Transcript CTS-R (svensk version)

SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
COGNITIVE THERAPY SCALE – REVISED
(CTS-R)
I.-M. Blackburn, I.A. James, D.L. Milne &
F.K. Reichelt
Collaborators:
A. Garland, C. Baker, S.H. Standart & A. Claydon
Newcastle upon Tyne, UK
2001Dec
Svensk översättning:
Peter Jacobsson, 2006
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
NAMN: ________________BEDÖMARE:_______________DATUM:_____SESSION:____
COGNITIVE THERAPY SCALE – REVISED, SVENSK VERSION (CTS-R SV.)
Skattning av skalan
Den aktuella sjugradiga (dvs. 0-6 Likertskala) sträcker sig från (0) där terapeuten inte följde
den aspekten av terapin (non-adherence) till 6 där det är uppenbart att aspekten följs troget
(adherence) och med stor skicklighet. Således bedömer skala såväl teoritrogenhet (adherence)
som terapeutens skicklighet (competence). För att hjälpa till med skattningen av punkterna på
skalan, ges en översikt av huvudfaktorer för varje punkt högst upp i varje avsnitt. En
beskrivning av olika skattningskriterier tillhandahålls i höger marginal – se exemplet nedan i
Bild 1. Ytterligare detaljer tillhandahålls i medföljande manual.
Exemplen är avsedda att användas endast som praktiska vägledningar. De är inte ämnade att
användas som föreskrivande/regelstyrda skattningskriterier, snarare att erbjuda illustrativa
utgångspunkter och vägledning.
Anpassning av skalan i närvaro av patientsvårigheter
Skalans mått skapades för patienter som bedömdes vara väl/måttligt lämpliga för kognitiv
terapi (Safran & Segal, 1990). Därför kan skalan behöva anpassas när patientsvårigheter är
uppenbara (t ex. uttalat undvikande). Med problematiska patienter är det förvisso ibland svårt
att framgångsrikt tillämpa KPT metoder; dvs. med önskvärd förändring. Under sådana
omständigheter bör skattaren bedöma terapeutens terapeutiska färdighet i hur metoderna
tillämpas(övers. understr.). Således, även om terapeuten inte framgångsrikt främjar
förändring, bör uppvisning av tillämplig skickligt utförd terapi erkännas.
Safran, J.D. & Segal, Z.V. (1990) Interpersonal processes in cognitive therapy. New York,
Basic Books.
Bild 1: Exempel på poängsättnings layout
Huvudfaktorer: Detta är en operationaliserad beskrivning av punkten (se exempel i CTS-R).
Markera med ett ”X” på den vertikala linjen, använd hela och halva poäng, den nivå som du
tycker överensstämmer med hur väl terapeuten uppfyllt det centrala i funktionen.
Beskrivningarna av särdragen/egenskaperna till höger är ämnade att vägleda ditt beslut.
OBS: Vid skattning, beakta lämpligheten den terapeutiska interventionen för stadiet i terapin
och uppfattad svårighet hos patienten.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
Kompetensnivå
Inkompetent
Novis
Avancerad
nybörjare
Kompetent
Kunnig
Expert
{
{
{
{
{
{
Exempel
0
Frånvaro av faktorn eller högst olämplig prestation
1
Olämplig prestation, med uppenbara omfattande svårigheter
2
Tecken på kompetens, men ett flertal svårigheter och brist på konsekvens
3
Kompetent, men vissa svårigheter och/eller inkonsekvent
4
Uppfyller faktor, men mindre svårigheter och/eller inkonsekvent
5
Uppfyller väl faktor, minimala svårigheter och/eller inkonsekvent
6
Utmärkt prestation, eller mycket god i ljuset av patientsvårigheter
Aktuell skala har inkorporerat Dreyfussystemet (Dreyfus, 1989) för att beskriva kompetens,
vilket redogörs fullständigt för i manualen. Notera att höga poäng (dvs. nära ”expert” änden
av skalan) är förbehållen för de terapeuter som visar mycket effektiva färdigheter, i synnerhet
i ljuset av svårigheter ( t ex tydligt aggressiva, eller undvikande patienter; höga nivåer av
affektiva utbrott från patienter; och andra situationsbundna faktorer).
”Huvudfaktorer” beskriver viktiga karakteristika som bör beaktas vid bedömning av varje
enskild punkt. Vid poängsättning av punkten måste bedömaren först identifiera vilka områden
som berörs. Sedan beaktas i vilken omfattning terapeuten kan anses vara kompetent i att
använda sig av dessa karakteristika. I de fall terapeuten inkluderar de flesta av
huvudfaktorerna och använder sig av dem på lämpligt sätt (dvs. tar till vara de flesta
möjligheter att använda sig av dem), skall terapeuten erhålla mycket höga poäng.
”Exemplen” är endast en vägledning och skall inte betraktas som absoluta
poängsättningskriterier.
Spridning av poäng
Det är viktigt att komma ihåg att profilen för denna skala skall liknas vid en normalfördelning
(dvs. 3 som mittpunkt), med relativt få terapeuter med poäng i närheten av ytterändarna.
Dreyfus, H.L. (1989) The Dreyfus model of skill acquisition. In J. Burke (ed.) Competency based education and
training, London: Falmer Press.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 1 - AGENDASÄTTANDE & FÖLJSAMHET
Huvudfaktorer: Att på ett lämpligt sätt ta upp ämnen som man kommit överens om och
ömsesidigt beslutat beröra. Detta innebär att kollaborativt bestämma väl avskilda och
realistiska ämnen. Tillvägagångssättet att bestämma agenda kan variera beroende på vilket
skede i terapin man befinner sig i – se manualen.
Tre huvuddrag bör beaktas vid bedömning av denna punkt:
(i)
närvaro/frånvaro av agenda som är uttalad, överenskommen och prioriterad samt
möjlig under tillgänglig tid.
(ii)
lämpligheten av innehållet i agendan (utifrån skede i terapin, aktuella problem
etc.), en permanent punkt bör vara genomgång av tidigare bestämd hemuppgift.
(iii)
att agendan följs på ett lämpligt sätt.
Markera med ett ”X” på den vertikala linjen, den nivå vid vilken du tycker att terapeuten
uppfyller det centrala området. Beskrivningarna till höger är utformade för att vägleda din
bedömning.
Observera: Agendasättande kräver samarbete och poäng för detta skall ske här och inte på
något annat ställe i formuläret. Samarbete som sker under någon annan fas under sessionen
skall bedömas under punkt 3 (Samarbete)
Kompetensnivå
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Ingen agenda satt, högst olämplig agenda, eller inte följt agenda.
1
Olämplig agenda gjord (t ex brist på fokus, orealistisk, inget
tecken på patientens deltagande, hemuppgift inte genomgången).
2
Försök till att göra agenda, men tydliga tecken på svårigheter (t ex
ensidigt genomförande). Följer agenda bristfälligt.
3
Lämplig agenda, som gjordes väl, men med vissa tydliga
svårigheter ( t ex bristfälligt samarbete). Agenda följdes i viss
utsträckning.
4
Lämplig agenda, mindre svårigheter tydliga ( t ex ingen
prioritering) men täckt lämpliga områden ( t ex genomgång av
hemuppgift). Följt agenda i måttlig utsträckning.
5
Lämplig agenda genomförd med avskilda och prioriterade ämnen
som följs upp i slutet. Följt agenda. Minimala svårigheter.
6
Utmärkt agenda genomförd, eller mycket effektiv agenda trots
svårigheter.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 2 – ÅTERKOPPLING
Huvudfaktorer: Patientens och terapeutens förståelse för nyckelmekanismer skall lyftas fram
genom ömsesidig återkoppling. De två huvudsakliga sätten att återkoppla information är
genom generella sammanfattningar och genom att koppla ihop viktiga delar av information
(chunking). Genom att använda lämplig återkoppling förstår såväl terapeuten patientens
situation och samtidigt kan patienten förstå (synthesise) material som möjliggör viktiga
insikter och skapar terapeutiska öppningar (shifts).
Tre huvuddrag bör beaktas vid bedömning av denna punkt:
i)
närvaro och frekvens, eller frånvaro, av återkoppling. Återkoppling bör frammanas
under terapin – med övergripande sammanfattningar både i början (genomgång av
veckan som gått) och i slutet (sammanfattning av sessionen), medan
sammanfattning av tema ( dvs. sammankopplingar) bör ske löpande under
sessionen;
ii)
lämplighet av innehåll i återkopplingarna.
iii)
sättet på vilket sammanfattningarna läggs fram och frammanas (OBS: kan vara
skriftligt) .
Kompetensnivå
0
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
Frånvaro av återkoppling eller mycket olämplig återkoppling.
Minimal återkoppling (muntlig eller /och skriftlig).
1
2
Lämplig återkoppling, men inte tillräckligt frekvent av terapeuten, med
otillräckliga försök att frammana och ge återkoppling ( t ex återkoppling
som är alltför oklar för att möjliggöra förståelse och förändring.
3
Lämplig återkoppling som ges och frammanas frekvent, även om vissa
svårigheter är tydliga när det gäller innehåll eller sättet på vilket de
uttrycks.
4
Lämplig återkoppling som ges och frammanas frekvent som underlättar
måttliga terapeutiska vinster. Mindre svårigheter märkbara.
5
Klart lämplig återkoppling ges och frammanas frekvent som underlättar
ömsesidig förståelse och möjliggör viktiga terapeutiska vinster. Minimala
svårigheter.
6
Utmärkt användning av återkoppling, eller högst effektiv återkoppling
som ges eller frammanas regelbundet trots svårigheter.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 3 – SAMARBETE
Huvudfaktorer: Patienten bör uppmuntras att vara aktiv under sessionen. Det måste finnas
tydliga tecken av produktivt lagarbete, med terapeuten som skickligt uppmuntrar patienten till
fullt deltagande ( t ex genom frågetekniker, ömsesidigt problemlösande och beslutsfattande)
och att ta ansvar. Terapeuten bör emellertid inte låta patienten pladdra på ett ostrukturerat sätt.
Tre huvuddrag bör beaktas: terapeutens stil bör uppmuntra till effektivt lagarbete genom
dennes användning av:
i)
ii)
iii)
verbala färdigheter (t ex att inte mästra);
icke-verbala färdigheter (t ex uppmärksamhet och användande av gemensamma
aktiviteter);
dela med sig av skrivna sammanfattningar.
OBS: Frågeställande är ett centralt drag när det gäller denna punkt, men frågor avsedda att
underlätta reflektion och självupptäckande bör bedömas under punkt 9 (Väglett upptäckande).
Kompetensnivå
Exempel
OBS: Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Patienten förhindras eller avråds aktivt från att samarbeta
Terapeuten är för kontrollerande eller passiv.
1
2
Några sporadiska försök till samarbete, men didaktisk(undervisande)
stil eller passivitet ifrån terapeuten uppmuntrar till passivitet eller
andra svårigheter i den terapeutiska relationen.
3
Uppenbart lagarbete, men vissa svårigheter med förutsättningarna
(t ex inte tillräcklig tid för patienten att reflektera och aktivt deltaga).
4
Uppenbart effektivt lagarbete, men inte konsekvent. Mindre
svårigheter påtagliga.
5
Effektivt lagarbete uppenbart under huvuddelen av sessionen, både
när det gäller verbalt innehåll och användning av skriftliga
sammanfattningar. Minimala svårigheter.
6
Utmärkt lagarbete, eller högst effektivt lagarbete trots svårigheter.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 4 – TEMPO OCH EFFEKTIV ANVÄNDNING AV TID
Huvudfaktorer: Sessionen bör vara väldisponerad tidsmässigt i förhållande till agendan, med
smidig följsamhet i sessionen genom distinkt början, mitt- och avslutande faser. Arbetet måste
temposättas väl i förhållande till patientens behov, och även om viktiga ämnen behöver
uppmärksammas, skall ickeproduktiva avvikelser behandlas följsamt. Sessionen skall inte,
utan goda skäl, gå över tiden.
Tre huvuddrag bör beaktas:
i)
ii)
iii)
i vilken mån sessionen flyter smidigt genom distinkta faser;
lämpligheten av tempo under hela sessionen;
i vilken mån anpassning sker till inlärningstempo hos patienten.
Kompetensnivå
Exempel
OBS: Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Bristfällig disponering av tid leder antingen till en planlös eller överdrivet rigid
session.
1
Sessionen är för långsam eller för snabb för de aktuella behoven och patientens
förmåga.
2
Rimligt temposättande, men avvikelser eller repetitioner ifrån terapeuten och/eller
patienten leder till ineffektiv användning av tiden; obalans i fördelning av tid, över tid.
3
Bra temposättande är påtagligt del av tiden, men oklar ibland, Vissa svårigheter
märkbara.
4
Välbalanserad fördelning av tid, med distinkt början, mitt och avslutning påtaglig.
Mindre svårigheter märkbara.
5
Goda färdigheter att hantera tiden är märkbara, sessionen flyter smidigt. Terapeuten
arbetar effektivt för att hantera flödet i sessionen. Minimala svårigheter.
Utmärkt hantering av tiden, eller högst effektiv hantering uppenbar trots svårigheter.
6
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 5 – INTERPERSONELL EFFEKTIVITET
Huvudfaktorer: Patienten upplever sig avspänd genom terapeutens verbala och ickeverbala
(t ex färdigheter i lyssnande) beteende. Patienten bör uppleva att väsentliga förutsättningar (t
ex värme, äkthet, empati och förståelse) är närvarande. Det är emellertid viktigt att hålla
professionella ramar. I de situationer som terapeuten är extremt interpersonellt effektiv,
kännetecknas av dennes kreativitet, insikt och inspiration.
Tre huvuddrag bör beaktas:
i)
ii)
iii)
empati – terapeuten har förmåga att förstå och tränga in i patientens känslor på ett
fantasifullt sätt och använder denna förståelse för att främja förändring;
äkthet – terapeuten har etablerat ett tillitsfullt samarbete;
värme – patienten verkar uppleva sig omtyckt och accepterad av terapeuten.
Kompetensnivå
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Terapeutens sätt och interventioner leder till att patienten blir mer
avståndstagande och förlorar förtroende och/eller blir fientligt inställd (frånvaro
av/eller överdrivet i, ii, iii).
1
Svårigheter att visa empati, äkthet och värme.
2
3
4
5
6
Terapeutens stil (t ex intellektualisering) förhindrar periodvis dennes empatiska
förståelse av patientens kommunikation.
Terapeuten är förmögen att förstå uttalade betydelser av patientens
kommunikation, vilket resulterar i att visst förtroende utvecklas. Vissa belägg
för svårigheter att konsekvent upprätthålla relationen.
Terapeuten är förmögen att förstå såväl outtalade som uttalade betydelser av
patientens kommunikation och visar det i sitt sätt. Mindre svårigheter märkbara
( t ex inkonsekvent).
Terapeuten uppvisar mycket god interpersonell effektivitet. Patienten verkar
säker på att han/hon blir förstådd, vilket underlättar uppriktighet. Minimala
svårigheter.
Utmärkt interpersonell effektivitet, eller högst interpersonellt effektiv trots
svårigheter.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 6 – FRAMMANANDE AV LÄMPLIGA KÄNSLOMÄSSIGA UTTRYCK
Huvudfaktorer: Terapeuten underlättar för patienten att bearbeta lämpliga nivåer av känslor.
Känslomässiga nivåer som är för höga eller för låga stör vanligen terapin. Terapeuten måste
även effektivt kunna hantera känslomässiga situationer som försvårar effektiv förändring (t ex
fientlighet, ångest, överdriven ilska. Verkningsfullt underlättande möjliggör för patienten att
få tillgång till och uttrycka sina känslor på ett sätt som understödjer förändring.
Tre huvuddrag bör beaktas:
i)
ii)
iii)
att underlätta åtkomst av känsloregister;
lämplig användning och kontroll av känslomässiga uttryck;
främjande av känslomässiga uttryck, uppmuntrande av lämplig åtkomlighet och
differentiering av känslor.
Kompetensnivå
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Patienten är under- eller överstimulerad ( t ex dennes känslor är nonchalerade
eller tillåts att nå en ohanterlig nivå.
1
Oförmåga att främja åtkomlighet till, och uttryck för, lämpligt känslomässigt
uttryck.
2
Främjande av lämpliga känslomässiga uttryck uppenbart, men många relevanta
möjligheter tas inte till vara.
3
Visst effektivt främjande av lämpliga känslomässiga uttryck, skapade och/eller
upprätthållna. Patienten möjliggörs att bli något mer medveten.
4
Effektivt främjande av lämpliga känslomässiga uttryck som leder till att
patienten blir mer medveten om sina relevanta känslor. Mindre svårigheter
märkbara.
5
6
Mycket effektivt främjande av känslomässiga uttryck, optimalt uppväckande av
patientens motivation och medvetenhet. Konstruktiva uttryck av relevanta
känslor märkbara - utförda på ett effektivt sätt. Minimala svårigheter.
Utmärkt befrämjande av lämpliga känslomässiga uttryck, eller effektivt
främjande trots svårigheter.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 7- FRAMMANA NYCKELKOGNITIONER
Huvudfaktorer: Att hjälpa patienten att komma åt sina kognitioner (automatiska tankar,
villkorade antaganden och grundantaganden) och förstå sambandet mellan dessa och sina
plågsamma känslor. Detta genomförs med hjälp av frågor, dagböcker och
observationsmetoder.
Tre huvuddrag bör beaktas:
i)
ii)
iii)
frammanande av kognitioner som är kopplade till plågsamma känslor (t ex urval
av nyckelkognitioner eller laddade tankar);
skickligheten och bredden av metoder som används (t ex sokratiska frågor; lämplig
monitorering, visualisering, rollspel etc);
val av lämplig nivå för arbete i förhållande till vilken fas i terapin man befinner sig
på ( t ex automatiska tankar, villkorade antaganden och grundantaganden)
OBS: Denna punkt berör det generella arbetet med att frammana kognitioner. Ifall några
specifika kognitiva eller beteendemässiga förändringsmetoder används, borde dessa bedömas
under punkt 11 (Förändringsmetoder).
Kompetensnivå
0
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
Terapeuten misslyckas att frammana kognitioner.
Olämpliga kognitioner och känslor väljs, eller så nonchaleras
nyckelkognitioner/känslor.
1
2
3
4
Några kognitioner/känslor (eller en nyckelkognition, tex grundantagande)
frammanas, men kopplingar mellan kognitioner och känslor tydliggörs inte
för patienten.
Några kognitioner/känslor (eller en nyckelkognition) frammanas på ett
kompetent sätt, även om det uppenbarligen finns brister.
Ett flertal kognitioner och känslor (eller en nyckelkognition) frammanas i
muntlig eller skriftlig form, som leder till en förståelse av deras samband.
Mindre svårigheter är märkbara.
5
Effektivt frammanande och urval av ett flertal kognitioner/emotioner (eller
en nyckelkognition), som huvudsakligen hanteras på ett lämplig sätt.
Minimala svårigheter.
6
Utmärkt arbete utförs när det gäller nyckelkognition(er) och emotion(er),
eller mycket effektiv t arbete trots svårigheter.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 8 - FRAMMANANDE AV BETEENDEN
Huvudfaktorer: Att hjälpa patienten få insikt i konsekvenserna av dennes beteenden och
planerade handlingar, i samband med problemet. Detta kan göras genom frågor, dagböcker
och observationsmetoder. Denna punkt bidrar till att försäkra att terapin är integrerad i
patientens omgivning.
Två huvuddrag bör beaktas:
i)
ii)
frammanande av beteenden som har samband med plågsamma känslor (inklusive
användning av säkerhetsbeteenden);
kompetens och bredd av använda metoder ( t ex sokratisk frågeteknik, lämpliga
uppföljningar, visualisering, rollspel etc.);
OBS: Denna punkt berör det generella arbetet med att frammana beteenden. I de fall specifika
kognitiva eller beteendemässiga förändringsmetoder används, bör dessa bedömas under punkt
11 (Förändringsmetoder).
Kompetensnivå
0
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
Terapeuten misslyckas att frammana beteenden.
Olämpliga beteenden fokuseras på.
1
Några beteenden frammanas, men kopplingar mellan beteenden och känslor
tydliggörs inte för patienten.
2
3
Vissa beteenden/känslor frammanas på ett kompetent sätt, även om det
uppenbarligen finns brister.
Ett flertal beteenden/känslor frammanas i muntlig eller skriftlig form, som
leder till en ny förståelse av hur de upprätthåller problem. Mindre svårigheter
märkbara.
4
5
6
Effektivt frammanande och urval av ett flertal beteenden/känslor, som
huvudsakligen hanteras på ett lämpligt sätt. Minimala svårigheter.
Utmärkt arbete utförs när det gäller beteenden och känslor, eller mycket bra
arbete trots svårigheter.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 9 – VÄGLETT UPPTÄCKANDE
Huvudfaktorer: Patienten bör bistås i att utveckla hypoteser angående sin aktuella situation
och skapa/generera möjliga lösningar för sig själv. Patienten hjälps att utveckla flera
perspektiv angående sina erfarenheter. Effektivt väglett upptäckande kommer att skapa tvivel
där det fanns visshet, därigenom erbjuda möjligheter till omvärdering och ny inlärning.
Två faktorer bör beaktas:
i)
ii)
terapeutens uttryckssätt – bör vara öppen och nyfiken;
det effektiva användandet av frågetekniker (t ex sokratiska frågor) bör uppmuntra
till att patienten upptäcker användbar information som kan utnyttjas för att hjälpa
denne utveckla sin förståelse till ytterligare en nivå.
Kompetensnivå
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Inga försök till väglett upptäckande (t ex mästrande och föreläsande).
1
Små möjligheter till upptäckande av patienten. Övertalning och argumentering
används på ett överdrivet sätt.
2
Minimala möjligheter till upptäckande. Viss användning av frågor, men hjälper
inte patienten att uppnå insikt i sina tankar eller känslor eller för att koppla
samman teman.
3
Viss reflektion uppenbar. Terapeuten använder företrädesvis ett frågande
förhållningssätt som följer en produktiv riktning av upptäckande.
4
Måttlig nivå av upptäckande uppenbar. Terapeuten använder sig av frågeteknik
med färdighet. Mindre svårigheter märkbara.
5
Effektiv reflektion uppenbar. Terapeuten använder sig av kvalificerad frågeteknik
som leder till reflektion, upptäckande och syntes. Minimala svårigheter.
6
Utmärkt väglett upptäckande som leder till fördjupad förståelse hos patienten.
Högst effektivt upptäckande åstadkommet trots svårigheter, med belägg för att en
fördjupad förståelse har utvecklats.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 10- KONCEPTUELL INTEGRATION
Huvudfaktorer: Patienten bör hjälpas att uppnå en förståelse av bakgrunden, utlösande
faktorer och upprätthållande mekanismer av sina svårigheter för att kunna förändras i nuläget
och i framtiden. Terapeuten bör hjälpa patienten att uppnå insikt i hur dennes perceptioner och
tolkningar, antaganden, attityder och regler hör samman med dennes problem. En bra
konceptualisering som granskar tidigare kognitioner och copingstrategier såväl som aktuella
sådana. Denna teoribaserade förståelse bör vara välintegrerad och användas för att föra terapin
framåt.
Två faktorer bör beaktas:
i)
närvaron/frånvaron av en lämplig konceptualisering som är i linje med terapins
målsättning.
ii)
Sättet på vilket konceptualiseringen används (t ex som en utgångspunkt för
interventioner, hemuppgifter etc).
OBS: Denna punkt handlar om terapeutisk integration (användandet av teori för att koppla
nuet, det förgångna och framtiden). Ifall terapeuten specifikt hanterar kognitioner och känslor,
bör detta bedömas under punkterna 6 (Frammanande av känslomässiga uttryck) och punkt 7
(Frammanande av centrala kognitioner).
Kompetensnivå
0
1
2
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
Frånvaro av lämplig konceptualisering.
Utebliven, eller olämplig eller felanvändning av konceptualisering som leder till
obestämd genomslagskraft (t ex förhindrar framsteg eller leder till mållös
tillämpning av åtgärder).
Vissa outvecklade konceptualiseringar uppnås, men inte väl integrerade med
terapins mål. Leder inte till en tydlig förklaringsgrund (rational) för
interventioner.
3
Kognitiv konceptualisering delvis utvecklad, med viss integrering, men med vissa
svårigheter märkbara (t ex att koppla ihop delar och dela det med patienten).
Leder till sammanhängande interventioner.
4
Kognitiv konceptualisering är måttligt utvecklad och integrerad i terapin. Mindre
svårigheter märkbara.
5
Kognitiv konceptualisering är mycket väl utvecklad och integrerad i terapin – det
finns en trovärdig kognitiv förståelse som leder till betydande terapeutiska
förändringar. Minimala svårigheter.
6
Utmärkt utveckling och integrering märkbar, eller högst effektiv trots svårigheter.
.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 11 - TILLÄMPNING AV FÖRÄNDRINGSMETODER
Huvudfaktorer: Terapeuten använder sig skickligt av, och hjälper patienten att använda,
lämpliga kognitiva och beteendeinriktade tekniker som ligger i linje med
problemformuleringen. Terapeuten hjälper patienten att skapa lämpliga kognitiva tekniker att
utvärdera nyckelkognitioner som sammankopplas med påfrestande emotioner, som leder till
betydelsefulla nya perspektiv och känslomässiga skiften (förändringar). Terapeuten hjälper
också patienten att både tillämpa beteendemässiga tekniker i linje med problemformulering,
och utveckla passande planer för att främja effektiv förändring. Terapeuten hjälper patienten
att identifiera möjliga hinder och tänka igenom de kognitiva förståelsegrunderna att utföra
uppgifterna. Metoderna erbjuder användbara sätt för patienten att praktiskt prova ut
kognitioner och få erfarenhet av att hantera höga känslomässiga nivåer. Metoderna tillåter
också terapeuten att erhålla återkoppling angående patientens nivå av förståelse av kommande
praktiska uppgifter ( t ex genom att låta patienten utföra uppgiften under sessionen).
Tre faktorer bör beaktas:
i)
ii)
iii)
lämpligheten och spännvidden av både kognitiva metoder (t ex genom
förändringsdagböcker, distansering, ansvarskartläggning, utvärdera alternativ,
analysera för- och nackdelar, bestämma betydelse, restrukturering genom
visualisering etc.);
skickligheten i hur metoderna tillämpas – färdigheter som återkoppling,
interpersonell effektivitet, etc. bör emellertid bedömas separat under respektive
punkter;
lämpligheten av metoderna i förhållande till patientens behov (dvs. vare sig för
svårt eller komplext).
OBS: Denna punkt berör inte hur man tar fram eller identifierar tankar, utan snarare
fortlöpande bedömningar.
Kompetensnivå
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Terapeuten misslyckas att eller använder felaktigt kognitiva och beteendeinriktade
metoder.
1
Terapeuten tillämpar antingen i otillräcklig grad eller olämpliga metoder, och/eller
med begränsad färdighet eller flexibilitet.
2
Terapeuten tillämpar lämpliga metoder, men med märkbara stora svårigheter.
3
Terapeuten tillämpar ett flertal metoder på kompetenta sätt, även om det finns
märkbara svårigheter (t ex ofullständiga interventioner).
4
Terapeuten tillämpar en spännvidd av metoder med skicklighet och flexibilitet,
som möjliggör för patienten att utveckla nya perspektiv. Mindre märkbara
svårigheter.
5
Terapeuten tillämpar systematiskt en lämplig spännvidd av metoder på ett
kreativt, rådigt och effektivt sätt. Minimala problem.
6
Utmärkt bredd och tillämpning, eller framgångsrik tillämpning trots svårigheter.
Terapeuten
misslyckas
att
frammana
kognitioner.
Olämpliga
kognitioner
och känslor
väljs, eller
så
nonchaleras
nyckelkogni
tioner/känsl
or.
Några
kognititioner
/känslor
(eller en
nyckelkogni
tion, tex
grundantaga
nde)
frammanas,
men
kopplingar
mellan
kognitioner
och känslor
tydliggörs
inte för
patienten.
Några
kognitioner/
känslor
(eller en
nyckelkogni
tion)
frammanas
på ett
kompetent
sätt, även
om det
uppenbarlig
en finns
brister.
SVENSK VERSION AV “THE REVISED COGNITIVE THERAPY SCALE” 2006
PUNKT 12 - BESTÄMMA HEMUPPGIFT
Huvudfaktorer: Denna punkt berör hur man skapar en lämplig hemuppgift, med tydliga och
specifika mål. Målsättningen bör vara att få till stånd en lämplig uppgift för skedet i terapin i
linje med konceptualiseringen; för att försäkra sig om att patienten förstår motiveringen för att
utföra uppgiften; att pröva idéer, pröva nya erfarenheter, förutse och hantera möjliga hinder
och experimentera med nya sätt att reagera. Denna punkt försäkrar att innehållet av
terapisessionen är både relevant, och integrerad med, patientens omgivning.
Det är tre aspekter som berör denna post:
i)
närvaron/frånvaron av hemuppgift där tydliga och specifika mål bestämts;
ii)
uppgiften skall utgå ifrån vad som diskuterats under sessionen, så att det finns en
tydlig förståelse av vad som kan läras av att utföra uppgiften;
iii)
hemuppgiften skall bestämmas tillsammans, och tillräcklig tid bör anslås för ett
tydligt klargörande (t ex förklara, diskutera relevans, förutse hinder etc.).
OBS: Uppföljning av hemuppgift från föregående session bör bedömas under punkt 1
(Agendasättande).
Kompetensnivå
Exempel
OBS! Bedöm utifrån område/avsikt, inte exempel.
0
Terapeuten misslyckas att fastställa hemuppgift, eller bidrar till en olämplig
hemuppgift.
1
Terapeuten får inte till stånd en hemuppgift. Otillräcklig tid anslås för
adekvata förklaringar, vilket leder till att en verkningslös uppgift bestäms.
2
Terapeuten får ensidigt till stånd en hemuppgift och på ett rutinmässigt sätt,
utan att förklara syftet med uppgiften.
3
Terapeuten får till stånd en lämplig hemuppgift, men vissa svårigheter är
märkbara (t ex otillräcklig förklaring och/eller inte skapad gemensamt.
4
Lämplig hemuppgift bestäms gemensamt med tydliga mål och
förklaringsgrunder. Emellertid, mindre svårigheter märkbara.
5
Lämplig hemuppgift utvecklas gemensamt och förklaras väl, inklusive
utforskande av möjliga hinder. Minimala svårigheter.
Ett flertal
kognitioner 6
och känslor
(eller en
nyckelkogni
tion)
frammanas i
muntlig eller
skriftlig
form, som
leder till en
förståelse av
deras
samband.
Mindre
svårigheter
märkbara.
Utmärkt uppgift bestäms, eller högst lämplig fastställs, trots svårigheter.