KARL-JOHAN STIGMARK (O)synligheter Gotlands Konstmuseum 8 feb - 13 april 2014

Ej synlig för blotta ögat, dold och omöjlig att se eller hemlig. Så kan Stigmarks minimala och trådlika teckningar till synes verka. På ett närmare avstånd framträder dock en millimeterskrift med fraser såsom ”vissa dagar känner jag mig som ett streck”, ”två trådar som nästan går ihop” eller ordet ”yes” tätt nedtecknat hundratals gånger på papprets yta. Språket reduceras, upprepas, bryts ned och visualiseras till tunna långa trådar som går ihop ömsom bryts upp. Os i osynligheter är också de inledande bokstäverna i min mormor Duifjes Van Os judiska holländska släkt som nästan helt raderades ut under andra världskriget. Lösa trådar, släktskap, sprickor och de grenar som slutar växa i en ände men skapar utväxt i den andra likt ett rhizom. Inom fysiken är den makroskopiska skalan den längdskala där objekt eller processer är av den storlek att de är mätbara och observerbara. Applicerat på fenomen och abstrakta ting beskriver denna skala existensen i världen såsom vi upplever den. På Gotlands Konstmuseum presenteras tre handgjorda arkivbord som innehåller delar ur ett större arbete o(synligheter). Där framträder en makroskopisk blick för gömda eller dolda processer. Katalogiserade detaljer och rester bildar anteckningar, existentiella ramar och noter över försöken att fånga en flyktig vardag. Karl-Johan Stigmarks konst har genom åren utmärkts av blicken för det outhärdligt vanliga samsad med förändring, konstnärlig happening, fluxusinspirerad samsyn på konst och liv, rökpuffar eller små lätta moln. I hans arbeten möts verktitlar och bilder i ett osäkrat nu. Karl-Johans Stigmarks konstnärskap sysselsätter sig till stor del med just vårt sätt att beskriva världen och vår plats i den. Han befinner sig någonstans halvvägs mellan konceptualismen och en mer händelsebaserad och fluxusinspirerad konst som också har öppningar mot Arte Povera. Småskaliga minimala objekt och processer eller spår av im/material som annars låter sig vara (o)synliga. Synligt är dock verket ”prefix” som består av de vita neonbokstäverna n, o och n och lyser ibland som ”no” men oftare som ”on” eller då och då helt enkelt som ”non”. Med både närvaro och frånvaro lyser även den fotografiska sviten ”sprickor och andra sprickor” vilket också är titeln på en tidigare publicerad artist’s book. Karl-Johan Stigmark har på förlaget OEI editör tidigare utgivit fem artist’s books: various parts corners world (2007), fläckar, ord (2010), sprickor, andra sprickor (2010) loose ends (2011) och antonyms (2011). I utställningen på Gotlands Konstmuseum presenterar han nya arbeten som har flera kopplingar till dessa böcker. Alla dessa fem böcker ingår i ett mer omfattande artist’s book-projekt av Stigmark med titeln ”innocent people”.

Karl-Johan Stigmark

/

Gotlands Konstmuseum

Anders Olofsson

ur text från boken Contemporary Swedish Photography, 2012

"Men han har även en annan fotografisk praktik, där han vänder kameran mot de ting och områden i tillvaron som för de mesta inte bevärdigas vår blick. Boken "Fläckar, ord" innehåller (bland annat) bilder av överblivna eller ratade vardags föremål som använda disktrasor, utspilld vätska och tillfälliga solreflexer på en husvägg. Något liknande möter man i verket "Gone today, back tomorrow" där helt vanliga dammtussar fotograferats så att de liknar främmande solsystem. En diskret påminnelse om att mikrokosmos alltid är en del av makrokosmos? Kanske, men ännu mer ett uttryck för Karl-Johan Stigmarks fascination och vördnad för tillvarons allra minsta och obetydligaste byggstenar, de som aldrig kommer att föräras ett monument. Bilder av sprickor spelar en viktig roll i Karl-Johan Stigmarks bildvärld. Sprickorna breder ut sig likt vindlande floder på ett satellitfoto av jorden. De bryter upp samtidigt som de förenar, bygger samhörighet och bryter isär. I det pågående bokprojektet "Innocent People" har trådar och kablar en likartad funktion. De uppträder ömsom som förbindande länkar, ömsom som trassliga nystan eller tappade ändar. Planenlighet och planlöshet förenas i en och samma materia. Ofta är det dys funktionella vardagsobjekt som hamnar i hans fokus. Uppförstorade fotografier av tändsticksplån och spelkortsbaksidor är som motiv betraktat besläktade med popkonsten. Skillnaden är att de i Stigmarks värld inte fungerar som emblem eller ikoner i en populärkulturell kontext. De har allesammans skadats eller förbrukats långt innan de avfotograferats och därmed förlorat sin funktion. De representerar bara sitt eget oundvikliga öde, att förpassas till en plats utanför hierarkin som bestäms utifrån fulländningsgraden hos form och funktion. Karl-Johan Stigmark återskänker dem en plats i vårt blickfång.".