Transcript Ett barn har hundra språk - Rom

SWEA
xxxxxxxxxxx
COLOSSEU
COLOSSEUM
Nr 1 Årgång 19, 30 Maj 2012
Ett barn har
hundra språk
Reggio Emilia
En pratstund med
Emilia Lodigiani
Från Filipstad till Rom
ett konstnärsöde
SWEA Colosseum 1
xxxxxxxxxxx
SWEA International, Inc
OLOSSEUM
Styrelse:
Ordförande Vice ordförande
Grundare
Reg.ordf. VAME
Reg.ordf. MAME Reg.ordf. OAME
Reg.ordf. VEMA
Reg.ordf. MEMA
Reg.ordf. OEMA
Reg.ordf. Asien
Margaret Sikkens Ahlquist
Ann-Marie Gustafson
Agneta Nilsson
Annette Åsberg
Tina Klintmalm
Margaretha Talerman
Monica Haglund
Ann Winstanley
Ingrid Westin
Karin Gibson Nyqvist
E post
Johanna Fagerlund
Anna Engström
Åsa-Lena Lööf
Gita Paterson
Kerstin Eriksson-Splawn
Christina Moliteus
Katri Olander Serenius
Sofia Fransson Krall
Helena Litwak
Jessica Sköld Ginga Sewerin-Olsson
Margaretta Simpson
Elsa Maréchal
Katri Olander Serenius
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Suzanne Southard
Lilian Hallström
Marita Kingman
Birgitta Lauren
Karin Strömberg
Sofia Fransson Krall
Gun Bolin Helena Dahlin
Ia Dübois
Alexandra Andersson Roos [email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Övriga Befattningar:
Sekreterare Skattmästare
Fd ordförande
Juridisk rådgivare
Fondförvaltare
Speciell rådgivare
Administrativ chef
Administratör Kansliassistent
Webbredaktör
Redaktör Swea-Nytt
Redaktör Forum
Annonsansvarig: SWEA Lokalavdelningar: [email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME)
Arizona
Hawaii Las Vegas
Los Angeles Orange County
San Diego San Francisco
Santa Barbara
Seattle
Vancouver REGION MELLERSTA EMA (MEMA) Belgium
Berlin
Frankfurt/Heidelberg
Israel
Köln/Bonn Luxemburg Malmö
Milano
Paris
Rimini
Rivieran
Rom
Tunisien
Örestad
Anna Karin Madsen
Gunilla Lager-Ebkes
Anita Kasper Ulla Sterner Susann Stelling
Camilla Lindberg Solveig Anelli
Agneta Casimirs Rizzi
Ann-Sofie Cleverstam-Wikström
Desiree Forni Ascari
Ingrid Bernerup-Aspegren Christina Hallmert
Catarina Holmgren-Mejri Siv Arvelid [email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected] [email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION ÖSTRA EMA (OEMA) Athens
Budapest
Dubai
Genève
Istanbul
Moskva
München
Stockholm
Västerås
Warszawa
Wien
Zürich
Helene Bankefors-Palaghias
Karin Höglund
Sandra Almen
Malin Miller Jessica Lundgren
Anna Gustafsson Bril
Helen Rennie Smith
Cecilia Westman
Pia Edstam Boel Björkman
Emelie Laurin
Sara Jegeman-Henauer
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Maria Mellbom
Anna Centerman
Ingela Aldrin Agneta Melin
Charlotte Altéus
Lisa Jahrsten Hedvig Lunden-Welden
Anna Larsgård
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION ASIEN
Bangkok
Beijing
Hong Kong Japan
Kuala Lumpur
Perth
Seoul
Singapore [email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME)
Austin
Chicago
Dallas
Denver
Florida, South
Houston
Michigan
Minnesota New Orleans Toronto
Anna Tallent Ulla-Britt Gerber
Pernille Nordström
Camilla Manly
Evy Engberg Ulrika Lasson
Lena Fransén-Dean
Åsa Dahlberg Schmit
Linn Gustafsson
Marianne Mannerheim
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
REGION ÖSTRA AMERIKAS (OAME)
Atlanta
Boston
New Jersey New York
North Carolina
Philadelphia Virginia Beach
Washington DC
Anna Lundblad
Margaretta Simpson
Kerstin Malmström
Gun Elisabet Dronge
Madelene Trolle
Ann Charlotte Göransson
Anette Johnson
Cecilia Browning
Eva Olsson Gunilla Westerlund
Åsa Norlin Barbro Hilwig-Sjöstedt
Maria Pettersson
Dorrit Smith Rigmor Rutlin
Kersti Winblad von Walter
Christa Alfredsson
Camilla Olsson
Marie Ljungqvist
Eva Backen SWEA är en global ideell förening för svenskor och
svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta utomlands. Genom att samla Sweor kring vårt
gemensamma språk, vårt svenska ursprung och kulturarv blir SWEA både en träffpunkt och ett skyddsnät med länkar över hela världen. SWEA ger stöd vid
utflyttning och återkomst till Sverige. SWEA stödjer
olika projekt med svensk anknytning samt utbildning
genom stipendier. SWEA har ungefär 7 500 medlemmar i 73 avdelningar i 33 länder.
REGION VÄSTRA EMA (VEMA)
Barcelona Costa Blanca Göteborg
Holland
Irland
Lissabon
London
Mallorca
Marbella
Oslo
South Africa Telemark
SWEA i korthet
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Föreningen grundades av Agneta Nilsson i Los Angeles 1979. Ordförande är Margaret Sikkens Ahlquist.
För ytterligare information se: www.swea.org
SWEA International Inc, 552 S. El Camino Real
Encinitas, CA. 92024, USA
+1 760 942 1100, [email protected], www.swea.org
13 april 2012
2 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
Innehåll
COLOSSEU
6
10
14
14 En pratstund
16
Innehåll
5
Ordföranden har ordet
Vi har många idéer och planer om
med Emilia Lodigiani
framtiden.
6
Programpunkt: Årsmötet
16 Mitt Rom i bilder
Bilder tagna av Katarina Agorelius
8
Programpunkt: Stadsvandring
17 Nätverksfokus
Kulturskillnader
8
Programpunkt: Vinprovning
18 En investering in tid
Janne Malmros berättar
9
Programpunkt: Cecilia Blad
Energi och klimatförändring
10 Programpunkt: Påskmatlagning
på italienska
21 Ett barn har hundra språk!
Berättelse om Reggio Emilia
24 Från Filipstad till Rom
Johan Niklas Byströms konstnärsöde
11 Programpunkt: Tintoretto
26 Kulinarisk sida
Vardagsmat
11 Programpunkt: Villa Giulia
18
12 Nya svenska böcker
24
www.mini-mei.com
Nyöppnad Webbutik i Italien med skandinaviska barnkläder 0-6 år
Swea medlemmar har alltid 10% rabatt på ordinarie pris.
Skriv ”sweaminimei ” som codice sconto.
[email protected]
SWEA Colosseum 3
xxxxxxxxxxx
Redaktionen
OLOSSEUM
Hej Swea!
Du håller nu sommarnumret
av SWEA Colosseum i din
hand. Den tidigare planerade
sammanslagningen av de tre
SWEA bladen i Italien blev inte av,
men vi fortsätter så gärna att göra
vår egen Rombaserade tidning
som vi är stolta över att få kalla
Colosseum! I detta nummer kan
du läsa många fina artiklar! Vi
bjuder bland annat på läsvärda
artiklar om konstnärer i Rom då och nu - vid Skandinaviska
föreningens konstnärshus, och
om det italienska intresset för
svensk litteratur. Du kan även läsa
en intervju med en framgångsrik
svenska som jobbar inom den
italienska energibranchen, och om
Romswean som är ingenjör och
violinist. Dessutom publicerar vi
en intressant och gripande artikel
om italiensk förskolepedagogik
som slagit rot i Sverige, ett livsverk
som gått från pappa till dotter. Och
så programpunkterna vi avverkat
sedan förra Colosseum: Sweor
träffades på fest och för att laga mat
tillsammans. Vi besökte fantastiska
museum och gjorde guidade turer
i vår vackra hemstad Rom och i
den här tidningen får vi se några
fina bilder som väcker dessa möten
till liv. Som vanligt presenterar vi också nya böcker i vårt eget SWEA
Rom-bibliotek, så nu finns det
massor av svenska böcker att låna
inför sommaren!!
God läsning och glad sommar,
Katarina Agorelius, redaktör
Ni går väl in på hemsidan
Vi finns på facebook!
som uppdateras hela tiden
SWEA Rom - ett sätt att
med nyheter som bilder från
hålla sig uppdaterad!
programpunkter, annonser,
anslagstavlan och mycket,
STYRELSE SWEA ROM
Ordförande:
Christina Hallmert
Kassör:
Anna Maria Berglund
Vice ordförande /
Redaktör:
Katarina Agorelius
Vice kassör/
Produktansvarig:
Marlin Hammarén
Sektererare:
Margareta Gyllenstierna
Programansvarig:
Ulrica Brunstedt
Medlemsansvarig:
Katarina Grand
PR/Annonser:
Margot Milani Björck
Program:
Annika Andersson
Susanne Aronsson
Webmoster:
Anna Orsini
SWEA COLOSSEUM
Swea Colosseum ges ut två gånger om året av SWEA - Swedish
Woman´s Educational Association International - Rome Chapter
Manusstopp Nr 1 Årgång 19: 30/05/2012
Ansvarig utgivare:
Christina Hallmert
[email protected]
Redaktör:
Katarina Agorelius
[email protected]
Layout:
Erica Törnlöw
[email protected]
Annonsansvarig:
Margot Milani Björck
[email protected]
Omslag: Foto taget av
Katarina Agorelius
Tryck:
Tipografia De Biasi, Roma
SWEA Rom info: [email protected]
www.swea.org/rom
mycket mer.
www.swea.org/rom
4 SWEA Colosseum
Informationsansvarig:
Marianne Kinn
Ordföranden
har ordet
xxxxxxxxxxx
COLOSSEU
Foto: Ettore Festa
Kära Sweor!
Tiden rusar i väg och våren och sommaren står för dörren i
skrivande stund.
Hinner man ta vara på nuet i allt detta flygande och
flängande? Jag vet det inte själv, dagar, veckor och
månader försvinner i ett allmänt inrutande och planerande
för att allt ska hinnas med.
I bland kommer det som är viktigast i skymundan, vi tar
det kanske för självklart och så hamnar det sist på listan
efter alla måsten. Man borde stanna upp ibland och fråga
sig själv “Vad är viktigt just nu?”. Kanske, att sitta ner och
ta en kopp kaffe och vara helt oproduktiv, borde flyttas upp
några steg på listan. Eller ringa en SWEA?
Våren och försommaren med SWEA Rom är späckade
med programpunkter, både nyheter och gamla godingar,
vi har inte sparat på krutet. Sillunchen hos Anna Maria
blev ju en succé förra året och vem vill inte få lite sill och
färskpotatis lagom till Midsommar? Men innan dess ska
vi fira Nationaldagen med en skål i Villa Borghese och ha
vår traditionella Sommarfest! Och, om IKEA inte sviker, så
blir det säkert en Kräftskiva i september också. Så, där är vi
igen med det proppfulla schemat!
2012 fick vi en stor tillökning i SWEA Rom – och nu talar
vi inte om bebisar – utan om hela 11 nya medlemmar!
Budskapet till er måste vara klart: ni är Sweor nu och
medlemmar i en förening där ni har möjlighet att påverka
och utveckla. Kom med förslag och idéer, varför inte gå
med i styrelsen nästa år!? Ibland lyfter taket nästan när
vi har möten, fantasin och kreativiteten flödar och alla
är med. Denna sagolika blandning av människor i olika
åldrar och med olika historier bakom sig är en fantastisk
tillgång. Att träffas och hålla kontakt genom SWEA ger
både trygghet och möjligheter och i livet brukar båda dessa
behövas med jämna mellanrum.
Ni som inte köpt vår nya SWEA kasse ännu – köp den
och använd den, bär den med stolthet! Den är slitstark,
miljövänlig och snygg och får plats i handväskan. En
jättebra present!
Och glöm inte att anmäla er till RM i Paris i höst, en
garanterat stark SWEA-upplevelse!
Det var allt för mig, jag tackar för Ert förtroende och
hoppas att vi får ett fortsatt trevligt SWEA år tillsammans –
och en härlig, lat sommar utan för många måsten!
Kram,
Christina
SWEA Roms webmoster Anna Orsini har utsetts
till SWEA Internationals nya Webb-redaktör!
SWEA Colosseum 5
xxxxxxxxxxx
Programpunkt
OLOSSEUM
Årsmötet
Vi tackar ambassadör Ruth Jacoby för att hon
återigen upplät sitt vackra residens till SWEA
Roms Årsmöte med efterföljande middag.
Foto: Katarina Agorelius
Christina och Ulrica presenterar
Ulla vann på lotteriet!
Malena och Åsa Maria
Kocken Åsa
6 SWEA Colosseum
Katarina och Ann-Louise
xxxxxxxxxxx
Programpunkt
COLOSSEU
Lina och Ki
Inga-Britt
Ann-Mari och Ann-Charlotte
Margot och Malin
Ann och Anngerd
Nitlotter!
SWEA Colosseum 7
xxxxxxxxxxx
Programpunkt
OLOSSEUM
Stadsvandring
Text: Ann-Marie Kjellander
Vi var faktiskt 25 sweor som gick på stadstur med Ulla
Bovin Rugolo i januari med samling utanför Vittorio
Emmanuele monumentet. Och liksom jag tagit tillfället
i akt att få gå med en kunnig guide i mitt älskade Rom
hade många av de andra säkert tänkt på samma sätt,
dvs att vi var många som bott länge i Rom, säkert tagit
hand om massor med släkt och vänner från Sverige som
kommit på besök men utan att göra någon seriös turism.
Det var ju vi som tog hand om dom. Och nu blev vi istället
omhändertagna.
Åtminstone var det så jag tänkte när jag anmälde
mej och när jag såg dom som var med tror jag samma
resonemang gått i deras hjärnor och hjärtan. Bland
annat var nästan samtliga tidigare swea ordförande med
och Marianne Tavazzi som i åratal tog hand om våran
sweaekonomi.
Ulla har varit länge i Rom – första gången var 1965 - och
med sitt jobb inom turismen lärt sig allt det som vi andra
aldrig kunnat drömma om ens. Men naturligtvis känt som
ett behov.
Så att få gå med Ulla som guide var verkligen en
upplevelse, att sedan solen sken och bländade oss gjorde
inte saken sämre. Och inte heller att hon hade fixat ett
hörapparatssystem som gjorde hon hon kunde tala med
vanlig röst och vi höra vartenda ord utan att det spelade
någon roll var vi var.
Vi gick förstås så nära som möjligt men det vet ni
ju hur det är i Rom när man skall över gator eller 25
personer gå på trånga historiska gator. För det var det vi
gjorde. Från Piazza Venezia till Piazza Grazioli på Via della
Gatta till Piazza del Collegio Romano... ja vi tittade in i
Santa Maria sopra Minerva, i Palazzo Caetani, gick förbi
Sköldpaddsfontänen, såg resterna av Terme di Agrippa men
också till Piazza della Pietà och såg det imponerande palatset
som var pantbank och grundades av påven på 1600-talet för
att hjälpa alla de som var utsatta för ockrare.
Jovisst har jag hört talas om ghettot och visste var det låg
men att gå igenom med Ulla och bl a uppmärksamma att
eftersom det var lördag var allt stängt är sån’t som man ju
inte kommer på av sig själv även om det låter så naturligt!
Ja det är ett privilegium att få gå på dessa vår stads
underbara gator och torg och höra någon ge oss historiska
och konstnärliga inblickar. Något som vi verkligen njuter av.
Att det sedan inte stannar så mycket i en gammal skalle som
min är inte så konstigt kanske, men det känns i hjärtat och
var för mej oerhört berikande på många sätt.
Vinprovning på Angolodivino.
Den 11 april träffades en grupp Sweor med vänner
(vi blev 11 stycken) på Enoteca Angolodivino på Via dei
Balestrari för en vinprovarkväll som blev både intressant
och underhållande. Massimo Crippa, som driver enotecan,
är kolossalt kunnig om allt som rör vin, och han ställde
upp helhjärtat och ägnade mycket tid åt oss. Eftersom
några i gruppen inte förstod italienska höll han sitt
föredrag på engelska.
Vi fick blindprova tre olika rödviner, från norra, södra
respektive centrala Italien. För att vi inte skulle bli yra i
huvudet serverades också en tallrik med godsaker, bland
annat en god salami och en fin lardo (späck), något som ju
är mycket inne sedan några år.
Det är omöjligt att återge allting som Massimo berättade,
men här kommer några axplock:
• i Italien odlas cirka 50 sorters vindruvor, såväl
inhemska som internationella
• när man fastställde reglerna (il disciplinare) för
Brunello fanns det 50 vinodlare i vindistriktet
Montalcino – idag är de 220! Man ska då komma ihåg
att Montalcino är EN kulle...
• i Italien produceras allt mindre vin, men av allt
bättre kvalitet. För att göra kvalitetsviner krävs stora
och långsiktiga investeringar samt lång erfarenhet
av vintillverkning. I Piemonte har man t ex alltid
tillverkat kvalitetsviner. Medan Puglia var känt för
att skörda enorma mängder alkoholstarkt rödvin som
8 SWEA Colosseum
Text: Margareta Gyllenstierna
sedan exporterades till Frankrike, där det användes
som tillsats i lokala viner med lägre alkoholhalt. Så är
det dock inte längre, utan även i Puglia har man gått
in för kvalitet (det märks även på de Primitivo som
finns på Systembolaget!)
• vitvinet Galestro skapades när il disciplinare för
Chianti ändrades på 60-talet. Man fick därefter bara
använda ett minimum av vita druvor i tillverkningen
av Chiantivinerna, och vad skulle man då göra med
de befintliga trebbiano-odlingarna? Smart nog
uppfann man ett nytt vin, Galestro, som är en mix av
trebbiano och vissa andra vita druvor. Det lanserades
stort och blev jättepopulärt på 80-talet
• serveringstips: röda viner bör serveras vid en
temperatur av 14-18 grader, vita viner 9-11 grader.
De viner vi fick prova var (pris inom parentes):
• en Chianti Classico, Monte Bernardi Retromarcia
2009, Panzano in Chianti (15 euro)
• en Primitivo från Puglia, Moi 2009, Vigne&Vini,
Leporano (12 euro)
• en Dolcetto d’Alba 2009, Flavio Roddolo, Monforte
d’Alba (12 euro)
Alla väl värda sitt pris.
Massimo hälsar till alla Sweor och ställer gärna upp på en
vinprovning med mera exklusiva viner.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
xxxxxxxxxxx
Programpunkt
COLOSSEU
Energi och klimatförändring
med Cecilia Bladh
Text: Ann-Marie Kjellander
-Jag vet att jag är svår men du får vara arg på Enel och
inte på mig är du snäll, skrev Cecilia Bladh i ett sms när hon
för sjuttonde gången -nej jag över driver lite- var tvungen
att ändra tiden för vårt möte i Rom för att ha ett litet snack
tillsammans innan jag skrev artikeln till Colosseum.
Ja denna Cecilia skall vi verkligen vara stolta över, en 36
årig skånska född i Hörby med student tagen i Hässleholm
som kom till Rom i november 2010 när hon blivit tillfrågad
om hon ville ha jobbet på Eueletric för projketering i
ett europeiskt sammanhang av klimatförändringar och
energibehov för de närmaste 50 åren.
Jo, det ville hon, hon har alltså en topposition för en
omstrukturering som är studerad ur globalt sammanhang.
Men det innebär att hon jobbar minst 15 timmar om dagen på kontoret och sedan fortsätter att jobba hemifrån, att hon
sällan får chans att äta en normal måltid oftast bara massa
mellanmåls tilltugg. Hon har bara några minuters väg att
gå mellan bostaden och kontoret. Och det är ju tur sa hon.
Men det innebär också att hon inte hinner gå på några gym
eller liknande för att hålla sig i fysisk form utan istället
springer hon på en bana hemma och eftersom det sker på
andra människors tysta timmar -5-tiden på morgonen eller
framåt 10 på kvällen- får hon ofta ilskna knackningar i
väggen av sina grannar.
Dessa noteringar om Cecilias liv i Rom ger väl en bra bild
av vilket tufft liv denna vår urduktiga landsmaninna lever.
Inget Dolce Vita inte, inga turistturer i Den Eviga Staden.
Jo hon fick möjlighet att åka hem till Skåne över påsk, sex
dagar borta från Rom men under dessa dagar skulle hon
sitta i fem telefonkonferenser!!!
Hon har fått jobbet på Enel för att hon har internationella
erfarenheter, ledarskapserfarenhet samt talar många
språk. Hennes arbete är helt på engelska men hon klarar
italienska för vardagslivet.
-Det är bra att jag inte har familj, barn att hämta eller
mat jag måste laga, säger hon, jag behöver inte ha dåligt
samvete mot några andra. Bara mot mej själv! Och det har
jag ibland.
På hennes föredrag för SWEA Rom på Hotell Ambra
Palace fick vi höra mycket om klimatproblemen,
klimatförändringarna ur ett globalt perspektiv och jag tror
att vi alla blev mycket gripna av att Cecilia sa ‘det ordnar
sig’. Hon upprepade med total övertygelse detta när vi hade
vår lilla träff.
-Det ordnar sig sa hon, människan är så otroligt duktig på
att anpassa sig och överleva.
Känns det inte härligt att få höra sånt av en person som
Cecilia som jobbar i toppen av de som studerar hur vår jord
kommer att ha det om 30, 40, 50 år och med totalt lugn
röst kan säga så.
-Den enskilda människan ser bara det som hon har direkt
framför sig -på gott och ont- men klimatfrågan är inte en
landsfråga utan en global fråga. Man kanske startar med
små lokala initiativ men det krävs samordning och beslut
på global nivå, säger Cecilia.
-Ja, jag har ett stort inre tryck på själv att jag också skall
bidra personligen och det kan man ju göra t ex genom att
använda bomullsstrumpor istället för nylonstrumpor. Det
gör man ju också genom att alltid släcka lampor i rum där
man inte är. (Gör ni det Sweor???????)
Hela elbranschen i Europa har skrivit under på ett avtal
att deras företag skall vara helt CO 2 fria år 2050, berättar
hon.
Ja och när vi investerar i energi, säger Cecilia, så gör vi
det med blicken 40,50,60 år fram i tiden och det vi gör måste vi göra gemensamt.
Dessa djupa kunskaper delger Cecilia oss på ett rörande
naturligt sätt. Ja, hela hennes sätt och person är mycket
imponerande, stilig, elegant på ett sobert sätt -ja en person
som man inte kan annat än djupt beundra och hoppas att
hon någon gång skall kunna få chans att kombinera sitt
högstående yrkesliv med lite lattjo grejer. Ja, hon lovade att
komma till oss i Orbetello och ta sig ett dopp i havet någon
gång i vår. Det hoppas jag verkligen att hon skall kunna
unna sig!
Ja, och när vi investerar energi,
så gör vi det med blicken 40, 50,
60 år fram i tiden och det vi gör
måste vi göra gemensamt.
SWEA Colosseum 9
xxxxxxxxxxx
Programpunkt
OLOSSEUM
Påskmatlagning
på italienska
Text och bild: Susanne Aronsson
En vacker vårdag strax innan påsk
samlades ett gäng matglada Sweor hos
Rita Perrotta i Vejo, för att tillsammans
laga en riktigt traditionell italiensk
påsklunch.
Vi började dagen med frukost i solen
och åt hembakade delikatesser. Under
tiden Rita berättade om italienska
påsktraditioner och vilka råvaror som
är typiska i denna period, när vintern
skall rensas ur skafferierna och våren
gör sitt inträde med sina fräscha
grönskande primörer.
Det var fascinerande att höra hur
mycket bakomliggande tankar om
näringslära och råvarornas påverkan
på vår kropp och matsmältning, som
10 SWEA Colosseum
finns i den traditionella italienska
påskmaten. Kroppen ska renas från
vinterns något mer bastanta och
kraftiga råvaror, och med sparris och
andra vårprimörer göra kroppen redo
för sommarens lättare kök.
Menyn blev således en härlig mix
av vinterskafferiets råvaror och alla
nya säsongsprimörer. Vi fick lära oss
hur man perfekt skalar och hanterar
en kronärtskocka och tillredde sedan
dessa på olika sätt som i de delikata
rätterna Lasagne ai carciofi och
Bocconcini di vitella con carciofi.
Italienarna kan verkligen konsten
att variera och tillreda denna högt
älskade grönsak!
En mängd olika rätter tillagades
under förmiddagen och en klassisk
Torta di Pasqua avslutade menyn. Vår
version var fylld av nötter och torkade
frukter och skulle städa ur de sista
resterna av vinterns söta.
Efter gediget utfört arbete av hela
gänget avslutade vi dagen med att
äta vår sex-rätters meny som vi
kreerat genom stort engagemang
och med mycket skratt. Menyn
ackompanjerades av goda och mustiga
toskanska viner och påskstämningen
var total! Just där och då hade ingen
runt matbordet någon som helst tanke
på vare sig målade ägg eller inlagda
sillar - Buona pasqua!
xxxxxxxxxxx
Programpunkt
COLOSSEU
Konst
Utställningen med Tintoretto
Text: Margot Milani Björck
Torsdagen den 19 april träffades tolv Sweor för att titta på
Tintorettoutställningen på Scuderie del Quirinale.
Tintoretto, som egentligen hette Jacopo Robustini, levde
och verkade i Venedig 1518-1594. Smeknamnet Tintoretto
kommer sig av att han var son till en tintore, färgare.
Han målade i manieristisk anda, med starka överdrifter
i färg och komposition och Michelangelo var en stor
inspirationskälla för honom. Bland de utställda verken
kan nämnas de fantastiska ”Miracolo dello schiavo” och
”Madonna dei Tesorieri” vilka båda visar på Tintorettos
starka färgsättningar och intressanta detaljrikedom i
avbildningen av människor. I ”San Giorgio uccide il drago”
ser vi även exempel på hur han utmanade det traditionella
måleriet. I den ser vi en prinsessa i tavlans främre del,
som med sin hand utsträckt mot oss ser ut att i nästa steg
komma ut genom tavlan, medan Sankt Göran i bakgrunden
inte ens visar sitt ansikte och närmast rider bort från
åskådaren i sin kamp med draken. Genom att ändra
perspektivet i bilden med den traditionella huvudpersonen
i centralposition gav Tintoretto nu en av birollerna denna
plats. Tintoretto är här mycket nyskapande.
Vi var alla överens om att det var fantastiskt roligt att få
se så många av Tintorettos verk här i Rom. Utställningen
pågår fram till den 10 juni 2012.
Sweabesök på Villa Giulia
Text: Margot Milani Björck
Söndagen den 19 februari träffades 14 Sweor för att
under utmärkt guidning av Ulla Bovin besöka de etruskiska
samlingarna i Villa Giulia.
Villa Giulia byggdes för Påven Julius III mellan åren 15501555 och inrymmer en fantastisk samling av etruskiska
föremål och konst. Byggnaden i sig är mycket vacker och
Ulla berättade om dess historia och arkitektur innan vi gick
in för att se museet.
Väl inne fick vi se de värdefulla samlingarna med
föremål funna framförallt i de etruskiska gravarna i Vulci,
Cerveteri och Veio, vaser, smycken, vardagsföremål och
skulpturerade porträtt. Föremål i keramik och brons
som idag, mer än 2500 år senare, gav oss en insikt om
levnadsvillkor, religion och ceremonier, levandegjordes på
ett eminent sätt av Ulla i hennes guidning.
Det var en ynnest att få se den berömda ”Sarcofago degli
Sposi da Cerveteri” och Apollostatyn från Veio för att
bara nämna några. Den förstnämnda är en sarkofag från
500-talet f.Kr vilken hittades under utgrävningarna av
den etruskiska necropolen i Cerveteri. Den är 1,14 meter
hög och 1,9 meter lång och är gjord i terracotta. På dess
lock finns i naturlig storlek ett gift par som halvligger
tillsammans som vid en måltid. Deras leende ansikten och
stora ögon ser på oss med ett stort lugn, nu, mer än 2500
år senare. Etruskiska makar verkar ha varit, till skillnad
från grekiska och senare romerska, närmast jämlikar och
åt och deltog i festligheter tillsammans. Apollostatyn från
Veio dateras till circa 550-520 f.Kr och är gjord i terracotta
vilken sedan bemålades. Den närmare två meter höga
statyn tros vara verket av den etruskiska konstnären Vulca.
Den kommer från Minerva Templet och var där en del av en
statygrupp uppförd i etruskisk – arkaisk stil.
SWEA Colosseum 11
xxxxxxxxxxx
Böcker
OLOSSEUM
Nya Sweaböcker våren 2012
Grünbaum, Catharina ”I sällskap med språket”, Stockholm, DN, 2000. – 133 s.
Margareta Hoppe skänker oss denna bok med åtföljande vers: ”För en Swea kan det vara bra/ att lite ordhistoria ha/ så
ursprungsmålet ej må rosta/ ty då, så kan det ”svära” kosta.” Och det har hon så rätt i, som utlandssvensk ligger man efter
med svenskan. Redan i första kapitlet lärde jag mig något nytt. Vet ni vad ”Ågren” innebär? Till exempel.
Karlsson, Petter & Olivecrona, Ann ”Mitt i Afrika: en kvinnas kamp för de vilda djuren”, Stockholm, Lind & Co.,
2011. – 218 s.
Ann Olivecrona är en av de få som vågar utmana den illegala handeln med människans närmaste släkting. Och hon gör
det med risk för livet hotad av tjuvjägare, djursmugglare och korrupta politiker.
Klintberg, Bengt af ”Rebecka och tigern: berättelser från 1900-talets mitt”, Stockholm, En bok fòr alla, 2003. – 148 s.
Bland den svenska allmänheten är af Klintberg kanske mest känd som författare till böcker om vandringssägner
(klintbergare). Men detta är en förtjusande skildring av hans uppväxt i Stockholm på 40-talet. Bryggarhästar klampar
fram på gatorna, Bengt är förälskad i klassens skönhet men talar inte om det för någon av rädsla att bli kallad ”tjejtjusare”.
Mycket jag kände igen.
Leon, Donna ”Om stenar kunde tala”, Stockholm, Bonnier Pocket, 2012. – 303 s.
Kommissarie Brunetti bekämpar korruption och våld i Venedig. Kanske inte så konstigt att Donna Leon såsom boende i
stan inte velat ha sina böcker översatta till italienska.
Myrdal, Alva & Gunnar ”De blå kuverten: kärleksbreven juli 1919 – augusti 1920.” Utgivna av Yvonne Hirdman.
Hedemora, Gidlund, 2003. – 383 s.
Brev mellan två ungdomar som upplever sin första kärlek, inte vilka som helst, utan paret som kom att bli viktiga
intellektuella huvudpersoner i det svenska folkhemsbygget och spela stor roll i internationell ekonomi och politik under
efterkrigstiden.
Mårtenson, Jan ”Vinprovarna”, Höganäs, Bra böcker, 1979. – 185 s.
Antikhandlaren Homan är i farten igen, studentliv i Uppsala och vinslott i Frankrike.
Schuback, Karin (Red.) ”Birgitta – feminist, politiker och helgon: en antologi från Birgittajubileumsåret 2003 vid
Linköpings universitet”, Linköpings universitet, 2005. – 128 s.
En lång rad forskare belyser här Birgittas sammansatta personlighet och gärning. 700 år efter sin födelse fortsätter hon att
engagera och beröra.
Ärlemalm, Inger (Red.) ”Uppsalakvinnor : porträtt av berömda och bemärkta kvinnor i Uppsala”, Uppsala, Hallgren
& Fallgren, 2007. – 233 s.
Många olika slags kvinnor och allt ifrån 1600-talet till nutid kan vi läsa om här. Intressant även för en Lundaflicka som jag,
tror inte vi har en liknande bok.
Varmt tack till donatorerna. Och som vanligt upprepar jag ”välkomna hem till mig och Sweabiblioteket”.
Ann-Charlotte Welin-Bignami, tel 068551093, Via Sabazio 42, 00199 Roma. Epost: [email protected]
12 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
Annons
COLOSSEU
Åke for President!
SWEA Rom tackar Åke Ohlsson, butikschef på IKEA Anagnina,
och hela hans team för ett fantastiskt samarbete under året!
Här ser vi Åke mitt i bland oss vid SWEA-lunchen på varuhuset den 23 mars
SWEA Rom vill tacka...
SWEA Rom vill varmt tacka Roberto Cristadoro för att han
alltid lika generöst upplåter Hotel Ambra Palace till oss vid
våra programpunkter!
Roberto med sonen Erik
SWEA Colosseum 13
xxxxxxxxxxx
En
pratstund
OLOSSEUM
Passion
för svensk litteratur
Text: Ann-Marie Kjellander
För 25 år sedan startade Emilia
Lodigiani ett bokförlag, med avsikt att
låta översätta och publicera böcker i
Italien, enbart av nordiska författare.
Iperborea valde hon som namn på förlaget. Visst har jag länge undrat hur
det kom sig att hon började med detta.
Och nu vet jag att det var för att hon
hade bott 10 år i Paris! Jo, du läste
rätt, 10 år i Paris. På franska fanns en
hel del skandinavisk litteratur och hon
satt gärna dagar i ända på bibliotek
och läste dessa författare.
-Ja, aldrig hade jag trott att jag
skulle bli bokutgivare, men så blev
det och detta har fascinerat mej så
att jag verkligen inte gör något annat
än sitter i min skrubb och läser och
läser, berättar hon när vi träffas för en
intervju på Stazione Termini i Rom.
Låter det konstigt som mötesplats?
Ja, hon var i Rom en dag för att hon
var bjuden på lunch med Drottning
Margarethe av Danmark, skulle sedan
till finska ambassaden och sen ta tåget
Freccia Rossa tillbaks till Milano där
hon bor, medan jag skulle tåga tillbaks
till Orbetello. Jo, så vi satt på en bar
på stationen och det var utrevligt. Hon
var söt och glad och fascinerande på
många vis.
För det första fattar man inte hur
hon kan spruta ur sig alla dessa namn
på författare från nordiska länder men
också holländska. Ja, det bara bubblar
ur henne. Hon själv kan nu läsa en del
av dessa språk men inte tala något.
Hon har fått fina utmärkelser i flera
länder, t ex blev hon 1996 Riddare
av Nordstjärneorden och 2011
Kavaljer av den Vita Rosen - en finsk
utmärkelse. Men skulle jag räkna
upp alla priser hon tilldelats eller
som Iperboreas böcker varit föremål
14 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
En pratstund
för, så skulle detta bara bli en tabell.
Redan 1993 fick hon i alla fall Svenska
Akademins pris för spridning av
svensk kultur utomlands och år 2000
italienska regeringens kulturpris.
Ja, jag ville inte räkna upp, men
visst måste ni få känsla av bredden på
erkännandet för hennes insatser. (Och
det var bara en liten del!)
Emilia bodde i Paris för att hennes
man arbetade där. Hon är född i
Milano men hennes hjärta finns i
Sori nära Camogli, en pytteliten by
på Cinque Terra varifrån familjen
kom och där de fortfarande känner
sina rötter. Och det är klart att hon
kommer dit sommartid, men alltid
fullastad med böcker och texter som
hon läser och kontrollerar.
Förgäves försöker jag få fram om
hon har några intressen eller hobbys.
Men det är bara böcker, hela hennes
liv är böcker. Det enda hon vill är att
läsa, läsa och läsa. Och hon talade
med enorm entusiasm om det när
vi träffades. Nu har hon dessutom
även goda medarbetare. Sammanlagt
jobbar 8 personer för Iperborea.
däribland hennes son Pietro Biancardi.
Hon har fått flera succéer i förlaget,
många böcker har kommit ut i flera
upplagor. Vissa böcker, som Paasilinas
“L’anno della lepre ”, har i Italien
sålt 100.000 ex och kallats för den
första ekologiskt-humoristiska boken.
Piraten John Silver av Björn Larsson
har sålts i 90.000 ex. Han har t o m
lärt sig italienska, för han har ofta
blivit ombedd att komma hit. Men hon
har också gett ut svenska klassiker som
t.ex 4 böcker av Selma Lagerlöf och 7
av Pär Lagerkvist, fast han redan varit
död i flera år när Iperborea startade.
Vid frågan om varför hon inte gett ut
Stieg Larssons böcker svarar hon:
-Ann-Marie nu sticker du kniven i
mitt hjärta, jag blev erbjuden hans
böcker men tyckte inte att det var
korrekt att ta ytterligare en författare
med samma efternamn som jag redan
hade, dvs Björn Larsson.
Något som gläder henne extra
mycket är just detta att många, många
av böckerna blivit omtryckta i flera
upplagor.
-Ja, det verkar som jag lyckats välja
böcker som folk inte förlorar intresset
för, utan de är ständigt efterfrågade.
När hon säger så, måste jag säga
att det även bubblar till av stolthet i
mitt hjärta. Tänk att vi, ett litet land
med ett språk som bara vi kan, har
ibland oss massor med författare som
fascinerar folk i länder med stora
språk och mängder av skribenter. Och
de fascinerar, år efter år. Blir bestseller
utan att hon någonsin gör reklam för
dom. Hon vet att det är kvaliteten på
COLOSSEU
boken i sig själv som gör att den år
efter år har nya läsare. Som regel gör
Iperborea 10 nya böcker varje år och
15 nyutgåvor av redan publicerade
böcker.
-Ja, detta tycker jag är oerhört tillfredsställande, säger Emilia Lodigiani.
Det finns böcker från andra förlag
som blir dundersuccéer och kanske
kommer ut i 100.000 ex på ett år. Och
sedan är det bara slut. Självklart känns
det mer tillfredsställande att ge ut
böcker som utan att bli en braksuccé
ett år, håller sig kvar som en bestseller
genom åren.
-Nej, jag ångrar verkligen inte att
jag satte i gång med detta. Och nu i
år skall vi fira 25 års jubiléet med att
under 25 dagar ge 25 procents rabatt
på 25 av våra böcker.
Vilka det gäller frågar jag förstås
inte, men jag tror att dessa ord om
hur Iperboreas 25 år skall firas,
räcker för att ni alla skall fatta att
Emilia Lodigiani verkligen är en helt
exceptionell kvinna, som gjort till sin
livsuppgift att göra nordisk litteratur
tillgänglig för italienarna. Jag hoppas
verkligen att ni, alla kära Sweor, tar
som vana att ge en Iperborea bok i
present, när ni skall uppvakta era
italienska vänner...... eller vad tycker
ni?
De tre första böckerna av svenska författare på Iperborea var:
La notte di Gerusalemme av Sven Delblanc
August Strindberg. Una vita av Per Olov Enquist
Betseba av Torgny Lindgren
och de tre senaste:
Lettera del deserto av Göran Tunström
Le bianche braccia della signora Sorgedahl av Lars Gustafsson
L’uomo laser av Tamas Gellert
SWEA Colosseum 15
xxxxxxxxxxx
Mitt
Rom i bilder
Mitt Rom i bilder
OLOSSEUM
16 SWEA Colosseum
Foto: Katarina Agorelius
xxxxxxxxxxx
Nätverksfokus
COLOSSEU
Kulturskillnader
Text: Elin Wedlund
Vi möttes första gången på en konsert där min amatörorkester gjorde ett
undermåligt utförande av Beethovens
femte symfoni på Konstakademien i
Stockholm. Han hade lockats med av
min italienske kollega och efter att ha
presenterat sig tillade han - mån om
att visa upp de svenskakunskaper han
förvärvat sig genom SFI - ”grattis!”.
Nej, ingen av oss lyckades göra något
vidare första intryck.
Tre år senare lämnar jag över
nyckeln till den nye ägaren av min
lägenhet i Blåsut för att dagen efter ta
flyget från Arlanda till Ciampino, och
där väntar han tålmodigt den dryga
timme det tar innan bagaget äntligen
rullar ut på transportbandet, mannen
från konserten. Jo, efter ytterligare
några konserter – både mina och hans
– blev vi trots allt ett par.
Jag hade tagit sex månaders tjänstledigt från min tjänst som gruppchef
och mjukvaruutvecklare på ett uppstartsföretag i Stockholm, hade lite
sparpengar på kontot och en mycket
vag idé om hur mitt nya liv skulle
se ut. Under sommaren hade jag
varit nere på en anställningsintervju
på ett företag där min (blivande)
svåger arbetade, men det var mycket
osäkert om jag skulle få en tjänst.
Första anhalten blev därför Torre
di Babele, där jag gick på kurs och
privatlektioner för att förbättra min
italienska. Under tiden försökte jag
leta jobb på Internet, men gick ofta bet
på webb-formulären där man krävde
codice fiscale och italienska slutbetyg.
Jag insåg att om jag räknade om mina
svenska betyg till den italienska skalan
skulle jag garanterat ratas i första
omgången.
Medan jag började fundera på att
sänka mina ambitioner och kanske
försöka söka jobb på baren runt hörnet
i stället, dök det första uppdraget
upp från ett oväntat håll, nämligen
ett inhopp som orkestermusiker. Det
var inte särskilt välbetalt, men gav en
skjuts åt självförtroendet. Någon vecka
senare fick jag veta att jag erbjudits
anställning, contratto a tempo
determinato, på jobbet jag sökt, och
skulle börja strax därefter. En febril
verksamhet följde med ordning av
alla papper – permesso di soggiorno,
codice fiscale, libretto di lavoro – i tid.
Nu har det gått över tio år sedan
flytten, och jag har alltså arbetat
betydligt längre i Italien än i Sverige.
Självklart finns det strukturella och
kulturella skillnader mellan att arbeta
i Sverige och Italien, men ju mer
jag tänker på det, desto mindre blir
skillnaderna. Visst, min engelska har
fått italiensk brytning eftersom mina
kollegor inte förstår vad jag säger om
jag använder korrekt engelskt uttal
för tekniska termer, och jag kan räkna
på mina fem fingrar de få möten där
man verkligen har bestämt något och
inte bara ägnat sig åt välformulerade
monologer, ständigt avbrutna av
ändlösa mobiltelefonsamtal. Men
mycket beror också på arbetsuppgifter
och kollegor, och på det stora hela ser
inte mitt arbete så mycket annorlunda
ut nu jämfört med när jag bodde i
Sverige.
Till det yttre finns det däremot
enorma skillnader: jag har mitt kontor på ett stort ministerium, där de
beigebruna 70-talstapeterna lossnar
från väggarna utan att något görs,
golvplattor som går sönder lagas
inte, och det gamla ventilationssystemet inte klarar av att kyla ner
sommarhettan till humana nivåer. För
en rationell svensk är det obegripligt
varför inget görs, varför arbetsplatsen
inte helt enkelt stängs av tills felen
åtgärdats. I stället tar de anställda
med sig egna fläktar och A/Cutrustning till kontoret trots att det är
förbjudet, man tar omvägar runt de
trasiga golvplattorna, och fönster som
inte går att stänga tejpas helt enkelt
igen med packtejp. På många sätt är
det en deprimerande metafor för den
aktuella situationen i Italien.
I vintras blev kontrasten extra
tydlig när jag åkte till den svenska
ambassaden för att hämta ut mitt
förnyade pass och möttes av en stor
doftande julgran vid ingången. Då
var det lätt att tänka att livet skulle
vara så mycket enklare i Sverige, eller
som många italienare frågar mig nuförtiden: ”Vad i hela friden gör du
här, när du kan bo i ett av de mest
välfungerande länderna i världen?”.
Och jag låter än en gång frågan förbli
obesvarad. Säkert är i alla fall att vi
stannar här.
SWEA Colosseum 17
xxxxxxxxxxx
Circolo
Scandinavo
OLOSSEUM
En investering i tid
Gästkonstnär vid skandinaviska föreningens
konstnärshus i Rom
Rumänska akademins bibliotek
Det är april månad i England och jag ligger på en ballebosoffa (en slagbänk med anor från
Bollebygd – “Ballebo” – i Västergötland); hur den kom hit är en annan historia. Jag har ont i
nacken, det haglar utanför fönstret och en koltrast sjunger lyckligt. Jag är hungrig, försöker
glömma att jag har ont och reser på mig för att hitta någonting ätbart i köket. Jag hittar kardemummaskorpor från IKEA.
Text och foto: Janne Malmros
IKEA är aldrig långt borta, inte
här och inte heller i Rom. Det första
jag gjorde när jag hade anvisats
mitt rum på Circolo Scandinavo
var att gå vilse i Trasteveres trånga
och mysiga gator på jakt efter en
mataffär. Jag hittade både mat och
hem. Hem? Hur kan ett nytt ställe
kännas som hemma så snabbt?
18 SWEA Colosseum
Kanske för att jag växte upp i en
familj som producerade ‘flat-packed’
skandinaviska möbler kände jag mig genast hemma på Circolo Scandinavo
där allt från diskbänken, skärbrädan,
plaststolarna, ja i stort sett allt som
inte var antikt, kom från IKEA; eller
kanske var det kombinationen av
IKEA, de gamla möblerna, böckerna
på de många och långa bokhyllorna i
det gamla huset på Via della Lungara
som föreningen hyr av L’Accademia
Nazionale dei Lincei, ljuset och larmet
från gatan, de andra gästerna i huset
och föreståndaren Mette Perregårds
laissez-faire sätt att ta hand om
stället. I alla fall: inom loppet av
de två månader jag var i huset kom
xxxxxxxxxxx
Circolo
Scandinavo
IKEA med mig runt i huset och upp
på takterrassen där satt jag med IKEA
och drack kaffe eller åt min lunch.
IKEAs plaststolar hade fått en plats
bland de gamla möbler som stod där
på Circolo Scandinavo och vittnade
om tiden som gått sedan stället
etablerades för mer än 150 är sedan.
Gammalt som nytt, Circolo känns
inte som ett ställe som hör till dåtiden
men som ett hus i nuet med mycket på
gång.
Jag hade hoppats på stöd till mitt
projekt från Danske kunstfonden,
men det blev inte så. Det är kanske
inte så konstigt. De flesta som läste
min ansökan tänkte nog: “Så du vill
att vi ska ge dig pengar till uppehåll i
centrala Rom i två månader, jaha du,
jag skulle kunna tänka mig detsamma,
det låter inte dåligt, men vad ska det
vara bra för?” Planen för min vistelse
på Circolo Scandinavo var att arbeta
med ställets historiska samling samt
att fortsätta min research till en serie
verk med titeln All The … Things,
som bygger på färgrika bildliga
element i samlingar och arkiv världen
runt. Dessa element sätts ihop till
självständiga verk. Dessutom ville
jag ägna en del tid till att skriva
ansökningar till utställningsprojekt.
Under min tid på Circolo
Scandinavo jobbade jag
huvudsakligen med ställets samling av
porträtt och byster av tidigare gäster
till huset. Foton av dessa kombinerade
jag i ett antal kompositfoton - en
metod först tillämpad av den engelske
polyhistorikern Sir Francis Galton
på slutet av artonhundratalet.
Resultatet blev en porträttserie där
alla samlingens verk ingick, och som
beskriver alla “typer” som genom
tiderna har vistats hos föreningen.
Det är kanske inte överraskande att
alla dessa porträtt ser ut som män:
några kvinnor fanns med i samlingen,
men en kvinna bland tjugo män syns
inte i ett kompositporträtt. Mina verk
vittnar också om konstens förändring.
Det finns inte många nyare porträtt
i samlingen. Nu jobbar husets
gäster med allt från tonsättning till
animation, arkitektur och moderna
medier. Förmodligen finns det ett
gemensamt verktyg som alla har med
sig till Circolo: en dator. Medan jag var i Rom blev jag
vald till att ta del i den årliga
konstutställningen Spazi Aperti samt
COLOSSEU
Artist Talk
Circolo TypeB_s
Circolo TypeFmV-a
Orange books_SectionD
SWEA Colosseum 19
xxxxxxxxxxx
Mitt
smultronställe
till att göra research till ett nytt verk
OLOSSEUM
vid Rumänska Akademin i Rom, där
utställningen hålls. Jag tackade ja
till båda. Jag valde att jobba med
Akademins samling av böcker.
Biblioteket har en samling på omkring
33.000 böcker, huvudsakligen på
rumänska och ska vara den näst
största samlingen av rumänska böcker
i världen. Men hur jobbar man med
en boksamling, när man inte läser
språket? Min ingångsvinkel var att
göra ett nytt verk i serien All The ...
Things, i det här fallet med fokus på
alla de orangea böckerna i biblioteket.
Jag fotograferade dessa böcker och
samlade dem på en bokhylla. För mig
avspeglar ett bibliotek sin kulturella
och politiska historia. All the Orange
Books (in Accademia di Romania)
belyser Rumäniens historia från A till
W, från Apulum till Vem Är Det (via
Tintin och Drakula), och hennes plats
i världen.
“Problemet” med Rom är att där
finns stoff till otaliga månaders arbete.
Circolo Scandinavo och Trastevere
utgjorde en utmärkt ram för att träffa
andra konstnärer och lära känna
Rom och romarna på ett avslappnat
och berikande sätt. Mitt uppehåll var
mycket produktivt. Jag såg, upplevde
och arbetade en hel del. Jag såg
Rom på ett mer vardagligt sätt än
vid en kort semester i metropolen.
Den månatliga “Artist Talk” var
en god introduktion till de andra
konstnärernas sätt att tänka och jobba,
men också ett sätt för mig att förmedla
min konst och träffa vänner av huset.
Jag hade två utmärkta månader i bra
sällskap och i trygga omständigheter.
Det blev en bra investering i min egen
tid.
Janne Malmros är en dansk konstnär
med en MFA från Slade School of
Fine Art i London. Hon bor i England. Utställningen på den rumänska
akademin öppnar den 23 maj. Mer information om Janne Malmros
finns på jannemalmros.com och på
www.hoxtonartgallery.co/uk/artists/
janne-malmros
SWEA Rom presenterar sin nya produkt!
Kära Sweor,
SWEA Rom presenterar här sin nya produkt – en shoppingkasse i nylon som enkelt viks ihop med
hjälp av två fästen och en tryckknapp för att lätt gå ner i handväskan.
Vår shoppingkasse är tillverkad i en slitstark nylonkvalitet och designad så att du kan hänga den
på axeln eller bära den som en traditionell matkasse. Ett ekologiskt och praktiskt alternativ till
plastpåsar.
Pris: 8 euro/st och vi skickar dem gärna i volym över 10 exemplar. Då blir priset 70 euro exkl.
frakt.
Ett eco-tips: använder du SWEA Roms Shoppingkasse varje gång du går och handlar så sparar du
hundratals plastpåsar om året – så gör ett miljöval du också!
För beställning kontakta [email protected]
20 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
Ett barn har
hundra språk
Ett barn har hundra språk
COLOSSEU
Text: Margot Milani Björck
En berättelse om Loris Malaguzzi, min pappa Åke Björck och om Reggio Emilia
pedagogiken, som är mer utbredd i Sverige än i Italien.
Ett barn är gjort av hundra
Barnet har
hundra språk
hundra händer
hundra tankar
hundra sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar
att sjunga och förstå
hundra världar
att uppfinna
hundra världar
att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra
hundra)
Loris Malaguzzi föddes i
Coreggio 1920 började arbeta som
folkskolelärare 1939. Samma år
föddes min pappa Åke Björck i
Falköping.
Reggio Emilias pedagogiska filosofi
startade, i slutet av andra världskriget,
hos Malaguzzi och stadens
kvinnorörelse, som en motvikt till
det fascistiska tänkandet. Man ville,
som man uttryckte det, ”vaccinera”
barnen mot antidemokratiska rörelser
och på så sätt skapa en fredligare
värld. I denna anda startades de
två första förskolorna i mitten av
40-talet. Kommunen stöttade men
kyrkan och regeringen motarbetade
idéerna då kyrkan ville ha monopol
på barnuppfostran.1963 fick dock
Malaguzzi, som under tiden även
utbildat sig till psykolog, uppdraget
av kommunen att starta fler förskolor
för barn i åldern 3-6 år och han blev
även kommunens förskolechef. Han
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
Skiljer huvudet från kroppen.
Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.
Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio
Man säger dem:
att leken och arbetet
förblev sedan under de kommande
decennierna den karismatiske
förgrundsgestalt som ständigt
fortsatte att förbättra arbetet i
barnomsorgsverksamheten med
tanken att det pedagogiska arbetet
är en process som ständigt utvecklas
i diskussionen om hur vi ser på barn,
pedagogisk miljö, kunskap, samhälle
samt pedagogens och föräldrars roll.
Demokrati och delaktighet var och
är ständiga nyckelord och Malaguzzi
satte alltid det kompetenta barnet
i centrum för sina tankegångar:
”Glädjen i att lära sig och i förvärvad
kunskap och förståelse, är en av de
viktigaste och mest grundläggande
känslor som varje barn förväntar
sig av de erfarenheter de möter
ensamma, med andra barn eller
vuxna. Det är en avgörande känsla
som måste förstärkas så att glädjen
överlever, även när verkligheten
ibland är att lärande, vetskap och
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.
Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som
finns.
Loris Malaguzzi
förståelse innebär svårigheter och
ansträngning”. År 2001 tilldelades han
postumt Medaglia d´oro för ”merito
della scuola, della cultura e dell´arte”
av president Ciampi. I Reggio Emilia
och dess kranskommuner lever och
frodas Malaguzzis pedagogiska tankar
i de kommunala förskolorna men
utanför Emilia Romagna är det inte
många i Italien som ens känner till
dem. Annat är det är det i Sverige där
Reggio Emilia pedagogik är något
som man känner väl till och som
till och med haft stort inflytande på
den läroplan man har för förskolan i
Sverige idag. Det kan man bland annat
tacka min pappa för.
Min pappa Åke var psykolog och
pedagog och arbetade under mer än
30 år på Göteborgs Universitet som en
drivande forskare och lärarutbildare.
Han var alltid intresserad av att finna
pedagogiska tankesätt som satte
barnet i centrum och som gav en god
SWEA Colosseum 21
xxxxxxxxxxx
Ett
barn har hundra språk
kvalitet i skola och förskola. Redan i
OLOSSEUM
slutet av 70-talet började han att resa
till Italien för att besöka förskolorna
i Reggio Emilia och inledde där vad
som skulle bli ett livslångt samarbete
och vänskap med Loris Malaguzzi.
Under 80-talet började han att
organisera studieresor till Reggio
Emilia för studenter och förskolelärare
och med ungefär två resor om
året under 25 års tid har tusentals
svenska och nordiska pedagoger
kunnat upptäcka och studera Reggio
Emilia pedagogiken på plats för att
sedan ta med sig kunskapen hem
till Sverige och implementera den i
svenska förskolan. Jag minns när jag
1987 konfirmerades och pappa inte
kunde vara med hela tiden då han
samtidigt den dagen ansvarade för en
utställning och föreläsning i Göteborg
med Loris Malaguzzi på plats. Han
försökte få mig att förstå att även det
var något mycket viktigt och visst
hade han rätt! Idag finns det i Sverige
Pappa Åke och Loris Malaguzzi i Reggio Emilia 1992
22 SWEA Colosseum
hundratals förskolor som arbetar med
så kallad Reggio Emilia inriktning
och intresset ökar hela tiden.
Många Reggio Emilia förskolor finns
också i Danmark, Norge, Holland,
Storbritannien och USA. Under
mitten av 00-talet startade pappa
även en högskolekurs i Reggio Emilia
pedagogik som man fortfarande kan
läsa inom sin förskolelärarexamen
på Högskolan i Borås. Pappa tog
också med pedagoger och politiker
från Reggio Emilia till Göteborg med
omnejd för studiebesök på förskolor.
De beundrade i sin tur mycket vårt
svenska sätt att arbeta med musik
i förskolan samt hur mycket tid vi
tillbringar med barnen ute i naturen.
Det är något som man nu i sin tur
försöker införa i förskolorna i Emilia
Romagna.
Reggios arbetssätt är inte, som
tex Montessoriepedagogik, en
färdig metod. Det finns inga färdiga
modeller att överta och tillämpa.
Som Reggio pedagog är man istället
en del av den lärande processen
tillsammans med barnen. Man kan
inspireras av grundtankarna och
filosofin för att sedan utifrån de
egna förutsättningarna utveckla
det. Som pappa sade: ”Inom
Reggio Emilia vill man stimulera
barns olika sinnen, fantasi, tankar
och upplevelseförmågor. Barnen
ska få utveckla alla de språk och
kompetenser de besitter. Det är viktigt
att fokusera på och ta av tramp i barns
kompetenser, möjligheter och talanger
istället för i deras brister”. Pedagogen
är medforskare tillsammans med
barnen och ska inte vara den som
”stoppar in” kunskap i barnet utan
den som hjälper barnen att själva
upptäcka kunskapen. När barnet själv
spelar en aktiv roll i byggandet och
förvärvandet av kunskap blir denna
djupare och lärandet är därför att se
som en konstruktiv process. Malaguzzi
trodde också mycket på en kulturell
korsbefruktning av kunskap. Han
menade att vi allt för ofta tenderar att
dela upp kunskap i olika ämnen men
att barnet inte ser det på det sättet.
En annan viktig del i synsättet är att
det är processen i barns skapande och
kunskapssökande som är det viktiga
och inte slutprodukten.
När man arbetar på Reggio
inspirerat sätt i förskolan brukar man
tala om de tre pedagogerna:
Barnen, som hjälper varandra i sitt
kunskapssökande. Med den vuxnes
hjälp kan de stimuleras att själva söka
och skapa sin egen kunskap och i
samspelet med andra lär de sig att alla
har rätt att uttrycka sin åsikt och att
ingen har fel i sitt sätt att tänka. Den
skapande processen och fantasin får
ta all plats den behöver. Barn är också
mycket bra på att hjälpa varandra.
Det behöver inte vara den vuxne som
hjälper till om någon kör fast utan
stor vikt läggs vid att barnen själva får
utforska sina idéer och hypoteser.
Den vuxne, som stöttar barnen i
bakgrunden samt hjälper till i inlärningsprocessen genom att ställa
de rätta frågorna. Istället för att
säga ”nu ska ni göra så här i det här
materialet” säger pedagogen till
barnen ”hur skulle vi kunna göra det
här”. Barnen får själva föreslå material
och tillvägagångssätt. Den vuxne
lyssnar, iakttar och dokumenterar
barnen som individer och som grupp.
Ett barnxxxxxxxxxxx
har hundra språk
När pedagogerna sedan diskuterar
vad man observerar blir de en del i sin
egen fortbildning samt kan medverka
till att vår gemensamma kunskap om
barns lärande ökar.
Miljön, vilken ska vara föränderlig
och stimulerande. Miljön på förskolan
ska vara kreativ men framförallt
tillgänglig för barnen som på så sätt
ger dem tilltro till sin egen förmåga.
Arbetsmaterial ska finnas i barnens
höjd och fritt för dem att ta fram och
använda, inte inlåst i ett materialskåp
som bara den vuxne har tillgång till.
Man försöker skapa en miljö som
skapar nyfikenhet, inbjuder till lek och
som stimulerar alla våra sinnen.
Dokumentation är väldigt viktigt
i Reggio Emilias förskolor. Då pedagogen startar ett projekt har hon
eller han inte på förhand ställt upp
ett kunskapsmål. Eftersom den pedagogiska dokumentationen ligger till
grund för det fortsatta arbetet är det
istället barnens tankar och idéer som
visar vägen. Pedagogerna skriver ner
vad barnen säger när de utforskar
något tillsammans, man fotograferar,
ritar, skapar i olika material och dokumentationen presenteras sedan genom
paneler på väggarna, både i barnens
och föräldrarnas höjd, i häften som
berättar om processen i olika projekt
man arbetat med för att bara nämna
några. Det är viktigt att genom god
dokumentation visa, för barnen,
föräldrar och samhället, att vi tycker
barnens arbete i förskolan är viktigt.
Dessutom har den en stor betydelse
för pedagogernas utveckling och
man brukar säga att dokumentation
blir pedagogisk dokumentation först
när vi använder den för att utveckla
våra tankar. Man talar även om
att dokumentationen blir samlade
minnen.
Loris Malaguzzi gick hastigt
bort 1994 vilket var det år jag själv
började följa med min pappa på
Reggio resorna. Jag hade då studerat
italienska i Perugia jämte mina
studier på Handels i Göteborg och
började hjälpa pappa genom att tolka
studiebesöken på förskolorna. När
jag sedan började arbeta själv, först i
Amsterdam sedan i London, försökte
jag så ofta det var möjligt att ta ledigt
då resorna gick så att jag kunde följa
med och förkovra mig vidare samt
få viktig tid tillsammans med min
älskade pappa. Sin sista studieresa
COLOSSEU
Beatrice, jag och Valentina utanför en av förskolorna i Guastalla, juni 2011. Stora paneler med
dokumentation berättar om de pedagogiska tankarna som man arbetar utifrån.
ledde han i maj 2007 och då var pappa
redan, utan att varken han eller vi
visste det, sjuk med kort tid kvar att
leva. Pappa gick bort i januari 2008
och i mars 2008 flyttade jag med min
italienska man och våra två barn till
Rom.
Numera är det jag som åker till
Reggio Emilia med svenska pedagoger.
Genom föreningen Barnpedagogiskt
Forum i Göteborg som min pappa och
andra forskare startade på 80-talet
och i vilken även min mamma (som
också är pedagog från Göteborgs
Universitet) ingår, kan intresserade
från Sverige fortfarande besöka förskolorna i Reggio regionen. I början
av juni är det dags igen för ett besök i
Reggio kommunen Guastalla. Där
finns idag Progett´infanzia som samordnar den pedagogiska verksamheten
på förskolorna i Bassa Reggiana. Jag
har även med mig mina egna barn på
studiebesöken, Valentina sex år och
Beatrice fyra och ett halvt, och de är
faktiskt de viktigaste personerna i
hela den här berättelsen. För det är de
som är några av alla de kompetenta
och kreativa barn och som kan föra
världen vidare mot en ljusare och
fredligare framtid med alla sina
hundra språk i behåll. Och det tror
jag att både pappa Åke och Loris
Malaguzzi är väldigt glada för när de
tittar ner på oss där uppifrån himlen.
Läs mer:
http://www.progettinfanzia.it
http://barnpedagogisktforum.se
http://www.reggiochildren.it
SWEA Colosseum 23
xxxxxxxxxxx
Johan
Niklas Byström
FRÅN FILIPSTAD TILL ROM
OLOSSEUM
JOHAN NIKLAS BYSTRÖMS KONSTNÄRSÖDE
Han är en äkta blond vermländsk Svensk, enkel, öppen, lugn, fryntlig och arbetsam. Så beskrivs
den svenske hovskulptören Johan Niklas Byström (1783-1848) som levde stor del av sitt liv i
Rom under första hälften av 1800-talet.
Text: Sofia Ekman
Olof Johan Södermark, Johan Niklas Byström, 1830, Stockholm,
Akademien för de fria konsterna
Jag hade aldrig hört talas om
Byström innan jag fick möjligheten
att ingå i ett forskningsprojekt som
Nationalmuseum i Stockholm driver
i samarbete med Svenska Institutet
i Rom och vars syfte är att studera
de nära åttahundra italienska tavlor
som ingår i museets samling. Jag har
haft förmånen att studera de fyrtiotal
verk som var del av den samling som
24 SWEA Colosseum
Byström förvärvade under sin livstid
i Rom och den svenske skulptörens
samlande av italiensk konst blev
även ämnet för mitt slutarbete för
en examen i konsthistoria, som
jag nyligen avlagt vid RomaTreuniversitetet.
Förhoppningen med den här artikeln
är att fler kommer att upptäcka och
intressera sig för Byströms fantastiska
livs- och konstnärsöde, som tyvärr
fallit i glömska, förmodligen på grund
av skulptörens ständiga frånvaro från
hemlandet.
Historieforskning kan liknas vid ett
detektivarbete och i mina studier om
Byströms italienska konstsamling
har jag kommit skulptören nära inpå
livet och ur de historiska dokumenten
träder ett fascinerande livsöde fram.
Byströms porträtt målas upp av de
minnesanteckningar som skrevs efter
hans död, hans fram- och motgångar
blir tydliga då man läser hans
korrespondens till och från Sverige
och i Byströms bouppteckning blossar
bittra strider upp mellan arvingarna
och skulptörens älskarinna, över vem
som hade rätt till vad i kvarlåtenskap.
Byström föddes i Filipstad den 18
december 1783. Han var enda sonen
till en välbemedlad handelsfamilj
och var därmed förutbestämd till
köpmannayrket, men efter den tidiga
bortgången av föräldrarna bestämde
sig den unge Byström att följa sina
konstnärliga ambitioner. 1804 antogs
han av Kungliga Akademien för de
fria konsterna i Stockholm och kom
under hovskulptören Johan Tobias
Sergels (1740-1814) ledning och
beskydd. Efter fem års studier erhöll
Byström Akademiens resestipendium
som skulle föra honom till Rom. Den
eviga staden kom att bli Byströms
andra hem och under nära fyrtio år
gjorde han endast kortare uppehåll i
hemlandet.
Byström rotade sig snabbt i Rom
och han skriver i ett brev hem till
Sverige: Rom blir mig kärare dag
från dag, mer och mer trifves jag här.
Även hans anseende som konstnär
växte och 1824 blev Byström invald i
Roms konstnärsakademi, Accademia
di San Luca. Han skaffade sig tidigt
xxxxxxxxxxx
Johan
Niklas Byström
COLOSSEU
Franz Ludwig Catel, Villa Malta i Rom, 1840, München, Staatliche graphische sammlung.
en italiensk familj, redan fyra år
efter ankomsten bodde Byström
på adressen Piazza di Spagna 3,
tillsammans med Lucia Pasquali
och hennes två barn, Virginia och
Costantino, som Byström adopterade.
Tillsammans fick Lucia och Byström
sonen Tobias, men familjelyckan
blev kortvarig och paret skiljde sig.
Byström fortsatte trots separationen
att hålla god kontakt framför allt med
barnen. Den lyckligaste tiden i Byströms liv
var de tio år, från 1818 och framåt,
då han förvärvade Villa Malta i Rom.
Den imponerande villan reser sig än
idag över Pincio-höjden, men spåren
efter Byströms tid har försvunnit efter
flertalet ombyggnationer. Byström
beskriver sitt nyförvärv för en vän
i Sverige med orden: Boning är där
tillräckligt, alla svenskar som komma
hit hoppas jag kunna där mottaga.
Byström ställde ateljé och rum till
förfogande för svenska målare och
skulptörer på besök i Rom och skapade
därmed stadens första svenska
konstnärskoloni. Vännen Alexander
Wetterling skriver om Byström: Han
är liksom en far för alla Svenskar
som komma hit och fler vittnar om
Byströms enorma gästfrihet och de
trevliga middagarna i Villa Malta.
Byström var en oerhört produktiv
och framgångsrik skulptör. Han
arbetade framför allt för den svenska
marknaden och hans främste mecenat
och beskyddare var Karl XIV Johan.
Bland Byströms mest kända verk
märks bysten över Carl Michael
Bellman på Bellmansro på Djurgården
i Stockholm och Linnéstatyn i
Uppsala Universitet. I Filipstads
kyrka finns även bevarat det vackra
gravmonumentet föreställande en
sörjande kvinnogestalt och en genie,
ursprungligen ämnat åt löjtnant
Robert Montgomery i Stockholm.
Byström dog i Rom den 12 mars
1848 av ett slaganfall och han vilar
i skuggan av Caius Cestius pyramid
i den icke-katolska kyrkogården.
När jag för en tid sedan besökte
kyrkogården för att uppsöka Byströms
grav förfärades jag över hur illa medfaren den var och blev därför glatt
överraskad då jag fick veta att SWEA
Rom och en donation av Barbro Osher
möjliggjort en renovering av Byströms
gravvård och återinvigningsceremonin
den 16 maj blir ytterligare ett tillfälle
att minnas den extraordinäre
skulptören från Värmland.
Johan Niklas Byström, Robert Montgomerys
gravmonument, 1815, Filipstads kyrka.
SWEA Colosseum 25
xxxxxxxxxxx
Recept
OLOSSEUM
Vardagsmat
Jag säger bara VARDAGSMAT! Visst, spännande festmenyer i all ära men vad gör man en vanlig
kväll mitt i veckan när fantasin tryter. Här kommer tips på en billig, ganska nyttig och väldigt
snabb middagsmeny klar på en halvtimme.
Text: Christina Hallmert
Snabb risotto med vad du har hemma
Kycklingfiléer i ugn
Olivolja
½ lök - finhackad
Grönsak som du har hemma, t.e.x 2 zucchine el. en näve
sparris el. 2 mindre potatisar och en rosmarinkvist – i
mindre bitar men inte för smått
250 g Risotto-ris
½ glas vitt vin
1 liter kött eller grönsaksbuljong
1 tsk smör
Parmesanost
Ev. lite kryddgrönt med eller utan finhackad vitlök
4 kycklingfiléer i tunna skivor
Mjölk
Parmesanost
Ströbröd
Salvia el. rosmarin, ev finhackad vitlök
Olivolja
kokas i tryckkokare
Ingredienser för 4 personer
Fräs löken och tillsätt grönsaken, lite salt och peppar. Låt
bryna några minuter. Häll i riset och låt det fräsa runt,
tillsätt vinet under hög värme. Sänk värmen och häll i all
buljongen och stäng locket. Låt det koka upp och koka i
6 minuter från det att ångan börjar pysa ut. Ta sedan av
kastrullen och öppna ventilen så att ångan går ut och så
att du kan öppna locket. Koka ev. lite till utan lock och
ta sedan av kastrullen, tillsätt smör, lite olivolja, ev. lite
kryddgrönt och parmesanosten.
Ingredienser för 4 personer:
Lägg kycklingfiléerna i en bytta och täck med mjölk. Ju
längre detta står, desto mörare blir kycklingen, man kan
förbereda den redan på morgonen.
Hacka salvia el. rosmarin och ev. vitlök och blanda i
en skål tillsammans med lika delar ströbröd och riven
parmesanost.
Ta ur kycklingfiléerna från mjölken och panera med ost/
brödblandningen, lägg på plåt täckt med bakplåtspapper.
Lite salt och peppar, några droppar olivolja. Låt stå i
ugnen på 220 grader i ca 10 minuter, vänd dom efter
halva tiden.
Snabbaste chokladkakan
Blir mer eller mindre kladdig allt efter hur länge den står i ugnen
Ingredienser:
100 smör
3 dl socker
2 ägg
1 ½ dl mjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
Smält smöret. Vispa ägg och socker, blanda mjöl, kakao, vaniljsocker
och salt separat och rör ner i ägget och sockret, tillsätt smöret. Ställ in
i ugnen på 175 grader i 20-30 minuter.
26 SWEA Colosseum
xxxxxxxxxxx
Annons
COLOSSEU
Riva del Sole Resort & SPA och La Serra Holiday Village& Beach Resort Hotel Riva del Sole Resort & SPA Riva del Sole har ett **** hotell och
lägenheter utspridda i pinjeskogen, endast ett stenkast från havet. På
anläggningen finns en alldeles nybyggd Spa-anläggning, RASENA. Riva del Sole
är det perfekta utgångsläget för att besöka Florens, Siena, Rom samt ett flertal
fantastiska temaresor.
• 3 uppvärmda saltvattenpooler, en sötvattenpool,
beautycenter, gym och 3 olika bastutyper.
• ca 600 meter lång privat strand
• restaurang/pizzeria, 3 barer.
• bank med bankomat, supermarket, shoppinggata,
internetpoint, gratis Wi-Fi.
• tenniscenter, fotbollsplan, minigolf, windsurfskola,
lekplats.
• tvättstuga för självbetjäning.
La Serra Holiday Village & Beach Resort På La Serra bor du i någon av
lägenheterna som ligger utspridda i pinjeskogen, alldeles intill havet. La Serra
är det perfekta utgångsläget för att besöka Capri, Ischia, Vesuvio, Pompeij
och många andra vackra platser.
• swimmingpool för vuxna och en liten pool för barn, bar och
privat strand
• tennisplan, minigolf, cykel/biluthyning
• internetpoint
• gratis Wi-Fi
• restaurang/pizzeria
• lekplats
• tv rum med svenska kanaler
• tvättstuga för självbetjäning.
Riva del Sole Resort & SPA
Loc. Riva del Sole
58043 Castiglione della Pescaia
La Serra Holiday & Beach Resort
Tel.: 0564-928111
Fax.:0564-935607
www.rivadelsole.it
[email protected]
Tel.: 0823-743111
Fax.: 0823-930395
www.laserra.com
[email protected]
81030 Baia Domizia
SWEA Colosseum 27
xxxxxxxxxxx
OLOSSEUM
Autonoleggio con conducente
Di Piero Assogna
Via Garlasco, 131 – 00166 Roma
Cell. 347 607 42 89 – Tel/Fax 06 309 00 21
We offer a Mercedes car with driver to and from Rome Airport of Fiumicino and
Ciampino. The best quality we can offer our customers is the punctuality and
courtesy. You can book at the reception desk (or dial 9).
Le suddette tariffe si intendono applicate
dalle ore 07,00 alle ore 22,00:
1-4 Pax Euro 40.00
4-6 Pax Euro 60.00
6-8 Pax Euro 70.00
Dalle ore 22,00 alle ore 24,00 il supplemento è del 20%
Dalle ore 24,00 alle ore 05,00 il supplemento è del 30%
Dalle ore 05,00 alle ore 07,00 il supplemento è del 20%
A FIXED PRICE FOR ALL THE AIRPORTS OF ROME
We also provide private car and taxi service to suite all your transportation needs,
including sightseeing and private tours of Rome. Please contact us for any further
information.
Autonoleggio con conducente
Di Piero Assogna
Via Garlasco, 131 – 00166 Roma
Cell. 347 607 42 89 – Tel/Fax 06 309 00 21
28 SWEA Colosseum