i Reykjavik på det isländska Nationalmuseet väl omhändertagna av Inga-Làra Baldvinsdottir, ansvarig för de fotografiska samlingarna.
Deltog gjorde Bente Jensen, Landsforeningen til
bevaring af foto og film (LFF), Danmark, Per-Olav
Torgnesskar, ABM-utvikling i Norge och jag själv
från Fotosekretariatet, Nordiska museet. Även finska fotomuseet, Finnish Museum of Photography,
ingår i nätverket.
På agendan stod möjliga samarbetsområden
samt aktuella frågor och problemställningar med
koppling till arbetet med kulturhistorisk fotografi i
de nordiska länderna. Mötet var mycket lyckat och
ett längre reportage kommer i nästa Kvartalsbrev.
Fotosekretariatet på Twitter
Den 1 september deltog Nordiska museet i evenemanget Ask a curator. Hundratals museer världen
över deltog genom att svara på frågor via webbtjänsten Twitter. Frågor om kulturhistoria och om
Nordiska museet kunde ställas direkt till museets
intendenter, och frågor om kulturhistorisk fotografi kunde ställas till Fotosekretariatet, som nås
på Twitteradressen @fotosekretariat.
Stora boken om familjebilder
Diskussionslista på Google groups
Den 22 oktober, 14.00, kommer Björn Axel Johansson till Fotosekretariatet, Nordiska museet,
för att berätta om sin nya bok Stora boken om
familjebilder, som nyligen utkommit på förlaget Historiska media. Lokal: Stallet, Rosendalsvägen 7. Anmäl dig till föreläsningen via e-post:
[email protected].
Fotosekretariatet driver en diskussionslista på
Google Groups. Listan har nu 184 medlemmar,
anställda vid arkiv, bibliotek och museer, medlemmar i hembygdsföreningar och alla med särskilt
intresse för kulturhistorisk fotografi. Om du är intresserad av att delta kontakta: fotosekretariatet@
nordiskamuseet.se
Fotoveckan 2011
Lista över litteratur om fotografer
Nästa års Fotovecka äger rum i början av maj, den
2–6 maj. Temat för veckan blir ”Den digitala utmaningen”. Mer om evenemanget kommer i nästa
nummer av Kvartalsbrevet.
Som bilaga till detta nummer av Kvartalsbrevet
bifogas pdf:en Litteratur om svenska fotografer. http://www.nordiskamuseet.se/Upload/
documents/510.pdf. Listan är inte komplett utan
kommer utökas till en uppdaterad version i vår.
Alla tips på litteratur och artiklar är välkomna. Hör
av dig till: [email protected]
Karin Wallin har gått i pension
Karin Wallin som i drygt tio år arbetat som assistent på Fotosekretariatet har gått i pension i slutet
av september. Karin har genom åren bland annat
arbetat med kursarrangemang och seminarier, för-
4
Kalendarium
Föredrag
Utbildning
FÖREDRAG 20/10, kl.19.00:
Sveriges fotohistoria - 170-års jubileum
KURS 17/11, kl. 09.00–12.00:
Grundkurs om Creative Commons
Kristina Alexanderson skolombud för CC
Sverige, gymnasielärare, utbildningsansvarig
vid Stiftelsen för internetinfrastruktur, kommer
till Fotosekretariatet och pratar om Creative
Commons.
Om ett par veckor – onsdagen den 20 oktober kl 19.00 – är det dags för en fotohistorisk
afton på Bernadottebiblioteket, Stockholms
slott. Björn Axel Johansson, medlem i Fotosekretariatets referensgrupp, håller ett föredrag tillsammans med Nationalmuseets chef
Solfrid Söderlind.
Utbildningstillfället omfattar en grundläggande
genomgång av licenserna, och Kajsa Hartig,
Fotosekretariatet, ger en inblick i hur Creative
Commons används vid förmedling av kulturhistorisk fotografi.
Se länken: http://bit.ly/8Y7CaL
Lokal: Bernadottebiblioteket, Stockholms slott
Arrangör: Bernadottebiblioteket, Stockholms
slott.
Bokning är nödvändig och görs på telefon 08402 61 30, vardagar kl. 9-12.
Lokal: Nordiska museet, Stallet, Rosendalsvägen 7, Stockholm
Arrangör: Fotosekretariatet, Nordiska museet
OBS! Arrangemanget är gratis.
Obligatorisk anmälan till: fotosekretariatet@
nordiskamuseet.se
FÖREDRAG 22/10, kl. 13.00–15.00:
Stora boken om familjebilder
Den 22 oktober kommer Björn Axel Johansson till Fotosekretariatet, Nordiska museet,
och berättar om sin nya bok Stora boken om
familjebilder.
Tid: kl. 13.00 till 15.00.
Arrangör: Fotosekretariatet, Nordiska museet
Lokal: Stallet, Rosendalsvägen 7, Stockholm
OBS! Arrangemanget är gratis.
Obligatorisk anmälan via e-post: [email protected]
5
3
Kurs i modernare
analoga fotografiska tekniker
Text & bild: Kajsa Hartig, Fotosekretariatet
Diabilder är vanligt förekommande i de flesta arkiv, bibliotek och museer.
Den 16 september gästade fotokonservator Lennart
Andersson, från Kulturlagret i Vänersborg, Fotosekretariatet för att leda en kurs i modernare analoga
fotografiska tekniker. Efter kursen ställde jag fem
frågor till några av deltagarna för att få en bild av
hur vanligt förekommande de modernare fotografiska teknikerna är, och vilka problem de orsakar.
Frågor och sammanställning av svaren redovisas
nedan.
nyförvärvade samlingar. Men lika ofta förekommer de i det dagliga arbetet med uppordnande
av samlingar eller eftersökningar åt forskare och
bildbeställare. Många samlingar som är på väg att
förvärvas innehåller till exempel diabilder och färgnegativ. Slutsatsen är att även om vi står inför att
samla digitalt födda bilder kommer de analoga fotografierna att fortsätta förekomma i nyaccessioner
ett bra tag till.
Hur kommer du i kontakt med modernare analoga fotografiska tekniker i
ditt arbete?
Vilka tekniker orsakar störst problem
i era samlingar?
De institutioner som har klimatarkiv har definitivt mindre problem med till exempel nitrat- och
De nyare analoga teknikerna förekommer ofta i
6
acetatnegativ. Annars är det de tekniker som tycks
orsaka mest problem, tillsammans med färgbilder.
Med tanke på den stora mängd 1900-talsfotografier som finns på dessa båda tekniker är problemet
helt klart omfattande.
Har ni klimatarkiv, och vad i så fall
förvarar ni där?
I huvudsak är klimatarkiven vikta för de mest problematiska teknikerna, dvs. nitrat, acetat och färgbilder av olika slag. Stockholms stadsmuseum har
helt nya lokaler och kommer successivt att kunna
förvara hela sin omfattande fotosamling i klimatarkiv. Endast en institution av fem tillfrågade har
inte klimatarkiv.
Nitratnegativ utgör ett av de största problemen inom
arbetet med bevarande av fotohistoriska samlingar.
Dels är de brandfarliga, som Lennart Andersson visar
ovan genom att bränna en smal remsa av ett negativ.
Dels är tekniken instabil, den bryts ned av sig själv.
Nitratnegativ är en av de tekniker som allra helst bör
bevaras i klimatarkiv.
Vilka tekniker är vanligast förekommande bland de fotografier ni får in
idag?
Vanliga tekniker är färgfotografier (dia, negativ och
påsiktsbilder). Ibland kommer även glasplåtar in.
Ofta är bilderna i skadliga emballage och måste
omgående läggas i fotokuvert och kartonger. Det
förekommer även äldre fotografier, som visitkort i
album. Digitala bilder börjar även förekomma i nyförvärvade samlingar. Under kursen berördes digital fotografi helt kort, och det är ett ämne som Fotosekretariatet ämnar återkomma till senare i höst
och framförallt under vårens Fotovecka, 2–6 maj.
Vad tycker du Fotosekretariatet borde
arrangera kurs om härnäst?
De flesta svarade digital fotografi på den frågan. Det
handlar om allt från nyförvärv till långtidslagring
och förmedling på webben. Problemställningarna
är många och för många institutioner nya. Önskemål fanns också om heldagskurs om diabilder, dvs.
fördjupning i de moderna analoga teknikerna.
Kom med önskemål om nya endagskurser!
Kontakta Fotosekretariatet på adress:
[email protected]
Mariann Odelhall och Ingrid Åkerlind från Stockholms
stadsmuseum deltog tillsammans med andra erfarna
kollegor i den intensiva kursdagen.
7
3
Projektet Skapa, samla in och visa
– om att omsätta övergripande handlingsplaner i praktiken
Merja Diaz, Malmö Museer
Fotografierna i denna artikel är tagna av intagna vid SiS Råby ungdomshem. Dokumentationen ingår nu i Malmö
Museers fotosamlingar. Fotografernas namn kan av sekretesskäl inte anges.
Bakgrund
gemensamma visioner och huvudmål för kulturverksamheterna i Malmö: att genom ett breddat
och fördjupat kulturutbud med hög kvalitet få allt
fler med olika förutsättningar att med lust, delaktighet och stort engagemang i större omfattning
uppleva och utöva kultur. Kulturnämndens uppfattning är att kulturen är till för alla och att delaktighet i kulturella aktiviteter är en mänsklig och
demokratisk rättighet.
Inför Mångkulturåret 2006 inleddes projektet
Mångfald i Malmös kulturliv som hade till uppgift
Kulturförvaltningen i Malmö har i uppdrag att bedriva och stödja kulturverksamheter för alla Malmöbor. Detta innebär att verksamheten ska spegla
den kulturella mångfalden som finns i staden.
Malmös befolkning växer kraftigt och närmar sig
300 000. Befolkning består av närmare 170 nationaliteter, 26 % är utlandsfödda och 8 % har båda
föräldrarna födda utanför Sverige.
Med utgångspunkt i Kommunfullmäktiges uppdragsformulering fastställde kulturnämnden 2005
8
relevant för flera. Begreppet vidgat deltagande har
delvis ersatt ordet mångfald för att förtydliga innebörden av mångfaldsarbetet. I vidgat deltagande
fokuserar man på målgrupper med betoning inte
enbart på etnicitet utan även på kön, klass, ålder
och funktionshinder.
Som en del av det strategiska arbetet utlyste Kulturförvaltningen så kallade stimulansbidrag för
åren 2008 -2010. Bidragen kunde sökas till nydanande projekt som skulle genomföras inom de strategiska programmen. De skulle ha tydliga delaktighets-, mångfalds-, och jämställdhetsmål. Syftet var
att involvera flera Malmöbor i kulturella verksamheter och att de anställda skulle lära sig mer om arbetet kring mångfald och delaktighet.
att mäta hur verksamheterna hade lyckats arbeta
med den mångfald som faktiskt finns i staden och
samtidigt utveckla nya metoder för en sådan mätning. Resultatet av projektet presenterades våren
2007 till kulturnämnden och utgjorde ett underlag för Kulturförvaltningens fortsatta arbete med
mångfaldsfrågor. Resultaten visade bland annat
att den publik som besöker Malmös kulturinstitutioner inte är ett genomsnitt av befolkningen. Alla
Malmöbor tar inte del av dagens kulturutbud.
Den socialt och kulturellt homogena sammansättningen av besökare på kulturinstitutionerna
i Malmö kan jämföras med en liknande homogen
sammansättning av personalen inom organisationerna. Hur påverkar denna homogenitet verksamheten och det interna arbetet på institutionerna?
Som en direkt följd av resultat fastställde kulturnämnden våren 2007 handlingsplaner för två
strategiska program, Vidgat deltagande och Barnoch ungdomskultur. De syftar till att utveckla praktiska arbetsmodeller för att göra Malmökulturen
Skapa, samla in och visa
Fotoenheten på Malmö Museer sökte stimulansbidrag 2009 för ett samarbetsprojekt med SiS Råby
ungdomshem för projektet Skapa, samla in och
visa. Problemformuleringen var att Malmö Museer
Fotografierna i denna artikel är tagna av intagna vid SiS Råby ungdomshem. Dokumentationen ingår nu i Malmö
Museers fotosamlingar. Fotografernas namn kan av sekretesskäl inte anges.
9
Fotografierna i denna artikel är tagna av intagna vid SiS Råby ungdomshem. Dokumentationen ingår nu i Malmö
Museers fotosamlingar. Fotografernas namn kan av sekretesskäl inte anges.
i alla tider. Svaren har ungdomarna formulerat i
sina bilder utifrån sin egen verklighet. Fotografen
Jenny Lindhe handledde ungdomarna i bildskapande och tekniska frågor under projektets gång.
I Fotografins Rum visades utställningen Then &
Now från Sydafrika som presenterade åtta sydafrikanska fotografers arbeten innan apartheids fall
och efter frigörelsen. Utställningen fungerade som
introduktion till projektet och som utgångspunkt i
diskussionerna om identitet och utanförskap.
inte når marginaliserade grupper i samhället och
att ungdomar som vårdas på Råby ungdomshem
inte tar aktiv del av det offentliga kulturella utbudet. Genom projektet ville vi pröva nya och otraditionella arbetssätt och öka representationen i de
fotografiska samlingarna.
Inom Råby ungdomshem vårdas en sjättedel av
de barn och unga som socialtjänsten i Malmö omhändertar, det vill säga en mycket belastad grupp
barn. För Malmös del utgjorde Råby det vanligaste placeringsalternativet under 2008 och över 40
ungdomar från Malmö var placerade där under
året.
Malmö Museers fotografiska samlingar består
nästan uteslutande av professionella bilder och bilder som är tagna för att skildra de ”andra”. Genom
att ungdomarna själva skulle skildra och dokumentera sina liv skulle också berättelserna bli deras
egna.
Vi arbetade med tre frågeställningar - Vem är
jag? Vem är viktig för mig? Vart är jag på väg? Det
är centrala frågor som har oroat unga människor
Resultat
Projektet resulterade i en uppskattad utställning
på Råby ungdomshem. Ungdomarna fick verktyg
för att uttrycka sig genom fotografi och Råby ungdomshem planerar att använda den fotografiska
bilden i undervisningen. Bildmaterialet samlades
in till Malmö Museer i form av digitala filer och utgör nu en del av de fotografiska samlingarna.
Malmö Museer är en kulturarvsinstitution som
förvaltar det gemensamma kulturarvet i form av
föremål, skrifter, dokument, berättelser och fo-
10
Fotografierna i denna artikel är tagna av intagna vid SiS Råby ungdomshem. Dokumentationen ingår nu i Malmö
Museers fotosamlingar. Fotografernas namn kan av sekretesskäl inte anges.
tografier. Enligt etnologen Birgitta Svensson är
det en demokratisk rättighet att kunna forma sin
kulturella identitet utifrån det kulturarv som presenteras på kulturarvsinstitutionerna. Minnesinstitutionerna, som de också kallas, är starkt identitetsbekräftande och därför har dessa institutioner
ett stort ansvar för att bygga och förvalta ett kollektivt minne som alla känner sig delaktiga i. Projektet
Skapa, samla in och visa var ett första steg att bjuda
in en grupp som sällan eller aldrig synliggörs i vår
fotografiska verksamhet.
Merja Diaz är chef för fotoenheten på Malmö Museer
11
3
Wilhelm Ek
Katarina Ek-Nilsson, Nordiska museet
Detta är berättelsen om en av de många bygdefotografer som aldrig blev kända utanför sin omedelbara hembygd men som betydde mycket för bygden
och dess människor, de som annars kanske aldrig
skulle ha kommit i kontakt med fotomediet.
Wilhelm Ek kom, sitt kejserliga förnamn till trots,
från en enkel barndomsmiljö. Pappan var skomakare i en liten by i Bäckaby socken, på småländska
höglandet. Här föddes Wilhelm, i faderns andra äktenskap, 1870.
Det fanns oftast inte många alternativa livsstrategier vid den här tiden för en ganska fattig pojke från
ett enkelt hem. Wilhelm valde till en början lärarbanan. Han utbildade sig på småskoleseminariet
i Vetlanda, men fick aldrig någon anställning utöver kortare vikariat. 1891 sökte han en tjänst som
ambulerande lärare i hemsocknen och fick göra
ett prov inför prästen och skolrådet, men tjänsten
gick i stället till en kvinnlig lärare. Möjligen blev
Wilhelm Ek offer för en negativ könsbaserad särbehandling. Det var billigare med en lärarinna, eftersom dessa hade lägre lön. Kanske låg också andra överväganden bakom. Wilhelm Ek var känd för
ett hetsigt temperament och dåligt tålamod med
personer vilka han uppfattade som mindre intelligenta. Kanske ville skolrådet inte ha en lärare med
uppenbart dåliga pedagogiska egenskaper.
Wilhelm Ek inriktade sina krafter i stället på olika slag av verksamheter vilka samtliga kan betecknas som ”moderna försök i en icke-modern omgivning”. Hans omgivning var en utpräglat agrar
miljö där småjordbruk och traditionellt hantverk
utgjorde den huvudsakliga försörjningen. Wilhelm
Ek för sin del var uppenbarligen mer intresserad
av att utforska den moderna teknikens möjligheter.
Vid sin ensamliggande stuga Strömslund, även
kallad Skogsfors (i folkmun helt enkelt, och alltjämt, ”Will Eks”), längs en skogsväg mellan två byar,
dit han 1899 flyttade med sin mor Eva, byggde han
Självporträtt av Wilhelm Ek (1870-1929). Bilden i
privat ägo.
med egna händer upp en industrianläggning i miniatyr. Han anlade en damm för att få vattenkraft
till ett elektricitetsverk, och han byggde en såg, där
han sågade plank och bräder åt kunder. Han svarvade också stol- och bordsben, liksom krocketspel,
i sin snickeriverkstad, byggde en smedja och hade
ett tryckeri där han tryckte visitkort, reklamblad
och liknande. Därutöver målade han och sålde små
12
Strömslund, eller Skogsfors. Wilhelm Eks bostad och fotoateljé. Planken visar att andra byggnader är under uppförande. Foto: Wilhelm Ek. Bilden i privat ägo.
person, slagfärdig, kvicktänkt, mycket händig och
mångkunnig. Sina kameror satte han ihop själv,
och när han önskade en fotofond utan söm i mitten och inte kunde uppbringa en vävstol med tillräckligt bred vävsked för att väva en bred fond såg
han sig tvungen att själv bygga en ny vävstol med
en särskilt bred vävsked. Jag har lyssnat på många
berättelser om Wilhelm Ek men aldrig kunnat dra
slutsatsen att någon känt honom, eller förstått sig
på honom, särskilt väl, trots att han tyckte om att
diskutera olika frågor, gärna rörande religion, psykologi och det ockulta. Delvis beror det säkert på
att han sökte kontakter utanför hemsocknen med
sina produkter och att hans intressen inte delades
av så många i omgivningen. Tryckeriverksamheten
vände sig exempelvis till företag i de närbelägna
tätorterna, och krocketspelen producerades för en
borgerlig kundkrets i Vetlanda.
I samband med begravningar, syföreningsmöten,
bröllop och konfirmation brukade man kalla på
Wilhelm Ek. Ett annat tillfälle som påkallade en fotograf under 1900-talets första decennier var också
när någon i en familj stod i begrepp att lämna hemmet och landet för att emigrera till USA. Då ställde
glastavlor med gudfruktiga texter som ”Vaken och
bedjen”, ”Se Guds lamm” och liknande, producerade och sålde honung, var frisör, bokbindare och
reparerade allahanda ting som spisar, orglar och
separatorer. Som innehavare av en radioapparat
kunde han också ta betalt för radiolyssning.
Mest känd i bygden har han blivit för sin gärning
som fotograf, och intill boningshuset byggde han
en enkel fotoateljé. Det är osäkert hur mycket han
egentligen använde sin ateljé. De flesta av hans foton, som finns bevarade hos privatpersoner och i
Bäckaby hembygdsförenings samlingar verkar inte
ha tagits i ateljé. Han fotograferar i stället ofta familjer, barn eller ungdomsgrupper ute i naturen
eller utanför hemmet. Fundersamma bond- och
torparbarn står i gräset eller bland ljungen och tittar allvarsamt in i kameran, och deras finklädda
föräldrar ser också ut att vara tagna av stundens
allvar. De ungdomar som låter sig fotograferas ser
ofta mer avspända ut på korten.
Hur Wilhelm Eks relationer till sina kunder var
är svårt att bestämt säga något om. Det berättas
alltjämt en del skrönor om honom, vilka samtliga
ger vid handen att han uppfattades som en originell
13
familjen i stort allvar upp sig framför boningshuset
för att förevigas.
Jämfört med fotograferandet av bond- och torparfamiljer i hemsocknen var inkomsterna antagligen större när han under somrarna 1907–1910
fotograferade brunnsgäster vid brunnsorten Lannaskede Brunn i en grannsocken. Han kunde,
enligt den bevarade kassaboken, tjäna upp till 50
kronor per dag, vilket bör ha varit en icke föraktlig
inkomst. Tyvärr har jag inte haft tillgång till några
fotografier från den delen av Wilhelm Eks verksamhet. Det skulle vara intressant att jämföra dem
med ”sockenbilderna” och försöka utröna om kompositionen är annorlunda och om det går att säga
något om kundrelationen.
Wilhelm Ek deltog alltså i verksamheter som bru-
Okänd familj. Foto: Wilhelm Ek. Bilden i privat ägo.
14
Familjen i Stockagård, Bäckaby, antagligen inför den äldste sonen Sigfrids avfärd till USA (Sigfrid är tvåa från vänster). Familjens äldsta barn Josefina hade redan flyttat hemifrån. De övriga barnen heter Signe, Aron, Alfred, Nanny
och Hulda, föräldrarna Anders och Anna Lovisa Samuelsson.Bilden i privat ägo.
kar tas som tecken på en modernisering, samtidigt
som han var mycket rotad i en traditionell agrar
landsortsmiljö. Han var inte främmande för nya,
moderna yrken som frisör, fotograf, tryckare eller
reklamman, och han förstod att utnyttja det uppåtstigande borgerskapets behov av förströelse när
han fotograferade vid Lannaskede Brunn eller tillverkade och sålde krocketspel till köpingens direktörer. Ändå lämnade han aldrig sin hembygd och
han hade heller inte förmåga eller vilja att utveckla
en av alla de färdigheter som han prövade på. Ingen
tog heller över någon av hans verksamheter efter
hans död 1929. Han avled på ett sanatorium i en av
tidens fruktade sjukdomar TBC.
Wilhelm Eks bevarade fotografier finns idag dels i
Bäckaby hembygdsförenings ägo, dels hos privatpersoner.
15
4
Sökes! Fler svenska museer
som använder Creative Commons
Kristina Alexanderson, Creative Commons Sverige
Buss och spårvagn på Munkbron 1964. Fotograf: Håkan Trapp. Spårvägsmuseets arkiv, bildnr: 2108-56.CC-licens:
BY-NC.
Denna text är ursprungligen ett blogginlägg av
Kristina Alexanderson, skolombud för Creative
Commons Sverige, gymnasielärare, utbildningsansvarig för Stiftelsen för internetinfrastruktur (.SE).
Kristina är även redaktör och skribent för Kollakällans idélåda, en blogg med praktiska tips och idéer för lärare om lektioner i informatonssökning och
källkritik.
// Till Kolla Källans Wiki [Anm: en systersajt till
Kolla Källan] vill vi ha en lista över svenska museer
som har material:
•
Bilder,
•
Ljud,
•
Filmer
Inlägget, som här är något redigerat, publicerades
på bloggen www.kristinaalexanderson.se den 1
september 2010
som finns tillgängligt digitalt och som är licensierat under Creative Commons. Alltså bra intressant
material som tillhör det svenska kulturarvet som
vi i skolan kan använda för att lära elever Creative
Commons eller som vi, lärare/elever i skolan, kan
16
Transport av mjölk och säckar med häst och släde. Degeberga, Skåne. Foto: Erik Liljeroth, ca. 19551960. Nordiska museets arkiv, NMA.0029860.CC-licens: BY-NC-ND
•
•
använda fritt för att de ligger är licensierade under
Creative Commons.
Jag och Hanna Johansson, skolbibliotekarie vid
Enskilda gymnasiet, har påbörjat listan och än är
den blygsam men med din hjälp kan den nog bli fyllig och omfattande. Den ser ut så här och länkarna
går till de platser som museerna/arkiven/biblioteken valt att publicera bilderna under CC:
•
Historiska museet, Sök i samlingarna. Finns även på Flickr Historiska
The Museum of National Antiquities (Sweden)
•
Riksantikvarieämbetet, Swedish
National Heritage Board (Sweden)
/flickr/
•
Spårvägsmuseet /flickr/
•
•
Nordiska museet /flickr/
Stockholms länsmuseum har CClicensierat delar av sin bildsamling
Kungliga biblioteket /Flickr/
Regionarkivet i Göteborg /Wikimedia Commons/
Så om du känner till fler museer, arkiv, bibliotek
(svenska) som har material som är digitaliserat och
som är digitaliserat snälla berätta i kommentarsfältet, gärna med en länk, så lägger jag till dem. //
Hjälp gärna Kristina att sammanställa en så komplett lista som möjligt. Du kan också skicka tips till
[email protected].
17
5
Fotoalbum på Kungliga biblioteket
Av Emma Arenhill
Omslagsbild: Kungliga biblioteket.
Kungliga biblioteket ger i dagarna ut en bok om sin samling av fotoalbum. Författare är Emma
Arenhill som under ett par års tid har arbetat med att inventera samlingen. Här presenterar vi
bokens inledande kapitel.
Inledning
Varje enskilt fotografi bär på en berättelse men
sammanställda i ett album skapar fotografierna
en gemensam historia. Ett album kan berätta om
familjelivets vardagliga detaljer men också om sin
samtids sociala och politiska omständigheter.
I Kungliga bibliotekets kart- och bildmagasin 40
meter ner i berget under Humlegården förvaras
cirka 1 020 fotografialbum. De upptar 60 hyllmeter
och omfattar 140 års fotografihistoria. Här förvaras
Matias Lehmans självbiografiska album, vackert
inbundet i oxblodsrött skinnband liksom familjen
En hel värld kan rymmas mellan två pärmar på ett
fotografialbum; det kan vara en sommar vid havet
med lekande barn, kärleksfullt fångade av en amatörfotograf, eller män i karriären avporträtterade i
en välrennomerad ateljé.
Barnen vid havet har sedan länge slutat leka; de
har levt sina liv och kanske minns ingen längre deras namn. Ändå finns de kvar, frusna i tiden, bevarade i ett album som en gång skänkt glädje och påmint om havets sälta och sommarlovets oändlighet.
18
Roselius första färgbilder inklistrade i ett enkelt album av grå papp.
”Porträttalbumsamling” kallas den separata sviten om drygt tusen album men innehållet är långt
mer varierat än titeln avslöjar. Här finns konventionella studioporträtt i mängd, särskilt 1860-talets
visitkortsfotografier, men också amatörfotografers
bilder och fotografier knutna till ett jubileum eller
annan viktig händelse en gång värd att fira.
Samlingens äldsta material består av saltpappersfotografier daterade tidigt 1850-tal med porträtt av blivande överbibliotekarie G E Klemming,
yngst är färgkopior från KB:s personalfest 1994,
men där emellan finns ett material som sträcker
sig långt utanför institutionens väggar; ateljéporträtt tagna i 1870-talets Paris, fotografiska vykort
av krigsinvalider, handkolorerade idolporträtt och
ögonblicksbilder från resor i Nordafrika och Sydamerika.
Välkommen in i porträttalbumens värld!
Porträttalbumsamlingen
Foto: Emma Arenhill, Kungliga biblioteket.
Kungliga biblioteket förvaltar ett omfattande fotografiskt material vilket huvudsakligen återfinns
i samlingarna på Enheten för handskrifter, kartor
och bilder. Som ett led i arbetet med att bevara, beskriva och tillgängliggöra KB:s samlingar inleddes
2007 en inventering av det fotografiska materialet.
I samband med denna övergripande inventering
påbörjades ett år senare en särskild inventering av
porträttalbumsamlingen. Arbetet slutfördes 2009
och denna bok är en lätt omarbetad version av inventeringsrapporten.
Den fotohistoriska utvecklingen låter sig inte
delas in i tioårsperioder, däremot kan en sådan indelning vara användbar för att åskådliggöra hur album och fotografiska tekniker förändrats över tid.
Då porträttsamlingen visade sig vara mer komplex
än förväntat krävdes en form som på ett översiktligt sätt kunde presentera innehållet.
De album som finns presenterade i boken har
valts ut av olika skäl: vissa är representativa för sin
tid eller sin genre, några är intressanta på grund
av sitt ovanliga innehåll. Tillsammans är de utvalda
för att åskådliggöra bredden i porträttalbumsamlingen vad gäller motiv, material, format, tekniker
och utseende.
Det är inte bara albumens innehåll som är komplext; albumen i sig uppvisar en stor variation.
Majoriteten är fabrikstillverkade men det finns ett
mindre antal praktfullt inbundna samt några få
helt hemmagjorda. Även storleksmässigt är variationen stor, ett av de största albumen mäter 80 x 42
cm med en tjocklek på en decimeter medan ett av
de minsta endast mäter 6 x 10 cm. Beroende på albumens storlek, antal sidor, bildformat och layout
råder också en stor variation vad gäller antalet bilder per album. Som mest innehåller ett album över
400 fotografier, motsatsen är album med endast
en handfull bilder. Denna skillnad gör det svårt att
exakt fastställa antalet fotografier i porträtt-albumsamlingen men uppskattningsvis rör det sig om ca
140 000 bilder.
Det fotografiska materialet i samlingen ger prov
på ett stort antal tekniker, från ferrotyper till rcpapper, men det ger också en inblick i hur fotografiet som medium utvecklats under cirka 140 år.
Motivmässigt bjuder porträttalbumsamlingen på
stora forskningsmöjligheter inom humaniora och
samhällsvetenskap. Etnologer, sociologer, historiker, genusvetare, medievetare och modevetare
kan alla finna spännande källmaterial i dessa drygt
tusen album. Det går att studera detaljer i en klädedräkt eller möbler i en interiör, men också mer
19
Foto: Emma Arenhill, Kungliga biblioteket.
I 1800-talets album avbildas kungligheter och
kulturpersonligheter som författare, konstnärer
och skådespelare. Från denna tidsperiod är det
också i huvudsak högre tjänstemän, industri- och
finansmän, adel, politiker, militärer och präster
samt deras fruar och barn som återfinns i porträttalbumen. Detta har sannolikt två orsaker, för det
första var fotografi fortfarande en lyx för arbetare
och ortsbefolkning, för det andra är det i hög utsträckning borgerskapets och adelns album som
donerats till KB. Det amatörfotografiska materialet under 1900-talet är till största delen taget av
svenskar i Sverige eller på resa utomlands. Klassaspekten är mindre synlig i det senare materialet
då fotografin med tiden kom att bli en naturlig del
av vardagen för alla samhällsgrupper.
Det är oklart när porträttalbumsamlingen skapades men första albumet med accessionsnummer i
förteckningen är nr 76 och inkom i juli 1965. Mellan 1965 och 1969 är 358 album förtecknade, under
1970-talet 222 stycken. Samlingen fortsätter däref-
övergripande historiska skeenden och sociala processer. Albumen är öppna för en mängd läsningar.
Huvuddelen av porträttalbumsamlingen utgörs
av professionella fotografers bilder men det finns
också en betydande del amatörfotografi. Förutom
fotografier innehåller albumen inte sällan annat
material som vykort och pressbilder samt brev, tidningklipp, näsdukar och pressade blommor.
Det är företrädesvis svenskt fotografi i porträttalbumsamlingen men det finns även material från
ateljéer i Frankrike, Tyskland, England, Italien och
Nordamerika. Ett litet antal fotografier finns också
från nordafrikanska och indiska ateljéer. Denna
geografiska fördelning gäller huvudsakligen för visit och kabinettsfotografier tagna under 1800-talet.
Ateljéerna är oftas belägna i de större städerna, i
Sverige huvudsakligen Stockholm, Göteborg, Uppsala och Norrköping. I de fall det är fråga om ateljéer utanför städerna är de oftast belägna på orter
som är sommarnöjen för stadsbefolkningen, som
ex Marstrand för göteborgarna.
20
ter att växa men i allt lägre takt: 1980-1989 inkommer 159 album, 1990-1999 är antalet 174 medan
det under 2000-talet endast finns tolv förtecknade
album. Detta förhållande speglar också den tidsmässiga fördelningen i samlingen.
Majoriteten av albumen kan dateras till 1800-talets fyra sista årtionden och utgörs i princip helt av
visit- och kabinettsfotografi. 1900-talets första årtionden representeras huvudsakligen av amatörfotografi. Överlag tunnas dock samlingen ut och efter
1930-talet är det glest mellan albumen. Sannolikt
har detta flera orsaker. För det första råder en naturlig fördröjning i insamlingsprocessen, fotografialbum är personliga och ofta uppskattade ägodelar
som i de flesta fall når KB först efter ägarens död.
Äldre album, från exempelvis avlidna släktingar,
lämnas in när de inte längre är emotionellt laddade
för givaren. Samtida album inkommer ytterst sällan.
På KB har tidigare de fotografialbum som inkommit med personarkiv plockats ut för att införlivas
med porträttalbumsamlingen. Detta görs inte längre och är ytterligare en anledning till att samlingen
inte växer till i samma takt som under 1960- och
70-talen. Det går inte att fastslå hur stor del av porträttalbumsamlingens album som lyfts ur enskilda
arkiv men sannolikt är det en inte obetydande del.
I vissa fall är förflyttningen noterad i förteckningen
men detta är troligtvis inte alltid fallet och därmed
har information om kopplingar till ursprungsarkiv
gått förlorad.
Fotografiska samlingar är en del av vårt kulturarv
och ger oväderlig information om sociala konventioner, mellanmänskliga relationer, dagligt liv och
historiska skeenden. Porträttalbumsamlingen är i
detta sammanhang ytterligare ett exempel på att
fotografi utgör ett källmaterial i sin egen rätt. Förhoppningsvis kan denna bok inspirera till framtida
forskning på fotografialbum; dessa komplexa, ofta
sinnliga objekt som bildar skärningspunkter mellan det privata och det samhälleliga.
Foto: Emma Arenhill, Kungliga biblioteket.
21
6
Stora boken om familjebilder
Av Björn Axel Johansson
Ett högtidligt fotografi. Vid sekelskiftet 1900 gick Augusta Olausson, född 1875, till fotografen tillsammans med sin
nyblivne make Algot. De lät ta varsitt porträtt och kostade även på sig förstoringar, sannolikt de enda som makarna
lät göra under sin livstid. Bilderna skickades till en förstoringsanstalt i Norrköping. De två ramade porträtten har
hängt i stugans kammare sedan dess. deras barnbarn, Sigvard Olausson, visar upp farmoderns bild.”Ur Stora boken om familjebilder” sid. 92.
Med kameran i högsta hugg
Björn Axel Johanssons ”Stora boken om familjebilder”, utgiven på Historiska media, är
en lättillgänglig fotohistorisk handbok som
gärna kan användas vid identifiering av fotografisamlingar, och som kommer väl till
hands i arbetet med kulturhistorisk fotografi.
Inte minst är den en ovärdelig kunskapsbank
som fyller en del av det tomrum som finns
inom svensk fotohistorisk litteratur. Även för
släktforskare och andra med intresse för historia är den ett nöje att läsa. Här presenterar
vi bokens förord.
För drygt 50 år sedan tog jag mitt första fotografi
och fick uppleva de magiska ögonblick då bilden
växte fram i framkallningsbadet: den röda lampans
sken, sköljvattnets stilla gurglande, tångens klirr
i den rostfria skålen, tidurets mekaniskt tickande
sekunder.
Vid det laget hade fotografin funnits i mer än
hundra år, men på många sätt var arbetsprinciperna desamma som under 1800-talets senare hälft.
Som assistent på en porträttateljé blandade jag
vätskor, sköljde i rinannde vatten, kontaktkopiera-
22
de i svart och vitt, torkade, renskar och monterade.
Vi använde glasplåtar för vissa typer av bilder, och
den drivna retuschösen handkolorerade de svartvita porträtten efter fotografens noteringar: ”Röd
blus, blå ögon, cendré. OBS fräknar bort!”
Porträtten togs mot en vit fond. Skuggor och ljusdagrar mejslade fram bilden, och under en sittning
tog man i allmänhet hel-, halv- eller närbilder i olika kombinationer. Profil, halvprofil eller en face var
andra varianter.
Porträtt av mor och barn, syskon, äkta par eller
enkelporträtt var vanligt förekommande liksom
snabba pass- och körkortsfoton. Bröllop och stora
grupper var de mest kvalificerade och roligaste
uppdragen, särskilt om de gjordes på plats i kyrkor
eller andra lokaler.
Redan då förundrades jag över alla yrkesknep.
För förstoringsarbetet tillverkades ”pjattar” – tillklippta kartongbitar fästade på ståltråd – som vi
”viftade” med i förstoringsapparatens ljusstråle för
att hålla tillbaka vissa delar av bilden. När papperskopian väl låg i framkallningsbadet kunde vi lyfta
upp bilden, hålla den tätt framför munnen, andas
på ett särskilt parti och sedan försiktigt gnugga
med handflatan. Värmen gjorde att just de delarna
av bilden framkallades snabbare och fick en mörkare nyans.
Samla enkla trick förekom ute i ateljén. Det extremt mjuktecknande objektivet, som gav bilden en
glamourkänsla à la Hollywood, bestod till exempel
av en plåtskiva med utstansade hål runt linsens
centrum. Ett annat sätt att få mjuk teckning och
överstrålning vid fotograferingen var att stryka ett
tunt lager med vaselin på en glasskiva och montera
den framför objektivet.
Bruket av glas, vaselin, gasväv och plåtskivor
byggde på en traditionell kunskap inom en yrkeskår som behärskade ett hundraårigt hantverk.
Men i början av 1960-talet stundade nya tider, och färgbilden visade sig bli en vattendelare.
Många i den äldre generationen fotografer mäktade aldrig med att växla över till modernare metoder, och gradvis försvann dessa yrkesutövare på ort
efter ort. De fick aldrig några efterträdare.
Själv valde jag till slut att söka mig andra vägar
ut i vuxenlivet. Mitt extraknäck som inhoppare på
Domus nya fotoavdelning blev dock ett kitt mellan de olika världarna. Vid fotodisken blev jag och
mina kollegor till en länk mellan den fotograferande allmänheten och de framväxande centrallaboratorierna, den nya tidens operatörer av vardagens
fotografi.
”Spånkorgen på vinden. Ett undanställt familjearkiv
kan innehålla bilder som spänner över mer än ett
århundrade. Ofta rör det sig om både pappersbilder
och negativ, men också färgdia och ramade porträtt kan
finnas i samlingar av det här slaget.” Ur Stora boken
om familjebilder, sid. 16.
”Flyttlådan med bilder. Fotokuvert, buntar med osorterade bilder, färgkopior och diabilder har aldrig satts in
i album eller diamagasin utan blivit liggande i källare
och vindsförråd.” Ur Stora boken om familobilder, s.
14.
23
”Redan på daguerreotypins tid fanns möjligheter att få starkt förminskade porträtt. Miniatyrerna var eftertraktade
som gåvor inom familjen och till släkt och vänner. Tekniken utvecklades och olika material kom till användning.” Ur
Stora boken om familjebilder, sid. 98.
Idag ser den fotografiska scenen helt annorlunda
ut. Den digitala revolutionen sopade undan äldre
teknik och gav det ursprungliga hantverket ett
nostalgiskt skimmer i lampans röda sken. Ändå
kvarstår den ursprungliga drivkraften, människans
vilja att bli sedd, oavsett vilket tekniskt system som
för tillfället dominerade.
24
6
Nyheter i korthet
Foto: Rune Jonsson, ur Nordiska museets arkiv.
Rune Jonsson har avlidit
Rune Jonsson växte upp på Tomtebogatan i Vasastan i Stockholm. Ett år efter realexamen började
han 1949 på Nordisk Rotogravyr som retuschör.
Här arbetade han i tio år. Rotogravyr var 50-talets främsta tryckeri för fotografi och hos reprofotograferna upptäckte den konstintresserade och i
teckning begåvade ynglingen den svartvita fotografins konstnärliga värde.
Tamburen hemma blev mörkrum. Han fick priser i tidningen Fotos tävlingar och deltog i den uppmärksammade utställningen Subjektiv fotografi II i
Saarbrücken 1954.
Fotografen, bildläraren och skribenten Rune Jonsson, Stockholm, har avlidit vid en ålder av 78 år.
Under 50 år var Rune Jonsson en av de mest framträdande i svensk fotografi, på 50-talet som ung
uppmärksammad fotograf och senare med att generöst förmedla sina kunskaper i fototidskrifter
och böcker, som föreläsare och under trettio år
som lärare vid Konstfack.
I en tid när fotoklubbarna fungerade som plattformar för utbildning reste han från söder till norr
för att undervisa, hålla föredrag och vara domare i
pristävlingar.
25
Som medlem i Fotografiska föreningens Juniorsektion var han en ivrig samtalspartner med stor överblick av internationell fotografi. Kamraterna var
Sune Jonsson, Mats Holmstrand, Berndt Klyvare
och andra, vilka snart etablerade sig som fotografer.
Rune, som var ytterst anspråkslös, såg sig hela
livet som en amatörfotograf, eftersom han inte försörjde sig på egna fotografier utan som pedagog.
Han levde också sitt liv enkelt och skrev hemma
vid soffbordet i den lilla lägenheten i Fruängen, där
han bodde i över fyrtio år.
Rune Jonsson sörjs av vänner och otaliga människor som fått ta del av hans stora kunskap och
värdighet.
På gång på Fotografiska
Stockholm
10 september - 28 november 2010
Annette Rosengren, Nordiska museet
Fashion! – modefotografi genom tiderna
24 september - 2 januari 2011
Pieter ten Hoopens Stockholm är en undersökning
och berättelse om ensamhet i den urbana miljön.
Bildsviten som fotograferades mellan 2008-2010
är uppdelad i ­offentliga och privata utrymmen.
Fashion är en grupputställning, ett representativt
urval av modefotografiets utveckling, från 1920 till
idag. Utställningen är baserad på Camera Works
omfattande samling av modefotografi och presenterar 51 fotografer och cirka 200 bilder – varav flertalet är vintageprintar.
Modefotografiet lyckas som ingen annan genre
att fånga tidsandan med stor skärpa. Dessutom
berättar bilderna livligt och klarsynt om respektive
generationers längtan, begär och drömmar. Modefotografiet struntar konsekvent i konventionerna
och trotsar varje definition. Det är därför fel att påstå att det finns en linjär utveckling inom genren.
Det handlar snarare om ett komplicerat och livligt
bildspråkligt system med analogier, referenser och
en hisnande nydaning. Det är modefotografiets
innovationer och glamour som trollbinder oss. Vi
lever och drömmer genom modellerna i bilderna.
Och vi njuter av fantasierna i dess bildberättelser.
Med detta som bakgrund är det berikande och
spännande att se den stora variationsrikedomen
hos modefotograferna i den här utställningen.
Trogen sin fotojournalistiska bakgrund arbetar
Pieter ten Hoopen intuitivt. Han arrangerar aldrig
sina porträtt, istället strävar han efter det sanna
och naturliga kroppsspråket hos personerna han
fotograferar.
Genom åren har Pieter ten Hoopen utvecklat ett
unikt bildspråk. En stillhet omsluter hans bilder
likt en dimma. Människor i bilderna tycks gå förlorade i dimmans täthet, något verkar förhindra deras rörelse. Bilderna befinner sig på gränsen mellan bildjournalistik och konst. Pieter ten Hoopen
är bland annat influerad av Rembrandts konstnärskap och Egon Schieles expressionism.
Pieter ten Hoopen flyttade från Holland till Sverige
1998, och inom fem år var han en framgångsrik bildjournalist. Han blev ett internationellt känt namn
efter att ha utvalts till World Press Photo Masterclass år 2004.
Medverkande fotografer är bland andra Diane &
Allen Arbus, Richard Avedon, Brassai, Karl Lagerfeld, Annie Leibovitz, Peter Lindbergh, Robert Nettarp, Helmut Newton, Irving Penn, Man Ray, Herb
Ritts, Edward Steichen, Ellen von Unwerth och Camilla Åkrans.
26
6
Notiser
Av Karin Wallin
Tommy Arvidsson bakom
nominerad författarfilm
De nominerade till
Svenska Fotobokspriset 2010
Fotografen Tommy Arvidsson har gjort en film om
kollegan Thomas H Johnsson och hans arbete med
fotoboken ”Mer blues från Landskrona”. Nu har filmen blivit nominerad till årets bästa författarfilm.
www.fotosidan.se 2010-09-08
Nu står det klart vilka fem fotografer som nominerats till Svenska Fotobokspriset 2010.
De nominerade är Åke E:son Lindman, Karl-Johan
Stigmark, Kent Klich, Hannah Modigh och Gerry
Johansson.
Svenska Fotobokspriset instiftades 1996 av Fotoförfattarsektionen inom Svenska Fotografers Förbund för att uppmärksamma och stimulera kvalitativ fotoboksutgivning.
www.fotosidan.se 2010-09-05
Svenskt fotogalleri i Berlin
Den 11 september öppnar fotogalleriet Swedish
Photography i Berlin. I anslutning till galleriet
kommer östgötska NevaBooks att öppna butik för
fotoböcker.
Galleristen Nina Grundemark hoppas att med
galleriet sprida just ”svensk fotobaserad konst av
hög kvalitet utanför Sveriges gränser”.
www.sfoto.se 2010-09-03
Fotoskatt bevaras i Hudik
Fotografier från bland andra mästerfotografen Hilding Mickelsson ska nu räddas till eftervärlden. Ett
nytt klimatanpassat arkiv har invigts för bilderna
på Hälsinglands museum.
Arbetet med arkivet har pågått i många år och
kostat över en miljon kronor. Fortfarande återstår
ett stort och tidsödande arbete innan Hilding Mickelssons och museets övriga 150 000 fotografier
finns på plats i det kyliga arkivet.
Svt.se 2010-05-12
Nackas bildskatt i ny databas
Sedan starten på 1940-talet har uppemot 100 000
fotografier samlats i Nackas lokalhistoriska arkiv,
som numera är beläget i Dieselverkstaden.
Kultursekretarare Catharina Wikström och hennes kollegor på arkivet har nu påbörjat ett tidskrävande arbete då 50 000 av dessa bilder ska scannas
in och läggas i en databas.
Nacka Värmdö Posten 2010-09-07
Ny bildutställning söker svar
Bildarkivet i Kristinehamn visar en ny utställning
med cirka 100 av sina 500 000 bilder i samlingen.
Den här gången ska allmänheten hjälpa till med information som saknas. Liknande utställningar har
gett många svar. Många av bilderna är tagna under
1950- och 60-talen men det finns också bilder med
tidigare datum från slutet av 1800-talet och framåt,
tagna av kända och okända fotografer
Värmlands Folkblad 2010-09-02
Okända platser på Flickr
– hjälp Spårvägsmuseet
I Spårvägsmuseets bildsamling finns cirka 300 000
fotografier från ett svunnet Stockholm. Hittills har
ca 20 000 bilder scannats. Museets personal har
lyckats identifiera var många av dem är tagna men
behöver hjälp att reda ut vad många gamla bilder
visar upp för område och uppmanar nu stockholmare att gå in på Flickr och kommentera var bilderna är tagna.
Metro 2010-09-13
27
6
Favoritbilden
Av Emilie Sabel, Tekniska museet
Woodburytypi
– en ovanlig teknik som sällan
ses i våra museisamlingar
Fotografiet är taget av Gösta Florman
någon gång mellan 1870 och 1879 då
prinsen Louis Napoleon Bonaparte befann sig på resa i norra Europa. Glasplåtarna fördes sedan till Frankrike där
kopior framställdes i woodburytypitekniken. Enligt Tekniska museets äldre
noteringar till fotografiet, fick plåtarna
inte föras in i Frankrike och smugglades
därför in.
Woodburytypi är en fotomekanisk process, uppfunnen och patenterad 1866
av engelsmannen Walter Bentley
Woodbury. Tekniken användes flitigt
mellan 1870 och 1900, främst för att
illustrera böcker. Woodbury-”trycket”
var ett av flera populära kopieringsförfaranden under 1800-talet och innebär att
fotografen skapar en gelatinrelief som
sedan täcks med bly och trycks samman,
vilket skapar ett avtryck i metallen. Avtrycket färgas sedan in med pigmenterat
gelatin och trycks ihop med ett papper
som gelatinet kan fästa på.
I Tekniska museets samling återfinns
16 exemplar av porträttet, alla woodburytypier. Bilderna kom till museet
1933 då hovfotografen Ernst Florman
skänkte en stor mängd fotografier och
fotografisk apparatur till Tekniska museet. Samlingen innehåller inte bara
hans egen utrustning och fotografier
utan framförallt också föremål använda
av fadern, fotografen Gösta Florman och
dennes bilder.
Porträtt av ”Kejsarprinsen”, Louis Napoleon Bonaparte, Napoleon IV. Ur Tekniska museets samlingar.
28
Om Fotosekretariatet
Om Kvartalsbrevet
Fotosekretariatet vid Nordiska museet är en nationell funktion för samordning, utbyte av erfarenheter och rådgivning om svensk kulturhistorisk fotografi. Verksamheten riktar sig till museer, arkiv och
bibliotek och andra fotobevarande institutioner,
forskare och studenter, lärare, fotografernas organisationer samt enskilda personer.
Kvartalsbrevet ges ut fyra gånger per år och har
cirka 550 prenumeranter i Sverige och Norden.
Redaktör är Kajsa Hartig.
Kontaktuppgifter
Fotosekretariatet
Nordiska museet
Box 27820
115 93 Stockholm
Sekretariatet arbetar för den kulturhistoriska
fotografin i Sverige, såväl den äldre som den som
produceras idag. Vid Fotosekretariatet arbetar
Kajsa Hartig, intendent.
Tel: 08 - 519 547 50
Hemsida: www.nordiskamuseet.se/fotosekretariatet
E-post: [email protected]
Referensgruppen
Till Fotosekretariatet är knuten en referensgrupp,
som träffas fyra gånger per år. Referensgruppen,
som stöttar sekretariatet i dess arbete, består av
följande ledamöter:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
OBS! Om du av någon anledning fått detta Kvartalsbrev av misstag eller fortsättningsvis inte vill
ha det, kontakta oss så tar vi bort dig från vår utskickslista.
Lennart Andersson, Regionmuseum
Västra Götaland
Christer Bergin, Dalarnas museum
Anna Dahlgren, Nordiska museet
Merja Diaz, Malmö Museer
Carl Magnus Gagge, Västmanlands
läns museum
Johan Gidlöf, Stockholms stadsarkiv
Kajsa Hartig, ordförande
Ann Hörsell, Riksarkivet
Björn Axel Johansson, Kungl. Myntkabinettet
Torsten Johansson, Kungl. biblioteket
Ola Kellgren, Västerbottens museum
Mariann Odelhall, Stockholms stadsmuseum
Kate Parson, ABM-centrum
Christina Wistman, Jamtli/Jämtlands
läns museum
Maria Larsson Östergren, Landsarkivet i Visby
29