Transcript Föreställningar, fantasier och uppvaktning

Ungdomens självfostran
Session den 7/5 kl. 13-14-30
Ansvarig:
Sara Backman Prytz, Uppsala Universitet
Övriga medverkande:
Agneta Järnankar, Linnéuniversitetet
Joakim Landahl, Stockholms Universitet
Björn Norlin, Umeå Universitet
Abstract för sessionen:
Inom skol- och föreningsliv fanns det under 18- och 1900-talet en stark och uttalad tradition av
självfostran hos ungdomen. Syftet med denna session är att presentera skilda perspektiv på hur
ungdomars självfostran tagit sig uttryck, samt hur de fostrande institutionerna kunde vara
organiserade och hur ungdomarna själva förhöll sig till dessa. Belysande exempel kommer att
kopplas till frågeställningar om klass och genus.
Paper delas ut på sessionen eller skickas på begäran.
Kontakta respektive författare!
Föreställningar, fantasier och uppvaktning
Läroverksungdomen och det motsatta könet 1880-1930
Sara Backman Prytz
Doktorand utbildningssociologi
Uppsala Universitet
E-post: [email protected]
Fram till 1927 var flickor utestängda från de statliga läroverken, och den homosociala miljön som
präglade såväl goss- som flickläroverk påverkade i allra högsta grad ungdomarnas relationer till det
motsatta könet. Läroverkan hade under perioden en betydelsefull roll som fostrande institution
även utanför undervisningen. Eleverna själva konstituerade och upprätthöll normer och ideal. I
föreliggande paper beskrivs hur ungdomarna förhöll sig till det motsatta könet, vilka ideal och
normer som dominerade och hur detta kan ses som ett exempel på elevernas självfostran. Med
utgångspunkt från elevtidningar och i viss mån även elevskrivningar från läroverk blir det möjligt att
få en bild av hur förhållningssättet till det motsatta könet såg ut och hur umgänget mellan flickor och
pojkar beskrevs. Gemensamt för både flickors och pojkars syn på det motsatta könet är att det i stor
utsträckning präglas av stereotypa föreställningar och ideal. Umgänget med det motsatta könet var
ofta begränsat; baler och fester var spännande undantag. Dock förekom det även att en flicka och en
pojke ”sällskapade” genom att exempelvis promenera tillsammans – eller i mer vågade fall gå på
konditori eller biograf tillsammans. Denna typ av uppvaktning omfattades av strikta sociala regler,
exempelvis i fråga om gossens skyldigheter att betala för flickan. I flera skoltidningar från perioden
debatterades just detta, vilket ger en god inblick i sällskapandets praktik. Skildrandet av sexuella
erfarenheter lyser av förklarliga skäl med sin frånvaro i materialet, men kyssar och ”omfamnande” är
ett vanligt motiv i dikter och noveller. Dessa präglas ofta av en tydlig polarisering med flickan som
passiv och i vissa fall till och med underlägsen, och gossen som aktiv och erövrande. I ungdomarnas
texter finner vi även en idealiserad bild av äktenskapet och hemmet, påverkad av samhällets syn på
de respektive könens skilda livsuppgifter.
Paper delas ut på sessionen eller skickas på begäran.
Kontakta författaren!
Unga flickors fostran och bestämmelse
en nationell fråga kring sekelskiftet 1900; ett nytt skolämne tar form.
Agneta Järnankar
Doktorand i historia med inriktning mot didaktik
Linnéuniversitetet
E-post: [email protected]
En under 1800-talet, ny samhällsekonomi med nya former för försörjning och nya yrken ställde krav
på förändringar inom utbildningsorganisationen; för flickor såväl som för pojkar. Idéer om att
utbildning var en medborgerlig rättighet växte fram och utbildning skulle inte längre enbart vila på
privata intressen. Med flickskolornas expansion från 1800-talets mitt, vidgades framför allt borgerliga
flickors möjligheter till utbildning och ett viktigt forum för diskussionen om vad flickor skulle utbildas
till, var de nationella flickskolemötena. I 1888 års flickskoleutredning, uttrycktes behovet av att ge
undervisning som särskilt syftade till kvinnans anlag och bestämmelse som maka och mor. Man
värnade om den nya kvinnligheten, som innefattade ett praktiskt husligt ideal. Från 1896 beviljades
statsbidrag till flickskolor som meddelade undervisning i hemarbete, d v s det nya ämnet, huslig
ekonomi. Intressant här är synen på flickorna samt hur den kan relateras till en samhällskontext.
Förmedlingen av kunskapen om hemarbetet hade tidigare varit förbehållen hemmen, men en
förskjutning ägde nu successivt rum i och med att kunskapsområdet blev föremål för offentliga
intressen och åtgärder. Den praktiska kunskap som husmödrarna hade ägt och förmedlat till sina
döttrar hämtades upp av skolkökslärarinnor och i omarbetad form, med ytterligare en dimension
tillagd, den vetenskapliga grunden, kunde den sen lämnas tillbaka, läras ut. Den nya kunskapen
innehöll ett för undervisningen, särskilt utvalt perspektiv, presenterad i ny, meningsbärande form
med systematisk arbetsgång och planlagda lektioner. Tanken var att åstadkomma en mer rationell,
effektiv hushållning och ett bakomliggande syfte var att komma tillrätta med husmödrarnas
okunskap om hur hemarbetet skulle utföras. De bristfälliga hemmen skulle reformeras. Dåliga
kostvanor skapade problem i samhället och rätt föda skulle leda till en sundare nationalekonomi
hävdade ecklesiastikminister Fridtjuv Berg i samband med att han 1906 yrkade på statligt stöd för
införande av huslig ekonomi. Åtagandet utvidgades; från 1907 understöddes också folkskolor som
införde ämnet. Därmed inkluderades även arbetarklassens flickor.
Forskningsfrågan rymmer den process i vilken omgörningen av ämnet pågick, liksom att se dess
betydelse i en samhällskontext. Det handlar om vad den åstadkom, hur kunskapen om hemarbetet
kom att förändras med hänsyn till detta, samt vad det innebar för flickorna och familjen.
Undervisningens mål var att genom teknisk utbildning, dra fördel av samtidens vetenskapliga och
tekniska framsteg. Man ville dana de unga flickorna i moraliskt och intellektuellt avseende, så att de
skulle tillgodogöra sig det praktiska arbetets uppfostrande inverkan, vilket ansågs lika betydelsefullt
som vetenskap och konst, vad gällde fullödiga och harmoniska karaktärer.
De nya åtgärderna ska enligt min mening, relateras till en nationsskapande process där hemmet
sågs som en samhällets kärnverksamhet och i fokus för detta intresse stod de unga flickorna, såväl
blivande husmödrar som tjänstefolk, både arbetsledare och utövare.
Paper delas ut på sessionen eller skickas på begäran.
Kontakta författaren!
Pojkstadens arbetare.
Om arbetets plats på läroverket Norra Latins sommarhem 1938-1965
FD Joakim Landahl
Universitetslektor, institutionen för pedagogik och didaktik
Stockholms Universitet
E-post: [email protected]
Norra Latins sommarhem var ett pojkläger för läroverkselever som byggdes upp som ett samhälle i
miniatyr. I enlighet med tidens ideal om självstyrelse strävade man efter att bygga upp en
verksamhet som i största utsträckning styrdes av eleverna själva. Således fanns här egen brandkår,
sjukstuga, radiostation, bibliotek, tidning och egen valuta. På sommarhemmet förväntades alla
deltagare medverka i de olika arbeten som fanns att tillgå. Syftet med detta paper är att undersöka
arbetets plats i sommarhemmets kultur, med särskilt fokus på relationen mellan arbete och
självdisciplinering. Hur var arbetet organiserat? På vilka sätt verkade arbetet disciplinerande? Och
hur motiverades sommarlovslediga läroverkselever till att arbeta? Med hjälp av intervjuer,
dagsrapporter och protokoll från sommarhemmets eget ”stadsfullmäktige” skapas en karta över
sommarhemmets arbeten liksom hur de bidrog till att skapa en viss typ av social ordning. Det visas
hur arbetet skapade sysselsättning, hierarkier, straff och äventyr. Systemet för att belöna utfört
arbete genomgick 1948 en stor förändring, då man införde ett eget myntsystem. Hur kan man förstå
denna förändring? Hur påverkades sommarhemmets arbeten av att ett myntsystem infördes? Hur
kan man förklara att ett samhälle som i tio års tid klarat sig utan mynt plötsligt anammade ett nytt
ekonomiskt system?
Paper delas ut på sessionen eller skickas på begäran.
Kontakta författaren!
Interaktion mellan läroverken
Den svenska/nordiska gymnasiströrelsen 1870–1914
FD Björn Norlin
Förste forskningsassisten, institutionen för idé- och samhällsstudier
Umeå Universitet
E-post: [email protected]
Under 1800-talets avslutande decennier utvecklades ett nära utbyte mellan gymnasister och
gymnasistföreningar vid svenska och nordiska läroverk. Brevväxling mellan läroverken hade förvisso
pågått sedan länge, men från och med 1870-talet och framåt etablerades även en tidskriftsflora
kopplad till läroverkselever och skolungdom överlag. Historiker började författades om läroverkets
föreningsliv och i tidningarna formulerades programförklaringar för gymnasisters organisering.
Föreningsverksamheten samordnades i och med detta och grunden lades till vad som under seklets
avslutande decennier mycket väl kan förstås som en social rörelse bland manlig läroverksungdom. Ett
crescendo nåddes strax efter sekelskiftet 1900. Nu instiftades en rad regionala och nationella
gymnasistförbund, och återkommande kongresser arrangerades runt om i landet. Organiseringen
skedde på både regional, nationell och internationell/nordisk nivå.
I min presentation behandlar jag denna skolnära organisering och det mediala
landskap som etablerades i anslutning till densamma. Här diskuteras även bärande ideologiska inslag
i gymnasiströrelsen samt varför den kan uppfattas just som en social rörelse. Presentationen bygger
på tidigare publicerade forskningsresultat.
Paper delas ut på sessionen eller skickas på begäran.
Kontakta författaren!