Transcript Intensiferad samverkan, uppföljning, ansökan 2014-02-05

Ansökan om medel till förlängning av projekt Intensifierad samverkan.
Intensifierad samverkan unga 19-29 år med aktivitetsersättning beviljades i september 2013
300 000 kronor av styrelsen för Finsam Lekeberg och Örebro. Beloppet avsåg perioden 201309-16—2014-03-31.
Huvudman för projektet är Arbetsförmedlingen. Samverkan sker mellan Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan, Lekebergs kommun och Örebro kommun.
Behovsgruppen är unga personer med funktionsnedsättning (under 30 år), prioriterad grupp är
unga med aktivitetsersättning.
En arbetsförmedlare ska tillsammans med handläggare från respektive myndighet ta fram
personer med funktionsnedsättning som de bedömer har förutsättningar att komma ut på
arbetsmarknaden. Nästa steg är att leta efter en arbetsprövningsplats utifrån personens
förutsättningar och delaktighet. Arbetsförmedlaren ska följa personerna på prövningsplatsen
för att gemensamt komma överens om vilket stöd personen har behov av för att komma vidare
till ett arbete. Arbetsförmedlaren ska till sitt stöd kunna använda de personella resurser som
finns hos respektive myndighet.
Arbetsförmedlaren erbjuds att arbeta nära i samverkan med personliga handläggare på FK och
delta i teammöten och försäkringsmedicinska gruppkonsultationer för att kunna finna de
individer som man tillsammans bedömer ha goda förutsättningar att kunna komma vidare
efter en arbetsprövning till exempel via GK och AF. Arbetsförmedlaren ska därmed till sitt
stöd kunna använda de resurser hos respektive myndighet.
Arbetsförmedlaren Jörgen Aronsson har i sin uppföljning beskrivit projektets första fyra
månader, se bilaga. Han har där också påtalat de behov av utveckling och förändring av
arbetssätt som han upplever i sitt arbete med individerna i behovsgruppen och i samverkan
med myndigheter.
Det finns ett fortsatt behov av intensifierat stöd och utveckling av samverkan och samarbete.
Det finns även fler personer i behovsgruppen än de tio som nu deltar i projektet.
Ansökan avser en förlängning av projektet 2014-04-01—2014-12-31 med medel till lön för
arbetsledaren, 420 000 kronor.
Örebro den
..........................................................................
Annika Lyttbacka
Arbetsförmedlingen
Bilaga till ansökan
Intensifierad Samverkan unga 19-29 år med aktivitetsersättning
– Reflektioner kring de fyra första månaderna
Förberedelser - Uppstart
Projektet startades upp ganska kort efter att vi som skulle jobba med det blivit tillfrågade om
vår medverkan. Jag hade fått arbets-/projektbeskrivningen av Liisa Ejdenwik och vi träffades
ett par gånger och samtalade om hur arbetet skulle kunna inledas. Som första förberedelse
deltog jag i ett möte med handläggare inom Gemensam Kartläggning på Arbetsförmedlingen
och tog del av deras erfarenheter av samarbete med Försäkringskassan. Jag träffade Jane
Berggren, Förbundschef för Finsam Lekeberg och Örebro, vilket gav mig kunskaper om
Finsams verksamheter och hennes tankar kring projektet. Jag träffade även personalgruppen
för Rehabsteget, fick information om deras arbetssätt och deltog i två av deras
verksamheter.
Ett första möte med projektgruppen hölls 16/9 på Försäkringskassan där Susann Tegevi, de
handläggare som skulle medverka och jag som arbetsförmedlare presenterades för
varandra. Vi bestämde då att varje handläggare skulle se över sina ärenden för att hitta
tänkbara deltagare till projektet. Kriteriet var unga, mellan 19-29 år med aktivitetsersättning,
som handläggarna bedömde skulle kunna närma sig arbetsmarknaden genom en
arbetsprövning med särskilt stöd. Handläggarna ville ha ett par veckor på sig för denna
inledande del av arbetet.
Urvalsprocess - deltagare
Onsdagen 2/10 träffades åter handläggarna på Försäkringskassan och jag. Vi resonerade vid
detta möte, avidentifierat, om några personer som antingen snart skulle avsluta sin
nuvarande verksamhet eller av andra orsaker ansetts vara aktuella för projektet. Mitt
övergripande intryck vid detta möte var att det var personer som jag ansåg stod mycket
långt från arbetsmarknaden. Handläggarna ville ha mer tid på sig för att leta fram fler
tänkbara deltagare och vi bokade in möten på måndagar och onsdagar de följande veckorna.
Efter ett par av dessa möten då endast ett fåtal personer presenterats och vi fortfarande inte
hittat någon som vi gemensamt trodde att en arbetsprövning vore lämplig för, bestämde vi
oss för att ändra arbetssätt. Flera handläggare ansåg det meningslöst att ha dessa möten när
man ändå inte hittat någon person bland de man ansvarade för som var redo för en
arbetsprövning. Istället för att ha återkommande gemensamma möten kom vi nu överens
om att varje handläggare som hade en tänkbar deltagare skulle kontakta mig direkt.
När det gäller arbetssätt, samverkansform för att hitta deltagare till projektet anser jag att vi
ännu inte riktigt hittat ett sätt som svarar upp mot det mål som presenteras i arbets/projektbeskrivningen. Där står det: ”Arbetsförmedlaren erbjuds att arbeta nära i samverkan
med personliga handläggare på FK och delta vid teammöten och försäkringsmedicinska
gruppkonsultationer för att kunna finna de individer som man tillsammans bedömer ha goda
förutsättningar att kunna komma vidare efter en arbetsprövning till exempel via GK och AF.”
Varför det var svårt för handläggarna på Försäkringskassan att hitta personer som en
arbetsprövning kunde anses lämplig för, personer som vi tillsammans kunde resonera om vid
våra möten, vet jag inte. Jag tror att en orsak kan vara att varje handläggare har ett stort
antal personer att ansvara för. Mitt intryck är att det därför är svårt för handläggaren att ha
en tydlig bild av hur nära eller långt ifrån arbetsmarknaden en enskild person står. Det kan
därmed också vara svårt att bedöma vilken aktivitet som kan vara mest lämpad för denna
person. Vid de inledande gemensamma mötena tyckte jag att det var tydligt att jag som
arbetsförmedlare hade en bild av vad som kunde krävas av en person för att en
arbetsprövning skulle vara rätt aktivitet, vara meningsfull, och några handläggare på
försäkringskassan hade en annan. Detta skilda synsätt var dock inte huvudorsaken till att det
tog tid att hitta deltagare. Orsaken var i mina ögon det fåtal personer som överhuvudtaget
kunde presenteras för en gemensam bedömning. Här finns ett utvecklingsområde – dels att
resonera oss fram till ett mer gemensamt synsätt på vilka personer som kan vara aktuella,
men ännu mer, hur vi gemensamt kan hitta dessa, bland de ca. 200 personer som uppfyller
grundkriterierna för att kunna delta i projektet.
Projektdeltagare
Den första deltagaren till projektet kom via sin handläggare på Försäkringskassan, en
arbetsförmedlare och Inda Support, där han höll på att avsluta Inda Supports 40 veckors
Förberedande utbildning. Han hade nu en fungerande Arbetsprövningsplats på ett gym och
det låg i alla inblandades intresse att han skulle få möjlighet att fortsätta där även då Inda
Supports utbildning gick mot sitt slut. Vi träffades vid ett par tillfällen gemensamt,
deltagaren, handläggare på Försäkringskassan, tidigare arbetsförmedlare, arbetskonsulenten
på Inda Support och jag. Det blev ett bra överlämnande där jag fick med mig en grundlig och
välgjord dokumentation kring deltagarens tidigare aktiviteter och anpassningsbehov på en
arbetsplats. Jag har gjort ett antal uppföljningar på arbetsprövningsplatsen sen dess och det
fungerar fortsatt bra för deltagaren.
Under november blev fler deltagare klara för projektet. Två personer aktualiserades via sina
handläggare på Försäkringskassan och fyra personer via sina arbetsanpassare inom Daglig
Verksamhet i Fjugesta. I december blev ytterligare tre deltagare klara via sina handläggare så
att det vid årsskiftet fanns 9 deltagare i projektet. Under första delen av januari i år har den
tionde deltagaren blivit informerad om projektet och valt att delta.
Upplägget vid de tillfällen då deltagare kommit till projektet via sina handläggare på
Försäkringskassan har varit att handläggaren först informerat om projektet. Har den tänkta
deltagaren varit intresserad så har handläggaren och jag träffat personen tillsammans. Vid
detta möte har personen fått berätta om sina erfarenheter från tidigare jobb och
praktikplatser, vad som fungerat och inte, egen uppfattning om nödvändig anpassning,
önskemål om yrkesområde för arbetsprövningsplats, egen bedömning av lämplig omfattning
(timmar per dag, dagar i veckan) m.m. Ett samtycke om att våra myndigheter får delge
varandra information om t.ex. läkarutlåtande och ev. diagnos skrivs under. Utifrån detta har
jag sedan börjat leta efter en arbetsprövningsplats.
Även upplägget av denna introduktion vill jag utveckla vid en fortsättning av projektet. Drygt
hälften av projektets nuvarande deltagare har diagnoser inom Autismspektrum/Aspergers
syndrom. Min erfarenhet av arbete med personer med denna diagnos är att det tar tid att
bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Nya personer, nya miljöer och förändringar kan ofta
upplevas som kravfyllda. Arbetssättet att, som hittills, börja leta efter en
arbetsprövningsplats redan efter ett första möte med en deltagare behöver ändras. Efter
endast ett första möte vet jag för lite om personen, för denne är jag fortfarande en ny
bekantskap som det ännu inte kommer att kännas naturligt att kontakta om problem skulle
uppstå vid introduktionen vid en arbetsplats. Vikten av en inledande, förberedande,
förtroendebyggande fas betonas ofta av personer som jobbar med människor som har
denna diagnos. Vi behöver skapa en sådan inledande fas för att det vidare arbetet ska bli
framgångsrikt. Jag har tankar om att lära av Inda Supports Satsa-modell och vill med den
som grund bygga en ny introduktionsfas, ett nytt arbetssätt i projektet när det gäller en ny
deltagares inledande tid.
För de fyra deltagarna som kom till projektet via Daglig Verksamhet i Fjugesta, har deras
arbetsanpassare Marika Hjerne och Anette Andersson varit mycket viktiga. Såväl vid
urvalsprovcessen som i kontakten med deltagarna. Det har varit tydligt hur viktigt det är att
det finns någon person som deltagaren redan har ett uppbyggt förtroende för. En person
som till en början kan vara en länk, en hjälp för mig, som kan se till att deltagaren, trots
eventuell osäkerhet inför något nytt, verkligen kommer iväg, t.ex. vid ett första studiebesök
på en tilltänkt arbetsprövningsplats. Arbetsanpassare inom Daglig Verksamhet tror jag är
personer vars uppbyggda relationer till- och kunskaper om våra deltagare kan visa sig väldigt
viktiga, en kompetens som vi säkert kan ta del av än mer i projektets fortsatta arbete.
Arbetsprövningsplatser
Den första deltagaren i projektet, som jag nämnde tidigare, har ju sin arbetsprövningsplats
på ett gym (Actic Kompassen) i stan. En annan deltagare har haft en kortare, nu avslutad,
arbetsprövning i en livsmedelsaffär (Coop Nära, Änggatan). Då de flesta av övriga deltagare
blev klara för projektet under slutet av november och december så är det några första
studiebesök som vi hunnit med hittills. Ett av dessa studiebesök var på ett hunddagis i
Fjugesta. Deltagaren har blivit erbjuden en arbetsprövningsplats men har ännu inte bestämt
sig. Ytterligare tre deltagare har studiebesök inplanerade under januari, på Reiduns café,
Världsbutiken och Clas Ohlson i Marieberg.
Målet att 10 deltagare under perioden fram till 31/3 ska komma ut på arbetsprövning tror
jag vi har goda möjligheter att nå.
Spridning - Nätverk
Den 25/10 deltog jag i Finsams aktörsmässa på Conventum – Arbete med personer med
psykisk funktionsnedsättning. Här stod jag i Arbetsförmedlingens monter och informerade
där om projektet Intensifierad Samverkan. Den 31/10 presenterade jag och Jenny Johansson,
en av handläggarna på Försäkringskassan, projektet på en Resultatsdialog för
Försäkringskassans områdeschefer. Åhörarna var intresserade och uttryckte förhoppningar
om att denna form av samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan skulle
kunna ske oftare.
1/11 besökte jag IPS-projektet, Förvaltningen för funktionshindrade, projektledaren Anette
Gustafsson och projektets arbetsgrupp. Jag tog del av hur de arbetar och fick berätta om vårt
projekt. Vi kom överens om att hålla kontakten och se hur våra respektive verksamheter
utvecklades. Vi pratade om att förhoppningsvis kunna ha ett samarbete framöver. En
inledning av detta skulle kunna vara gemensamma studiebesök till verksamheter i Södertälje
och Eskilstuna där man nått goda resultat beträffande vår målgrupp och dess vägar till
arbete.
13/11 var jag med på ett möte där Arbetsförmedlingen Rehab presenterade sin verksamhet.
Jag fick där information om hur projektets deltagare skulle kunna få tillgång till kompetenser
som Arbetskonsulent, Psykolog, Socialkonsulent och Auidionom.
Jag ringde samma dag till Daglig Verksamhet i Örebro och informerade Per-Martin
Johannesson om projektet. Här fanns inte samma önskan om samarbete som den från Daglig
Verksamhet i Fjugesta. Per-Martin uttryckte oro över vilka följder det kunde få för personer
som nu fanns inom Daglig Verksamhet i Örebro om de genom ett projekt visade sig ha viss
arbetsförmåga. Han såg en fara i att de då skulle få sin aktivitetsersättning indragen, att de
kunde ha mer att förlora än att vinna på att delta i ett projekt som Intensifierad Samverkan.
Det är en oro som jag anser att vi behöver ta upp till diskussion, särskilt som jag tror att ett
utvecklat samarbete med Daglig Verksamhet och deras arbetsanpassare vore en stor tillgång
för projektets fortsatta arbete.
Avslutande reflektioner
Jag tror att Finsamprojektet Intensifierad Samverkan kan bygga upp ett arbetssätt som via
arbetsprövningar med särskilt stöd kan föra personer med aktivitetsersättning närmare
arbetsmarknaden och en framtida egen försörjning. Med lärdomar från de första fyra
månaderna, vad som fungerat och vad jag vill förändra och utveckla väljer jag att betona
följande områden.

Vårt arbetssätt att gemensamt hitta deltagare till projektet kan utvecklas. Jag tror att
projektet skulle tjäna på att vi resonerade mer om hur vi ser på arbetsförmåga, för
vem som en arbetsprövning kan vara aktuell, vilka krav som ställs på en deltagare på
en arbetsplats m.m. Jag tror även att ett ökat samarbete med Daglig Verksamhets
arbetsanpassare, att få tillgång till deras kunskaper om- och uppbyggda
förtroenden/relationer till tänkbara deltagare kan vara viktiga delar, såväl när det
gäller att hitta deltagare som i det inledande arbetet med dessa.

Introduktionsfasen, deltagarens första tid i projektet innan en arbetsprövning blir
aktuell behöver utvecklas. Som jag skrev tidigare tror jag att vi kan ta lärdom av Inda
Supports Satsa-modell och hur man jobbar där. Under denna introduktion skulle jag
vilja ge deltagarna mer kunskaper om vad det innebär att ha ett jobb. De flesta har
mycket liten erfarenhet av vad det innebär att över tid klara arbetslivets krav. Att ha
någon form av kurs, information, kanske med arbetsgivare som kommer in och
berättar vad de förväntar sig av en anställd. Jag tror även att någon med egen
erfarenhet av en funktionsnedsättning, som kanske gått vägen via en arbetsprövning
och nu har ett jobb skulle kunna berätta för våra deltagare hur denne upplevt detta.
Jag tror att ett en person med den erfarenheten skulle kunna nå våra deltagare med
viktiga kunskaper.
Introduktionsfasen för en deltagare i projektet lägger grunden för det fortsatta
arbetet. Hur vi kan göra den så bra som möjligt, bygga upp ett förtroende, en
motivation och förmedla kunskaper om arbetslivet, avgör även hur vi senare
tillsammans kan göra introduktionen på en arbetsprövningsplats så bra som möjligt.
De första månaderna i ett projekt är i mycket att söka efter fungerande arbetssätt för
att i största möjliga mån uppnå de mål som presenterats i arbets/projektbeskrivningen. Det finns andra viktiga områden än de jag nämnt ovan som vi
behöver utveckla arbetssätt för. Hur man hittar lämpliga arbetsprövningsplatser är
ett sådant område. Här finns också mer att göra, mer lärdomar från andra att
inhämta. Jag nöjer mig dock med att vid detta tillfälle lägga tonvikt på de två ovan
nämnda punkterna – hur vi hittar deltagare till projektet och hur deras
introduktionsfas kan bli så bra som möjligt.
Jörgen Aronsson
Arbetsförmedlare