Kattolasitusten pitkäikäisyys

Download Report

Transcript Kattolasitusten pitkäikäisyys

Livslängden för takglasningar
Lauri Leinonen, Saint Gobain Glass Finland Oy, Finnglass
I denna artikel presenteras faktorer som påverkar livslängden på isolerglas som används i ljustak och som
man bör beakta speciellt då man fastslår takglasens konstruktion. Materialen som används i tillverkningen
av isolerglas och ljustakets tekniska lösningar har stor inverkan på isolerglasets och ljustakets livslängd.
Isolerglasets konstruktionsegenskaper preciseras ofta inte närmare i arbetsbeskrivningar och
offertförfrågningar. Eftersom isolerglas som uppfyller de krav som ställs på U-värdet och
ljustransmissionsvärdena kan tillverkas på många olika sätt är det viktigt att planerare specificerar
isolerglasets struktur mer detaljerat så att den motsvarar isolerglasets användningsändamål.
Vikten av detta framhävs speciellt i fråga om isolerglas för ljustak, där isolerglaset utsätts för större
mekanisk belastning, till exempel punkt- och snölaster, och där väderfogarnas hållfasthet utsätts för hård
belastning bland annat på grund av vatten som eventuellt blir kvar på taket och vegetation i vattnet samt
på grund av skador som orsakas av frysande vatten och solens strålningsenergi.
Isolerglas i ljustak
För att ljustakets U-värde inte ska överskrida 1 W/m2K i den faktiska monteringsvinkeln (vanligtvis < 45
grader), bör isolerglaselementen ha två gasspalter. Oberoende av vem som tillverkar isolerglaset och
materialen som används uppnås inte U-värdet 1W/m2K i isolerglas med en gasspalt annars än vid vertikal
montering.
Distanslistens betydelse för isolerglasets livslängd
Ett isolerglaselement består av minst två rutor, en distanslist mellan rutorna och försegling längs glasets
kanter samt av det gasfyllda mellanrummet mellan glasen.
Distanslistens typ, material och konstruktion samt vidhäftning på glaset är avgörande för isolerglasets
gastäthet och livslängd.
På marknaden finns många distanslister för isolerglas. Oftast används något av de två huvudtyperna:
distanslister av metall och distanslister av plastkomposit.
Distanslisterna har en mekaniskt bärande konstruktion och inuti listen finns torkmedel, vanligtvis silikagel.
Distanslistens enhetliga skikt som vanligtvis är av metall utgör isolerglasets gasbarriär. Distanslisten limmas
med butyl mellan glasen så att mellanrummet mellan glasen som förseglas med distanslisten blir gastätt.
Isolerglasets kantmassa binder de olika komponenterna som elementet består av i varandra, men fungerar
inte som gasbarriär.
I distanslister av plast och komposit används vanligtvis ett tunt metallskikt som förseglar gasspalten. Detta
skikt är mycket tunt och tål inte hård mekanisk belastning. I objekt som kräver hög UV-beständighet bör
man använda silikonbaserat kitt i isolerglasets kanter. Silikon låter gaser tränga igenom lättare än andra
typer av kitt som används för isolerglas, vilket ställer extra höga krav på isolerglasets distanslist.
Om distanslisterna i isolerglas som används i glastak är elastiska plastlister ändrar listerna form varje gång
då belastningen på dem ökar, till exempel när man går på ljustaket eller då större snömängder samlats på
taket. Varje gång distanslistens form ändras påverkas dess förmåga att försegla gasen, eftersom varje
ändring av formen kan skada tätskiktet i distanslisten som är en barriär mot gasläckage.
En annan faktor som påverkar isolerglasets gastäthet är huruvida distanslisten är sammansatt av
hörnstycken eller om den har böjda hörn.
Om distanslisten är sammansatt av delar bryts gasbarriären vid varje skarv, till exempel skarven vid
hörnstyckena.
Distanslister av rostfritt stål och med böjda hörn är bland de gastätaste och mekaniskt starkaste. Rostfritt
stål har en kristallstruktur som är exceptionellt tät jämfört med andra material, och gas tränger inte igenom
det. Den mekaniska hållfastheten har fördelar både i fråga om isolerglasets livslängd och visuellt; tack vare
den kan glaset lättare monteras vinkelrätt även då rutstorleken är större. Dessutom har det ett bra
värmevärde. I strukturglasningar används nästan alltid större glasrutor, vilket även medför att randzonen
per kvadratmeter är mindre. Då har även randzonens sämre värmeisoleringsegenskaper mindre inverkan
på hela fasadens U-värde jämfört med när man använder mindre rutor. Dessa egenskaper tillsammans gör
att lister av rostfritt stål och med böjda hörn är det överlägset bästa alternativet för strukturglasningar.
Ofta är det motiverat att använda lister av rostfritt stål och med svart ytbehandling. Med svart färg får man
en enhetlig fasad då väderfogen och isolerglasets distanslist har samma kulör.
Effekten av isolerglasets kantmassa på ljustakets väderfog
I ljustakens väderfogar används silikonbaserade fogmassor. Silikonbaserade fogmassor är om de används
rätt ett långlivat och pålitligt material för väderfogarna i ljustak.
Och ljustaket byggs med SG-konstruktion, förseglas isolerglasets kanter med silikonkitt. Det kritiska för
väderfogens funktion och livslängd är då att silikonfogen fäster bra och på ett tillräckligt stort område på
kanten av isolerglasets yttersta ruta. Väderfogens bredd och djup varierar från fall till fall från några
millimeter till några centimeter.
Om man har använt polyuretan- eller polysulfidkitt på isolerglaset, är det kemiskt inkompatibelt med en
väderfog med silikonbaserad fogmassa. Den kemiska kompatibiliteten hos fogmassorna som används i
konstruktionen är en viktig faktor som påverkar livslängden av både väderfogen och isolerglasets
kantförsegling. Därför bör man i SG-konstruktioner använda isolerglas som förseglats med silikonbaserat
kitt. För att säkerställa långtidshållfastheten och den kemiska kompatibiliteten bör man använda produkter
av samma tillverkare i tillverkningen av isolerglaselement och som fogmassa i taket.
SG.konstruktionens fördelar i ljustak
På ljustak med SG-konstruktion som saknar ytlister kan vatten som hamnar på taket fritt rinna i lutningens
riktning och av taket. Även små mängder vatten som samlas på ljustaket är skadligt för väderfogarna och
ser tråkigt ut.
Snö på ljustaket
I de nordiska förhållandena faller det snö på ljustaket i praktiken under en minst sex månader lång period
varje år. Den mekaniska belastningen på ljustaket som snön orsakar kan vara kring 6 kN/m2 om snö samlas i
drivor till exempel mot ljustakets kantkonstruktion. Snöbelastningen bör beaktas i hållfastheten av ämnen
som används i konstruktionen, men även genom att använda en tillräckligt hållfast distanslist.
Snö som samlas på ljustaket utgör även en visuell olägenhet då ett några centimeter tjockt snötäcke inte
släpper in ljus och ser tråkigt ut.
Snö som ligger på ljustaket skadar det nästan alltid på något sätt och förkortar dess livslängd.
En tekniskt pålitlig lösning som ger ljustaket en lång livslängd är eluppvärmda isolerglas i ljustak med SGkonstruktion. Då samlas det inte snö eller vatten ens på ljustak med endast en liten lutning, även om takets
faktiska U-värde skulle vara under 1 W/m2K.
Sammandrag:
Det är bra att specificera konstruktionen av isolerglaselement, inklusive isolerglasets distanslist och
kantförsegling i arbetsbeskrivningar och offertförfrågan särskilt då elementen är avsedda för ljustak.
En distanslist av rostfritt stål och med böjda hörn är tack vare sin mekaniska hållfasthet och gastäthet det
bästa alternativet för ljustak.
I kanterna på isolerglas med SG-fogar bör man använda silikonbaserat kitt, eftersom den kemiska
kompatibiliteten med silikonbaserade väderfogar underlättar väderfogningen och förlänger väderfogarnas
och kantförseglingens livslängd.
Tack vare SG-konstruktionen rinner vatten fritt av ljustaket, vilket gör att man undviker vattenansamlingar
och störande vegetation på taket.
Med hjälp av eluppvärmda isolerglas i ljustak med SG-konstruktion är det enkelt och kostnadseffektivt röja
snön som faller på taket. Ett snöfritt tak släpper in dagsljus och väderfogarna håller sig i skick under längre
tid.