Transcript Läs hela reportaget här - Journalisten Andreas Mattsson

ETC 18
reportage
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
En Svensk
bruksort
i Vietnam
ETC besöker Sveriges största biståndsprojekt – pappersbruket Bai Bang
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
reportage
19 ETC
n Pappersbruket Bai Bang i Vietnam blev symbolen
för misslyckat svenskt bistånd på 1980-talet. Sedan
dess har man lyckats vända den negativa trenden.
Nu står man inför nya utmaningar för att möta
framtiden.
ETC har rest till Bai Bang för att ta reda på hur
­pappersbruket mår idag.
TEXT: Andreas Mattsson BILD: Quinn Ryan Mattingly
ETC 20
reportage
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
reportage
21 ETC
Spåren av Sverige syns i fordonsparken.
Volvo och Scania-fordon dominerar men
börjar bli till åren. ”Vi hoppas de håller ett
bra tag till”, säger Nguyen Ngoc.
återuppbyggnaden i det
krigsdrabbade landet. Men
först under 1980-talet var
anläggningen klar.
Då hade den kostat nära
tre miljarder kronor.
Riksdagsledamoten
Carl Bildt (M) kritiserade
Socialdemokraterna för att
ha felbedömt utvecklingen i
Vietnam.
– De trodde att landet
skulle utvecklas till en
halvhyfsad demokrati. Istället blev det tyranni och totalfiasko med Bai Bang, sade
han i riksdagen 1985.
På vägarna har cyklar
bytts ut mot motorcyklar,
bilarna har blivit större och
vietnameserna använder
mobiltelefoner och läsplattor. Förra året publicerade
Sida en oberoende utredning
som visade att det svenska
biståndet till Vietnam lyft
miljoner ur fattigdom.
100 000 ton papper om året
Tran Xuan Nghiep är en av
pappersbrukets veteraner.
Han har arbetat här sedan
slutet av 1970-talet, de
senaste åren på ledningskontoret.
– Ni var de första som
trodde på vårt land efter
kriget. Pappersbruket är
en symbol för vänskapen
mellan våra länder, säger
han när han tar emot oss i
receptionen.
Det dröjde fram till
1996 innan pappersbruket
klarade av att leverera enligt
den ursprungliga planen,
55 000 ton papper om året.
Tio år senare sprängde man
drömgränsen 100 000 ton
per år. Tran Xuan Nghiep
berättar att optimismen var
stor. Året därpå blev Vietnam den 150:e medlemmen i
världshandelsorganisationen
WTO. Exportmarknaden
var plötsligt vidöppen.
Men istället ökade
försäljningen av utländskt
papper i Vietnam. I affärerna finns nu skrivarpapper, anteckningsblock och
toalettpapper från Thailand
och Kina.
– Vi har fått svårare att
sälja våra produkter sedan vi
gick med i WTO, säger Tran
Xuan Nghiep.
Idag producerar de drygt
2 300 anställda runt 100 000
ton papper och 71 000 ton
pappersmassa om året. Det
kan översättas till att 40
procent av allt kopieringspapper i Vietnam kommer
härifrån. Därtill är man en
av landets största tillverkare
av toalettpapper.
– Men vi har inte kunnat
exportera så mycket som
vi velat på grund av finans-
krisen, säger Tran Xuan
Nghiep.
Vi tar en promenad runt
fabriken med Tran Xuan Nghiep och kollegan Nguyen
Ngoc.
”Bäst om vi börsnoterades”
Överallt syns spåren av den
svenska närvaron. Vi får
flytta på oss när en hjullastare från Volvo ska lasta flis
på en lastbil från Scania av
äldre modell. ABB:s röda
logga syns på de flesta elskåpen. I ett hörn bredvid ett
kontrollrum står en gammal
svensk förbandslåda.
Det är inte bara den som
börjar bli till åren. Jag frågar
Tran Xuan Nghiep om hur
de ska göra för att modernisera fabriken.
– Det måste vi göra. Men
jag vet inte riktigt hur, jag
antar att vi får byta ut saker
efterhand. Lyckligtvis fungerar de svenska lastbilarna
utan problem, säger han och
ler.
Klart är att man snart
blir tvungen att investera
t
V
ägen mot
Bai Bang
från Hanoi
växer. Det
som var en
skumpig grusväg håller på
att förvandlas till en fyrfilig
motorväg.
Vi är på väg till det
största svenska biståndsprojektet någonsin. Här, tio mil
nordväst om Hanoi i norra
Vietnam, bestämde sig den
svenska regeringen 1970 för
att bygga ett pappersbruk.
Syftet var att stimulera
reportage
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
t
Pappersrullarna stämplas för hand av
en kontrollant för att säkerställa papprets kvalitet. Först stämplas dagens
datum, sedan kontrollantens namn.
för att kunna hänga med
i den nya internationella
konkurrensen. Men vem ska
göra det?
Nguyen Ngoc konstaterar
att det är svårt att konkurrera så länge man är ett statligt
företag.
– Det bästa vore ifall vi
börsnoterades. Vi behöver
mer kapital för framtida
investeringar, säger han.
Inne i maskinhallen pågår
arbetet för fullt. De flesta
arbetarna jobbar i treskift,
morgon, eftermiddag och
kväll. Enligt Tran Xuan Nghiep är det sällan någon som
klagar. Alla bor ju ändå i Bai
Bang och ofta arbetar hela
familjen på pappersbruket,
säger han. Till skillnad från
på många andra fabriker i
Vietnam, är man ledig två
dagar i veckan och arbetar
bara åtta timmar per dag.
Vid ett bord i maskinhallen äter Cao Van Huu, 35, sin
lunchlåda. De senaste tolv
åren har han arbetat som
maskinist. Hans lön på runt
1 500 kronor i månaden lig-
ger strax över genomsnittet
på fabriken.
– Jag studerade på fabrikens gymnasieskola och fick
jobb här. Om Bai Bang bara
fortsätter att producera papper på en stabil nivå kan jag
tänka mig att stanna här tills
jag går i pension, säger han.
Ljudvolymen är hög i maskinhallen och enligt svenska
arbetsmiljöregler hade
hörselskydd varit ett obligatorium. Mycket av det tunga
arbetet sker förhand. Svetten
rinner på både oss och ar-
betarna. Tidigare anställdes
kvinnor för att ”barka av”
de tunnaste träden som inte
maskinen klarade av. För det
fick de åtta kronor i daglön.
Nu har de ersatts av en
maskin som står och tuggar
bark på gårdsplanen.
På våningen under
maskinhallen står en grupp
kvinnor och kontrollerar
pappersrullarna innan de
skickas iväg. På varje rulle
stämplas kontrollantens
namn samt datum.
– Det är för att intyga vår
23 ETC
reportage
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
höga kvalitetsnivå, förklarar
Nguyen Ngoc.
Packat papper i 10 år
Ingen av kontrollanterna
har tid att prata med oss.
En kvinna i 30-årsåldern
stämplar med van hand pappersrullarna efter en snabb
översyn. På stämpeln går det
att läsa att hon heter Phuong.
En bit bort sker paketeringen av kopieringspapper.
Den sker också förhand med
hjälp av en maskin som spottar ut 500 A4-ark i varje bunt.
Paketeraren Bich förklarar
att hon arbetat med att packa
papper i drygt 10 år.
– Jag trivs med att arbeta
skift. Privat spelar det inte
så stor roll eftersom min
man också arbetar här som
reparatör, säger hon samtidigt som hon tejpar ihop ett
paket kopieringspapper.
Föroreningar och nedskräpning
Miljöproblemen är ett
dagligt samtalsämne i de
vietnamesiska städerna. Problemet med luftföroreningar
”
Det bästa vore
ifall vi börsnoterades. Vi behöver mer kapital för framtida
investeringar.
och nedskräpning är också
stort. Gemene man slänger
sitt skräp på gatan där det
plockas upp av sophämtare
sent på kvällen. Sedan körs
det ut till så kallade ”sopbyar” utanför städerna där
invånarna tjänar pengar på
att sortera soporna. Ett inte
helt ofarligt jobb, men som
ibland kan ge ganska höga
inkomster beroende på vad
som slängts under dagen. De
säljer sedan plast, metaller och papper vidare till
industrier.
t
ETC 22
reportage
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
Paketeraren Bich berättar att hon har arbetat
i mer än 10 år på fabriken. När ETC besöker
Bai Bang arbetar hon morgonskift och ser fram
emot att gå hem redan klockan 14:30.
Allt kopieringspapper packas för hand.
En maskin matar
ut 500 papper åt
gången och sedan
slår paketerarna
in pappret med en
tejpbit på baksidan.
Arbetarna arbetar i
treskift enligt modellen 06-14:30, 14:30
-23 och 23-06.
Cao Van Huu, 35, har arbetat i tolv år på
pappersbruket. Han tjänar 1 500 kronor i
månaden som maskinist. ”Det är en helt
okej lön, men den kan bli bättre”, säger han.
Vu Manh Thang, Bui Ngoc Hai och Ngo Duy Thien tar en rast i
maskinhallen. De arbetar som maskinoperatörer. De två äldre
(på bortre sidan) har båda arbetat mer än 30 år på fabriken
och håller på att lära upp Ngo Duy Thien som nyss börjat.
t
Många av arbetarna har jobbat länge på fabriken. Lönen är bra och det känns lite lyxigt
att ”bara” arbeta 40 timmar i veckan.
Med denna vetskap
om vietnamesisk sophantering frågar jag exportchefen
Khanh Chu om hur de
tänker kring att använda
källsorterat papper i produktionen.
– Eftersom sopsorteringen inte fungerar tillfredsställande i Vietnam skulle
vi bli tvungna att importera
gammalt papper. Jag förstår
inte riktigt varför vi skulle
göra det när vi har vårt råmaterial på nära avstånd här
i Vietnam, säger hon.
Akaciaträden och eukalyptusträden som används
behöver sju år på sig efter
planteringen innan de är
redo för pappersproduktionen. Under åren som
har gått har man lärt sig att
återplantera träd på samma
ställe där man huggit ner
dem. Träden står i sex provinser runt om i norra Vietnam och skeppas på floden
till bruket i Bai Bang.
– De skapar i sin tur viktiga arbetstillfällen. Skulle vi
använda källsorterat papper
25 ETC
reportage
skulle många bli arbetslösa,
säger Khanh Chu.
En annan utmaning för
miljön är energiförsörjningen. Det finns inget alternativ
till att elda med kol eftersom
anläggningen är byggd för
det.
– Jag hoppas att vi hittar
ett alternativ snart. Kol är
dyrt och leder till luftföroreningar, säger Nguyen Ngoc.
Men kollegan Khanh Chu
tycker inte att det är den viktigaste frågan.
– Vi måste fokusera mer
på att öka vår kapacitet för
att kunna konkurrera med
pappret som kommer från
Thailand och Indonesien.
I södra Vietnam har vi i
princip förlorat hela vår
marknadsandel.
Stabilt och hyfsat bra betalt
På en bänk i skuggan sitter
53-årige Son och tar igen
sig. I 23 år var floden hans
arbetsplats. Hans uppgift var
att ”hålla ordning på saker
och ting” i samband med
timmertransporterna. De se-
”
Idag bor vi
i egna hus,
det kunde
vi knappt
drömma om
förr i tiden.
naste sju åren har han dock
tillbringat i en hjullastare.
– Jag trivs med jobbet.
Det är stabilt och hyfsat bra
betalt, säger han.
Med sina tre decennier i
brukets tjänst har han sett
utvecklingen på nära håll.
Inte bara i fråga om produktionskapacitet utan också
vad gäller landet Vietnam
och i staden Bai Bang.
– Det har hänt så mycket
under de här åren. Levnadsstandarden i staden har
gått upp. Idag bor vi i egna
hus, det kunde vi knappt
drömma om förr i tiden,
säger Son.
”Handlade bara om politik”
Under kriget arbetade han
i armén och livet var allt
annat än lugnt och stilla.
Än idag, säger han, kan han
stundtals njuta av lugnet i sin
hjullastare medan han lastar
flis och timmer.
Även Tran Xuan Nghiep
har minnen från kriget. På
den tiden arbetade han som
arméofficer.
– Jag reste runt i stora
delar av södra Vietnam och
befriade vårt land, säger han.
Fotografen Quinn Ryan
Mattingly, som kommer från
USA, frågar honom om han
tycker illa om amerikaner.
– Nej, nej, nej, utbrister
Tran Xuan Nghiep och tillägger:
– Kriget handlade bara
om politik, inte om oss
vanliga människor. Idag är
vi goda vänner, låt oss lägga
det bakom oss.
Han flinar när han drar
t
ETC 24
ETC 26
reportage
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
Fredag 16 augusti 2013 • www.etc.se
t
Tran Xuan Nghiep och Nguyen Ngoc symboliserar
generationsskiftet vid Bai Bang. Den äldre ser fram
emot att lämna över till den yngre generationen.
”Det är dags att de visar vad de går för”, säger han.
sig till minnes hur det var
första gången han träffade
svenskarna i Bai Bang. De
var långa, vita och blev lätt
solbrända.
– Då tyckte jag att de såg
ut som amerikanerna som
jag slogs mot under kriget.
Men svenskarna var ju
mycket trevligare, säger han.
Dags för den unga generationen
Många av arbetarna vi träffar har jobbat länge på fabriken. När vi frågar varför,
svarar de att lönen är bra,
att det fortfarande känns lite
lyxigt att ”bara” arbeta 40
timmar i veckan och att det
egentligen inte finns några
alternativ i Bai Bang.
Här bor cirka 20 000 invånare varav en dryg tiondel
arbetar på fabriken. Här ligger den egna gymnasieskolan,
brukshotellet och restaurangen. Man kan se flera likheter
mellan staden Bai Bang och
svenska bruksorter där livet
har kretsat kring fabriken.
Klockan är mitt på dagen
och många tar en paus i arbe-
27 ETC
reportage
FAKTA
Bai Bang då
n Utrikesminister Torsten
Nilsson (S) beslutade 1969
att skjuta till pengar för
humanitära åtgärder och
återuppbyggnadsarbete i
Nordvietnam. Året därpå
inleddes projektet att bygga
ett nytt massa- och pappersbruk i Bai Bang, 10 mil
nordväst om Hanoi för att
öka levnadsstandarden hos
befolkningen och tillgodose
pappersbehovet. Det var
det första projektet som
genomfördes med västerländska finansmedel i
kommuniststaten Vietnam.
Projektet pågick i hela 25
år och slutnotan landade
på 2,8 miljarder kronor mot
den ursprungliga budgeten
på 770 miljoner kronor.
Bai Bang blev symbolen för
misslyckade biståndsprojekt till diktaturer.
n I en oberoende rapport
som Sida publicerade förra
året konstaterade man att,
förutom att leverera papper
till folket och gett landet
exportinkomster, har det
också tjänat som en mjuk
övergång till kapitalism i
Vietnam.
tet för att äta lunch. Vi tar oss
till en närbelägen restaurang
och äter grillad kyckling och
ris med Tran Xuan Nghiep
och Nguyen Ngoc. Den äldre
konstaterar nöjt att han snart
går i pension. Han kommer
att få 75 procent av lönen i
statlig pension eftersom pappersbruket drivs i statlig regi.
– Det är dags för den
unga generationen att visa
vad de går för, säger Tran
Xuan Nghiep och ler.
Men det kanske är lättare
sagt än gjort. Det är svårt att
”
Vi lär
behöva er hjälp
även i framtiden. Ni får
gärna komma
tillbaka.
ersätta medarbetare med 30års erfarenhet av pappersoch massaproduktion.
– Många av dem vi
anställer idag har studerat
på universitet i Hanoi. De
flesta kommer härifrån och
återvänder när de har tagit
sin examen, säger Tran Xuan
Nghiep.
Assistenten Nguyen Ngoc
är ett exempel på generationsskiftet. Han är drygt 30
år och flyttade för några år
sedan tillbaka till Bai Bang
från Hanoi där han arbetade
i turistbranschen. Nu bor
han med sin fru och son hos
sina föräldrar.
– Jag tror att min son
kommer att flytta till Hanoi
för att studera i framtiden.
Om han kommer tillbaka?
Jag vet inte, det beror på
vilka möjligheter som finns
här då, säger Nguyen Ngoc.
Biståndet fasas ut under 2013
Vi tar en sväng i staden Bai
Bang. Nguyen Ngoc pekar ut
byggnader som Sverige varit
med och finansierat. Tack
vare svenskarna fick fler
möjlighet att bo i egna hus,
säger han.
Under 2013 fasas det
svenska bilaterala biståndet
till Vietnam ut. Fyra decenniers samarbete avslutas vid
årsskiftet.
Innan vi lämnar Bai Bang
vill Nguyen Ngoc skicka
med en hälsning till det
svenska folket.
– Vi lär behöva er hjälp
även i framtiden. Ni får
gärna komma tillbaka, säger
Nguyen Ngoc. n
Bai Bang idag
n Pappersbruket Bai Bang
ägs av det statliga företaget
Vietnam Paper Corporation
(VINAPACO) som bildades
1995 och består av 28
olika enheter, varav 19
skogsbolag samt två dotterbolag. Bai Bang är det
största pappersbruket inom
VINAPACO.
Källa: Sida.se
Sveriges bistånd till
Vietnam fasas ut
n Vietnam har sedan
1967 varit ett prioriterat
biståndsland. Sammanlagt
har Sverige betalat över
14 miljarder kronor till
infrastruktur, reformer och
fattigdomsbekämpning.
2012 uppgick biståndet till
85 miljoner kronor. I år fasas
det bilaterala samarbetet ut
för att avslutas vid årsskiftet.
Källa: Sida.se