Transcript Ladda ner Rapprort - Glasriket är HÄR!

Glasriket är HÄR!
Om kulturmiljöernas betydelse för att uppleva och uppliva Glasriket
– en vård- och åtgärdsstrategi
Omslagsbild: Dagsmeja vid en av glasblåsarebyggningarna i Kosta, vårvintern 2013. (Foto: Lotta Lamke)
SAMMANFATTNING
3
INLEDNING
6
Om ”Glasriket är HÄR!”
BAKGRUND
8
Glasriket - vad är det?
Glasriket - vad var det?
Glasriket - vad blir det?
Det levande kulturarvet Glasriket
Glasrikets kulturhistoriska miljöer
VÅRD- OCH ÅTGÅRDSSTRATEGI FÖR GLASRIKET
15
Våra utgångpunkter
Vilka kulturmiljöer bör prioriteras?
Vilka insatser var?
Vilka informationsinsatser bör prioriteras?
Vilka vårdinsatser bör prioriteras?
GLASBRUKENS KULTURMILJÖER
32
Vilka är de?
Utan glasbruksmiljöer inget Glasrike!
Det osedda Glasriket
Det ”okända” Glasriket
Det oanvända Glasriket
Det ohälsosamma Glasriket
Det oäkta glasriket
KULTURMILJÖVÅRDEN OCH GLASBRUKSMILJÖERNA
Kulturmiljöskydd av glasbrukens kulturmiljöer
Kulturmiljöbidrag till glasbrukens kulturmiljöer
Bilaga I: Översiktskarta
Bilaga II: Glasbrukslista
Bilaga III: Lista över studiohyttor
Bilaga IV: ”Kulturmiljömätaren”
1
50
2
SAMMANFATTNING
Denna rapport utgör ett förslag till en vård- och åtgärdsstrategi för Glasrikets kulturmiljöer och ska
ses som ett led i det treåriga av regeringsuppdrag för industriell utveckling och stärkt besöksnäring i
Glasriket som gavs till de båda länsstyrelserna i regionen år 2012. Uppdragets första delrapport bär
titeln ”Det nya Glasriket; Samverkan, innovation, tradition”. Där betraktas ”Det levande kulturarvet
Glasriket” som själva grunden för framtidsutvecklingen, med tre viktiga hörnstenar: det levande
glashantverket, den starka konst- och designtraditionen och det fysiska kulturarvet.
***
Föreliggande rapport, ”Glasriket är HÄR”, handlar om den viktigaste fysiska exponenten för Glasrikets
kulturarv: Glasbrukens kulturmiljöer. Rapporten har tagits fram av antikvarierna Lotta Lamke och
Susann Johannisson, Kalmar läns museum och David Fuchs, Kulturparken Småland (Smålands
museum) och möjliggjorts genom bidrag från länsstyrelserna i Kalmar respektive Kronobergs län. I
rapporten finns en beskrivning av kulturmiljövårdens, d v s länsstyrelsernas och länsmuseernas,
tidigare arbete med Glasrikets kulturmiljöer. I rapporten förs resonemang kring den roll som
glasbrukens kulturmiljöer har för att stärka regionens näringsliv, främst besöksnäringen men indirekt
även glasnäringen. De förda resonemangen har skett i samråd mellan utförande institutioner och
länsstyrelserna och utmynnar i ett antal slutsatser och ställningstaganden, som tillsammans bildar ett
förslag till en vård- och åtgärdsstrategi för dessa miljöer. Arbetet har utförts under perioden marsseptember 2013 och baseras på befintliga kunskapsunderlag samt utförande antikvariers mångåriga
och djupa kunskap om Glasriketregionen.
Den geografiska avgränsningen av Glasriket följer regeringsuppdragets avgränsning (Uppvidinge,
Lessebo, Nybro och Emmaboda kommuner), med tillägg av Björkshults glasbruk i Högsby kommun
(precis på gränsen). Med ”glasbrukens kulturmiljöer” eller ”glasbruksmiljöer”, menar vi alla de
miljöer, byggnader eller lämningar, som hör/hört till eller har/haft nära samband med
glasbruksföretagen eller glasarbetarkollektivet.
***
I Glasriket finns många olika typer av kulturmiljöer med höga kulturhistoriska värden, men ur ett
kulturhistoriskt och kulturturistiskt perspektiv är glasbrukens kulturmiljöer de mest intressanta. Det
är glasproduktionens miljöer som definierar Glasriket. De uttrycker områdets identitet och unika
kulturarv - traditionen av glashantverk, glaskunskap och glasdesign. De hjälper till att hålla
glaskulturen levande. De knyter an till varumärket och besöksmålet Glasriket.
Mångfalden av glasbruksmiljöer finns bara i Glasriket och ingen annanstans. Glasbruksmiljöerna
utgör områdets platsbundna och unika tillgång. De är Glasrikets främsta fysiska utvecklingsresurs, en
resurs som är viktigt att värna och utveckla. Glasbruksmiljöerna skulle relativt enkelt kunna ges
utökade användningsområden för att stärka kulturarvet, destinationen och varumärket Glasriket.
Samtidigt finns ett framträdande hot mot dessa miljöer i form av underutnyttjande och förfall, bl.a.
3
orsakat av glesbygdsproblematik och miljöföroreningar. Stora delar av Glasrikets glasbruksmiljöer
saknar dessutom ett formellt kulturmiljöskydd.
Den sammansatta problembilden kring glasbruksmiljöerna skulle kunna motivera att en särskild
samordnande och rådgivande organisation, alternativt en kulturarvsutvecklare, tillsattes för att
hantera mötet mellan utvecklingsfrågor och fysisk miljö.
***
Mångfalden av glasbruksmiljöer är ett grundläggande värde i Glasriket och i det regionala
kulturmiljöarbetet är det viktigt att slå vakt om mängden glasbruksmiljöer. I detta ställningstagande
ligger samtidigt en risk för att de begränsade resurserna som bland annat länsstyrelserna har till sitt
förfogande sprids över så många miljöer att utfallet blir negativt, både ur kulturmiljö- och
utvecklingshänseende.
Vårt förslag är därför att främst arbeta med olika former av informationsinsatser då det gäller
mängden glasbruksmiljöer. Beträffande mer resurskrävande vård- och utvecklingsprojekt anser vi att
insatserna bör koncentreras till ett snävare antal miljöer. För att nå fram till vilka har ett schematiskt
angreppssätt valts.
Som ett första led har Glasrikets glasbruksmiljöer sammanställts i en karta (Bilaga I) och en lista
(Bilaga II). Kartan och listan omfattar samtliga 57 historiska hyttplatser i området. Platserna har
delats in i olika kategorier utifrån sitt kulturmiljöinnehåll. På 11 av platserna finns idag inga synliga
spår av den forna glasbruksverksamheten, men på 46 av dem kan man ännu uppleva en
glasbruksmiljö av större eller mindre omfång.
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttlämning
Hyttbyggnad
Hyttlämning
Eventuell hyttlämning
SUMMA
19
6
8
13
11
57
Miljöer med ett rikt och tydligt kulturmiljöinnehåll bör prioriteras. I kategorin ”Glasbruksort,
hyttbyggnad” finns de tydligaste och mest komplexa glasbruksmiljöerna. Till denna grupp om 19
stycken glasbruksmiljöer lägger vi glasbruksmiljön i Transjö och benämner de 20 miljöerna för
”helhetsmiljöer”. Samtliga dessa miljöer kan komma ifråga för större vård- och utvecklingsinsatser.
På grund av resurs- och samordningsskäl och i samråd med länsstyrelserna har prioriteringarna
fokuserats ytterligare. De 20 helhetsmiljöerna har jämförts avseende ett antal för glasbruksmiljöerna
kännetecknande komponenter (se bilaga IV). Med denna jämförelse som grund har 5 fokusmiljöer
valts ut. De fem fokusmiljöerna har alla ett mycket rikt kulturmiljöinnehåll och gruppen har en god
geografisk spridning över Glasriket. Vi tror att en positiv utveckling i fokusmiljöerna kommer att
4
stärka Glasriket som helhet och i därmed i förlängningen återverka positivt på alla glasbruksorter.
Fokusmiljöerna är:





Rosdala (Uppvidinge kommun)
Kosta (Lessebo kommun)
Orrefors (Nybro kommun)
Alsterbro (Nybro kommun)
Åfors (Emmaboda kommun)
***
Utifrån strävan att både arbeta med mängden miljöer och det prioriterade fåtalet bör det regionala
kulturmiljöarbetet under den närmaste perioden prioritera följande delar.
Vårdinsatser:
1. Översiktlig skadeinventering och vårdprogram, med fastighetsägardialog
Primärt i de 5 fokusmiljöerna. I andra hand i de 15 övriga helhetsmiljöerna.
2. Angelägna byggnadsvårdsåtgärder med utvecklingsperspektiv
Primärt i de 5 fokusmiljöerna. I andra hand i de 15 övriga helhetsmiljöerna.
Informationsinsatser:
1. Kommunikationskampanjer inför och i samband med vårdsatsningar
Primärt i de 5 fokusmiljöerna. I andra hand i de 15 övriga helhetsmiljöerna.
2. Informationsmaterial: revidering och nyproduktion av guideskrifter
För de 20 helhetsmiljöerna, med början i de 5 fokusmiljöerna.
3. Informationsmaterial: kulturhistorisk översiktskarta
Som omfattar samtliga 57 historiska glasbruksplatser, varav 46 glasbruksmiljöer.
4. Guideutbildning
Som kunskapsmässigt omfattar samtliga 57 historiska glasbruksplatser, praktiskt framförallt de 46
glasbruksmiljöerna.
5. Informationsmaterial: kulturhistoriska informationskyltar
På 57 platser med början i de 20 helhetsmiljöerna, därefter de 46 glasbruksmiljöerna.
5
INLEDNING
Om ”Glasriket är HÄR!”
Denna rapport, ”Glasriket är HÄR!”, redogör för den syn som de kulturmiljövårdande institutionerna
Kalmar läns museum och Kulturparken Småland (Smålands museum) har på Glasrikets kulturmiljöer,
med särskild fokus på glasbruksmiljöerna. Arbetet har utförts i tät dialog med länsstyrelserna i
Kalmar och Kronobergs län. Rapportens centrala del utgör en vård- och åtgärdsstrategi för
glasbrukens kulturmiljöer. För att ge tyngd och förklaring till strategins slutsatser och
ställningstagande finns därefter ett kapitel som utvecklar tankar och idéer omkring
glasbruksmiljöernas kulturhistoriska värde och deras betydelse för att utveckla områdets näringsliv.
Rapporten belyser även den nuvarande och framtida problembilden kring bevarande, vård och
utveckling av Glasrikets kulturmiljöer.
”Glasriket är HÄR!” utgör en del av den regionala satsning på Glasrikets kulturarv som görs under
treårsperioden 2013-2015, inom projekt ”Glasrikets kulturmiljöer, människor och framtid”. Projektet
ska ses som ett led i det treåriga uppdrag gällande Glasriket, som år 2012 gavs av regeringen till de
båda länsstyrelserna i Glasriketregionen. Arbetet har utförts under perioden mars-september 2013
och baseras på befintliga kunskapsunderlag och personlig kunskap om Glasriketregionen.
Rapporten har sammanställts av antikvarierna Lotta Lamke och Susann Johannisson, Kalmar läns
museum och antikvarie David Fuchs, Kulturparken Småland, vilka sammantaget besitter stor kunskap
om glasrikets kulturmiljöer.
Byggnadsantikvarie Lotta Lamke har mångårig erfarenhet av att arbeta med industrihistoriska miljöer
och industrisamhällets kulturarv. År 1998 genomförde hon, tillsammans med en kollega, en
kulturhistorisk inventering av samtliga glasbruksorter och hyttplatser i Kronobergs län. Inventeringen
gjordes av Länsstyrelsen Kronobergs län och omfattade besök, beskrivningar och bedömningar av
glasbruksmiljöerna. Sedan år 2000 är Lotta anställd vid Kalmar läns museum där hon kommit i
kontakt med Kalmar läns glasbruksmiljöer bl.a. genom de kommunala ”industriarvsprogram” som
hon tagit fram inom ett samarbete mellan länets kommuner, Länsstyrelsen Kalmar län och
Regionförbundet i Kalmar län.
Byggnadsantikvarie Susann Johannisson har mångårig erfarenhet av att arbeta med
industrihistoriska miljöer och industrisamhällets kulturarv. År 1997 genomförde hon i en anställning
på Länsstyrelsen Kalmar län en kulturhistorisk inventering av samtliga glasbruksorter och hyttplatser i
Kalmar län. En fortsättning på detta blev det stora s.k. KUL-projektet i Glasriket, som bedrevs i de
båda länen mellan 2003 och 2006. På 12 glasbruksorter startades arbetsgrupper med fokus på
Glasrikets kulturmiljöer. Arbetet engagerade över 120 personer och resulterade dels i 12
guideskrifter och dels i listor med förslag på åtgärder som skulle göra Glasriket mer attraktivt, med
stor vikt vid besökarens upplevelser. På många av orterna fick projektet positiva följdeffekter då de
nybildade grupperna gick vidare med olika utvecklingsprojekt på den egna orten. Sedan år 2006 är
Susann anställd vid Kalmar läns museum där hon bl.a. arbetar med industrihistoriska miljöer och
6
glasbruksmiljöer. I ett uppdrag åt Emmaboda kommun 2010-11 projektledde Susann ”Utveckling
Algutsboda socken”, som till stor del handlade om åtgärder i glasbruksorter. Ett av resultaten blev
uppstarten av The Glass Factory i Boda.
Byggnadsantikvarie David Fuchs har mångårig erfarenhet av att arbeta med industrihistoriska miljöer
och industrisamhällets kulturarv. Mellan åren 2009–2013 deltog han vid den omfattande
restaureringen av Ryssby garveri i Kronobergs län där målsättningen var att rädda ett av landets få
äldre garverier där merparten av inventarierna bevarats. Garveriet kan efter färdigställandet erbjuda
sina besökare en fantastisk industrihistorisk tidsresa. Sedan 2005 är David anställd vid Kulturparken
Småland (Smålands museum) där han i sin roll som byggnadsantikvarie kommit i kontakt med ett
antal av Kronobergs läns glasbruksmiljöer. Senast i samband med restaureringsarbeten på
maskinhuset vid f.d. Berghems glasbruk, Rosdala glasbruk och det kvarstående glasmagasinet i
Ramnåsa.
Den geografiska avgränsning av Glasriket som görs i ”Glasriket är HÄR!” följer regeringsuppdragets
avgränsning (Uppvidinge, Lessebo, Nybro och Emmaboda kommuner), dock med tillägg av
Björkshults glasbruk i Högsby kommun (som ligger precis på gränsen). I rapporten betraktas Glasriket
som ett geografiskt egennamn för det definierade området, varför begreppet genomgående stavas
med stor bokstav. I linje med regeringsuppdraget är ambitionen att anlägga ett starkt
utvecklingsperspektiv på glasbruksmiljöerna, i synnerhet vad gäller deras potential som
besöksmiljöer, med syfte att de skall bidra till en stark utveckling av regionens besöksnäring. En
grundläggande utgångspunkt för arbetet är att de glasbruksmiljöer vilka som helhet har särskilt höga
kulturhistoriska värden, samtidigt är de miljöer som har särskilt goda förutsättningar för att utvecklas
som besöksmål. En annan utgångspunkt är att man genom att tillvarata glasbruksmiljöerna som
besöksmål samtidigt gagnar de personer som bor och verkar i Glasriketregionen, både ekonomiskt
och kulturellt.
Arbetets inriktning gör att glasbruksmiljöernas kulturhistoriska värde beskrivs översiktligt och
framförallt utifrån aspekter som har kommersiell bäring. Det innebär att vissa andra aspekter ställs åt
sidan, trots att de är fullt giltiga för de glasbruksmiljöer som behandlas. En sådan är det generella
värdet av kulturmiljöer som samhällets ”minne”, utgångspunkter för att reflektera över vår samtid
och framtid. En annan är det affektionsvärde och identitetsskapande värde som miljöerna har för
människorna som lever där. En tredje är det källvärde miljöerna kan ha för glashistorisk och
byggnadshistorisk forskning.
7
BAKGRUND
Glasriket - vad är det?
Glasriket är idag ett välkänt begrepp. När närmare 1 500 personer över hela Sverige nyligen
tillfrågades om olika inhemska områden, orter och resmål svarade 93 % att de hade hört talas om
Glasriket, medan 73 % uppgav att de hade kännedom om det. 51 % kunde även placera Glasriket
geografiskt. De fem ord som främst förknippades med Glasriket var: Kosta (24 %), Glas (16 %),
Orrefors (11 %) Småland (10 %) och Glasbruk (8 %). 31 % av de tillfrågade hade besökt Glasriket de
senaste åren och 35 % hade planer på att besöka området de närmaste åren. 1
Idag vet alltså många svenskar att Glasriket är en del av Småland där det finns kända glasbruk som
Orrefors och Kosta, bruk som gjort sig kända för sin konstnärliga och högkvalitativa produktion. Av
undersökningssvaren framgår även att man gärna reser dit. År 2013 är Glasriket inte bara ett
näringsgeografiskt område, utan även en turistdestination. Hur hade svaren sett ut om frågorna om
Glasriket hade ställts för 150, 100 eller 50 år sedan? Och hur kommer svaren att se ut om 50 år?
Glasriket - vad var det?
För 150 år sedan, år 1863, fanns det i början av året tre glasbruk i Glasriketregionen: Kosta,
Hovmantorp och Johanstorp. Medan Kosta hade varit verksamt i 120 år, hade de båda andra bruken
nyligen startats. Även om Haga glasbruk, någon mil norr om Åseda, räknades in skulle frågorna om
”Glasriket” ha varit obegripliga. Sveriges cirka 25 glasbruk låg spridda över landet, från Skåne till
Norrbotten. Västergötland hade fyra, Värmland och Småland hade fem var. Men under år 1863 skulle
Skoga och Bockaskruvs glasbruk anläggas i Glasriketregionen. Sedan full näringsfrihet införts i Sverige
året efter skulle ytterligare 12 glasbruk startas i området under en femtonårsperiod. År 1863 kunde
man dock ännu inte ana den betydelse som glasnäringen skulle få för sydöstra Småland i kommande
tider av missväxt och massemigration. Man kunde ännu inte skönja att ett ”Glasrike” höll på att ta
form.
För 100 år sedan, år 1913, fanns det 34 glasbruk i Glasriketregionen. Området var sedan flera
decennier det glasbrukstätaste i landet. Troligen hade en del personer kunnat förstå vad som avsågs
med ”Glasriket”, även om själva begreppet inte användes. Stabiliteten och varaktigheten av detta
rike var dock tveksam. Under tjugoårsperioden 1886 - 1905 hade 25 nya bruk startats i
skogsbygderna mellan Växjö och Kalmar, men flera hade fått läggas ned efter bara några år.
Driftstopp på flera år var vanliga. De mindre hyttorna fick allt svårare att konkurrera med större och
mer tekniskt avancerade bruk, inte minst utländska. År 1913 var det tydligt att Glasriket stod inför en
process där de bruk som inte mäktade med industriella investeringar skulle slås ut.
Produktionskostnaderna måste pressas, bl.a. genom bränslebesparande ugnar, elektrifiering, ökad
automatisering, längre serier, rationellare arbetsorganisation och ökat tempo. Landets sista glasbruk
med traditionell långugn, Bostorps glasbruk söder om Lenhovda, skulle komma att läggas ned
1
Resurs, positioneringsundersökning feb 2013.
8
följande år. Glasbruken var nu fabriker och om någon år 1913 hade förslagit att man skulle locka sina
kunder till dessa miljöer, med skräpiga vedupplag och minderåriga hyttpojkar, hade tanken troligen
avfärdats som absurd.
Trots återkommande kriser fanns det för 50 år sedan, år 1963, ännu 33 glasbruk i Glasriketregionen
och området hade befäst sin ställning som en av landets tydligaste industriregioner. Under
mellankrigstiden hade många glasbruk automatiserats, specialiserats och inriktats på en mer
standardiserad produktion av t.ex. glödlampor eller småflaskor. Manuell produktion av fönsterglas
och buteljer var dock ett minne blott sedan nedläggningarna av Ramnåsa fönsterglasbruk år 1934
och Österviks buteljglasbruk år 1938. Trots moderniseringar och en ökad industrialisering hade
många av glasbruken fortfarande kvar en hantverksmässig, mångsidig och flexibel produktion. Under
andra världskriget hade flera av dem överlevt genom konservburkstillverkning, men på 1950-talet
började många svenskar köpa färdigpackat och plasten slog igenom. Under 1950-talet hade alltfler av
glasbruken därför valt att ta samma väg som Kosta och Orrefors gjort i början av seklet – man
nischade sig genom speciell formgivning. Samtidigt hade glasbruksägarna insett att de kunde sälja
sekundaglas direkt till de i allt högre grad bilburna turisterna. År 1963 hade de småländska
glasbruken just börjat bli ett turistmål och man började i folkmun att tala om ”Glasriket”. 2
Ur: Sveriges land och folk; historisk-statistisk handbok från år 1915.
2
Begreppet ”Glasriket” lär ha myntats på 1960-talet av Sven-Erik Rydh, turistchef i Kronobergs län. Från sent
1970-tal var Anita Jonsson, kommunalråd i Emmaboda, pådrivande för att få en större uppslutning kring och
användning av begreppet.
9
Glasriket - vad blir det?
År 2013 har den sedan 1950-talet inslagna vägen mot formgivet småglas och glasturism blivit en allt
viktigare tillgång för Glasriketregionen. Stora delar av glasproduktionen i området slogs ut redan
under 1970-talet. Mellan 1967 och 1983 lades 16 glasbruk ned och antalet glasbruksanställda
minskades från omkring 4 500 till cirka 2 000. I industrikrisens fotspår startades allt fler små
konstglashyttor, s.k. studiohyttor, under 1980- och 1990-talen. Nästa stora nedläggningsperiod kom
mellan 1998 och 2008, då sju glasbruk lades ned. Samtidigt minskades arbetsstyrkan på ett par av de
kvarvarande bruken, så att cirka 300 glasbruksanställda totalt fanns kvar i området år 2010.3
”Under de sista tio åren har konstglasbruken – i likhet med många andra
branscher – kämpat med stora svårigheter med flera nedläggningar som
följd.”
Ur boken ”Industriminnen”, författad av Marie Nisser år 1974
Sett till antal arbetsställen och antal anställda har glasindustrin i Glasriketregionen alltså minskat
kraftigt sedan 1970-talet. Detta har varit, och är, omstörtande för de individer och samhällen som
drabbas, men det är inte en anmärkningsvärd utveckling sett till det generalla utvecklingsmönstret
för Sveriges tillverkningsindustri. Många specialiserade orter och regioner har genomgått liknande
krisförlopp. Mer anmärkningsvärt är att man i Glasriket sedan 60 år byggt upp en turism kring sin
industri, på ett sätt som har få paralleller i andra industriregioner. Traditionen av industriturism och
den långvariga marknadsföringen av det industriellt baserade besöksmålet är en av
Glasriketregionens stora konkurrensfördelar gentemot andra besöksregioner.
När glasindustrin minskade, blev glasturismen allt viktigare för regionen. På det tidiga 1980-talet
bildades Turism i Glasriket och från denna tid började man att årligen ge ut en Glasriketkarta med
samlad besöksinformation, liknande den som ges ut än idag. Glasriketregionen blev Glasriket med
stort G, ett varumärke skapat för destinationen, men där marknadsföringen även exponerar de
kommuner och företag som ingår i bolaget. Indirekt ger marknadsföringen av Glasriket även
draghjälp till många andra näringsidkare. År 2000 ombildades Turism i Glasriket till
destinationsbolaget AB Glasriket, med de fyra Glasriketkommunerna och glasbruken som ägare. I
slutet av 2000-talet stärktes besöksmålet Glasriket genom två storsatsningar av den glasbruksägande
koncernen New Wave Group: Kosta Outlet och Kosta Boda Art Hotel. År 2012 valde samma koncern
att lägga ned glasbruken i Åfors och Orrefors. Glasrikets metamorfos från industriregion till
besöksregion – från produktionsregion till konsumtionsregion – tog därmed ytterligare ett ansenligt
kliv.
3
Glasriketuppdraget, rapport 2012. krisirepris.se
10
”Det ligger snö på taket till hyttan… det ska det inte göra.”
Yttrat av Åforsbo, vårvintern 2013
Problemet är att Glasrikets omvandling har en inbyggd konflikt, eftersom besöksmålet baserats på
industrin. Den främsta besöksanledningen har sedan flera decennier varit fabriksförsäljningen, att
handla vackert glas direkt vid tillverkningsstället. Ett stort antal glasbruk ger många besöksmål och en
bredd i utbudet. Antalet hyttor signalerar även indirekt hög kvalitet, eftersom de synliggör en lång
tradition och ett utbrett glaskunnande. Ju färre hyttor, desto mer undergrävs besöksmålet. Ett
försvagat besöksmål slår i sin tur mot glasnäringen, särskilt som andelen små hyttor ökar, för vilka
glasturismen är ett viktigt segment. Produktionsregionen Glasriket och destinationen Glasriket är
beroende av varandra.
Den nuvarande krisen i Glasriket är därför bara delvis en industriell kris, den är kanske i ännu högre
grad en kris för destinationen och varumärket Glasriket. Ytterst handlar krisen om förlorade
arbetstillfällen och den negativa spiral av en vikande befolkningstrend, utarmade lokalsamhällen och
minskade skatteunderlag som det ger upphov till. Sedan drygt 100 av de kvarvarande 300
glasbruksanställda i Glasriketområdet varslats om uppsägning i slutet av 2011, tilldelades
Länsstyrelserna i Kalmar respektive Kronobergs län i mars 2012 ett treårigt regeringsuppdrag.
Uppdraget gäller att genomföra insatser både för industriell utveckling och stärkt besöksnäring i
området. I augusti 2012 överlämnades uppdragets första delrapport, som samlar slutsatserna av den
förstudie som inledningsvis genomförts. Rapporten bär titeln ”Det nya Glasriket; Samverkan,
innovation, tradition”. Titeln sammanfattar rapportens kärna: ett nytt Glasrike kan uppstå i mötet
mellan kulturarv och nytänkande, men det kräver en bred och fungerande samverkan mellan många
olika parter.
År 2013 arbetar cirka 130 personer med glastillverkning i Glasriket, där det finns två glasbruk med ett
50-tal anställda, ett par glasbruk med cirka10 anställda, samt några mindre studiohyttor. Ingen kan
idag veta vad begreppet ”Glasriket” kommer att betyda för människor i framtiden. Förstudiens vision
är dock klar: det ska ännu betyda något. Genom att glastraditionen bärs vidare i förnyade former ska
”Glasriket” fortsatt vara ett begripligt och trovärdigt begrepp. Genom att områdets unika resurs,
glaskulturen, tillvaratas och utvecklas ska nya arbetstillfällen, produkter och intäkter skapas.
”Glasrikets framtid ligger i dess gedigna historia. Genom att förvalta och
utveckla tradition och historia, miljöer och minnen, skapas unika värden som
ger förutsättningar för näringslivet, civilsamhället, akademin och
föreningslivet att gemensamt bygga en ny profil – Det levande kulturarvet
Glasriket.”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
11
Det levande kulturarvet Glasriket
I regeringsuppdragets förstudie pekas sex fokusområden ut för insatserna i Glasriket och konkreta
åtgärder listas för varje område. Fokusområdena är:
• Lokal och regional ledning
• Miljö och energi
• Incitament för utveckling
• Det levande kulturarvet Glasriket
• Besöksnäring
• Forskning, utveckling och utbildning
De tre förstnämnda fokusområdena behandlar grundförutsättningarna för verksamhetsutövning och
nyföretagande i regionen. Fokusområdet ”Det levande kulturarvet Glasriket” handlar om områdets
befintliga tillgångar, främst de resurser som hör samman med glastraditionen. De två sista
fokusområdena ses som möjliga tillväxtsektorer, främst utifrån att ”Det levande kulturarvet
Glasriket” tillvaratas och utvecklas.
”Paradigmskiftet från industrisamhälle till kunskapssamhälle innebär att en
ny identitet behöver utvecklas. Detta kan ske genom att tillvarata och
utveckla ”Det levande kulturarvet Glasriket”. Detta kan i sin tur ge reellt nya
och förbättrade förutsättningar för verksamhetsutveckling inom
besöksnäring och upplevelseindustri.”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
”Det levande kulturarvet Glasriket” betraktas alltså som själva grunden för Glasriketregionens
framtidsbygge, en grund där man också i förstudien identifierar tre viktiga hörnstenar. En är det
levande glashantverket. En annan den starka konst- och designtraditionen. En tredje är det fysiska
kulturarvet: de kulturhistoriska dokumenten, föremålen och kulturmiljöerna.
”Glasrikets kulturhistoriska miljöer är en viktig del av kulturarvet och
kommer att bli mycket viktiga när upplevelsen av ”Det levande kulturarvet
Glasriket” ska förmedlas till besökare. De kulturhistoriska miljöerna består
inte bara av bruk och hyttor utan även många andra byggnader och miljöer i
regionen ingår.”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
12
Glasrikets kulturhistoriska miljöer
Glasriket kulturhistoriska miljöer förutspås av regeringsuppdragets förstudie bli mycket viktiga för
besöksnäringens framtida utveckling. Man väljer samtidigt att ge begreppet ” Det levande kulturarvet
Glasriket” en vid definition som inte bara inbegriper verksamheter och miljöer med direkt
glasanknytning, utan även lantbrukshistoria, migrationskultur, järnbrukstradition, ja till och med
naturen som sådan. I Glasriketregionen finns naturligtvis en stor mängd intressanta kulturmiljöer.
Väljer man att begränsa sig till sådana kulturmiljöer som är särskilt representativa för området så
uttrycker de flesta i något avseende regionens naturgivna förutsättningar, med skogslandskapet som
minsta gemensamma nämnare.
Här finns de små byarna med namn på -måla, -ryd eller -skruv. Här finns resliga mangårdsbyggnader
och faluröda ekonomibyggnader, torp och småstugor, slingrande vägar och bastanta stenmurar. Här
finns de rymliga, vita stenkyrkor som för ett par hundra år sedan fick ersätta de medeltida kyrkorna,
men också bevarade äldre träkyrkor, kyrkstallslängor, frikyrkobyggnader och nykterhetloger. Här
finns skogsomgärdade smååkrar, hagar med enbuskar och stenrösen och de många ängsladorna som
visar hur viktig djurhållningen varit för områdets bönder. Inne i skogen är marken översållad av
stenrösen från övergivna äldre odlingsmarker. I skogarna finns också spåren av böndernas
träkolstillverkning för järnbruken och av en äldre, småskaligare järnframställning. Intill vattendragen
ligger skogens industrimiljöer: kvarnar och sågverk, men även några järnbruk och pappersbruk med
ståtliga herrgårdar och rader av bruksarbetarbostäder. Till skogsbygdens industriarv hör också
snickerifabriker och torvfabriker. Listan skulle kunna göras längre.
Alla dessa kulturmiljötyper är viktiga eftersom de synliggör Glasriketregionens speciella
förutsättningar och historia. De bör alla vårdas, brukas och visas. I en situation då glasnäringen i
området går tillbaka, vore det oklokt att i marknadsföring och besöksnäringsprojekt begränsa sig till
de kulturmiljöer som har en direkt anknytning till glastraditionen. Naturligtvis bör man ta tillvara de
resurser som finns och utveckla områdets samlade kulturmiljöpotential, d.v.s. även de kulturmiljöer
som inte har en omedelbar koppling till glasnäringen.
Samtidigt måste man inse och våga erkänna att de miljöer som tydligt anknyter till glastraditionen
har en särskild betydelse för ”Det levande kulturarvet Glasriket” och för Glasrikets utveckling. På
samma sätt som hantverks- och designkompetens i vid mening kan utgöra viktiga resurser för
Glasrikets framtid, men glaskunnandet sätts i centrum av framtidsvisionen, så bör man då det gäller
kulturmiljöerna främst fokusera på glasets kulturhistoriska miljöer. I detta sammanhang utgör alla
platser inom Glasriketregionen som på något sätt anknyter till glas värdefulla resurser: miljöer där
glas tillverkas, bearbetas, saluförs eller exponeras, men ur kulturhistoriskt och kulturturistiskt
perspektiv är glasbrukens kulturmiljöer de mest intressanta.
Det är glasproduktionen som definierar Glasriket. Det är ur produktionen som den levande
traditionen av glashantverk, glaskunskap och glasdesign har uppkommit. Om man ställer områdets
glastradition i centrum av framtidsvisionen är det därför logiskt att de kulturmiljöer som uppkommit
ur produktionen är de viktigaste att värna och utveckla. Glasbrukens kulturmiljöer uttrycker
13
områdets identitet. De knyter an till varumärket och besöksmålet Glasriket. De utgör ”Det nya
Glasrikets” främsta fysiska utvecklingsresurs!
14
VÅRD- OCH ÅTGÄRDSSTRATEGI FÖR GLASRIKET
Våra utgångspunkter
Vilka är vi?
Då begreppet ”vi” används nedan avses Kalmar läns museum och Kulturparken Småland (Smålands
museum), d.v.s. projektets utförare. När vi hänvisar till det regionala kulturmiljöarbetet avses såväl
länsmuseerna som länsstyrelserna, vilka har ett regionalt uppdrag att arbeta med kulturmiljöerna,
samt kommuner, företag, föreningar, fastighetsägare etc.
Glasrikets glasbruksmiljöer – av nationellt bevarandeintresse
Glasrikets glasbruksmiljöer är som kulturmiljökategori inte bara av regionalt, utan av nationellt
bevarandeintresse. Glasriket är en av Sveriges tydligaste industriregioner, i betydelsen ”region som
dominerats av en specifik industrigren”. Glaskulturen är det som särskiljer området från andra
regioner och geografiska identiteter. Under industrialismens era har glasnäringen varit så
dominerande att alla där i något avseende berörts av den. Glasnäringen har format landskapet
genom att ge upphov till infrastruktur och tätorter. Den har burit namnet på vissa av dessa orter
långt utanför landets gränser och bidragit till att forma bilden av Sverige. Glasproduktionen har,
både bildligt och bokstavligt talat, bidragit till det svenska välfärdsbygget. Glasindustrin har skapat en
destination av nationell betydelse.
Dagens utveckling i Glasriket är oroande och därför finns det starka skäl att i det regionala
kulturmiljöarbetet prioritera denna region. Även om det finns en mångfald av kulturmiljöer att vårda
och utveckla i Glasriket ser vi för närvarande starka skäl till att insatser riktas mot just glasbrukens
kulturmiljöer, som de miljöer som tydligast uttrycker områdets speciella historia och identitet.
Att förvalta, utveckla och tillgängliggöra glasbruksmiljöerna
Vi anser att alla aktörer inom Glasriket, såväl förvaltare, företagare, föreningar etc som
kulturmiljövårdande institutioner och myndigheter, bör verka för att de kulturhistoriska värden som
finns i glasbrukens kulturmiljöer förvaltas, utvecklas och tillgängliggörs. Med tillgängliggörande avser
vi inte bara att miljöerna görs fysiskt tillgängliga, utan även att kännedomen och kunskapen om
miljöerna sprids och fördjupas. På ett övergripande plan beror utsikterna för detta av antalet
personer och de ekonomiska resurser som verkar för saken. På ett mer konkret plan, och i linje med
vad som sagts ovan, anser vi att…
… förutsättningarna för förvaltning och utveckling av glasbrukens kulturmiljöer förbättras om:
 Förorenade glasbruksmiljöer saneras
 Glasbruksmiljöerna får en ökad användning
 Glasbruksmiljöernas äkthet behålls och förhöjs
 Glasbruksmiljöerna får ett ökat skydd
15



Kulturmiljöstödet i glasbruksmiljöerna får en mer medveten styrning
En samverkansgrupp för glasbruksmiljöerna och/eller en kulturarvsutvecklare tillsätts
Kunskapsunderlag tas fram för de glasbruksmiljöer där det saknas
… glasbrukens kulturmiljöer tillgängliggörs bättre om:
 Glasbruksmiljöerna synliggörs i marknadsföringen av Glasriket
 Besökare i ökad utsträckning lotsas via, uppehåller sig och bor i glasbruksmiljöerna
 Glasbruksmiljöerna markeras på en karta och i verkligheten
 Fler skrifter om glasbruksmiljöerna skapas
 Fysiska och digitala informationsskyltar om glasbruksmiljöerna skapas
 Guidningar av glasbruksmiljöerna erbjuds
Glasrikets glasbruksmiljöer – ett gemensamt ansvar
Vi anser att utvecklingsarbetet i Glasriket bör involvera många olika aktörer och intressen. Vi menar
att de organisationsstrukturer, forum och kanaler som skapas för att underlätta kommunikationen
mellan olika aktörer och sektorer kommer att blir avgörande för resultaten. Idéer, kompetenser och
resurser måste samordnas och utmynna i konkreta åtgärder som verkar mot det gemensamma målet
”industriell utveckling och stärkt besöksnäring i Glasriket”.
Glasbruksmiljöerna utgör en nyckelresurs för att stärka Glasriketregionens kulturarv och attraktivitet.
Vi menar att många olika människor och parter har intresse av att resursen bevaras, vårdas och
utvecklas. Vi inser samtidigt att dessa miljöer omges av en komplex problematik och att det kommer
att krävas samordnade insatser för att tillvarata den utvecklingspotential som finns i miljöerna. Vi
betraktar glasbrukens kulturmiljöer som en gemensam angelägenhet och ett gemensamt ansvar för
alla som arbetar med Glasrikets utveckling.
Ett förslag är att en särskild organisation skapas för arbetet med glasbruksmiljöerna, en organisation
som hanterar mötet mellan utvecklingsfrågor och fysisk miljö. Vi vill stötta att en sådan organisation
skapas med engagemang från Glasriketkommunerna. Mot bakgrund av Glasrikets glasbruksmiljöer
som nationell angelägenhet vill vi verka för att Riksantikvarieämbetet engageras i arbetet.4 Vi anser
att gruppens arbete måste grundas på och genomföras i samarbete med Glasrikets fastighetsägare,
företagare och föreningsmänniskor.
4
Riksantikvarieämbetet är under perioden 2006-2016 engagerade i den s.k. Bergslagssatsningen som bl.a.
syftar till en ökad tillväxt, ett breddat näringsliv, ett höjt besöksantal och ett bättre tillvarataget kulturarv i
Bergslagsregionen. Bergslagssatsningen kan utgöra en viktig referens för Glasriket, i fråga om arbetsformer,
erfarenheter m.m.
16
Kulturmiljövården - en viktig part i samverkan
Förändringsprocesserna i Glasriket påverkar både miljöerna i sig och tillgängligheten till dem.
Länsstyrelserna och länsmuseerna kan bidra med viktig kunskap, goda idéer och finansiering som kan
leda till att stärka intrycken av glasbruksorterna som genuina, historiska miljöer – till att mötet
mellan tradition och innovation lyckas. Vi menar att detta direkt kommer att gagna besöksnäringen,
men indirekt även övrigt näringsliv. Intrycken av Glasriket (och enskilda företag) formas i slutänden
till stor del av den fysiska miljön.
De båda länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län har viktiga uppgifter att fylla som företrädare
för det antikvariska sakområdet i samarbetet med andra nationella, regionala och kommunala
myndighetsfunktioner och i kontakten med medborgarna. För att ta fram kunskapssunderlag för
särskilt kulturhistoriskt värdefulla miljöer och därmed underlätta de avvägningar och
ställningstaganden som kommer att krävas mellan olika intressen. För att initiera, driva och
finansiera projekt som gagnar kulturhistoriskt intressanta miljöer och kulturhistoriska
kunskapsupplevelser. Med sin långsiktiga och breda kunskapsuppbyggnad om det regionala
kulturarvet kan de båda länsmuseerna fylla en viktig rådgivande och utförande funktion.
De statliga medel som finns tillgängliga via länsstyrelserna är begränsade till sin användning och kan
främst finansiera vissa former av kulturhistoriska kunskapsunderlag, kulturmiljöinformation och
praktisk kulturmiljövård. När de gäller konkreta åtgärder anser vi att kulturmiljöarbetet i högsta
möjliga utsträckning bör samordnas och samfinansieras med andra sektorer och aktörer. Vi anser att
praktiska kulturmiljövårdande åtgärder får en bättre effekt och en större långsiktighet om de kan
knytas till olika former av verksamhetsutveckling och sättas in i ett besöksnäringsperspektiv. Vi anser
att man bör hitta fram till goda samarbeten och inbjuda till delaktighet genom att vara lyhörda för
andras idéer och önskemål, samtidigt som den regionala kulturmiljövården, d v s länsstyrelserna och
länsmuseerna, inför andra är tydliga med sina egna möjligheter och prioriteringar.
Vilka glasbruksmiljöer bör prioriteras?
Under den närmaste perioden bör insatserna i Glasriket koncentreras till ett snävare antal miljöer. Vi
menar att det på längre sikt resulterar i att kulturmiljövärdena försvaras på ett bättre sätt, bl. a
därför att det bidrar till en tydlighet som underlättar samarbeten och samfinansieringar. Vi tror att
lyckade och långsiktiga satsningar i några få miljöer gagnar utvecklings- och kulturmiljöarbetet i
Glasriket som helhet.
Frågan om vilka miljöer som bör prioriteras har därför varit viktig när denna ”Vård- och
åtgärdsstrategi för Glasriket” formulerats. En första avgränsning har gjorts genom att glasbrukens
kulturmiljöer har urskilts som centrala för Glasrikets kulturarv. Utgångspunkten är att miljöernas
kulturhistoriska värden är den främsta bevekelsegrund för prioriteringar. De naturliga följdfrågorna
har då blivit:
17


Vilka kulturhistoriska värden är särskilt viktiga att bevara och utveckla i glasbrukens
kulturmiljöer?
Vilka glasbruksmiljöer innehåller (uttrycker) dessa värden?
Glasbrukslistan och glasbrukskartan
Ett schematiskt angreppssätt har fordrats för att besvara frågorna. Som ett första led har en
sammanställning av Glasrikets glasbruksmiljöer gjorts, dels för att ge överblick i det egna arbetet,
dels för att underlätta kommunikationen med andra aktörer. Sammanställningen har resulterat i en
karta (Bilaga I) och en lista (Bilaga II) som omfattar 57 historiska hyttplatser5.
Listan och kartan baseras på de kulturhistoriska inventeringar som genomfördes för 15 år sedan. I
glasbrukslistan har de historiska glasbruksplatserna delats in i olika kategorier utifrån den miljö som
fanns på platsen vid inventeringstillfället. Uppgifterna antas i huvudsak ännu vara relevanta, även om
enstaka byggnader kan ha rivits eller rasat samman. Med den stora variation som finns mellan
glasbruksmiljöerna så har en generalisering av miljöinnehållet varit nödvändig.
Glasrikets glasbruksmiljöer
(inkl. Björkshults glasbruk, Högsby kommun )
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttlämning
Hyttbyggnad
Hyttlämning
Eventuell hyttlämning
SUMMA
19
6
8
13
11
57
Av de 57 platserna på glasbrukslistan har 19 förts till kategorin ”Glasbruksort, hyttbyggnad”. På dessa
platser fanns det vid inventeringstillfället en stående hyttbyggnad omgiven av en tydligt avgränsad
och sammanhållen miljö med många andra byggnader som har en tydlig koppling till glasbruket.
Gruppen består således av tydliga glasbruksorter – orter där glasbruket har utgjort ett dominerande
arbetsställe och varit en betydande orsak till samhällsbildningen.
Även på de 6 platser som finns i kategorin ”Glasbruksort, hyttlämning” har glasbruket varit en viktig
arbetsplats som format samhället under många decennier, men hyttbyggnaden kvarstår idag endast
som en lämning. Miljöerna i denna kategori är lantliga till sin karaktär.
5
Sammanställningen utgår således från de hyttplatser som funnits inom regionen, inte från antalet
hyttbyggnader eller antalet glasbruksföretag. Om en hytta ersatt en annan på i stort sett samma plats, räknas
de alltså som samma glasbruk. Det samma gäller om ett bolag efterträtt ett annat på samma plats.
18
Till kategorin ”Hyttbyggnad” hör 8 platser där det vid inventeringarna fanns en stående hyttbyggnad,
men saknades en tydligt avgränsad och sammanhållen glasbruksmiljö kring denna. Flera av hyttorna
är uppförda kring mitten av 1900-talet på en större ort med mer varierat näringsliv. Orterna kan i
flera fall med all rätt rubriceras som glasbruksorter, eftersom glasbruken varit viktiga för orternas
ekonomi och expansion. Avgörande för kategoriseringen är dock att det inte finns någon större miljö
kring hyttbyggnaden som har ett direkt samband med denna, även om det på några av platserna vid
sidan av hyttan finns ett par andra byggnader som hört till glasbruket.
På de 13 platser som förts till kategorin ”Hyttlämning” fanns synliga lämningar av ett glasbruk vid
inventeringstillfället, men ingen tydlig omgivande glasbruksort. I några fall fanns ett par bostäder
eller andra byggnader som hört till glasbruket i anslutning till lämningen, dock alltför få för att bilda
en sammanhållen glasbruksmiljö.
11 platser har förts till kategorin ”Eventuell hyttlämning”. På dessa platser kunde man vid
inventeringstillfället inte konstatera några synliga lämningar av hyttbyggnaden. Inte heller fanns där
någon tydlig omgivande glasbruksort. I något fall (Flerohopp) finns dock ett par bevarade
arbetarbostäder. Några av hyttorna i denna kategori var ytterst kortvariga, närmast av
försökskaraktär.6
Som ett komplement till glasbrukslistan har även en lista över sentida, mindre hyttor, s.k.
studioglashyttor, upprättats (Bilaga III). Den omfattar 18 studioglashyttor, varav cirka 10 för
närvarande är i drift. En del av dessa mindre hyttor ligger/har legat i tidigare glasbruksbyggnader,
andra på tidigare glasbruksorter och några i helt nya lägen. Några av dem är s.k. återvinningshyttor
som inte smälter glasmassa, utan hettar upp och omformar glasflaskor och -burkar.
Studioglashyttorna har inte markerats på den bilagda översiktskartan, dels eftersom kartans skala
inte medger det då vissa orter hade fått alltför många markeringar, dels eftersom kunskapen om
studiohytterna inte varit tillräcklig (se kommentar Bilaga III).
Mängden glasbruksmiljöer (46-57 platser)
Det regionala kulturmiljöarbetet skall inriktas mot att bevara, använda,
utveckla och framhäva mängden och mångfalden i Glasrikets 46 (-57)
glasbruksmiljöer.
6
På platser som förts till denna kategori kan det finnas lämningar under jord. Eventuella hyttlämningar kan
undersökas arkeologiskt och därmed bidra med kunskap om glasbrukens historia. Det är även möjligt att
genom utgrävning förtydliga miljöerna och komplettera dem med informationsskyltar. Ett liknande projekt
genomfördes gamla hyttan i Målerås år 2011.
19
Eftersom det är det stora antalet glasbruk som i grunden konstituerar Glasrikets kulturhistoriska
värde, det som gör området speciellt, är det ur ett kulturmiljöperspektiv relevant att försvara alla de
miljöer där man kan uppfatta glasbrukshistorien. Det rör sig minst om 46 platser eller orter, men kan
röra sig om 57 miljöer, beroende av vad som finns under markytan på de 11 platser där man vid
inventeringarna inte kunde se några tydliga lämningar. Om ett större antal av glasbruksmiljöerna
försvinner eller otydliggörs väsentligen, så går ett grundläggande kulturmiljövärde i Glasriket förlorat.
Det är därför viktigt att mängden och mångfalden i Glasrikets alla glasbruksmiljöer bevaras, framhävs
och utvecklas. Denna ambition står, åtminstone i ett kortare perspektiv, i konflikt med strävan att
inrikta insatserna mot en snävare krets av miljöer. Med hänsyn till den betydelse som mängden
glasbruksmiljöer har, bör man dock både arbeta med mängden miljöer och det prioriterade fåtalet. Vi
väljer därför att differentiera arbetsinsatsernas intensitet och art mellan dessa båda kategorier.
Hyttbyggnaderna (27 st)
Det regionala kulturmiljöarbetet bör inriktas mot att Glasrikets 27
hyttbyggnader bevaras och att de förvaltas på ett sådant sätt att de ännu är
avläsbara som hyttor.
I kulturmiljöarbetet bör man sträva efter att bevara miljöer med ett tydligt historiskt innehåll.
Tydligheten är viktig för att vi överhuvudtaget ska uppfatta en miljö som historisk eller kunna
associera till en viss epok. Tydligheten är även en pedagogisk tillgång då man ska förklara olika
historiska förhållanden och beror bland annat av hur tidstypisk och autentisk miljön är. Kort sagt: en
tydlig miljö har bättre förutsättningar än en otydlig att uppmärksammas, uppskattas och begripas.
Hyttbyggnaderna är de objekt som tydligast synliggör Glasrikets kulturarv. Själva hyttan har nästan
alltid en karaktäristisk, högrest form med en ventilationslanternin/-huv och en skorstenspipa.
Byggnadens form signalerar att: ”Här ligger ett glasbruk!” På de renodlade glasbruksorterna utgör
hyttan en centralbyggnad, i de fall den ännu är bevarad. Hyttbyggnaderna har därmed en särställning
i Glasrikets kulturmiljöer. Vi tillmäter dem generellt ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Glasbrukslistan omfattar 27 hyttbyggnader. De är ofta gedigna, murade byggnader med rymliga och
praktiska utrymmen. Flera av dem har kunnat få en ny användning sedan glasproduktionen upphört
eller minskats. Grovt uppskattat används ungefär 1/3 av hyttbyggnaderna idag aktivt och i högre
utsträckning, 1/3 i viss utsträckning, medan 1/3 endast används passivt (för uppställning,
långtidslagring och dylikt). Vi anser att initiativ som syftar till att hyttbyggnaderna får en mer aktiv
användning bör stöttas. Hyttbyggnaderna bör vårdas och förvaltas på ett sådant sätt att de ännu är
avläsbara som glashyttor.
20
Helhetsmiljöerna (20 st)
I det regionala kulturmiljöarbetet bör man resursmässigt prioritera 20
helhetsmiljöer. Vi betraktar dem som de kulturhistoriskt mest värdefulla och
kulturturistiskt mest utvecklingsbara glasbruksmiljöerna.
I kulturmiljöarbete strävar man ofta efter att bevara komplexa miljöer. Komplexiteten kan bestå i att
miljön belyser många olika sidor av den lokala livsföringen eller verksamheten. Den kan också bestå i
att miljön innehåller många olika tidslager. För att en miljö med många olika tidslager samtidigt ska
vara tydlig, och inte bara rörig och svårbegriplig, så krävs det normalt att det finns funktionella
samband mellan tidslagren som visar en kontinuitet i verksamheten på platsen. Komplexiteten är
viktig för att vi ska kunna utläsa många olika berättelser ur miljön.
Uppställningen av glasbrukslistans kategorier ovan uttrycker skillnaderna mellan de olika
kategorierna, avseende miljöernas tydlighet och komplexitet. I kategorin ”Glasbruksort,
hyttbyggnad” finns de tydligaste och mest komplexa glasbruksmiljöerna. På dessa platser kan man
genom miljön uppleva en mångfald av aspekter av glastillverkningen – från brukens
livsmedelsförsörjning till de stora formgivarnas vardagsmiljöer. Det innebär att dessa miljöer som
grupp betraktad är den kulturhistoriskt mest värdefulla. Dessa miljöer har samtidigt en hög potential
som kulturhistoriska besöksmål. I kategorin ”Eventuell hyttlämning” finns de otydligaste och minst
komplexa miljöerna. Glasbrukslistan uttrycker således en grovt generaliserad, fallande
värdegradering.
I Glasriket finns 19 stycken glasbruksmiljöer i kategorin ”Glasbruksort, hyttbyggnad”. Till denna grupp
lägger vi glasbruksmiljön i Transjö7 och benämner fortsättningsvis de 20 miljöerna för
”helhetsmiljöer”. Vi anser att alla helhetsmiljöer har höga kulturhistoriska värden och vill därför
prioritera alla dessa miljöer i vårt arbete.
Fokusmiljöerna (5 st)
Helhetsmiljöerna omfattar ett stort antal byggnader som uppkommit direkt ur eller har en stark
koppling till glasproduktionen: industribyggnader, ekonomibyggnader, bostäder mm. Sammantaget
handlar det om många hundra byggnader eller andra objekt som har ett mycket högt kulturhistoriskt
7
Transjö hör till kategorin ”Glasbruksort, hyttlämning”, men har en särställning i denna grupp både ur värdeoch utvecklingsperspektiv. Orten hör till de aktiva glasbruksorterna med en studiohytta sedan 35 år.
Hyttruinen i Transjö är mycket välbevarad och på orten finns även byggnadsminnet Transjö Folkets hus.
21
värde8. Därutöver finns det på dessa orter tusentals byggnader som inte direkt hör samman med
glasbruken, men som också kan ha höga kulturhistoriska värden och som är betydelsefulla för att
binda samman helhetsmiljöerna.
Det regionala kulturmiljöarbetet bör primärt koncentrera insatser till 5
fokusmiljöer. Dessa miljöer ingår bland helhetsmiljöerna och har valts ut på
grund av sina mycket höga kulturmiljövärden. Fokusmiljöerna är:





Rosdala (Uppvidinge kommun)
Kosta (Lessebo kommun)
Orrefors (Nybro kommun)
Alsterbro (Nybro kommun)
Åfors (Emmaboda kommun)
Med så många byggnader/objekt (och fastighetsägare) i den prioriterade gruppen finns det en
uppenbar risk att bevarandeinsatserna splittras på alltför många miljöer. Helheterna och sambanden,
d.v.s. grundläggande värden i helhetsmiljöerna, riskerar då att gå förlorade. Det vore olyckligt såväl
ur kulturmiljösynpunkt som för besöksnäringen. Det stora antalet prioriterade miljöer gör det svårt
att driva och få till stånd kraftfulla samarbetsprojekt. För att slå vakt om helhetsmiljöernas värden
och få till stånd en samverkan/samfinansiering kring miljöerna har därför fem fokusmiljöer valts ut. Vi
anser att det regionala kulturmiljöarbetet primärt bör rikta insatser mot dessa fem miljöer. Vi tror
att en positiv och hållbar utveckling i fokusmiljöerna kommer att stärka Glasriket som helhet och
därmed i förlängningen återverka positivt på alla glasbruksorter.
”Kulturmiljömätaren”
Alla de 20 helhetsmiljöerna har höga kulturhistoriska värden. Miljöernas sammanlagda omfång och
stora variation gör det mycket svårt att vikta dem mot varandra ifråga om kulturhistorisk värde.
Kulturhistorisk värde är ett komplext begrepp som omfattar många olika värdeaspekter av en miljö,
som exempelvis estetiska eller personhistoriska värden. I varje helhetsmiljö, och i varje byggnad
återfinns många olika värdeaspekter. Snart sagt varje helhetsmiljö har något eller några unika
byggnader/objekt som är historiskt representativa för Glasriket, men som inte finns eller har
bevarats i de andra helhetsmiljöerna.
8
På de större glasbruksorterna kan glasbruksmiljön omfatta ett sjuttiotal byggnader/objekt, på de minsta ett
tiotal. Med ett hypotetiskt genomsnitt på 40 objekt/miljö, skulle det totalt röra sig om 800 byggnader/objekt i
de 20 helhetsmiljöerna.
22
För att välja ut ett snävare antal fokusmiljöer och i någon mån kunna motivera det gjorda urvalet, har
helhetsmiljöerna översiktligt jämförts avseende kulturmiljöinnehåll. Den metod som använts framgår
av tabellen i bilaga IV. Tolv för glasbruksmiljöerna kännetecknande komponenter, vilka alla bidrar till
miljöernas komplexitet och tydlighet, har listats. Av tabellen framgår vilka komponenter som finns
representerade i de olika helhetsmiljöerna, och hur tydliga de är.
Fyra av kulturmiljökomponenterna har betraktats som särskilt viktiga:
 Hyttbyggnad/Glasbruksbyggnad
 Andra glasbruksbyggnader
 Disponentbostad och/eller tjänstemannabostäder
 Bruksarbetarbostäder
De övriga åtta komponenterna är:
 Avgränsad bruksort
 Bruksgata
 Vattendrag på orten
 Järnvägsmiljö på orten
 Folkets Hus/Folkets Park
 Ladugårdar/andra agrara bruksbyggnader
 Samhällsbyggnader med bruksanknytning
 Järnbruksbyggnader, järnbrukslämningar
Med hjälp av den tabellariska uppställningen kan man snabbt bilda sig en uppfattning om innehållet i
enskilda glasbruksmiljöer. Ett poängsystem möjliggör en översiktlig jämförelse mellan de olika
miljöerna avseende kulturmiljöinnehåll. Av tabellen framgår att de flesta helhetsmiljöer omfattar
många av de typiska kulturmiljökomponenterna. Poängsummorna ligger i intervallet 7–15 poäng.
Skillnaden är ofta hårfin mellan miljöer som befinner sig på samma del av skalan, vilket framgår av att
de flesta halvpoängsteg i intervallet är representerade.
Flest poäng har Orrefors med 15 poäng, sedan följer Åfors med 13 poäng och därefter Rosdala, Kosta
och Johansfors med 12,5 poäng vardera. De fyra förstnämnda glasbruksmiljöerna har utsetts till
fokusmiljöer. Johansfors utgör således inte en av de utvalda fokusmiljöerna, vilket motiveras av att
Åfors och Johansfors endast ligger en mil från varandra och att en geografisk spridning setts som
önskvärd.
Istället har Alsterbro utsetts till fokusort. Det beror delvis av att ortens läge i den ostligaste delen av
Glasriket tydligare ”fångar in” det historiskt sett glasbrukstäta området kring Älghult och viktiga
glasbruksmiljöer som de i Rydefors och Björkshult. Ett tungt vägande skäl har varit det mycket höga
kulturhistoriska värdet av hyttbyggnaden i Alsterbro. Denna byggnad är den enda bevarade hytta i
23
Glasriket som speglar den miljö som fanns vid de flesta småländska glasbruk under glasbrukens
etableringsperiod i slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet 19009.
De fem fokusmiljöerna har alla ett mycket rikt kulturmiljöinnehåll och gruppen har en god geografisk
spridning över Glasriket. Ser man till de olika miljöernas förutsättningar så skiljer de sig ändå åt.
Kortfattat kan man beskriva dem som:





Kosta – aktivt moderglasbruk med moderniserad miljö
Rosdala – besöksmålsglasbruk med byggnadsminnesmärkt miljö
Orrefors – namnkunnigt glasbruk med järnbruksmiljö.
Åfors – konstnärsglasbruk med karaktäristisk miljö
Alsterbro – glasbruk med unik historisk hyttmiljö
Vilka insatser var?
Mängden glasbruksmiljöer, hyttbyggnaderna och helhetsmiljöerna är således alla betydelsefulla för
att förmedla Glasrikets kulturarv. Därför är det viktigt att slå vakt om alla dessa delar. Det blir dock
föga verkningsfullt, och är inte heller särskilt realistiskt, att arbeta med samma intensitet och
ambition i alla glasbruksmiljöer i Glasriket. Vi väljer därför att föreslå en differentiering i typen av
insatser.
46-57 glasbruksmiljöer; information och skydd
I det regionala kulturmiljöarbetet bör mängden historiska glasbruksplatser lyftas
fram genom kunskapsförmedlande informationsmaterial.
Vi vill även föreslå en översyn av kulturmiljöskyddet av samtliga
glasbruksmiljöer.
Eftersom den historiska mängden av glasbruk är en viktig aspekt för förståelsen av Glasrikets
kulturarv, är det angeläget att denna aspekt lyfts fram. Här bör exempelvis länsstyrelserna,
länsmuseerna, AB Glasriket, Glasriketkommunerna, lokala företag och föreningar samverka för att
mängden och mångfalden i glasbruksmiljöerna synliggörs genom att ta fram genom olika typer av
9
Hyttbyggnaden består av en hytta i trä uppförd år 1871, vilken utökats med ytterligare en trähytta år 1920.
Den enda övriga äldre trähytta som bevarats i Glasriket är hyttan i Alsterfors, som är reveterad och befinner sig
i dåligt skick.
24
informationsmaterial riktat till en bredare allmänhet: kartor, skrifter och kulturhistoriska
informationsskyltar, både fysiska och digitala.
Som framgått ovan så är glasbrukens kulturmiljöer dåligt skyddade, trots att många av dem pekas ut
som värdefulla i kommunernas kulturmiljöprogram och att glasbrukens kulturmiljöer som kategori är
av nationellt intresse. De flesta byggnader som ingår i glasbrukens kulturmiljöer, men även en del av
glasbrukslämningarna, är helt oskyddade. Det finns därför anledning för de båda länsstyrelserna att
tillsammans med kommunerna och Riksantikvarieämbetet se över kulturmiljöskyddet för Glasriket
som helhet. Möjligheten att skapa ett nytt, samlat riksintresseområde för kulturmiljövården av
Glasriketregionen, där glasnäringen utgör riksintressets kärnvärde, har tidigare dryftats och är en
möjlighet. Nya detaljplaner eller byggnadsminnesförklaringar i Glasrikets kulturmiljöer kan vara
andra. En samlad översyn av glasbrukslämningarnas status aktualiseras av den en reviderade
kulturminneslagen, Kulturmiljölagen (1988:950) som träder i kraft 2014-01-01.
5 fokusmiljöer (20 helhetsmiljöer); vård och utveckling genom samverkan
Den regionala kulturmiljövården, d v s länsstyrelserna och länsmuseerna, bör
initiera och stötta byggnadsvårdsprojekt i helhetsmiljöerna, främst i
fokusmiljöerna.
Vi anser att byggnadsvårdsprojekt som kan länkas till samarbetsprojekt vilka
stärker Glasrikets kulturarv och näringsliv bör prioriteras.
Insatserna för skydd av och kunskapsförmedling om den totala mängden glasbruksmiljöer i Glasriket
omfattar även helhetsmiljöerna. För helhetsmiljöerna, vilka alla är innehållsrika och upplevelsevärda
kulturmiljöer, är det dessutom motiverat att tillhandahålla ett fördjupat informationsmaterial som
beskriver och förklarar de olika delarna av miljön.
I helhetsmiljöerna bör byggnadsvårdande åtgärder på de byggnader som kan räknas till glasbrukens
kulturmiljöer initieras och stöttas. Som framkommit ovan har få bidragsansökningar som rör dessa
miljöer gjorts under senare år, trots ett omfattande åtgärdsbehov på många byggnader.
Förslagsvis skulle länsstyrelserna i samarbete med berörda kommuner kunna initiera en dialog med
fastighetsägare till förfallna och/eller förvanskade särskilt värdefulla byggnader i glasbruksmiljöerna,
för att upplysa ägarna om byggnadernas höga kulturhistoriska värden, informera sig om orsaken till
problemen, samt eventuellt uppmana ägarna att ansöka om byggnadsvårdsbidrag. Arbetet kan även
komma att omfatta kontakter med ägare till underutnyttjade och/eller förmodat rivningshotade
byggnader. Fastighetsägardialogen, och de förväntade byggnadsvårdsprojekten, bör primärt inriktas
mot de fem fokusmiljöerna.
25
Eftersom tillgänglighets- och förvaltningsfrågorna är viktiga för att de kulturhistoriska värdena ska
skall bestå på längre sikt, bör dessa frågor lyftas i dialogen med fastighetsägarna. I det regionala
kulturmiljöarbetet bör byggnadsvårdsinsatserna länkas till olika informations- och
utvecklingsinsatser, utförda av ägare, företag, föreningar etc. Då det gäller underutnyttjade
byggnader ser vi det som önskvärt att få till stånd utökade samarbeten som kan bidra till en
långsiktigt hållbar förvaltning och aktivering av miljöerna.
Vi föreslår att länsstyrelserna i sin bedömning av bidragsansökningar som berör Glasriketregionen,
utöver vad som sägs i bidragsförordningen och i denna vård- och informationsstrategi för Glasriket,
även beaktar åtgärdernas betydelse för att långsiktigt stärka områdets kulturarv och näringsliv.
Figur som visar den i strategin föreslagna differentieringen för olika typer av insatser i Glasriket de närmaste
åren. Figuren visar även hur glasbrukens kulturmiljöer fördelar sig mellan de olika länen, samt mellan miljöer
med och utan stående hyttbyggnader.
26
Hyttorna; särskilda åtgärder för bevarande
Med den särställning som hyttbyggnaderna har för att uppbära Glasrikets kulturarv bör särskilda
insatser göras för dem. Det skulle kunna innebära att vårdprojekt i dessa byggnader prioriteras
framför andra. Det kan även innebära att särskilda informationskampanjer genomförs riktade till
berörda ägare, förvaltare, brukare och kommuner.
Vilka vårdinsatser bör prioriteras?
I det regionala kulturmiljöarbetet bör följande vårdinsatser prioriteras vad gäller Glasrikets
kulturmiljöer.
1. Översiktlig skadeinventering och vårdprogram, med fastighetsägardialog
Primärt i de 5 fokusmiljöerna. I andra hand i de 15 övriga helhetsmiljöerna.
Parter aktiva i det regionala kulturmiljöarbetet, med särskilt ansvar lagt på länsstyrelserna,
länsmuseerna och kommunerna, bör verka för att få till stånd byggnadsvårdande
renoveringsåtgärder på kulturhistoriskt värdefulla byggnader/anläggningar i glasbrukens
kulturmiljöer med starkt eftersatt underhåll eller skador. För att kunna verka för de mest angelägna
byggnadsvårdsprojekten bör en översiktlig skadeinventering genomföras och enkla vårdprogram för
miljöerna upprättas. Primärt bör denna insats genomföras i de fem fokusmiljöerna.10
Syftet med skadeinventeringen/vårdprogrammet är att få en bättre styrning av vårdinsatserna och
sätta in dem i ett helhetsperspektiv. Med helhetsperspektiv avser vi då dels åtgärdernas betydelse
för Glasrikets kulturmiljö som helhet, dels att vårdåtgärderna inte ses som en isolerad och snart
avslutad bevarandeinsats utan som ett avstamp för vidare förvalting och utveckling.
Idag finns det inte några detaljerade eller aktuella kunskapsunderlag som beskriver eller värderar
enskilda byggnader och objekt i glasbrukens kulturmiljöer, undantaget Rosdala där det under 2013
tas fram en vård- och underhållsplan för de byggnader som ingår i byggnadsminnet. Därför har ett
arbete påbörjats under 2013 med att lista de övriga fyra fokusmiljöernas byggnader, samt de
byggnader utanför byggnadsminnet i Rosdala som tillhör glasbruksmiljön. Arbetet har utförts av två
av författarna till denna strategi, Lotta Lamke och Susann Johannisson.
Med utgångspunkt i den här typen av byggnadslistorna bör en översiktlig inventering genomföras för
att gradera och mycket kortfattat (främst genom fotografering) för varje byggnad beskriva:
 Kulturhistoriskt värde
10
Beroendet på utfallet av insatsen kan metoden tjäna som förebild för liknande satsningar i övriga
helhetsmiljöer, möjligen koncentrerat till hyttbyggnader samt andra byggnader som är särskilt
karaktärsskapande för orterna.
27



Skador och bristande underhåll
Yttre förvanskning
Användning och utnyttjandegrad
I samband med inventeringen bör särskilt värdefulla/utvecklingsbara kärnområden i miljöerna
markeras på en karta, som ett underlag för beslut om vårdinsatser och i en bredare
utvecklingsdiskussion.
Utifrån inventeringen och de identifierade kärnområdena bör en prioriteringslista skapas över de
vårdsåtgärder som ses som särskilt angelägna. Det kan handla om akuta vårdbehov, men även om att
förebygga fortsatta skador eller förhöja intrycket av en särskilt betydelsefull del av kulturmiljön.
Fastighetsägarna till de aktuella byggnaderna/anläggningarna bör kontaktas för en dialog om
byggnadernas kulturmiljövärden, om deras nuvarande och möjliga användningar, om problembilden
kring underhållet och förvaltningen, om angelägna vård- och underhållsarbeten, samt
byggnadsvårdsbidragens möjligheter och begränsningar. Dialogen bör även behandla tillgänglighetsoch informationsinsatser kring möjliga byggnadsvårdsprojekt, samt beröra objektens och de
omgivande miljöernas kullturhistoria.
Väl medvetna om den generellt sett sammansatta problembild som omger glasbruksmiljöerna är
avsikten att stötta fastighetsägarna och ambitionen är att nå fram till lösningar som inte bara ser till
byggnadernas tekniska kondition, utan även till användningen samt den fortsatta förvaltningen och
utvecklingen av dem. Många olika kontakter kan behöva tas för att hitta bra helhetslösningar.
2. Angelägna byggnadsvårdsåtgärder med utvecklingsperspektiv
Primärt i de 5 fokusmiljöerna. I andra hand i de 15 övriga helhetsmiljöerna.
Parter aktiva i det regionala kulturmiljöarbetet, med särskilt ansvar lagt på länsstyrelserna,
länsmuseerna och kommunerna, bör genomföra angelägna byggnadsvårdande renoveringsåtgärder
på kulturhistoriskt värdefulla byggnader och anläggningar i glasbrukens kulturmiljöer, främst i de fem
fokusmiljöerna. Man bör få till stånd angelägna vårdåtgärder som kan kopplas till olika former av
utvecklingsinsatser i de fem miljöerna och prioritera projekt med en tydlig och hållbar framtidvision.
Skadeinventeringen, vårdprogrammen och fastighetsägardialogen kommer exempelvis att underlätta
länsstyrelsernas avvägningar och beslut om kulturmiljöbidrag. Varje byggnadsvårdsprojekt bör
förstärkas med en kommunikationskampanj (se vidare under nästa avsnitt).
Vilka informationsinsatser bör prioriteras?
I det regionala kulturmiljöarbetet föreslås följande informationsinsatser, uppställda i
prioriteringsordning.
28
1. Kommunikationskampanjer inför och i samband med vårdsatsningar
Primärt i de 5 fokusmiljöerna. I andra hand i de 15 övriga helhetsmiljöerna.
I samband med varje byggnadsvårdsprojekt där exempelvis länsstyrelserna bidrar med medel bör en
kommunikationskampanj genomföras. Kampanjerna ska ytterst syfta till att utveckla tankar om den
aktuella byggnadens inre och yttre användning – idag och imorgon. Hur bidrar lokalerna och
byggnadernas yttre till upplevelsen och utvecklingen av Glasriket idag? Vilka övriga åtgärder kan
göras för att förstärka byggnadernas ”verkningsgrad” i dessa avseenden?11
Kampanjerna kan innehålla många olika typer av aktiviteter (visningar/guidningar,
debatter/diskussioner, workshops/kurser m.m.) som kan engagera skiftande målgrupper (besökare,
ortsbor, andra fastighetsägare, politiker etc.). De olika aktiviteterna bör genomföras i samverkan med
fastighetsägaren och andra (berörda kommuner, intresseföreningar, guideutbildning, AB Glasriket
m.fl.). Aktiviteterna bör bindas samman med varandra och samordnas med andra evenemang.
Det är angeläget att kampanjerna tydligt tar sin utgångspunkt i och centreras kring de miljöer där
åtgärderna genomförs. Det finns samtidigt en möjlighet att använda dessa miljöer för en bredare
kunskapsförmedling och diskussion som gagnar kulturmiljöerna i Glasriket som helhet. Som ett
exempel kan kurser i praktisk byggnadsvård, riktade till fastighetsägare i Glasriket, genomföras för att
få en bredare effekt av ett enskilt byggnadsvårdsprojekt. Varsamma och genomtänkta renoveringar
av enskilda byggnader kan tjäna som förebilder för andra fastighetsägare, inte minst när det gäller de
gruppbyggda, snarlika bostadshusen.
2. Informationsmaterial: revidering och nyproduktion av guideskrifter
För de 20 helhetsmiljöerna, med början i de 5 fokusmiljöerna.
Arbetet med den serie av kulturhistoriska guideskrifter över enskilda glasbruksorter som
producerades under det s.k. KUL-projektet (år 2003 – 2005) bör fortgå. Det finns idag 12 sådana
skrifter, vilka delvis är föråldrade i sina uppgifter. Här kan exempelvis samverkan ske mellan
länsstyrelserna, länsmuseerna, AB Glasriket, Glasriketkommunerna och lokala krafter ske.
Med början i de fem fokusmiljöerna bör guideskrifterna ses över och uppdateras. Serien bör även
kompletteras så att ett aktuellt material finns för de 20 helhetsmiljöerna. Det innebär nyproduktion
av åtta skrifter med början i Alsterbro (den enda av fokusmiljöerna som inte redan har en
guideskrift).
11
Det är viktigt att bevara, men också att ”vara–göra–lära”. Hur fungerar den restaurerade kulturmiljön
avseende upplevelser, aktiviteter och kunskapsförmedling? Hur uppmärksammans man på miljön och upplever
man den? Kan man göra något i miljön, vilka använder den? Kan man lära sig något om Glasrikets kulturarv i
miljön och på vilket sätt?
29
Skrifterna bör finnas tillgängliga i tryckt och digital form, men texterna skulle även kunna ligga till
grund för en talad version tillgänglig via mobiltelefon. Texterna kan även efter viss kortning och
bearbetning användas för kulturhistoriska informationsskyltar i miljöerna och/eller en
smartmobilanpassad websida. Likt tidigare bör guiderna tillhandahållas på svenska, tyska och
engelska.
3. Informationsmaterial: kulturhistorisk översiktskarta
Som omfattar samtliga 57 historiska glasbruksplatser, varav 46 glasbruksmiljöer.
Det är en brist att det idag saknas ett lättöverskådligt informationsmaterial som snabbt förmedlar
bredden och djupet i Glasrikets kulturarv till allmänheten. Initiativ bör därför tas till att en
kulturhistorisk översiktskarta över Glasriket produceras och trycks. AB Glasriket,
Glasriketkommunernas kultur- och turistfunktioner, länsstyrelser och länsmuseer kan fungera som
samarbetsparter i arbetet.
En översiktskarta med kortfattad information om glasbruksmiljöernas historia och nuvarande miljö,
gärna med ambitionen att skildra de enskilda platserna ur ett helhetsperspektiv, skulle vara av stort
intresse och till nytta i många olika sammanhang. Tillsammans med guideskrifterna för de enskilda
orterna kan den fungera som en upptäcks- och utflyktskarta, men vi ser den också som en
pedagogisk tillgång (skolundervisning, guideutbildning, turistverksamhet). Det bör även framgå av
kartan hur tydliga/ lättillgängliga de olika glasbruksmiljöerna är.
Det är tänkbart att även andra typer av kulturhistoriska utflyktsmål kan föras in i kartan, dock under
förutsättning att tydligheten och överblickbarheten över glasbruksorterna inte går förlorad.
Kartversioner bör tas fram på svenska, engelska och tyska.
4. Guideutbildning
Som kunskapsmässigt omfattar samtliga 57 historiska glasbruksplatser, praktiskt framförallt de 46
glasbruksmiljöerna.
Tillgången till historiskt kunniga guider utgör en mycket viktig faktor för att öka förståelsen för
Glasrikets kulturarv och kulturmiljöer, samtidigt som det på ett direkt sätt kan bidra till att öka
aktiviteten och attraktiviteten i besöksmålet Glasriket. Därför bör det verkas för att en
guideutbildning för Glasriketguider startas.
Här kan länsmuseerna bidra med kulturhistoriskt fortbildningsmaterial, både befintligt material (ex.
guideskrifter, översiktskarta, ”Glasbrukens byggnadskultur”) och material som produceras särskilt för
detta syfte. Vi ser att vi kan bistå i utbildningen med vår expertkunskap om Glasrikets kulturhistoria
och kulturmiljöer, samt med vårt breda kunnande om allmän historia och kulturmiljöer i stort liksom
kompetens vad gäller kulturmiljöpedagogik. Glasriketguiderna bör vara en viktig framtida
samarbetspart.
30
5. Informationsmaterial: kulturhistoriska informationskyltar
På 57 platser, med början i de 20 helhetsmiljöerna, därefter de 46 glasbruksmiljöerna.
Den regionala kulturmiljövården, d.v.s. länsstyrelserna och länsmuseerna, bör verka för att
lättillgänglig kulturmiljöinformation finns att tillgå i Glasriket glasbruksmiljöer. Här finns även många
andra aktörer som kan bidra med kompeten. Det finns behov av en ökad samordning i detta
avseende.
Kulturhistoriska informationsskyltar bör produceras. Det är av tillgänglighetsskäl motiverat att
tillhandahålla såväl fysiska skyltar som digital kulturmiljöinformation (websidor/appar för
mobiltelefoner), gärna med talad text och att informationen bör finnas på svenska, engelska och
tyska. Samtliga historiska glasbruksorter bör skyltas på sikt, men mest angeläget är att information
finns att tillgå i de 20 helhetsmiljöerna.
Ett enhetligt skyltprogram bör tas fram för Glasriket. Skyltarna ges med fördel en unik och
konstnärlig utformning, utan att tillgängligheten åsidosätts (läsbarhet etc).
31
GLASBRUKENS KULTURMILJÖER
Vilka är de?
46 glasbruksmiljöer
Vilka är då glasbrukens kulturmiljöer? Hur många är de och hur ser de ut? Det beror naturligtvis på
vad man räknar in i begreppet och hur man räknar. Om man låter platsen för hyttan definiera
begreppet ”ett glasbruk” och inte räknar in små, sentida glashyttor så finns det 57 historiska
hyttplatser inom Glasriketregionen. På tio av dem finns inga synliga lämningar, men på 46 platser kan
man idag uppleva en glasbruksmiljö av något slag. (Se bilaga II)
Om man bortser från ”moderglasbruket” Kosta som drivits i 270 år, så representerar de 46
glasbruksmiljöerna tillsammans en 150-årig utvecklingsprocess. Eftersom miljöerna är sammansatta
av många olika byggnader så finns en stor variation mellan dem. För att förstå deras komplexitet och
hur stor variationen är, kan man se till vilka byggnader som kan ingå i en glasbruksmiljö.
Glasbruksbyggnaderna
Hyttan är den centrala industribyggnaden vid ett glasbruk, den där ugnarna är placerade och glaset
tillverkas. Trots att hyttornas arkitektur, stil och material har förändrats över tiden, så har deras
karaktäristiska högresta grundform bestått. 1800-talshyttorna uppfördes i trä och det var vanligt att
de brann ned.
Förutom själva hyttan finns i en glasbruksmiljö vanligen flera andra glasbruksbyggnader. Några
exempel är vedskjul, sliperi, färdigmagasin, garage, kraftstation, smedja och degelkross, men det
finns flera andra. Vid mitten av 1800-talet tillverkades glaset ofta färdigt i hyttan och antalet
glasbruksbyggnader var inte så stort. Decennierna kring sekelskiftet 1900 kom ny teknik och nya
produktionsmoment och antalet byggnader ökade. Delvis på grund av brandfaran i trähyttorna, hölls
andra funktioner åtskilda från dem. Under 1900-talet började hyttorna uppföras i tegel. Man började
då bygga samman de andra glasbruksbyggnaderna med hyttan för att få en mer obruten processlinje.
Det resulterade i omfångsrika hyttbyggnader med många olika utrymmen. Trots detta fanns det ofta
några fristående glasbruksbyggnader.
Bostadsmiljöerna
Arbetskraften var en direkt förutsättning för produktionen och kring glasbruken har bruksföretagen
låtit uppföra egna bostadshus. På de äldsta bruken skilde de sig inte mycket från andra
mangårdsbyggnader eller torpstugor på bygden, men kring sekelskiftet 1900 började stora
”arbetarkaserner” för flera familjer uppföras av bruken, samtidigt som ägarna eller disponenterna
fick påkostade villabyggnader.
Ett par decennier in på 1900-talet började bruksföretagen verka för att arbetarna skulle äga sina
egna hem, varför man sponsrade tomtmarken och gav fördelaktiga huslån, men ända in på 1960talet uppfördes egna bostäder av bruksföretagen. Ibland var egnahemsbyggandet starkt styrt av
32
bruksföretagen. Rader eller grupper av snarlika bostadshus på bruksorten är ett tecken på att
byggnaderna antingen är uppförda helt i brukets regi, eller åtminstone med en stark inblandning av
företaget. På de större bruksorterna finns även de berömda formgivarnas hus.
Agrara byggnader och sågverk
Under 1800-talet och det tidiga 1900-talet hörde ett jordbruk till de flesta glasbruk. Bruksdriften
byggde på ett visst mått av självhushållning och en del av lönerna utgick in natura. Bruksarbetare
kunde utnyttjas för jordbrukssysslor under perioder då glasproduktionen låg nere och vid
arbetstoppar kunde man inreda tillfälliga bostäder i jordbruksbyggnaderna. Till brukens agrara
byggnader hör främst bruksladugårdar och stall, men ibland fanns till exempel även fristående
sädesmagasin eller mjölkbodar.
Till jordbruksfastigheten kunde höra ansenliga skogsarealer och kombinationen sågverk – glasbruk
var vanlig. Vid sågverket kunde både det egna och andras timmer förädlas till sågade trävaror, både
till försäljning och för de egna byggnadsbehoven. Spillet användes till eldning av glasugnarna.
Service- och samlingslokaler
På glasbruksorterna kan det även finnas olika service- eller samlingslokaler som har en mycket stark
koppling till bruksföretaget eller glasarbetarkollektivet. Brukshandel, kooperativ butik, Folkets Hus
och/eller Folkets Park, ålderdomshem, fotbollsplan och brandstation är några exempel.
Järnvägsmiljöerna med stationshus och magasin kan möjligen också föras till denna grupp, även om
brukens järnvägsmagasin egentligen lika gärna kan räknas som glasbruksbyggnader. I de fall
glasbruksorten inte hade järnväg, så hade man ofta ett eget magasin vid den närmsta
järnvägsstationen.
19 glasbrukssamhällen med hyttor
Bland dagens glasbruksmiljöer finns alla möjliga kombinationer av ovanstående byggnader. Beroende
av glasbrukets varaktighet och den omgivande miljöns utveckling i övrigt, så kan en glasbruksmiljö
antingen ligga i lantliga omgivningar, bilda en välavgränsad glasbruksort eller utgöra del av en större
tätort. En glasbruksmiljö kan lika väl utgöras av några stengrunder i en betesmark som av en
hyttbyggnad på ett industriområde.
På 27 platser i Glasriket står ännu en hyttbyggnad. Åtta av hyttorna ligger inte i någon renodlad
bruksortsmiljö, men 19 av dem omges av bruksmiljöer med ett antal glasbruksbyggnader, bostäder,
jordbruks- och/eller servicebyggnader med en tydlig koppling till glasbruket. Dessutom finns det
ytterligare sex stycken lantliga glasbruksorter där hyttan endast återstår som lämning, men där det
ännu finns flera andra byggnader med stark koppling till glasbruket (se Bilaga II: Glasbrukslista).
33
I detta arbete används följande begrepp:
Hytta, hyttbyggnad = den centrala glasbruksbyggnaden
Glasbruksbyggnader = alla byggnader som hör/hört till själva glasproduktionen
Glasbruksmiljöer/glasbrukens kulturmiljöer = alla miljöer och byggnader som hör/hört till
eller har/haft nära samband med glasbruksföretagen eller glasarbetarkollektivet
Glasrikets kulturmiljöer = alla kulturmiljöer inom Glasriketregionen, oavsett art
Utan glasbruksmiljöer inget Glasrike
Glasbrukens kulturmiljöer är unika – tillsammans
Till skillnad från glasföremål och glassamlingar – eller stenmurar, röda stugor och granskog – finns
glasbrukens kulturmiljöer ingen annanstans förutom just i Glasriket. Glasbruksmiljöerna är en för
området unik tillgång som rätt förvaltad kan ge marknadsmässiga fördelar.
Glasbruk finns både här och där i världen. Det är det stora antalet och den påfallande
koncentrationen av glasbruk i Glasriket som gör området speciellt. Mängden glasbruk är det som
konstituerar Glasriket - annars vore det ju inget rike. Därför är det också viktigt att man tillvaratar
mängden och mångfalden.
Glasbrukens kulturmiljöer ger Glasriket ”cred”
Om tillräcklig många glasbruksmiljöer tillvaratas, kan den som tar del av Glasriket, via marknadsföring
eller i verkligheten, uppleva ”ett rike av glas” genom dem. De ger varumärket fortsatt trovärdighet.
De många historiska glasbruksmiljöerna är därför en av varumärkets viktigaste värdebärare. Många
företag, inte bara i själva Glasriket, utan även i angränsande regioner, är beroende av att varumärket
inte urholkas. Genom glasbruksmiljöerna får man legitimitet att fortsatt marknadsföra Glasriket –
oavhängigt glasnäringens utveckling.
Historia säljer! Glasrikets glasbruksmiljöer synliggör områdets kunskaps- och hantverkstradition. De
konkretiserar traditionen för omvärlden. Tradition borgar för kunnande, erfarenhet och kvalitet.
Existerande och nyetablerade företag med anknytning till glas eller till konceptet Glasriket kan dra
direkt nytta av kulturmiljöerna i sin marknadsföring och produktdesign.
Glasbrukens kulturmiljöer håller traditionerna levande
Men glasbruksmiljöerna hjälper också till att hålla själva kunskapstraditionen och kulturen levande.
De materiella uttrycken av ett kulturarv är viktiga för att arvet ska bäras vidare. Gamla föremål och
34
historiska miljöer uppmärksammar oss på historien. De får oss att reagera, reflektera, fundera och
fråga om dåtiden, nutiden och framtiden. De inspirerar och bekräftar vår identitet. När vi vet något
(eller tror oss veta något) så blir de fysiska bevisen utgångspunken för våra berättelser: titta här! Det
materiella kulturarvet håller berättelserna vid liv. De förändras och fylls med nytt innehåll, men de
försvinner inte. När de fysiska spåren försvunnit faller historien lätt i glömska.
Glasbrukens kulturmiljöer och glasföremålen är de viktigaste materiella uttrycken för Glasrikets
speciella kultur. Om man vill värna glastraditionen är det viktigt att de är närvarande i vardagen för
dem som ska bära traditionen vidare.
”Det fysiska kulturarvet ger en närvarokänsla, underlättar inlevelse och
därigenom förståelsen av något. Något abstrakt blir plötsligt konkret när
man befinner sig på en ”genuin” plats, eller håller i ett föremål från tiden.”
Ur rapporten ”Berättelser om vårt samhälles historia – svenska industriminnen”,
Riksantikvarieämbetets program för det industrihistoriska arvet 2002
Glasbrukens kulturmiljöer hör bara Glasriket till
Glasbruksmiljöerna ligger där de ligger. Det gör dem en till en särskilt viktig resurs i utvecklingen av
Glasriket. Denna resurs är påfallande, närvarande och till allra största del exteriört tillgänglig för alla.
Glassamlingarna och de historiska dokumenten är mindre tillgängliga. För samlingarna finns även
risken på sikt att de splittras, säljs, privatiseras, magasineras eller flyttas.
Platsbundenheten, det faktum att de inte kan flyttas någon annanstans, är glasbruksmiljöernas
främsta strategiska egenskap. Medan glasförsäljning kan ske var som helst och glasproduktion i dess
vidaste bemärkelse (företagsledning, design, hantverk) kan förläggas till andra regioner, så kan
kulturmiljöerna inte bli föremål för ”offshore outsourcing”.
Glasbrukens kulturmiljöer stärker landsbygden
Glasriket omfattar framförallt småorter och landsbygd. De små glasbruksorterna har alla sin egen
speciella historia. Kulturmiljön synliggör historien och gör platsen speciell, likaväl för den som bott
där länge och har generationer av glasarbetare i släkten som för den nyinflyttade. Glasbrukens
kulturmiljöer bär på berättelser som kan upptäckas, utforskas och berättas för andra. Kulturmiljön
kan berika vägen mellan postlådan och affären en gråkall novemberdag, men den kan också väcka
idéer och inspirera nyföretagande.
Genom att tillvarata och slå vakt om mängden av historiska glasbruksorter skapar man
förutsättningar för en geografiskt spridd näringsstruktur.
35
Glasbrukens kulturmiljöer är en resurs för besöksnäringen
Glasbrukens industribyggnader och de småskaliga glasbruksorterna kan vara stämningsfulla och
fascinerande besöksmål. De kan ge kulturhistoriska kunskapsupplevelser eller utnyttjas för helt andra
typer av ”designade upplevelser”. Även om de historiska miljöerna knappast ensamma kan bära
turistmålet Glasriket, utan måste stärkas av andra besöksanledningar och stöttas av en infrastruktur,
så kan de vara en starkt bidragande anledning till att man väljer att besöka och återbesöka Glasriket.
Genom att utveckla besöksmål i flera historiska glasbruksmiljöer ökar möjligheterna att utveckla en
bärkraftig kulturturism i Glasriket samt till en ständig förnyelse av aktiviteter och utbud.
Det osedda Glasriket
Resurs med stor potential
Glasbruksmiljöerna är en befintlig resurs som utgör en av Glasriketregionen främsta
konkurrensfördelar gentemot andra områden. Glasrikets har utgjort ett populärt resmål sedan 1950talet och besöksnäringen blivit allt viktigare för regionen, men den resurs som glasbruksmiljöerna
utgör har hittills inte utnyttjats tillräckligt bra. Fokus har hittills legat på att locka besökare med
vackert och prisvärt glas – ofta utan att samtidigt lyfta kulturmiljöerna som resurs. Här finns en stor
potential till utveckling. Glasbrukens kulturmiljöer kan i högre grad användas och lyftas fram som de
intressanta, stämningsskapande och säljande semestermiljöer de är, och för att uppmärksamma
människor på områdets speciella kulturarv. Kulturmiljöerna skulle kunna användas mer strategiskt
för att förstärka besökarnas intryck av Glasriket, både i verkligheten och i marknadsföringen.
Idag är det svårt även för den som är genuint intresserad av kulturhistoria att ta del av områdets
kulturmiljöer. Knappast några turister är eller blir medvetna om att där finns så många bevarade
kulturhistoriska glasbruksmiljöer i Glasriket. Även många personer som bor och verkar inom området
är omedvetna om de flesta glasbruksmiljöer. Många av glasbrukens kulturmiljöer förblir osedda.
Glasbrukens kulturmiljöer skulle relativt enkelt kunna ges utökade användningsområden genom att
de börjar användas för att stärka destinationen och varumärket.
Lotsa besökarna
Miljön på en semesterort är grundläggande för hur vi upplever vår vistelse samt vilka upplevelser vi
tar med oss hem och förmedlar till andra. På många glasbruksorter leds turisterna fram till en
vidsträckt asfalterad parkering i nära anslutning till glasshoppen. Strukturen är som byggd för att man
effektiv ska kunna packa in sitt glas och snabbt komma iväg till nästa parkering. De intressanta
glasbruksmiljöerna ligger ofta bara ett stenkast bortom parkeringen12, men ingen/inget upplyser om
detta. Här finns stora möjligheter att med enkla medel leda besökare till kulturmiljöerna.
12
F.ö. ofta en industrihistorisk plats i sig, även om det idag är svårt att utläsa. Parkeringsplatserna utgör
vanligen glasbrukens gamla vedplaner.
36
I utvecklingsarbetet av Glasriket är det viktigt att arbeta med hur kulturmiljöerna länkas till andra
turistiska funktioner/platser. I sin enklaste form sker detta genom hänvisningsskyltar. Tydliga och för
Glasriket enhetligt utformade skyltar som hänvisar till speciella kulturmiljöer på orten skulle vara en
bra början. Hänvisningsskyltarna skulle även följas upp med informationsskyltar i själva kulturmiljön.
En vision skulle kunna vara att de finaste kulturmiljöerna och de turistiska vistelseplatserna (där man
bor, äter eller utför olika aktiviteter) integreras i högre utsträckning. I vissa fall skulle denna
integration göras fullkomlig, det vill säga att den kulturhistoriska byggnaden får en turistisk
användning, som besöksmål eller serviceinrättning. I andra fall kunde det handla om att leda
besökarna på ”rätt” vägar, så att de upplever kulturmiljöerna där de går och färdas. På detta sätt
utnyttjas kulturmiljöerna mer strategiskt, för att stärka upplevelsen av Glasriket.
Använd kulturmiljöerna för att ladda varumärket
Fram tills helt nyligen har marknadsföringen av Glasriket helt fokuserat på glasföremål,
glastillverkning och glasshopping. I det intensifierade varumärkesarbete som drivits av AB Glasriket
under senare år har man låtit ta fram en varumärkesplattform, ett strategiskt styrdokument kring
varumärket. Den omfattar fyra kärnvärden: äkthet, mystik, design och innovation. Äktheten förklaras
utifrån värden som ursprunglighet och tradition. Mystiken sägs bland annat finnas i de
kulturhistoriska miljöerna. Enligt dokumentet är det viktigt att i ord, bild och genom ”storytelling”
lyfta fram Glasrikets fördelar, dess historia och särart.
Trots detta var exponeringen av glasbruksmiljöer ytterst sparsam i marknadsföringen inför säsongen
2013. På Glasrikets webportal, som är den viktigaste kanalen för marknadsföring av resmålet, visades
under våren ingen glasbruksmiljö bland huvudflikarnas cirka 35 bilder13. Omslaget till Glasrikets stora
tryckta turristbroschyr utgörs år 2013 av ett fotokollage – bland de 44 bilderna finns en
”glasbruksmiljö” – Transjö hytta (uppförd 1985).
Glasbrukens kulturmiljöer används således idag inte så att de bidrar till bilden av Glasriket. Det vore
önskvärt om bilder av glasbrukens kulturmiljöer fick en mer framskjuten plats i marknadsföringen
och i AB Glasrikets varumärkesplattform.
Markera miljöerna – på en karta och i verkligheten
Det finns behov av och många potentiella användningsområden för en kulturhistorisk översiktskarta
över Glasriket. En sådan karta skulle snabbt kunna förmedla hur många glasbruken varit och hur
många glasbruksmiljöer som finns idag. Kartan skulle uppmuntra till egna upptäckter bland glömda
glasbruksmiljöer och det är därför viktigt att det av framgår vad man kan förvänta sig av de olika
platserna avseende miljö och tillgänglighet. Den turistkarta som årligen ges ut över Glasriket skulle
kunna kompletteras, antingen med kartinformation om de historiska glasbruksorterna och de
kulturmiljöer som finns där, eller med en separat karta som innehåller denna information, möjligen
kombinerad med information om andra kulturhistoriska turistmål.
13
På de flikar som presenterar glasbruken visas kulturmiljöer på tre av 13 flikar (Bergdala, Pukeberg och
Transjö).
37
Skyltar eller andra markörer som uppmärksammar den förbipasserande trafikanten på att ”här ligger
en kulturhistorisk glasbruksmiljö” saknas idag, men är en relativt enkelt åtgärdad brist. Endast de
aktiva glasbruksorterna skyltas med vägskyltar. Skyltning/markering av glasbrukens kulturmiljöer
skulle med fördel få ett enhetligt utförande. Den kan möjligen göras inom ramen för trafikverkets
skyltprogram och komplettera de Glasriket- samt KulTuren-skyltar som redan finns uppsatta i
området. Det är även tänkbart att platserna markeras med mer speciella, formgivna markörer.
Det ”okända” Glasriket
Bristande kunskapsförmedling
Att glasbrukens kulturmiljöer till stor del är osedda medverkar till att de är okända för många. Det
man inte ens ser kan inte väcka någon nyfikenhet. Genom glasbruksmiljöerna kan man lära känna
Glasrikets kulturarv. Därför krävs fler insatser för att förmedla kulturhistorisk kunskap utifrån dessa
kulturmiljöer.
Glasrikets kulturhistoria och glasbrukens kulturmiljöer är relativt väl dokumenterade. Detta är en
resurs att utnyttja i det framtida arbetet med att ”lyfta” Glasriket. Nedan presenteras några projekt
som genom sin geografiskt vittomspännande karaktär utgör en stomme i dokumentationen av
Glasriket. Naturligtvis finns flera andra studier vid sidan av dem. Många av de arbeten som gjorts
bygger på en lokal kunskap och ett ideellt engagemang av eldsjälar och olika organisationer som
hembygdsföreningar, samhällsföreningar, föreningen ”Dokumentation i Glasbruksbygd”, anställda
vid glasföretagen m.fl.
Tillsammans med den individuella kuskapen hos erfarna glasarbetare, kulturhistoriska experterer och
personer med stort lokalhistorisk kännedom, utgör dokumentationerna en rik källa att ösa ur.
Problemet med det ”okända” Glasriket är därför mer en fråga om brist på förmedling och
samordning, än en brist på kunskap och engagemang. Här finns stora möjligheter att genomföra
åtgärder som kan medverka till att öka Glasrikets attraktivitet. En mer aktiv förmedling av
kulturmiljöernas historia skulle vara betydelsefull för destinationen och representerar därför också
ett ekonomiskt värde.
Kulturhistoriska inventeringar av glasbruksmiljöerna
För 15 år sedan, under åren 1997 och 1998, genomfördes kulturhistoriska inventeringar av Glasrikets
glasbruksmiljöer i regi av de båda länsstyrelserna. För Kronobergs län utgavs skriften ”Glasbrukens
byggnadskultur” som utifrån ett processperspektiv översiktligt beskriver glasbrukens typiska
byggnader och kortfattat presenterar 14 av länets glasbruksmiljöer. För samtliga inventerade miljöer
är delar av inventeringsmaterialet åtkomligt via Länsstyrelsens hemsida, ”Kulturmiljövårdens
kunskapsunderlag” (http://ext-webbgis.lansstyrelsen.se/Kronoberg/Kulturmiljo/). Inventeringen för
Kalmar län föreligger endast som kopierat manuskript.
38
KUL-projektet i Glasriket
En viktig insats för att beskriva några av glasbrukens kulturmiljöer för en bredare publik gjordes av
det s.k. KUL-projektet i Glasriket, ett projekt som drevs mellan 2003 och 2006, som ett
samarbetsprojekt mellan de två länsstyrelserna och de fyra kommunerna i Glasriket. (Ordet KUL stod
för kultur-utveckling-långsiktighet).14 Projektet byggde främst på lokala krafters ideella engagemang
– mer än 80 personer var kontinuerligt ideellt knutna till arbetet. Arbetsgrupperna tog bl.a. fram en
omfattande förslagslista på olika service- och upplevelsetjänster och fysiska åtgärder som skulle
kunna utveckla orterna ur besökshänseende. I projektets slutrapport fanns åtta konkreta
åtgärdsförslag för hur man borde gå vidare. Den vård- och informationsstrategi som återfinns i slutet
av föreliggande rapport, bygger på flera av KUL-projektets förslag.
Ett konkret resultat av projektet var de 12 guideskrifter som utgavs. Varje skrift presenterar
kulturmiljön på en glasbruksort15 genom att förmedla kulturhistoriska fakta och anekdoter om ett
antal utvalda platser längs en promenadslinga. De tryckta versionerna såldes för en tia, bl.a. vid de
berörda glasbruken. Idag hittar man åtta av skrifterna som nedladdningsbara dokument på AB
Glasrikets hemsida.
”Modell Glasriket – kampen för jobben” och ”Kris i repris”
Glasbruksmiljöerna speglar delvis en generell historia: levnadsvillkoren för glasarbetarna,
glasnäringens tekniska och ekonomiska förutsättningar, den allmänna samhällsutvecklingen m.m.
Varje glasbruksmiljö har dock även sina egna, speciella historier: människoöden, personligheter,
lokala traditioner, omstörtande händelser m.m. Ett par mycket betydelsefulla projekt har
genomförts, vilka i studiecirkelform dokumenterat Glasrikets platsbundna och personliga berättelser.
I slutet av 1970-talet drevs projektet ”Modell Glasriket – kampen för jobben” som utmynnade i ett
20-tal böcker och en vandringsutställning. År 2009 startades ett liknande projekt, ”Kris i repris”16, där
studiecirklar om sammanlagt 350 personer under tre års tid dokumenterade de gångna 30 åren.
Projektet har utmynnat i en bok och en vandringsutställning. Inom projektets ram pågår även
produktion av tre dokumentärfilmer, en teaterföreställning, digitalisering och arkivering av filmer,
föreläsningar, dokumentation av bruksmusiken samt musikframträdanden.
14
Projektet var ett samarbete mellan de båda länsstyrelserna, Glasriket Turism AB, Regionförbundet i Kalmar
län och Emmaboda kommun som möjliggjordes genom en delad finansiering till vilken även de övriga
Glasriketkommunerna bidrog.
15
De egentliga KUL-skrifterna var 11 stycken och presenterade de då aktiva glasbruksorterna: Bergdala, Boda,
Johansfors, Kosta, Lindshammar, Målerås, Nybro, Orrefors, Pukeberg, Skruv och Åfors. Serien kompletterades
något senare med en skrift för det nedlagda Rosdala glasbruk.
16
Bakom projektet står ABF samt IF Metall med stöd av EU:s jordbruksfond och Länsstyrelsen i Kalmar län.
39
Skapa fler skrifter om Glasriket
Delar av inventerings- och dokumentationsmaterialet om glasrikets kulturhistoria och kulturmiljöer
skulle kunna ligga till grund för en större, samlad publikation om som behandlar hela
Glasriketregionen och många olika aspekter av glaset som kulturarv: byggnadskulturen, samhällslivet,
glasproduktionstekniken, glasföremålen, personligheter i Glasriket m.m. Det skulle kunna bli en
lärobok och en vacker presentbok om ”Glasrikets levande kulturarv”.
I första hand skulle materialet kunna ligga till grund för fler guideskrifter för enskilda orter, liksom
tidigare parat med personliga anekdoter, historiska och samtida fotografier samt med en god
formgivning. Åtminstone ytterligare 8 orter är tillräckligt intressanta och innehållsrika för att
presenteras på detta sätt 17. En del av de existerande guideskrifterna är också i behov av
uppdateringa då det skett förändringar i utbud och miljöer.
”Vad underbart att komma hem från Glasriket med en ett ordförråd berikat
av uttryck som mäng, söla och pantograf!”
Exempel på en ”kunskapsturistisk målbild” för Glasriket
Skapa fysiska och digitala informationsskyltar
Ett par olika, separata insatser görs för närvarande för att öka den lättillgängliga informationen om
Glasrikets kulturmiljöer. Emmaboda och Lessebo kommuner, driver sedan år 2009 projektet
”KulTuren”18, där man skyltat en alternativ färdväg i området. Utmed och i närheten av denna
vägslinga finns ett stort antal besöksplatser om vilka man ska kunna läsa på Glasrikets hemsida, bland
dem ett tiotal glasbruksmiljöer.
Det är bra att man nu börjat sprida kulturhistorisk information om glasbruksmiljöerna via hemsidor
och andra digitala medier, även om denna information ännu är både sparsam, ojämnt fördelad och
splittrad på olika plattformar. Mycket skulle kunna göras för att komplettera och homogenisera
materialet. Till omfång och funktion kan de informationstexter som nu tas fram jämställas med
fysiska informationsskyltar, även om de ännu bör betraktas som ett komplement till de senare. De
kan uppmärksamma besökare på glasbrukens kulturmiljöer, kortfattat förmedla kulturhistorisk
kunskap, samt ge aha-upplevelser. Att grundläggande kulturhistorisk information enkelt finns att
17
Björkshult, Rydefors, Alsterbro, Gadderås, Flygsfors, Gullaskruv, Strömbergshyttan, Transjö.
18
Genomförandeprojektet är ett samarbete mellan Emmaboda kommun (proj ägare), Lessebo kommun,
Trafikverket, samt LRF sydost och Linnéuniversitetet. Projektet finansieras av parterna samt av
Landsbygdsprogrammet inom EU.
40
tillgå, via fysiska och digitala informationsskyltar, i samtliga glasbruksmiljöer bör betraktas som
självklart när besöksmålet Glasriket ska utvecklas. Om man väljer att via en översiktskarta och
hänvisningsskyltar sprida kännedom om alla de glasbruksmiljöer som finns inom Glasriket, bör den
kulturhistoriska informationen följas upp på de olika platserna.
Skapa guider, guidningar och guidepaket
Ett annat mål i arbetet med att forma Glasrikets framtid bör vara att arbeta fram olika typer av
kulturhistoriska guidningar i glasbruksmiljöerna. Det finns idag ett utbrett historieintresse, som
varierar från ett allmänt intresse för ”hur det var förr” till specialintressen för särskilda epoker eller
ämnesområden. Lärande semestrar är en trend. Idag erbjuds inga kulturhistoriska
kunskapsupplevelser via Glasrikets hemsida. Kulturturistiskt inriktad historieförmedling i
glasbruksmiljöerna borde utvecklas till tydligt paketerade och prissatta produkter!
Det borde finnas en marknad i Glasriket både för kortare, guidade promenader på stående klockslag
och för mer utbyggda, bokningsbara paket som kan inbegripa transporter, måltider, museer,
föreställningar, företagsbesök, shopping eller andra typer av upplevelser 19. Lyckade kulturhistoriska
guidningar kräver dock kunniga och engagerade guider som tar stöd i platsen, i kulturmiljön, för sin
berättelse: ”Här stod Glasrikets allra första hytta”, ”Där ser ni huset som Gate ritade åt Hald”, ”Här i
degelkammaren trampades leran” …
”Allt fler söker autentiska upplevelser kopplat till natur-och kultur, de flesta
vill kombinera det med någon form av lärande.”
Trend inom turismen, enligt presentation av Graffman Företagsledning & Utveckling
Kulturmiljöer finns det gott om i Glasriket, men antalet guider är begränsat. Till SveGuide (Sveriges
Guideförbund), landets enda officiella guideförbund, finns idag endast tre enskilda guider/reseledare
knutna, vilka vid sidan av andra sevärdheter och besöksmål i Kronobergs och Kalmar län även guidar i
Glasriket. Det borde därför ses som önskvärt att snart få till stånd en utbildning för lokala
Glasriketguider med olika specialistområden. De examinerade/auktoriserade guiderna skulle kunna
engageras för ett varierat program av förbestämda kortguidningar under semesterperioden, för
färdiga upplevelsepaket eller specialbeställningar.20
19
Det finns naturligtvis oändligt många varianter på guidningar. Exempel på teman är design, historia,
matkultur och glasproduktionsteknik. Guidningar på olika språk, guidningar för barn och dramatiserade
guidningar kan erbjudas. Att knyta samman guidningen med existerande företag eller att få komma in i en in
”bakom kulisserna”, ger en särskild känsla av delaktighet och exklusivitet.
20
Det finns många organisationer och utbildningar att ta stöd i. Näraliggande exempel är Ölandsguiderna,
Linnéuniversitetet, folkhögskolor och studieförbund i regionen, Sagomuseet i Ljungby, Kronobergs Guide &
Reseledarförening/SveGuide m.fl.
41
Guideutbildningen och/eller guideföreningen skulle naturligtvis även kunna engageras av andra än
olika besöksgrupper för att sprida kännedom om Glasrikets kulturarv och kulturmiljöer. Om Glasriket
skall utvecklas som kulturturistisk besöksregion är det betydelsefullt att en större grupp har insikt i
områdets samlade potential, framförallt den personal som i olika sammanhang möter besökare. En
årligt återkommande rundresa bland glasbrukens kulturmiljöer, riktad till personal inom
besöksnäringen21, skulle öka kunskapen i denna grupp om kulturhistorien, kulturmiljöerna, projekt,
aktiviteter och besöksmål inom regionen. Det skulle kunna ge flera positiva effekter: en generellt
stärkt besöksnäring i Glasriket genom bättre hänvisningar och information till besökarna, personer
som verkar som ”ambassadörer” för regionen, samt i förlängningen även en generellt ökad
medvetenhet och varsamhet med kulturmiljöerna.
Personliga guidningar av hög kvalitet och kulturturistiska upplevelsetjänster skulle sannolikt betyda
långt mer för öka besökssiffrorna till Glasriket än kulturhistoriska informationsskyltar. Denna typ av
tjänster och paket, som skulle ge både ge arbetstillfällen och inkomster till området, skulle dessutom
kunna skapas relativt enkelt. Som framgått ovan finns det redan idag ett rikt material och många
engagerade personer att ta stöd i hos de kulturmiljövårdande institutionerna och bland de lokala
krafterna.
Det oanvända Glasriket
Underutnyttjande och förfall – det främsta hotet mot glasbruksmiljöerna
Glasbrukens kulturmiljöer utgör en nyckelresurs för besöksnäringen i Glasriket. Problemet är att
resursen kräver underhåll. Marknadsföring, kartor och skyltar för egna upptäcktsfärder, guidade
turer och iscensatta upplevelser kommer inte med självklarhet fastighetsägarna ekonomiskt tillgodo,
även om en ökad exponering och publikström kan gagna utåtriktade verksamheter.
Fastighetsunderhåll kostar, vilket normalt kräver större intäkter och starkare motiv än turistisk
allmännytta eller kulturhistorisk omtanke. Underutnyttjade lokaler och ytor, onödiga anläggningar
och öde bostadshus, samt den påföljande risken för bristfälligt fastighetsunderhåll, förfall eller
rivning utgör det starkaste hotet mot glasbrukens kulturmiljöer. Delar av de för Glasrikets utveckling
så betydelsefulla kulturmiljöerna är idag utsatta för ett accelererande förfall. När de är borta kan de
inte återskapas!
Med den stora variation som finns mellan olika glasbruksorter och glasbruksmiljöer varierar
naturligtvis deras förutsättningar. Orter som ligger perifert i förhållande till större städer och vägar är
utsatta, men det finns även en skillnad mellan olika typer av byggnader, där industribyggnader och
agrara byggnader generellt sett är mer utsatta för förfall i jämförelse med bostäder, service- och
samlingslokaler.
21
Primärt personal från turistbyråer, samt glasshopar, museer/utställningshallar och andra utåtriktade
verksamheter knutna till glasbruken. I andra hand möjligen även personal från andra försäljningsställen,
kiosker, bensinmackar, museer, vandrarhem o.s.v.
42
De användningsområden som industri- och jordbruksbyggnaderna uppfördes för har ofta upphört
sedan flera decennier. Den förändrade näringsstrukturen och den tekniska utvecklingen har gjort att
det idag är osannolikt att de någonsin kommer att få en liknande användning som den ursprungliga.
Delar av miljöerna utgörs ibland av lokaler eller tekniska anläggningar som är svåra att utnyttja för
nya ändamål. En del av dessa byggnader är mycket stora och bara det grundläggande underhållet kan
bli ekonomiskt betungande. Det är ofta svårt för fastighetsägarna att hitta nya användningar eller
hyresgäster som passar lokalerna. Även om ägaren hittar intresserade köpare eller hyresgäster kan
kostnaderna för upprustning, ombyggnader, eventuella planändringar och tillstånd bli så höga att
man inte kan nå en uppgörelse.
Använd glasbruksmiljöerna
Samtidigt utgör glasbruksbyggnaderna, i synnerhet hyttbyggnaderna, de viktigaste byggnaderna ur
ett kulturhistoriskt och ett kulturturistiskt perspektiv eftersom de utmärker regionen och tydliggör
traditionen. Glasbruksbyggnaderna utgör den egentliga grundförutsättningen för livet på orten,
själva orsaken till att bostäderna uppförts och samhället kommit till. Även de agrara byggnaderna är
kulturhistoriskt intressanta eftersom de tydligt återspeglar en tid med andra förutsättningar än idag.
Industri- och jordbruksbyggnaderna har dessutom oftast höga äkthetsvärden, med bevarade äldre
utföranden och material. De har därför en hög potential som kulturturistiska besöksmål, för att ge
aha-upplevelse, fascinera samt ge fördjupade perspektiv på Glasriket.
De stora karaktärsskapande byggnaderna är viktiga i glasbruksorternas helhetsmiljö och uppfattas
ofta som speciella, spännande och genuina. Många av byggnaderna är gedigna i grunden och med sin
starka framtoning kan de med rätt förutsättningar byggas om utan att förlora sin karaktär.
Byggnadernas interiörer är ofta rymliga, med en stämningsfull ljusföring och vackra, råa material. De
kan därmed bli en stor tillgång för andra typer av verksamheter än de ursprungliga. Genom att
tillvarata och framhäva dessa byggnader, genom att vitalisera och/eller öppna upp dem för en
bredare publik kan människors upplevelse av Glasriket stärkas. Erfarenheter från orter som Boda och
Pukeberg visar att öde glasbruksområden kan få ett andra liv som levande arbetsplatser och
uppskattad publika miljöer.
Glasbrukens kulturmiljöer bör överlag betraktas som en värdefull fysisk och kulturell resurs som
erbjuder attraktiva möjligheter. Verksamhetsutvecklande insatser i Glasriket bör helst vara kopplade
till insatser som bevarar och förstärker glasbrukens kulturmiljöer. På samma sätt bör
bevarandeinsatser i dessa miljöer helst vara kopplade till verksamhetsutvecklande insatser.
Renovering och ombyggnad av befintliga glasbruksbyggnader bör alltid prövas som ett alternativ till
nybyggnation vid alla typer av verksamhetsetableringar i området, såväl samhälleliga som privata.
Rivning av byggnader som tillhör glasbrukens kulturmiljöer bör undvikas. Det tjänar Glasriket på.
Problemen med förfall och rivningar av glasbruksbyggnader kan på sikt enbart lösas genom att
byggnaderna får utökad användning. Det är viktigt att betona att användning kan betyda allt från att
byggnaden betraktas som kulturhistoriskt intressant och används mer sporadiskt till en daglig och
aktiv användning exempelvis som industri. Men byggnader behöver behövas, annars lever de farligt
43
och ju fler personer som upplever att en miljö som meningsfull, desto bättre är dess
bevarandeförutsättningar. Sedan många år framhåller man inom det nationella kulturmiljöarbetet
brukandet som en förutsättning för långsiktigt bevarande.
Det statliga kulturmiljöarbetet ska främja ett hållbart samhälle med en
mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas.
Ett av fyra föreslagna nya nationella mål för kulturmiljöarbetet, enligt regeringens proposition
”Kulturmiljöns mångfald” (Prop. 2012/13:96)
Skapa genuina semesterboenden
Med renoveringar och begränsade moderniseringar kan de flesta omoderna bostäder fungera
utmärkt som åretruntbostäder och under semestertid är många beredda att ha, eller ser det till och
med som önskvärt med, en enklare standard. Avskildhet och närhet till naturen prioriteras då av
många framför närhet till samhällsservice. Eftersom det idag råder brist på turistboenden i Glasriket
finns för närvarande en uthyrningsmarknad som kan utgöra ett motiv för renoveringsåtgärder för
privata fastighetsägare. Många butiks-, service- och samlingslokaler har också en rumsindelning,
skala och standard som gör dem förhållandevis lätta att använda. Antingen som butiker eller
samlingslokaler, eller som bostäder med mindre ombyggnader.
”Den globale resenären är den huvudmålgrupp som VisitSweden identifierat.
Den kännetecknas av att dessa människor (…) ställer höga krav på
tillgänglighet, säkerhet och komfort samtidigt som de vill ha autentiska
upplevelser kopplat till natur & kultur. ”
Ur ”Glasrikets varumärkesplattform”
Tillsätt en samverkansgrupp för glasbruksmiljöernas vitalisering
En utökad användning och tryggad förvaltning av kulturhistoriskt värdefulla, underutnyttjade
glasbruksmiljöer bör ses som en central uppgift i utvecklingsarbetet. Uppgiften kan sannolikt enbart
lösas genom att olika resurser och kompetenser samordnas. Frågan bör hanteras inom de nya
strukturer och strategier som nu formas inom Glasriketuppdraget.
För att underlätta för dem som ansvarar för miljöerna, fastighetsägarna, och för dem som har eller
kan komma att få användning av dem, brukarna, kan det vara befogat med att, åtminstone under en
insatsperiod, skapa en särskild samordnande och rådgivande grupp för utveckling av
glasbruksorternas kulturmiljöer. Organisationen skulle underlätta mötet mellan olika
44
samhällssektorer, intressen och aktörer, samt fungera som en länk mellan den regionala
ledningsnivån och medborgarna. Insatser som direkt berör glasbrukens kulturmiljöer skulle kunna
styras och samordnas bättre såväl geografiskt, innehållsmässigt som finansiellt. Det skulle ge
insatserna en bättre effekt och en ökad långsiktighet.
Formen och sammansättningen av en sådan grupp bör anpassas till de övriga samarbetsstrukturer
som nu skapas för Glasriketregionens utveckling. Glasbruksmiljöerna är direkt beroende av beslut
och insatser inom områdena fysisk planering, kulturmiljövård, näringslivs- och destinationsutveckling,
varför dessa funktioner är naturliga att knyta till gruppen. Med utvecklingsarbetets starka fokus på
design och kulturarv, kan det även vara motiverat att inbegripa företrädare för formgivning,
föreningsliv och annan kulturell verksamhet.
Möjliga uppgifter för gruppen kunde vara att:
 Formulera en övergripande utvecklingsvision för glasbruksmiljöerna.
 Peka ut gemensamma prioriterade orter eller områden. Formulera mål för dem samt verka
för att målen nås.
 Upprätta skylt-, gestaltnings- och vårdprogram för glasbruksmiljöerna.
 Hitta lämpliga lösningar på samverkan och samfinansiering för utvecklingsarbetet i
glasbruksmiljöerna.
 Undersöka möjligheten att skapa en fond för vård och underhåll av glasbruksmiljöerna.
 Inventera underutnyttjade lokaler och ödehus, för att i dialog med fastighetsägarna
analysera problembilden.
 Ev. upprätta ett register över befintliga underutnyttjade fastigheter för att underlätta
matchningen med efterfrågade boendealternativ, utvecklingsidéer och
verksamhetsetableringar.
 Hitta bra kanaler för fastighetsuthyrning, -försäljning samt besöksverksamheter (som
incitament för renovering/ombyggnad och för marknadsföring då denna väl genomförts).
 Hitta bra former för stöd till fastighetsägare och -förvaltare vad gäller renovering och
ombyggnad.
 Lägga upp en strategi för formaliserade skydd av glasbruksmiljöerna.
”För att utveckla gemensamma värden inom glasrikeregionen knutet till
näringsliv - och destinationsutveckling behövs nya strukturer, där
glasrikeregionen som helhet står i fokus.”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
45
Det ohälsosamma Glasriket
Förorenade områden
När frågor om bevarande och utveckling av glasbruksmiljöerna aktualiseras kan man inte heller
bortse från den svåra föroreningssituationen i de flesta glasbruksmiljöer. Flera miljö- och hälsofarliga
ämnen har närmast regelmässigt använts vid glasbruken. I det s.k. Glasbruksprojektet22 som bedrevs
under åren 2006 och 2007 undersöktes 22 glasbruksmiljöer inom Glasriketregionen, främst med
avseende på förekomsten av arsenik, bly och kadmium. Man konstaterade höga halter av dessa tre
och flera andra farliga ämnen vid flertalet undersökta glasbruk, både i brukens deponier (glastippar)
och i marken på själva bruksområdena. Man kunde även se att föroreningarna i många fall påverkar
vattenkvaliteten i grundvattnet och vattendragen.
Den riskklassning som gjordes i Glasbruksprojektet enligt Naturvårdsverkets metod Mifo fas 2,
placerade samtliga 22 undersökta glasbruk i riskklass 1; mycket stor risk, utom Boda glasbruk som
placerades i riskklass 2; stor risk. I den fördjupade riskbedömning som gjordes konstaterades bland
annat att hälsorisker kan uppkomma vid vistelse på glasbruksområdena, samt att riskerna ökar vid
markanvändning som innebär längre exponeringstider. Akuta hälsorisker kan uppkomma om
exempelvis små barn vistas där, eftersom de kan råka få i sig jord. Vid en del av glasbruken finns
dessutom brunnar och vattenuttag ur åarna som på sikt utgör en hälsorisk vid spridning av
föroreningar och intag av dricksvatten. På de båda länsstyrelsernas respektive listor över de tio mest
prioriterade förorenade objekten att åtgärda finns för närvarande 9 glasbruksmiljöer i Kronbergs län
och 5 i Kalmar län23.
Sanering för vitalisering
Föroreningarna i glasbruksmiljöerna finns vanligen inte lagrade i byggnaderna utan i den omgivande
marken. Det innebär att saneringsåtgärderna normalt sett inte hotar byggnadernas fortbestånd.
Exempel på åtgärder som kan vidtas för att minska eller eliminera hälso- och miljöriskerna är enkel
övertäckning, inkapsling, jordtvätt eller urgrävning och bortforsling av förorenade massor, där olika
åtgärder kan kombineras inom ett och samma bruksområde 24.
Däremot har föroreningsproblematiken en direkt koppling till det främsta hotet mot
glasbruksmiljöerna – underutnyttjande. Den som förvärvar en förorenad fastighet kan komma att
hållas ansvarig för saneringsåtgärderna, även om denne inte orsakat dem. Eftersom försäljningen av
förorenade fastigheter försvåras, försvåras även vitaliseringen av miljöerna. Förorenade
markområden kan också vara direkt olämpliga som publika vistelseplatser. Själva genomförandet av
efterbehandlingsåtgärderna utgör dessutom en störningsfaktor för aktiviteterna på en plats.
22
Projektet var ett samarbetsprojekt mellan länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län, samt Emmaboda,
Nybro, Lessebo och Uppvidinge kommuner.
23
Kronbergs län: Kosta, Bergdala, Stömbergshyttan, Lindshammar, Transjö, Älghult, Skruf, Hovmantorps nya
och Berghem. Kalmar län: Orrefors, Pukeberg, Björkshult, Åfors, Flerohopp.
24
Glastipparna som normalt avlägsnas vid åtgärder har ett visst kulturhistoriskt värde, som dock i jämförelse
med glasbruksbyggnaderna är av underordnad betydelse.
46
Sammantaget medverkar detta till att försvåra för förändrade verksamheter på glasbruksområdena
och på sikt att bebyggelsen där förfaller eller rivs.
Målet är att samtliga svårt förorenade glasbruksområden skall åtgärdas, men vägen dit kan vara lång.
För närvarande har man en tidshorisont på ungefär 40 år, vad gäller åtgärder av landets värst
förorenade områden. Förloppet från det att ett förorenat område identifierats tills det att det
åtgärdats kan idag ta så lång tid som 10-20 år och inbegriper en komplicerad ansvarsutredning,
eventuella bidragsprocesser, undersökningar, projektering och själva efterbehandlingen. Om
glasbrukens kulturmiljöer ska bestå måste denna process påskyndas i Glasriket!
”Åtgärder såsom sanering av samtliga deponier i Glasriketregionen är också
förutsättning för att skapa möjlighet för kommande investeringar och en
attraktivare besöksdestination”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
Det oäkta Glasriket
Förvanskning – ett hot mot Glasriket
Underutnyttjade med påföljande förfall och rivning är förvisso det främsta hotet mot
glasbruksmiljöerna, men bevarandeproblematiken kan också vara omvänd, på det sättet att ett aktivt
utnyttjande eller en ändrad användning av en byggnad kan resultera i rivningar och förvanskningar.
Om glasbruksorternas bruksbyggnader och agrara byggnader generellt sett är mer utsatta för förfall,
så är bostadsmiljöerna mer utsatta för förvanskning. Bostadshusen används oftast i sin ursprungliga
funktion, som permanent- eller fritidsboende. De har kontinuerligt förändrats genom olika nytillskott
– underhållsåtgärder, moderniseringar, om- och tillbyggnader. Ibland har förändringarna varit
ovarsamma och ibland har de varit så långtgående att man kan tala om förvanskning. Många små
förändringar kan sammantaget ge stora konsekvenser för hur äkta eller historisk en miljö ter sig. ”De
små stegens tyranni” kan förändra en stämningsfull historisk bostadsmiljö till ett ointressant
villaområde.
I glasbruksmiljöerna finns ofta grupper av enhetligt utformade bostadshus, uppförda i
glasbruksföretagens regi. Deras snarlika utformning signalerar de bruksortens typiska kulturarv – det
gemensamma beroendeförhållandet mellan bruksföretaget och de bruksanställda. Dessa grupper av
bostadshus är viktiga i bruksorternas kulturmiljöer. Om de blir alltför olika varandra blir historien
otydlig eller osynlig. Vid bruksnedläggningarna kring 1970-talet kom många av glasbruksföretagens
bostadshus att friköpas. Det resulterade i att byggnader som ingick i grupper av enhetligt utformade
arbetarbostäder började individualiseras. Med införandet av statsbidrag för energibesparande
47
åtgärder gick en förändringsvåg över glasbruksmiljöernas småhus under 1980-talet. De gruppbyggda
husen tilläggsisolerades och fick individualiserade fasader. När fasadförändringar på dessa byggnader
återigen aktualiseras är det önskvärt att försöka hitta tillbaks till en större enhetlighet mellan husen.
Förvanskande förändringar är dock inte enbart knutet till bostäder och byggnader med hög
utnyttjandegrad. På de stora lantbruks- och industribyggnaderna har ägarna sökt avvärja hoten mot
sina byggnader genom att klä in dem eller byta ut byggnadsdelar mot förmodat mer ”underhållsfria”
material, som plåtfasader och aluminiumfönster. Nya användningar har välkomnats och
ombyggnader genomförts utan estetisk ambition eller antikvarisk omtanke. Ambitionen att hitta nya
användningar för byggnaderna innebär en acceptans för förändringar, men ändringarna bör inte
förta centrala kvaliteter i byggnaderna.
Behåll och förhöj äktheten
Framtidsvisionen för Glasriket bygger på samspelet mellan tradition och innovation. För att
glasbrukens kulturmiljöer ska kännas både historiska och vitala, krävs en balansgång mellan gammalt
och nytt i de fysiska förändringsprocesserna. För att denna balansgång ska lyckas är det angeläget att
processerna involverar antikvarisk kompetens med god kunskap om Glasrikets miljöer. Detta gäller
oavsett om förändringarna är storskaliga eller småskaliga, initierade av samhället, av privata
fastighetsägare, entreprenörer eller bolag, av föreningar eller eldsjälar. Om man uppmärksammas på
hur ändringarna inverkar på miljön på sikt, kan man se sig om efter olika alternativ. För det finns
alltid olika lösningar.
På en bruksort finns många signifikanta drag i bebyggelsen – allt ifrån övergripande förhållanden och
strukturer, exempelvis den nära relationen till ett vattendrag, till detaljer på byggnaderna. Genom att
värna typiska och historiska drag i glasbruksmiljöerna, eller t.o.m. återta eller förstärka dem, kan
upplevelsen av en autentisk miljö förhöjas när förändringar aktualiseras. Om glasbrukens
kulturmiljöer ska kunna utnyttjas för att stärka besöksnäringen måste de framstå som genuina.
”Äkthet” är ett av fem kärnvärden i Glasrikets varumärkesplattform.
Äkthet
”Äkthet innebär att vara naturlig, sann och trovärdig. Det handlar också om
tillförlitlighet, pålitlighet och ursprunglighet. Äkthet handlar om att något
stämmer överens med vad det utger sig för att vara”
Ur ”Glasrikets varumärkesplattform”
Tillsätt en kulturarvsutvecklare
48
Ett alternativ till att skapa en särskild samverkansgrupp för glasbruksorternas fysiska miljö är att,
genom delad finansiering, tillsätta en särskild kulturarvsutvecklare för Glasriket.
Kulturarvsutvecklaren skulle utgöra en första kontaktperson för dem som har idéer eller funderingar
kring verksamhets- och miljöutveckling i Glasriket samt vara en operativ kraft mellan myndigheterna
och processens nyckelpersoner: fastighetsägarna (små som stora) och verksamhetsutövarna
(kommersiella som ideella). Kulturarvsutvecklaren skulle verka för en utveckling av glasbrukens
kulturmiljöer i mötet mellan tradition och innovation, mellan kulturmiljö och nya verksamheter,
mellan kortsiktiga åtgärder och långsiktig förvaltning.
49
KULTURMILJÖVÅRDEN OCH GLASBRUKSMILJÖERNA
Kulturmiljöskydd av glasbrukens kulturmiljöer
Samhället kan motverka att kulturmiljöer utarmas av förfall, förvanskningar och rivningar genom att
peka ut dem som särskilt kulturhistoriskt värdefulla, eller ge dem ett mer detaljerat skydd på
byggnadsnivå. Det finns dock en stor andel värdefulla kulturmiljöer som inte är särskilt utpekade eller
skyddade. Situationen försvårar arbetet med att uppmärksamma och värna miljöerna, liksom med
att stötta och uppmuntra fastighetsägarna. Även om man från myndigheternas sida anser att ett en
miljö är särskilt kulturhistoriskt värdefull, så är det svårt att neka lov, kräva särskilda hänsyn eller
bevilja byggnadsvårdsbidrag i de fall där byggnaden eller miljön inte tidigare pekats ut som sådan. Då
det gäller byggnader utanför detaljplanelagt område står det oftast fritt för ägaren att riva dem.
Hur ser då situationen ut när det olika typ av kulturmiljöskydd i Glasriket?
Glasbruksmiljöernas byggnadsminnen
Byggnader, parker eller andra anläggningar som är synnerligen märkliga genom sitt kulturhistoriska
värde kan av länsstyrelsen upptas som byggnadsminnen enligt Lagen om kulturminnen m.m.25.
Detta skydd betraktas vanligen som det starkaste kulturhistoriska skydd en byggnad kan få. I
samband med att en byggnad upptas som byggnadsminne upprättas särskilda skyddsföreskrifter som
förbjuder rivning och preciserar objektets skyddsvärda delar. Vid ändringar eller ombyggnader av
byggnadsminnen skall samråd alltid ske med länsstyrelsen. Länsstyrelserna är nu inne i en process
där man upprättar detaljerade vård- och underhållsplaner för byggnadsminnena.
I Glasriket finns en byggnadsminnesförklarad glasbruksmiljö som omfattar själva industrimiljön vid
glasbruket: Rosdala glasbruk. Dessutom finns fyra byggnadsminnen som kan räknas till glasbrukens
kulturmiljöer: Transjö Folkets hus, Norrhults Folkets hus, Glashusen i Kosta (bostadshus) samt
Orrefors hammarsmedja.
Q-, q-märkning på glasbruksorterna
Kommunerna har möjlighet att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader, genom att man i
detaljplan eller områdesbestämmelser förser dem med Q- eller q-märkning, vilket regleras av Planoch bygglagen. Ett stort Q är en bestämmelse om hur en byggnad eller ett område får användas;
användningen ska vara anpassad till byggnadens kulturhistoriska värden. Den säger ingenting om
användningen i sig - det kan vara bostäder, butiker eller annat - så länge bevarandet av byggnaden
inte motverkas. Q säger inte heller något om hur byggnaden ska tas tillvara och innebär inte
rivningsförbud. Ett litet q betecknar att byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull, men innebär
25
Regeringen har föreslagit en ändring av lagens namn till Kulturmiljölagen samt ändringar i lagen vilka
föreslås träda i kraft den 1 januari 2014. Bland annat föreslås formuleringen ”synnerligen märkligt” ändras till
”synnerligen högt kulturhistoriskt värde”. I ändringarna föreslås även Riksantikvarieämbetet få möjlighet att
meddela verkställighetsföreskrifter för byggnadsminnen.
50
inget rivningsförbud. Med särskilda skyddsbestämmelser på plankartan kan dock anges att
byggnaden inte får rivas eller att befintlig gestaltning skall behållas i vissa delar. Lilla q med
skyddsföreskrifter som motverkar rivning, flyttning och förvanskning utgör ett starkt skydd för en
kulturmiljö.26
I Lessebo, Uppvidinge och Emmaboda kommuner finns inte någon Q eller q-märkning av byggnader i
glasbruksmiljöerna. Många av detaljplanerna på glasbruksorterna är föråldrade och någon
uppdatering sedan Plan- och bygglagen trädde i kraft 1 juli 1987 har i oftast inte skett. I Nybro
kommun finns sammanlagt 24 stycken byggnader belägna i glasbruksorterna Alsterbro, Flerohopp,
Målerås, Orrefors samt Pukeberg som belagts med skydd i enlighet med Plan- och bygglagen.27
Riksintressen för kulturmiljövården
Riksintressen utgörs av mark- eller vattenområden som långsiktigt ska skyddas mot åtgärder som
påtagligt kan skada det värde som konstituerat riksintresset, enligt 3 och 4 kap i Miljöbalken.
Riksintressenas innehåll preciseras i dialog mellan stat och kommun och redovisas i kommunernas
översiktsplaner. Riksintressen bevakas av länsstyrelsen och får inte skadas påtagligt av exempelvis
nya byggprojekt. Inom riksintresseområden för kulturmiljövården ingår ofta många byggnader. I ett
riksintresseområde är det primära att skydda områdets utpekade värden, inte att ge ett skydd åt
enskilda byggnader.
Inom Glasriketregionen finns tre riksintresseområden för kulturmiljövården som alla omfattar del av
en glasbruksort: Orrefors, Pukeberg och Kosta.
Kulturreservat
Kulturreservat omfattar också större områden och är ett skyddsinstrument som infördes med
Miljöbalken 1999. Avsikten var att möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade
landskap. I ett kulturreservat kan hela områdets natur- och kulturmiljövärden skyddas och vårdas. Då
omfattas byggnader, anläggningar, lämningar och marker. Även sådana värden som består av
verksamheter, kunskaper och traditioner kan hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning.
Om ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat beslutas av länsstyrelse eller kommun.
I Glasriket finns i dagsläget inga miljöer upptagna som kulturreservat.
26
Boverket har numera tagit bort användningsbestämmelsen Q. Skyddsbestämmelser och rivningsförbud
betecknad med q preciserat med indexsiffra för olika detaljbestämmelser.
27
Dessa uppgifter baseras på en rundringning till de fyra kommunernas bygg- och miljökontor. En
sammanräkning av samtliga Q-, q-märkta byggnader i respektive län har nyligen utförts av Länsstyrelserna i
Kronobergs och Kalmar län, men den insamlade informationen har ännu inte till fullo hunnit analyseras.
51
Kulturmiljöprogram och andra kulturmiljöunderlag
Många kommuner har tagit fram kulturmiljöprogram, i vilka man lyfter fram de miljöer som anses
särskilt viktiga att vårda och värna. Kulturmiljöprogrammen är inte en egentlig skyddsform - de utgör
kunskapsunderlag som ska vara vägledande för den fysiska planeringen och lovgivningen. Under
senare tid har kulturmiljöprogram ofta utnyttjats för att formulera visionära och övergripande
framtidsperspektiv med fokus på samverkan och regional utveckling.
Sammanlagt pekas ut 21 glasbruksmiljöer ut i Glasriketkommunernas respektive kulturmiljöprogram:
i Uppvidige kommun 8 stycken, i Lessebo kommun 4 stycken, i Nybro kommun 5 stycken och i
Emmaboda28 4 stycken.
Både länsstyrelser och kommuner kan ta fram andra riktade kulturmiljöunderlag som kan fungera
vägledande för vilken hänsyn som bör tas vid planering, prövning av lov och tillstånd vid andra
åtgärder som påverkar kulturmiljöerna. De kulturhistoriska inventeringar som genomfördes i
Glasriket på 1990-talet utgör övergripande kunskapsunderlag för glasbruksmiljöerna. För Kronoberg
län tilldelades de olika miljöerna en övergripande värdeklassning, medan detta inte gjordes i Kalmar
län.
Fornlämningar
I Glasriket finns också fornlämningsmiljöer som uppkommit ur glasnäringen. Det kan röra sig om
grunderna efter en glashytta eller andra lämningar och byggnadsrester med koppling till
glasproduktionen. Utifrån en kulturhistorisk bedömning delas lämningarna in i två olika kategorier:
fast fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning. Fasta fornlämningar ska enligt Lagen om
kulturminnen m.m. vara lämningar efter människors verksamhet under forna tider, de ska ha
tillkommit genom äldre tiders bruk och vara varaktigt övergivna 29. Skyddet för en fast fornlämning
definieras av länsstyrelsen och ska motsvara det område som behövs för att bevara lämningen. Utan
tillstånd är det förbjudet att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller på annat sätt ändra eller skada
en fast fornlämning. Länsstyrelsen kan dock ge tillstånd att man får ta bort en fast fornlämning.
Kostnaden för borttagning och arkeologisk undersökning bekostas av exploatören. Övrig
kulturhistorisk lämning används för lämningar som enligt rådande praxis vid registreringstillfället inte
utgör fast fornlämning men som ändå anses ha ett antikvariskt värde.
28
Emmaboda kommun uppdaterar för närvarande sitt kulturmiljöprogram och kommer under år 2013 att
utföra inventeringar och kulturmiljöbeskrivningar bl.a. för glasbruksorterna.
29
Regeringen har föreslagit en ändring av lagens namn till Kulturmiljölagen samt ändringar i lagen vilka föreslås
träda i kraft den 1 januari 2014. I den nuvarande lagen finns inget ålderskriterium för en fast fornlämning, men
lagen föreslås nu att inte automatiskt omfatta lämningar som kan antas ha tillkommit efter år 1850. Sådana
lämningar föreslås dock fortsättningsvis kunna förklaras för fornlämning av länsstyrelsen.
52
I Glasriketregionen finns sammantaget 18 fasta fornlämningar med koppling till glasbruksmiljöer.
Dessutom finns 13 registrerade övriga kulturhistoriska lämningar av denna art.30
Just nu står vi inför en lagändring som träder i kraft 1 januari 2014. Nytt är att alla lämningar före
1850 automatisk är skyddade. Lämningar efter 1850 får förklaras för fornlämning av länsstyrelsen om
det finns särskilda skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde. (Lag 2013:548). Den nya lagen
kommer innebära en del förändringar vad gäller fornlämningarna i Glasriket.
Skydda glasbruksmiljöerna
Sammanfattningsvis kan man konstatera att få byggnader i glasbruksmiljöerna är särskilt skyddade
på grund av sina kulturhistoriska värden. Kommunernas syn på glasbruksmiljöerna som viktiga och
värdefulla kulturmiljöer uttrycks tydligt genom deras kulturmiljöprogram. Det vore önskvärt att dessa
värderingar också kunde omsättas i formella skydd, d.v.s. genom skyddsbestämmelser i
områdesbestämmelser eller detaljplaner. Det kan även finnas miljöer som av staten borde förklaras
för byggnadsminne eller för fasta fornlämningar. Alla dessa processer är dock resurskrävande, inte
minst mot bakgrund av att det idag saknas detaljerade kulturmiljöunderlag för de flesta miljöer.
Endast tre glasbruksorter har idag ett övergripande skydd som riksintresseområden för
kulturmiljövården, trots att området hyser många värdefulla kulturmiljöer som tillsammans bildar ett
Glasrike. Möjligen borde Glasriket bilda ett läns- och kommunöverskridande riksintresseområde för
kulturmiljövården. Detta övergripande skyddsinstrument är mindre resurskrävande i jämförelse med
de detaljerade skyddsinstrumenten, men kräver myndigheternas samordning och samsyn.
30
Antalet baseras på en sökning i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök. Info rörande kulturminnen hämtad
från RAÄ:s hemsida
53
Tabellen nedan redovisar vilka av glasbrukens kulturmiljöer som är skyddade eller utpekade i de fyra Glasriketkommunerna.
Björkshults glasbruk i Högsby kommun är inte skyddad, men Kalmar läns museum har bedömt det kulturhistoriska värdet av olika delar av miljön genom en kulturhistorisk utredning år 2008.
Byggnadsminnen
Uppvidinge kn
Lessebo kn
Rosdala glasbruk
Norrhults Folkets Hus
Transjö Folkets Hus
Glashusen i Kosta
Q,q
Riksintresseområden
för kulturmiljövården
-
-
-
Kosta
Kulturreservat
-
-
Kulturmiljöprogram
Fasta fornlämningar
Bostorp
Kylleskruv
Lidshammar och Boskvarn
Norrhult och Nöbbele med Rosdala
Bockaskruv
Flöxhult
Fröseke
Älghult
Lenhovda 24:1(1)
30:1
71:1
182:1
302:1
Kosta
Transjö
Hovmantorp
Bergdala
Älghult 21:1
62:1
71:1
112:1
127:1
265:1
Ekeberga 34:1(2)
40:1
139:1
Övrig
Kulturhistorisk
lämning
Lenhovda 24:2
Älghult 301:1
329:1
381:1
Ekeberga 145:1
Hovmantorp 119:1
Emmaboda kn
Nybro kn
-
Orrefors hammarsmedja
-
24 byggnader
-
Orrefors
Pukeberg
-
-
54
Boda glasbruk
Johansfors
Åfors
Moshult
Algutsboda
209:3
291:1
Pukeberg
Orrefors
Flygsfors
Flerohopp
Skoga-Strömsholm
Kråksmåla 119:1
Algutsboda 209:1
291:2
Långasjö 80:1
Madesjö 192:1
194:1
209:1
210:1
211:1
Kulturmiljöbidrag i glasbrukens kulturmiljöer
Betydelsefulla bidrag
Ett viktigt redskap för att värna värdefulla kulturmiljöer är att ekonomiskt stötta fastighetsägare som
vill genomföra renoveringar av sina kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Stödet sker genom statliga
kulturmiljöbidrag som utbetalas och administreras av länsstyrelserna31. Bidrag kan även lämnas bl.a.
till vård av riksintresseklassade kulturlandskap, vård av fornlämningar, samt till att förmedla kunskap
om värdefulla kulturmiljöer. Länsmuseerna förfogar inte över några liknande ekomiska resurser.
De statliga byggnadsvårdsbidragen får bara ges till kulturhistoriskt motiverade kostnader och täcker
aldrig hela kostnaden för en renoveringsåtgärd. Fastighetsägarna står alltid för en del. Bidragen får
endast lämnas om man kan anta att miljöns kulturhistoriska värden kommer att bevaras för
framtiden. Vid bidragsbesluten måste man därför beakta fastighetsägarens förutsättningar att
långsiktigt förvalta dessa värden. Vid bidragsgivningen ska man även ta hänsyn till om kulturmiljön är
eller avses bli tillgänglig för allmänheten.
Årligen inkommer bidragsansökningar som vida överstiger de anslag som finns att tillgå, vilket
resulterar i att hårda prioriteringar måste göras. Vanligen gynnas då byggnader som skyddas genom
någon av de ovan uppräknade skyddsformerna, främst byggnadsminnen och byggnader inom
riksintressen för kulturmiljövården. I Kronobergs län hade man under år 2012 cirka 3,3 miljoner
kronor att fördela till byggnadsvård, vilket ska ställas i relation till den totala summan av de
ansökningar som inkom vilken uppgick till 7,3 miljoner kronor. I Kalmar län var motsvarande siffra för
2013 ett anslag om cirka 3,8 miljoner kronor att fördela bland ansökningar från länets
fastighetsägare om sammanlagt 30 miljoner kronor!
En sammanställning över det totala anslag som utbetalats till förvaltning och vård av värdefulla
kulturmiljöer med anknytning till Glasriket i respektive län visar att man i Kalmar län utbetalade cirka
2,6 miljoner kronor under 17-årsperioden 1995–2011. Utöver detta utbetalades cirka 500 000 kronor
för diverse olika informationsinsatser med anknytning till Glasriket. Fleråriga insatser har genomförts
vid Pukebergs glasbruk och mindre projekt vid bland annat Alsterbro glasbruk, Gullaskruv, Orrefors
Hammarsmedja samt Tikaskruv glasmästeri.
I Kronobergs län redovisas ett bidragsbelopp på cirka 5,8 miljoner kronor för förvaltning och vård
under 18-årsperioden 1994–2011, samt drygt 400 000 kronor i bidrag för olika informationsinsatser i
Glasriket. Under år 2006 gjordes en omfattande satsning på Bruno Mattsons glashus i Kosta på drygt
3,5 miljon kronor. Återkommande insatser har utförts vid Skruvs glasbruk samt några arbeten av
mindre omfattning vid Strömbergshyttan, Rosdala glasbruk, Bergdala glasbruk och Bröderna Grens
kristallsliperi. I Kronobergs län har även återkommande insatser gjorts på Norrhults Folkets Hus och
Park som har koppling till Rosdala glasbruk.
31
Se ”Förordning (2010:1121) om bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer”.
55
De statliga bidragsbeloppen till kulturmiljöer med anknytning till Glasriket har således genomsnittligt
legat i storleksordningen en halv miljon kronor årligen räknat över de gångna 17-18 åren. Trots att
summan är liten i förhållande till behoven är bidragen en oerhört värdefull resurs för att kunna höja
intrycket av kulturmiljöerna och för att bevara dem till framtiden.
”Bland de stöd som utbetalats ingår också arbetet med att kartlägga och
bevara kulturhistoriska miljöer. De investeringarna kommer att kunna visa
sig bli speciellt lönsamma då ”Det levande kulturarvet Glasriket” blir ett av
de fundament som kan bära en produktutveckling inom såväl
upplevelseindustri och kunskapscentrum.”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
Ur rapporten ”Det nya Glasriket Samverkan Tradition innovation”
Skapa en riktad kulturmiljövård
Med de begränsade medel som finns att tillgå måste länsstyrelsernas prioriteringar i
bidragstilldelningen alltid övervägas noga. Vilka miljöer i länet som erhåller bidrag för vård eller
information beror ytterst av vilka ansökningar som inkommer. Ansökningarna jämförs och bedöms
utifrån förordningens ramar och föreskrifter. I centrum av denna avvägning står dels en bedömning
av miljöernas kulturhistoriska värden, dels av hur akuta åtgärdsbehoven är.
Under senare år har förhållandevis få ansökningar om byggnadsvårdsbidrag inkommit som rör
glasbrukens kulturmiljöer. Bland de ansökningar som inkom till Länsstyrelsen i Kalmar län under 2012
berörde endast en ansökan en glasbruksmiljö32. I Kronobergs län har man inför bidragsåret 2013 fått
in tre ansökningar rörande arbeten i glasbruksmiljöer.
Med anledning av utvecklingen i Glasriket, glasbruksmiljöernas nuvarande tillstånd och det aktuella
regeringsuppdraget, finns det anledning för de båda Länsstyrelserna i Glasriketregionen att inta en
mer offensiv hållning beträffande kulturmiljövård och kulturmiljöinformation i Glasriket.
Framtagandet av föreliggande vård- och åtgärdsstrategi kan ses som en del av detta arbete.
32
Ansökan gällde antikvarisk medverkan vid arbeten på Hammarsmedjan i Orrefors och omfattade ett bidrag
på ca 20 000 kronor
56
Bilaga I: Översiktskarta
57
Bilaga II: Glasbrukslista
I tabellen listas samtliga historiska hyttplatser i Glasriket med årtal för glasbruksverksamhetens start och nedläggning.
Platserna är i första hand ordnade efter vilken miljö som finns där år 2013, i andra hand efter den kommun som platsen
ligger i. Sentida, småskaliga hyttor återfinns i Bilaga III: Lista över studiohyttor. Gränsen mellan ”glasbruk” och
”studiohytta” är dock svår att dra.
Guideskrift
Kommun
Emmaboda
Lessebo
Nybro
Nybro
Uppvidinge
Emmaboda
Emmaboda
Högsby
Lessebo
Lessebo
Nybro
Nybro
Nybro
Nybro
Nybro
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Lessebo
Lessebo
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Emmaboda
Emmaboda
Lessebo
Lessebo
Nybro
Nybro
Uppvidinge
Uppvidinge
Emmaboda
Emmaboda
Lessebo
Lessebo
Nybro
Nybro
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Emmaboda
Lessebo
Nybro
Nybro
Nybro
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Uppvidinge
Start
1876
1742
1871
1898
1895
1891
1864
1892
1876
1897
1875
1871
1887
1893
1917
1888
1886
1905
1889
1870
1862
1906
1887
1868
1857
1919
1947
1889
1956
1935
1934
1947
1933
1895
1894
1860
1891
1863
1890
1879
1894
1896
1898
1873
1887
1936
1898
1905
1927
1892
1908
1863
1890
1905
1872
1936
Nedlagt
2013
2222
1969
2013
1998
1991
2003
1978
1979
2222
1967
1977
1979
1983
2222
1970
1980
2008
2222
1951
1872
1936
1937
1951
1910
1978
1978
2004
2007
2007
1977
1977
2002
1904
1914
1878
1897
1874
1904
1887
1897
1910
1923
1928
1951
1963
1908
1978
1935
1960
1970
1888
1891
1906
1914
1939
Namn
Åfors
Kosta
Alsterbro
Orrefors
Rosdala
Johansfors
Boda
Björkshult
Strömbergshyttan
Skruf
Gadderås
Pukeberg
Flygsfors
Gullaskruv
Målerås, nya
Rydefors
Alsterfors
Lindshammar
Bergdala
Transjö
Björkå
Hjertsjö
Idesjö
Östervik
Johanstorp
Emmaboda
Smålandshyttan
Sandvik
SEA (Ekeberga)
Nybro glasbruk
Glödlampshyttan
Åseda
Älghult
Löfsta
Modala
Hovmantorp, gamla
Ulfvaskog
Skoga
Målerås, gamla
Kylleskruf
Långaskruf
Flöxhult
Hofgård
Kronofors
Berghem
Värends glasbruk
Häljunga
Hovmantorp, nya
Frank A Ohlssons hytta
Flerohopp
Engshyttan
Bockaskruf
Renshult
Berghälla
Bostorp
Kulla
Miljö 2013
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttbyggnad
Glasbruksort, hyttlämning
Glasbruksort, hyttlämning
Glasbruksort, hyttlämning
Glasbruksort, hyttlämning
Glasbruksort, hyttlämning
Glasbruksort, hyttlämning
Hyttbyggnad
Hyttbyggnad
Hyttbyggnad
Hyttbyggnad
Hyttbyggnad
Hyttbyggnad
Hyttbyggnad
Hyttbyggnad
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
Hyttlämning, eventuell
58
Finns - uppdateras
Finns - uppdateras
Bör tas fram
Finns - uppdateras
Finns - uppdateras
Finns - uppdateras
Finns - uppdateras
Bör tas fram
Bör tas fram
Finns - uppdateras
Bör tas fram
Finns - uppdateras
Bör tas fram
Bör tas fram
Finns - uppdateras
Bör tas fram
Kan tas fram
Finns - uppdateras
Finns - uppdateras
Bör tas fram
Kan tas fram
Kan tas fram
Kan tas fram
Kan tas fram
Kan tas fram
Kan tas fram
Hovmantorpskrift. Kan tas fram
Nybroskrift. Finns - uppdateras
Bilaga III: Lista över studiohyttor
I tabellen listas sentida, småskaliga hyttor, s.k. studiohyttor i Glasriket med årtal för verksamhetens start och nedläggning.
En viss osäkerhet finns beträffande företagens verksamhetsår, lokalisering m.m. Bland de småskaliga och personbundna
studiohyttorna är det vanligt att företag delar lokaler, inte sällan äldre hyttor, att samarbetskonstellationerna förändras
över tid, att verksamheterna flyttas o.s.v. Gränsen mellan ”glasbruk” och ”studiohytta” är dessutom svår att dra. Denna lista
har därför inte samma systematik som Glasbrukslistan, där platsen för hyttan är det som definierar en post/rad.
Studioglaslistan listar företag. Om det är klarlagt att företag efterträtt varandra i samma lokaler, eller att verksamheten
flyttats anges detta dock i tabellen. Personliga kontakter hade krävts för att klarlägga uppgifterna, vilket inte rymts inom
detta arbete.
Ett konkret exempel på bristerna i den tabellariska uppställningen: Strömbergshyttans studioglashytta, d.v.s. byggnaden,
fungerar idag som försäljningslokal. Företaget Strömbergshyttans studioglas har dock gått samman med Bergdala
studioglas och driver Bergdala glasbruk. Eftersom Bergdala i detta sammanhang räknats som ett aktivt glasbruk återfinns
det i Bilaga II: Glasbrukslista.
Kommun
Emmaboda
Emmaboda
Lessebo
Lessebo
Nybro
Nybro
Nybro
Nybro
Nybro
Uppvidinge
Lessebo
Nybro
Emmaboda
Nybro
Uppvidinge
Högsby
Lessebo
Uppvidinge
Nybro
Nybro
Start
Nedlagt
i drift 2013
i drift 2013
i drift 2013
i drift 2013
i drift 2013
i drift 2013
i drift 2013
i drift 2013
2011 i drift 2013
1994 i drift 2013
1979
1983
1984
1996
1992
2006
2007
2010
1994 ?
1997 2012?
1987 2012?
1985 2012?
1983 ej i drift 2013
1992 ej i drift 2013
1992
2011
1982
1996
1983
1985
2012?
1992?
Namn
Erikshyttan, Eriksmåla
Vet Hut (-2013)/Åsa Jungnelius, Boda glasbruk
Transjö hytta
Andéns miljöglas, Hovmantorp
Carlos Pebaqué design, Gullaskruv
Hetalåga
Sjöhyttan II, Målerås
GB line, Pukeberg
Mickejohans konstglas II, Örsjö
Hauges hantverksglas, Kulltorp
Stenhyttan, Transjö
Gullaskrufs glasateljé
Jema, Boda glasbruk
Mickejohans konstglas I, Pukeberg
Alster glasstudio, Sävsjöström
Björkshults studioglas
Strömbergshyttans studioglas
Sjöhyttan I, Älghultstrakten
Wilkes, Orrefors
Miljöglasbruket, Flygsfors
59
Miljö 2013
Studiohytta, ej glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Återvinningshytta, ej glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, ej glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, ej glasbruksort
Återvinningshytta, ej glasbruksort
Studiohytta, ej glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, ej glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Studiohytta, ej glasbruksort
Studiohytta, glasbruksort
Återvinningshytta, glasbruksort
Bilaga IV: ”Kulturmiljömätaren”
FOKUS
Måler
Skruv
Bergd
Gullask
Rydef
7,5
7,5
9
9
9
Transjö Gadder
FOKUS FOKUS FOKUS FOKUS
Pukeb
Alsterf
Boda
Lindsh
Strömb
Alsterb
Björksh
Flygsf
Johansf
Kosta
Rosd
Åfors
Orref
10
10,5
10,5
10,5
10,5
11
11,5
11,5
12,5
12,5
12,5
13
15
Hyttbyggnad/glasbruksbyggnad
Andra glasbruksbyggnader (1)
Disp.bostad, tjänstemannabost. (2)
Bruksarbetarbostäder (3)
Bruksgata (4)
Avgränsad bruksort (5)
Vattendrag på orten
Järnvägsmiljö på orten
Folkets Hus/Folkets Park
Ladugårdar/agrara byggnader
Samhällsbyggnader (6)
Järnbruksmiljö
Värdeenheter (7)
9
9,5
Starkt ifyllt fält = företeelsen är tydlig.
Svagt ifyllt fält = företeelsen finns, men är inte så tydlig.
(1) Fristående byggnaderuppförda av bruksföretaget, med direkt funktion för glasbruksdriften. Kontor, ved/torvlador, sliperi, packhus/magasin, formverkstäder, degelkrossar, smedjor, kraftstationer m.m.
(2) Disponent- och tjänstemannabostäder: Bostadshus med mer "burgen" utformning än brukligt. Överblickande läge. Främst gul- eller vitmålade.
(3) Arbetarbostäder: flera snarlika hus, hus med flera ingångar, "kaserner", radhus.
(4) Medvetet ordnad eller utformad gata (t ex allé eller snarlika bostäder på rad eller siktlinje)
(5) En avgränsad och sammanhållen ortsmiljö med glasbrukets industrimiljö som dominerande arbetsplatsmiljö.
(6) Med stark medverkan av bruksföretaget eller arbetarkollektivet t ex brukshandel, Konsum, brandstation, ålderdomshem, fotbollsplan.
(7) De fyra översta kulturmiljökomponenterna har renderat 2 "poäng" om starkt ifyllda och 1 om svagt ifyllda. Övriga komponenter har gett 1 för starkt ifyllda fält och 0,5 för svagt ifyllda.
60
61
62