Transcript Källkritik - Stockholms grundande

Källkritik - Stockholms grundande
Heimskringla
”Konung Olav seglade sedan österut längs Svithiod, styrde in i Logen (Mälaren) och härjade
på bägge stränderna. Han seglade ända upp till Sigtuna och låg vid gamla Sigtuna. Svearna
säga, att där finnas ännu de stenhögar, som han lät lägga under ändarna på sina
skeppsbryggor. Då det blev höst, sporde konung Olav, att den svenske konung Olav drog
samman en stor här, och att han hade dragit järnkedjor över Stocksund (Norrström) och satt
vakt där. Sveakonungen trodde, att konung Olav skulle stanna där han var, tills det blev frost,
och konung Olavs här tycktes honom föga att räkna med ty han hade icke mycket folk.
Konung Olav for ut till Stocksund, men kunde inte komma ut där; ett kastell befann sig väster
om sundet och en här söder därom. Men när de fingo höra, att sveakonungen hade gått
ombord och hade en stor här och många skepp, lät konung Olav gräva igenom Agnafit ut till
havet. Det regnade mycket. Från hela Svithiod falla alla rinnande vatten uti Logen, men denna
har endast ett utlopp och detta så smalt att många åar äro bredare. När det regnar mycket och
snön smälter, rinner vattnet till så häftigt, att det är forsfall ut genom Stocksund, och Logen
stiger så högt upp på land, att det översvämmar vitt omkring. Då man med grävningen nådde
ut till havet, strömmade vattnet genast ut. Konung Olav lät då lägga upp rodren på alla sina
skepp och hissa seglen i topp. Det var stark medvind. De styrde med årorna, skeppen gingo
med stor fart ut över grundet och kommo alla oskadda ut i havet. Svearna foro till den svenska
konung Olav och sade honom, att Olav Digre hade lyckats komma ut på havet. Sveakonungen
förebrådde häftigt dem som skulle hava sett till att konung Olav icke komme ut. Stället kallas
nu Konungssund (sannolikt Söderström), och man kan icke fara där med storskepp, utom då
vattenflödet är som häftigast.
Somliga berätta, att då Olav och hand män hade grävt igenom näset och vattnet strömmade ut,
blevo svearna det varse, drogo dit med en stor här och tänkte hindra Olav att komma ut; men
när vattnet grävde sig ut på båda sidor, rasade brinkarna och folket drogs med i fallet; där
omkommo många. Men svearna förneka detta och säga, att det är osant, att några män förgåtts
där.”
Erikskrönikan
“birge jerl then wise man
han loot stockholms stad at byggia
mz dighirt with oc mykin hyggia
eth fagert hwss ok en godan stadh”
Birger jarl, den vise man.
Han lät Stockholms stad att bygga
med digert vett och mycken omsorg
Ett fagert hus och en god stad
Visbykrönikan
Visbykrönikan är nedtecknad av en okänd franciskanermunk cirka 1420 och anger för år 1187
följande händelser:
”Combusta est ciuitas Sigtoniensis a paganis et Johannes secundus Archiepiscopus Vpsaliensis in
Almaernstech ab eisdem occisus est, et tunc ciuitas Stokholmensis edifikata est.”
Sigtuna plundrades av hedningarna och ärkebiskop Johannes II av Uppsala dödades vid
Almarestäket av dem, och då grundades Stockholm.
Brevmaterial (1252-):
1252, juli
1252, 19 augusti
Birger jarl daterar ett skyddsbrev för Fogdö kloster i Stockholm
Birger jarl daterar ett brev i Stockholm
Stockholms nämns under 1260-talet i 3 diplom, under 1270-talet i 8 och under 1280-talet i 31
diplom.
1289 nämns i ett brev att Stockholm är ”på några få år blivit folkrikare än någon annan stad i
vårt land”.
Namnet Stockholm, nämns första gången 1252:
Ordet Stockholm består av två led, ”stock” och ”holm”, vilka med största sannolikhet syftar på en
timmerstock och en liten ö. Men vad betyder de tillsammans? De två huvudsakliga tolkningarna är
antingen att stocken är en del av ett försvarsverk eller att den är en del av en bro över vattnet.
Muntliga traditioner
Ekstocken från Sigtuna
Sigtuna skövlades 1187 och de sigtunabor som lyckades klara sig undan med livet i behåll
bestämde sig för att bygga upp sin stad på nytt, någon annanstans. De tog det guld och silver
som de gömt undan för angriparna, lade det i en ekstock och kastade den i Mälaren. De
bestämde sig för att bygga den nya staden på den plats där stocken flöt i land, vilket slutligen
blev på nuvarande Stadsholmen. Där byggde de sin stad – Stockholm.
Biskopen och fiskaren
Biskopen i Strängnäs hade en fiskare i sin tjänst på sitt slott Tynnelsö, som en dag när han var
ute och fiskade lyckades fånga en präktig lax. Fiskaren tyckte att han kunde behålla den för
egen del, istället för att ge den till biskopen. Han sjöng därför:
Lax, lax lerbak
Ej kommer du på bispens fat
Detta hörde biskopen, som genast svarade:
Det svär jag vid min bispehatt
Du skall sova i tornet i natt
Fiskaren tyckte att det började bli lite farligt och tog till flykten med orden:
Mitt vadmalssegel och min ekebåt
De skilja mig och bispen åt
Han seglade iväg österut och kom slutligen till en ö vid Mälarens utlopp, som han slog sig ned
på och blev därmed Stockholms första invånare.
Arkeologiska undersökningar:
Vid utgrävningar har man hittat bruksföremål från och med 1200-talets andra hälft. Dessa
utgrävningar företogs dock i stadens utkanter och inte i dess kärna.