Transcript Fiskens roll i en sjö

fiskens rall i 'en sjö
Av Björn Ekblom
. .
o o
Vår värld har bestått i åtskilliga
hundra miljoner år. Under denna tid har en
underbar balans rått mellan de organismer
som har befolkat den. Visserligen har
katastrofer utrotat enskilda arter och t o m
hela grupper av djur och växter, men trots
allt har jorden med dess natur bestått.
Balansen har alltid funnits där och finns än
i dag. Rubbad är den p g a människans
ingrepp men i det stora hela fungerar den i
alla typer av livsrum från det oöverskådliga världshavet till den lilla sommarängen.
En relativt ny vetenskap inom den
biologiska kunskaps sfären studerar just de
fenomen som rör denna, för många
gudomliga, jämvikt. Denna vetenskap
heter Ekologi, ordagrant översatt: "Läran
om huset". Detta ·"hus" är alltså lika med
det livsrum (ekosystem) som man vill
studera. För att få en bättre översättning
på ordet bör vi 'bör säga: "Läran om
samspelet i naturen". I den här artikeln
skall jag presentera hur ekologin kan
tiJJämpas på en sjö. Jag hoppas därmed
kunna väcka ett visst intresse för fiskens
och därmed fiskarens roll i det ekosystem
som en sjö representerar.
Jack London har en gång formulerat
vildmarkens lag: "Äta eller ätas, döda eller
dödas". Med mänskliga mått mätt kan det
tyckas vara en grym lag. En sanning att slå
fast är att naturen inte kan ta någon hänsyn
tiJJ den enskilde individen. Artens bästa är i
alla fall det viktigaste. Grymhet med
mänskliga mått existerar inte utan endast
begrepp som energiflöde , byte, rovdjur
Gädda
Löja
Kräftdjur
o s v.
Näringskedja
I ett ekosystem som t ex en sjö, äter
organismerna varandra enligt ett visst
mönster. De gröna växterna, många är
mikroskopiska alger, kan binda solenergi
genom att bilda socker. Denna energi skall
sedan föras vidare från organism till
organism genom att de äter upp varandra.
Enkel näringskedja. Varje steg i en sådan
kedja kallas för trofisk nivå. Representanterna för en trofisk nivå är alltså
avsedda att ätas upp av representanterna
för den närmast över liggande nivån.
10
Alger
,
Hur en sådan kedja av organismer som äter
varandra kan te sig illustreras i fig I. En
sådan serie kallas en näringskedja.
Oftast fungerar det dock inte så enkelt.
Många djur äter vitt skilda organismer och
kan på så sätt komma in på olika ställen i
kedjan. En mört t ex kan ju äta både
djurplankton, växtdelar och t o m fisk.
Bästa överblicken får man om man sätter
upp alla arter eller större grupper i sjön på
ett papper och prickar in alla förekommande näringskedjor med linjer. Dessa
kommer då att korsa varandra och bilda en
s k närings väv. En förenklad sådan
näringsväv ser man i fig 2. Betraktar man
varje steg, trofisk nivå, i en näringskedja
så finner man att varje ovanför liggande
steg endast .är l/lO så stort som det
underliggande. Eller för att uttrycka det
lite mer biologiskt: Endast 10% av den
energi eller massa som ligger j en trofisk
nivå kan föras vidare till nästa. Detta
förhållande brukar man åskådliggöra i en
s k näringspyramid. En enkel sådan ser
man i fig 3. Längden av varje trofisk nivå
motsvarar den totala vikten av alla i sjön
levande representanter för just den nivån.
Näringsyäv. Ett mindre antal organismgrupper i en sjö har här sammanförts och
de olika offer-predator-förhållandena har
markerats med pilar. En näringsväv kan
alltså sägas bestå av flera enkla näringskedjor.
Växtplankton
Rovfisk
I
T.ex gäddor
Planktonätande fisk
T.ex siklöjor
Djurplankton
T.ex små' kräftdjur
Vä xtplankton
T.ex små alger
,
Preaator
Nästan alla i naturen levande varelser har
naturliga fiender. Den som äter ett annat
djur säges vara predator på sitt offer.
Gäddan och abborren är alltså predatorer
på mört medan gäddan är predator även på
abborren' och sina egna ungar. Begreppen
predator och byte kan alltså inte tillämpas
förrän man vet vem som äter vem i just den
, aktuella situationen.
Paradoxalt nog kan man säga att
predatorn är viktig för att dess offer skall
tvecklas . ordentligt. Låt mig ta ett
exempel. Alla har väl någon gång sett små
skogssjöar där gäddan inte lever. Abborren kan dock ofta klara sig bättre och lever
där alltså utan predator. Resultatet blir att
abborrstammen får växa sig för stor och
endast svälten hindrar abborren från att
växa över sjöns bräddar. Resultatet aven
sådan överetablering ser sportfiskaren
lätt. Ett förhatligt bestånd av simmande
nålbrev i decimeterklass benämnda tusenbröder.
Det normala skall alltså vara att varje
bestånd hålls nere aven eller flera
predatorer på ett sådant sätt att varje
vuxen hona under sitt liv endast tillåts ge
upphov till två individer som får fortplanta
sig. Resten av alla ungar hon producerar
skall vara mat. Finns det ingen lämplig
predator växer stammen tills dess svälten
sätter in. Ökar sedan taket genom att mer
mat förs in i ekosystemet kommer
Näringspyramid. I en sådan låter man
varje trotisk representeras i ett ekosystem
av ett band. Bandets längd är direkt
proportionell mot nivåns' storlek. Denna
kan mätas i tiJJ exempel totalvikt (ör hela
nivån = Biomassa.
stammen bara att öka tills dess maten ånyo
tar slut med svält som resultat.
Stabilt system
Normalt sett har varje fiskart ganska vida
toleransramar då det gäller populationens
storlek. En beskattning på 10 el 15% har
ingen större betydelse för ekosystemet. En
enstaka sportfiskare kan därför svårligen
ställa till med några större störningar
genom att ta bort några toppredatorer.
Gäddbestånden exempelvis reparerar
ju inom en snar framtid sig själva genom
att gäddan är sin egen predator. En
uppfiskad gädda innebär ju teoretisk chans
för ett antal gäddungar att överleva längre.
Risken för överfiskning om man
använder sig av sportfiskeredskap är inte
precis överhängande vid normalfiske. Det
är klart att en maximal spöinsats under en
relativt kort period kan störa sjön på ett
sådant sätt att det kan ta år innan
jämvikten ställer in sig igen men i de flesta
fallen så är annan miljöpåverkan ett
betydligt större hot.
Inget ekosystem kan dock klara en
sådan överfiskning som förekommer i våra
små put-and-take-vatten. Där underhåller
man ju fiskpopulationen med regelbundna
utsättningar. Det riktiga är nog att betrakta
en sådan sjö som den fiskdamm den
egentligen är och inte som ett fungerande
ekosystem. Alla jämvikter är där alldeles
-
-
'-
för manipulerade av mänsklig verksamhet
för att vi skall kunna tala om sjön som
frisk, Den ligger i ett slags "fiskutsättningsrespirator" om man kan dra en sådan
liknelse,
Denna artikel är b'ara ett försök att
väcka intresset för samspelet i naturen.
Ekologiskt intresse bör finnas hos varje
sann naturmänniska och en sådan är ju
varje sportfiskare. Eller hur?
För den som vill läsa lite mer om dessa
problem vill jag ge lite tips om lämpliga
böcker. Till att börja med föreslår jag att
man läser någon gymnasiebok i biologi
som avfattar detta kapitel. Det finns en hel
del att välja på så jag föredrar att inte
nämna någon före en annan. Gå in på en
bokhandel och fråga er fram! Var inte rädd
för att ta någon bok avsedd för naturvetenskaplig linje. De är ofta både innehållsrikare och klarare i framställningen.
Svärdson- Nilsson: "Fiskebiologi" är
en trevlig bok för folk med lite grundkunskaper. Som ytterligare påbyggnad vill
jag rekomendera Eugene P. Odum:
"Samspelet i Naturen". Givetvis kan man
själv leta i bokhandeln och säkert finna
andra minst lika goda titlar som de jag
nämnt här. Leta och lär och försök att bli
en av de sportfiskare som nalkas sin hobby
med respekt och aktning för naturen och
som därigenom kan driva samhället i en för
människan och naturen vettig riktning. •
11