Transcript Text om kastsystemet : instuderingsfrågor efter texten. Det finns

Text om kastsystemet : instuderingsfrågor efter texten.
Det finns många myter om det indiska kastsystemet. En del av dessa kan man avfärda, andra har ett
visst sanningsvärde.
Indiens kastsystem har tusenåriga traditioner och tillämpas direkt och indirekt än idag. Historiskt har
det haft en funktion men i dagens samhälle är det hopplöst utdaterat och samhället arbetar aktivt
för att minska dess diskriminerande inflytande.
Kastsystemet kallas den hierarkiska indelning av människor i olika sociala grupper som under
tusentals år har tillämpats i Indien och i olika utsträckning gör det än idag. Man föds in i sin kast och
den enda möjligheten att ta sig uppåt i hierarkin är att gifta sig med någon av högre kast. Varje kast
har sina egna normer, rättigheter och skyldigheter, samt traditioner kring vilket slags yrke man bör
ägna sig åt. Systemet är vanligast bland hinduer men återfinns även inom andra religioner i landet
och i närliggande länder.
Det råder delade meningar om hur kastväsendet uppstod men redan i hinduiska skrifter från år 1000
före Kristus tas de olika kasterna upp. De var dock ingen viktig del av hinduism och kasttänkandet
tycks inte ha varit särskilt strikt. Det var först med Storbritanniens införlivande av Indien i sitt
imperium, vid mitten av 1800-talet, som gränserna mellan olika kaster förstärktes. Britterna försökte
få kastväsendet att efterlikna det egna klassystemet och krävde bland annat att indierna
registrerade sin kasttillhörighet. Även om delar av systemet får betraktas som djupt orättvisa,
särskilt då gentemot daliterna, så har det historiskt funnits vissa samhällleliga funktioner:
arbetsdelningen säkrades och skapade på så sätt skapades ett ömsesidigt beroende vilket ledde till
mindre motsättningar inom samhället.
Den ursprungliga indelningen görs i fyra kaster, den kallas för varna (färg) på sanskrit och har klara
likheter med det gamla europeiska skråväsendet. I Rigvedas skapelseberättelse (en hinduisk skrift)
beskrivs det hur guden Brahma skapar människorna:
Brahminerna, lärare, präster och lärda, skapade han från sin mun.
Kshatriyerna, kungar och krigare, kom från armarna.
Vaishyerna, handelsmännen, skapades från låren
Shudrerna, arbetare, bönder med flera, från fötterna.
Traditionella yrken kopplade till kasterna:
prästkastet (brahmaner)
präster, religionslärare, övriga lärare, skådespelare, kockar,m.m.
krigarkastet (kshatriya)
militärer, poliser, järnvägsmän m.m.
näringsidkare (vaiysha)
köpmän, åkerbrukare, herdar och vissa hantverkare m.m.
tjänare (sudras)
bättre tjänare, vävare, krukmakare, smeder och snickare
sämre tjänare, tvättare, fiskare och skomakare
kastlösa
sopare, garvare och trumslagare (sysslar med kohud), tjuvar och barbarer (t. ex. kristna och
muslimer)
Utanför dessa står daliterna, eller de oberörbara som de tidigare kallades. En grupp som tros ha
skapats för utlänningar med orena vanor (som köttätande) och personer som betett sig oacceptabelt
och därför straffats. Daliterna sysslar än idag oftast med de allra sämsta, ohälsosamma och smutsiga
jobben. Speciellt besudlande anses arbeten som på något sätt involverar döda djur. Det förekommer
att om en person från en högre kast kommer i någon slags kontakt med en dalit så ska denne, enligt
Osorterade anteckningar sidan 1
att om en person från en högre kast kommer i någon slags kontakt med en dalit så ska denne, enligt
de gamla traditionerna, genomgå en omfattande reningsprocess. Renhetsregler (i religiös och rituell
mening) finns dock mellan alla kasterna och är en central del av kastsystemet.
Kastsystemet idag
Framförallt är det på den fattiga landsbygden och i mindre städer som ”kasttänkandet” idag lever
kvar och tillämpas. Men människors kastbakgrund har fortsatt ett starkt fäste i samhället i stort, det
är exempelvis oproportionerligt många på topposter inom stat och näringsliv som tillhör de högre
kasterna. Samtidigt som daliterna generellt är fattigare, sämre utbildade och har enklare jobb.
Diskriminering efter kast är, sedan 1950, förbjuden enligt konstitutionen, och den indiska staten
motarbetar aktivt kastindelningen genom att kvotera in lägre kaster inom statlig förvaltning och på
utbildningar. Det meritokratiska ideal som följer med ett kapitalistiskt system verkar också för en
uppluckring av kastväsendet. En nackdel med kvoteringen är att den kan leda till
snedvridningseffekter då personer av lägre kast i vissa fall kan vara väsentligt mer välsituerade och
välutbildade än den de kvoteras framför. Det är inte heller alls givet att personer i en lägre kast vill
bli inkvoterade eftersom de inte anser sig stå längre ner i hierarkin.
Det har visat sig svårt att bryta dessa traditioner och sedvanor, och diskrimineringen av framförallt
daliterna lever kvar. Men en hel del framsteg har också gjorts, exempelvis så var den förre
presidenten K. R. Narayanan dalit. Motsättningar mellan kasterna är inte ovanliga och har
manifesterat sig i både fredliga proteser såväl som rena upplopp och hatbrott. Det finns starka
känslor av samhörighet inom de olika kasterna.
(Det märke eller smycke i pannan, ”bindi”, som en del indiska kvinnor och flickor har är inte ett ”
kasttecken” och har ingen religiös betydelse eller liknande, utan är helt enkelt en utsmyckning.)
Problematisering.
När man närmar sig en annan kultur gäller det att inte se på den med glasögon från sin egen. När det
gäller själva beteckningen hinduism är den en europeisk beteckning. När vi människor möter en
mångfald av upplevelser ter det sig nödvändigt för oss att kategorisera. Vi gör detta genom att
klassificera och beteckna de olika klasserna. När européerna mötte den indiska mångfalden försökte
de förstå den genom att förenkla - all klassificering är förenkling. Att tala om hinduismen som en
enda religion är en förenkling som har visat sig seglivad. I själva verket är spännvidden mellan de
olika former av religionsutövande som ryms under begreppet hinduism större än mellan till exempel
judendomen, kristendomen och islam. Hade dessa kulturer underkuvats och klassificerats av någon
annan kultur kanske de alla skulle ha blivit betecknade som en enda religion. Ibland gör vi det själva
genom att kalla dem de abrahamitiska religionerna.
När det gäller kastväsendet stöter vi på ett liknande problem. Det är européernas version vi ännu lär
ut, åtminstone till stor del. Det svenska ordet "kast" är ett direktlån från engelskans "caste", som i
sin tur kommer från portugisiskans "casta". Den källa man utgick från är Manusmirti (Manus tolkning
av den heliga lagen). Denna källa beskriver till exempel inte alla de tusentals undergrupper (jati) av
kaster som finns.
Att den europeiska uppfattningen blivit så cementerad beror alltså på att britterna använde detta
synsätt när de började sin folkräkning på den indiska subkontinenten. Genom detta synsätt har de
olika grupperna också förknippats med social existens. Denna uppfattning har givit en vrångbild av
såväl hinduismen som kastväsendet som varande enhetliga system. Vill du sätta dig in mer i detta
rekommenderar jag varmt Torvald Olssons framställning, den är klargörande och ett bra exempel på
ett så kallat hermeneutiskt förhållningssätt, vilket innebär att den som studerar något försöker
förstå detta utifrån dess egna grunder och förutsättningar. I detta sammanhang är det viktigt att
peka på att klassificering också är ett maktspråk. Den som klassificerar bestämmer genom sina
beteckningar vad det han eller hon klassificerar ytterst är. Tänk bara på hur män i patriarkala
kulturer har bestämt vad kvinnor är genom att tilldela dem vissa egenskaper och frånkänna dem
andra.
Osorterade anteckningar sidan 2
1. Kan man jämföra det västerländska eller svenska samhället och se likheter med det indiska
kastsystemet? Hur?
2. Vad innebär "meritokratiska ideal"?
Hur ser det ut i Sverige idag? Tillämpas meritokratiska ideal i samhället?
Osorterade anteckningar sidan 3