Transcript En kvalitativ studie om upplevelsen av sex och

Umeå universitet Institutionen för psykologi Examensarbete 30hp, ht2012 ”Ska han liksom behöva vara med mig hela livet och aldrig få ha riktigt sex?” En kvalitativ studie om upplevelsen av sex och sexualitet hos kvinnor med vestibulodyni
Johanna Eriksson och Josephine Westling Handledare: Nathalie Hassmén, universitetslektor & Kristina Westerberg, universitetslektor Institutionen för psykologi Umeå universitet ”Ska han liksom behöva vara med mig hela livet och aldrig få ha riktigt sex?”
En kvalitativ studie om upplevelsen av sex och sexualitet hos kvinnor med vestibulodyni
Johanna Eriksson och Josephine Westling
Vestibulodyni är en av de diagnoser som är vanligast vid samlagssmärta. Forskning har visat att samlag ses som en naturlig del av det heterosexuella sexet samt att kvinnor med samlagssmärta genomför samlag för partnerns skull. Syftet med föreliggande studie var att genom semistrukturerade intervjuer undersöka upplevelsen av den egna sexualiteten och upplevelsen av sex hos kvinnor med diagnosen vestibulodyni. Som analysmetod användes tematisk analys och resulterade i två huvudteman, Samlag är det viktiga samt Vikten av att tillgodose partnerns behov. Resultaten visar att informanterna i denna studie genomgående talade om samlag som det viktiga och att samtliga informanter genomförde samlag trots smärta. Resultaten visar även att flertalet informanter beskrev att de upplevde partnerns njutning som viktigare än den egna njutningen. Utifrån resultat drogs bland annat slutsatsen att andra faktorer än den faktiska smärtsensationen kan påverka upplevelsen av vestobulodyni, såsom relationella faktorer. Resultatet visar även en antydan till att kvinnor som genomgår behandling där fokus främst ligger på lust inte verkar lida lika mycket av diagnosen vestibulodyni. Framtida forskning skulle därför kunna undersöka vilka effekter behandlingar med fokus på lust kan få för individen.
De senaste åren har det inom sjukvården uppmärksammats ett ökat antal kvinnor som söker vård för fysiska obehagssensationer vid vaginalt samlag (hädanefter kallat samlag). Symptomen som beskrivs är sveda, en brännande känsla och smärta i vaginan. Till följd av denna ökning har ett antal specialistkliniker inrättats, så kallade vulvakliniker (Elmerstig, 2010). Det finns flera diagnoser för att förklara dessa symptom som exempelvis dyspareuni, vestibulodyni och vaginism. Det råder en begreppsförvirring kring dessa diagnoser vilket medför att olika termer används för att beskriva liknande symptom (Marriot & Thompson, 2008). Nedan beskrivs därför en del av de diagnoser som går under samlingsbegreppet Vulvodyni.
En undergrupp till vulvodyni är vestibulodyni, tidigare kallad vestibulit. Den anses vara en av de vanligaste formerna av smärta och obehag vid samlag (Elmerstig, 2010). 1987 definierade Friedrich vestibulodyni med tre kriterier, vilka ska vara uppfyllda för diagnossättning: a) Kraftig smärta vid slidöppning, vid beröring eller vid (försök till) samlag. b) Smärta som utlöses i vestibulumområdet vid lätt tryck med exempelvis bomullspinne. c) rodnad i vestibulumområdet (Bergeron, Binik, 1 Khalifé, Samir & Pagidas, 1997). Symptomen vid vestibulodyni uppkommer oftast vid samlag, men det är även vanligt att kvinnor upplever symptomen vid exempelvis löpning eller cykling. Det är ännu oklart vilka bakomliggande mekanismer som finns till smärta vid samlag. Vissa menar att både biomedicinska och psykosociala faktorer samverkar till upplevelsen och symptomen. Då smärta vid samlag ofta får psykologiska, emotionella eller relationella konsekvenser kan det inte ses som ett isolerat fenomen (Elmerstig, 2010). Dyspareuni är en annan undergrupp till vulvodyni och den vanligaste termen vid samlagssmärta. De symptom som förekommer är återkommande eller ständig underlivssmärta hos kvinnor eller män i samband med samlag. För att diagnostiseras med dyspareuni ska symptomen medföra påtagligt lidande eller relationssvårigheter (Elmerstig, 2010). När kvinnor fortsätter att genomföra samlag trots smärta finns det en risk att utveckla en kronisk smärtproblematik, såsom vaginism. När den första vaginistiska reflexen uppstår kan det finnas ett syfte bakom, exempelvis i form av ett försvar för att skydda kvinnan när denna utsätts för någonting obehagligt eller smärtsamt. När kvinnan sedan utsätter sig för upprepad smärta vid samlag, kan denna försvarsmekanism utvecklas från en obetingad reflex till en betingad reflex. Denna betingade reflex kan sedan uppträda när kvinnan utsätts för andra obetingade stimuli som exempelvis förspel, penetration eller enbart tanken på en sexuell situation (Wijma, Engman & Wijma 2007).
I en forskningsöversikt granskades tidigare gjord forskning som studerat sambanden mellan psykologiska egenskaper och vestibulodyni (Green & Hetherton, 2005). Resultaten visade på att det inte finns ett enhetligt samband mellan vestibulodyni och psykologiska egenskaper i den forskning som bedrivits. Det enda uppenbara psykiska symptom som genomgående hittades hos patienter med vestibulodyni, i de granskade artiklarna, var psykiskt lidande (distress), som antagligen var en effekt av diagnosen i sig. För att kunna diagnostiseras med vestibulodyni enligt DSM-­‐IV måste kriteriet psykiskt lidande uppfyllas (Bond, Weerakoon & Shuttleworth, 2012). Det råder dock en otydlighet kring begreppet psykiskt lidande i DSM-­‐IV. I diagnosen vestibulodyni innefattas all typ av psykiskt lidande, både den som uppkommer relationellt till partner, i direkt relation till smärtan och i relation till den egna självbilden. Bond et al. (2012) beskrev att dessa olika typer av psykiskt lidande samlas under ett och samma begrepp vilket försvårar behandlingsfokus och rekommendationer. En annan följd av detta blir att begreppet psykiskt lidande inte är tillräckligt operationaliserat i den forskning som bedrivs, det vill säga, begreppet tolkas olika i de granskade artiklarna (Bond et al., 2012). 2 Sex & Sexualitet
Samlag ses ofta som en “naturlig” akt och en central biologisk funktion. Det är, till viss del, sant då vår art inte skulle överlevt om inte åtminstone några människor under människans historia ägnat sig åt reproducerande samlag. Detta faktum hindrar dock inte samlag från att till stor del vara en social konstruktion. De idéer och praktiker som omger och utgör samlag varierar mycket utifrån en kulturell och historisk kontext, såsom tanken att samlag primärt eller enbart handlar om reproduktion (Kaye, 2011). Detta bekräftades i en annan studie där den vanligaste anledningen till att ha sex är tillfredsställelse och kärlek, inte reproduktion (Colson, Lemaire, Pinton, Hamidi & Klein, 2006). I en studie framkom det i intervjuer med män och kvinnor att det finns ett grundantagande om att samlag är en naturlig del av det heterosexuella sexet och att samlag är definitionen av det heterosexuella sexet (McPhillips, Braun & Gavey, 2002). Många av informanterna i studien kunde anta positioner som stod utanför den dominanta diskursen om heterosexualitet. Studien visade även att det finns ett utrymme för alternativ till diskursen om samlag som det heterosexuella sexet. Dock är inte dessa alternativa diskurser ännu rådande eftersom de inte är sammanhållna och styrande. Trots detta kunde många av informanterna föreställa sig möjligheten till sex utan samlag. Några av informanterna förhandlade om sexuella relationer, vilket innebar att de inte alltid involverade samlag som en del i det heterosexuella sexet (McPhilips et al., 2002). Det finns en generell uppfattning om att män uppfattas som mer dominanta, självständiga, tävlingsinriktade och bestämda än kvinnor (Hundhammar & Mussweiler, 2012). Kvinnor å andra sidan uppfattas som mer omhändertagande och emotionellt uttrycksfulla än män. Detta påverkar både upplevelsen av en själv och andra, vilket reflekteras i en faktisk skillnad i socialt beteende. Dessa stereotypa uppfattningar om kön ger ett normstyrt beteende i flertalet sociala situationer där kvinnor förväntas vara omhändertagande och män förväntas vara självständiga. I sexuella situationer känner kvinnor och män sig än mer tvingade att agera enligt ett beteendemönster som är baserad på dessa könsroller (Hundhammer & Mussweiler, 2012). Detta bekräftades i en annan studie där kvinnor omedvetet associerade sex med undergivenhet vilket även avspeglades i deras sexuella relationer (Kiefer, Sanchez, Kalinka & Ybarra, 2006). Detta kan bero på att de exponeras för traditionella könsroller, där kvinnor förväntas vara undergivna sexuella partners medan män förväntas vara dominanta sexuella partners. Att kvinnan är undergiven visar även på att hon inte är styrande och dominant (Kiefer et. al., 2006). 3 Samlagssmärta och sex
Samlag är något som tydligt intar en betydande roll hos heterosexuella kvinnors föreställningar om sex (Kaler, 2006; Marriot & Thompson, 2008). Dock ska det tilläggas att detta inte är ett absolut imperativ då kvinnor idag väljer bort samlag av olika anledningar till exempel sexuell läggning, ett liv i celibat eller på grund av ovilja att ha samlag (Kaler, 2006). Kaler (2006) genomförde en intervjustudie med kvinnor med vulvodyni. Något som är återkommande i studien är att kvinnorna talar om det riktiga sexet som något som innefattar samlag. Detta återkom även i en annan studie, där kvinnorna diskuterade alla sexuella akter i relation till samlagsimperativet, där det riktiga sexet motsvarar samlag (Ayling & Ussher, 2008). En central del i heterosexuella kvinnors upplevelse av vulvodyni, i den relationella kontexten, är den upplevda pressen på att ha samlag. Detta grundar sig i en önskan om att vara normal, utifrån föreställningen om att samlag är det normala (Ayling & Ussher 2008). Även Sutherland (2012) fann i sin studie på kvinnor som har sexuell smärta och obehag att kvinnorna upplevde en plikt att ingå i en sexuell akt trots smärta eller brist på upphetsning. Detta har tre orsaker: (1)Kvinnorna upplevde en djup omtanke om partnern, de hade en stark önskan att tillfredsställa partnerns behov och partnerns behov sågs som viktigare än deras eget behov. (2)Kvinnorna upplevde en rädsla för negativa konsekvenser om de inte ställde upp på sex. (3)Kvinnorna upplevde en press från samhället på att ha sex och såg det även som en del av att vara kvinna och partner (Sutherland, 2012). Kvinnorna i Ayling & Usshers studie (2008) berättade att de har försökt genomföra samlag trots smärta. Dock berättade kvinnorna att de föreställde sig en kontext där de kunde undvika samlag med smärta exempelvis genom att vara singel. Detta är något som bekräftades i en annan studie där kvinnorna undvek att ha sex och sexuella relationer för att slippa smärtan (Marriot & Thompson, 2008). I en studie framkom det att kvinnor hade samlag för deras partners skull och att den sexuella njutningen hos partnern var väldigt viktig (Elmerstig, Wijma & Berterö, 2008). I flertalet studier framkommer det att kvinnor uppfattar att deras egen upplevelse av smärta är betydelselös jämfört med den sexuella njutningen som partnern får (Ayling & Ussher, 2008; Elmerstig et al., 2008; Sutherland, 2012). Sutherland (2012) beskrev även att kvinnorna kände sig utmattade, sårade och arga över att tillfredsställa andras behov medan deras egna behov inte blev tillfredsställda. Elmerstig et al. (2008) menade att kvinnorna skyddade sin partner från känslor av ledsamhet och stress genom att låtsas att de njöt. Om kvinnorna inte klarade av att ha samlag så trodde de att deras partner skulle tröttna och lämna dem. Detta bekräftades även i andra studier som visade att kvinnor kände en osäkerhet kring deras värde och identitet (Ayling & Ussher, 2008; Sutherland, 2012; 4 Marriot & Thompson, 2008). Marriot & Thompson (2008) fann vidare att kvinnor upplevde att det enda sättet att behålla en partner var att tillfredsställa dennes behov, inkluderat det sexuella behovet. Den faktiska smärtsensationen var inte det som skapar mest lidande hos kvinnor med vulvodyni utan det var relationella faktorer samt försämrad självbild. Detta, menar författarna, är viktigt att ta i beaktande vid behandling.
När kvinnor som har samlagssmärtor inte klarar av att genomföra samlag så upplever de sig inte som kvinnor (Elmerstig et al., 2008). Detta bekräftas även i en annan studie där deltagarna upplevde sig själva som mindre kvinnliga eller att de rentav inte var riktiga kvinnor om de inte genomförde samlag (Kaler, 2006). Vidare framkom det i studien av Elmerstig et al. (2008) att kvinnorna genomförde samlag med smärta för att inte förlora deras status som kvinnor. Elmerstig et al. (2008) beskrev att oavsett om kvinnorna upplevde varierande grad av smärta vid samlag, så bestod kärnan av att sträva efter att bli bekräftade i deras bild av den ideala kvinnan. Kvinnorna hade bilder av hur den “normala” kvinnan har sex, ett ideal som var ouppnåeligt, men som hade flera väl avgränsade kriterier. Enligt kvinnorna är den ideala kvinnan: villig att ha vaginalt sex, ser sin partners sexuella behov och ska kunna tillfredsställa de behoven. Kvinnorna kände sig bekräftade som den ideala kvinnan om de hade samlag. Att ha samlag var en bekräftelse på att de var normala, oavsett om de kände smärta eller inte. När lust och upphetsning minskade, påverkade det kvinnornas självbild negativt, att inte vilja ha sex är motsatsen till den normala kvinnan (Elmerstig et al. 2008). Detta bekräftades även i en annan studie där det framkom att kvinnor med vestibulodyni positionerade sig som otillräckliga sexpartners vilket var associerat med diskursen om att mannen har ett biologiskt behov av samlag som kvinnan måste anpassa sig till (Ayling & Ussher, 2008). När kvinnorna inte kunde tillfredsställa det behov som de uppfattade att mannen hade, kände kvinnorna sig onormala, värdelösa, oanvändbara och dysfunktionella. Mariott & Thompson (2008) beskrev detta som att kvinnorna upplevde en förlorad sexuell identitet och att de förlorat en del av den egna femininiteten. I Ayling & Usshers (2008) studie beskrevs att kvinnorna upplevde att vestibulodynin skapades av pressen som de upplevde existerade i deras nuvarande relation. En annan studie visade att relationen till partnern hos kvinnor med vestibulodyni påverkade upplevelsen av smärta och sexuell tillfredsställelse (Rosen, Bergeron, Leclerc, Lambert och Steben (2010). Partnerns reaktioner på kvinnans smärta förutser kvinnans smärtintensitet och sexuella tillfredsställelse. Om partnern reagerar angeläget tenderade det att höja smärtintensiteten hos kvinnorna samtidigt som det ökar den sexuella tillfredsställelsen. Detta har även tidigare smärtforskning visat då beteenden som stöd, empati och uppmärksamhet 5 vid smärta stärker undvikande beteenden och ledde även till en negativ bedömning av den egna smärtan hos den drabbade. Detta kan drabba kvinnor med vestibulodyni på så sätt att de passivt undviker sexuell aktivitet. Samtidigt kan den sexuella tillfredsställelsen öka då de upplevde det som positivt att partnern visade empati och stöd. Detta kan skapa en vidmakthållande cirkel då detta beteende hos partnern som bidrog till ökad smärtintensitet, samtidigt blev positivt bemött av kvinnorna då det sågs som positivt och ökade den sexuella tillfredsställelsen (Rosen et. al 2010).
Sammanfattningsvis har tidigare forskning visat att samlag ses som en naturlig del av det heterosexuella sexet. Forskning har vidare visat att kvinnor med underlivssmärta genomför samlag med smärta för partnerns skull samt att den egna smärtupplevelsen är betydelselös i jämförelse med partnerns sexuella njutning. Det har även visats att det är relationella faktorer samt försämrad självbild, och inte den faktiska smärtan, som skapar mest lidande hos kvinnor med samlagssmärta. Utifrån den forskning som presenterats fokuserade föreliggande studie på vilken position samlaget och partnerns tillfredsställelse får hos kvinnor med vestibulodyni i den sexuella praktiken och på den egna sexualiteten. Då samlaget ses som den centrala delen i utövandet av heterosexuellt sex ställs detta på sin yttersta spets för kvinnor med vestibulodyni. Att genomföra och sträva mot samlag då detta direkt innebär obehag eller smärta kan visa på hur stark position samlaget har i den heterosexuella praktiken. Vidare ämnades undersöka hur rådande normer kring praktiserandet av det heterosexuella sexet påverkade hur diagnosen vestibulodyni formades och upplevdes av kvinnorna i denna studie. Utifrån diagnoskriterierna för vestibulodyni där vikten av psykiskt lidande spelar en betydande roll vid diagnossättning, kan ett antagande vara att den interpersonella och sociala press som kvinnor med vestibulodyni upplever, blir en påverkande faktor i den direkta upplevelsen av diagnosen. Föreliggande studie ämnade slutligen undersöka hur samlagets position bidrar till det psykiska lidande, som är frånkopplat den faktiska smärtsensationen, som kvinnor med vestibulodyni upplever. Syftet var att undersöka upplevelsen av den egna sexualiteten och upplevelsen av sex hos kvinnor med diagnosen vestibulodyni. Denna studie och uppsats utgick utifrån syftet från följande antaganden:
● Samlag har en central position i sexualiteten och sexlivet hos kvinnor med vestibulodyni
6 ● Partnerns sexuella tillfredsställelse är viktigare än den faktiska smärtupplevelsen hos kvinnor med vestibulodyni
● Det psykiska lidandet som kvinnor med vestibulodyni upplever är centralt i upplevelsen av vestibulodyni ● Samlagets position bidrar till det psykiska lidande som kvinnor med vestibulodyni upplever
7 Metod
Urval Informanterna hittades via annonser och ett riktat brev (se, bilaga 1 och bilaga 2) på utvalda vårdinrättningar där behandling för kvinnor med vestibulodyni fanns samt via en annons (se bilaga 1) på hemsidan vestibulit.com. I annonsen användes det gamla namnet vestibulit istället för det nu rådande namnet vestibulodyni. Detta utifrån en uppfattning om att vestibulit är det begrepp som används mest i offentliga sammanhang samt är det begrepp som relateras till. En mailadress upprättades och ett telefonnummer lämnades dit informanterna kunde anmäla intresse för att genomföra intervju. Urvalskriterierna var att informanterna skulle vara mellan 18-­‐40 år, ha diagnosen vestibulodyni men behövde inte ha genomgått behandling samt befann sig i Umeå eller närliggande stad. Till en början skulle samtliga intervjuer genomföras via ett personligt möte men uppdaterades efterhand till att även gälla telefonkontakt på grund av brist på informanter i det geografiska närområdet. I övrigt tillägnades tillgänglighetsprincipen då de informanter som kontaktade oss fick i den ordning de kontaktade oss komma till intervju. Deltagare
Sju kvinnor med diagnosen vestibulodyni i åldrarna 21-­‐32 år deltog i studien. Samtliga sju kvinnor hade ingått eller ingick i heterosexuella relationer och tiden för diagnossättning varierade från ca 6 månader till ca 15 år från det att intervjun genomfördes. I samband med diagnossättning hade samtliga informanter haft kontakt med vård och behandlingen hade därefter varierat. Datainsamling
Inför genomförandet av intervjuerna genomfördes två sonderande intervjuer med sakkunniga inom området vestibulodyni. Utifrån den inhämtade kunskap samt utifrån syftet och frågeställningar utarbetades en intervjuguide med öppna frågor samt uppföljningsfrågor som ställdes vid behov (se bilaga 3). Frågorna i intervjuguiden var upplagda längs en tidslinje, från de första sexuella upplevelserna till nutida sexuella upplevelser. Huvudområdena som intervjuguiden utgick ifrån var: första sexuella upplevelsen; första smärtupplevelsen; smärta utan diagnos; diagnossättningsprocessen; nuvarande situation och omgivning. Genomgående i intervjuguiden användes begreppet vestibulit av samma anledning som beskrivits under rubriken urval. Sammanlagt sju stycken semistrukturerade intervjuer 8 genomfördes, där den ena uppsatsförfattaren genomförde tre intervjuer och den andra genomförde fyra intervjuer. Intervjuerna var mellan 30-­‐80 minuter långa, färdigtranskriberade sammanlagt 55366 ord. Fyra stycken av intervjuerna genomfördes via telefon och tre stycken genomfördes antingen i ett rum på universitetsområdet eller i informanternas hem. Alla intervjuer spelades in via diktafon och intervjuerna transkriberades sedan skriftligt enligt en notationsmall och avidentifierades. Information som eventuellt skulle kunna avslöja informanternas identitet togs bort. Samtliga namn fingerades. De informanter som intervjuades personligen fick skriva under en medgivandeblankett (se bilaga 4) och de informanter som intervjuades via telefon gav, efter uppläsande av medgivandeblankett, sitt medgivande muntligt. En av de informanter som intervjuades personligen gav sitt muntliga medgivande efter genomläsning av medgivandeblankett. De som genomförde och transkriberade intervjuerna var uppsatsförfattarna. En gemensam notationsmall användes. Nedan redovisas notationsmallen för transkriberingen av intervjuerna:
Notationsmall
”text” Citering av sig själv eller annan person.
[text] Förtydligande information om vad någon gör eller talar om. Exempelvis skrattar.
[...] Delar av citat har klippts bort då innehållet bedömts som ovidkommande eller då material riskerar att röja någons identitet.
...text Visar att början av citatet är bortklippt.
text… Visar att slutet av citatet är bortklippt.
... Tystnad.
/ Blir avbruten eller avbryter sig.
Databearbetning
Intervjuerna analyserades med hjälp av metoden tematisk analys. Detta är en kvalitativ analysmetod där teman konstrueras utifrån data (Langemar, 2008). Tematisk analys valdes utifrån dess strukturerade arbetsform och möjlighet till en induktiv utgångspunkt, vilket innebär att den är oberoende av teori. Metoden valdes också då den är oberoende av epistemologi (Braun & Clarke, 2006).
9 En kritisk realistisk hållning var utgångspunkten för denna uppsats. Detta är en epistemologisk syn, kunskapssyn, som befinner sig mellan ytterligheterna naiv realism och socialkonstruktionism (Braun & Clarke, 2006). Detta innebär att människor är meningsskapande och konstruerar sin verklighet samtidigt som det går att närma sig en objektiv verklighet (Langemar, 2008). Den tematiska metoden bygger på ett antal faser som genomförs efter varandra. Först transkriberas intervjuerna, sedan bekantar sig forskaren med materialet och kodar datanära koder utifrån mening och innehåll som är relevanta för syftet. Koderna sorteras utefter olika preliminära teman som forskaren finner. Sedan läses texten igenom igen för att plocka fram allt som tillhör temat. Texten läses således återigen för varje tema. Efter detta görs en slutgiltig definition av varje tema. Det är detta som blir resultatet i rapporten och som illustreras med citat eller konkreta exempel (Braun & Clarke, 2006; Langemar, 2008).
Langemar (2008) beskriver att i samband med att studier görs där flera personer gör oberoende analyser kan bedömaröverensstämmelse lämpligen tillämpas. Detta görs genom att bedömarna oberoende av varandra analyserar delar av datat och sedan jämför resultaten. Detta görs för att öka samstämmigheten och reliabiliteten i studien. Databearbetningen genomfördes i sex steg enligt följande förfarande: (1) För att skapa en bedömaröverensstämmelse och för att öka reliabiliteten kodades först två intervjuer av båda uppsatsförfattarna individuellt, utsaga för utsaga. Efter detta gjordes sedan en genomgång av koderna för att bilda en sammanhållen syn på det resterande kodningsförfarandet. Därefter kodades samtliga intervjuer uppdelat mellan författarna. Resterande del av analysarbetet gjordes gemensamt. (2) Koderna sorterades utifrån deras innehåll och respektive informant in i olika rubriker. (3) Kodernas rubriker sorterades från samtliga informanter in i större gemensamma kategorier utifrån intervjuguidens grundstruktur. De koder som föll utanför studiens syfte sorterades bort. (4) Utifrån dessa kategorier formulerades utkast till första teman där intervjuguidens grundstruktur frångicks och ett mer analytiskt förhållningssätt intogs. (5) Kategorierna sorterades därefter in under de preliminära temana och underteman formulerades. När materialet bearbetats ledde detta fram till två slutgiltiga huvudteman med respektive underteman. 6. Utifrån dessa teman gjordes en genomgång av råmaterialet och citat som stödde dessa teman valdes ut. Under detta förfarande omarbetades underteman samt att subteman skapades. Slutligen valdes de mest kärnfulla citaten ut för att illustrera respektive tema.
10 Etiska överväganden
Forskningsetiska aspekter kan delas in i tre olika områden: deltagaretik, inomvetenskaplig etik och utomvetenskaplig etik. Deltagaretik innebär att ge deltagarna information om syftet, att intervjuerna sker på frivillig basis, att konfidentialitet iakttas på alla plan mot deltagare och material samt att materialet endast får nyttjas i sammanhang som informanterna är medvetna om (Langemar, 2008). Denna etik beaktades i största möjliga mån. Syftet informerades både skriftligt och muntligt till informanterna, de fick även information om hur deras uppgifter skulle behandlas och förvaras samt vilka som har tillgång till materialet. Vidare informerades informanterna om frivillighet samt möjlighet att när som helst under studiens gång avbryta sin medverkan. Det fastställdes innan intervjuförfarandet att uppsatsförfattarna inte tar ansvar för att bemöta eventuella reaktioner som uppstår i samband med att känslig information avhandlas. Det rekommenderades därför att ha en vårdkontakt tillgänglig efter genomförd intervju. Den inomvetenskapliga etiken förstås som att forskningen inte ska förvanskas eller plagieras (Langemar, 2008), vilket även beaktades i denna studie i största mån. Utomvetenskaplig etik innebär att man beaktar vad forskningen syftar till och vilka konsekvenser det kan få för människor (Langemar, 2008). Det finns olika förklaringsmodeller till diagnosen vestibulodyni och kvinnor som har denna diagnos identifierar sig på olika sätt med dessa modeller. Genom att nyansera bilden av uppkomst och förhållningssätt till vestibulodyni och för att undvika att skuldbelägga kvinnan lades därför delvis fokus på samhälleliga normer och värderingar.
11 Resultat
Som tidigare nämnts var frågorna i intervjuguiden upplagda längs en tidslinje, vilket resulterar i att informanterna berättat om upplevelser över tid. Resultatet redovisas inte utifrån denna tidslinje utan utifrån de gemensamma teman som uppkommit oavsett tidpunkt då detta skett. Behandlingen som informanterna fått har varierat både i mängd och innehåll. Vissa informanter fick enstaka råd, andra fick medicinsk behandling, exempelvis i form av salva eller biofeedback, medan andra fick någon form av terapeutisk behandling. Det fanns gemensamma drag i informanternas upplevelser över tid, även om dessa drag inte upplevdes vid samma tidpunkter för de olika informanterna. För att få kärnfulla, innehållsrika teman låg fokus på vad som faktiskt sades och inte på hur det beskrevs ur ett tidsperspektiv, då detta skulle kunnat resultera i en deskriptiv analys. De huvudteman, underteman och subteman som framkommit redovisas nedan i Figur 1 och Figur 2. Samlag är det
viktiga
Den sexuella
praktiken
befäster
samlagets
position
Hur samtalet
om sex befäster
samlagets
position
Utifrånkomman
de orsaker
förstärker
samlagets
position
Vården
förstärker vikten
av samlag
Hur den egna
sexualiteten
påverkas av
samlag är det
viktiga
Normalisering
av smärta vid
samlag
Vänner
förstärker vikten
av samlag
Figur 1. Tematisk karta över huvudtemat Samlag är det viktiga, med respektive underteman och subteman. 12 Förhandlar om
vikten av
samlag
Vikten av att
tillfredsställa
partnerns behov
Att främst
tillgodose
partnerns behov
Föreställningar
om konsekvenser
av att inte
tillgodose
partnerns behov
Hur upplevelsen
av sex och den
egna sexualiteten
påverkas av
partnerns behov
Partnerns lust är
primär och den
egna lusten
sekundär
Att inför partner
förminska
upplevelsen av
sex
Den odelade
sexualiteten - en
konsekvens av att
tillgodose
partnerns behov
Partnerns
omtanke påverkar
den egna
sexualiteten
Figur 2. Tematisk karta över huvudtemat Vikten av att tillfredsställa partnerns behov, med respektive underteman och subteman.
Resultatet består av två huvudteman: Samlag 1 är det viktiga och Vikten av att tillfredsställa partnerns behov. Dessa innehåller sex respektive fem underteman, av vilka vissa innehåller subteman, och illustreras av citat. För att kunna ge en god beskrivning av resultatet varierades antalet citat2. Samlag är det viktiga
Här framkom sex underteman: (1)Den sexuella praktiken befäster samlagets position, (2)Hur samtalet om sex befäster samlagets position, (3)Utifrånkommande orsaker förstärker samlagets position, (4)Hur den egna sexualiteten påverkas av att samlag är det viktiga, (5)Normalisering av smärta vid samlag och (6)Förhandlar om vikten av samlag. 1
I denna uppsats valdes begreppet samlag som en beskrivning av sex där penis penetrerar vagina, med undantag för citering av informanter. 2
Antalet citat ska med andra ord inte ses som en indikation på hur viktigt temat är. 13 Den sexuella praktiken befäster samlagets position
I intervjuerna berättade flera av informanterna att de upplevde att samlag var det viktiga. Samlag beskrevs av flertalet informanter som det traditionella sexet och att det var det som gällde. Informanter berättade vidare att de upplevde samlag som smärtsamt, negativt och att det inte fanns något nöje i det. Filippa berättade exempelvis att samlag var någonting som hon ville skulle gå över snabbt genom att partner får orgasm. Filippa: ...ofta är det är det ju att man tänker i huvudet att “jag hoppas att det går för honom snabbt, att det är slut snart”. Så har ju 99% av fallen varit, att hoppas att han är så pass tänd att det bara tar fem, max fem minuter av samlag. Så att han ska bli nöjd liksom. För att få det överstökat eller vad man ska säga, så att vi kan fortsätta med annat.
Samtliga informanter beskrev att samlag genomfördes trots smärta och några av informanterna talade om att de använde sig av glidmedel eller tekniker för att kunna genomföra samlaget. Helen berättade vad hon gjorde för att kunna genomföra samlag. Helen: Och sen när jag har vant mig, liksom när jag har som kommit in, liksom när hela penetrationen är helt genomförd, det tar tid innan jag liksom kan. Man måste ta hans könsorgan bitvis tills jag är helt van...
En del av informanterna beskrev att de upplevde att alternativ till samlag inte fanns eller övervägdes. Gabriella beskrev att hon såg alternativt sex som någonting fel i relation till det traditionella samlaget. Gabriella: Så då kändes fel att ta upp alternativa sexmetoder för det kan verka lite konstigt att man inte riktigt kör på den mer traditionella typen. Och jag var fortfarande inte så gammal då och man vill ju inte sticka ut och vara konstig.
Hur samtalet om sex befäster samlagets position
Många av informanterna beskrev samlag som någonting stort, viktigt, “att det är det som är grejen” samt att sex innefattade främst samlag. Emma beskrev att samlaget var det viktiga och hon blev ledsen när det inte gick att genomföra samlag. 14 Emma: ...grejen är ju varför man blir så ledsen är ju för att man känner att det här liksom vaginala samlaget det känns ju som att det är det viktiga...
Flertalet informanter beskrev att de upplevde samlag som ett borde, som någonting att vara bra på och som det normala. Clara talade om att samlag var någonting som krävdes för att få ingå i den heterosexuella relationen.
Clara: ...ja men jag har verkligen levt såhär att ja men jag kan inte ha sex och jag kommer aldrig att träffa någon. Och dit jag vill i livet är liksom man och barn, villa, volvo. Alltså, jag vill ha Svensson-­‐paketet på nåt sätt. Och det har tänkt att det kommer jag aldrig kunna få för att det är ingen som vill vara med en tjej som inte kan ha sex.
Utifrånkommande orsaker förstärker samlagets position
Detta undertema illustreras i två subteman: Vården förstärker vikten av samlag och Vänner förstärker vikten av samlag
Vården förstärker vikten av samlag
Informanter beskrev att en del av de behandlingsråd de erhöll från vården utgick från en grundföreställning om att samlag var det slutgiltiga målet med behandlingen. Utifrån den grundföreställningen beskrev flertalet informanter olika typer av råd. De råd som informanterna berättade att de fick var bland annat att: trycka på punkter i underlivet för att vänja sig vid smärta, att öva på penetration med hjälp av olika föremål, att fortsätta ha samlag så att det inte blir värre, att smörja in med olika typer av salvor, att använda glidmedel eller att öka upphetsningen vilket illustreras i Helens citat. Helen: ...han [läkare] berättade för mig att ”du kanske inte är som alla andra tjejer, du kanske måste använda mycket glidmedel till exempel. Att det får verkligen inte vara något motstånd för dig, utan så här måste du göra. Du måste hitta ett sätt där, en ställning som är bäst där du belastar minst i området”...
15 Vänner förstärker vikten av samlag
Flertalet informanter berättade att de upplevde att vänner förstärkte vikten av samlag genom frågor kring samlag, att det fanns förväntningar om att ha samlag och att det var någonting konstigt om samlag inte genomfördes. Clara beskrev att hon i en sms-­‐konversation upplevde förväntningar på samlag från en vän.
Clara: ...hon har ju fått jättemycket roliga sms i somras, ba “Jag kan ha sex!”. Och hon ba “Oh, men hade ni penetrerande sex”, och jag ba “Nej...”. Alltså det är på nåt sätt att folk räknar med att det ska vara penetrerande hela tiden och det tycker jag är lite jobbigt.
Flera informanter beskrev att de upplevde att deras vänners positiva inställning till samlag påverkade dem så att de kände sig annorlunda och utanför. Gabriella talade om att hon upplevde att när vänner berättade om deras sexuella erfarenheter satte hon press på sig själv att ha det likadant. Gabriella: På den tiden tyckte jag att det var ganska mycket press om det från omgivningen också, alla andra började liksom med sin sexdebut och man kände att ”oj, nu måste jag också göra det här”...
Hur den egna sexualiteten påverkas av att samlag är det viktiga
Flertalet informanter berättade att när de inte kunde genomföra samlag så upplevde de sig själva som onormala, dåliga och okvinnliga. Vidare beskrev de att de upplevde att sexlusten minskade, släcktes ned eller dog ut när samlag inte kunde genomföras. Emma beskrev att hennes sexlust och kvinnlighet påverkades när hon inte kunde genomföra samlag.
Emma: ...man känner ju sig inte så kvinnlig och man känner sig liksom att det är nåt fel på en och det, eh … ja, jag har liksom inte, min sexlust bara dog verkligen.
En av informanterna beskrev att när hon inte kunde genomföra samlag på ett tillfredsställande sätt så kände hon sig begränsad i sin egen sexualitet. Detta, berättade informanten, upplevdes som en känsla av kontrollförlust och en känsla av 16 avsky över sin egen kropp. Vidare berättade en annan informant, Clara, att hon upplevde sig som en osexuell varelse för att hon inte kunde ha samlag. Clara: ...då var ju verkligen min syn på mig själv att det går ju inte att vara med mig för jag har ju vestibulit och jag kan inte ha penetrerande sex och ingen kommer någonsin att älska mig. Ja men det var ju som ett helt paket med bara negativa tankar liksom. Och sexualiteten försvann ju i det på nåt sätt, det var ju som att jag var ju en väldigt osexuell varelse.
Normalisering av smärta vid samlag
Flertalet av informanterna beskrev att när de upplevde smärta vid samlag så fanns en tanke eller förväntan om att det kunde göra ont vid samlag och att det inte var någonting konstigt. Filippa beskrev att hon från början trodde att samlag kunde göra ont innan hon blivit van.
Filippa: Nej inte i direkt från början för att liksom man trodde att jaja det gör ju ont liksom man är inte van och det här är inget som är onormalt än liksom. Utan det var först senare när jag hade blivit, kan ha vart 16-­‐17 år som jag började förstå att det här är inte riktigt normalt.
När smärtan sedan fortsatte berättade många av informanterna att de försökte hitta andra förklaringar till smärtan. I intervjuerna beskrev informanter att de försökte hitta förklaringar till smärtan såsom att det berodde på att något var utslitet, att det berodde på stress och osäkerhet, att de hade en svampinfektion, att de inte var tillräckligt upphetsade eller att det berodde på hårt sex. Anna beskrev exempelvis att hon och hennes partner trodde att smärtan berodde på våldsamt samlag.
Anna: Vi tänkte att vi kanske hade haft sex lite för våldsamt att det kanske var det som var fel, att det kanske hade blivit ett litet sår som hade blivit lite infekterat sådär så det var väl först då det gjorde ont tror jag när jag hade sex.
Av de informanter som normaliserat smärtan beskrev flera av dem att de fortsatte ha samlag. Gabriella trodde att smärtan berodde på stress. Hon beskrev vidare att hon fortsatte genomföra samlag eftersom hon då trodde att stressen skulle minska och därmed skulle även smärtan minska. 17 Gabriella: Nej utan det var ju vanligt sex så att säga, trots att det var ... jag tänkte liksom att det var någonting man kan öva bort eftersom att det handlar om stress och osäkerhet vilket absolut inte var då, men jag tänkte väl att det är bara att utsätta sig för det som man upplever stressande antar jag. Så att det väl bara att det går att öva bort, men nej.
Förhandlar om vikten av samlag
Flertalet informanter berättade att de förstått sina egna sexuella behov. Detta innebar att de inte hade samlag utan istället hade alternativt sex som både de själva och partner njöt av. Diana beskrev exempelvis att hon förstod sin egen sexualitet och vad sex var för henne.
Diana: ...det kanske är först nu sista halvåret som jag egentligen har insett mycket om min egen sexualitet, vad sex är och vad jag vill att det ska vara. Och just nu så innefattar inte det [skratt] samlag. Men det känns mer och mer okej att det inte behöver göra det, just nu.
Många av informanterna beskrev att detta ledde till att de var mer positivt inställda till sex och att de kände sig normala. Emma berättade exempelvis att hon upplevde att hon fick en diagnos på att hon inte skulle ha samlag. Således fanns bara de andra alternativen till samlag och att hon därmed fått lusten tillbaka.
Emma: ...när jag hade en diagnos på att jag ska inte ha penetrerande samlag då var det ju, så fanns det ju bara det andra, ickepenetrerande samlag som fanns och då. Då kändes det, det kändes, det var en väldig lättnad och det gjorde att jag fick tillbaka lite av lusten, för att vi hittade sätt, alltså andra sätt att ha sex på som var jättejättebra.
Vikten av att tillgodose partnerns behov
Här framkom fem underteman: (1)Att främst tillgodose partnerns behov, (2)Föreställningar om konsekvenser av att inte tillgodose partnerns behov, (3)Hur upplevelsen av sex och den egna sexualiteten påverkas av partnerns behov, (4)Att inför partner förminska upplevelsen av sex och (5)Den odelade sexualiteten -­‐ en konsekvens av att tillgodose partnerns behov.
18 Att främst tillgodose partnerns behov
I intervjuerna beskrev flertalet informanter att partnerns njutning upplevdes som viktigare än den egna. Någon beskrev detta som en vilja av att ge njutning och någon annan talade om att duga till för partnern. Emma talade om att ställa upp på samlag för partnerns skull var något som hon tänkte att hon som kvinna borde göra. Emma: Eh … Jag, när vi gjorde andra saker så, så kunde jag ju känna lust ibland och att jag ville ha sex men det var extremt, extremt sällsynt under perioden som jag inte sökte hjälp och så och inte visste vad det var utan bara ställde upp. Det var … jag i princip, gjorde det bara för min kille liksom. För det är sånt tjejer ska göra, kände jag.
Informanter beskrev att detta ledde till att samlag genomfördes för partnerns skull. Några informanter berättade att de också upplevde att de själva ville njuta för att kunna tillgodose partnerns behov av att tillfredsställa. Diana beskrev att hon ville vara bra på sex och att det var viktigt att hennes partner upplevde att han gav henne njutning.
Diana: Jag ville vara bra på det i form av att, det låter ju så sjukt när jag säger det men det är ju att jag ville vara sexig och snygg och jag ville att han skulle liksom njuta av mig. Och så klart ville jag ju njuta själv också men det kanske var mer att jag ville att han skulle som få en bild av att jag njuter och du gör det skönt för mig.
Föreställningar om konsekvenser av att inte tillgodose partnerns behov
Informanter beskrev att de hade föreställningar om negativa konsekvenser i relation till partnern om de inte genomförde samlag. Emma beskrev hur hon var rädd för att bli lämnad av sin partner om hon inte ställde upp på samlag.
Emma: Innan jag, innan jag sökte hjälp för vestibulit så såg jag det mest som en skyldighet att: “Oj nu har vi inte haft sex den här veckan, jag kanske borde ställa upp så inte han gör slut med mig”. Det var liksom den nivån på det.
19 Detta, rädslan för att bli lämnad, var något som flera informanter berättade att de upplevde och en informant beskrev att hon skulle känna sig taskig om hon inte genomförde samlag. För att undvika den smärta som samlag medförde och samtidigt undvika att neka partnern njutning beskrev informanter hur de undvek situationer som skulle kunna leda till samlag. Anna beskrev detta genom att hon lade sig för att sova tidigare än partnern för att kunna undvika samlag.
Anna: Och jag var hela tiden lite så här rädd, ”tänk om han skulle fråga om det, tänk om han skulle vilja ta upp det igen” och så där. Så jag försökte gärna gå och lägga mig en annan tid än när han gick och la sig för att jag skulle undvika att hamna i situationer som naturligt sett skulle kunna leda till sex.”
Clara beskrev hur hon undvek samlag och smärta genom att hon tillfredsställde partnern på annat sätt för att kunna förekomma honom och hans vilja till samlag.
Clara: ...eh, dels genom att inte vilja, men också genom att man kanske … det var lättare för mig att initiera oralsex än att vänta ett tag och sen så kanske han ville ha penetrerande sex. Så att om man gick liksom händelserna i förväg så, det var lättare att förekomma honom, på nåt sätt.” Hur upplevelsen av sex och den egna sexualiteten påverkas av partnerns behov
Detta undertema illustreras i två subteman: Partnerns lust är primär och den egna lusten sekundär och Partnerns omtanke påverkar den egna sexualiteten
Partnerns lust är primär och den egna lusten sekundär
I intervjuerna beskrev flertalet informanter att de upplevde en sexlust men att den minskade eftersom de lät partnerns lust till samlag styra. Clara beskrev detta som att hon drog ner lusten på sparlåga då alternativ till samlag saknades.
Clara: För att det, ja, om man känner lust så vill man ju ha sex med nån och sen så den kille som jag var tillsammans med, det var bara penetrerande sex som var alternativet och vi hade liksom inte så många andra alternativ. Och ja ... då 20 vart det som inget istället, så att lusten, ja, jag drog nog ner den på sparlåga där.
Några av informanterna beskrev även att de upplevde alternativt sex som lustfyllt men att de delvis valde bort det för att kunna tillfredsställa partnern. Diana talade om hur partnerns lust var primär genom att hon beskrev hur en del av hennes sexualitet och sexuella njutning hade innefattats av att vara duktig på sex gentemot partnerns behov. Diana: Det handlar väl mycket om att man kanske sätter den andra personen i fokus, eller hans sexualitet är den rätta sexualiteten . Det han tycker är sexigt och det han tycker är bra, ja men jag vill duga till, jag vill vara den sexiga tjejen...
Några informanter talade om att de aldrig upplevt en orgasm och att det var partnerns orgasm som var målet med samlaget så att det nådde ett slut. Informanter beskrev även att då partnern inte hade sexlust under perioder så ledde detta till att de hade mindre samlag. Helen beskrev exempelvis att hon hade en partner som inte hade så stort behov av sex vilket begränsade hennes sexualitet.
Helen: Jag träffade en kille som var väldigt osexuell. I allmänhet var han en människa som egentligen inte behövde sex, jag tror att det var det jag behövde för han. Om jag är en väldigt sexuell människa, för jag är verkligen det, jag, egentligen så skulle jag kunna ha sex betydligt mer än vad jag hade [...] jag tror det var bra att jag träffade den tredje partnern för att han begränsade min sexualitet lite grann att jag hade inte sex så ofta...
En del av informanterna beskrev att de upplevde att deras sexuella problem först blev ett problem när de var i en relation och någon menade att det kanske skulle vara bäst att inte vara i en relation alls eftersom hon hade vestibulodyni.
Partnerns omtanke påverkar den egna sexualiteten
I intervjuerna beskrev informanter att de upplevde att den egna sexualiteten påverkades av partnerns förståelse för deras lust. Filippa talade exempelvis om att hon upplevde en minskad press från partnern och hur det gjorde att hon hade en annan upplevelse av sex.
21 Filippa: Och för mig var ju det väldigt skönt för att jag kände mig absolut inte pressad från hans sida, för att det är han som säger nej, han vill inte ha det. Och det har ju gjort att jag har fått en helt annan upplevelse nu när det gäller sex.
Detta var något som flera informanter beskrev, att ju mindre press de kände från partnern desto mer utrymme fick den egna sexualiteten och lusten. En av informanterna talade även om att det skulle underlätta hennes upplevelse av sex om en eventuell partner skulle ta ett ansvar för hennes smärta. Att inför partner förminska upplevelsen av sex
Informanter beskrev att de försökte dölja den smärta de kände i samband med samlag för partnern. Emma beskrev exempelvis hur hon dolde att hon grät av smärta.
Emma: Han kom in i mig och jag bara lät honom köra och bara låg där och bet ihop liksom. Och sen när det var slut om det var så att det gjorde så ont att jag började gråta så vände jag mig bort eller någonting.
Anna beskrev att hon hade upplevt en oro för att partnern inte skulle vilja ha samlag med henne om hon visade att det gjorde ont. Hon beskrev också att hon ville undvika att vara krånglig. Anna: ...jag fick nog känslan av att jag var lite krånglig på något sätt. Det ska som inte vara krångligt på det här sättet och det känns lite jobbigt, så jag försökte bara säga till när det var som jobbigast och försökte stå ut med det annars i början då.
Den odelade sexualiteten -­‐ en konsekvens av att tillgodose partnerns behov
En del av informanterna beskrev i intervjuerna att de hade en sexlust som de tillfredsställde själva och inte delade med partnern. Filippa talade om att få orgasm var något privat och inget hon ville låta någon annan ta del av. 22 Filippa: Det är väl mer det att jag har ju svårt att släppa till och låta någon ge mig en orgasm för att för mig är det mitt privata på nåt sätt. Kanske låter dumt, men det är det enda som jag kan styra över själv och det har jag inte låtit någon annan göra.
Även Diana beskrev att hon hade svårt att dela den egna sexuella lusten med partnern. Diana: Men det var efter det så, mer och mer fick jag ju väldigt dåligt självförtroende med det sexuella och under långa perioder så hade jag totalt ingen lust över huvudtaget medans under vissa perioder så kunde jag ha lite lust men det blev mer och mer min egen lust, jag ville inte dela den med honom...
Dessa informanter beskrev även en förändring där de nu helt eller delvis kunde dela med sig av denna del av sin sexualitet efter att de arbetat med sin lust i relation till partnern. Clara beskrev detta som att hon under senare tid hellre delade lusten med andra då hon insett att hon kunde det.
Clara: För min egen lust har ju som ändå funnits där, men att göra det med andra har ju som varit helt uteslutit, men nu har jag ju som kommit på att det går och då vill jag ju jättegärna göra det. För det var ju mycket roligare än att göra det själv. 23 Diskussion
Syftet med föreliggande studie var att undersöka upplevelsen av den egna sexualiteten och upplevelsen av sex hos kvinnor med diagnosen vestibulodyni. Denna studie och uppsats utgick från följande antaganden:
● Samlag har en central position i sexualiteten och sexlivet hos kvinnor med vestibulodyni
● Partnerns sexuella tillfredsställelse är viktigare än den faktiska smärtupplevelsen hos kvinnor med vestibulodyni
● Det psykiska lidandet som kvinnor med vestibulodyni upplever är centralt i upplevelsen av vestibulodyni ● Samlagets position bidrar till det psykiska lidande som kvinnor med vestibulodyni upplever
I resultatet framkommer två huvudteman: Samlag är det viktiga och Vikten av att tillfredsställa partnerns behov. Kvinnornas berättelser om upplevelserna av den egna sexualiteten och sex varierade. Dock genomsyrar dessa två teman samtliga informanters berättelser mer eller mindre. Dessa två teman går i linje med tidigare forskning som har visat på vikten av samlag i den heterosexuella praktiken hos kvinnor med vestibulodyni (Ayling & Ussher 2008; Kaler, 2006) och studier som funnit att kvinnor med vestibulodyni tenderar att prioritera partnerns njutning före den egna (Ayling & Ussher, 2008; Elmerstig et al., 2008; Marriot & Thompson, 2008; Sutherland, 2012).
Resultatdiskussion om huvudtemat Samlag är det viktiga
Genomgående visar resultatet att samlag upplevdes som viktigt av informanterna. Detta visas på flera sätt, dels genom hur informanterna i intervjuerna talade om sex och samlag och dels genom vad de berättade att de faktiskt gör i den sexuella praktiken. I undertemat Hur samtalet om sex befäster samlagets position framkom att informanterna såg samlag som det traditionella sexet. Informanterna beskrev även att de såg samlag som någonting stort, normalt och viktigt. Tidigare studier har visat att samlag ses som det riktiga sexet (Kaler 2006; Marriot & Thompson 2008; 24 Ayling & Ussher 2008). Vidare beskrev informanterna att de upplevde att samlag var smärtsamt och negativt. Informanterna berättade även att de fortsatte ha samlag med smärta, men att de försökte hitta sätt att minska smärtan exempelvis genom att använda glidmedel. Detta benämns i resultatet som undertemat, Den sexuella praktiken befäster samlagets position. Att ha samlag trots smärta är återkommande i tidigare forskning där kvinnor fortsätter ha samlag med smärta för att uppnå en bild av att vara den ideala kvinna som har samlag (Elmerstig et al., 2008).
Något som framkommer i informanternas berättelser är att de upplevde att omgivningen påverkade deras syn på samlag som det viktiga, som under resultatet benämns som Utifrånkommande orsaker förstärker samlagets position. Detta kommer fram både direkt i samtal med vänner om samlag, men även indirekt genom att vårdens behandling till stor del fokuserade på att kvinnorna skulle kunna genomföra ett samlag med eller utan smärta. Samlag ses ofta som en naturlig del av det heterosexuella sexet (Kaye, 2011; McPhillips et al., 2002). Denna föreställning kan vara en påverkande faktor till kvinnornas föreställning om vikten av samlag, men den påverkar även deras omgivning, såsom vänner och vårdinrättningar, och deras syn på samlag. Detta leder till att det är flera krafter som påverkar kvinnornas föreställning om samlag. I undertemat, Hur den egna sexualiteten påverkas av att samlag är det viktiga, framkom det att informanterna kände sig onormala, okvinnliga och normavvikande vilket kan vara en följd av föreställningarna om samlag som naturligt. För att hantera dessa känslor kan detta ses som att en del av informanterna normaliserar sitt tillstånd och därmed försöker passa in i den rådande normen om samlag som det normala. Detta gör att informanterna fortsätter ha samlag med smärta, vilket beskrivs i resultatet under undertemat, Normalisering av smärta vid samlag. Tidigare forskning har visat att kvinnor med samlagssmärta upplever en plikt att ha samlag trots smärta på grund av press från samhället på att ha sex (Sutherland, 2012). I intervjuerna framkom det att vissa informanter strävade mot att kunna genomföra samlag även om de ibland avstod från det på grund av smärtan. Många av informanter försökte normalisera tillståndet genom att bedöva nerver med hjälp av olika salvor. I den sexuella praktiken försökte flertalet informanter att mildra eller ta bort smärtan vid samlag. Detta genom att använda hjälpmedel som glidmedel eller att de försökte ändra sexställningar. Den slutgiltiga tanken om att ha samlag och att samlag är det eftersträvansvärda kvarstod, trots smärtan. I undertemat, Förhandlar om vikten av samlag, framkom det att en del av kvinnorna accepterade sin normavvikelse och i stället försökte omförhandla samlagets position. McPhillips et al. (2002) menade i sin studie att alternativa diskurser till 25 samlagsimperativet finns och att en del informanter i deras studie omförhandlade samlagets position i det heterosexuella sexet. Detta går i linje med hur informanterna i denna studie omförhandlade samlag som det eftersträvansvärda och började i stället fokusera på den egna lusten och njutningen. Gemensamt för dessa informanter var att den vård de fått delvis var lustbetonad och inte i samma grad fokuserad på att kunna genomföra samlag. Informanterna genomgick denna förhandling om samlag och vad sex skulle innehålla efter en tid med smärta. När denna omförhandling påbörjades, varierade mellan individerna, dock tidigast ca två år efter första smärtupplevelsen. Denna omförhandling såg olika ut hos informanterna, men ett gemensamt drag var att de upptäckte att samlag inte behövde vara en självklar del av sexlivet. Detta resulterade i att en del informanter upplevde sex, till skillnad från tidigare, som skönt och lustfyllt. Detta tyder på att det finns ett behov av behandling vid vestibulodyni som inte bara fokuserar på att lindra symptomen eller som har målet att kunna genomföra samlag. Istället bör behandling även fokusera på omförhandlandet av individens syn på sex samt vad som är lustfyllt. I detta kan det även vara viktigt att öppna upp för möjligheterna till alternativ till samlag. Resultatdiskusson om huvudtemat Vikten av att tillgodose partnerns behov
I resultatet framkommer det att informanterna genomgående beskrev vikten av att tillfredsställa partnerns behov och en strävan efter att han ska vara nöjd. Detta manifesteras i informanternas berättelser på olika sätt. Flertalet informanterna beskrev att samlag genomfördes för partnerns skull då de föreställde sig att det var något de borde göra som kvinnor. Detta går i linje med tidigare forskning som visat att kvinnor med underlivssmärta har samlag för partnerns skull då njutningen hos partner värderades som väldigt viktig (Elmerstig et al., 2008). Detta visas även i föreliggande studie genom att flera informanter beskrev att de ansåg att partnerns orgasm till stor del var målet med sex. Ett annat sätt att tillfredsställa partnerns behov för informanter var att njuta för partnerns skull. Någon beskriver det i undertemat, Att främst tillgodose mannens behov, som att hon gärna velat njuta för partnerns skull och att han skulle få känna att han kunde tillfredsställa henne. Andra informanter beskriver i undertemat, Att inför partnern förminska upplevelsen av sex, att de försökt dölja sin smärta vid samlag för partnern. Detta är något som framkommit i en tidigare studie där kvinnor menat att de låtsat njuta för att skydda sina partners från ledsamhet och stress (Elmerstig et al., 2008).
26 Som det tidigare framkommit i huvudtemat, Vikten av samlag och undertemat Förhandlar om vikten av samlag, så ställer informanterna mer sällan upp på samlag för partners skull. Kvinnorna beskriver i subtemat, Partnerns omtanke påverkar den egna sexualiteten, att när de upplevde en minskad press från partnern påverkades den egna sexualiteten och lusten positivt. Det kan därför ses som att partnerns omtanke och stöd indirekt påverkade behovet hos informanterna av att ställa upp på samlag vilket innebar att samlag inte var av samma vikt. Detta skulle också delvis kunna ses som ett uttryck för att tillfredsställa partnerns omhändertagande behov. Informanterna i denna studie föreställde sig flera olika typer av konsekvenser som följde av inte genomföra samlag och därmed tillfredsställa partnerns behov, något som framkommer i undertemat, Föreställningar om konsekvenser av att inte tillgodose partnerns behov. Några informanter var rädda för att uteblivit samlag skulle innebära att partnern lämnade dem. En del av informanterna föreställde sig att de skulle ses som taskiga eller tråkiga om de inte ställde upp på samlag. Som inledningsvis beskrivits har tidigare studier också visat att kvinnor med underlivssmärta upplever en oro för att deras partner ska lämna dem om de inte klarar av att ha samlag (Ayling & Usshers, 2008; Elmerstig et al., 2008; Marriot & Thompson, 2008; Sutherland, 2012). En del av informanterna i föreliggande studie försökte hitta strategier för att undvika samlag och smärta och samtidigt undvika att neka partner njutning. Detta gjordes genom att exempelvis lägga sig för att sova en annan tid än partner eller genom att initiera annat typ av sex för att undkomma hans vilja till samlag. I tidigare studier har det framkommit att kvinnor med underlivssmärta föreställde sig situationer där de kunde undvika smärtan, så som att vara singel och därigenom inte ha sexuella relationer (Ayling & Ussher, 2008; Marriot & Thompson, 2008). Detta bekräftas i föreliggande studie där informanterna, i undertemat, Föreställningar om konsekvenser av att inte tillgodose partnerns behov, beskriver att ett sätt att hantera sin sexuella problematik var att inte vara i en relation. Samtidigt fanns fortfarande en egen sexlust och vilja till sexuell tillfredsställelse som inte innefattar samlag, vilket framkommer i subtemat, Partnerns lust är primär och den egna lusten sekundär. Den sexlust som fanns minskade när informanter lät partnerns lust till samlag styra. Detta kan då tolkas som att de egna sexuella behoven blev sekundära då det faktiska sexuella behov som fanns inte prioriterades. Informanter talade om att de upplevde alternativt sex som lustfyllt, men att det valdes bort för att tillfredsställa partnern. Resultatet visar således att informanter upplevde att de har en egen, privat, sexualitet som de inte vill eller kan dela med någon annan, vilket framgår i undertemat Den odelade sexualiteten -­‐ en konsekvens av att tillgodose partnerns behov. Det beskrivs här att en del av informanterna har kunnat tillfredsställa sig själva, men att de upplevt att det är 27 något de har svårt att dela med sin partner. Detta kan tolkas som en konsekvens av att kvinnorna såg mannens orgasm som målet med sex, och att fokus i sexlivet låg på partnerns njutning. Om informanterna skulle ge den egna sexuella njutningen utrymme skulle det då kunna innebära att partnern inte får samma tillfredsställelse som de upplevde att partnern skulle få vid samlag. Detta skulle därför kunna vara en av anledningarna till att informanter inte delar med sig av den egna sexualiteten, då de upplever att de står i direkt konflikt med att tillgodose partnerns behov. Sammanfattande diskussion
Ursprunget till att samlag är viktigt i sexualiteten är för att det grundar sig i behovet av reproduktion, i dagens samhällen gäller dock detta inte vid majoriteten av samlag. Samlag är till stor del en social konstruktion (Kaye 2011). Denna sociala konstruktion påverkas av kulturella aspekter, där Colson et al. (2006) har visat att syftet med samlag till stor del handlar om tillfredsställande och kärlek och inte reproduktion. Samlag har även visat sig ha en central position hos kvinnorna i föreliggande studie, då detta är något som de förhåller sig till i sin sexualitet och den sexuella praktiken. Att informanterna i denna studie har genomfört samlag trots smärta och obehag belyser vikten av samlag i den heterosexuella praktiken. Då kvinnor med vestibulodyni inte särskiljer sig personlighetsmässigt från andra kvinnor utifrån Green & Hethertons (2006) resultat kan det antas att uppkomsten av vestibulodyni inte nödvändigtvis står i relation till personlighet och psykologiska inifrånkommande faktorer. Det sätt som dessa kvinnor reagerar och hanterar smärtan bör därför inte vara utmärkande. Det skulle även kunna antas att denna samlagsnorm är något som kvinnornas partners förhåller sig till. Det framkommer i denna studie att kvinnorna upplevde att partnerns behov var primära och de egna behoven sekundära. Denna upplevelse, i kombination med antagandet om att även partnern ser samlaget som viktigt, stärker ytterligare den redan existerande samlagsnormen. För att leva upp till samlagsnormen och samtidigt tillgodose det upplevda behovet av samlag hos partnern genomför kvinnorna samlag med smärta. Det kan tolkas som, utifrån detta material, att diagnosen vestibulodyni står i direkt relation till samlagsnormen, där samlag ses som en central och naturlig del i det heterosexuella sexet och heterosexualiteten. Om samlag inte hade den positionen det har idag skulle smärta vid samlag inte upplevas som lika problematiskt, då alternativ till samlag skulle ses som mer självklara. Det skulle därför kunna antas att vestibulodyni på ett sätt är ett symptom på att samlag, i den heterosexuella praktiken, är det viktiga. Vestibulodyni kan utifrån ovanstående resonemang ses som ett uttryck för de två huvudtemana, Samlag är det viktiga samt Vikten av att tillgodose partners behov. 28 Dessa två teman blir sammankopplade i denna studie genom att den samlagsnorm som existerar ledde till att kvinnorna upplevde att samlag är det riktiga sexet och att de upplevde att partnern hade ett obestridligt behov av samlag. När samlag inte går att genomföra utan smärta upplevde kvinnorna att de inte var “naturliga” kvinnor och att de inte kunde tillgodose det upplevda behovet hos partnern. Detta blir således upphov till ett psykiskt lidande. Det psykiska lidande skulle möjligtvis inte upplevas som lika starkt om kvinnorna förändrar sitt förhållningssätt till samlagsnormen eller om de väljer att inte vara i en relation. Att kvinnornas upplevelser av sex förändrades i relation till hur centralt samlagets position var i sexlivet kan förstås utifrån motivationsteori. Inom motivationsteori beskrivs självregleringsteori, som visar att när beteenden matchar personliga önskningar och preferenser så tar det fram positiva känslor och ger ökat självförtroende. När utifrånkommande press är motivationen till ett beteende upplever människor mindre glädje under aktiviteten och finner den som mer energikrävande samt upplever en lägre motivation till uppgiften (Muraven, Gagné & Rosmana, 2008; Deci, Koestner & Ryan, 1999). Detta kan även appliceras på könsnormativt och sexuellt beteende, när beteendet är i linje med personliga önskningar så kan det förutse mer positiva effekter än när könsnormen styr beteendet (Sanchez, Phelan, Moss-­‐Racusin & Good, 2012). De typiskt associerade sexuella beteenden för kvinnor är undergivenhet och för män dominans, där dominanta beteenden definieras som exempelvis att initiera sex och välja sexställningar. När kvinnor praktiserar ett sexuellt undergivet beteende trots att de har en annan preferens upplever både kvinnor och deras partners en lägre tillfredsställelse. Att kvinnor praktiserar en sexuell undergivenhet beror på att de föreställer sig att det är detta som partnern får tillfredsställelse av. Detta kan, utifrån motivationsteori, ses som en utifrånkommande press som har påvisats sänka individens glädje till att utföra beteendet (Sanchez et al., 2012). Detta går att applicera på resultaten i föreliggande studie, där föreställningen som kvinnorna har om att partnern föredrar och vill ha samlag samt att de som kvinnor ska ha samlag, kan förstås som den yttre pressen. Kvinnorna har då samlag trots smärta, vilket inte kommer ur en inre motivation utan från en yttre press. Om kvinnor istället praktiserar ett sexuellt undergivet beteende som går i linje med personliga önskningar så är tillfredsställelsen högre, både hos kvinnan hos och partnern. Även detta kan förstås utifrån motivationsteori. Dock är det inte denna grupp kvinnor som upplever mest tillfredsställelse. I ett undergivet beteende finns det nämligen inbyggt en brist på kontroll och valfrihet (Sanchez et al., 2012). Kvinnor i föreliggande studie upplevde att deras sexualitet och sexliv förbättrats på grund av att partnern pressar dem mindre samt visar en omtanke, som nämns i subtemat Partnerns omtanke påverkar den egna sexualiteten. Detta skulle kunna 29 tolkas utifrån motivationsteori, på så sätt att kvinnorna fortfarande har ett undergivet beteende i form av att det är partnerns omtanke och behov av att inte skada, som styr. Dock så går denna undergivenhet i linje med det de kvinnorna föredrar, att inte ha samlag med smärta, vilket resulterar i att kvinnorna upplevde större tillfredsställelse i sexlivet. Kvinnor, som har mindre undergivet sexuellt beteende och mindre intresse i att deras partner ska vara dominerande, är istället den grupp som skattar högst sexuell tillfredsställelse vilket även deras partners gör. Det här är inte förvånande med tanke på att utföra dominanta beteenden kan vara de mest belönande för individen. Då dominant beteende tillåter båda personerna att utföra det beteende de föredrar i sexuella sammanhang samt ger större möjlighet att välja beteende (Sanchez et al., 2012). I föreliggande studie kan resultaten i undertemat, Förhandlar om vikten av samlag, tolkas utifrån motivationsteori. Kvinnorna beskrev i detta undertema att de upplevde en positiv förändring av sexualiteten och upplevelsen av sex, då de omförhandlat vikten av samlag. Kvinnorna beskrev att de valt bort samlag och istället praktiserar sexuella alternativ till samlag, vilket kan ses som att de inte i lika stor utsträckning praktiserar undergivet beteende. Detta kan tolkas som att de var mer dominanta i praktiserandet av sex och var den grupp informanter i denna studie som upplevde störst sexuella tillfredsställelse.
När kvinnorna i föreliggande studie genomför samlag trots smärta kan detta ses som ett försök att inte förlora sin partner och som ett sätt att behålla sin kvinnlighet. Givetvis kan samlag vara viktigt för kvinnor, att de själva har ett behov av samlag vilket skulle kunna ses som att de har ett inre motiv till samlag. Då kan smärtan bli ett problem och någonting som bör förändras. Där kan behandlingsmål som syftar till att genomföra samlag bli förståelig. Om motivet till att genomföra samlag däremot inte kommer från kvinnan själv utan från en samlagsnorm och/eller partnerns behov, i form av en yttre press, så finns en anledning att fokus istället ligger på att problematisera kvinnans behov av samlag. Där det kan vara viktigt att rent konkret hitta kvinnans egen njutning och inte en normstyrd njutning. Metodologiska överväganden
På grund av den kvalitativa metodens struktur var urvalet litet och kan därmed inte ses som representativt för kvinnor med diagnosen vestibulodyni. Då urvalskriterierna var relativt öppna fanns en möjlighet för en stor variation hos informanterna. Detta gjorde att de informanter som deltog i studien hade haft diagnosen under olika lång tid. Under analysarbetet med materialet har detta inte tagits i beaktande vilket kan ha gett en missvisande bild av de olika informanternas upplevelser. Till exempel kan samma upplevelse beskrivas på olika sätt beroende på 30 när den återberättas. En person som berättar om en upplevelse som skedde för två år sedan kommer antagligen återberätta samma upplevelse på ett annat sätt, femton år senare. Då det var svårt att hitta informanter i det geografiska närområdet så intervjuades även informanter från andra delar av Sverige. Detta medförde att en del av intervjuerna genomfördes via telefon, vilket kan ha påverkat informanternas vilja att dela med sig av sina erfarenheter. I jämförelse med ett personligt möte där den interpersonella kontakten finns mer givet närvarande, i form av exempelvis ögonkontakt och kroppsspråk, kan det under en telefonintervju försvåra för både informant och intervjuare att läsa av reaktioner och känslotillstånd. Detta kan ha påverkat utfallet av intervjuerna. Det har funnits en strävan från uppsatsförfattarnas sida att ge en så rättvis bild som möjligt av informanternas upplevelser. Denna strävan har funnits från det att intervjuguiden formulerades fram till uppsatsens färdigställande. I utformandet av intervjuguiden formulerades så öppna frågor som möjligt för att undvika att informanternas svar färgades av studiens syfte. Då intervjuarna var medvetna om att sex kan ses som något privat och personligt försökte de skapa en så öppen och tillåtande atmosfär som möjligt. Intervjuarnas upplevelse var att informanterna svarade på frågorna på ett öppet och personligt sätt, men det kan inte antas för givet att det var så. Då intervjuguiden avhandlade händelser under ett långt tidsspann kan detta ha påverkat hur informanterna i intervjusituationen upplevde att de upplevde något för flera år sedan. Att vara kritisk till en rådande livssituation, och uttrycka detta, kan för många upplevas som svårt. Däremot kan det tänkas vara lättare att förhålla sig kritiskt till en livshändelse som skedde för flera år sedan då det finns en inbyggd distans mellan händelsen och personen. Detta kan ha förvanskat informanternas berättelser.
I arbetet med det transkriberade materialet så har återigen författarnas strävan varit att spegla materialet på ett så rättvist sätt som möjligt. Den förförståelse som oundvikligen har funnits kan dock ha påverkat synen på, och analysen av, materialet. Författarna har därför arbetat grundligt utifrån den tematiska analysmetoden och ständigt kritiskt granskat om de slutsatser som dragits återfunnits i råmaterialet.
Vi ser gärna att det bedrivs ytterligare forskning generellt kring området samlagssmärta hos kvinnor då det ännu råder oklarheter kring exempelvis prevalens, uppkomst och behandling. Vi har i vår studie sett en antydan till att kvinnor som genomgår behandling där fokus främst ligger på lust, och inte på att klara av att genomföra samlag, inte verkar lida lika mycket av diagnosen vestibulodyni. Det skulle därför vara önskvärt att forskning i framtiden undersöker 31 vilka effekter behandlingar med olika fokus kan få för individen. Här skulle forskningen kunna applicera motivationsteori på behandlingen. Detta genom att undersöka hur både den inre motivationen och den utifrånkommande pressen till samlag påverkar upplevelsen av vestibulodyni. Utifrån studien av Sanchez et al. (2012), om hur könsrollsmotivationsmodellen påverkade både kvinnor och mäns sexuella tillfredsställelse i parförhållanden skulle det vara intressant om framtida forskning replikerade denna studie på parförhållanden där kvinnan har samlagssmärta. Det finns också, utifrån denna studies resultat, ett behov av att ställa sig kritisk till den rådande normen om samlag som en naturlig och viktig del av det heterosexuella sexet. Framtida forskning skulle kunna undersöka på vilket sätt denna norm får betydelse för andra gruppers sexualitet. 32 Referenslista
Ayling, K. & Ussher, J.M. (2008). “If Sex Hurts, Am I Still A Woman?” The Subjective Experience of Vulvodynia in Hetero-­‐Sexual Women. Archives of Sexual Behavior 37, 294-­‐
304.
Bergeron, S., Binik, Y,. Khalifé, S. & Pagidas, K. (1997). Vulvar Vestibulitis Syndrome: A Critical Review. The Clinical Journal of Pain, Vol. 13(1), 27-­‐42
Bond, K. S., Weerakoon, P. & Shuttleworth, R. (2012). A literature review on vulvodynia and distress. Sexual and Relationship Therapy. Vol. 27, No. 1, 46–62.
Braun, V. & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3, 77-­‐101.
Colson, M. H., Lemaire, A., Pinton, P., Hamidi, K., & Klein, P. (2006) Sexual Behaviors and Mental Perception, Satisfaction and Expectations of Sex Life in Men and Women in France. Journal of Sex Medicine, 3, 121-­‐131.
Deci, E. L., Koestner, R., & Ryan, R. M. (1999). A meta-­‐analytic review of experiments examining the effects of extrinsic rewards on intrinsic motivation. Psychological Bulletin, 125, 627-­‐668
Elmerstig, E., Wijma, B. & Berterö, C. (2008). Why Do Young Women Continue to Have Sexual Intercourse Despite Pain?. Journal of Adolescent Health 43, 357-­‐363.
Elmerstig, E. (2010). Samlagssmärtor hos unga kvinnor ur ett genusperspektiv I Wijma B., Smirthwaite G. & Swahnberg K. (red.), Genus och kön inom medicin-­‐ och vårdutbildningar. Lund: Studentlitteratur AB
Green, J. & Hetherton, J. (2005). Psychological aspects of vulvar vestibulitis syndrome. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology, 26(2), 101–106.
Hundhammer, T. & Mussweiler, T. (2012). How sex put you in gender shoes Journal of Personality and Social Psychology, , Vol. 103, No. 1, 176–193.
Kaler, A. (2006). Unreal Women: Sex, Gender, Identity and the Lived Expeience of Vulvar Pain. Feminist Review, No. 82, 50-­‐75.
Kaye, K. (2011) Sexual intercourse I Seidman S., Fischer N. & Meeks C. (red.). Introducing the new sexuality studies. New York: Routledge.
33 Kiefer, A. K., Sanchez, D. T., Kalinka, C. J. & Ybarra, O. (2006). How Women’s Nonconscious Association of Sex with Submission Relates to Their Subjective Sexual Arousability and Ability to Reach Orgasm. Sex Roles 55, 83–94.
Langemar, P. (2008). Kvalitativ forskningsmetod i psykologi – att låta en värld öppna sig. Stockholm: Liber.
Marriot, C. & Thompson, A. R. (2008). Managing threats to femininity: Personal and interpersonal experience of living with vulval pain. Psychology and Health; 23(2), 243–258.
McPhillips, K., Braun, V. & Gavey, N. (2002). Defining (hetero)Sex: How imperative is the “coital imperative”? Women's Studies International Forum, Vol. 24, Issue 2, 229–240
Muraven, M., Gagné, M. & Rosmana, H. (2008). Helpful self-­‐control: Autonomy support, vitality, and depletion. Journal of Experimental Social Psychology 44, 573–585.
Rosen, N. O., Bergeron, S., Leclerc, B., Lambert, B. & Steben, M. (2010). Woman and Partner-­‐
Perceived Partner Responses Predict Pain and Sexual Satisfaction in Provoked Vestibulodynia (PVD) Couples. The Journal of Sexual Medicine, Vol. 7, No. 11, 3715–3724
Sanchez, D. T., Phelan, J. E., Moss-­‐Racusin, C. A. & Good, J. J. (2012). The Gender Role Motivation Model of Women's Sexually Submissive Behavior and Satisfaction in Heterosexual Couples. Personality and Social Psychology Bulletin 38(4) 528–539.
Sutherland, O. (2012). Qualitative Analysis of Heterosexual Women’s Experience of Sexual Pain and Discomfort. Journal of Sex & Marital Therapy, 38, 223-­‐224.
Wijma, B., Engman, M. & Wijma, K. (2007). A model for critical review of literature -­‐ with vaginismus as an example. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology, 28(1), 21 34 Bilaga 1 Har du eller har du haft Vestibulit? Vi är två psykologkandidater, Josephine Westling och Johanna Eriksson, som under hösten 2012 genomför vårt examensarbete på Psykologiska institutionen vid Umeå universitet. Studien handlar om kvinnor som har vestibulit och upplevelsen av deras egen sexualitet. Vill Du bidra till ökad förståelse kring diagnosen Vestibulit och är kvinna mellan 18 och 40 år samt har eller har haft denna diagnos? Kontakta oss via mail: XXXXXXX eller telefon: XXXXXXX Anmälan sker fortlöpande under hösten 2012 Tack för att Du vill bidra till ökad förståelse kring diagnosen Vestibulit! Intervjun beräknas ta ca en timme och är frivillig. Du kan närsomhelst avbryta ditt deltagande i studien. Dina uppgifter och ditt deltagande behandlas med sekretess och din identitet kommer inte röjas i examensarbetet
Bilaga 2 Hej! Du har fått det här brevet för att du har eller har haft Vestibulit. Vi erbjuder dig nu möjlighet att bidra till ökad förståelse kring diagnosen Vestibulit genom att vara med i denna intervjustudie kring synen på den egna sexualiteten hos kvinnor med Vestibulit. Vi är två psykologkandidater, Josephine Westling och Johanna Eriksson, som under hösten 2012 kommer genomföra denna studie på Psykologiska institutionen vid Umeå universitet. Är du mellan 18 och 40 år och vill medverka till forskningen kring diagnosen Vestibulit? Kontakta oss via mail: XXXXXXX eller telefon: XXXXXXX Anmälan sker fortlöpande under hösten 2012 Tack för att Du vill bidra till ökad förståelse kring diagnosen Vestibulit! Intervjun beräknas ta ca en timme och är frivillig. Du kan närsomhelst avbryta ditt deltagande i studien. Dina uppgifter och ditt deltagande behandlas med sekretess och din identitet kommer inte röjas i examensarbetet.
Bilaga 3 Intervjuguide
Jag heter Namn Efternamn och läser termin 10 på Psykologprogrammet. Vi är två personer i gruppen, jag och …. Denna intervju är underlag för den D-­‐uppsats och examensarbete som vi skriver. Vårt syfte med studien är att undersöka upplevelsen av den egna sexualitet och upplevelsen av sex hos kvinnor med diagnosen vestibulit. Jag kommer ställa frågor kring din upplevelse av din sexualitet och sex utifrån ett tidsperspektiv där du får berätta om tidiga sexuella upplevelser och framåt till nutid Intervjun kommer att spelas in och transkriberas (dvs skrivas ned ordagrant). Vi kommer avidentifiera intervjuerna, vi kommer alltså inte skriva ditt namn eller delge information som kan röja din identitet. Endast vi, jag och ... och vår uppsatshandledare Nathalie Hassmén kommer att ta del av hela det avidentifierade transkriberingen. Intervjun är frivillig och du får avbryta den när som helst utan att du behöver ge någon förklaring. Är det någon fråga du inte vill svara på så kan vi gå vidare till nästa. Då vi har begränsat med tid så kommer jag avbryta om jag känner att vi måste gå vidare till nästa fråga. Intervjun kommer att ta ca en timme. Har du några frågor innan vi börjar? Nu börjar jag spela in. Bakgrundsfrågor ● Hur gammal är du? ● Har du någon partner? (Hur lång relation? Hur länge singel?) ● Har du några andra sexuella kontakter för närvarande? ● Vad har du för sexuell läggning? Upplevelsen av Sexualitet och Sex Första upplevelsen ● Vill du berätta om din sexuella debut? (vad du definierar som sexuell debut) ● Hur såg det ut innan det, första upplevelsen av att vara sexuell? (känna lust, tänka om sex) ○ Hur tänkte du om sex? ○ Hur pratade du om sex? (Med vilka? Med vilka inte?) ○ Hur upplevde du dig själv som sexuell person? ○ Vad var viktigt med sex? ○ Njöt du av sex och vilken typ av sex? Bilaga 3 ○ Hur tänker du att din sexualitet påverkade din syn på dig själv? ○ Vad var viktigt i relation till din sexpartner? Första smärtupplevelsen ● Hur gammal var du vid första smärtan i samband med sexuell kontakt? (penis, fingrar, annat) ● Vill du berätta om det tillfället? ● Hur tänker du att detta påverkade din sexualitet/din upplevelse av sex? ● Sökte du hjälp i samband med detta (från vård, vänner, familj, partner)? ● Hur var situationen runt dig? ○ Hade partner, var singel, hade olika partners? ○ Hur blev det i relationen till partnern? (Förväntningar, besvikelse, pratade ni om det? Hur blev sexlivet med partnern?) Smärta utan diagnos ● Hur länge hade du smärta utan diagnos? ● Berätta om en sexuell upplevelse då du upplevt smärta under längre tid men inte hade diagnos ○ Hur blev relationen till ev. partner? (Förväntningar, besvikelse, pratade ni om det?) ○ Hur blev sexlivet med partnern? ○ Hur upplevde du din sexualitet under denna tid? ○ Hur kände du dig? ○ Hur var din lust till sex under denna tid? ○ Avstod från samlag, hade samlag med smärta, hade annan typ av sex (dvs ej penetrerande samlag)? I samband med diagnossättning ● Hur gick det till när du fick diagnosen vestibulit? (Vilken diagnos? När, var, hur? Andra diagnoser?) ● Hur upplevde du att få en diagnosen vestibulit (kände, tänkte)? ● Hur tänker du att det påverkade det din sexualitet? ● Hur tänker du att det påverkade ditt sexliv / din sexuella praktik? (Har du sex på ett annat sätt än tidigare?) ● Hur tänker du att diagnosen påverkade synen på dig själv (som kvinna, hetero/homo/bi, människa)? ● Hur tänker du att din egen lust påverkats efter diagnossättning? (Känner du mer/mindre lust?) ● På vilket sätt tänker du att eventuell behandling påverkat din upplevelse av sex? ○ Vad har den varit fokuserad på? Att kunna genomföra penetrerande samlag, dvs inte känna smärta eller finns det ett fokus på att känna lust/återupptäcka lusten/lära sig vad du tycker om/blir kåt av? Bilaga 3 Nuvarande situation ● Vill du beskriva en sexuell upplevelse från den närmsta tiden (tex senaste månaden). ○ med vem? hur? ○ Vad tänker du på (mycket på smärtan, försöker tänka på annat?) ○ Vad känner du? ○ Hur blev upplevelsen? ● Hur upplever du din sexualitet nu? ○ Hur är din lust nu? ○ Hur upplever du att din diagnos påverkar din nuvarande sexualitet? Omgivning ● Hur pratar du med andra om din vestibulit? ○ Med vilka? ○ När berättade du för någon för första gången att du har fått diagnosen? (Hur var den upplevelsen? Beskriv det tillfället?) ○ Har du valt att inte berättat för någon? Varför? ○ Har det sett olika ut när du berättat för olika personer? ○ Vad säger du/vad säger du inte? ● Vilka förväntningar upplever du finns på dig och din sexualitet från omgivningen (partner, vänner, samhälle)? • Är det någonting mer som du vill berätta om eller är det någonting du vill lägga till? • Har du några övriga frågor? • Hur har det känts? Tack för att du medverkat i denna intervju! Bilaga 4 Medgivandeblankett Samtycke gäller deltagande i studie som resulterar i en D-­‐uppsats på Psykologiska institutionen vid Umeå universitet. Studiens övergripande syfte är att undersöka upplevelsen av den egna sexualitet och upplevelsen av sex hos kvinnor med diagnosen vestibulit. Intervjun beräknas ta cirka 60 minuter. Analysen kommer att resultera i en skriftlig, offentligt tillgänglig, uppsats. Medverkan i intervjun är helt frivilligt och du kan närsomhelst välja att avbryta ditt deltagande utan någon förklaring. Vi garanterar följande aspekter: 1. Alla personuppgifter kommer att avkodas. 2. Allt material förvaras på ett tillförlitligt sätt så att ingen utomstående får tillgång till det. 3. Det avkodade insamlade materialet kommer endast att användas i ovan nämnda syfte och får därmed inte användas i undervisning eller demonstration. 4. De som kommer ta del av det fullständiga insamlade materialet är uppsatsförfattarna, Johanna Eriksson och Josephine Westling, samt uppsatshandledare Nathalie Hassmén. 5. Allt material behandlas konfidentiellt och tillhör Psykologiska institutionen för psykologi, Umeå Universitet. Härmed medger jag att jag har mottagit information om syftet med studien samt hur mina uppgifter blir behandlade. Underskrift Ort ___________________________________ _____________________________________ Namnförtydligande Datum ___________________________________ _____________________________________