Transcript 2/2013 - Martin Gardberg

Föreningsbandet
BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND
AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN s.R
Redaktionen
Innehåll
Anders Strömberg:
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Guy Catani, DKM
Det här är ingen
sällskapsklubb
Redaktör
Lasse Hedman – materialbearbetning
Grafiker, Christel Westerlund
– layout och produktion
KIM ISAKSSON
Redaktionssekreterare
Teljo Kolkka
– ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer
s. 4
Redaktionsråd 2012
Guy Catani, ordförande
Björn Federley, Lasse Hedman, Teljo Kolkka
s. 8
Regionredaktörer 1.1.2012
S:t Augustin, Björn Federley
Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist
Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson
Phoenix, Rudy Palmberg
Tyrgils, Zacharias Johansson
Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm
Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback
Frimurarsamhället i Vasa, Max Jansson
Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg
Björn Geelnard femte
ledaren för Ledstjärnan
EDGAR WICKSTRÖM
s. 12
För e-post och telefon – se matrikeln
Redaktionens adress
Föreningsbandet
Stor Capitlet i Finland
Nylandsgatan 9 F, 00120 Helsingfors
Föreningsbandets följande fyra nummer
utkommer:
nr
nr
nr
nr
3/2013, höstnumret
4/2013, vinternumret
1/2014, vårnumret
2/2014, sommarnumret
Brödraföreningen
Erasmus firar 75 år
TRYGGVE FORSSELL
1 september
1 december
1 mars
1 juni
s. 16
Annonser
Annonschef Bo Gerkman
Tilinurkka tel: 0400 449 724
S:t Augustin, 90 år
med ljuset mot höjden
OBS! Materialdatum:
Senast fem (5) veckor före utgivningsdatum!
Prenumerera på Föreningsbandet
genom inbetalning av prenumerationsavgift till
Föreningsbandets konto:
Aktia Bank 405540–21267 i Finland
Betalningar i Sverige:
via Bankgiro nr 5128–9692 Föreningen
Granatenhjelm. Meddela vid betalningen
prenumerantens namn och postadress.
Prenumerationsavgifterna är:
i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,Prenumerationen omfattar de fyra följande
numren fr.o.m. inbetalningen.
Omslaget:
Ordens Stormästare Anders Strömberg besökte Helsingfors och deltog i sammankomster i S:t Augustin
och SAL Phoenix. Foto: Kim Isaksson
2
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
SAM BJÖRKLUND
s
s
s
s
s
s
s
s
s
s
Frimureriet i medierna. Fortgående utmaning, s. 15, Bengt Hellström
All musik duger inte i ritualsammanhang, s. 20, Kim Isaksson
En ung, äldre broder med glimten i ögat, s. 24, Max Jansson
Välgörande toner och sång, s. 26, Rolf Söderback
Ett lyckat ”logeseminarium” 20.4.2013, s. 28, Erkki Tuormaa
FRISEM o grad VII i Mariehamn, s. 32, Rolf Söderback
Skidmurarträffen 2013, s. 34, Lars-Erik Lindh
Frimurarstiftelsens stipendiater, s. 36, Björn Federley
Kryss, s. 41, Rolf Söderback
Antagna bröder, s. 42
,EDAREN
Svenska Frimurare
Ordens syfte
Vad tror du själv? Också under vår frimurarvandring ställs vi inför
den frågan. Vad är syftet med vår Orden? Vad tror du själv? När
jag ca 1970 funderade på att gå in i Orden förde jag ett samtal om
detta med biskop Karl-Erik Forsell som sedan blev min fadder.
Mitt minne säger mig att jag tänkte att det var fråga om en skola i
hur en människa skall fungera etiskt. Det medgav biskopen, men
han tillade sedan att han trodde att Svenska Frimurare Orden var
det bästa redskapet att föra män in i ett kristet liv. Jag hade alltså
redan från början klart för mig att ett medlemsskap i Orden skulle
ligga i linje med min egen livsbana, d.v.s. teologens och prästens.
Vilka dokument inom Orden skall vi söka oss till för att hastigt
och utan att behöva fundera på om vi måste iaktta tystlåtenhet
formulera syftet med SFMO? Svar: Ordens Allmänna Lagar. De
är numera tillgängliga för vem som helst. Där formuleras svaret
på vår fråga såhär: ”Ordens syfte är att meddela sina medlemmar upplysning i den ädla vetenskapen att öva dygden och kväva
lasten samt att förläna dem insikt och kraft för att kunna lägga
band på sina begär och undertrycka sina onda böjelser, för att de
därmed skall kunna upplyfta den ädlaste delen av sitt väsen till
en närmare förening med sitt första upphov, hela världens Trefalt
Store Byggmästare.”
Formuleringen av Ordens syfte svarar i hög grad mot den föreställning jag hade före mitt samtal med biskop Forssell. Samtidigt
är texten lite speciell om jag nu läser den med mina lutherska
glasögon. Har vi här att göra med en gärningslära som snarast hör
hemma i medeltiden? Människans själ betraktades då som hennes
ädlaste väsen. Den skulle genom etisk disciplin frigöras från det
sinnliga, representerat av kroppen och dess begär. Målet var föreningen med Gud. Formuleringen av Ordens syfte är ett exempel
på hur medeltida synsätt på meningen med människolivet lever
kvar också inom protestantisk kristendom.
Men texten kan kanske ändå ges en tolkning som ligger i linje
med den kristna tradition som rådde inom det svenska konungadömet då SFMO grundades, d.v.s. den lutherska. Ofta tolkas luthersk lära så att människan inte behöver göra det goda. Det enda
saliggörande är Guds nåd. Det här är en ensidig beskrivning av
lutherdomens syn på ett kristet liv. Visserligen är vår frälsning helt
beroende av Guds nåd. Men Han vill ändå att vi gör det goda och
detta beskrivs framförallt som ett omhändertagande av vår nästa.
Ett gott träd bär goda frukter.
Vad i den ovan citerade bestämningen av Ordens syfte överensstämmer med den lutherska uppfattningen? Jag tror att orden
”insikt och kraft” ger oss en nyckel till en förståelse av texten.
Jag ställde en gång följande fråga till romersk-katolsk expert på
Luther: ”Med vilket själsorgan tar människan enligt Luther emot
Guds ord i den kristna förkunnelsen?” Han svarade utan dröjsmål:
”Med förnuftet!” Enligt det synsättet har den religiösa upplevelsen
också ett rationellt drag. Ordens syfte är att förläna dess medlemmar ”insikt och kraft för att kunna lägga band på sina begär och
undertrycka sina onda böjelser”. Målet är en närmare förening
med vårt ”första upphov”.
Vårt logearbete är till för att till oss förmedla insikter och kraft
för ett etiskt liv och för att komma närmare Gud. Vi är som frimurare mottagare till de insikter de olika graderna upplyser oss
om. Sådana insikter återspeglas också i de enskilda logernas och
brödraföreningarnas valspråk. Dem finner vi bl.a. i den årliga
matrikeln för Stor Capitlet i Finland. Ofta finner vi i dessa deviser
hänvisningar till frimurarljuset, ett ljus som ger oss allt klarare
insikt ju längre vi framskrider genom graderna. E Tenebris Lux,
ur mörkret mot ljus, är S:t Andreaslogen Henrik Tavasts valspråk.
Bröderna i S:t Johanneslogen S:t Augustin strävar Med Ljuset Mot
Höjden medan brödraföreningen Tyrgils medlemmar orienterar
mot Ljus i Öster och S:t Johanneslogen S:t Henrik låter sig ledas
av den himmelska ljuset, Aura Celesta Duce.
Men också en klar hänvisning till frimurarbudskapets uttalat
kristna innehåll finns i ett par av valspråken. S:t Johanneslogen
Hans Henrik Tavast litar på att Herren Känner De Sina och genom
Brödraföreningen Korsholms devis får vi veta att vi skall segra i
korsets tecken, In Hoc Signo Vinces. S:t Andreaslogen Phoenix
utropar kort och kraftigt: Resurrectio, Uppståndelse!
Att den kristna vandringen är en vandring Mot Höga Mål påminns vi om av Österbottens Stewardsloge. Att vårt arbete För
Den Konungsliga Konsten, S:t Johanneslogen Axel Gabriel Leijonhufvuds valspråk, sker Per Laborem Ad Artem, genom arbete
till kunskap och färdighet, som Brödraföreningen Erasmus devis
framhåller, visar att det är här under vår jordiska vandring vi skall
göra bruk av våra frimureriska verktyg. Att leva oförvitligt framhålls som ett högt ideal av S:t Johanneslogen S:t Peders valspråk
Innocue Vivito.
Kan vi uppnå våra höga ideal? Brödraföreningen Ledstjärnan
visar genom sin devis Vilja Söka Finna att vi är på rätt väg om vi
menar allvar med vår strävan. Stor Capitlet sammanfattar i sitt
valspråk Kärlek Vishet Seger alla väsentliga aspekter av Svenska
Frimurarordens syfte. Guds kärlek och vishet ligger till grund för
Hans skapande och frälsande gärningar. Han kommer att föra sina
planer till seger. Oss människor har Han låtit förkunna sin vishet, sitt frälsningsbudskap. Han vill att vi i vårt liv skall förmedla
hans kärlek genom att glömma oss själva och handla kärleksfullt
mot vår nästa. Till slut för Han också oss till seger genom att ge
oss evigt liv.
KARL-GUSTAV SANDELIN, FT I SCF
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
3
#ELEBERTBESÚK
Anders Strömberg:
– Det här
är ingen
sällskapsklubb!
– Ni i Finland är väldigt tydliga på vad som krävs
av att bli, och i synnerhet av att vara, frimurare.
Ni är steget före oss i Sverige. Det här är ingen
sällskapsklubb, de stora logerna kunde ta exempel
av de små som ofta har mer engagerade bröder.
Det säger Ordens nye stormästare Anders Strömberg
i en exklusiv intervju för Föreningsbandet.
D
et var i mars för ett år sedan
som Anders Strömberg valdes
till ny stormästare för Svenska
Frimurare Orden. Nu i april gästade han
Finland, deltog i flera loger, bland annat
i S:t Augustins 90-årsjubileum. Situationen var för lockande för att inte anhålla
om en intervju. DKM Guy Catani skötte
det praktiska med för honom typisk effektivitet och meddelade snabbt och
koncist: – Du får 45 minuter!
Fortsättningen blir inte alls sämre.
Medan jag på Nylandsgatan väntar på
4
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
att Stormästaren ska sluta förhandla
med KM Tom Waselius lyssnar jag på
br Björn Federley som i biblioteket
drar en fantastisk historisk översikt av
verksamheten i Finland för svenska och
norska gäster.
Sedan kommer br Tom hastande och
meddelar att det är dags för intervjun.
Jag följer honom mot kapitelmästarrummet och hinner tänka att det inte är
dåligt att ha kapitelmästaren som ledsagare. Det brukar vara tvärtom!
Anders Strömberg kommer emot
och visar sig vara otroligt trevlig, hans
glittrande ögon tyder på att han både är
närvarande i stunden och har nära till
skratt. Och vår diskussion – ja, det blir
mer en diskussion än en regelrätt intervju – avbryts flera gånger av ett hjärtligt
skratt när han berättar exempel från loger han varit med om.
– Men dem behöver du inte skriva
ner, säger Stormästaren diplomatiskt.
Anders Strömberg är både jurist och
filosofie kandidat med ekonomi som
huvudinriktning. Och dessutom övers-
telöjtnant. Han har senast arbetat med
folkrätt inom det svenska försvaret, men
är sedan drygt ett år pensionerad.
Juridiken hoppade han av 1968, studentrevolutionernas år, och ekonomin
kom in i bilden när han jobbade på ett
stort svenskt företag ute i världen. Juridiken kom med på nytt på 1980-talet
och han specialiserade sig på ”krigets
lagar”. Han har tjänstgjort tre år för FN
i Mellanöstern där han också träffade
sin hustru, finländska till börden även
om hon bott länge i Sverige.
Frimurare blev Anders Strömberg
1966, bara 21 år gammal.
– Jag förstod inte den djupare innebörden då, men jag hade ett historiskt
intresse som drog mig vidare.
Aha-upplevelsen kom sedan efter ett
antal år då Anders upplevde att frimureriet fick en annan dimension än vad
han hade vant sig vid.
"ËTTREGREPPBEHÚVS
Anders Strömberg sitter avspänd i kapitelmästarrummet på Nylandsgatan och
SFMO:s stormästare Anders Strömberg
blev frimurare bara 21 år gammal och
erkänner att han inte förstod budskapets
djupare innebörd på flera år.
talar. Jag sneglar på klockan och märker
hur tiden rusar iväg och funderar över
alla frågor jag vill ställa honom. Det
känns som att vara med om en mycket
privilegierad privatundervisning om
frimureriet.
Sedan kommer allvaret. Stormästaren börjar tala om uppslutning och om
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
5
”tappning” – det att bröder faller av från
verksamheten av olika orsaker – familj,
arbete och kanske att brodern hamnat
fel.
– Beror det på att faddrarna inte ger
tillräckligt med stöd, kommer man med
mer av nyfikenhet än av äkta intresse?
Glömmer man att reflektera hur arbetet kommer att påverka möjligheten att
delta i logeverksamheten?
Frågorna är många och onekligen
svåra. Samma frågor som varje OM
säkert ställer i sitt bryderi varför vissa
bröder bara försvinner och inte alls syns
till.
Här kniper dock Finland några poäng. Br Anders säger att den sjätte fördelningen (alltså Finland) inom SFMO
har gjort bra ifrån sig. Eventuella nya
bröder får information om vad som
krävs och vad som förväntas av frimurare.
– Man måste tala om för kommande
bröder att de förväntas delta i en loge en
eller två gånger per månad. Det här är
ingen sällskapsklubb, slår stormästaren
fast en gång för alla.
Samtalet glider in på frimurarnas roll
i samhället och på aspekten att vara välgörande.
– Omtanke är ett ord som är viktigt, omtanke om människor som har
det sämre än vi, men också om bröder
som som inte deltar i verksamheten,
säger han och poängterar att i synnerhet faddrarna har ett stort ansvar att se
till att deras adepter verkligen tar sig till
logerna.
– Vi måste få ett bättre grepp om
våra bröder. Enstaka loger har tappat
så många som 30 procent.
Stormästaren poängterar att storstädernas loger ska sluta brösta sig för att
vara störst och bäst. De kunde med fördel studera de mindre orternas loger där
uppslutningen i regel är betydligt bättre
och där engagemanget är starkare.
– Titta på de små, uppmanar han.
0AUSILIVET
För Anders Strömberg betyder frimureriet ett sätt att skapa en paus i livet. Att
träffa bröder, att föra resonemang och
lyssna till vad andra säger och respektera deras åsikter.
– Många gånger har frimureriet varit
en andhämtning, en paus i en annan
värld frånskild från den allmänna världen, säger han.
Han hoppas att frimureriet för samtliga bröder skapar stimulans och upplevelser – eftertanke.
– I synnerhet i Johannesgraderna är
frimureriet väldigt upplevelsebaserat.
Jag hoppas att bröderna får positiva
upplevelser och varma känslor, att de
upplever att de har haft en bra kväll de
gånger de deltar i en loge.
– Det låter simpelt, men det är viktigt.
Diskussionen böljar vidare till frimurerisk synlighet i den allmänna världen,
i det samhälle som räknar framgång, tid
och pengar i termer av datorskapade ettor och nollor. Om att Ordens Allmänna lagar är offentliga och att samhället
vet vad frimurarna representerar.
– Däremot har vårt arbete aldrig blivit riktigt känt i samhället. Vi arbetar
med det, men å andra sidan har vi inte
mycket att skriva om. Vi jobbar genom
andra etablerade organisationer och understöder de behövande via olika kanaler. Då blir man inte så känd ...
Stormästaren när en dröm om att
SFMO skulle kunna reagera snabbare i
akuta nödsituationer och snabbt kunna ställa upp och skjuta till behövliga
medel vilket skulle generera positiv
uppmärksamhet.
(OMOGENGRUPPENSTYRKA
Vad gäller framtiden för frimureriet säger stormästaren att de finlandssvenska
frimurarna har en styrka i att vara en
sammanhängande grupp som tydligt
kan definieras.
Det är många som vill tala med
Anders Strömberg när han besöker
Finland. Lars Lindqvist tog chansen
i trapphuset utanför biblioteket på
Nylandsgatan så fort han fick den.
6
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
– Tyvärr ser inte alla inom SFMO att
ni är en viktig del av organisationen.
Utan er hade vi aldrig haft den fina brobyggnad till det finska frimurarsystemet
som vi har i dag. Tack vare SCF är vi
väletablerade ihop.
Som exempel nämner han att den
finska loge i Sverige som redan grundats, något som hade varit omöjligt
utan den sjätte fördelningen.
Stormästaren nämner också att utnämningen av Göran Andersson till
ståthållare är ett exempel på att det
finns många duktiga frimurare och
ledare inom SCF. Samtidigt var valet
naturligt då Ordens ledning skall ha
representanter från de olika fördelningarna. Utnämningen kan också
ses som en markering över Finlands
betydelse inom SFMO genom att SCF
är ett gott exempel på att vidta aktiva
åtgärder.
– Men också Baltikum kommer med
i bilden. Vi har goda relationer med
dem, tack vare kontakter via Finland.
Stormästare Anders Strömberg och KM Tom Waselius i kapitelmästarrummet minuterna
innan Phoenix' loge börjar.
-YCKETARBETEKVARSTÍR
3PRÍKETËRVIKTIGT
Och framtiden? Detta lömska okända
som lurar bakom hörnet utan att visa
vad tiden bär i sitt sköte.
– Mycket arbete återstår. Vi ska vara
tydligare och tala om vad vi står för. Vi
ska ge yngre bröder en möjlighet att
komma tillbaka efter att de bildat familj eller varit utomlands på grund av
yrkeskarriären.
Stormästaren säger att fribrev inte är
lösningen på problemet. Yngre bröder
med fribrev ska få nyhetsbrev för att
hållas ajour med utvecklingen inom orden och de ska inte släppas vind för våg.
Att hålla kontakt med dem är viktigt.
– Allt går i vågor. Se på slutet av
1960-talet då frimureriet verkligen inte
var populärt! Nu tar vi in 800 per år,
men tappar för många. Ta hand om
varandra!
Och några förmaningens ord på vägen:
– Logerna ska vara bra, innehållsrika,
ämbetsmännen ska lämna en bra produkt i från sig. Värmen och omtanken
ska sedan förmedlas i refektoriet efter
själva logen.
Glittret i stormästaren ögon finns kvar.
Det rycker i mustaschen och stormästaren är underhållande. Tiden flyger i väg
och jag är rädd att KM Tom Waselius
när som helst störtar in genom dörren
och meddelar att br Anders måste göra
sig klar för nästa loge.
Men vi hinner ännu kasta oss över
språkfrågan. Gammalt eller modernt
språkbruk?
– Ett språk som man förstår, drar
stormästaren till med och beklagar att
språkförståelsen i Sverige är sämre än
i Finland.
Han säger att det är svårt att förstå
hur bröder om tio år ska få ut något av
det språk som används i dag. Han snuddar vid tanken att det kanske krävs en
”handbok” som förklarar att man inom
frimureriet förflyttar sig några hundra
år bakåt i tiden. Han nämner också
rollspel som en möjlighet att förklara
ritualen. Och pekar på talmännens roll
som en viktig länk i att få ut budskapet.
– Ni är bättre på språk här i Finland
än vad vi i Sverige är. Vi står inför en
utmaning. Vi måste hitta något slags
förberedande sätt eller uppföljning för
nya bröder. Varför? För att inte slå sönder det vackra språk vi använder.
Klockan i kapitelmästarrummet visar
obönhörligt att tiden är ute. Jag tycker vi
kunde fortsätta diskutera i oändlighet,
men tiden lider och Phoenix´ CM skulle
knappast gilla att tvingas vänta – även
om stormästaren skulle vara orsaken till
fördröjningen.
TEXT OCH FOTO: KIM ISAKSSON, VII
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
7
)NSTALLATIONOCHHÚGTIDSDAGI-ARIEHAMN
L
ördagen den 6 april 2013 var en
märkvärdig dag. Det är möjligt att
det var sista gången på länge som
Högtidsdag i en loge i Svenska Frimurareorden i Finland firades samtidigt som
en ny Ordförande Mästare installeras.
Ledningen för den sjätte fördelningen
anser att dessa båda högtidligheter var
för sig är tillräckliga för en sammankomst och därför skall hållas isär. Som
vanligt har förstås ledningen rätt. Men
för oss som fick närvara på Ledstjärnans HD och samtidigt på br. Björn
Geelnards installation som OM var det
en ståtlig och minnesvärd högtidlighet,
som jag tror alla närvarande är tacksamma att ha fått uppleva.
samlades kl. 17
i Frimurarhuset. Allt tyder för övrigt på
att exakt 115 bröder är taket för hur stor
en sammankomst kan vara i det huset.
Tjänstgörande ämbetsmän hade haft generalrepetition redan kl 15, och såvitt
jag kan bedöma genomfördes en närmast prickfri ritual under FCM Ronny
Isakssons ledning och med FDM Clas
Silverberg vid rodret i väntan på ny OM.
3AMMANLAGTBRÚDER
"RÚDERNAI,EDSTJËRNAN kunde glädja sig
åt många prominenta besökare från
både öst och väst vilka på många sätt
förgyllde sammankomsten. Frågan
är ändå om inte närvaron av en egen
broder berörde och gladde än mer. Br.
Björns far br. Olof Geelnard, som själv
varit frimurare mer än 65 år (!!!) orkade
nämligen vara närvarande under hela
sammankomsten. Vad det här betydde
för far och son lämnar jag åt varje läsare
att själv gissa. Bl.a. fick br. Olof höra sonens installationstal i logen, vilket i sin
helhet citeras här:
Björn Geelnard
femte ledaren
för Ledstjärnan
Nya laget.
8
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
”I
begynnelsen fanns ordet”, så
låter den välkända och nästan
magiska inledningen till Johannes Evangeliet, som kan sägas var det
första som vi alla konfronterades med
i antagningsritualen när vi recipierade
i första graden; lärlingegraden.
Och den som äger ordet har också
makten och den symboliska övergångsbetydelsen i detta gällande Ordförande
Mästarens roll i Johanneslogen kunde
inte vara tydligare. MEN den som äger
all makt genom ordet, bär också hela
ansvaret för tingens ordning.
Johanneslogen är och förblir Svenska Frimurarordens fundament. I ett
symbolresonemang som ni säkert alla
känner igen, så påstår jag att johannnes logen är ordens grundsten, till och
med dess hörnsten. Med andra ord den
enskilt viktigaste byggklossen i Ordens
struktur. Den måste vara bärkraftig,
den måste stå vinkelrätt och i både
pass och lodlinje, annars hotar hela
byggnadskonstruktionen att antingen
bli omöjlig att fullfölja, eller i värsta
fall att helt rasa ihop. Det är alltså avgörande för hela Ordens framtid hur vi
hanterar, ansvarar för och driver johanneslogerna, som ju är frontlinjen mot
våra nya ordensmedlemmar.
Idag installerar jag mig som St. Johanneslogen Ledstjärnans femte Ordförande Mästare. Mina föregångare är
en meriterad grupp, som alla på sitt
sätt mycket väl försvarar äran av att få
ha sitt porträtt hängande uppe i det sk
”rökrummet” väster om refektoriet. Var
och en av dem har på sitt vis, på ett avgörande sätt bidragit till att det åländska frimureriet har utvecklats till en
verksamhet med över 200 bröder och
Ledstjärnan är sedan 1968 navet i det
MYPT\YHYZHTOpSSL[4PUYLÅLR[PVUISPY
då förstås vad som förväntas av mig,
vad skall jag uträtta och leverera som
OM, för en fortsatt positiv utveckling
av det åländska frimureriet och på så
sätt motivera ett porträtt av mig också,
i den förnäma raden där uppe? Uppdraget som OM för en johannesloge är
respektingivande och jag närmar mig
det med stor ödmjukhet.
Att vara OM är i grunden en fråga
om ledarskap, som är något av det svåraste man kan ge sig in på här i livet.
Fastän jag ändå upplever en stor trygghet i mina erfarenheter från den allmänna världen, där jag många gånger
i mitt yrkesmässiga liv fått se prov på
strålande ledarskap och hur det utövas.
Men tyvärr också ibland det motsatta,
men det kan också i och för sig vara
lärorikt på sitt sätt.
I första hand är utgångspunkten för ett
gott ledarskap att dels göra klart för sig
vad det är man leder och dels vart man
vill leda det.
Svenska Frimurar Orden är för mig,
och som jag tror för många andra,
både frimurare och icke frimurare, ett
urstarkt varumärke som står för en fan[HZ[PZROPZ[VYPHÄUH[YHKP[PVULY]PR[PN[
barmhärtighetsarbete och en stor portion mystik. Men också för seriositet
och andlig intellektualitet. Man brukar
säga att ett varumärke är laddat med
värden och detta är vad Svenska Frimurarordens varumärke är laddat med
för mig.
Människor dras således tack vare
detta varumärkesinnehåll till vår orden
och fascineras av dess snart 300-åriga
historia och tradition. Men samtidigt
kommer de nya, unga bröder som
attraheras, från en super kommunikativ värld och tillvaro, som står i bjärt
kontrast till våra ritualers ålderdomliga
språk, vårt formella ritualuppträdande
och vår uråldriga symbolvärld. Detta är
en stor utmaning i vårt ledarskap inom
orden och framför allt johanneslogerna. Vi måste allstå uppträda med spänst
och kompetens i gränssnittet mot våra
potentiella, moderna recipienter, med
allt vad det innebär av IT, informationskanaler, kommunikation etc., samtidigt
som vår produkt är hundratals år gammal. Det är verkligen en utmaning som
heter duga.
Människor, i det här fallet män, som
kommer från ett kunskapssamhälle förändras ju inte på grund av att de upptas
som medlemmar i Svenska Frimurarorden. Nej, deras krav på att förstå,
alltså transparens, få genomtänkta
motiveringar, utveckla sin kunskap
VZ]RVTTLYH[[ÄUUHZR]HYVJOQHN
är övertygad om att det är här som vi
måste möta dem. Med en välordnad,
intresseväckande leverans av information och kunskap om vad vårt frimureri
egentligen handlar om, i dess ursprung,
i ritual- och symboltolkningar, så att vi
kan vidmakthålla deras intresse och
därmed ambitioner att vara aktiva
frimurare. Men här menar jag att det
innebär att vi måste leverera våra unika
frimureriska insikter. Frimureriska tolkningar och spekulativa svar. Inte något
annat.
Här uppstår utmaning nummer två i
ledarskapskravet. Faktum, och inte bara
min personliga uppfattning, är ju den
att väldigt många människor av idag
är varken aktivt religiösa eller kyrkliga
överhuvudtaget. Men samtidigt har de
absolut inget problem alls med att erkänna sig till kristendomen.
+LÅLZ[H\UNHTpUUPZRVYH]PKHN
talar de facto inte om Gud hemma,
begreppet är nästan främmande för
dem. De ber inte heller aftonbön eller
bordsbön med sina barn och de går
bara i kyrka när det är dop, bröllop eller begravning i närmaste kretsen. De
läser heller inte bibeln. Om vi möter
dem, våra potentiella medlemmar i Johannesfrimureriet, med en uttalat biblisk eller kyrklig miljö, så är jag övertygad om att vi kommer att misslyckas
med att attrahera dem och vi kommer
att i praktiken förlora dem och i vissa
fall de facto skrämma bort dem.
Vi måste istället söka andra vägar
i vårt arbete med innehållsfrågorna.
Vägar som verkligen talar till dem,
som får en applicerbarhet i deras moderna liv, både i familjen och bland
vännerna, men även i yrkeslivet och
den allmänna världen överhuvudtaget.
Det är enligt min mening de etiska och
moraliska grundbudskapen, sett i ett
verkligt frimureriskt perspektiv, som
måste läggas fram på ett både utmanande och intresseväckande sätt på
alla nivåer och i alla sammanhang.
Därför att för mig är frimureriets symboler och ritualer bärare av en uråldrig,
humanistisk levnadsvisdom, som vi har
ett ansvar att föra vidare, bevara och
kontinuerligt lära oss att uttolka. Här
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
9
kan vi säkert utnyttja den stora mystik
som bl.a. omger ordens ursprung. Utan
H[[M€YKLUZR\SS\WWÄUUHKVNTLYVJO
därmed lägga locket på vår spekulativa
grundidé.
För att kunna göra just det, krävs i
johanneslogen en ständig, fördjupad
utbildning av de personer, i första
hand ämbetsmän, som skall säkerställa denna process, men också bröderna
överlag. Min avsikt är att fortsätta arbetet med att utveckla den kulturen
inom Ledstjärnan, som min företrädare
broder Kille Williams så förtjänstfullt
påbörjat. Det är också med glädje jag
konstaterar att både Stor Capitlet i Finland och Svenska Frimurarordens högsta organ i Stockholm ger och har gett
utbildnings- och ledarskapsfrågorna
högsta prioritet på senare tid.
Om vi i samma syfte vill minska gapet i generationsklyftan mellan inkommande bröder till logen och bröderna
i ämbetsmannakåren, så behöver vi
fortsätta strategin med att dels omsätta
ämbetsmännen snabbare och dels
trycka ner ämbetena i graderna. Det
här synsättet är heller inte helt nytt för
Ledstjärnan och jag kommer att fortsätta att implementera den tanken. Att
så tidigt som möjligt suga upp de ambitiösa bröderna i ämbetsmannakåren
är ju i sig viktigt också av den enkla
anledningen att hålla dem motiverade.
Jag tror med andra ord att om vi
kan skapa en gedigen, äkta kunskapsupplevelse i vårt johannesfrimureri, så
får vi inte bara långsiktigt behålla de
unga, nya bröderna, som vi med ganska stora insatser och resurser upptar
som medlemmar, utan de kommer i
sin tur att marknadsföra detta faktum
i sina personliga nätverk i den allmänna världen, vilket givetvis sedan
i sin tur kommer att underlätta den
långsiktiga rekryteringen till orden i
allmänhet.
Problem nummer två som vi ställs
inför är att i en värld där livsstil och
därtill kopplade värderingar hela tiden
är i konstant omstöpning, så kan man
se en tydlig förändring i föreningslivet
i allmänhet, där det fortfarande är relativt lätt att rekrytera nya medlemmar,
men de aviserar redan vid inträdet att
de inte kommer att ha en närvaro i
verksamheten på 80-90%, som vanligt förr, även om de är uttalat aktiva,
utan de tillåter att familj, karriär och
kanske andra intressen också får sitt
utrymme. Vi kan alltså inte utgå ifrån
framledes att en djupt intresserad ny
broder, deltar med hull och hår, såsom
det gamla traditionella mönstret har va-
rit, utan han prioriterar ibland, på vår
bekostnad, annat i sitt liv. Detta måste
vi inse och kunna organisera oss därefter. På denna punkt är jag däremot
inte så självsäker på vilka lösningar vi
har att tillgå.
Den konungsliga konsten måste därM€YRVUÄN\YLYHZTLUTLKVTK€TLZr
att den kan docka in hos den moderna
människan på ett framgångsrikt sätt, för
att använda ett modernt språk.
Vi måste alltså klara av att tillsammans inom ämbetsmannakåren hitta
en harmonisk balans i upplevelsen
av en loge sammankomst och tillhörande brödramåltid. Innebärande att vi
utför ritualteknik så nära perfekt som
bara möjligt, för att skapa värdigheten, samtidigt måste innehållsfrågorna
fortsättningsvis skötas mycket ambitiöst
av bland andra talmännen, så att helhetsupplevelsen har en bra blandning
av hårdvara och mjukvara, på så sätt
att varje loge blir en unik upplevelse
för alla bröder som deltar. Ingen skall
lämna logen och brödramåltiden utan
att i sitt inre ha påverkats positivt på
något sätt eller ha fått ett nytt intryck
att ta med sig hem. Detta vill jag att
skall vara vår gemensamma ambition
i Ledstjärnans ämbetsmannakår under
mitt OM-skap.
Författaren skålar (t.h.).
10
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
En sista iakttagelse runt ledarskapet.
Goda insatser skall alltid premieras och
ges beröm. Men om vi alltid ger varandra ett övermåtta av beröm, oberoende
av insatsens kvalitet i det vi uträttat, så
NrYKL[PUÅH[PVUPILY€TTHUKL[KL[
mister sin betydelse och kan i värsta
fall skapa en kultur av rutinmässiga
ryggdunkningar, som låter vår värsta
ÄLUKL ZQpS]NVKOL[LU NYHZZLYH ,[[
äkta, solitt broderskap måste klara en
omdömesgill, saklig kritik. Det är viktigt för att vi alla skall utvecklas på ett
bra sätt i våra uppdrag.
Men det existerar så att säga en
frimurerisk värld utanför logerummet
VJRZr+pYÄUUZV[HSPNH\WWNPM[LYH[[[H
hand om som bekant, allt ifrån köksoch mat detaljen, till fastighetsägandet
och sociala evenemang. Jag tror på
principen att ämbetsmännen, så långt
det är möjligt, skall få fokusera sig på
att genomföra loger och att vi därför
kommer att behöva organisera oss ännu
mera i strukturer med bröder som inte
är ämbetsmän, men som då involverar
sig aktivt i våra världsliga sysslor. Detta
kan också för många bli ett alternativ
till att vara ämbetsman, men ändå vara
aktivt delaktig och leverera lite mera
än bara att besöka logesammankomster. En del sådana bröder har vi redan,
som osjälviskt gör stora insatser i det
[`Z[HTLU]PRVTTLYH[[ILO€]HÅLY
Frimureriet har enligt min mening
aldrig varit aktuellare än idag. Vi har
alla de ingredienser en modern mansperson behöver i en ytlig, materialistisk
och schemalagd värld. Tricket blir bara
att marknadsföra oss på rätt sätt och
på enklaste sätt förmedla den fantastiska kunskap och mystik vårt frimureri
innehåller och bär med sig, allt för en
bättre värld att leva i. Vår styrka ligger i det verkliga broderskapet. Den
kristna grundtesen, vi är alla lika värda,
avspeglas bättre här än kanske någon
annanstans. Det är utgångspunkten för
den konungsliga konsten.
Till sist, den övervägande delen
av oss gör detta på vår fritid, för att
vi tycker att det är en givande och utmanande verksamhet och gemenskap.
Och det måste vi komma ihåg och bära
med oss i det frimureriska, dagliga ar-
Glad OM omgiven av R&K Kaj Gustafsson tv och DKM Guy Catani t.h.
betet. Vi skall ha trevligt tillsammans
längs vägen. Det skall vara tillåtet att
skämta och skoja mellan varven, trots
den både allvarliga och krävande uppgiften vi har tagit på oss, nämligen att
i grunden förändra människors syn
inte bara på sig själva, utan på hela
tillvaron.
”Människan är född till att söka
dygd och kunskap”, har någon tänkare
sagt och kunskap ger insikt. Insikt föder
i sin tur ny kunskap. Låt detta bli vårt
valspråk för de kommande 6 åren.
Ske allt så!
***
Det åländska kulturhuset Alandicas
lobby blev vårt refektorium för kvällen. Förutom all den andliga spis som
ett relativt stort antal både personliga
och tänkvärda tal bjöd på, bjöds lekamlig spis i form av Kräftskagen på skärgårdslimpa följd av Helstekt oxfilé med
pepparsky, grilltomat, baconbönor och
potatisgratäng. Det avslutande kaffet
serverades med en chokladtryffel. Och
livet var gott att leva. Som bäst, just för
mig, var det naturligtvis när jag meddelades att jag bland säkert många ivriga
aspiranter utvalts av DKM Guy Catani,
att vara den som skulle få skriva den här
texten i Föreningsbandet. På bilden ses
jag fira utnämningen tillsammans med
närmast Ledstjärnans FFBB Bror Gammals och Tyrgils OM Erkki Tuormaa.
Som vanligt var det ett nöje att under
kvällen få ta del av br. Erkkis klokskap.
Att i en sådan här artikel nämna ens en
bråkdel av vad jag lärde mig under brödramåltiden är omöjligt. Jag väljer här
två saker. Vad har man för nytta av att
nästan vara Frimurare? Antagligen lika
mycket som man har av en motor eller en fallskärm som nästan fungerar…
Och i tydlig anslutning till vår OM:s tal
om behovet av att relatera frimureriet
till en modern värld. Kan du alltid svara
på frågan: Vad lärde du dig i kväll? när
du kommer från en sammankomst. Kan
du det så är det bra. Kan du inte det
så finns det något fundamentalt att förbättra i det frimureri du upplever.
På Mariehamns gator har jag under
veckan efter den underbara kvällen mött
ganska många bröder som leende stannat och pratat en stund om hur fint det
var under lördagen och hur trevligt det
känns att vara frimurare. Det känns gott.
Och som vanligt hoppas vi alla på att
snart få ses igen!
TEXT: EDGAR WICKSTRÖM, VII
FOTO: LEIF JANSSON, X
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
11
Jubileum i Åbo
Brödraföreningen
Erasmus firar 75 år
Kort historisk rekapitulation av frimureriet
i Finland från 1920-talet och framåt:
Svenska Frimurare Ordens verksamhet i Finland
återupptogs efter ett 110 år långt interregnum i
och med att S:t Johanneslogen S:t Augustin inledde sin verksamhet 1923 i Helsingfors. Fyra år senare
invigdes Brödraföreningen Phoenix som 1934 ombildades till Lysande Skottisk S:t Andreasloge. I Åbo
hade först Brödraföreningen S:t Henrik invigts 1928,
och likaså ombildats till S:t Johannes loge 1931.
Utvecklingen gick ganska raskt framåt i Åbo och
12
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
från de 19 bröder som 1928 bildade den första
brödraföreningen ökade skaran också av bröder
som nått högre än Johannesgraderna och resultatet blev att Ordens VSM, konung Gustaf V, på senhösten 1937 godkände Frimurare-Brödraföreningen Erasmus’ stadgar och verksamheten också i Andreas graderna kunde inledas i Åbo den 9.4.1938.
En samling mer eller mindre högtidliga gäster samlade kring
den jubilerande O i Eras. Fr. Vänster, Mikko Auvinen, 32 gr, Philip
von Schantz, OHT, Göran Andersson, RoK, SMS, Henric Schmidt,
Tom Waselius, RoK och KM för SCF samt Willy Halminen 31 gr
och Lasse Lindh, f. OM i St H
D
etta är kortfattat bakgrunden
till 75 års jubiléet som kulminerade vid HD i Erasmus den
9.4.2013.
Idag omfattar antalet bröder inom
Åbo frimurarsamhälle ca 230 bröder
varav 185 innehar grad som berättigar
dem till medlemskap i Brf Erasmus,
som i dag verkar i graderna IV-IX.
Enligt de allmänna riktlinjerna kring
information och öppenhet som gäller
inom SFMO beslöt organisationsgruppen för jubiléet att gå in för ett tudelat
firande:
Söndagen den 7.4 skulle ägnas vår
synlighet utåt medan själva högtidsdagen, den 9.4, skulle begås traditionellt
och rituellt. Resultatet blev att vi öppnade dörrarna till den lokal där både S:t
Henrik och Erasmus verkar, dels vid en
information riktad till Åbo Underrättelser och Radio Vega Åboland före själva
jubiléet, dels för allmänheten under
söndagen. De andra öppna programpunkterna utgjordes av den festmässa
som Åbo svenska församling firade i
Henrikskyrkan under söndagen samt en
välgörenhetskonsert på söndagskvällen,
också den i Henrikskyrkan.
I festmässan medverkade ett flertal
frimurarbröder i olika uppgifter – liturg
var församlingens kyrkoherde Nalle
Öhman (VIII, AT i Eras), predikant var
Henric Schmidt (IX, O i Eras), med
sång medverkade S:t Henriks Sångare
under ledning av Harry Dahlström (IX)
och som kyrkvärdar och textläsare fungerade de f. O Johan Moberg (X) och
Tryggve Forssell (X). Av församlingen
var mer än hälften frimurarbröder och
stämningen var varm och familjär under kyrkkaffet som församlingen bjöd
på efter mässan.
Ett dussintal bröder följde sedan,
trotsande ett ymnigt snöfall, O Henric
Schmidt på en uppvaktningsvandring
till de fyra första ordförandes gravar på
Gamla begravningsplatsen i Åbo. Vid
var och en av gravarna lades en krans
och Harry Dahlström spelade en koral
på trumpet. Man inledde vid Wolfgang
Schmidts (far till vår nuvarande O) grav
och fortsatte sedan till Åke Sandholms,
J Valter Winters och till sist till föreningens förste Ordförande, Robert Hasselblatts, grav.
S:t Henriks Sångare klarade sin uppgift i festmässan med den äran, här under broder
Harry Dahlströms inspirerande ledning.
Så följde ännu den välgörenhetskonsert som utåt fick symbolisera vår
barmhärtighets verksamhet. Tack vare
vår eminente musikerbroder, Harry
Dahlström, hade hans kollega som kyrkomusiker, organisten Birgitta Forsman,
och sångensemblen Camerata Aboensis
under Mats Lillhannus’ ledning engage-
rats. Det blev en mycket stämningsfull
konsert, som tillsammans med den gemensamma kvällsbiten efteråt i församlingssalen, blev avslutningsprogrammet
på söndagen.
Birgitta Forsman hade valt ett antal
stycken av Johann Sebastian Bach, som
hon på ett spontant och kunnigt sätt
Uppvaktande bröder i snögloppet på begravningsplatsen, fr. höger: Tryggve Forssell,
Harry Dahlström, Hans Fagerström, Pehr Molander, Vesa
Sinisalo och Ilkka Aho.
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
13
Två frimurarbröder i altartjänst:
t.v. Åbo svenska församlings
kyrkoherde Björn Nalle Öhman
och prosten Henric Schmidt.
Frimureri
presenterade för publiken. Dessa orgelstycken interfolierade de tolv motetter +
prolog av Orlando di Lasso som Camerata Aboensis utförde a capella. Verket
är mycket udda i musikhistorien och
heter Prophetiae Sybillarum och de latinska texterna bygger på tolv profetior
om Jesu födelse och liv som tillskrivs
tolv av antikens sybillor. Vid konsertens slut överräckte O Henric Schmidt
Brf Erasmus’ standard till VD för SOS
Barnbyn i St Karins, Kari Kiesiläinen,
med hälsningen att de ackumulerade
intäkterna av konserten och Erasmusbrödernas bidrag kommer att inbetalas
på barnbyns konto. I sitt tacktal belyste
Kari Kiesiläinen barnbyns verksamhet
i S:t Karins, där 32 barn lever i 10 familjer och har stöd av sammanlagt 30
anställda.
Hur kan man mur
a sig en andlig spis?
Erasmusbröders ju
bileum firas
i Henrikskyrkan m
ed att marken siras
i vitt, som yr ur hi
mlens mjuka dis.
Kan mänsk ans kara
ktär på samma vis
förvandlas, så en kä
rna sammanviras,
som vårens liv sk all
väck as av Guds sp
iras
beröring i en värld
av stelnad is?
Erik Andersson (EVANDER)
Hyllningsdikt till Brödraföreningen Erasmus’
75 års jubileum
Tillsänd TF på morgonen
den 7.4.2013
Ett täcke döljer än
nu alla knoppar
som snart sk a växa
, liksom våra kroppa
r
bär möjligheten til
l en pilgrimsfärd.
Snöns vithet lyser
av ett högre ljus.
Om visheten en gå
ng blir oss beskärd,
blir resans mål mer
än vårt eget hus.
EVANDER
Till slut kan konstateras att vi hade
glädjen att ha ett flertal gäster vid högtidsdagens sammankomst på tisdagen
den 9.4, främst av dem RoK, SMS, Gö-
ran Andersson och RoK, KM för SCF,
Tom Waselius. En ytterligare guldkant
på jubiléet gav KM Tom Waselius då
han vid sammankomsten kunde överräcka FFU åt den f. O Johan Moberg
och BFM åt föreningens vO Jan-Henrik
Strandell som tack för deras hängivna
arbete brödraföreningen och frimureriet
till fromma. Ordförande och ämbetsmännen i Erasmus kunde därefter lyckönska sig till ett med festivitas och broderlig värme genomfört jubileum.
TEXT: TRYGGVE FORSSELL, X, FO ERASMUS
Erasmus’ Ordförande överräcker föreningens standard
till SOS Barnbyn i S:t Karins och
Kari Kiesiläinen
14
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
&RIMURERIETIMEDIERNA
FRIMURERIET I MEDIERNA
FORTGÅENDE UTMANING
TV
-programmet MOT med
uppföljning i Iltalehti och
Iltasanomat, rev i februari
2013 upp gamla sår med för oss frimurare obegripliga och oacceptabla angrepp på frimureriet. Det känns tungt
när medierna inte vet vad de talar om.
När de med subjektiva kunskaper drar
objektiva slutsatser.
I en intervju i finlandssvensk radio
samma vecka gjorde KM Tom Waselius
en stark insats då han lugnt, öppet och
trovärdigt avdramatiserade sensationsjournalismen och hemlighetsmakeriet
med koppling till frimureriet. Kyrkpressen följde 7.3. upp diskussionen
med att belysa frimureriet ur olika
synvinklar, med olika rubriker: ”Delade
åsikter om kombination frimurare-präst”,
”Problematiska frimurare”, ”Frimureriet
har många ansikten internationellt” samt
faktarutan ”Svenska Frimurare Orden”.
Enligt min bedömning har KP och
redaktören Rolf af Hellström nu öppnat
spalterna i det finlandssvenska stiftets
medlemsorgan för en fortsatt dialog
och nyhetsförmedling om frimureriet
på kristen grund. Denna etiska pedagogik/vuxenutbildning har egentligen
inga hemligheter. Vi har oss själva att
skylla för att vi inte alltid varit tillräckligt öppna i vår information; vi har berättat för litet.
6ARJEBRODERKANBIDRA
Frimureriet i medierna är därför en fortgående utmaning – för oss alla. Varje
broder kan bidra till att öppet berätta
om frimureriet och dess målsättningar.
Varje broder har rätt att vara stolt över
att få kalla sig frimurare. Vi har ingenting att skämmas för, men det finns
många fördomar, lögner och felaktiga
uppfattningar att rätta till i den allmänna världen.
Vi får ju avslöja allting. I en ledare
i ordensorganet Frimuraren har frimureriet kallats en pedagogik som bygger på
upplevelser. I SFMO:s informationsbroschyr sägs det att en logekväll inleds med
ett stämningsmättat öppnande och fortsätter med antagning av nya bröder i graden,
som är kvällens höjdpunkt”. Kan man vara
mera öppen?
Vi talar alltså om en pedagogik baserad på upplevelser med en ny upplevelse varje gång vi får en ny grad. Vad
upplevelsen går ut på är det enda vi inte
berättar i förväg; eljest skulle vi inte ha
någon pedagogik. När man upplevt intagningen i den nya graden är inte ens
det längre hemligt.
Vi fungerar precis som i skolan. Där
får man inte heller ta del i undervisningen i en högre klass än sin egen.
Och man får inte i förväg veta svaren
på frågorna.
$EFYRADYGDERNA
Vi kan också lättfattligt besvara den ofta
ställda frågan: ”vad är det ni gör egentligen/vad håller ni på med? Förklaringen
finns i de fyra dygder som nämns redan
i grad I. Dem begriper alla.
Med tystlåtenhet försöker man bli en
bättre lyssnare. Försiktigheten innebär
bl.a. att man inte säger allt man vet,
men alltid vet vad man säger. Den som
vinnlägger sig om måttlighet uppskattas.
Barmhärtigheten är inte bara en slant i
kollekthåven utan framför allt förmågan
att bry sig om. Egentligen ingår barmhärtigheten som en dimension också i
dygderna tystlåtenhet, försiktighet och
måttlighet.
Så enkelt är det att ta ner informationen på gräsrotsnivån. Det är lika lätt
att säga vad vi inte står för. Vi är inte
Rotary, Handelsgillet eller Ekonomiska
Samfundet. Där är man med främst för
att få kontakter som är nyttiga i jobbet.
Många av oss är med också där.
0ERSONLIGUTVECKLING
I frimureriet söker vi a) personlig utveckling, b) ett liv med djupare innehåll, c) brödragemenskap, samhörighet,
samt d) möjlighet att stanna upp, hämta inspiration och samla nya krafter.
Vi har ingen närvaroplikt, vi bestämmer själva hur vi använder vår fritid. Vi
besöker logen när vi själva känner för
det. Vi är fria murare.
3ËNKTÍLDERSGRËNS
SFMO vill i fortsättningen nå även unga
män, närmast studerande. Därför har
åldersgränsen för intagning i Orden
sänkts till 21 år. Då jag själv var ung
och studerande när man erbjöd mig att
gå med i frimureriet, tror jag mig förstå
tankegången kring detta.
Man hinner sannolikt vara med i logearbetet några år, erhåller de lägre graderna och får en rätt god uppfattning av
frimureriet innan studierna slutförts. Sedan får man annat som upptar mycket
av ens tid. Man börjar oftast jobba, gifter sig och får barn. Då kan det kännas
bra att ha kommit en bit på vägen med
den frimureriska pedagogiken.
Nu har också reglerna för fadderskap
ändrats. Tidigare skulle åtminstone den
ena faddern ha lägst grad VII. I dag räcker det med att båda har grad III, men
detta blir knappast praxis.
Vi tar gärna emot nya bröder i vår
frimurarpedagogik. När har Du senast
erbjudit någon god man att försöka
göra sig ännu bättre?
TEXT: BENGT HELLSTRÖM, X, FSTM/UTBILDNINGSANSVARIG SCF, L UTBN
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
15
*UBILEUMSlRANDETI3T!UGUSTIN
i 90 år med ljuset mot höjden
Sandudd
hade runnit ut för männen vi hyllade,
men aldrig tidigare hade jag känt en så
stark samhörighet med för mig okända
personer. I S:t Augustins historik citeras af Björksten: ”Livet är inte till för att
tänkas, utan för att upplevas.” En tanke
som förblev ett personligt tema under
hela den mångfasetterade högtidsdagen.
Någonstans där Mechelingatans dova
muller gav vika för lugnet och den svaga
fågelsången, hittade vi prosten Thure
af Björkstens och hans makas grav. En
av bröderna som varit klok nog att dra
på sig höga stövlar, banade väg genom
snön upp till graven. Brödraskaran tornade upp invid graven för att till ordförandemästare Dahls högtidliga och
varma ord nedlägga en krans:
,UNCHEN
… hälsar och hyllar vi logens förutvarande ordförandemästare för hans verkan i
logens tjänst och samtidigt ihågkommande
alla de bröder ämbetsmäns och övriga bröders insatser … i dag utgör en oupplöslig
länk i en brödrakedja som sträcker sig över
år och generationer.
Kisande i solen och med ångande
andedräkter, fann vi gravarna som vi
kommit för att besöka. Kransnedläggningen födde blandade känslor av vemod och högtidlig vördnad. Sanden
Foto: Per Harald Jonson, VIII
Den skarpa vårsolens vågräta morgonljus tänjde gravstenarnas skuggor till
mäktiga siluetter från svunna dar. Tinnar och torn försökte bryta sönder den
hårda snön som fortfarande låg i djupa
drivor, döljande familjegravarnas gränser och namn. Det var som om gravgården hade förvandlats till en grav, där
skaren agerade vattendelare mellan liv
och död.
Timo Dahl, logens etablerade ordförandemästare, rynkade pannan medan
han noggrant undersökte kartan där de
hädangångne ordförandemästarnas gravar hade märkts ut. De var bara fyra till
antalet på den här gravgården, men ifall
varje grav skulle bli en skattjakt under
snö och is, var tiden knapp. Med bara
huvud, iförda mörka kappor och vita
halsdukar spred sig därför vårt lilla brödraskap ut bland gravgångarna, för att
i varsam skallgång genomsöka raderna
av namn.
Juhani Hiltunen är ett namn som
nämnts allt för sällan. Iförd sin vita
köksmästarrock har de flesta skymtat
honom i refektoriet, men kanske inte
kommit för sig att tacka honom för
hans goda arbete. Tillsammans med
Tellervo ”Telle” Nevala utgör de kärnan
i refektoriets kulinariska arbete, som ser
till att brödramåltiderna alltid är lika
väl tillrädda.
Vanligtvis serveras onsdagslunchen
klockan tolv, men idag hade lunchen
tidigarelagts för att bättre betjäna de tillströmmande bröderna och deras fruar.
Den välbesökta lunchen, bestående av
utsökta köttfärsbiffar slank ned i goda
bröders lag, och inte minst till Sven-Erik
Webers alltid så medryckande och hjärtliga skratt. Diskussioner fick fart och det
festliga klirret av glas och bestick bjöd
på en inbjudande upptakt till kvällens
bankett.
Uppvaktning vid Gösta Salingres grav.
Br Gösta var den första OM för S:t
Augustin då arbetet återupptogs 1923.
Fr. v. Timo Dahl, OM, Niclas Salingre,
Gunnar Salingre samt Jean Gallen,
FDM, S:T A.
16
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
OM Timo Dahl omgiven av logens ämbetsmän.
-ËSSAN
En timme senare, när klockan slog ett,
gjorde den det till ljudet av Gamla kyrkans underjordiska klockspel. Vi som
skulle medverka i processionen hade
samlats i vapenhuset, för att tända våra
ljus och rökelsen. Största delen av den
bänkade församlingen tänkte kanske
inte så mycket på var och hur klockorna
klämtade, utan inväntande istället förväntansfulla mässan och dagens övriga
festligheter. Men kyrkan som ursprungligen var en provisorisk lösning under
uppförandet av Domkyrkan, hade aldrig skänkts några klockor. Det var först
senare som Gamla kyrkan fick sitt mekaniska klockspel, vars stavar nu rang i
källaren och reflekterades ut i parken via
en separat ljudkanal.
När den vackra ringningen var över
fångade diakon Fred Wilén församlingens uppmärksamhet med en liten gäll
mässingsklocka. Det var samtidigt signalen för organist Kaj-Erik Gustavson,
att inleda processionen. Röken från rökelsekaret skapade en fin stämning, där
den först i processionen varsamt svinga-
des fram, tätt följt av ett högt träkors
buret av subdiakon Jean Gallen. Bakom
korset gick fyra ljusbärare och celebrant
Mikael Busck-Nielsen. Framme vid altartavlan bugade sig processionens medlemmar och satte sig.
Där satt vi, ett av kejsaren år 1822
förbjudet brödraskap, betraktande en
altartavla ratad av samme man. Altartavlan, ”Jesus välsignar barn” var nämligen ursprungligen tänkt att placeras i
Domkyrkan, men då kyrkan invigdes
tyckte kejsaren att tavlan var för blid
och donerade en dystrare tavla i stället.
Den högkyrkliga mässan innehöll
flera stämningsmättade moment: helig
tystnad, klockor och fridshälsningen.
Vid epistelläsningen fick vi ta del av 1
Petr. 2:4–10, som behandlar det andliga
templet. I evangelieprocessionen upplästes mitt i kyrkan Joh. 10:22–28, behandlande tempelinvigningsfesten och
judarnas otro. Mässan var en fin och
samlande höjdpunkt på dagen. Harry
Dahlströms fritt och varmt klingande
stämma fägnade ytterligare mässan med
sin musikaliska glans.
(ÚGTIDSLOGEN
Innan logen öppnades samlades bröderna i biblioteket, som med sina utsmyckade fönsterrutor och gnistrande
kristallkronor utgjorde en värdig fond
för evenemanget.
Trängseln, de eminenta gästerna
och värmen fick stämningen att stiga
i taket.
OSM Anders Strömberg, tillsammans
med SMS Göran Andersson, Stormästaren för Fria och Antagna Murare i
Finland Juhani Vuori och KM Tom
Waselius, syntes till bland gästerna och
hedrade senare logen med sin närvaro.
Jag hade gärna sett fler av logens
yngre bröder i vimlet, men gladde mig
åt de välbekanta ansiktena som jag under den senaste tiden lärt känna bättre.
Inklämd mellan de små diskussionsgrupperna försökte jag föreviga en del
av bröderna och stämningen. Jag märkte
dock snabbt att bilderna tyvärr lätt blev
suddiga eller inramade av förbipasserande bröders ryggar.
Högtidslogen, styrd av OM Timo
Dahl och minutiöst genomförd av
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
17
Frimur
Fri
m arkören unde
mu
mur
nde
er ledn
ning
ng av
Br Gunnar
nar
ar Dö
Döra
ragrip
rag
a rip bjöd
d på det
sed
edvan
ed
edvan
va
va
an
nlig
gt högk
högkla
lassiga musi
usika
kalisk
isk
sk
ka
inslag
ins
l et
lag
et.
18
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
Foto: Björn Federley
Foto: Björn Federley
T.v. Gunnar Salingre IX, t.h. Niclas Salingre VIII
framför porträttet av sin anfader Gösta Salingre.
bröderna, kunde senare presentera två nya ämbetsmän:
TIB Jan Arppe och TS Kid Kyrklund. De hade förts in i
ämbetsmannaledet med en liten träklubba. Klubban presenterades senare för festfolket på Riddarhuset, som den
ursprungliga ordförarmästarklubban som OM Salingre
hade använt vid återinvigningen av S:t Augustin 3.4.1923.
Förutom klubbans starka band till S:t Augustin, har även
den sin egen historia. Efter kriget var klubban nämligen
försvunnen under många år, men återfanns inuti ett bibelstöd i S:t Johannes logen Korsholm i Vasa. Där hade den
legat sedan logens föremål returnerades efter krigsslutet
från utplaceringen i Luleå. Det var i slutet av 90-talet som
Korsholms fOM Anders Granström slutligen kunde återbörda klubban till logen. Hur klubban hade hittat sin väg
till Vasa förtäljer inte berättelsen, men i framtiden kommer
den att bevaras i frimurarmuseet på Nylandsgatan.
Som ett annat historiskt inslag kan nämnas att barnbarnsbarnen till logens första OM, Niclas (VIII) och
Gunnar Salingre (IX) närvar i logen. Även R&K Carl Otto
Olsens barnbarnsbarn Jan Schreil (X) från Göteborg var
med.
Efter logen, innan bröderna bytte om till vit väst, uppmanades ämbetsmännen och gästerna att ställa upp sig i
biblioteket för gruppfotografering. Fotograferingen sköttes
av den inhyrde fotografen Emil Floman.
Riddarhusets stora festsal utgjorde en synnerligen lämplig miljö till den festliga banketten.
Banketten
”Nå ä’ nu alla församlade här”, sjöng
en kvartett från Akademen in festen.
Alla var ju inte här, men antalet jubileumsfirare ändå nästan fördubblades
till banketten. Sittordningen var gjord så
att var broder fick någon annans fru till
bordsdam. En finurlig lösning som tog
bröder utan avec i beaktande samtidigt
som diskussionerna hölls levande och
öppna i bordet.
Festplatsen passade väl in i sammanhanget eftersom S:t Augustin var
inhyst i Riddarhuset i över 40 år. Festen
som gick under friare former, kryddades passligt med tal och uppföranden. I
OM Timo Dahls tal lyfte han fram Black
Swan begreppet, när det otroliga infaller. Talet till Kvinnan hölls av Jan Schreil
som påpekade att det nödvändigtvis
inte alltid är männen som tar besluten
på jobbet när de i en knivig förhandling
går hem och sover på saken.
Banketten avslutades med stämningsfylld allsång, ledd av OM Timo Dahl,
Gunnar och Niclas Salingre. Med höjda
glas sjöngs alla de nordiska ländernas
nationalsånger, Finlandia och den Ir-
ländska folkmelodin Skall gamla vänner glömmas bort.
Men varför firade vi jubileum och
varför var vi hedrade med så många
eminenta gäster? Det tog en lång tid
innan jag hittade svaret, det verbaliserades en vecka senare på Ledstjärnans
högtidsdag, när den nyinstallerade OM
Björn Geelnard höll sitt tal till bröderna, och i en bisats sade: ”… nu har vi
armerat tempelbygget…”. Ifall jag förstod Geelnard rätt syftade han till det
sociala kittet som utgör grunden för vårt
frimureriska varande.
När kvällen närmade sig sitt slut och
omåttligheten lockade förrädiskt till
nachspiel, fattade min förlovade handen, och lent som en blomma bad oss
åka hem. En finlirad manöver som jag
följande dag på arbetet tackade henne
för.
På morgonen bländades vi av ljuset,
och på kvällen lade vi oss med dess
värme i våra hjärtan med ett tempel väl
armerat av sång och gott sällskap.
TEXT: SAM BJÖRKLUND, IV-V
OM Timo Dahl med den historiska
ursprungliga klubban.
Källor
Björn Landström 1973
S:t Johannes logen S:t Augustin 1923-1973.
Skisser och kommentarer i anknytning till
svenskt frimureri i Finland under femio år.
Timo Dahl 2013
Festtal vid 90-års jubileet.
Tal vid blomsterhyllning av förutvarande
OM:ar
Björn Federley 2013
S:t Johanneslogen S:t Augustins återinvigning. Frimuraren 2/2013 (Innan tryck)
Wikipedia
Gamla kyrkan
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
19
&RIMURERISKMUSIK
All musik duger inte
I RITUALSAMMANHANG
Enligt Stor Capitlets förste musikföreståndare Gunnar Döragrip
finns det i strikt mening ingen musik som är frimurerisk. I stället
handlar det om att en hel del musik kan kännas rätt för vissa
frimureriska sammanhang och betona skeenden i ritualen.
SCF:s förste
musikföreståndare
Gunnar Döragrip
koncentrerar sig
på den dånande
musiken medan AGL:s
Göran Wide agerar
ljudtekniker.
20
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
AGL:s Henry Ljungqvist stämmer
upp under musikkvällen i Ekenäs.
G
unnar Döragrip sticker inte
under stol med att det för logernas musikföreståndare kan
vara svårt att hitta lämplig musik för
logesammankomsterna. Musik finns
det som känt hur mycket som helst av,
men all musik lämpar sig helt enkelt
inte i rituella sammanhang.
När det blir tal om frimurerisk musik
går tankarna kanske osökt till Wolfgang
Amadeus Mozart och hans opera Trollflöjten. En orsak kan vara att operan är
en av de få verk som skrivits med tanke
på frimureriet. Mozart var, som säkert
de flesta vet, frimurare.
– För den som förstår att lyssna ger
redan uvertyren signaler om att det här
är riktat till frimurare, säger br Gunnar
som på hösten höll ett föredrag om frimurerisk musik vid logen Axel Gabriel
Leijonhufvud i Ekenäs.
Även om Mozart framstår som den
största frimureriska tonsättaren har han
dock sällskap av de ”nio mästarna”.
Bland dem märks Jean Sibelius, men
också Haydn.
-USIKENSKAKËNNASRËTT
Vad är då frimurerisk musik? Enligt
Gunnar Döragrip är det musik som är
intimt förknippad med frimureriet och
som sitter i det sammanhanget ”som
handen i handsken”.
– Musiken ska kännas rätt för det
sammanhang den spelas i. Den ska
stärka det rituella skeendet – där är den
frimurerisk, säger han.
Men vi återgår till Mozarts Trollflöjten som är skriven i sagoform. Librettot, påverkat av österländsk mysticism och frimurarritualer, skrevs av
Emanuel Schikaneder som liksom Mozart var frimurare, men också teaterman
och sångare. Succén var garanterad och
Trollflöjten, vars handling tilldrar sig i
ett österländskt fantasirike, är än i dag
ett av de mest älskade musikaliska verk
världen känner till – trots alla brister
operan innehåller eftersom Mozart och
Schikaneder hade bråttom med att få
verket färdigt innan konkurrenterna
kom med något liknande.
– Trollflöjten skapades under en tid
då folk i allmänhet inte såg med blida
ögon på hemliga sällskap. Operan måste ses som ett inlägg i den debatten – för
frimureriet, säger Gunnar Döragrip.
– Att man i sagoform försvarar frimureriet är ganska unikt, tillägger han.
Över till Sibelius. Han komponerade
ritualmusik 1922 och är naturligtvis
nordisk i sitt tonspråk, vilket är långt
från Mozarts musik. Sibelius blev frimurare samma år och fick de tre första
graderna samma dag med 22 andra
frimurare. Hans frimurarkarriär sträckte
sig bara ett år framåt, men han skrev
trots det musik för frimurarna även efter
den korta karriären.
– Sibelius lyckades bra med ritual-
musiken för Suomiloosi no 1 och senare fick även andra finska loger och
S:t Augustin tillstånd att spela musiken
under sina logesammankomster.
3IBELIUSTRIVDESVIDORGELN
Br Gunnar uppger att Sibelius kunde bli
så inspirerad de gånger han satte sig vid
logens orgelharmonium att OM måste
avbryta hans spelande för att logerna
inte skulle dra ut på tiden för mycket.
– I jämförelse med de finskspråkiga
logerna är våra loger musikfattiga, med
ett undantag, säger br Gunnar, men det
är något som musikföreståndarna kan
åtgärda genom att på lämpliga ställen
spela musik.
På en direkt fråga hur en omusikalisk
broder ska känna igen frimurarmusik
kommer br Gunnar med en liten knäpp
på fingrarna:
– Brist på träning! Lyssna till hur
stämningen korrelerar med musiken.
Ofta utmärker en stark stämning musiken.
Tja, där fick man så att man teg ...
Och hurdan musik ska då spelas i logesalarna? AGL:s FT Mikael Wredlund
vill inte att musiken bryter med de frimureriska traditionerna från 1700-talet.
Helst talar vi om klassisk musik även
om modernare musik kan förekomma
och AGL:s nye OM Anders Lindström
tar avstånd från att spela Hard Rock
Halleluja under loge. Inte heller gillar
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
21
Det var bra uppslutning på
musikkvällen när Gunnar
Döragrip berättade om
frimurerisk musik.
han tanken på Elton Johns Sorry seems
to be the hardest word som lär ha spelats i något sammanhang någonstans.
– Det är ju att styra brödernas tankar
in på ett visst spår, säger han.
$ETBLIRKNAPPASTNÍGON.IGHTWISH
Var går då gränsen för vilken musik som
lämpar sig under loge?
– Välj sådan musik som inte väcker
anstöt hos bröderna, svarar br Gunnar.
– Det är bra att leva i tiden, mod-
ern musik går bra. Det finns mycket
bra som skrivits efter Mozart, bland
annat av Bach, hans korta orgelkonserter är utmärkta. Och oberoende av
verk eller kompositörer brukar de andra
satserna vara de vackraste. Men undvik
musik med text i logerna. Musiken ska
förstärka och fördjupa skeendet i logesalen som är det centrala. Musiken får
inte ta över.
– Bygg mångsidigt upp musikutbudet utan att gå till överdrift.Var och en
loge kan skapa sin egen musiktradition.
Finns det alltså hopp om att i AGL
någon gång få hör Apocalyptica eller
Nightwish? Eller är det att gå över gränsen?
TEXT OCH FOTO: KIM ISAKSSON, VII
Det finns ett flertal finlandssvenska kompositörer som skapat frimurarmusik, forskningslogen Eckleff har gett ut ett digert verk
som rekommenderas för den intresserade.
TYRGILS Frimurargolf 2012
spelas torsdagen den 8.8.2013 på Virvik Golf (ViG) i Borgå.
Tävlingsformen är poängbogey i två serier, en för bröder och
en för följeslagare. Gemensam start sker kl. 10.00.
Efter spelet måltid och prisutdelning.
Anmälan till Lars Lindqvist, tel.: 0400-422106 eller per
e-post [email protected] senast 29.07.2013.
22
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
"OKAREDANNU3JÚMURARTRËFFENIDINKALENDER
SJÖMURARTRÄFFEN
I KASTELHOLM 29–30 JUNI
&JËRDARNA GLITTRAR SOLVARMA och det
3ÚNDAGMORGONERBJUDS hugade sjömu-
rycker redan otåligt i sjöbenet. Senast nu
gäller det att gräva fram bankkoderna
och anmäla dig, familj och vänner till
säsongens mysfest, sjömurarträffen. I
sommar sammanstrålar vi på Michael
Björklunds Smakby i Kastelholm i Sund
på Åland, N 60°13,7’, E 20°04,7’ under
högst kulinariska former. Under detta
sinnliga tema får vi avnjuta en tre rätters
middag som broder Micke själv planerat
och tillsammans med sitt kök till våra
sinnens förgängliga vällust tillrett.
Sjömurarkören och närvarande trubadurer bidrar med musikaliska inslag.
rare ännu möjligheten att avrunda festligheterna med en gemensam brunch.
De som blivit nyfikna på Smakbyns
dryckesprodukter har därefter tillfälle
till provsmakning och en guidad rundvandring av bränneriet.
,ÍNGVËGAFARANDEOCHÚVERNATTANDE
men icke båtburna sjömurare utan egen
koj hänvisas i främsta hand till hotellen i Mariehamn eller till Havsvidden,
det nya hotell- och konferenscentret på
det nordligaste Ålands kala klippor i
Geta. Det sker ingen koordinering från
arrangörshåll, så dröj inte i onödan med
att göra din reservation!
Vi kommer även att arrangera busstransport mot ett anspråkslöst vederlag lördag förmiddag från Mariehamn
till Kastelhom med retur samma kväll.
Kontakta broder Randolph Bergendahl,
randolph.bergendah@frimurarorden.fi
eller 0457 074 98 85 ifall du är intresserad av tjänsten.
(UGADE KAN UTNYTTJA TILLFËLLET att på
egen hand bekanta sig med friluftsmuseet Jan Karlsgården och 1300-tals
borgen på området. Golfbanan intill är
uppskattad av sportens idkare.
) MOTSATS TILL TIDGARE PRAXIS medförs
denna gång inga egna måltidsdrycker.
Dessa tillhandahålls efter smak och
preferens av restaurangen mot egen
räkning.
0ROGRAM
Lördag 29.6 – 50 € (barnmeny 20 €) per person, betalas vid anmälan
13:00
15:30
17:00
22:30
Välkomstskål i bränneriets källare, musik och mingel
Br Micke Björklund presenterar Smakbyn
Br Mikael Lagström berättar om livet på öriket
Måltid med snaps- och vinvänligt program, traditionell frågesport
Korvgrillning för hugade i hamnen (skild avgift, betalas på platsen)
Söndag 30.6 – plats reserveras vid anmälan, betalas på platsen
10:00
Brunch – 15 €/person
12:00
Provsmakning – 17 €/person
!NMËLAN med uppgift om namnen på
deltagande personer samt typ av fortskaffningsmedel (ange båttyp och dimensioner) sker per e-post till jan-olof.
holm@frimurarorden.fi och bekräftas
genom inbetalning av deltagaravgiften
50 €/person (barnmenyn 20 €) på sjömurarkontot Nordea 127935-19647 senast den 15 juni. De 170 först anmälda
ryms med. 30 båtplatser har reserverats
i gästhamnen. Hamnavgiften betalas
till hamnkontoret. Sjömurarvimpeln
hålles hissad vid ankomst och under
hela träffen. Flaggning över topp under
lördagen.
Broderligen välkomna!
Arrangörskommittéen
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
23
'RADOCHÍLDERBETYDERINTEALLT
EN UNG,
ÄLDRE BRODER
med glimten i ögat
Roger Sohlberg är väl känd bland
frimurarna i Vasa med omnejd. Sedan
dryga året tillbaka är han köksansvarig
för frimurarlogerna i Vasa. Det syns och
märks eftersom köket har både logistiskt
och praktiskt förnyats. Roger är en ny
fläkt med stor livserfarenhet. Under sina
år i arbetslivet på resande fot har han
insett styrkan med att bo i Smedsby
(5 km norr om Vasa) och vårt
trygga Finland.
Köksansvarige Roger Solberg
i sin arbetsmiljö med några av sina
gjutna frimurarljusstakar.
R
edaktören träffar Roger en vardagsmorgon i köket, på frimurarlogen i Vasa, och ser glimten
i Rogers ögon. Brodern trivs med tillvaron.
2OGERENUNGFRIMURAREMEN
ËNDÍPENSIONËR
Roger sätter sig och säger: Visst är det
intressant när man länge funderat på
24
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
livets mening, djupare tankar, ödet och
pensionärslivet. Detta, efter att ha varit
på resande fot halva livet. Och så kommer frågan en dag av en bekant, som
jag fört mången djup diskussion med.
Vill du bli frimurare? Visst funderade
jag och efter en träff med bröder och
en introduktion i vad det torde handla
om blev det lätt att bestämma sig. Jag är
väl lite filosfikt lagd och har redan som
broder i tredje graden fått vägledning.
Dock vill jag påpeka att man inte skall
förvänta sig svar på allt. Det gäller att
personligen utvecklas och fråga, läsa
och treva sig fram. Bara genom att själv
vara aktiv lyckas man med det. Att sedan få förtroendeuppdrag i logen gör
saken bättre och lättare eftersom man
då helt enkelt måste sätta sig in i många
nya ämnen.
&ÚRTROENDEUPPDRAG
Jag blev ganska fort tillfrågad om jag
ville bli köksansvarig. Med tanke på att
jag inte är eller varit kock, servitör eller
barmästare blev jag ändå intresserad.
Jag är ju bra på logistik och sedan finns
det ju bröder man kan fråga av. Mitt
första mål var att göra köket mera ändamålsenligt och lätthanterligt. Mål två
att göra det bekvämare och mer hygieniskt. Jag skrev ner detaljerade anvisningar om köket och köksmaskinerna och
annat så att ALLA skall kunna jobba här
oberoende av bakgrund och kunskap.
tillverka någonting som andra bröder
blir intresserade av samtidigt som det
är min hobby betyder väldigt mycket.
Det är en extra varm känsla att tända på
ljus. Ljuset visar riktningen.
himlen. Man har gjort sitt arbete för dagen och får möjlighet att efter reception
umgås och diskutera med bröder. Varje
gång lär man sig något nytt och broderskapet är en viktig del av frimureriet.
$ELAMEDSIGTILLANDRAUNGABRÚDER
TEXT OCH FOTO: MAX JANSSON, IX
Att vara frimurare är få förunnat. Broder är inget tomt ord. Det hoppas jag
alla bröder inser. Det betyder också att
man har en plikt att broderligen hjälpa
till. Vi måste alla hela tiden prioritera i
det allmänna livet och också inom logen. Ju mer aktiv man är desto mera får
”Hur smått blir allting som fått ett svar.
Det stora är det som står olöst kvar
när tanken svindlande stannat”
Bo Bergman
Sedan dess har jag jobbat för att köket
hela tiden är sas. ”up to date” och planerat så att en broder inte behöver vara
mer än en gång i köket per år. Det borde
ju varenda broder acceptera eller hur?
0ASSIONFÚRSYMBOLIK
Jag har ett stort intresse för symbolik
och är intresserad av hantverk. Detta
kunde jag väl kombinera så jag planerade och lät ett gjuteri göra en modell
av en ljusstake som jag ritat. Det finns
nu även tillgängligt för alla bröder. Att
man ut av den frimureriska vandringen.
Jag minns en dikt av Bo Bergman (som
eventuellt var frimurare). Den gick i stil
med detta: “Hur smått blir allting som
fått ett svar. Det stora är det som står
olöst kvar när tanken svindlande stannat”. Detta stämmer mycket väl överens
med min övertygelse om vad frimureriet
handlar om.
(ÚJDPUNKTENIDETFRIMURERISKA
När en loge avslutas hör klart till det
stora, tystnaden, musiken och stjärn-
Roger Sohlberg
Född 1948 i Malax
Bor i Korsholm
Gift, två barn
Pensionär sedan 1,5 år tillbaka
Arbetade tidigare som marknadsföringschef på ABB
Kom med i frimurarsamhället i
januari 2011
Broder av tredje graden
GLÖM INTE att den 3 juli kl. 19.00 samlas...
Havskrona Sommar Frimurare
. . . igen, till sitt årligen återkommande möte
i Grilltaket bakom Restaurang L’Escale på
Kyrkbacken i Nagu, mitt i de ”finska skären!”
Professorn emeritus Karl-Gustav Sandelin talar om likheterna mellan Essenerna – framför allt de som levde
i klostret i Qumran – och första gradens frimureri under rubriken ”Frimureriet och Essenerna.”
Brödramåltiden á 24 euro + måltidsdrycker består traditionsenligt av en ”snapsvänlig” del med äkta Nagu-nypotatis
åtföljt av ”Krögarens överraskning” som varmrätt! Mötet är öppet för bröder av alla grader!
Mera information fås av Freddi Wilén, IX, +358 400 450 127 eller av Jösse Eklund, IX, +358 400 652 115, som också
tar emot anmälningarna med tanke på måltiden, men också med uppgifterna för namnlapparna, alltså:
namn, grad, samhälle/S:t JL och sommarviste! Detta senast måndagen den 1 juli, antingen per telefon eller
ännu hellre per e-post, [email protected]
Varmt och Broderligt välkomna!
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
25
+ONSERTI-ARIEHAMN
VÄLGÖRANDE
TONER OCH SÅNG
Frimurarkören med artister
fullbordade en resa från
mörker till ljus
Broder Tom Björkman dirigerar.
K
anske det var ifjol vid denna tid
som br. Karl-Erik och jag satt på
18.02-tåget från Helsingfors och
OM/O-mötet i SCF:s regi och diskuterade. Plötsligt kom ”Kille” att tänka
på vår Frimurarkörs medverkan i vårt
50-års jubileums program i Alandica
år 2009. ”Tänk om vi i nästa vår kunde
hålla en stor konsert för välgörenhet i S:t
Görans kyrka!”, sade han hoppfullt, och
vi diskuterade idén, som lät bra och vi
började inventera vilka artister vi kunde
tänka oss att engagera. Här är resultatet.
3ÚNDAGENDENJANUARI höll frimu-
rarsamhället på Åland – SJL LedS och
Brf. MStj – en konsert i S:t Görans kyrka
för att bjuda offentligheten på vackert
klingande pianomusik och välljudande,
himmelsk sång av sådana stora åländska
artister som sångarna Therese ”Tessi”
Karlsson, Björn Blomqvist, Christian
Juslin och pianisten Patrik Komorowski
samt vår egen Frimurarkör bestående av
dirigent Tom Björkman och 19 bröder
av olika grader och stämmor. PBF Gunnar Svahnström hade fått det stora och
26
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
ansvarsfyllda uppdraget att sy ihop programpunkterna till en helhet av mörker
och ljus.
Vi satte genast i fjol våras igång med
att bygga upp en repertoar, som enligt
vår egen sakkunskap skulle kunna falla
en bred publik på läppen och i öronen.
Vi övade med ett litet men intensivt
körläger hos maestron själv på försommaren och fortsatte att öva på hösten.
Ibland kändes det nog som om en del
bröder övade med annat, för stundtals kändes stämmorna rätt så tunna.
De sista två månaderna intensifierades
övningarna. Mörkret stod som tätast
utan måne, men då solen började visa
sig vid Mariehamns horisont i sydost
vid halv tio snåret, började jag kunna
sångerna ganska bra utantill. Vår hund
undrade under våra morgonpromenader många gånger, då han vid 7-snåret i beckmörkret om morgnarna fick
lyssna till Dir, Seele... i 10–15 graders
kyla. Men han är en klok och väluppfostrad portugis, för han varken ylade
eller skällde.
Intäkterna från biljettinkomsterna
skulle oavkortade gå till Barncancerfonden på Åland. Dessutom hade ett
tiotal bröder med firmor ställt upp
som sponsorer. Mariehamns församling
hade upplåtit kyrkan hyresfritt. Körens
förväntan ökade i takt med stundens
allvar. Själva inmarschen i seren och lagom sakta gång skapade för mig ett lugn
som kändes varmt. Det kändes tryggt att
för första gången i ens liv få medverka i
en spritt språngande riktig konsert! Defileringen runtom korskranket måste ha
sett magnifik ut med alla dessa bröder
i frack och sångpärmar i vänstra handen. Kyrkorummet låg i ett väl avvägt
och stämningsfullt mörker för att höja
spänningen.
Som presentatör och konferencier inledde Gunnar Svahnström med dikten
”Var inte rädd för mörkret” av Erik Blomberg. Han framhöll även vad frimureriet
är, vad vi försöker utföra i det tysta och
att det vilar på kristen grund. Kanske
det är bra för allmänna världen att veta.
Han hälsade alla varmt välkomna och
bad publiken att spara alla applåder till
sist.
3ÍVARDETDÍDAGS för vår kör. Vi fram-
förde först Gades ”I Østen stiger solen
op”, som var som gjord för hand i handske. Jag tror inte att vi har sjungit den så
bra förut. Br Niklas tände ett ljus i ljusgloben. ”Till Österland” var vårt följande
stycke, som också klingade väldigt fint
där jag stod. Kören fortsatte sedan med
”Kristallen”, en annan svensk folkvisa.
Sedan var det då ”Tessis” tur att
framföra det väldigt fina Sibeliusstycket
”Flickan kom från sin älsklings möte” och
det gjorde hon magnifikt och vackert.
Man förstår att hon är eftertraktad ute
på de stora scenerna. Hon serverade
sedan K-E Gustavssons ”Det är vackrast
när det skymmer”, som hon levererade
perfekt så stämningsfullt som man bara
kunde vänta.
Egentligen var vi ju på väg från mörker till ljus, så kanske borde sången
ha hetat ”Det är vackrast när de ljusnar”. Broder Bjarne får i alla fall vara
stolt över sin dotter. Hon har väl ärvt
faderns sångförmåga. Våra tankar gick
till honom, för han är en av våra konstanta basar, som alltid ställer upp då
det behövs.
Våra övriga professionella sångare
Björn och Christian stod så i tur. Den
senare avverkade ”Svarta rosor” med en
touche av rysk strålglans i sin kraftiga
och höga tenorröst. Trots en anstrykning av bronkit ville Björn fullfölja
sitt åtagande och framförde Ernanis
”Infelice! E tuo credevi” eller ”Stackars
dåre! Du trodde på henne.” Magnifico!
Bravissimo! Honom ska vi ha! (ur Kalle
Anka på julafton). Christian klämde
sedan till med ”Vesti la giubba” (Klä på
dig kostymen) av Ruggero Leoncavallos
opera Pagliacci. Vackert så det förslog!
Jag är väldigt stolt över att han är en av
mina forna elever i engelska.
Halvägs genom programmet avslutade Björn med Mozarts ”In diesem
heil’gen” ur Die Zauberflöte/Trollflöjten. Apostrofen i titeln antyder att här
behövs bara 2 stavelser, även om ordet
egentligen består av 3 (heiligen).
Så var det då dags för Toms Sängerbrüder igen. Mozart hade Gunnar
påannonserat tidigare, och vi drog till
med ”Laut verkünde” så att Soncks tak
höll på att flyga till väders. Så lät det!
Toms uppsyn påminde om den sol som
vi besjöng i de flesta av våraa
sånger. Patrik ackompanjerade igen till stor fröjd och
belåtenhet. ”Dir, Seele...”
hade vi börjat med i somras,
och den kändes svår. Men
nu gick den mycket bättre
än någonsin. Det är en härlig sång. Hoppas bara, att
vi inte misshandlade den!
Denna avdelning avslutade vi med ”Sanctus” eller
Helig på svenska och den
kändes som om vi aldrig
hade sjungit den så bra
förut. Det är ju en aning
svårare att som en del i en
stämma kunna få en helhetsuppfattning.
Gunnar fortsatte att
presentera Mozart och
lyfte även in Dalai Lama
och Christian inledde
sista avdelningen med
”Freunde das leben ist
lebenswert” eller ”Vänner livet är värt att leva”
av Frans Lehar och fick
Dagspressen i M
förtjänstfullt fram glädariehamn uppm
ärksammade
koncerten med
en lång och illu
jen över livet. Tessi avstrerad artikel.
slutade med ”Det blir
vackert där du går” av
Pär Lagerkvist och Gunnar de Frumerie
och syren” av Herman Palm och ”Sången
I ”När du sluter mina ögon”. Stämningsom våren” av Törnlund och Hervelius.
fulla, njutbara tolkningar som var en
Den senare passade riktigt bra för i skrivördig avslutning för hennes del. Som
vande stund har vi plusgrader och regn
kraftfull bas fick Björn den äran att tillutlovas till imorgon. Det var förresten
sammans med Patrik avsluta de verkliga
premiär för den sången i Finland, enligt
konstnärernas afton med ”Per questa
Tom B. Jag citerar ur den sista sången
bella mano” eller ”Vid denna vackra
några rader som jag tycker är så härliga:
hand” av Mozart. Det lär vara ett svårt
”I sången om våren finns solvarma städer
stycke men mycket populärt även idag.
och enstaka byar av snöblandat regn,...”.
Det bevisade Björn och Patrik på ett
Under ovationsartade applåder reste
mycket förtjänstfullt sätt. Den senare
sig publiken och strålade i kapp med
framförde även Debussys ”Ballade” så
de konserterande och applåderna bara
att publiken strålade i sin beundran. Att
fortsatte och fortsatte tills artisterna
sedan avslutade med ”Aeolian Harp” av
återinträdde och emottog viliga blomHenry Cowell på ett så underbart sätt
kvastar som bevis för arrangörernas
att ingen hördes andas i kyrkan, utan
uppskattning. Och vad ytterligare kännendast en ovanlig vindharpa, förhöjde
des väldigt bra var br. Gunnars uppmaytterligare stämningen, som nu strålade
ning: ”Tänd ljus!” Det kan vi göra ännu
i allt kraftigare ljus, för vid det här laget
medan vi väntar på ljuset i vår.
var ljusgloben heltänd av ljus som NikTEXT: ROLF SÖDERBACK, X, O MSTJ, TENOR
las tänt och ställt däri.
Kören tillsammans med Björn och
Christian avslutade med ”Under rönn
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
27
!KTIVTI"ORGÍ
OM Erkki Tuormaa hälsar välkommen och öppnar FRISEM III.
FRISEM I GRAD III I BORGÅ 20.4.2013
ETT LYCKAT ”LOGESEMINARIUM”
P
å initiativ av Stor Capitlets Stewardsmästare, den alltid så aktive brodern Bengt Hellström arrangerades ett Frisem i grad III i Borgå
i SJL Tyrgils vackra och stämningsfulla
utrymmen.
Seminariet hölls som ett endags seminarium vilket kanske också bidrog till
det livliga deltagarantalet (över 30) det
vackra vårvädret till trots.
,ÚRDAGEN GRYDDE I STRÍLANDE
SOLSKEN och en frimureriskt klar him-
mel. Till all lycka finns det inga föns-
28
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
ter i arbetsrummet så brödernas tankar
”lockades inte på villovägar”. Nu kändes
luften vibrera av spänning och nyfiken
förväntan på hur det hela skulle avlöpa.
Alla praktiska arrangemang sköttes
yrkesmässigt av logens FDM br Ingmar
Karlsson som också är logens utbildningsansvarige broder.
Redan från början hade OM Erkki
Tuormaa tänkt sig seminariet som en
rituell logesammankomst med inskjutna dispenser för instruktioner och diskussion. Med detta ville man skapa en
äkta stämning och ge en helhetsbild av
graden. Ingen kunde påminna sig att
ett sådant format (”logeseminarium”)
skulle ha tillämpats tidigare. Responsen
på försöket var mycket positiv.
$AGENINLEDDESMEDENBRÚDRALUNCH i
logerefektoriet under vilken OM Erkki
Tuormaa hälsade deltagarna och föreläsarna välkomna och gick igenom vissa
praktiska arrangemang.
Efter lunchen förflyttade vi oss ritualenligt till logen under ledning av logens
FCM Kenneth Hägg, som i genomförde
sin andel med stil och värdighet.
Särskild färg och värdighet åt seminariet gav R&K, Stormästarens Ståthållare, broder Göran Andersson med sin
närvaro. Han fungerade även som en av
seminariets föreläsare.
Själva logesammankomsten genomfördes ritualenligt och dispenserades då
föreläsarna eller någon annan ville göra
inlägg eller önskade diskussion.
För att skapa helhetsbilden hade
man flyttat in recipienten (spelad av br
Jan Vikström) från förberedelserummet
in i logesalen där FIB Fredrik Wirbergh
och recipienten framförde den dialog
som normalt äger rum utanför själva
logeutrymmet.
"RODER#HRISTOPHER3CHMIDT var semina-
riets ledare och huvudföreläsare. Hans
inlevelse, engagemang och stora sakkunskap i DKK gjorde seminariet minnesrikt. Hans kommentarer och inlägg
kring hur ritualen kan genomföras och
vad som bör betonas för att få budskapet fram gav deltagarna mycket att begrunda och taga med sig hem och till
sina respektive loger.
O för Hans Henrik Boije, Per Fröberg (till vänster) och ADM Jan Vikström, SJL Tyrgils (till
höger) verkar njuta av situationen
i ritualen och symbolerna. Hans dikt
”Mästaregradens hemligheter” som avslutade logeseminariet lämnade ingen
av åhörarna oberörd.
"RODER'ÚRAN3TRENGELL gjorde sina in-
"RODER'ÚRAN!NDERSSON framförde sitt
lägg vid speciella avsnitt i ritualen och
visade att han var väl förberedd och
hade en djup känsla för det väsentliga
budskap på ett välstrukturerat, informativt och belysande sätt som väl kompletterade de övriga talarna.
3JËLVKLARTKANJAGINTEIDETALJREFERERA
vad som skedde eller sades, men jag vill
med denna redogörelse väcka läsarens
intresse till att deltaga i komman- de
FRISEM. Det är alltid värt mödan att
deltaga och man reser alltid hem fylld
av iver och nya idéer och tankar kring
frimureriet och DKK.
Som sammanfattning vill jag konstatera, att vårt försök att instruera och
undervisa på ett lite annorlunda sätt
hade lyckats över förväntningarna och
arrangörerna kan nu nöjda arbeta vidare
i DKK med blicken framåt och uppåt.
Undertecknad vill ännu varmt och
broderligen tacka föreläsarna bröderna
Christopher Schmidt, Göran Andersson
och Göran Strengell samt alla Tyrgils
ämbetsmän, som var och en på sin plats
gjorde en förnämlig insats i att skapa
den rätta stämningen. Likaså riktar jag
ett stort tack till alla de gästande bröderna från bl.a. Åland, Tammerfors, huvudstadsregionen och Östra Nyland.
TEXT: ERKKI TUORMAA, OM / SJL TYRGILS
Från vänster R&K SMS Göran Andersson,
OM Erkki Tuormaa och FT Cristopher
Schmidt, som fungerade som seminariets
ledare.
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
29
(ÚGTIDLIGHÚGTIDSDAG
S:t Peders högtidsdag:
400:e sammankomsten
med porträttavtäckning
S:t Johanneslogen S:t Peders högtidsdag den 8 mars i år blev extra
högtidlig. Då avtäcktes porträtten
av två tidigare Ordförande mästare
samtidigt som det var den 400:e
sammankomsten i logen S:t Peders
historia i Jakobstad.
Bo Kronqvist var Ordförandemästare mellan åren 1991 och
2001 och Ben Svenfors under tiden
2005 till 2011. Här står nuvarande
Ordförandemästaren Ralf Sandbacka mellan sina två föregångare
som efter avtäckelsen fick sina porträtt upphängda i Refektoriet intill
fOM för S:t Andreas logen Henrik
Tavast Rafael Söderberg, som nyligen också fått sitt porträtt avtäckt
i egenskap av den första OM för
Henrik Tavast.
Som marskalkar i samband med
avtäckelsen fungerade Thomas Hultén och Sven-Olof Jakobsson.
Storkapitlet i Finland representerades vid tillfället av deputerade
kapitelmästaren Guy Catani och
SAL Poenix av Rudy Palmberg.
Resa till Jakobstad och Vasa
SAL Henrik Tavast och Österbottens Stewardsloge firar sina 10-årsjubiléer
den 11 och 12 oktober. Ifall tillräckligt intresse finns kommer Intern Besökskoordinering att ordna en resa från södra Finland till jubileerna.
Förutom jubileumslogerna ordnas även annat program och även ett damprogram, så en följeslagare är välkommen på resan. Vi försöker delta i hela
programmet. Deltagande i hela programmet förutsätter att du innehar lägst
grad VII.
Programmet för resan är ännu under arbete, avsikten är att starta från Helsingfors på morgonen fredagen den 11 oktober samt vara tillbaka på söndag.
Övernattningarna sker sannolikt på Vaakuna i Vasa. En deltagaravgift kommer att uppbäras.
Intresserade att delta i resan bedes kontakta Kurt Krogell, tel 0400-548 953
eller Göran Westerholm, tel 040-500 98 02, eller per den normala frimurarposten före midsommar. Du kan under sommaren följa med på vår hemsida,
www.frimurarorden.fi, hur planeringen av resan framskrider.
30
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
FRISEM I HELSINGFORS
i grad X
den 15–16 november 2013
PROGRAM
Som gästtalare fungerar: Göran Andersson, Jarl Jergmar,
Patrick Stelwagen, Ulf Lindgren, Anssi Arpiainen och Kurt
Österberg.
Deltagaravgiften 60 euro för 2 dagar (eller 40 euro för
en dag) inkluderar lunch på fredag och lördag, 3 x kaffe
med tilltugg, vatten och frukt under seminariedagarna,
samt seminariematerial. Envar bekostar själv utgifterna för
brödramåltiden med drycker.
Avgiften bör inbetalas på Föreningen Granatenhjelms
konto FI22 4055 4610 0000 42, senast den 23 september.
Anmälan senast den 17 september, med bifogad blankett.
Logi: Bröderna ombeds att själva reservera rum i lämpligt
hotell. Som information kan nämnas att Orden har överenskomna villkor för bröder på Hotell Anna, Annegatan 1.
Tel: +358 9 616 621, e-post: info@hotelanna.fi.
Eventuella förfrågningar kan riktas till Karl-Gustav
Sandelin, Filip von Schantz, Rafael Kyti eller Justus Bergman.
Fredagen den 15 november
11.00–13.00
12.00
13.00
13.05–13.45
13.45
14.10
14.50
15.15
16.30–17.30
18.30
Registrering
Lunch
Seminariet inleds
Två föredrag: ”York Riten” och ”Den Skotska riten”
Föredrag: gradens utveckling
Föredrag: gradens idévärld
Kaffepaus
Grupparbete
Fri diskussion om graden
Receptionssammankomst i grad X med brödramåltid
Lördagen den 16 november
09.00
Morgonandakt
09.30
Kyrkkaffe
10.00
Två föredrag: gradens anknytning till arbetsgraderna
11.00
Grupparbete
12.30
Lunch
13.30
Interaktiv instruktion om X gradens ritual och idévärld
14.25
Kaffepaus
14.45
Föredrag: ”Cirkelns kvadratur”: det bibliska inslaget
i vår vandring genom graderna
15.15
Rapportering av grupparbeten med diskussion
16.45–17.00 Avslutandet av seminariet
Grad VIII i Ordens Stamhus i Stockholm 8.11.2014
Stor Capitlet i Finland ordnar en sammankomst i grad VIII med reception av logens bröder i Svenska Frimurarordens Stamhus i Stockholm lördagen den 8 november 2014. Ritualen genomförs av Kapitlets egna ämbetsmän.
Reservera redan nu datum i din kalender! Gemensamma resor kommer att arrangeras.
Tillfället, som är öppet för alla med lägst grad VIII, blir unikt för såväl deltagande bröder som recipiender och
agerande ämbetsmän.
Förhandsanmälningar tas emot efter årsskiftet då även researrangemang och kostnader preciseras.
På eventuella frågor svarar FÖS Henrik Wikström.
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
31
3EMINARIUMI-ARIEHAMN
Fr.v: FFBB LedS Bror Gammals IX, FT LedS
Edgar Vickström VIII, AA HT, TFBB S:t Peder
VII, Tom Björkman VII, FCM MStj Jan-Peter
Nikula, AA LedS Håkan Lindberg, fOM
Kors, Hilding Mattsson, FT ÖStL Bengt
Klemets, FAÖBB Rolf Stolt, FT SCF KarlGustav Sandelin,fFÖS Göran Westerholm,
FFBB SAL Px Georg Liljestrand.
FRISEM I GRAD VII
i Mariehamn
V
i har mycket att tacka latinet för.
Det ligger till grund för många
nya ordbildningar i våra språk.
Det som gör latinet och även grekiskan
så gångbara i detta sammanhang är naturligtvis deras internationella kompatibilitet, kanske främst tack vare dataterminologin. Ordet semen i genitiv seminis (neutrum) betyder frö och ligger
till grund för ordet seminarium, som i
sin tur betyder plantskola. Och det är
just precis vad vi har gått igenom i Mariehamn under dagarna tre. Vi har sått
ett frö med hjälp av våra fördragshållare
32
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
under detta seminarium, och detta frö
skall spira och gro i vishetens tecken.
Av Kapitelmästaren och R&K Tom
Waselius fick vi, Brf. MStj, i uppdrag
att ordna ett seminarium i Den Sjunde
Graden i samband med den planerade
receptionen enligt tidigare agenda från
receptionen i Mariehamn år 2005. Det
skulle passa ypperligt, för senast vi hade
ett dylikt seminarium var år 2007 i Den
Åttonde Graden. Så det fanns en viss
bakgrund och erfarenhet att gå på. Uppdraget presenterades förra våren. Nu
gällde det att planera och skaffa med-
verkande till kärnpunkterna i denna
grad.
Under hösten hade vi ordnat en resa
till Danmark och besök i KOSMOS i
Helsingör och ABSALON i Köpenhamn,
båda S:t Johannes loger, och den aktuella graden var en III. Med på resan var
kapitlets FStM, HUB Bengt Hellström,
och när han sporde om vår budget för
seminariet, sade jag att vi hade en kalkyl
på ett 20-tal deltagande bröder. Han var
mera optimistisk och föreslog en deltagarsiffra på mellan 40–50. Vi tog detta
till oss och beslöt att starta anmälnings-
proceduren. Vi hade även försökt skaffa
en ryggrad med sponsorer och lyckats
få ihop ett stöd om cirka 800 euro från
välvilliga bröder företagare.
Våra aktiverade ämbetsmän jobbade
förtjänstfullt och det började dra ihop
sig till seminariestarten. Vi hade fått
anmälningar från 63 bröder! Vår kalkyl hade överskridits och skulle utgöra
ett gott stöd.
Seminarieinledningen hade lagts så
att den skulle inledas med en reception
i graden fredagen den 1 mars, men så
blev dock inte fallet, utan vi genomförde en sedvanlig sammankomst med
inslag av program framfört av några av
SCF:s ämbetsmän, brr. Bengt Hellström,
FÖS SCF Henrik Wikström (tidigare
FAÖBB SCF) och FAÖBB SCF Rolf Stolt
(tidigare AFÖBB SCF). De kallade recipienterna hade fått recipiera i Kapitel-
salen i SCF:s regi i stället lördagen den
16 februari, så de var nybakade bröder
av denna grad, vilket gjorde att seminariet kom som en verklig dos av förtydligande och förträfflig upplysning. De
skulle få en mycket fast grund att stå på
för sin fortsatta vandring.
Eftersom KM och R&K Tom Waselius
passade på och begick sin ”Eriksgata”
på Åland, inledde vi den med lunch ute
i Smakbyn hos br. Michael Björklund.
Det passade bra att presentera detta nya
lokus som i sommar blir sjömurarbrödernas tillhåll under sommarträffen.
Och maten den var god! Båda podierna
från SJL LedS och Brf. MStj diskuterade
efter lunchen med KM Tom och fFÖS
Göran Westerholm det aktuella läget.
Själva seminariet fortsatte sedan på
lördag och pågick hela dagen med förberedda uppgifter för de olika arbets-
grupperna. På söndag fortsatte arbetet
med föredrag av FT SCF Karl-Gustav
Sandelin och PBF fOM SAL Eug Lars
Mansfeld från Örebro. Och samtliga
deltagande bröder var mycket nöjda
med både den lekamliga och andliga
spisen. Jag tror nog, att man återvände
hem med en hel del i bagaget, för det
kokade ordentligt i arbetsgrupperna,
och under själva redovisningen på söndag eftermiddag efter lunchen sprudlade alla av glädje och glada miner, inte
bara över den stundande hemfärden
utan med all säkerhet och i hög grad
av att detta veckoslut hade inneburit så
mycket.
TEXT: ROLF SÖDERBACK, X, O MSTJ
Sittande fr.v.: PBF fOM LedS
Gunnar Svahnström, KM R6K
Tom Waselius, O MStj Rolf
Söderback, OHT Dan Eklund
och PBF fOM SAL Eug Lars
Mansfeld
Övre raden fr.v.: ÖCM Olof Thodén, OM SAL Px Lars Lindqvist,
AStM och Her SCF Gunnar Nyström
Nedre raden fr.v.: PBF, fOM SAL Eug Lars Mansfeld, FFBB SAL Px
Georg Liljestrand och OHT Dan Eklund
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
33
3KIDMURARTRËFF
SKIDMURARTRÄFFEN 2013
Torsdagen den 14 mars klockan 18.15 gick startskottet för skidmurarträffen
nummer 12. Som varje år tidigare så hade broder Guy Catani gått ut med
kallelsen i god tid och flera bröder mottog den med entusiasm.
K
anske också brödernas följeslagare, alltså hustrur eller sambor
hade sina fingrar med när beslut
om deltagande fattades. Totalt var vi 15
deltagare inklusive Guy och Päivi. En del
av oss hade kommit redan dagen innan.
De flesta kom med bil men man kommer också bekvämt med flyg till Rovaniemi och därifrån med skidbussen till
Pyhä. Själv körde jag med min hustru
Pirjo från Helsingfors på tisdagen och
övernattade i Gamla Karleby. Nätterna
var ju iskalla, ca 25 grader minus, så jag
oroade mig för huruvida bilen skulle
starta på morgonen. Allt gick dock väl
och vi anlände till Pyhätunturi kl 16 i
god tid före ordergivningen, som alltså
var kl 18.15.
Som tidigare önskade Guy och Päivi
alla välkomna och vi fick njuta av skumvin med tilltugg. Vi fick nu veta att kl
19.15 avgår ”larvfotsfordonet” som tar
oss upp till toppen av fjället och där vi
skall ha middag på restaurang Tsokka.
Eftersom man återigen varnat om en kall
kväll och natt så klädde vi oss alla i våra
varmaste kläder. Larven som förde oss
upp var väl uppvärmd så man kände sig
överklädd. Väl uppe på toppen och inkommen i Tsokka visade sig att kläderna
behövdes. Vi gick rakt igenom krogen
och ut på terrassen för att där inta en
varm välkomstdrink. Efter några sekunder var den kall. Sedan fick vi till allas
glädje inta de våra tillhöriga platser vid
långbordet. Hela krogen var reserverad
för oss. Som ni säkert kan gissa så blev
det en förträfflig middag. Denna gång
med fisk som huvudrätt.
Innan larvfoten tog oss ned från fjället fick vi skåda stjärnhimlen med ett
norrsken. Nedförbacken i det från svenska armen skaffade fordonet var minnesrikare i och med att det var mörkt ute
men stämningen var naturligtvis mera
avslappnad. Lite före midnatt var vi sedan tillbaka i våra lägenheter i Pyhä Suites. Redan under ordergivningen fick vi
veta att vi äter frukost på hotellet kl 9 så
nu blev det endast “god natt”.
Fredagen den 15 mars kl 9 träffades
vi på frukost i hotellet. Där blev det klart
att det fanns två grupper inom vårt gäng.
Majoriteten hade planerat att erövra slalombackarna, m.a.o. de skulle åka hiss
upp på fjället och sedan låta jordens
dragningskraft ta dem ner därifrån. Alla
som heter Lasse och deras kumpaner tog
sig ner med bil från mitten av fjället där
hotellet ligger för att göra verkliga skidturer i förträffliga spår. Solen sken och
det var 10 grader kallt. Vi gjorde en lång
skidtur före lunch. Utförsåkarna kallar
oss ”flatare” men själv anser jag att vi
representerar traditionellt skidande i
diagonalstil.
Vid frukosten hade vi kommit överens om att träffas kl 13 för att äta lunch
på hotellet men utförsåkarna syntes inte
Flatarna Lasse, Li och Pirjo poserar
med Pyhätunturi i bakgrunden.
34
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
till då. Försenade trampade de sedan in
i restaurangen. Med sina hjälmar, pjäxor
och glimmande dräkter påminde de om
astronauter på månvandring. Då jag för
20 år sedan sysslade med utförsåkning
behövde man inte hjälm eller andra
lustigheter. Nu fick vi i alla fall veta när
vi skulle starta avfärden för middagen.
Själv gjorde vi på eftermiddagen en lång
promenad samt bekantade oss med det
nybyggda naturcentrumet Naava vid
fjällets fot. Vi rekommenderar ett besök där.
På kvällen träffades vi utanför PyhäSuites för att ta oss ner till HuttuUula där vi skulle få middag. Det är ca
500 m ner för backen vilket alltså gick
som en dans om man undantar halkan.
Väl nere och inkomna i Huttu- Uula fick
vi njuta av ett glas skumvin som broder
Lasse Lindqvist hade ordnat. Detta medan personalen gjorde vårt bord i ordning. Som man kunde vänta sig hade
rotisseur paret Auli och Ahti Isojärvi berett en fantastisk meny. Också detta år
med renkött som huvudrätt. Välmående
efter all mat och dryck var det sen tid
att promenera uppför den 500 m långa
backen. Snön knarrade under skorna
och ovanför lyste stjärnhimlen. Sedan
var det åter tid för ”god natt”.
Lördagen den 16 mars var vädret
som tidigare förutom att vinden var
kraftigare. Oss som igen åkte ned till
spåret störde det inte men vi tyckte lite
synd om utförsåkarna. Efteråt hörde vi
att de fuskade genom att inte åka från
toppen.
Gruppen väntar att komma in till Uula à la Carte. Fr.v. Ida Nilsson, Beatrice Nilsson,
Lasse Lindqvist, Gunnar Nyström, Rolf Nilsson, Nanne Kolkka, Guy Catani, Teijo Kolkka,
Pirjo Lindh, Leif Polviander, Li Lindqvist och Päivi Aipkoski-Catani. På fotot saknas
Katriina Gschaider och Lasse Lindh.
Nu hade vi flatare fått nos på ett skidmål som heter Kiimaselkä. Dit måste
vi ju fara. Vi tog bil ned från Pyhä och
skippade allt som heter vatten och proviant för vår skidtur. Enligt kartan så
skulle vi få service när vi kom till Kiimaselkä. Dit vi kom efter en dryg timmes
skidande, men konstaterade att allt var
stängt. Ingen fara! Nu tog Li Lindqvist
fram sitt hemliga vapen dvs. en ask Läkerol pastiller. Med kraften som vi fick
av en pastill skidade vi tillbaka 7 km.
På kvällen träffades vi i hotellets bar
för att efter en drink inta de våra till-
Vi väntar att
få påbörja
founduemiddagen.
höriga platser vid långbordet för den
traditionella fondue middagen. Vår
”skidmurarträffnestor” Teljo Kolkka
som alltså varit med 11 av 12 gånger
överräckte en flaska Glada Änkan, nej
alltså, Gula Änkan åt Päivi som tack för
att hon sporrat Guy att vara en förträfflig värd. Sedan började vi koka ren- och
nötkött samt grönsaker som vi sedan
sköljde ned med gott vin. Efter några
timmar blev det sedan igen ”god natt”.
Söndagen den 17 mars började med
frukost kl 9. Sedan tog vi farväl av Gunnar och Heidi Nyström som tog flyget
från Rovaniemi. Jakobstadsborna Nilssons packade sin bil för att köra söderut. Vi fick själva stanna till kl 17 så vi
hann ännu ut i spåret men sedan startade vi och herrskapet Kolkka våra bilar för att ta nattåget från Rovaniemi.
Med solnedgången i ögonen körde vi
sedan till Rovaniemis järnvägsstation.
När bilarna var körda ombord på tåget
slappnade vi av med öl och Pizza på
Stationsrestaurangen. Då började vi redan sakna alla gourmémiddagar vi fått
vara med om.
Tack broder Guy och hustrun Päivi
för arrangemanget.
TEXT: LARS-ERIK LINDH X
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
35
3TIPENDIEUTDELNING
FRIMURARSTIFTELSENS
STIPENDIATER
Konung Gustaf V:s och
Drottning Victorias
Stiftelse delade i år
ut tre stipendier åt
finländska forskare.
Fr.v. KM Tom Waselius och Peter Möller tillsammans med nöjda stipendiemottagare,
Timo Strandberg, Regina Santamäki-Fischer och Reijo Tilvis..
F
ör fjärde året i rad erhöll med.dr
Regina Santamäki-Fischer från
Högskolan på Åland 17.700 EUR
för sitt projekt ”Inre styrka och sårbarhet bland äldre kvinnor i Norden – ett
hälsofrämjande perspektiv”. Projektet
vill beskriva, förstå och förklara vad i
åldrandet som kan ge upplevelser av
hälsa och välbefinnande trots skröplighet och sårbarhet. Nedstämdhet är en
riskfaktor för äldre hemmaboende och
projektet utreder orsakerna till detta.
Professorn i geriatrik Timo Strandberg, Uleåborgs Universitet emottog
29.500 EUR för projektet ”Effekten av
levnadsvanor och kardiovaskulära risker
i medelåldern på framgångsrikt åldrande hos män”. Projektet omfattar en tid
på närmare 50 år och gäller 3300 män
födda 1919–1934. De senaste resultaten visar att kardiovaskulära riskfaktorer
redan i medelåldern bl.a. övervikt och
brist på motion starkt förebådar skörhet
och dålig livskvalitet i ålderdomen. Någon s.k. ”fetmaparadox”, d.v.s. att fetma
skulle vara hälsosamt finns icke!
36
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
Det tredje stipendiet också det på
29.500 EUR gick till professorn i geriatrik Reijo Tilvis, Helsingfors Universitet för en undersökning om ”Åldersrelaterad förlust av muskelmassa”.
Muskelförlust är en viktig orsak till
funktionsnedsättning. Utöver allmän
degeneration förorsakad av sjukdomar
spelar ofta otillräcklig motion och felaktig kost en nyckelroll. Undersökningen
utförs bland 75 år fyllda borgåbor och
startade 2012. Efter en postenkät på vilken drygt 2000 svar erhållits, går projektet nu vidare med undersökningar av
hemmaboende personer, som verkar ha
förhöjd risk för muskelförlust.
Totalt utdelar stiftelsen i år 10,5 miljoner svenska kronor – ca 12,9 miljoner EUR. Utdelningen förrättades den
7 mars av stiftelsens ordförande livmedicus Peter Möller.
TEXT OCH FOTO: BJÖRN FEDERLEY, X
Stipendiaten Timo Strandberg tackar
och berättar om sitt forskningsprojekt.
!RBETSORDNINGAUGUSTInDECEMBER
Fr.o.m nu kommer en tryckt arbetsordning för samtliga loger
inom 6. fördelningen inte att ges ut. I stället publiceras den
här i Föreningsbandet två gånger per år, i nr 4/vinternumret
Augusti
25.8.13
28.8.13
September
2.9.13
4.9.13
5.9.13
6.9.13
10.9.13
11.9.13
12.9.13
13.9.13
14.9.13
18.9.13
19.9.13
20.9.13
21.9.13
25.9.13
26.9.13
27.9.13
Oktober
2.10.13
3.10.13
4.10.13
5.10.13
7.10.13
9.10.13
10.10.13
11.10.13
12.10.13
16.10.13
17.10.13
18.10.13
19.10.13
22.10.13
23.10.13
24.10.13
25.10.13
26.10.13
28.10.13
29.10.13
30.10.13
31.10.13
November
1.11.13
4.11.13
5.11.13
6.11.13
7.11.13
8.11.13
9.11.13
12.11.13
14.11.13
15.11.13
16.11.13
19.11.13
20.11.13
21.11.13
22.11.13
23.11.13
26.11.13
27.11.13
28.11.13
29.11.13
30.11.13
December
2.12.13
3.12.13
5.12.13
10.12.13
11.12.13
12.12.13
13.12.13
16.12.13
18.12.13
År 2013
söndag
onsdag
måndag
onsdag
torsdag
fredag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
onsdag
torsdag
fredag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
måndag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
tisdag
torsdag
fredag
lördag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
måndag
tisdag
torsdag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
måndag
onsdag
SCF
Px
S:t A
AGL
I
Tyr
I
I
S:t H
för vårterminen och i nr 2/sommarnumret för höstterminen.
Samtidigt vill vi påminna om att den aktuella arbetsordningen
finns på hemsidan där den uppdateras i realtid.
Eras
HHB
LedS
MStj
ÖStL
HT
Kors
S:t Ped
I
I
I
I
I
I
VI
I
VII
VIII
I
I
IV-V
VII
X
VI
III
III
III
I
IV-V
III
IV-V
I
I
III
I
II
VIII
VIII
III
VI
III
II
I
IV-V
II
IV-V
II
VIII
I
III
I
III
III
VI
IV-V
IV-V
VII
III
III
III
I
II
IV-V
II
IX
VI
IV-V
VI
VI
III
IV-V
IV-V
III
I
I
X
I
I
III
III
VII
IV-V
I
III
III
III
III
IX
III
VIII
VI
IX
VIII
VII
VI
IV-V
I
I
X
III
VI
VI
II
IX
VI
VI
III
II
III
IX
I
X
I
IV-V
IV-V
VIII
II
VII
I
III
VIII
I
I
I
VIII
I
I
I
I
I
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
37
!LLMËNGILTIGINFORMATION
-EDLEMSKORTET
Alla aktiva medlemmar av Svenska Frimurarorden har
ett medlemskort, som visar medlemmens namn och
medlemsnummer, det s.k. SFMO-ID (t.ex. 6023-00320).
För den som recipierat i grad I i en Johannesloge beställs
kortet och levereras direkt till den nye brodern på hans
hemadress.
Registrera din närvaro
Kortet används tillsvidare endast för närvaroregistrering
vid logebesök. Det är av yttersta vikt att man registrerar
sig. Endast på det sättet kan Orden följa med en broders
flit, vilket har betydelse för kommande befordringar.
Närvarolistan har också en viktig säkerhetsaspekt i fall av
fara, då den visar vilka personer som vid given tidpunkt
befinner sig i logelokaliteterna.
Beställ nytt kort om det gamla blivit dåligt
Kortets kvalitet är inte vad den borde vara, plastfilmen
lossar lätt och färgerna på kortet bleks. Nytt kort kan
med lätthet beställas av logens sekreterare. Märk att då
nytt kort beställts, upphör det gamla att fungera och
närvaroregistrering måste göras manuellt på datorn tills
nytt kort har kommit.
(EMSIDAN+ALENDEROCH%POSTKONTO
SFMO :s officiella hemsida finns på adressen
www.frimurarorden.se. Där kan man bl.a. läsa om de
olika enheterna inom vår Orden och aktualiteter både
på allmänt, regionalt och lokalt plan.
Märk att där bl.a. finns uppgifter om Ordens högsta
organisation och Ordens Allmänna Lagar (OAL), alltid
uppdaterade.
Stor Capitlet i Finland utgör den sjätte fördelningen av
SFMO och finns med på den officiella hemsidan. Vi har
också en egen hemsida (www.frimurarorden.fi), som vi
själva upprätthåller. Den betjänar våra bröder främst
när det gäller uppgifter om de finländska enheternas
sammankomster (Kalender) och som inkörsporten till
varje broders e-postkonto.
De allmänna kalenderuppgifterna är öppna för alla som
besöker www.frimurarorden.fi med uppgifter bl.a. om
var våra loger finns, deras adresser och uppgifter om
sammankomster.
Logga in för närmare information om sammankomster
Närmare information om logesammankomster i +ALENDER
(t.ex. tjänstgörande ämbetsmän, recipientens namn,
eventuell föredragshållares namn osv) och i många
fall uppgifter om andra evenemang, kräver inloggning.
Detsamma gäller möjligheten att anmäla sig (enbart
vissa sammankomster kräver förhandsanmälan).
Inloggningsrutan finns uppe till höger på webbsidan.
Användarnamn och lösenord är det samma som för
e-posten (se nedan).
Kalenderns uppgifter är alltid uppdaterade och är de som
gäller ifall eventuella tryckta arbetskalendrar eller annan
information säger annat. Enheternas sekreterare ansvarar
för Kalenderns innehåll.
38
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
Aktivera ditt frimurar e-postkonto
Alla medlemmar inom Stor Capitlet i Finland av Svenska
Frimurare Orden har ett e-postkonto med en adress, som
är [email protected].
Så här använder du din frimurar e-post:
För att använda din mailbox, läsa inkomna e-mail
eller skicka sådana, måste du logga in dig med ditt
användarnamn och ditt lösenord.
z Användarnamn utgår från ditt eget SFMO-ID (601312345), som alltså finns tryckt på ditt medlemskort.
Om du inte känner till din SFMO-ID, kan du fråga
logens sekreterare eller dataansvarige. Av någondera av dem får du också ditt lösenord för första
gången.
z Din frimurar e-post når du via vår egen hemsida
(www.frimurarorden.fi). På ingångssidan hittar du
länken E-post. I den nya rutan som öppnas skriver
du in användarnamn och lösenord.
z I din ”civila” e-post får du ett meddelande varje
gång du har fått ”frimurar e-post”.
&RIMURARPASSET
Ifall en medlem av SFMO vill besöka en frimurarorganisation utomlands, vilken är erkänd av Svenska
Frimurare Orden och med vilken avtalats om ömsesidig
besöksrätt och brodern har en grad som tillåter besök
i utländsk loge (alltid lägst grad III), behövs ett s.k.
Frimurarpass. (Sådant behövs dock inte för besök i
finsk loge.)
Begäran om frimurarpass sänds tillsammans med ett
passfoto till Stor Capitlets i Finland Översekreterare.
Passet utfärdas av Kapitelmästaren, som intygar att
innehavaren fullgjort sina skyldigheter och till vilken
loge han hör. Passet kostar för närvarande 12 euro och
leveranstiden som regel max. en vecka. Tillsammans med
passet ges en del praktiska anvisningar för hur det skall
användas.
!DRESSFÚRËNDRINGAR
Förändringar i kontaktuppgifter (adress, telefonnummer,
e-post) skall alltid ges åt den egna logens sekreterare,
som inför uppgifterna i Ordens medlemsregister.
Meddelandet kan ges i fri form, gärna per e-post.
,OGERNASOCHBRÚDRAFÚRENINGARNASKONTAKTUPPGIFTER
Helsingfors
Nylandsgatan 9 F, 00120 Helsingfors
Kansliet: tis-, ons- och torsdagar kl. 10-13,
tfn 044-751 76 20, fax 010-296 15 40,
kch.scf(at)frimurarorden.fi
Åbo
Kaskisgatan 13 A, 20700 Åbo
tfn 02-232 24 56
Vasa
Rådhusgatan 15, 65100 Vasa
tfn 06-317 31 56
Mariehamn
Norra Esplanadgatan 9, 22100 Mariehamn
tfn 018-120 39
Jakobstad
Skepparegatan 15, 68600 Jakobstad
tfn 06-724 65 16
Borgå
Ågatan 7 C, 06100 Borgå
tfn 019-580 336
Ekenäs
Bryggerigatan 19, 10600 Ekenäs
tfn 019-246 11 90
Tammerfors
Hataanpään Valtatie 44, 33100 Tammerfors
tfn 0400-632 639
Biblioteken är
Helsingfors
Åbo
Vasa
Mariehamn
Jakobstad
Borgå
Ekenäs
Tammerfors
Stor Capitlet i Finland, fs.scf(at)frimurarorden.fi
ÖS: tis-, ons- och torsdagar kl. 10-13, tfn 044-751 76 23
S:t Andreaslogen Phoenix, fs.px(at)frimurarorden.fi
S:t Johanneslogen S:t Augustin, fs.sta(at)frimurarorden.fi
S:t Johanneslogen S:t Henrik, fs.sth(at)frimurarorden.fi
Brödraföreningen Erasmus, fs.eras(at)frimurarorden.fi
Österbottens Stewardsloge, s.ostl(at)frimurarorden.fi
S:t Johanneslogen Korsholm, fs.kors(at)frimurarorden.fi
S:t Johanneslogen Ledstjärnan, fs.leds(at)frimurarorden.fi
Brödraföreningen Morgonstjärnan, fs.mstj(at)frimurarorden.fi
S:t Anderaslogen Henrik Tavast, fs.ht(at)frimurarorden.fi
S:t Johanneslogen S:t Peder, fs.stp(at)frimurarorden.fi
S:t Johanneslogen Tyrgils, fs.tyr(at)frimurarorden.fi
S:t Johanneslogen Axel Gabriel Leijonhufvud, fsagl(at)frimurarorden.fi
Brödraföreningen Hans Henrik Boije, fs.hhb(at)frimurarorden.fi
öppna under arbetsterminerna
Måndagar kl. 17-19
Måndagar kl. 18-20
Måndagar kl. 18-20
Måndagar kl. 18.30-20.30
2:a och 4:de onsdagen i månaden kl. 18-20
logefria onsdagar kl. 17-18
en timme före sammankomst
en timme före sammankomst
O
R
T
L
I
K
H
E
TRANSFERIMUS
T
S
T
I
L
L
U
S
T
R
E
K
I
E
V
B
O
*
C
N
A
N
O
O
K
*
K
L
A
D
O
R
*
A
V
E
S
N
E
D
*
K
R
A
N
*
D
N
*
K
O
*
T
*
S
E
*
A
N
L
E
T
E
T
A
L
E
V
I
G
A
Å
K
*
R
E
N
K
R
A
T
S
E
N
I
A
L
L
A
F
A
L
L
*
S
N
Ö
P
D
F
*
V
R
I
D
A
*
T
*
M
G
E
O
R
N
A
*
G
I
*
A
R
M
O
D
L
*
O
*
*
O
U
*
T
R
O
D
D
*
A
F
F
Ä
R
S
R
Ö
R
E
L
S
E
N
R
Ö
R
D
I
K
E
T
*
A
L
*
R
*
E
R
I
E
*
A
R
*
A
L
S
T
E
R
*
N
S
L
*
R
*
*
*
*
K
U
R
A
D
A
Y
*
O
*
O
O
M
B
O
N
A
I
N
R
I
K
E
S
F
L
Y
G
E
T
Caritasansvariga
Helsingfors
Dahl Timo
Borgå
Karlsson Ingmar
Ekenäs
Lindström Anders
Jakobstad
Backlund Christer
Mariehamn
Hansen Göran
Vasa
Klemets Bengt
Åbo
Lindh Lasse
tfn
tfn
tfn
tfn
tfn
tfn
tfn
040-724 22 71
0400-494 255
0400-527 488
0400-364 067
018-195 54
040-535 85 67
02-242 32 93
Lösningen till krysset
INRs
Lösningen till krysset i vårnumret finner du här.
Som inlämnare av rätt lösning och därmed även
vinnare i kryss nr 1 2013 har dragits Br Tor-Björn
Sonntag, Vöråvägen 992, 66600 Vörå.
Priset kommer på posten.
Vi gratulerar!
D
TRANSFERIMUS
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
39
3TUDIERESATILL(ELSINGÚR
PROGRAM
Torsdag 7.11.2013
Kl. 12.55
Kl. 12.20
Kronborgs slott.
NY STUDIERESA TILL
HELSINGÖR
Kl. 17.30
Kl. 18.30
Fredag 8.11.2013
Fjolårets SCF-resa till Helsingör var så populär att
alla intresserade bröder inte rymdes med. Några av
de 30 som deltog har sagt att de på nytt vill uppleva
det för SJL Kosmos karakteristiska, avvikande och
oförglömliga rituella genomförandet av grad III.
Det blir därför i år en ny studieresa till Helsingör med
sammankomst i grad III den 7 november och i det
danska stamhuset i Köpenhamn i grad I den 8 november. Som reseledare fungerar Gunnar Nyström, IX.
Flygresan tur/retur kostar från Helsingfors c. 250 euro
(dagens pris); från Stockholm c. 220 euro. 2 hotellnätter i dubbelrum c. 45 euro/person/natt, i enkelrum
c. 80 euro/natt. Flyget betalas före avresan, rummen
först på resp. hotell. Tågbiljetterna köper vi på ort
och ställe.
Avgång Hfrs Vanda.
Ankomst Kastrup kl. 13.55
Avgång Arlanda.
Ankomst Kastrup
kl. 13.30 (åländska bröder)
Tåg direkt till Helsingör.
Incheckning på hotell
nära logen.
Visning av frimurarhuset
SJL Kosmos grad III
Kl. 19.00
Guidad visning på Kronborg slott
(optaget i Verdens Kulturarv)
Tåg till Köpenhamn. Incheckning
på Absalon City Hotel
Visning av Den Danske
Frimurerordens stamhus
SJL Absalon grad I
Lördag 9.11.2013
Kl. 11.55
Kl. 11.10
Tåg till Kastrup
Avgång till Helsingfors.
Ankomst kl. 14.40
Avgång till Stockholm.
Ankomst kl. 12.20
ANMÄLAN
Br. Gunnar svarar på frågor per
tel. 050-36 93 065 och tar emot
bindande anmälningar via epost.
De 30 först anmälda av minst grad
III ryms med.
Ordens stamhus i Köpenhamn.
40
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
&RITID
Dags att gnugga geniknölarna...
Broder Rolf Söderback har vänligen lovat glädja våra
kryssande bröder med nya kryss för alla nummer även
detta år. Om du vill delta i tävlingen om ett pris ska du
sända in lösningen med ditt namn och adress senast den
25.7.2013 till: Rolf Söderback, Skarpansvägen 23 A 6,
22100 Mariehamn.
Lösning och segrare publiceras i nummer 3/2013 av
Föreningsbandet. Priset kommer på posten.
GÅR AV
KAN EKAN
ÄR PLÄTT
OCH AN
VIT OCH
VARA
BLIR FRUKT
TRANSFERIMUS
SMILA
GRUNDAT
FINT
MÖBELVIRKE
GRAND
HÖJES
PRIX
TILL
EXTRA
SES
SKYARNA
SOM
NORD
UPPSKATTAR BIDRAG
REMSA
BLEV EJ AV
REST
PEHR
FRÅN
LEOPOLD
STÖLD
LIPTON
MELLAN
FINNS I
BATT-
DERNIER
ARKIVARIE
RIDDARE
ERIER
KVÄLLS-
KEDJOR
BRIST
SAKNAR
ORERAR
STORLEK
ORD
VÄRMER
RADIO
EN AV
VEHIKEL
ÄR MAN
HEIMDALLS
EJ I DOKTORSHATT
9 MÖDRAR
VÄS-LJUD
KRYPA
SPEL
SKAPA
SAKNAD
VÄXT
SJUNG-
HAR SKUTA
REX
KAN MAN
SJUNGER
LIGGA PÅ
RYSK FLOD
HÖRS
ER I
VID
ÅBO
SILJAN
NEDRE
DIFTONG
DET GER
SKYDD
LITER
SVENSK
RIDDARE
VISADE
SNABEL-A
SÄGS
TYP AV
HA
SCHACK
BEN
VITAMIN
RIKSORG.
DEL
HANDLA
MOT
REUMA
RIKTNING
GER
ÅSNA
MÅTT
SI-
TRA-
DA
MAL
KAN
BROMSA
DET ÄR
FÖLJER
JÖRN
FINT
HEJ I
HAR
SÅNGEN
PRICK
NÄST
EN-
FEL I
SIST
SAMMA
DATOR
KORT
GÅR I VÄST
GAIUS
FINNS
REMSA
ANGER
FLERA
-UR
KLART!
MÄNN-
ANGER
VÄLLUST
DUNST-
LÄGRE ÄN
FINNS I
GUDARNA
MITTEN
I USA
FEMTIO
ADE
FÖR CATO
DANSKT
ÖLJUD
RIKSDAG
SKOV
PERIOD
STOR-
ISKO-
FARA
ROCKARE
STORLEK
GEN-
FÖREGÅR
STÄNDIG
I U-SALA
LEK
1000
ÄRKE
TRANSFERIMUS
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
41
!NTAGNABRÚDER
Antagna till S:t Johannes logen S:t Augustin
Inköpschef
Martin STUDE
Född:
17.05.1959 i Helsingfors
Faddrar:
Claes Björkstén
Roy Herold
Telefon:
050 62 197
Recipierat: 01.02.2013
Antagna till S:t Johannes logen Korsholm
Ingenjör
Tom BREMER
Född:
11.02.1955 i Helsingfors
Faddrar:
Bengt Hellström
Gustav Lindgren
Telefon:
040 516 8753
Recipierat: 13.02.2013
Marknadsföringschef
Kjell Lars SKOGLUND
Född:
29.05.1964 i Kristinestad
Faddrar:
Bengt Klemets
Ulf Österback
Telefon:
040 560 3922
Recipierat: 08.02.2013
Företagare
Peter LAXSTRÖM
Född:
14.04.1976 i Helsingfors
Faddrar:
Matti Laitinen
Bengt Hellström
Telefon:
050 525 2988
Recipierat: 28.02.2013
Ingenjör
Sture Kurt Erik ERICKSON
Född:
02.10.1948 i Åbo
Faddrar:
Leif Smeds
Carl-Johan Frantz
Telefon:
045 847 4548
Recipierat: 08.02.2013
Företagare
Tom LAITINEN
Född:
20.12.1975 i Lahtis
Faddrar:
Bengt Hellström
George Liljestarnd
Telefon:
050 525 2989
Recipierat: 07.03.2013
Antagna till S:t Johannes logen Ledstjärnan
Ingenjör
Tom WIBERG
Född:
28.08.1953 i Björneborg
Faddrar:
Bernt Packalén
Joakim Zitting
Telefon:
040 595 9504
Recipierat: 14.03.2013
Kemi-ingenjör
Göran Stenman
Född:
24.11.1952 i Pargas
Faddrar:
Bengt Hellström
Melker Olenius
Telefon:
0400 434 506
Recipierat: 15.03.2013
42
Försäljningsrepresentant
Sami PERTTUNEN
Född:
15.02.1978 i Stockholm
Faddrar:
Bengt Sandell
Ilkka Aho
Telefon:
050 353 5010
Recipierat: 23.03.2013
Lagtingsledamot
Wille Martin VALVE
Född:
17.06.1980 i Mariehamn
Faddrar:
Karl-Erik Williams
Edgar Vickström
Telefon:
040 596 2929
Recipierat: 12.12.2012
Kock
Michael Börje BJÖRKLUND
Född:
15.05.1975 i Saltvik
Faddrar:
Timo Vetriö
Jean Gallen
Telefon:
0457 574 8118
Recipierat: 02.01.2013
Antagna till S:t Johannes logen S:t Henrik
Elektriker
Hans Egil SUNDSTRÖM
Född:
10.06.1948 i Jomala
Faddrar:
Ulf Wickström
Sam Hohenthal
Telefon:
0457 548 2694
Recipierat: 09.01.2013
Ingenjör
Kenneth LINDSTRÖM
Född:
30.06.1952 i Pojo
Faddrar:
Kari Koivunen
Ola Eklund
Telefon:
040 500 3058
Recipierat: 14.02.2013
Eltekniker
Sixten Vilhelm SÖDERSTRÖM
Född:
25.03.1956 i Dragsfjärd
Faddrar:
Sam Hohenthal
Ulf Wickström
Telefon:
0457 313 4593
Recipierat: 02.02.2013
Teknologiedoktor
Mathias SNÅRE
Född:
05.06.1979 i Kronoby
Faddrar:
Bo Gyllenberg
Bengt-Johan Skrifvars
Telefon:
0400 967 711
Recipierat: 28.02.2013
Verkställande direktör
Stefan Anton KALMER
Född:
04.10.1952 i Mariehamn
Faddrar:
Tom Björkman
Stig Kottelin
Telefon:
0400 529 789
Recipierat: 27.03.2013
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
Antagna till S:t Johannes logen Axel
Gabriel Leijonhufvud
Antagna till S:t Johannes logen S:t Peder
Elektriker
Fredrik HÖGLUND
Född:
03.12.1951 i Pedersöre
Faddrar:
Karl-Gustav Höglund
Bo Holmqvist
Telefon:
040 759 0375
Recipierat: 12.04.2013
Kyrkoherde
Pentti RAUNIO
Född:
21.09.1959 i Kittilä
Faddrar:
Kaj-Mikael Wredlund
Anders Lindström
Telefon:
050 300 3683
Recipierat: 27.02.2013
Antagna till S:t Johannes logen Tyrgils
Pensionär
Mikael LANDÈN
Född:
22.12.1945 i Ekenäs
Faddrar:
Leif Holmström
Göran Wide
Telefon:
0440 584 555
Recipierat: 27.03.2013
Jordbrukare
Magnus WIKSTEN
Född:
10.07.1971 i Helsingfors
Faddrar:
Gunnar Salingre
Ingmar Karlsson
Telefon:
040 594 8930
Recipierat: 17.04.2013
¾VERSEKRETERARENINFORMERAR
2ECEPTIONERI3TOR#APITLETI&INLAND
Grad VII 16.2.2013
Viktor Andrejev, Tavastehus
Bo Sture Sjölund, Mariehamn
Lennart Lönnqvist, Mariehamn
Anders Gabriel Sundström, Lemland
Nils-Erik Wiberg, Ekenäs
Patrick Wackström, Jackarby
Grad IX 9.3. 2013
Sverker Jansson, Godby
Johan Lindman, Vasa
Ronny Isaksson, Mariehamn
Reino Heikinheimo, Åbo
Simo Heinonen, Trollhättan
Jouko Airola, Valkeakoski
Anders Stenbock, Kyrkslätt
Paavo Tarna, Ilmarinen
Grad VII 20.3.2013
Ilmari Joensuu, Åbo
Wilhelm Berlin, Åbo
Roland Lauritzon, Helsingfors
Krister Uppman, Olm, Luxenburg
Janne Salonen, Helsingfors
Henrik Tallberg, Helsingfors
Grad VII 24.4.2013
Claes Björkstén, Grankulla
Tom Lönnqvist, Ekenäs
Johan Dromberg, Borgå
Peter von Buxhoeveden, Helsingfors
Svante Lindblad, Karis
Gustav Lindgren, Vanda
2ECEPTIONER
I¾STERBOTTENS3TEWARDSLOGE
Grad VIII 15.11.2012
Kari Karikoski, Sundom
Jan-Erik Viitala, Vasa
Gustav Skuthälla, Närpes
Magnus Jungerstam, Vasa
Klas-Åke Lund, Jakobstad
Grad VII 25.1.2013
Jens Kjellman, Karleby
Torbjörn Witting, Karleby
Krister Johansson, Nykarleby
Mathias Rönnlund, Vasa
Kim Friis, Karleby
Hans Kronholm, Jakobstad
Grad VIII 22.3.2013
Björn Wallén, Korsholm
Harry Granlund, Tjöck
Johan Böling, Yttermark
Mikael Österholm, Vasa
Tom Söderholm, Solf
5TMËRKELSER
INOM3TOR#APITLETI&INLAND
Det Finska Frimureriets Utmärkelsetecken
HU br Johan Moberg
Brödraskapets Förtjänstmedalj
HstL br Lasse Wallden
HU br Per Fellman
HU br Jan-Henrik Strandell
Skaffa dig en frimurarvimpel till sommaren!
Vimpeln har formen av en så kallad husbondevimpel
50 x 400 cm och passar till de flesta flaggstänger.
Vimpeln kan, till skillnad från vår nationsflagga, vara
hissad dygnet runt hela året om man så önskar.
Beställning görs per e-post:
jari.johansson@frimurarorden.fi eller per
telefon 040-531 2383.
Priset för vimpeln är 50,00 euro plus fraktkostnader.
Fakturan skickas tillsammans med vimpeln.
&ÚRENINGSBANDETNRs*UNI
43
Hus & Fritidscenter Åland Ab
Energisnåla värmeanläggningar
info&hfc.ax
tel. 018-14554
Karleby - Jakobstad - Nykarleby - Vasa
Försäljning 010-440 2600
Uthyrning 010-440 2603
www.asuntobjorndahl.fi
SCANDIARENT
Porvoo / Borgå
www.scandiarent.fi
Mestarintie 1, 06150 Porvoo
tel. 0400-245038 24H Service
Tryck: Mariehamns Tryckeri Ab, Mariehamn, 2013 Uppl. 1700 ex.
Läsarna önskas
trevlig sommar!
VILL DU HA EN GRATIS
VÄRDERING AV DIN BOSTAD?
RING OSS!