Transcript ÄLVRÄDDARNAS SAMORGANISATION 2010

ÄLVRÄDDARNAS SAMORGANISATION 2010
STRÖMMANDE VATTEN - LEVANDE LANDSKAP
Vad har hänt efter vunnen kamp?
Återblick över en avslutad epok
Arjeplogströmmarna
Landskap
STRÖM
M
AN D
E
VATTEN
VAN
LE
DE
LANDS
KA
P
Ä LV R Ä D D A R E N
utges av Älvräddarnas
Samorganisation med
ett nummer årligen
Manuskript, debattinlägg, brev etc är
mycket välkomna. Foton, kartor och
illustrationer är synnerligen önskvärda
4
10
INNEHÅLL
3
INBJUDAN TILL
SAMORGANISATIONENS ÅRSMÖTE den 3-4 juli 2010
4
ÅTERBLICK ÖVER EN AVSLUTAD EPOK...
Bertil Öhman
10 LANDSKAP
Lars Norman
20
Medlemsskap
Enskild medlem: 100 kr/år
Enskild medlem + gåvopaket: 250:-/år
Familjemedlem: 125:-/år
Familjemedlem + gåvopaket: 300:-/år
Stödjande organisation: 200:-/år
Stödjande företag: 500:-/år
Sätt in pengar på vårt
Plusgiro 73 65 73 - 7.
Glöm inte att ange namn och adress så vi
kan skicka vår alltid lika högintressanta
Älvräddaren till dig!
Gåvopaket
Gåvopaket innebär att du stödjer oss med
ett lite större belopp. Du får då en nål, en
självhäftande dekal och ett broderat märke
för ryggsäck eller jacka så att du stolt kan
visa att du är stödjande medlem. Dessutom
kommer vi att under året via de företag och
sponsorer som stödjer Älvräddarnas arbete
att kunna erbjuda en och annan förmån
vilket vi återkommer med i speciella utskick.
14 VAD HAR HÄNT EFTER VUNNEN
KAMP?
Carl-Göran Palmqvist
Som stödjande företagare får du ett
omnämnande i vår tidning Älvräddaren och
ett diplom som visar att du hjälper till med
miljövården.
16 MILJÖ, ENERGI OCH KLIMATARBETE I EGET INTRESSE
Christer Borg
Donera
Vi är tacksamma för alla donationer, stora
som små!
20 ARJEPLOGS STRÖMMAR
– BÄST UTAN VATTENKRAFT
Christer Borg
22 ÄLVRÄDDARNA SPRIDER SIG PÅ
INTERNET
23 MATERIAL FRÅN
ÄLVRÄDDARNA
SPONSRANDE FÖRETAG
24 SPONSRANDE FÖRETAG
ÄLVRÄDDARNAS SAMORGANISATION 2010
STRÖMMANDE VATTEN - LEVANDE LANDSKAP
Vad har hänt efter vunnen kamp?
Återblick över en avslutad epok
Arjeplogströmmarna
Landskap
Framsida: Foto: Lars Norman
Redaktion
Lars Lövgren
Granvägen 26, 922 32 VINDELN
Tel/fax: 0933-613 78
[email protected]
Olov Jonsson
Gammelgården 43, 952 92 KALIX
Tel: 0923-793 70
[email protected]
Huvudadress
Älvräddarnas Samorganisation
Gammelgården 43, 952 92 KALIX
Tel: 0923-793 70
www.alvraddarna.se
Ordförande
Christer Borg
Norrmoflo 144, 880 30 NÄSÅKER
0622-30095, 070-684 74 31
[email protected]
Informationssekreterare
Lars Lindström,
Basvägen 7, 933 34 ARVIDSJAUR
Tel: 0960-218 21
[email protected]
Medlemsregister
Lars Lövgren
Granvägen 26, 922 32 VINDELN
Tel/fax: 0933-613 78
[email protected]
22
2
ÄLVRÄDDAREN 2010
Layout Tomas Svensson
Tryck Exakta, 2010
Älvräddarnas årsmöte
l
l
i
t
n
e
m
m
o
k
l
ä
V
ÄLVRÄDDARNAS ÅRSMÖTE 3-4 juli 2010 i natursköna Adolfström
vid fritt strömmande Laisälven med fjällen som fond
Vi firar Vindelälvssegern 40 år
Varför Adolfström?
Laisälven är största biflöde
till Vindelälven, och vi deltar i
byns firande av segern i den stora
och hårda Vindelälvsstriden för 40 år
sedan. Då beslöt riksdagen att Vindelälven
inte skulle byggas ut. Kampen och beslutet visade
sig bli dammgenombrottet för den framvällande
älvskyddsopinionen i landet. Lilla Adolfströms enhälliga
och stenhårda vägran att sälja sig, att låta hela sin hembygd,
sin historia och sin framtid dränkas av en jättedamm i en förstörd älvdal hade en kanske avgörande roll för segern. Du kan
läsa mer om Vindelälvskampen och älvbygden i en stor artikel i
vår årstidsskrift Älvräddaren. Som stödjande medlem får du den
– ett gott skäl bland många att bli medlem.
Program
Lördag 3 juli
C:a 13.00 Lunch
14.00 Årsmötesförhandlingar
Kvällen: Middag och jubileumsfirande
Söndag 4 juli
Hela dagen bjuder på de yppersta av
naturupplevelser. Båtfärd uppströms
Laisälven till översta bosättningen, Bäverholms värdshus. Där äter vi lunch.
Återfärd och avslutning som brukar bli
under tidig eftermiddag.
Anmälan och bokning av stugplats, måltider och båtfärd gör du hos:
Jan och Marianne Thorfve Telefon: 0961-230 41
Välkommen!
Foto: Lars Lövgren
ÄLVRÄDDAREN 2010
3
Återblick...
T e x t BER TIL
ÖHMAN
Återblick över en
avslutad epok ...
Övre delen av Fällforsen i Umeälven före utbyggnaden. Fällforsen var, som andra forsar med samma namn, vandringshinder för lax. Foto: Elsa Öhman
Om man skall blicka tillbaka på ett skeende, och sammanfatta det man funnit i några
egna funderingar, bör man inte vara för ung. Jag tror mig ha nått den ålder som krävs.
Läsarna kanske också bör känna till att jag under mer än 40 år varit anställd hos landets största kraftföretag, att min svärfar var bland de första som frös och svalt i Suorva
och sedan blev maskinist vid Norrfors kraftverk och att min blivande hustru som ung
fick riva hemmet i Sörfors innan dämningen för det nya Stornorrfors sköljde in över
gårdstomten. Jag tror ändå inte att jag kan anses som jävig i min skildring, utan snarare som väl insatt i det skedda.
H
undr a å r ha r gå tt
sedan de första vattenfallen tämjdes för
elproduktion. Klabböle i
Umeälven, Trollhättan i
Göta älv, Gullspång i Gullspångsälven, Älvkarleby i Dalälven, Porjus
i Stora Lule älv, Karsforsen i Lagan
och ännu några till. Sedan följde
spridda exploateringar över hela
landet. Så länge tekniken att leda
elström över längre avstånd var
outvecklad förblev många stora
fallkomplex ointressanta. Umeå
4
ÄLVRÄDDAREN 2010
stad hade redan 1892 två vedeldade ångmaskiner inne i staden
som producerade elström. Då det
inte räckte till det växande behovet
började man snegla mot den närmaste forsen i Umeälven. Det fanns
de som tvekade om möjligheten att
kunna leda elkraften halvmilen fram
till stadskärnan, men 1899 togs
enkelstrandskraftverket Klabböle i
drift. Porjusfallen var avsedda för
malmbanans behov. Först planerades bygget i Vakkokoski i Torne
älv, som låg närmare järnvägen. I
Porjus (beslut 20 maj 1909) skulle
dessutom kraft kunna utvinnas för
industriella behov. Där planerades
för masugn, natriumfabrik, tjärfabrik och smältverk för tillverkning
för kisellegeringar. Natriumfabriken
uppfördes av Stockholms Superfosfat AB och smältverket av AB Porjus
Smältverk.
Det är nu 40 år sedan den långa
striden om Vindelälven tog slut.
Det blev en vändning för de lokala
opinionerna. Fler vågade ta strid
och nådde framgång, och de ledande
männen inom kraftföretagen fick
till sin överraskning uppleva att det
inte var självklart att alltid få de
storvulna planerna godkända. Men
återblicken måste börja ännu längre
tillbaka, för lokala invändningar
mot utbyggnadsplaner fanns tidigt
under vattenkraftsepoken.
Redan i början av 1900-talet
uppstod en mångårig konflikt om en
sjöreglering. Kraftbolaget Gullspång-Munkfors ville reglera sjön
Skagern. Då hade redan en handfull
smärre sjöregleringar utförts utan
protester, men runt Skagern fanns
ett starkt bondeintresse som befarade problem för jordbruket. Ett
ekonomiskt intresse stod mot ett
annat. Fiske- och miljöproblemen
hamnade utanför diskussionen,
även om det faktiskt skymtar något
om detta i ett betänkande 1917
inför en kommande vattenlag. Då
1918 års vattenlag beslutades var
inriktningen att den skulle göra det
lättare att exploatera vattendrag och
reglera sjöar. Givetvis vann till sist
kraftföretaget kampen om Skagern.
Regleringen av Vänern vann laga
kraft 1938. Där hade striden med
motstående intressen tagit 12 år men
så var det också 6.000 intressenter
inblandade i detta vattenmål.
Eva Jacobsson har i sina studier
kring svensk vattenkraftsutbyggnad 1900-1918 ingående redovisat skeendet. Hon säger att enligt
statsvetaren Evert Vedung öppnade
1918 års vattenlag för att utbyggnaden kunde ske med ”steg-för-stegtaktiken”, som innebar att tidigare
eller kommande beslut inte behövde
involveras i besluten. Under mitten
av 1900-talet yttrade det sig i att
kraftföretagen ofta började bygga på
land (som ej krävde tillstånd av vattendomstol) och därigenom band ett
stort kapital i objektet, vilket gjorde
det lättare att få gehör för det man
ville utföra i vattnet.
När började då kraftföretagen
möta ett miljömotstånd ? Under
lång tid var det ekonomiska intressen som värnade sitt och det kraftigt
ökade elbehovet under krigsåren
och många år därefter gav inget
utrymme för något uttalat miljövärn. Men personliga reaktioner
har funnits långt innan de formades
i samlade opinioner. Riksdagens
beslut att släppa in Vattenfall i Stora
Sjöfallets nationalpark gav reaktioner från miljövänner. Bo Rosén,
bördig från Västerbotten, har skrivit
om miljöoppositioner från 1940talet. Författaren Albert Viksten
deltog också i debatten. Fortfarande var det dock få och spridda
reaktioner och därigenom tämligen
resultatlösa, mera av enstaka rop i
öknen.
I berättelsen om Håckrenmagasinet i Jämtland skildrar Richard
Öhman omsvängningen i befolkningens syn på den planerade
regleringen av Ottsjön. Delar av
fallrättigheterna inom sjösystemet
köptes redan på 1890-talet av en
spekulerande grosshandlare. Senare
kom Vattenfall och AB Storboforsen
(1918-1919) in som intressenter.
Det senare företaget lämnade 1950
in en ansökan om ett kraftverk
för att utnyttja hela fallsträckan
mellan sjön Håckren och Ockesjön
och fick tillstånd två år senare.
Man hade också ansökt om att få
reglera Ottsjön med sju meter men
domstolen prutade tillåtligheten
till 4 meter. Det överklagades till
överdomstolen som återförvisade
ärendet till vattendomstolen. Under
tiden vaknade en lokal folkopinion
emot regleringen och en aktion
under mottot ”Ottsjön måste räddas
till varje pris” startas. Den fick stöd
även av folk utanför bygden. En
rejäl omsvängning bland befolkningen kom som en följd av en
studieresa som ett 40-tal ottsjöbor
och några andra företog våren 1954
till sjöarna Torrön och Anjan, som
reglerats under 1930-talet. Sedan
man besett de avsänkta vattenmagasinen åkte man hem fast beslutna att
så ville man inte se sin egen sjö. En
undersökning av folkopinionen i det
valdistrikt som Ottsjön tillhör visade
på 100% uppslutning bland de
röstberättigade och i granndistriktet var 655 av 658 tillfrågade emot
regleringen.
Frågan hade blivit politisk och
efter överklagningar och bollande
mellan riksdag, domstol och länsstyrelse fastslog domstolen den 16
juli 1954, att regleringen av Ottsjön
inte var tillåtlig, trots att den enligt
1918 års vattenlag visade en kraftnytta som avsevärt översteg det 2-3
dubblade värdet av skadan på andra
intressen. Domstolen hänvisade till
fisket och förlorade trivselvärden,
som kunde riskera en befolkningsflytt. - Fisket är en viktig del av
ortsbefolkningens försörjning och
skänker dessutom omväxling och
rekreation för dem som bor i byn.
En förlust av detta trivselmoment
torde icke kunna ersättas. Det kan
till och med leda till utflyttning från
orten, vilket inte alls är önskvärt.
Så stod det i domskälen som Mellanbygdens vattendomstol formulerade
i avslaget på ansökan om reglering
av Ottsjön.
Vad skulle då domstolen ha sagt
i Gautomålet om befolkningsflytten?
Men det var en annan vattendomstol och vattenlagen var fortfarande
av år 1918. En rad andra planer i
Jämtland, som skulle ha inneburit
överledningar av vatten från fjället
genom tunnlar föll senare. Bland
annat räddades därigenom den värdefulla Dammån med sin storöring
från att berövas vatten från källområdet. Utan tvivel blev målet om en
enda sjö – Ottsjön – ett genombrott
för miljöfrågorna i vattenmål. Här
var det inte oroliga jordbrukare eller
andra företagare som värnade om
sina ekonomiska intressen i konflikt
med kraftintresset. Här kom fiskefrågorna, trivselfrågorna och andra
omsorger om boendemiljön att väga
tyngst. Sedan följde VindelälvenLaisälven, Storsjö Kapell och andra.
Folket hade sett att det var möjligt
ÄLVRÄDDAREN 2010
5
Återblick...
Laisälven, Yraftdeltat. Foto: Kjell Johansson
att påverka om man höll samman
och använde de politiska kanalerna.
- Hur kunde det gå så här?, frågade sig en framstående men desillusionerad kraftföretagschef efter att
regeringens beslut om VindelälvenLaisälven tillkännagivits. Frågan var
berättigad. En epok var till ända,
men vi ska inte inbilla oss att det
inte kommer nya attacker mot våra
strömmar och sjöar. Men nu har vi
en annan lagstiftning och kunnigare
medborgare med helt andra värderingsgrunder.
... med personliga funderingar
Under ett långt arbetsliv hinner man
fundera på ett och annat man varit
med om och stött på. Troligen finns
det ingen annan medlem i Älvräddarna som kommit i kontakt med
kraftindustrins folk vid så låg ålder
som jag. Två år efter min födelse
började en morbror till mig, vid
6
ÄLVRÄDDAREN 2010
sidan av sitt dagliga arbete, utföra
vissa laxodlingsuppgifter för Vattenfalls räkning på entreprenad.
Vattenfall hade 1935 anställt sin
förste biologiskt utbildade tjänsteman, fiskmästaren Nils Gunnar
Andersson, och de båda träffades
av en slump vid Renforsen i Vindelälven då denne höll på med utsättning av laxungar Jag minns därför
Andersson från tidiga barnaår då
han besökte morbrodern. Föga
anade jag att vi skulle komma att
arbeta tillsammans från början av
1950-talet till hans pensionering.
År 1951 anställde Vattenfall fil.
lic. Erik Montén som fiskeribiolog,
placerad vid huvudkontoret i Råcksta. Honom lärde jag känna som
en person med stark integritet, för
vilken uppgiften att lösa problemen
stod över allt oavsett om det kunde
vara obekvämt för företaget eller ej.
Jag fick förmånen att med-
verka i hans fullskaleförsök våren
1967 med 32.000 st brickmärkta
laxsmolt i Stornorrfors. Det gällde
att i samråd med domstolens
fiskesakkunnige, fiskeriintendenten
Sten E. Berg, ta reda på smoltförlusterna genom kraftverket och
utskoven. Det var ett unikt försök
som tog några veckor att genomföra och flera år att utvärdera.
Montén hade redan 1952-53 utfört
försök i modellturbiner i Motala
och då funnit att förlusterna ej
skulle överstiga 10% under förutsättning att tunneln från kraftverket hade fri vattenyta. Smolten
går nämligen nära vattenytan vid
utvandringen från älvarna. Vattenfalls ledning intygade att tunneln
skulle byggas så. Bedömningen
godtogs tills vidare av domstolen.
Först då det 1967 blev aktuellt att
testa om modellförsöken stämde,
15 år efter att Montén redovisat
sina modellförsök under givna
förutsättningar, först då, fick han
veta att man på en del av den 4 km
långa tunneln sänkt den med ca 50
meter under havsnivån på grund av
svagt berg. Därigenom fick tunneln
ett avsnitt på ca 2 km där vattnet
strök tunneltaket och en betydande
del av den utvandrande smolten
skadades till döds. Så länge kraftverket i Stornorrfors inte utnyttjade
allt vatten från den oreglerade Vindelälven kunde en betydande del
av smolten gå ut genom utskoven.
Senare (1985) togs en fjärde och
större turbin i drift och då återstod
i princip endast passagen genom
kraftstationen för smolten.
Då tunneldrivarna oförberett
träffade på svagt berg bör det ha
lett till flera överläggningar inom
projektledningen. Det är anmärkningsvärt att Montén under denna
fas aldrig tillfrågades och fick vara
med i diskussionerna. Vad skulle
man då med en biolog till om
allt betraktades som ett tekniskt
problem? Fullskaleförsöket visade
att Monténs beräknade 10% i
turbinskador höll måttet (8%) men
att ändringen av tunnelutförandet
lett till att det uppstod förluster
efter turbinpassagen med 19-20%.
Det innebar ökade årliga kostnader för att kompensera förlusterna
genom odling och utsättning av
smolt. Om inte fiskeriintendenten
krävt fullskaleförsöket och Montén
samtyckt till det, hade vi aldrig fått
reda på de verkliga utvandringsförlusterna för Vindelälvens lax- och
havsöringsungar.
Bönderna vid Skagern kämpade i åratal för att värna sin åkermark, men de förlorade till slut. Till
en del beroende på att kraftbolaget
köpte upp flera stora jordbruksfastigheter före rättsförhandlingen.
Därigenom underminerade man
motståndet. 50 år senare ville
många markägare efter Vindelälven
få sina ägor överdämda och inlösta.
Visserligen var jordbrukets framtid
i Västerbotten osäker men skogsmarken borde väl ha varit värd
bättre än att ödeläggas. Vattenfall
uppger i informationen 1962 att
Laisälven och Vindelälven räddade. Familjen Johansson i Adolfström jublar. (Fotograf okänd)
7.250 hektar produktiv skogsmark
skulle komma att tas ur bruk på
olika sätt.
Det var dock bara en knapp
majoritet av markägarna längs Vindelälven som önskade utbyggnad.
Vintern 1970 genomförde Vindelådalens aktionsgrupp en skriftlig
enkät bland enskilda markägare
från Vännfors till Sorsele. Frågan
ställdes till innehavarna av drygt
800 jordbruksfastigheter, av vilka
526 svarade. Det visade sig att 261
ville att älven skulle exploateras,
250 sade nej och 15 avstod från att
ta ställning. Mellan byarna var skillnaden större. Vissa byar visade en
kompakt majoritet för exploatering,
men även i dessa finns det fortfarande människor och ett fungerande
näringsliv.
Svåra att begripa är också tankegångarna som låg till grund för en
uppvaktning som representanter för
älvdalskommunerna, under ledning
av landshövdingen, gjorde inför
stats- och industriministrarna den
25 april 1968. De pläderade då för
en utbyggnad eftersom det ansågs
utsiktslöst att utveckla de egna industriella företagen.
Här ett kort citat ur föredrag-
ningen, som omfattade 2 A4-sidor
text:
Det bör understrykas att talet
om en industrialisering av
Vindelälvsdalen, som skulle ge
befolkningen utkomst, är föga
realistiskt. De särskilda resurser,
som kan sättas in på en ökad
industrialisering av Västerbottens inland, bör för övrigt enligt
länsstyrelsens och planeringsrådets samstämmiga mening i
första hand tillföras Lycksele,
Vilhelmina och Storuman.
De uppvaktande var kommunalråden från Arjeplog, Lycksele
landskommun och Vännäs samt en
riksdagsman från Vindeln. Sorsele
kommun deltog inte. Vid denna
tid fanns där en majoritet som var
negativ till utbyggnad. De fyra
politikerna representerade 3 partier.
Det torde vara unikt att så kraftigt
nedvärdera de egna kommunernas
förutsättningar och så enhälligt tala
för att grannkommunerna bör få
industristöd. Man får en känsla av
att texten i sin helhet har formulerats av länsstyrelsen i Umeå. Representanten för Vindelns kommun
ÄLVRÄDDAREN 2010
7
Återblick...
försökte senare i media hävda att
han inte godkänt formuleringen
och därför i all hast, minuterna före
uppvaktningen, fått fram en annan
version på sitt partikansli. Men vi
som reagerade på uppvaktningen
fick denna text från landshövdingen
med uppgiften att det var den som
föredragits.
Det som förvånar mest är att
kommunalrådet från Arjeplog
tydligen inte hade uppmärksammat
den osanning som fanns i föredragningstexten. Eller hade han kanske
inte läst den utan bara hoppat på
”uppvaktningsvagnen” av bara
farten? Det finns nämligen på de två
helsidorna inte ett ord om vad som
skulle hända inom övre Laisdalen.
Följande mening borde annars ha
väckt hans vrede: Fjällområdet
förblir helt oberört av en utbyggnad
och drar till sig det alldeles övervägande antalet av de turister, som
söker sig till Västerbotten.
Givetvis kunde varken utbyggnadsivrarna eller motståndarna
uttala sig säkert om framtiden.
Så här 40 år senare har vi möjlighet
att jämföra länsprognosen med det
verkliga utfallet och även konstatera vad som hänt i Adolfström och
Gautosjö. Inom det område som
skulle ha ödelagts genom bildandet
av en stor dämningssjö, med ytan 45
meter över naturligt högvatten, kan
noteras att i nuläget finns följande:
8 företag inom turistnäringen med
stuguthyrning, husvagnscamping,
båt- och skoteruthyrning, restauranger, guideverksamhet, taxibåt
och helikopterflyg. Totalt finns 360
bäddar. Restaurangen i Bäverholmen
(en av fyra) inrymmer 60 gäster,
ligger i väglöst land vid övre änden
av sjön Yraft och nås med taxibåt.
Där finns också lägenhetsboende
och verksamheten drivs av ett familjeföretag.
Den ”föga realistiska industrialiseringen av Vindelälvsdalen” har
trots allt lett till att i Vindeln finns
för närvarande 3 verkstadsföretag
inom skogsteknikbranschen, som
idag sysselsätter ca 430 anställda
och därutöver finns ytterligare 100
personer i andra företag knutna till
8
ÄLVRÄDDAREN 2010
Laisälven. Foto: Gunnar Westrin
klustret. Företagen Cranab, Vimek
och Indexator ingår i ett s.k. skogsteknikkluster med totalt 9 företag,
varav två i Västernorrland.
Skogen ger, förutom ute i fält,
även åtskilliga arbetstillfällen i det
moderna sågverket i Hällnäs. Detta
fanns då länsprognosen skrevs men
har genom ägarbyten och rationaliseringar utvecklats och expanderat
kraftigt. I Hällnäs finns också verkstadsföretaget LAMECO (grundat
1946) som arbetar med utrustning
för den spårbundna trafiken. Snösugar och snösopar för spårväxlar
levereras till Stockholms Lokaltrafik
och Banverket. Företaget tillverkar
även svetsskåp.
Bröderna Larssons snickeri i
Åmsele är specialiserade på fönster
men har även en produktion som
via Hedlunda snickeri i Lycksele
slutligen hamnar i IKEA:s möbelsortiment. Även i Rusksele är företagsamheten stor trots pessimismen för
40 år sedan.
Vid Renforsen i Vindeln fanns
sedan 1880-talet en tre våningar
hög timrad kvarn med bostad för
mjölnaren intill. Kvarnanläggningen
ägs av Vindelns kommun. Sedan det
stod klart att vattnet skulle fortfara
att strömma utför den 12 meter
höga forsen väcktes intresse för
att inom området bygga ett hotell
och en stug- och husvagnscamping.
Campingen är en kommunal inves-
tering där kafé Mjölnaren inryms
i den gamla bostaden. Den idéella
föreningen Vindelgruppen använder
kvarnen varje sommar från midsommar och sju veckor framåt för konstutställningen Konst i Kvarn, som
årligen besöks av ca 16.000 personer.
Det privatägda Hotell Forsen i
Vindeln har ett välbesökt naturum,
som är Sveriges enda för älvlandskap, och räknar ca 4.000 besökare
årligen. Sommarkaféet vid Mårdseleforsen uppströms Åmsele är också en
välbesökt attraktion som tillkommit
efter 1970. Det är öppet juni-september och har ca 10.000 gäster. Även
om personalstyrkan i dessa företag
inte är så stor, fyller anläggningarna ett viktigt behov i ett modernt
samhälle. Lägg slutligen till detta
att för befolkningen och besöksnäringen efter hela Vindelälven hade
en utslagen laxstam givetvis varit en
svår förlust.
Det står klart att de uppvaktande
kommunföreträdarna och länsstyrelsen i Västerbotten underskattade
de möjligheter som fanns att skapa
arbete för befolkningen, kanske
för att det sågs mest lättvindigt att
förlita sig på ett statligt företags
stora investering i kraftproduktion.
Bland de fördelar som, enligt texten,
förväntades är fastighetsskatter på
anläggningarna och andra ersättningar. Att sådant genom ett politiskt
penndrag snabbt kunde försvinna
föresvävade tydligen inte.
Fortfarande utgår särskilda
så kallade bygdemedel till kommuner som har vattenmagasin och
kraftverk inom gränserna. De är
fastlagda i vattendom och kan inte
påverkas av riksdagen. Vattendomar kan dock omprövas och inom
Stornorrforsområdet kräver nu Vattenfall att företagets åliggande att
sköta och underhålla en skogsbilväg
skall överflyttas till en vägsamfällighet sedan några hustomter sålts efter
vägen. En nu avliden markägare
i byn Sörfors kommenterade för
något år sedan:
- Nu ska vi börja betala för en
väg som vi vid utbyggnaden fick som
ersättning för längre och fördyrade
skogstransporter. Vem vet, kanske
kommer kraftföretagen längre fram
att även söka smita ifrån bygdemedlen?
Åtkomsten av fallrättigheterna
är en intressant historia, särskilt i
övre Norrland. De äldsta byarna
vid vattendragens nedre delar kom
till långt före nybyggartiden och
grundarna lade själva under sig
rätt omfattande arealer utanför
byområdet. Även nybyggena, som
fick mark av kronan, fick i förstone
generösa arealer. Det gällde ju att
säkra raningar och myrar för slåtter
och fiskesjöar. I mitten av 1700-talet
började statsledningen intensifiera
anläggandet av nybyggen. Då krävdes att fasta gränser mellan befintliga byar och kronans obebyggda
mark drogs upp.
Byarna hade dittills haft mycket
svävande yttre gränser och bönderna
ägde egentligen endast bykärnorna
och den odlade jorden däromkring.
Övrig mark ägde man brukningsrätten till. Efter Vindelälvens nedre
lopp gjordes de första uppmätningarna inför avvittringen under
1700-talets sista decennier. Om man
noterar de uppgivna arealerna för
skog och impediment från den tiden
och ser på vilka arealer som tilldelades byarna då avvittringen fastställdes i mitten av 1800-talet finner
man att skogsvidden krympt betänkligt. Kronan hade upptäckt den
växande sågverksindustrins behov
av timmer och beslutat behålla mer
av skogsmarken för att kunna sälja
avverkningsrätter. Ett liknande
förfarande kan noteras vid avvittringen i lappmarken, som i regel inte
utfördes förrän in på 1900-talet. De
större strömfallen har hamnat inom
den s.k. kronoöverloppsmarken och
det är ingen slump utan ett medvetet
handlande från statsmakten. Kraftutbyggnader hade då kommit igång i
landets södra delar.
Inom de gamla byarna nedom
lappmarksgränsen fanns många
fallsträckor på bondemark. Där dök
tidigt upp spekulanter som visste att
fallen skulle bli värdefulla efter en
tid. Grosshandlaren som köpte fall i
Jämtland hade många gelikar. Västra
stranden efter Renforsen i Vindeln
(ca 12 m i höjd) köptes redan 1917
av en kassör vid ett skogsbolag, tjugotalet år innan Vattenfall startade
sin uppköpsresa. I en av Umeås
lokaltidningar fanns 1975 en intervju med bonden Nils Bernhardsson,
Nygård, Vännäs. Han var då 61 år
och berättade om hur hans far och
ett par grannar 1899 hade sålt den
halva av Fällforsen i Umeälven, som
de gemensamt ägde. Köparen var
en bokhandlare från Stockholm och
denne betalade bara 600 kr för fallrätten. Inte ens då var det bra betalt.
Det motsvarade ungefär 8 månaders
lön för en dåtida fabriksarbetare.
Omräknat till dagens penningvärde blir det omkring 30.000 kr.
Det går att göra jämförelser mellan
uppköpen av fallrättigheterna och
de tidiga bolagsinköpen av böndernas skogsmark. Kraftföretagen
betalade inte heller särskilt bra och
förbehöll sig dessutom ofta all till
fastigheten hörande fiskerätt utan
särskild betalning. Det var ett sätt
att vid en utbyggnad komma undan
ersättningskrav för fiskeskada.
Sammanfattningsvis kan med
fog hävdas att med 2 kraftverk i
Laisälven och 10 efter Vindelälven hade det knappast funnits fler
arbetsplatser än vi har idag. Det
finns troligen ingen annan industri
som är så lätt att driva med ett minimum av anställda som kraftverk. Vi
hade knappast heller haft fler invå-
nare i nuläget. Befolkningen minskar
i nästan alla landsbygdskommuner
oavsett om det finns kraftverk eller
regleringsdammar. De som vid en
exploatering tvingats lämna sina
hem skulle nog i stor utsträckning
ha flyttat till ett nytt boende utanför
den egna kommunen. Vattenfalls
plan uppgav att 71 permanentbostäder skulle lösas in, 40 vid Laisälven
och 31 efter Vindelälven. Alla som
ägnade mycken tid och stor energi åt
att påverka beslutsfattarna för att få
behålla älvsystemet i fritt skick kan
känna att de gjorde ett gott val.
Referenser:
Industrialisering av älvar – Eva Jacobsson
1996
Håckrenmagasinet före och efter dämningen
– Richard Öhman 1995
Stornorrfors kraftstation – Vattenfalls kulturvårdskommitté 1989
Fisk och Turbiner – Erik Montén
Lax och öring – Arne Lindroth m. fl. 1953
Vindelälven – Vattenfalls Press- och informationstjänst 1962
Förteckning över företag inom Gautoområdet – Övre Laisdalens Turism 2010.
Uppgifter om skogsteknikföretagen i
Vindeln och övrig företagsverksamhet
inom Vindelnområdet - Vindeln Utveckling/
Maria Hedblom 2010
Ordförklaring:
Smolt (eng.) är en biologiska term för
utvandringsfärdiga ungar av lax och havsvandrande öring. Vid smoltifieringen, som
i grunden beror på hormonförändringar,
inlagras ytterst i huden guaninkristaller
varvid en silverglans täcker den tidigare
färgteckningen. Omvandlingen sker under
senvintern/våren och är beroende av främst
tillväxten/storleken. Det leder till att åldern
på utvandrande ungar är högre i nordligare
älvar än i exempelvis Mörrumsån .
ETT STORT TACK!
Vi tackar eleverna på Sportfiskeoch Naturguideutbildningarna
på Tornedalens Folkhögskola
samt älvräddarna i Arjeplog för
gåvor i samband med arrangemang i Övertorneå respektive
Arjeplog under vintern. Ett
varmt tack riktas även till alla
som skänkt gåvor till Älvräddarnas Samorganisation till minne
av avlidna naturvänner.
ÄLVRÄDDAREN 2010
9
Norrland, vattenland...
p
a
k
s
d
n
a
L
T E X T
O C H
F O T O
L a r s
N o r m a n
( d ä r
e j
N
a nn a t
a n g e s )
or r la nd, vattenland. Möte i ett skiftande landskap. Ett är under fåglars ögon. Vallas av vindarna
långt där uppe en sommarmorgon. Marken i fuktmättad slummer. Ett blått dis som skingras av solvärmen.
Se fjällen och myrarna, skogen, sjöar och vattendrag.
Natur i symbios och olika kretslopp. Vattnet är livgivaren. Finns
överallt i skiftande former. Från de första dropparna mot berget
och utför i rörelse mot havet.
Vattenspanare nu. Helt nära vid älvstranden. Allt är möjligt
under sommaren. Med en värme som ger badtemperatur också
åt en isälv i norr. Klä av sig och gå ut på bottenstenarna. Höra
forsen dåna på avstånd. Här ett stilla fras i det stråkande, glidande
10
ÄLVRÄDDAREN 2010
Foto: Kent Moén
Jämtlandsfjällen flygfoto (stora bilden ovan och den lilla till höger).
Foto: Thomas Sandberg
vattnet. Ligga på rygg och fara med strömmen. Se
uppåt mot ett flerskiktat lufthav. Molnen i vinden.
En kungsörn i spiralflykt i termiken. Längre ner
svalor på jakt efter insekter eller tjattrande i
nipkanten. Hämtar lera till sitt bobyggande under
taket på den gamla slåtterladan. Bryr sig inte om
den drivande trädstammen som är en människa i
en älv någonstans i norr.
Vat t e nva r e l s e i vatten lan d. Ligga i
en ström och fångas av vattnets närhet och olika
vattenljud. En livets symfoni som sträcker sig långt
ÄLVRÄDDAREN 2010
11
Norrland, vattenland...
bortom istider och älvars födelse i
ett vattenland i norr.
Årmiljarder som rullar. Något
med vatten redan från början. På en
planet där allt började som encelliga
trevare i ett urhav. Blev en genetisk
stafett över generationer och årmiljoner. Stöptes till överlevare som
sländor och fåglar eller tillfälliga
bloss i en återvändsgränd. Blev en
föraning av oss själva i Stora Riftdalens vagga. Nytt liv, nya former.
Ti l l ba k a i n u et. Med
ryggen på grund i strandkanten.
Vända utåt igen med cyklop och
huvud vänt nedåt. Möta en skimrande mosaik i det nordiska ljuset.
Älven under ytan fylld av skönhet
och harmoni. Andra landskap har
skildrats av målare och tonsättare.
Fjällen och älvdalarna, böljande
skogar och glittrande sjöar, kusthav
och skärgård, vida fält och doftande
sommarängar. Här möter något nytt
för målare att memorera. Under
ytan i lä av en stenbumling med
blicken nedströms. Ett buktande
bottenlandskap med storstenar,
klippor och vikande horisonter. Se
platser där vattnet tappar fart och
lämnar drivved, grus och sand som
glittrar i solljuset. Fickor av vila som
minner om den geologiska vattenkraft som ständigt nöter, slipar och
mejslar sin omgivning. Uppleva en
årscykel med vårens inferno av is
och vatten. Ett vitt penseldrag som
sköljer genom älvdalen. Se harrens
lek över grusbäddarna när flödet
avtar. Möta sommarens mättnad i
alger som vajar på bottenstenarna
och i aning av älvnära skog. Se en
öring tätt mot botten. Väntar på sin
tid i en natur av jägare och jagade.
Se hösten i lövdriften och vinterns
iskupol när allt sluts och blir stilla.
Jämtlandsfjällen flygfoto. Foto: Thomas Sandberg
Foto: Gunnar Jacobsson
Åter vid stranden. På en sten i
solvärmen. Vattnets livgivande kraft
runtomkring. Den levande älven är
en mötesplats där liv mångfaldigats.
En tummelplats för sländor och
andra insekter. För fiskar, kräftdjur
och musslor. För fåglar och däggdjur.
12
ÄLVRÄDDAREN 2010
Utter. Foto: Kent Moén
”
En slända landar i handen.
Tassar försiktigt över huden. En
knappt märkbar tyngd som går
till hjärta och hjärna på samma
gång. Så borde alla någon gång
få möta naturen...
Dags l ä nd o r böljar i
parningslek ovanför vattnet. Mest
hanar som i timmar uppehåller
sig i fladdrande moln av insekter.
Honorna gör tillfälliga besök för att
befruktas i akrobatiska luftnummer
eller bland växtligheten vid älvstranden. Sedan uppsöker de vattenytan
för att låta sina ägg sjunka till älvens
botten. Ägg som kläcker och ger
liv åt en platt och kloförsedd larv
i en kylig och mörk vattenvärld på
älvbotten. Efter månader och år sker
den stora förvandlingen när larven
stiger till ytan och spränger sitt skal.
Blir vindburet liv som under flyktiga
timmar möter solens värme och ljus.
En slända landar i handen.
Tassar försiktigt över huden. En
knappt märkbar tyngd som går till
hjärta och hjärna på samma gång.
Så borde alla någon gång få möta
naturen. I en känsla av ömsesidig
tillit mellan människa och något av
de djur som finns runtomkring.
Foto: Kent Moén
ÄLVRÄDDAREN 2010
13
Låt Långan Leva
T e xt
o c h
B IL D:
Carl - G ö ran
P al m q vi s t , Ord f ö rande
I
Låt
L å ngan
L eva
Vad har hänt efter
vunnen kamp?
För dig som varit älvräddare länge är följetongen Långan, Långforsen och Jämtkrafts
alla märkliga turer känd. Se artiklar i Älvräddaren -05 och -07. Senaste nytt (30 april)
är en dammskada. Jämtkraft planerar att bygga en fördämning före kraftverket för att
torrlägga och reparera skadan i stället för det enda rätta – riva dammen. Här kommer
en rapport från Låt Långan Leva om vad som hänt efter vunnen seger.
Ä
lv r ä dda r gruppen Låt
Långan Leva nybildades då
hotet om en utbyggnad av
Långforsens kraftverk var
överhängande. (Låt Långan
Leva bildades ju redan på 1970-talet
för att förhindra en storskalig överdämning av dalgången nedströms
Långforsen).
Som bekant förhindrade Regeringsrätten vintern 2004 en fyrdubblad vattenavledning ur Långforsen
varför förhållandena från 1918 kvarstår och utbyggnaden av kraftverket
förhindrades. Därefter har kraftbolaget envist motsatt sig vårt framförda
krav om total utrivning av dammanläggningen. Man framhärdar att
driva kraftverket med ett, enligt gällande vattendom, uttag av 8 kubikmeter/sek. Något märkligt eftersom
man under utbyggnadsdebatten
tidigare så intensivt hävdade att
detta skulle vara mycket olönsamt.
Däremot har inga reparationsinsatser
genomförts på det gamla kraftverket
som ju är i ett närmast fallfärdigt
skick. Man lyckades dock köra igång
kraftproduktionen kortvarigt för att
försäkra sig om ”grönelcertifikat”
för småskaliga kraftverk. Därefter
har kraftverket körts endast kortare
perioder. Sedan vintern/våren 2009
har ingen elproduktion genomförts
14
ÄLVRÄDDAREN 2010
och kraftverket står, i skrivande
stund (april 2010), med största sannolikhet fortfarande helt stilla.
Nåväl, så länge inte ytterligare
framstötar om utökning av vattenuttaget görs får vi anse att läget
är tolererbart. Däremot borde man
renovera anläggningen som faktiskt
skulle kunna vara en fungerande
museal sevärdhet med sin maskinpark från 20-talet. Vi följer naturligtvis läget och försöker bevaka vilka
åtgärder Jämtkraft AB tänker företa
sig.
Även om hotet mot Långforsen och
Nedre Långan har reducerats eller
förhoppningsvis upphört pågår verksamhet i vår förening. Vi beslöt efter
den positiva domen i Regeringsrätten att ta initiativet till att driva ett
naturvårdsprojekt i Nedre Långan.
Detta genomförs i samverkan med
kommunen och ingår i statsmakternas satsning på lokala och kommunala naturvårdsprojekt med ambition
att bidra till uppfyllandet av riksdagens miljökvalitetsmål.
Föreningen är som initiativtagare till projektet anvarig för
genomförande, sammanhållning
och återredovisning av genomförda
åtgärder och förbrukade resurser.
Projektet omsluter 342 000 kr
varav statsbidrag erhållits med
155 000 kr. Resterande del utgörs
av egna ekonomiska satsningar
och ideellt arbete omfattande totalt
530 timmar. (Omsatt i pengar
106 000 kr). Projektet genomförs
av föreningen i samverkan med
Nedre Långans Fiskevårdsområde,
fiskeklubben Jämtflugan och Naturskyddsföreningen Krokom. Projektägare är Krokoms kommun vilken
är redovisningsansvarig gentemot
Länsstyrelsen. (Men huvuddelen
av jobbet genomförs i Låt Långan
Levas styrelse)!
Åtgärderna omfattar bl a reparation av skador efter flottning och
skogsbruk, t ex undanröjande av
vandringshinder i biflöden med t
ex omläggning av vägtrummor och
reparation av körskador. En viktig
del är också kunskapsspridning till
allmänhet och markägare för att
skapa medvetenhet om tillflödenas
(småbäckar) betydelse för livet i
hela Nedre Långans älvsystem.
Syftet med projektet är ytterst
att förbättra reproduktionsmöjlig-
heterna för fisk, att få en livskraftigare älv och att därigenom även
i förlängningen gynna fisketurism
och näringsliv i området.
Från projektets början har vi
hittills (april 2010) genomfört
811,5 timmar ideellt arbete, vilket
omräknat i pengar motsvarar en
summa av 162 300 kronor. Således överskrider vi väl det ställda
kravet på egen arbetsinsats om 530
timmar. Projektet är nu inne på
sitt sista år och skall slutredovisas
vid nästa årsskifte. Sommarens
verksamhet kommer framförallt
att handla om bottenförbättringar
i Åkerån, ett biflöde till Långan
beläget uppströms Långforsen.
Åtgärderna genomförs huvudsakligen med maskinella insatser, innefattande bl a utläggning av stenar i
Foto: Lars Lindström
den för timmerflottningen
tidigare
bottenrensade ån. Planering och
genomförande sker i nära samarbete med expertis ur länsstyrelsens
fiskeenhet
Genom att driva detta projekt
vill vi visa att vi inte bara säger
”stopp och nej” utan även gör
konkreta positiva insatser för älven.
Vi hoppas härigenom att ytterligare kunna förstärka skyddet mot
framtida potentiella övergrepp från
kraftverksintressenterna.
Ja detta var en liten redogörelse
för den verksamhet som pågår i
föreningen Låt Långan Leva.
Jag viill avslutningsvis framföra
ett tack till ÄLVS styrelse för Ert
idoga arbete till gagn för våra ännu
levande älvar och alvsträckor.
Glädjande nog hör man idag ganska
sällan i energiförsörjningsdebatten
allvarliga propåer om vattenkraftsutbyggnad. Hotet finns trots allt
kvar varför vikten av en aktiv och
stark samorganisation för oss älvräddare är av yttersta vikt.
Med hälsningar från älvräddargruppen Låt Långan Leva
Carl-Göran Palmqvist
Ordförande
ÄLVRÄDDAREN 2010
15
Miljö, energi och klimatarbete
”
Jag är övertygad om att vår
livsstil inte kan universaliseras,
eller fungera globalt, det är
fysiskt och ekologiskt
omöjligt...”
Alf Hornborg
T e x t C h r i s t er
Bo rg,
FOT O
Henr i k
B o nnev i er
Miljö, energi och klimatarbete i
eget vinstintresse
I
f ö r r a å rets Älvräddaren
skrev jag en artikel om energi
och klimat och jag tänkte
botanisera lite mer i ämnet i årets
nummer. Till hjälp för detta har jag
intervjuat några forskare och akademiker, var och en inom ett område
som har bäring på miljö, energi och
klimatarbete. Varför? Jo, för att
kraftbolagen och inte bara de, utan
stora delar av näringslivet, vill idag
göra”mer av samma” som ett led i
arbetet mot klimatförändringarna.
Exempelvis menar många skogsindustriföreträdare att monokulturer
och gödsling av skogen med kväve
är bra för klimatet. Kraftindustrin
säger att mer energi, bara den är
förnybar, är bra för klimatet. Men
16
ÄLVRÄDDAREN 2010
en stor brist i deras argumentation
är att de dels ser på problemet ur ett
enögt perspektiv från sina respektive
branschers välbefinnande, dels att de
uppenbarligen inte har alla aspekter
av en hållbar utveckling med sig i
resonemanget. Enligt gängse normer
ska en hållbar utveckling, enligt
Brundtlandrapporten, stå på tre
ben, vart och ett lika viktigt; sociala,
ekologiska och ekonomiska aspekter
måste värderas och beaktas som
likvärdiga.
Jag ringde till Alf Hornborg,
professor i humanekologi i Lund
och författare av en rad vetenskapliga artiklar i ämnet. Humanekologi handlar om sambandet mellan
människa, samhälle och ekologi,
eller som han uttrycker det, relationen mellan människa och miljö i
olika kulturer. Hornborg har skrivit
artiklar där han beskriver hur just
tillförskansad energi har gjort det
möjligt att förverkliga vårt moderna
samhälle. Jag frågar honom om han
tror att det är möjligt att kunna
förverkliga vårt sätt att leva, som vi
lever det i den ”utvecklade” delen av
världen, i global skala.
– Ja, där har jag en bestämd uppfattning och får ofta mothugg.
Jag är övertygad om att vår livsstil inte kan universaliseras, eller
fungera globalt, det är fysiskt
och ekologiskt omöjligt. Vi har
råvaror i form av mineraler och
energi ackumuleras i centrala och
rika delar av världen, samtidigt som
de perifera delarna utarmas. Otaliga
forskningsrapporter visar på detta
faktum och jag frågar Hornborg om
han kan se några paralleller i Sverige
och just vad gäller vattenkraften.
Det är ju väl känt att den mesta vattenkraften utvinns i Norrland, samtidigt som välfärdssystemet i form
av skolor och infrastruktur utarmas
i den norrländska glesbygden.
– Det tycker jag absolut man kan
se. Det som är kännetecknande
för industrikapitalismen är att
man förskjuter de rikare delarnas
miljöbelastning till mera perifera
områden. Uppenbart är det så att
miljöeffekterna hamnar i andra
länder med slappare miljölagstiftning. Man kan se detta nationellt också, där Norrland har fått
tjäna som periferi till Mälardalen
vad gäller skogen, järnmalmen,
färdigutbildad arbetskraft och
också energin i form av vattenkraft. På många sätt är Norrland
vår nationella periferi, där naturresurserna exploaterats.
Alf Hornborg menar att det är
tokigt att försöka med mer vattenkraft för klimatets skull, även
fått en ökad rörlighet för oss
själva och av varor och tjänster,
men den är bara förbehållen en
begränsad del av mänskligheten,
samtidigt har vår modernisering
inneburit en ökad bindning vid
platsen för vissa. Man kan säga
att det är en globalisering för
endast en sektor av mänskligheten. Det mest konkreta beviset
för att det inte är hållbart är de
ekologiska fotavtrycken (utvecklat av bl.a. Mathis Wackernagel
och William Rees, författarens
kommentar).
Inom humanekologin diskuterar man bland annat relationen
mellan centrum och periferi, där
om den är bättre som energikälla ur
ett klimatperspektiv än att bränna
olja och kol. Det man glömmer är
en massa sidoaspekter. Vad kommer
den ökade energin att användas
till? Kommer den att användas
till mer konsumtion som belastar
ekosystemen ännu mer? Den tar
mark och resurser i anspråk som
behövs för andra hållbara behov.
Som Alf Hornborg ser det är det
bara industrins behov som styr, men
vi behöver tänka mer på sikt, vi har
begränsade resurser som ska användas till massor av saker.
Jag nämner att förra året var det
bästa året hittills vad gäller utbyggnad av förnybar energi i Europa,
samtidigt som det i reella tal byggdes ut ännu mer kolkraft. Hornborg
kommenterar:
– Det är absurt. Jag var opponent på en doktorsavhandling
som handlade om CCS (Carbon
Capture and Storage, idén att
pumpa ned koldioxiden i fickor i
marken för lagring, författarens
kommentar), den var balanserat
skriven, men man kunde avläsa
att detta är en chimär. Man
pratar om”ren kol”, men ännu
finns det inga klara bevis för att
detta fungerar överhuvudtaget.
Det är tydligt att olika aktörer
försöker skydda just sina näringar
genom mer eller mindre fantasifulla
teknikfixar i sin agenda för klimatet. Men få verkar se grundproblemet - att vi lever över våra ändliga
tillgångar. Att bygga mer vattenkraft
för export till ett energisystem i
Europa som tillåts att ständigt växa
kan knappast kallas för en bra klimatpolitik, eftersom vi då förspiller
biologisk mångfald till ingen nytta
alls.
Men hur ska vi klara av energiekvationen då, i ett nationellt
perspektiv? Jag frågar Louise
Trygg, filosofie doktor och forskarassistent på Linköpings Universitets
avdelning för energisystem. Hur stor
är potentialen i Sverige för energieffektiviseringar?
– Vi har tittat på många små
och medelstora industrier från
norr till söder i Sverige och vi
ser en potential till halvering av
elförbrukningen. Man använder
el till många olika ändamål som
värmning och torkning och ett
sätt är att gå in med fjärrvärme
och ersätta elen. I de större
industrierna är det framförallt
i stödprocesserna runtomkring
som det finns potential. Procentuellt blir effektiviseringen lägre
hos dessa företag, då de gör av
med så mycket energi i själva
produktionen att det slår igenom
i statistiken.
Tidigare undersökningar visar
att vissa industrier i Sverige, som
ÄLVRÄDDAREN 2010
17
Miljö, energi och klimatarbete
Volvo och Electrolux, gör av med
två till tre gånger så mycket energi
som sina kollegor i Europa per producerad vara. Louise Trygg menar
att det är en följd av att vi tidigare
haft extremt låga elpriser, men att
det nu är ändrade förhållanden.
På min fråga om vad som behövs
för att företagen ska anamma den
teknik som idag finns menar hon att
det är en managementfråga inom
industrierna. Det händer inget om
man inte ger sina organisationer ett
uppdrag. Vad vi inom forskarvärlden alltid efterlyser är långsiktighet
för en hållbar utveckling och tillväxt, avslutar Louise Trygg.
Två vetenskapliga områden,
två perspektiv. Men vad säger
ekologerna? Deras roll är mer än
viktig i resonemang om hållbarhet,
eftersom vår jord har begränsade
resurser inte bara vad gäller mineraler och råvaror, utan också i vad
ekosystemen klarar av. Idag pratar
man om ekosystemtjänster som
avgörande för vår överlevnad. Det
är till exempel ren luft, rent vatten,
naturens förmåga att ta hand om
vårt avfall i form av exempelvis
koldioxid och mycket mer. Oroande
är att takten i utrotning av biologisk
mångfald idag är tusen gånger högre
än före industrialismens intåg på
1800-talet. Mängder av ekosystem
har gått förlorade och en del skiftar
till nya lägen där de inte längre kan
bidra med ekosystemtjänster till
gagn för människan.
I en rapport utgiven av Stockholm Resilience Centre hösten 2009,
beskriver professor Johan Rockström och ett antal internationellt
erkända kollegor nio områden där vi
inte får överskrida vissa gränsvärden
om vi ska uppnå hållbarhet. Hållbarhet är i detta globala scenario ett
lite för vagt ord, vad vi pratar om är
egentligen att en icke hållbar utveckling faktiskt innebär att jorden inte
blir beboelig längre.
Förutom klimatet, där vi redan
ligger långt över gränsen för hållbarhet, är just hejdandet i utrotning av
biologisk mångfald lika allvarligt. Vi
18
ÄLVRÄDDAREN 2010
”Sammanfattningsvis kan man
säga att mer vattenkraft är av ondo
särskilt om den bara
ska användas för att
fortsätta bygga ett
samhälle som inte är
hållbart i grunden”
har dessutom överskridit den gränsen långt mer än klimatgränsen . . .
Varför är det så allvarligt när
ekosystem skiftar till nya stabila
lägen? Jag ställer frågan till Magnus
Nyström, docent vid systemekologiska institutionen på Stockholms
universitet.
– När de väl skiftat får man
återkopplingsprocesser som kan
vara enormt svåra att restaurera.
Det finns exempel på system
som man försökt att restaurera,
men de återhämtar sig inte. Man
kallar detta för hysteresis-effekt,
man får en ny stabilitet som
beror på återkopplingsmekanismerna. Det blir då mycket
dyrare att restaurera, om det
ens är möjligt, än om man varit
observant från start och undvikit
ett regimskifte.
Ett bra exempel på ekosystem
som intagit ett nytt stabilt, men
för människan dåligt tillstånd är
torskbestånden vid New Foundland. Under många decennier
fiskades dessa på ett icke hållbart
sätt och trots att man gick över till
hårt begränsande kvoter, skiftade
ekosystemet till ett nytt tillstånd där
torsken helt försvunnit. Nu har man
inte fiskat efter torsk på många år,
men torsken kommer inte tillbaka
just därför att ekosystemet har intagit ett nytt stabilt tillstånd. Magnus
Nyström menar att det generella
är att artrikedom och biologisk
mångfald är oerhört viktigt för den
ekologiska hållbarheten och för
naturens förmåga att leverera de helt
nödvändiga ekosystemtjänsterna.
Försiktighetsprincipen bör alltid ha
företräde eftersom många mekanismer fortfarande är outforskade.
Kopplingen till våra strömmande vattendrag blir med
självklarhet att inga fler vattendrag ska byggas ut för vattenkraft,
tvärt om bör de redan utbyggda
restaureras så långt det är tekniskt
och biologiskt möjligt. Mer än 70
procent av Sveriges stora älvar är
redan utbyggda och har ekosystem
som skiftat balanstillstånd, ett milt
uttryck för en brutal utarmning av
de rikaste ekosystemen i landet.
Högt upp i näringskedjan blir det
synligt genom att naturligt reproducerande lax och andra laxartade
fiskar har försvunnit i de flesta av de
utbyggda älvarna och istället har vi
stora bestånd av gädda och andra
fiskar. Eftersom det finns lite forskning om vilka samband som finns
mellan dessa ekosystem i vatten och
de närliggande i strandzoner och
vidare längre upp från älvarna, bör
alltså försiktighetsprincipen gälla
även här. Det finns också forskning
som pekar på att de totalt ändrade
flödesregimerna med stora mängder sötvattentillförsel till Östersjön
vintertid är en av flera komponenter
som spelar roll för vårt innanhavs
dåliga tillstånd.
Sammanfattningsvis kan man
säga att mer vattenkraft är av ondo
särskilt om den bara ska användas
för att fortsätta bygga ett samhälle
som inte är hållbart i grunden. Vi
kan också effektivisera i en grad
som helt undanröjer behovet av mer
vattenkraft. Sist men inte minst; de
ekologiska värdena i våra outbyggda
strömmande vattendrag är oerhört
viktiga ur perspektivet att vi måste
stoppa all utrotning av biologisk
mångfald, inte bara i Amazonas
eller på andra platser i världen,
utan också hemma hos oss själva.
Självklart ska alltså våra strömmande vattendrag inte byggas ut
mer, utan tvärtom ska de utbyggda
restaureras.
K
NY BO
VATTENRIKET
i Vålådalen
WAT E
ER
RL
LIIF
FE
E
WAT
ING EMAR NÄSLUND
|
MICKE SUNDBERG
Vattenriket i Vålådalen
Vatten – livsnödvändigt, självklart, fascinerande och en omistlig del av vår natur. Men vad döljer
sig under vattenytan? Sjöar, tjärnar och åar är ju minst lika intressanta naturmiljöer som någonsin
urskogen, fjället eller bondens
landskap. Det är ibara
det att vattenytan sätter en gräns för det
Vattenriket
Vålådalen
mänskliga ögat. Men med hjälp av vattenbilder av olika slag och populärvetenskapliga texter kan
Vatten – livsnödvändigt, självklart, fascinerande och en omistlig del av vår natur. Men vad döljer
vi ändå få ta del av livet under ytan.
sig under vattenytan? Sjöar, tjärnar och åar är ju minst lika intressanta naturmiljöer som någonsin
Följ med på
en resa
bild och landskap.
ord till en Det
av vårt
landsdet
mest
vattenmiljöer
Vålåns
urskogen,
fjället
elleri bondens
är bara
att spektakulära
vattenytan sätter
en gräns– för
det
VATTENRIKET
VATTENRIKET
vattenvärld.ögat.
Boken
bevisar
att man
inte behöveravåka
långt
andra kontinenter för
att hitta
mänskliga
Men
med hjälp
vattenbilder
olika
slagbort
ochtillpopulärvetenskapliga
texter
kan
iav Vålådalen
extraordinära
naturmiljöer.
Härytan.
finns fjällsjöar med osannolika och sällsynta kräftdjur, gåtfulla
vi
ändå få ta del
av livet under
ING
EMAR
NÄSLUND
|| MICKE
SUNDBERG
EMAR
MICKE
SUNDBERG
rödingar, turkosfärgade ING
tjärnar,
menNÄSLUND
också hårt nyttjade
vattenkraftmagasin
och mycket, mycket
Följ med på en resa i bild och ord till en av vårt lands mest spektakulära vattenmiljöer – Vålåns
annat. Vi följer vattnets väg från ostörda fjällsjöar, ner i granskogen för att till slut hamna i den
vattenvärld. Boken bevisar att man inte behöver åka långt bort till andra kontinenter för att hitta
stora älven. Som en röd tråd genom boken går människans behov och användning av vattnet.
extraordinära naturmiljöer. Här finns fjällsjöar med osannolika och sällsynta kräftdjur, gåtfulla
Fiske, flottning, vattenkraft – allt speglat ur vattenmiljöns perspektiv.
rödingar, turkosfärgade tjärnar, men också hårt nyttjade vattenkraftmagasin och mycket, mycket
annat. Vi följer vattnets väg från ostörda fjällsjöar, ner i granskogen för att till slut hamna i den
stora älven. Som en röd tråd genom boken går människans behov och användning av vattnet.
Fiske, flottning, vattenkraft – allt speglat ur vattenmiljöns perspektiv.
WAT E R L I F E
ten
WAT E RvLå
IF
E
t
a
v
a
r
i
t
e
v
i
Ny bok om l
I juni utkommer en bok om livet under ytan i några av landets mest extraordinära
vattenmiljöer. Boken ges ut av förlaget Waterlife och kommer att kunna köpas
via Älvräddarnas hemsida. Se även materialsidan på sid 23.
En perfekt födelsedagspresent eller julklapp!
lu
kt
ra n
f
e
e
siv ing
ljn
sä nas
r
ö
r
f
0 från rädda tion.
2
s 3 ttet Älv nisa
Ä L V R Ä D D A R rEi N 2 0 k1o0
P ers r till orga 19
å
Öv g Sam
nk
:- i
Arjeplogs strömmar
T e x t: C h r i s t er
I
Bo rg
J o h an
Sandl u nd
Arjeplogs strömmar
– bäst utan vattenkraft
d e c e mb e r 2006 lämnade
SWECO Kraftprojektering AB
in en miljökonsekvensbeskrivning
för anläggande av ett nytt vattenkraftverk mellan sjöarna Sälla
och Tjårvesjåkkå vid Arjeplog i
Norrbottens län. Som så många
gånger förr var Walter Johansson
inblandad, en oförtröttlig vattenrallare och konsult i många miljöförstörande projekt med småskalig
vattenkraft i Sverige. Som vanligt
använder man klimatet som argument för att få bygga ut mer vattenkraft. Vi går inte in närmare på
de argumenten, men kan hänvisa till
artikeln ”energibehov och klimatmål” i Älvräddaren 2009 som finns
att hämta på www.alvraddarna.se
under fliken ”Älvräddaren”. Vi
berör också frågan om klimatarbete
på sid 16. Sammanfattningsvis kan
man säga att kraftindustrin, även
den småskaliga, utan större kunskaper försöker rida på vårt största hot
mot miljön för att tjäna mer pengar.
20
Fot o:
ÄLVRÄDDAREN 2010
Under åren som gått sedan
denna MKB lämnats in har bland
annat länsstyrelsen, kammarkollegiet och Fiskeriverket yttrat sig.
Kammarkollegiet menar att miljökvalitetsmålet ”Begränsad klimatpåverkan” ska uppnås på ett sådant
sätt och i sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, därför
kritiserar man hela argumentationen
runt klimatnyttan. Vidare menar
man att ett företag som Arjeplogs
kraftverk endast får komma till
stånd om det inte möter hinder med
hänsyn till områdets natur- och
kulturvärden som riksintresseförklarat. Man bestrider också sökandens
påstående om samhällsekonomisk
tillåtlighet, då yttranden från Arjeplogs kommun, Fiskeriverket och
även från regleringsföretaget pekar
på att så inte är fallet. Framförallt
menar kammarkollegiet att Arjeplogs kraftverk påtagligt kommer
att skada naturvärdena i området
och därför ska ansökan avslås.
Vid samtal med Torgny Norberg på
kammarkollegiet menar han att det
är extremt liten chans att företaget
får tillstånd i miljödomstolen. Vi
hoppas förstås att Torgny har rätt i
det fallet…
Men vilka är det då som vill
bygga kraftverket? Arjeplogs Allmänning bildades under avvittringen då
skogarna i slutet av 1800-talet och
början på 1900-talet delades mellan
staten och byarna. Delägarna är de
fastigheter som skogen är avsatt för.
Totalt är man cirka 1500 delägare,
där några är större, till exempel SCA
och Sveaskog. Kraftverket som ska ge
4 GWh energi och ha en effekt på 600
kW ger ett överskott, om kalkylerna
håller, på ungefär 670: - före skatt,
per andel och år. Man kan undra hur
andelsägarna motiverar miljöförstöring för den blygsamma vinsten… En
enda modern vindsnurra ger ungefär
5 gånger mer effekt och energi.
Vad består då skadorna av i
detta fall? Fiskeriverket säger i sitt
yttrande att vid en lägre vattenföring
än 50 kbm/sekund minskar reproduktionsarealerna för öring i Arjeplogsströmmarna och då förstås också
produktionen av öringsmolt. Det hela
bottnar i flera utredningar som skett
av en fiskeriintendent under 1970och 80-talen där man konstaterar
att 50 kbm/sekund ger ett väsentligt
bättre läge för föryngringarna men
att idealiska förutsättningar skulle
behöva tappningar i storleksordningen
100-150 kbm/sekund. Det föreslagna
kraftverket kommer att innebära lägre
vattenföring än 50 kbm/sekund…
För att få en bild av någon som
bor och agerar i området ringer jag
upp Pontus Lundberg, biolog och
ordförande i Naturskyddsföreningen i
Arvidsjaur och också ansvarig för den
lokala älvräddargruppen. Han driver
sitt egna företag Makkaur Miljö och
har en bra insyn i Arjeplogs strömmar.
Hur ser Pontus på potentialen för fisketurism i dessa vatten?
–Den är oerhört stor, menar
Pontus. Speciellt med tanke på
hur stor fisk som kan produceras
i strömmarna. Vi har också redan
mottagaranläggningar i och med
hotellen för biltestverksamheten,
där står nära 700 bäddar tomma
på sommaren. Men för att det ska
fungera måste man komma överens med fiskevårdsområdet om hur
detta ska bedrivas och det måste
dyka upp driftiga entreprenörer
som kan och vill driva det hela,
säger Pontus.
Tyvärr är det just nu lite moment
22 i situationen, då fiskevårdsområdet
på allvar är intresserat av detta, men
samtidigt sitter det en del fiskerättsägare som lever kvar i en annan och
förlegad föreställningsvärld om vad
fiske är för något, där fyllandet av
frysen är det viktiga målet.
Tyvärr får planerna på vattenkraft
medhåll från dessa fiskerättsägare,
man kan ana att ekonomisk kompensation ligger med som ett incitament
för denna ekologiskt fördärvliga
hållning.
– Men det finns egentligen drivkraft i människorna här i Arjeplog,
Din fiske upplevelse börjar hos www.guidelaponica.com
säger Pontus. Det har blomstrat
upp en ”eventverksamhet” runt
biltesterna som visar detta, där
företag bjuds in för olika aktiviteter och ”happenings”. Det är
bara just detta att de ännu inte
anammat fisket som en potential
för fler aktiviteter för besökarnäringen.
Jag frågar Pontus vilka de viktigaste
skälen för att inte bygga ut är ur hans
perspektiv.
– Bergnäs- och Arjeplogsöringarna klassades redan på 1970talet som skyddsvärda, alltså
värdefulla ur biologisk synpunkt.
Jag är helt enkelt rädd för att det
kommer att ha negativa konsekvenser för fisken och att det
kommer att drabba i viss mån
även fisket i sjöarna, eftersom
det är vandringsöring vi pratar
om här. Kanske får vi se en 50
procentig reduktion av stammarna…
Hur ser då Pontus framtidsvision av
Arjeplogs strömmar ut, undrar jag
avslutningsvis?
– Inget nytt kraftverk förstås. Vi
har en duktig och driftig person
som sitter som spindel i nätet
mellan boendeanläggningar och
ett tiotal fiskeguider i närområdet. Det är ett strängt reglerat
fiske med så kallade ”fönsterut-
tag” där man inte tar upp de
allra största och inte heller de
allra minsta. Det hela omsätter
runt tio miljoner per år.
Pontus tror att det är många
i Arjeplog som skulle kunna dela
den visionen med honom och
tycka det vore en bra utveckling.
Som fog för det säger Pontus att
över 400 Arjeplogingar skrev på
den protestlista som låg ute under
en kort tid på bensinstationerna i
Arjeplog förra sommaren och det
är en bra siffra med tanke på att
det endast bor 3 100 på orten. Med
de utsocknes var det över 1 000
personer som skrev på listan, vilket
också visar att Arjeplog redan idag
har en betydande fisketurism, det
gäller bara att ta hand om den på
rätt sätt. Potentialen i fisketurism är
enorm, Ingemar Kristell som driver
Tjuonajokks Camp kan visa att hans
mycket belåtna besökare gärna betalar mellan 5 000-7 000 kronor per
uppdragen fisk. De köper alltså inte
fisken i sig, utan en upplevelse och
det är detta som fisketurismen kan
leva på i framtiden, även i Arjeplog.
Självklart ska Arjeplogs strömmar
i framtiden höra till de vatten som
människor åker till utan att behöva
se de negativa konsekvenserna av
vattenkraft…
ÄLVRÄDDAREN 2010
21
Internet
Älvräddarna sprider sig på Internet
Tac k va r e h j ä lp från en ny
medlem, John Schütte, har nu Älvräddarna etablerat sig på Facebook,
en av många så kallade sociala
medier på internet.
Gruppen Älvräddarna fick på
en vecka över 1 000 medlemmar
och nu hoppas vi att många av
dessa också går med i föreningen på
riktigt (de som inte redan är det vill
säga).
Jag vill också passa på att rikta
ett stort tack till de människor och
organisationer som den senaste tiden
hjälpt oss att få fram vårt budskap.
Bland många kan nämnas Martin
Falklind och de andra på Fiskejournalen, som lyfter fram vad vi tycker
och säger i olika frågor både i tidningen och på webben. Vi kommer
också att ges chansen att blogga på
Fiskejournalens webbplats. Förmodligen uppe redan när ni läser detta,
på vår hemsida kommer ni att hitta
en länk direkt till vår egen blogg.
Fiskejournalen skickar dessutom
i detta nummer med ett specialerbjudande för er som är intresserade
av en prenumeration på tidningen.
Martin Falklind har alltid träffsäkra
och skarpa ledare i varje nummer
och många gånger riktar sig hans
eldgivning mot vattenkraftsindustrin.
Martin Falklind, Gunnar Westrin
och Maria Ålander har också gett
oss ovärderlig hjälp med en kort film
som nu ligger på hemsidan och även
kan användas på mässor och under
föredrag, tack!
Allt om Flugfiske hade en stor
artikel i nummer 4 i år och på
Edgeflyfishing.com har vi alldeles
nyss fått en egen area, tänkt som
kontaktyta för intresserade. Även
detta ”hem” på internet kommer ni
att finna länk till på vår hemsida så
fort det är klart, tack Jonas!
Sedan har vi Loop och Christer
Sjöberg som hjälpte oss med en
helsidesannons i Expressens Jakt &
Fiskebilaga i april i år.
Till detta kommer givetvis många
andra, som genom åren hjälpt oss på
olika sätt med gåvor och andra stöd,
inte minst ska alla stödmedlemmar
22
ÄLVRÄDDAREN 2010
lyftas fram i detta avseende.
Tack alla för stöd! Vi behövs för
att bevara våra fria vatten och för
att restaurera de utbyggda älvarna
och åarna och vi behöver er allas
stöd i detta.
Länkar:
www.facebook.com
www.fiskejournalen.se
www.alvraddarna.se
www.edgeflyfishing.com
www.edgeforum.com
OBS. VIKTIGT!!!
I en ny tid med internet och nya kommunikationer, är det viktigt för oss att
kunna nå er medlemmar snabbt. Har
ni e-postadress är vi tacksamma om vi
kan få ta del av den. Givetvis kommer vi
inte att sprida den till tredje part, utan
det är uteslutande för att kunna nå er
snabbt vid behov. Vi funderar också på
att skicka ut kvartalsmeddelanden med
senaste nytt och även artiklar.
Skicka din adress till:
[email protected]. Uppge i meddelandet ditt namn och adress så vi
kan lägga in e-postadressen korrekt i
medlemsregistret.
LL
BESTÄ
Material från Älvräddarna
TRYCK: STRÖMMANDE ÄLVAR – LEVANDE LANDSKAP (ÄlvS logotyp)
Tryckfärger: Blått/Grönt
T-shirt (naturfärg)
Pris
S......
M......
L.......
XL...... XXL.......
90:Skärmmössa
55:Tygkasse
30:Dekal – mindre
10:Kåsa i plast, 25 cl. (blå m. vitt tryck)
20:Kåsa i plast, 50 cl
25:LEVANDE ÄLV – Peter Hannebergs vackra bok
om Kalixälven.
100:DAMMAR SOM BISTÅND – bok av Ann Danaiya Usher.
Medförfattare bl.a Lars Lövgren
220:-
Antal
.............
.............
.............
.............
.............
.............
Summa
.............
.............
.............
.............
.............
.............
.............
.............
............
..............
MED FÖNSTERBORD I PARADISET – en bok med nästan 30
lättsamma men tänkvärda betraktelser av Larry Lundgren
150:-
.............
.............
BOKEN OM VOJMÅN av Ingela Brosché. Lär känna Vojmåns
fantastiska naturkvaliteter genom hennes många fina färgbilder!
150:-
.............
.............
320:- (inkl frakt) .............
.............
VATTENRIKET I VÅLÅDALEN – ”en bok om livet under ytan i några
av landets mest extraordinära vattenmiljöer”
av Ingemar Näslund och Micke Sundberg.
BRA PRESENTTIPS! OBS! Begränsad upplaga.
Allt överskott från försäljningen går till Älvräddarna!
NY
Räkning bifogas varorna
Porto tillkommer
Adress:
Plusgiro: 73 65 73 - 7
ÄLVRÄDDARNAS SAMORGANISATION
c/o Åke Söderlind
Svedjeudden 114, 890 51 LÅNGVIKSMON
Tel: 0662- 300 05, 070-639 55 59
Namn: ............................................................................................................................................................
Adress: ...........................................................................................................................................................
Tel: ...................................................
Jag anmäler följande nya medlemmar till Älvräddarnas Samorganisation. Sänd material och
inbetalningskort till dem.
Namn: .........................................................
Adress: ......................................................
Namn: ...............................................................
Adress: ..............................................................
Följande företag har tilldelats diplom år 2010 för att de lämnat värdefulla bidrag till skyddet av de
återstående outbyggda älvarna och älvsträckorna i Sverige:
Abu AB
Svängsta
www.se.purefishing.com
Bertil Liljemarks Hovslageri
Brukmon Björnelund,
655 91 Karlstad
BlixtSport
Umeå
www.blixtsport.se
Anders Grävare i Nyfors AB
Kåge, Nyfors 14,
934 95 Kåge
BIAs Naturguidning
Storsele by
www.biasnatureguide.vilhelmina.com
Capricorn Fly
Borlänge
www.capricorn.se
Aurora Borealis Adventures
Vindeln
www.auroraborealis.nu
BIOS AB
Malung
www.bios.se
Catch With Care AB
Spånga
cwcab.com
Fortsättning på nästa sida...
ÄLVRÄDDAREN 2010
23
B-post
BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med nya
adressen på baksidan
Älvräddarnas Samorganisation
c/o Lars Lövgren
Granvägen 26
922 32 VINDELN
Fortsättning från föregående sida:
Följande företag har tilldelats diplom år 2010 för att de lämnat värdefulla bidrag till skyddet av de återstående
outbyggda älvarna och älvsträckorna i Sverige:
Crilles Flugfiske
Långsele
www.crillesflugfiske.com
Jockfalls Fiske o Fritidsanläggning
Överkalix
[email protected]
Sportfiskarn.com
Strängnäs
[email protected]
Det Naturliga Fisket Ek. för.
Rimforsa
www.detnaturligafisket.com
Jävrebodarnas Laxodling AB
Jävrebyn
www.fiskecampen.se
SportfiskeAkademin/
ForshagaAkademin, Forshaga
www.forshagaakademin.se
Fanér Flugfiskeaskar
Eriksberg
641 93 Katrineholm
Langas Camp Björkudden
Porjus
www.bjorkudden.com
Storforsen Hotell AB
Älvsbyn
www.storforsen-hotell.se
Fiskarnas Redskapshandel
Stockholm
www.fiskarnas.se
Lapland Aqua Forsknäckarna
Granö
www.forsknackarna.com
Storsjö Fiskecamp
Storsjö Kapell
www.storsjo.com
Fiske för Alla
Karlstad
www.fiskeforalla.com
Loop Tackle Design AB
Åkersberga
www.looptackle.se
Studio Henrik Bonnevier
Stockholm
www.bonnevier.com
Fiske-Biten
Härnösand
www.fiskebiten.com
Makkaur Miljö
Box 22,
930 92 Mellanström
Sundbybergs sportfiskecenter
Sundbyberg
www.sundbybergssportfiske.se
Fiskmiljö i Nilivaara
Gällivare
[email protected] www.fiskmiljo.se
MSX Fly Fishing
Helsingborg
msxff.com
Tjarn upplevelser & rekreation
Nordmaling
www.tjarn.se
Flugbindning.com
Långsele
www.crillesflugfiske.se
MÅ Fiske & Fritid AB
Uppsala
www.mafiske.se
Utekompaniet
Själevad
www.utekompaniet.se
Fly Dressing
Habo
www.flydressing.se
Mälardalens sportfiske
Enköping
[email protected]
Vestlis Flugfiske & Fritid
Borlänge
www.colmic.se
Guide B-O
Kiruna
www.guideb-o.se
Naturkompaniet
Örnsköldsvik
www.naturkompaniet.se
Willys Sportfiske
Västerås
www.willyssportfiske.se
Gävle Fiskredskap
Gävle
www.gavlefiskredskap.se
Norrbyströmmens AB
Lidingö
www.norrbystrommen.se
Vittrasel Utbildningsforum
Ramsele
www.vittrasel.se
Görans Sportfiske
Eskilstuna
www.goranssportfiske.se
Raabgården Jakt och fiske
Överkalix
www.raabgarden.se
Wollmars Sportfiske
Borås
www.wollmars.com
ICA Torget
Tärendö
Raskens Sportfiske Service
Kronobergsgatan 17,
285 37 Markaryd
Zpey
Disenå
www.zpey.no
Icehotel AB
Jukkasjärvi
www.icehotel.com
Roffes Fjällfiskeredskap
Lövliden 29
912 92 Vilhelmina
Fiskecentrum
Umeå
www.fiskecentrumumea.se
Jensen & Celander AB
Ullared
www.fiskebutiken.nu
Skandinaviens Sportfiskecenter AB
Ljungby
www.sportfiskecenter.nu
UTM
Sölvkroken, Arbro
www.utmsolvkroken.se