Transcript Upplevelser hos äldre närstående i samband med partners dödsfall

Utvikling i sykepleien . Nursing Development
Upplevelser hos äldre
närstående i samband
med partners dödsfall
– en litteraturöversikt
Monica Eriksson
RN, MSc, doctoral student
Marianne Svedlund
RN, PhD, Senior lecturer
ELDERLY SPOUSES EXPERIENCES IN CONNECTION
WITH THEIR PARTNERS’
DEATH – A LITERATURE
REVIEW
ABSTRACT
Previous generations’ inherent
and natural knowledge of encouraging routines and rituals for
mourning is no longer an obvious
part of our society of today. The
aim with this literature review
was to present elderly spouses
experience in connection with
their partners’ death. The result
has been achieved by qualitative
content analysis of eleven scientific articles. The categories and
sub- categories that appeared
have been used to describe the
altered life situation the elderly
faced. Death involves a series of
experiences for the surviving
relatives and in order to cope
with the situation there is a need
to adapt to the different requirements. The spouses undergo varying stages of adjustment during
the mourning. The conclusions
from this literature review were
that elderly surviving experiences
altered over time but that loneliness remains during a very long
space of time. Lack of social support and close connections compose risk factors, which have
negative influences on the mental
health. Over the years, the overall majority of the surviving
adjusts well to the loss of their
partner.
KEY WORDS: loneliness,
changed roles, relations, selfesteem
Bakgrund
Att mista en familjemedlem är en
svår livssituation för de efterlevande. Normal sorg bearbetas
bäst tillsammans med personer
som känt den avlidne. Olika trender, sekularisering och urbanisering, har medfört att människor
inte tror sig kunna hjälpa varandra, utan att detta skall utföras av
professionella (1). Tidigare generationers kunskap om stödjande
rutiner vid sorg har försvunnit
från vardagen (2). För att förstå
vilken inverkan en förlust har är
begreppet bindning centralt, vilket anses tillfredsställa människors behov av trygghet och säkerhet. En tendens att skapa starka
kärleksfulla band till andra gör
människor sårbara när banden
hotas eller bryts (3).
Kännetecken på normal eller
akut sorg är; somatisk eller
kroppslig smärta, upptagenhet av
minnesbilden av den döde, skuldkänslor mot den döde eller för
omständigheter kring dödsfallet,
fientliga reaktioner och oförmåga
att fungera på samma sätt som
före förlusten (4). Sörjandet
beskrivs i fyra faser; den första är
en period då sorgen skapar en
form av förlamning hos de sörjande, vilket skyddar individerna
från att inse förlustens realitet.
Den andra innebär längtan efter
den döde, liksom tendenser att
förneka förlusten, samt känslor av
ilska. Den tredje beskriver den
sörjandes svårigheter att fungera i
sin omgivning och kallas upplösningens och förtvivlans fas. Den
sista fasen innebär nyorientering,
att individen åter «kan börja leva»
(5). Sörjandet anses avslutat när
individen kan tänka på den
avlidne utan smärta, åter kan
investera sina känslor i livet och
skapa nya bindningar till andra
människor (6).
Partners död är en stressig händelse i en persons liv. Socialt stöd
har visat sig välgörande för att
minska effekterna av både kronisk och akut stress (7). Äldre är
speciellt sårbara när det gäller
ensamhet, vilket ofta leder till
social isolering (8) . Sorg har en
paradoxal inverkan som dock kan
medverka till personlig utveckling. Människor kan således
omvandla lidandet sorgen ställer
dem inför till något positivt och
utvecklande (9). I Sverige är vård
och omsorg under förändring då
alltfler väljer att vårdas och dö i
hemmet. Närstående utför redan
idag en betydande arbetsinsats,
vilket kan antas öka med tiden.
Kortare vårdtider medför att
döendet är «på väg tillbaka till
hemmen». Vårdpersonal behöver
möta närståendes behov av stöd,
såväl under sjukdomstiden som
efter dödsfallet (1). Behov av studier som fokuserar på stöd till
anhöriga påtalas (10).
Syfte
Syftet med litteraturöversikten
var att belysa äldre närståendes
beskrivna upplevelser i samband
med partnerns dödsfall.
Metod
Urval
Systematisk sökning av vetenskapliga artiklar skedde i databaserna CINAHL och MEDLINE
med MeSH- termerna; bereavement, grief work, older
people/aged, spouses och social
support i olika kombinationer. Ett
femtiotal abstrakt lästes och totalt
30 artiklar identifierades av vilka
11 svarade mot litteraturöversiktens syfte (12–22).
Analys
En tematisk innehållsanalys
genomfördes (11). I artiklarna
identifierades meningsenheter,
text som beskrev äldre närståendes upplevelser i samband med
partners dödsfall. Meningsenheterna kondenserades, vilket innebar att reducera text, men bevara
budskapet. De kondenserade
meningsenheterna tolkades textnära, utifrån sitt manifesta innehåll och gavs en kod. De totalt 21
koderna jämfördes härnäst utifrån
likheter och skillnader, och sorterades i sju subkategorier samt tre
kategorier.
Resultat
Resultatet har valts att presenteras
längs en fiktiv tidsaxel, tabell 1,
med kategorierna återkommande
och subkategorier kursiverade i
texten.
Före dödsfall
Förluster
Under partnerns terminala sjukdomsperiod beskriver närstående
känslor av ensamhet (12). Ensamhet upplevas då närstående inte
har någon att dela sin ovissa livssituation med(13). De närståendes hälsa utsätts för stora påfrestningar under vårdperioden, vilket
gör dem spända och överbelastade (12).
Resurser
Det framkommer att sjuksköterskor ger stöd genom att fråga närstående hur de upplever sin situation. Kvinnor förlitar sig i högre
utsträckning än män till sina vänners erfarenheter av liknande situationer, vilket ger dem stöd i den
utsatta situationen (12, 13). Relationer till andra människor försummas av både män och kvinnor, till förmån för den döende
(12, 13).
Anpassning
Under partnerns sjukdomsperiod
får närstående nya roller. Rollerna kännetecknas av förväntningar, restriktioner, förpliktelser
men också privilegier, såsom förmånen att inse egna tidigare
okända färdigheter (12). Närståendes självförtroende hjälper dem
att stanna upp och tillvarata ögonblicket, att «vara i upplevelsen».
De låter händelser under sjukdomsperioden bli framtida
minnen, vilka beskrivs som skatter. Tecken på utveckling hos närstående framkommer, de går från
att ha varit livskamrat till att bli
vårdare och tröstare (12).
MONICA ERIKSSON OG MARIANNE SVEDLUND
43
Utvikling i sykepleien . Nursing Development
Tabell 1. Resultatöversikt med beskrivna upplevelser över tid, hos äldre närstående innan partners dödsfall och tid efter dödsfall.
Kategorier
Subkategorier
Koder
Före dödsfall
Koder
Från dödsfall till 12
månader efter dödsfall
Koder
Mer än 12 månader
efter dödsfall
Ensamhet
Leva i ovisshet
Längtan efter den avlidna
Att vara med andra
Hälsa
Stora påfrestningar
Förekomst av depression
och ångest
Återhämtning
Stöd
Från familj och personal
Från familj
Relationer
Vara med den sjuke
Bevara relationen till den
avlidne
Ett givande och
tagande
Nya relationer
Nya roller
Att bli ensamstående
Nya möjligheter
Självförtroende
Förväntningar och
förpliktelser
Vara i upplevelsen
Utveckling av självkänsla
Stärkt av upplevelsen
Utveckling
Vårdare och tröstare
Ny mening med livet
Kan se både bra och
dåliga
sidor hos den avlidne
Förluster
Resurser
Anpassning
Från dödsfall till 12 månader
efter dödsfall.
44
Förluster
Äldre änkor har ökat behov av att
hålla sig sysselsatta trots att livet
nu innebär färre åtaganden och
engagemang än före partnerns
dödsfall. Sysselsättning håller
dem ifrån verkligheten och lindrar den längtan de känner efter
den avlidne. Ett liv i ensamhet
innebär social isolering och förlust av intimitet (14). Liknande
resultat har framlagts i andra studier, då ensamhet identifieras som
ett kännetecknande drag av sorgeupplevelsen (12, 14, 15). Förutom ensamheten framträder saknad efter den avlidne (16). Längtan efter den avlidna partnern
framträder på skilda sätt. Oavsett
om döden varit väntad eller plötslig, anger män mindre grad av
längtan än kvinnor . De som vårdat sin partner i hemmet har
högre grad av längtan än dem
vars partner vårdats på institution
(13). Änkor har lägre självskattad
hälsa, uppger oro kring sin hälsa
och använder sömnmedel oftare
än gifta kvinnor (14). Liknande
resultat redovisas bland änk-
lingar, de uppger i högre omfattning än gifta män, sömnproblem
(17). Det tycks som om änkeståndet medför såväl depression som
ångest. Där depression har att
göra med själva förlusten av partnern och att ångesten står för
reaktionerna av förlusten (18).
Förekomsten av depressiva besvär
hos efterlevande sjunker under
det första sorgeåret (19).
Resurser
Efterlevande beskriver att de saknar någon att tala med om sin
sorg. De har «förbrukat» familj
och vänner och tycks inte längre
kunna besvära dem. Indikationer
talar för att grupper som startas
av hälso- och sjukvårdpersonal är
viktiga mötesplatser för sörjande
(20). Deltagarna från stödgrupper
är tillfredställda med stödet gruppen ger och att ett djupt samspel
skapas i gruppen. Medverkan i
stödgrupp gör änkor mindre beroende av andra former av stödinsatser, t ex. stöd från sjukvården
(21). Kvinnor deltar i stödgrupper
i högre utsträckning än män, och
medverkan i stödgrupp verkar stimulera till kontakt även med
människor utanför gruppen, då
VÅRD I NORDEN 1/2007. PUBL. NO. 83 VOL. 27 NO. 1 PP 43–46
nya relationer skapas (20). Efterlevande beskriver i flera studier
(12, 15, 16, 21) hur de behåller
relationen, kontakten, med den
döde. Detta sker genom olika
handlingar, som samtal till fotografier, genom att tala med den
döde, i drömmar om den avlidne,
samt genom att överta den avlidnes sätt att handla i olika situationer.
uppgiften hanteras. Olust inför
hushållsarbete hos män ger negativa effekter i form av depressiva
besvär (22). Nya roller framkallar
minnen av den avlidne, uppgifter
som denne tidigare utfört blir en
påtaglig påminnelse om vad som
inträffat (12). Motsatta reaktioner
framkommer i andra studier (16,
21) där beskriver efterlevande
istället känslor av kontroll över
tillvaron och känner en tillfredsAnpassning
ställelse över att behärska de nya
rollerna. De beskriver en ökad
Upplevelsen av den rollförändring änkeståndet medför från att tilltro till sig själva, samt utvecvarit ett par till att blivit ensamklad självkänsla. Deras självförstående, beskrivs som en svårare
troende och tillit har ökat, då de
upplevelse än själva förlusten (14, har insett såväl sina resurser som
15). Änkor ställs inför helt nya
sina begränsningar (16, 21). En
roller i och med änkeståndet, som mindre positiv självbild hos de
att utföra bankärende, sköta inköp efterlevande redovisas, där deltaoch köra bil (14). De kvinnor som garna såg på sig själva som förlatidigare varit beroende av make
made och skakade personer, stigför att utföra typiskt manliga
matiserade av änkeståndet och
arbetsuppgifter har svårt att
tvivlande på sig själva (12).
Under de efterlevandes sex första
bemästra dessa uppgifter efter
makens bortgång. Män som inte
månader efter dödsfallet föreförut självständigt utfört typiskt
kommer en ovilja «att emotionellt
kvinnliga sysslor som t ex. husomplacera den avlidne» och «gå
vidare med sina egna liv»(15).
hållsarbete har däremot enklare
Många efterlevande har dock
att klara av detta efter hustruns
död (18). Inställningen till huskommit långt i sitt sorgearbete
och utvecklats (13). Efterlevande
hållsarbete är avgörande för hur
vittnar om att de blivit mera medvetna och känsliga för världen
utanför. Anpassningen har gjort
att de funnit en ny mening med
livet och att de utvecklat en andlighet. Efterlevande har fått ny
identitet, utvecklat andra sidor
och klarar den förändrade livssituationen bättre (14, 16, 21).
nande resultat har hittats bland
efterlevande i åldrarna 25–65 år,
där män snabbare än kvinnor har
inlett nya relationer efter dödsfall
(7). En tolkning till att äldre änklingar i högre utsträckning än
äldre änkor inleder nya relationer
är att kvinnor har högre förväntad
livslängd än män.
Äldre efterlevande är en utsatt
Mer än 12 månader efter
grupp i fråga om förutsättningarna
dödsfall.
för stöd från familj och vänner då
de många gånger har ett begränsat
Förluster
socialt nätverk (8, 25, 26). MöjDe som varit änkor mer än ett år
ligheten att delta i stödgrupp för
är mera tillfreds med att leva
efterlevande ersätter avsaknaden
ensamma än under det första sorav socialt nätverk, förbättrar närgeåret. De är mindre oroade över
ståendes hälsa och skapar förutsin hälsa, har återhämtat sig psysättningar för nya relationer. Män
kiskt, närmar sig de gifta kvinöver 65 år tenderar enligt resultaDiskussion
nornas hälsoläge och förbruktet att i lägre omfattning än jämningen av sömnmediciner är lägre Resultatet visar att den ensamhet nåriga kvinnor att medverka i
än hos gifta kvinnor (14). Depres- äldre efterlevande beskriver efter stödgrupp. Liknande resultat har
partnerns bortgång uppfattas som framkommit bland yngre efterlesion förekommer i samma
bland det svåraste i samband med vande (7). Varför dessa könsskillomfattning hos både könen (22).
dödsfallet. När individen drabbas nader förekommer belyses inte i
Bland änklingar är upplevd
ensamhet fortsatt hög, men de har av ensamhet ställs vissa aspekter i de analyserade artiklarna. Tänklivet plötsligt inför utmaningar.
mindre problem med sömnen
bara förklaringar kan bero på
(17). Efterlevande anser «att vara Ensamhet som orsakas av att livet skilda uppfattningar om könsrolplötsligt krossas pga. av dödsfall
med andra» lindrar känslan av
ler. Resultatet visar att kvinnor
medför kännbara förändringar för till skillnad från män har en ökad
ensamhet (12).
det liv man lever, ens relationer
förmåga att bibehålla nätverk och
och livsprojekt (23). Äldre har
Resurser
att upprätthålla emotionellt nära
svårt att diskutera upplevelsen av kontakter. I en studie efterfrågaEkonomiska svårigheter är ett
bekymmer för änkor, vilket följer ensamhet, de är rädda att be om
des vilken typ av stöd efterlehjälp samt oroar sig över att fördem livet ut. Det sociala stödet
vande önskade, bland kvinnor
till änkorna är dock inte sämre än lora kontrollen över ett oberoende dominerade önskemål om att få
till gifta äldre kvinnor (14). Efter liv. Ensamhet är ett lidande som
dela känslor med andra efterleoftast sker i det tysta (8). Sördet första sorgeåret visar efterlevande. Männen däremot hade förvande en vilja att dela sina upple- jande innebär anpassning i att
hoppningar om att får lära sig av
leva ensam utan den avlidne,
velser med andra. Stöd som ges
andra sörjande hur de löst prakfrån familj och vänner gör situati- samt att finna en lämplig plats för tiska problem hörande till förlusden avlidne i efterlevandes käns- ten (27). Utifrån dessa utsagor är
onen uthärdlig (12). Efter första
lomässiga liv. Först därefter skasorgeåret är de efterlevande
det tydligt att efterlevande har
mogna att återupprätta relationer pas nya starka bindningar till
olika behov och förväntningar på
andra (6). Ett moment i sorgearmed familj och vänner, även nya
det stöd som kan erbjudas i stödrelationer skapas. De efterlevande betet är frigörelse från bindningar grupp. Ett interventionsprogram
beskriver de nya relationerna med till den avlidne och att skapa en
för 50 äldre efterlevande, visar att
ny identitet som ensamstående.
blandade känslor, nöjda med att
sjuksköterskans besök värderades
Resultatet åskådliggör att äldre som det mest betydelsefulla, merlyckats etablera dem men samtigifta män är mindre deprimerade parten efterlevande i materialet
digt ledsna över denna nödvänän äldre gifta kvinnor, äktenskadighet (12).
önskade återkommande besök av
pet synes skydda männen från
sjuksköterska (25).
depressiva besvär. Män drar
Anpassning
större fördelar än kvinnor av en
De efterlevande får andra roller
Monica Eriksson RN, MSc, docnära relation, och har en stark
efter det första sorgeåret. Vissa
toral student
önskan att inleda en ny relation
skaffar sig deltidsarbeten andra
Marianne Svedlund RN, PhD,
efter makas dödsfall (24). Likgår in i en ny roll t.ex. för sina
Senior lecturer
barnbarn. Efterlevande uppger att
de fortfarande, ett år efter dödsfallet, kan blir arga och upprörda,
men att de inte är så emotionellt
oförutsägbara längre. De har uppnått någon slags frid med sina
upplevelser. Vidare beskriver
efterlevande med distans till
dödsfallet, att de accepterar att
saker och ting är som de är, och
att deras självförtroende har ökat
(12). Över tid anpassar sig merparten väl till den förändrade livssituationen, som änka/änkling
(22). Utveckling kan påvisas då
efterlevande är i stånd att erkänna
både bra och dåliga sidorna hos
den avlidne.
Department of Health Sciences,
Mid Sweden University
SE – Östersund,
Correspondence author:
Monica Eriksson
Department of Health Sciences,
Mid Sweden University,
SE –831 25 Östersund,
[email protected]
Referenser
1. Socialdepartementet. SOU 2000:
6 Döden angår oss alla. In: Socialdepartementet, editor.: Socialdepartementet; 2000.
2. Fyhr G. Hur man möter människor i sorg. Stockholm: Natur &
Kultur; 1999.
3. Bowlby J. Attachment and loss;
loss, sadness and depression. New
York: Basic Books; 1980.
4. Lindemann E. Symptomatology
and management of acute grief.
American Journal of Psychiatry
1944;101:141–148.
5. Parkes CM. Bereavement: Studies
of grief in adult life. London:
Penguin; 1972.
6. Worden JW. Sorgerådgivning och
sorgeterapi – en bok för alla som
har att göra med sörjande människor. Lysekil: Slussens Bokförlag;
1999.
7. Kaunonen M, Åstedt – Kurki P,
Paunonen M, Erjanit H. Death in
the Finnish family: Experiences
of spousal bereavement. International Journal of Nursing Practice
2000;6:127–134.
8. Mcinnis G, J, White J, H. A phenomenological exploration of
loneliness in the older adult.
Archives of Psychiatric Nursing
2001;15:128–139.
9. Kessler B, G. Bereavement and
personal growth. Journal of
Humanistic Psychology
1987;27(2):228–247.
10. SBU. Avancerad hemsjukvård och
hemrehabilitering- effekter och
kostnader. Stockholm: SB Offset
AB; 1999.
MONICA ERIKSSON OG MARIANNE SVEDLUND
45
Utvikling i sykepleien . Nursing Development
BOKOMTALE
Sygeplejestuderende lærer
af hverdagen med patienter
11. Graneheim U, H, Lundman B.
Qualitative content analysis in
nursing research: concepts, procedures and measures to achieve
trustworthiness. Nurse Education
Today 2004;24(2):105–112.
12. Duke S. An exploration of anticipatory grief: the lived experiences
of people during their spouses’
terminal illness and in bereavement. Journal of Advanced Nursing 1998;28(4):829–839.
13. Carr D, House J, S, Wortman C,
Nesse R, M, Kessler C. Psychological adjustment to sudden and
anticipated spousal loss among
widowed persons. Journal of
Gerontology Series B: Psychological Sciences and Social Sciences Online 2001;56(4):S 237–248.
14. Byles J, E, Feldman S, Mishra G.
For richer, for poorer, in sickness
and in health, older widowed
women’s relationships and financial security. Women & Health
1999;2(1):15–30.
15. Costello J, Kendrick K. The
making or breaking of emotional
bonds following partner loss in
later life. Journal of Advanced
Nursing 2000;32(6):1374–1382.
16. Fry P, S. A 1-year-follow-up of
perceived changes in life meaning
and psychosocial function following bereavement. Journal of Personal & Interpersonal Loss
1998;3(4):369–391.
17. Byrne G, J, A, Raphael B. The
psychological symptoms of conjugal bereavement in elderly men
over the first 13 months. International Journal of Geriatric Psychiatry 1997;12(2):241–251.
18. Carr D, House J, S, Kessler R, C,
Nesse R, M, Sonnega J, Wortman
C. Marital quality and psychological adjustment to widowhood
among older adults: a longitudinal
analysis. Journal of Gerontology
Series B: Psychological Sciences
and Social Sciences Online
2000;55(4):S 197–207.
19. Turvey C, L, Carney C, Arndt S,
Wallace R, B, Herzog R. Conjugal
loss and syndromal depression in
a sample of elders aged 70 years
and older. The American Journal
of Psychiatry
1999;156(10):1596–1601.
20. Brevik J, I, Dalgard O, S, Bruun
H. Network groups for older people who have lost their spouses.
International Journal of Mental
Health Promotion
2001;3(2):26–30.
21. Stewart M, Craig D, MacPherson
K, Alexander S. Promoting positive affect and diminishing loneliness of widowed seniors through
a support intervention. Public
Health Nursing
2001;18(1):54–63.
22. Lee G, R, Demaris A, Bavin S,
Sulivan R. Gender differences in
the depressive effect of widowhood in later life. Journal of
Gerontology Series B: Psychological Sciences and Social Sciences Online 2001;56(1):S 56–61.
23. Moustakas C, E. Loneliness and
love. New Jersey: Englewood
Cliffs; 1972.
24. Peters A, Liefbroer A, C. Beyond
marital status: Partner history and
well being in old age. Journal of
Marriage & the Family
1997;59(39):687–699.
25. Grimby A. Stöd och rådgivning
underlättar sorgen, interventionsprojekt bland äldre nyblivna änkor
och änklingar i Göteborg. Läkartidningen
1999;96(15):1838–1841.
26. Withnall A. Leftover lives? Perspective on widowhood. Health
Care in Later Life
1998;3(3):171–182.
27. Hopmeyer E, Werk A. A comparative study of family bereavement
groups. Death Studies
1994;18(3):243–256.
46
VÅRD I NORDEN 1/2007. PUBL. NO. 83 VOL. 27 NO. 1 PP 43–46
Det er ikke kun ved at dosere medicin, at sygeplejestuderende i psykiatrien lærer nyt. Når de studerende
smalltalker eller laver mad med en
patient, kan der opstå et værdifuldt
læringsmiljø. Det viser ny bog om
sygeplejestuderendes læreprocesser.
Hvad kan en sygeplejestuderende lære af de mange dagligdags
situationer, som de studerende har
med psykiatriske patienter? Det
tager ph.d. og sygeplejerske Linda
Kragelund fat på i bogen Uddannelse til professions-bachelor i
sygepleje, der netop er udkommet på Danmarks Pædagogiske
Universitets Forlag.
Bogen er en lettere redigeret version af Linda Kragelunds ph.d.afhandling, som bygger på en kvalitativ undersøgelse af sygeplejestuderendes læreprocesser under klinisk uddannelse i psykiatri
Læringspotentiale i hverdagslivet
Et hovedbudskab er, at de sygeplejestuderende tilegner sig relevant faglig viden, når de er sammen med patienter i dagligdags
situationer – så som når de laver mad sammen eller går tur. Men
sygeplejestuderende og deres kliniske vejledere overser læringspotentialet i disse situationer.
Linda Kragelund viser, at der er gemt et stort læringspotentiale
i hverdagslivets aktiviteter, de såkaldte ikke-rutine-situationer. Det
er aktiviteter, som vi mere eller mindre tager for givet, og som
består af handlinger, der er rutine for os.
Sådanne handlinger synes umiddelbart også at være hverdagslivsaktiviteter i en psykiatrisk afdeling. Men undersøgelsen viser,
at disse aktiviteter kræver andet og mere af de studerende end
deres hverdagsviden og -erfaring. For eksempel viser det sig ofte
at være anderledes at købe ind, gå tur, lave mad og spise sammen
med psykiatriske patienter end at udføre tilsvarende hverdagslivsaktiviteter i det «almindelige» hverdagsliv. Det bunder i den psykiatriske konteksts egenart, for eksempel kan psykiatriske patienter reagere uforudsigeligt i forhold til, hvordan mennesker «almindeligvis» handler i tilsvarende situationer.
Ny teori om ikke-rutine-situationer
Linda Kragelund udvikler gennem bogen en substantiel teori om
sygeplejestuderendes læreprocesser i hverdagslivets aktiviteter.
Bogen henvender sig til uddannelsesplanlæggere, kliniske og
teoretiske undervisere samt studerende inden for sygepleje.
Derudover til studerende, udøvere og lærere inden for de professioner, hvor interaktion mellem mennesker er en væsentlig del af
arbejdet.
Linda Kragelund: Uddannelse til professionsbachelor i sygepleje,
Danmarks Pædagogiske Universitets Forlag, ISBN 87-7684-131-6,
304 sider, 249 kroner
«Uddannelse til professionsbachelor i sygepleje» kan købes ved
henvendelse til: Danmarks Pædagogiske Bibliotek, Publikationssalget, Postbox 840, 2400 København NV [email protected]
Bogen kan også bestilles via forlagets hjemmeside
www.forlag.dpu.dk