Transcript Doggy Rapport 1 - 2011

1/11
ÅRGÅNG 35
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Framtiden
är ljus för
Lantmännen
Doggy
Försäljningen ökar och produktionen
på Lantmännen Doggy börjar närma sig
tillverkningstaket. Under 1996 utökades
Lantmännen Doggys tillstånd att tillverka hund- och kattmat till 50 000 årston,
men i år är det dags att begära ett nytt
produktionstillstånd, den här gången för
70 000 årston.
Miljöfrågor är fortsatt viktiga för bolaget och under 2010 har vi till exempel
sett till att all ånga som används vid produktionen av såväl torrfoder som konserverade produkter kommer från förnyelsebart bränsle.
Lantmännen Doggy har konsekvent
satsat på Tetra Recart-förpackningar som
ett alternativ till konservburken. Efterfrågan på miljöanpassade produkter växer
snabbt och försäljningen på både hemmamarknaden och den internationella
marknaden ökar. Under 2011 kommer
vi därför att installera ytterligare en linje
för tillverkning av Tetra Recart i vår konservfabrik i Vårgårda.
Hans Nilsson, VD
INNEHÅLL 1/11
n IMMUNFÖRSVARET: “Collienos”
– autoimmun sjukdom som anses ärftlig.
UV-ljus är en av faktorerna som påverkar sjukdomen ”collienos”. Veterinär
MARIANNE MELLGREN berättar om
hur sjukdomen utvecklas och behandlas.
Sid. 1
n NEUROLOGISKA SJUKDOMAR:
SAN – en ärftlig sjukdom i nervsystemet
hos golden retriever. Veterinär KARIN
HULTIN JÄDERLUND redogör för en
sjukdom som påverkar rörelserna hos
golden retriever.
Sid. 3
n VALPAR: Valptester och att välja
valp. Zoolog ERIK WILSSON diskuterar möjligheten att testa valpar med tillförlitliga resultat.
Sid. 5
n INNEHÅLLSREGISTER 2010. Sid. 8
Fig 1. Hundar med så kallad collienos blir hårlösa på nosryggen. Huden blir skorvig och kan
få sprickbildningar. Foto: Babette Taugbøl Baddaky.
”Collienos” – autoimmun
sjukdom som anses ärftlig
Att kroppens eget immunförsvar
angriper hudceller med början på
nostryffeln och uppåt nosryggen är
ett fenomen som förekommer oftare
hos collieraser än andra hundraser.
Veterinär MARIANNE MELLGREN berättar om en sjukdom som
förmodligen är ärftlig och inte går att
bota helt.
SLE (systemisk LE). SLE är en sjukdom
som är ärftlig, orsakas av det egna immunförsvaret och som påverkas av UVljus (solens strålning). Den kan yttra sig
på många vis, men ofta visar hunden
hälta från flera leder. Hunden kan även
drabbas av till exempel blodbrist, förstorade lymfknutor och hjärtsäcksinflammation.
D
Orsaker
et som kallas collienos anses vara en
av de vanligaste autoimmuna hudsjukdomarna. Med autoimmun menas att
immunförsvaret angriper kroppens egna
celler. Företeelsen kan vara som i fallet
med collienos men det förekommer också
att immunförsvaret angriper hudceller eller vanligare, att immunförsvaret angriper olika blodkroppar.
Bakgrund
Collienos heter mer korrekt CLE (Cutan
Lupus Erythematosus). Tidigare kallades
sjukdomen även DLE (Discoid Lupus
Erythematosus), en undergrupp till sjukdomen LE (Lupus Erythematosus). Inom
denna grupp hittar man också sjukdomen
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1
CLE (collienos) kan nog också anses ha
en ärftlig komponent. Den drabbar i förs­ta
hand collie, men schäfer förefaller också
ha anlag att utveckla sjukdomen. Även
siberian husky, sheltie och pointer är mer
drabbade än andra raser.
Vi människor har en likartad hudsjukdom där man misstänker att en överkänslighet av typ III1 leder till att antikroppar
bakar ihop sig i grupper eller klumpar
(bildar immunkomplex). Dessa klumpar
fastnar i överhudens understa lager, basalmembranet (stratum basale, se fig 3).
Människans hud är uppbyggd av flera
lager hudceller precis som en tegelstensvägg. Hudcellerna i väggen sitter ihop
1
I M M U N F Ö R S VA R E T
Diagnos
Fig 2. Även schäfrar kan drabbas av något
som liknar collienos. Foto: Marianne Mellgren.
med varandra med en sorts ”tryckknappar”, så kallade desmosomer. När huden
utsätts för UV-strålning så leder det till
att ”tryckknapparna” släpper, överhuden
skadas och lossnar från basalmembranet.
Hos hund fungerar det troligtvis på ungefär samma sätt. B-lymfocyter, en sorts
vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret, ger samma skada ihop med UVljus.
Symtom
Vanligtvis börjar symtomen visa sig i ansiktet, på nostryffeln och uppe på nosryggen. Ibland får hunden förändringar även
på öronlappar och runt ögonen. I enstaka
fall kan hunden ha förändringar i munhåla, på könsorgan och på trampdynor.
Nostryffeln tappar sitt pigment och
huden där förlorar även sitt tegelstensmönster. Den blir slät och skorvig samt
får sprickbildningar. På nosryggen blir
huden skorvig, krustig och hårlös (fig 1).
Alla förändringar är tydligt symmetriska.
Alternativa diagnoser
Det finns ett par sjukdomar som kan
likna collienos. Framför allt förekommer
nasal hudinfektion på schäfer, en sjukdom som kan ha flera orsaker, till exempel demodex, insektsbett eller andra yttre
skador.
Det finns också något som kallas schäfernos då hundarna får djupa sår på tryffeln (fig 2), men detta kan vara samma
sjukdom som CLE. På collie förekommer
också en mild variant som kallas nasal
hudinflammation. Den förvärras av solljus, men även denna kan höra till CLE.
Hundens allmäntillstånd är helt opåverkat, och det finns inte beskrivet att
CLE skulle kunna utvecklas till en allvarligare, allmän hudsjukdom. Men om
hudskadorna fortsätter så skulle de enligt
en författare kunna utvecklas till skivepitelscarcinom (elakartad hudtumör) på det
aktuella området.
2
Diagnos kan nästan ställas enbart med
hjälp av ras och det typiska utseendet på
förändringarna. Skrapprover som undersöks direkt efter provtagningen med hjälp
av mikroskop är svåra och ospecifika att
dra några slutsatser av. ANA-blodprov
som används för att diagnostisera SLE
visar som regel negativt svar, det vill säga
analyssvaren tyder på att hunden inte lider av SLE. Hudbiopsier (vävnadsprov
som undersöks vid laboratorium) är det
enda säkra sättet att ställa korrekt diagnos. Det är därför viktigt att se till att det
område man tar biopsierna från inte är
alltför andrahandsinfekterat (bakterie­
infektioner) vid provtagning.
Behandling
Förr behandlade man så gott som alltid
drabbade hundar med höga doser kortison under lång tid. Oftast är det absolut
inte nödvändigt.
Numera behandlas hundar i första
hand på drabbade områden med salva
som innehåller kortison eller takrolimus2.
Efter att man lagt på salvan kan man leka
med hunden eller ge den mat för att förhindra att den slickar bort salvan. Det är
också viktigt att använda solskyddsfaktor
med lägst faktor 30 samt att hålla hunden
inomhus under de timmar av dagen då
solen lyser som starkast.
Att behandla hunden med omega-3fettsyror och E-vitamin via fodret har viss
effekt. Det tar dock cirka två månader
innan detta ger effekt, så den viktigaste
rollen för omega-3-fettsyror och vitamin
E är att verka förebyggande.
Tidigare har en kombination av tetracyklin (ett antibiotikum med effekt
på immunförsvaret) och niacinamid (en
sorts B-vitamin) använts som alternativ
behandling. Men, eftersom vi måste vara
försiktiga med antibiotikaanvändning för
att inte skapa resistenta (motståndskraftiga) bakterier så bör denna behandling
användas mycket återhållsamt.
När det inte räcker att behandla hunden på drabbade områden är andrahandsalternativet istället återigen höga
doser kortison, eventuellt ihop med andra
läkemedel som har en dämpande effekt
på immunförsvaret, till exempel azathioprin, cyklosporin eller chlorambucil.
Marianne Mellgren
Veterinär MARIANNE MELLGREN har
specialistkompetens i dermatologi (hudsjukdomar) hund och katt. Hon arbetar vid Falu
Djursjukhus i Falun.
Litteratur
Guaguere, P. och Craig, M. A practical guide
to Canine Dermatology.
Gross, T.L., Ihrke, P.J., Walder, E.J. och Affolter, V.K. Skin diseases of the dog and cat.
Stratum comeum
Stratum lucidum
Stratum granulosum
Stratum spinosum
Stratum basale
Fig 3. Tvärsnitt av hudens struktur.
Patel, A. och Forsythe, P. Small Animal Dermatology.
SVDGS 2007, Bergvall, K. och Rest, J. Histopatologi.
Fotnot
1
överkänslighet Typ III = immunkomplexreaktion, IgG-antikroppar och antigener bildar
cirkulerande immunkomplex som aktiverar
komplement på platsen för reaktionen och ger
vävnadsskador, ofta i smärre blodkärlsväggar.
2
takrolimus = läkemedel med dämpande effekt på immunförsvaret. Används i samband
med transplantationer och inom dermatologi.
Uppfödare!
Du är väl medlem i våra
uppfödarklubbar?
Klubb Doggy för dig som använder Doggy
och Doggy Professional.
Läs mer på:
www.klubbdoggy.se
Tel. 0322-66 65 97
Bozita Breeders Club för dig som använder Bozita,
Bozita Robur och Bozita Feline.
Läs mer på:
www.bozitabreedersclub.com
Tel. 0322-66 65 98
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1
NEUROLOGISKA SJUKDOMAR
sjukdom i nervsystemet. Majoriteten har
varit svenska hundar, men enstaka sjuka
hundar har funnits i Norge, Danmark
och Finland.
Sjukdomen kom att kallas för SAN
på grund av att det finns stora likheter
mellan hundarnas symtom och ett neurologiskt syndrom1 som förekommer hos
människa. Sensoriska ataktiska neuropatier (SAN) är sjukdomar i nervsystemet som gör rörelserna okoordinerade.
Individen känner inte i vilket läge benen
befinner sig men styrkan i musklerna påverkas inte.
Sjukdomsbild
Sjukdomen SAN är ärftlig. Sammanlagt har 27 hundar diagnostiserats med sjukdomen.
Foto: Lisbeth Karlsson.
SAN – en ärftlig sjukdom i nervsystemet hos golden retriever
För några år sedan upptäcktes en tidigare okänd, ärftlig sjukdom i nervsystemet hos hundar av rasen golden
retriever, sensorisk ataktisk neuropati
(SAN). Veterinär KARIN HULTIN
JÄDERLUND har forskat kring sjukdomen och redogör för sjukdomen
samt dess ovanliga arvsgång.
P
å hösten 2002 träffade undertecknad
några besläktade golden retrieverhundar med rörelsestörningar. De symtom som dessa hundar visade stämde inte
överens med någon tidigare beskriven
hundsjukdom.
Efter detta har 27 hundar av samma ras
diagnostiserats med denna nyupptäckta
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1
Hos de drabbade hundarna kom symtomen smygande redan i valpåldern. Valparna var två månader eller äldre när
ägarna märkte att de rörde sig onormalt.
De var ofta instabila, slängiga eller svajiga i bakkroppen och de ville ogärna
gå i trappor eller på hala golv. Efter att
symtomen upptäckts blev dessa under
månader till år gradvis, men långsamt,
allt tydligare.
Könsfördelningen var jämn bland de
sjuka hundarna, både hanhundar och
tikar drabbades. Vid rutinundersökning
hos veterinär avvek ingenting från det
normala förutom att hundarnas rörelser var dåligt koordinerade. Dessutom
hade de flesta hundarna nedslitna klor på
bakbenen och en onormal benställning i
frambenen (hundarna trampade igenom i
handloven). Ingen av de sjuka hundarna
hade några uppenbart förtvinade muskler.
När hundarnas nervsystem undersöktes
var deras kroppshållningsreflexer (figur
1) samt ryggmärgsreflexer (figur 2) sämre
än hos normala hundar. Tydligast var det
när patellarreflexerna undersöktes, det
vill säga då man testade den reflexrörelse
som uppstår vid slag på knäskålsbandet
nedanför knäleden. Nervfunktionen i
hundarnas bakben var sämre än i frambenen. Förmågan att känna smärta i benen
föreföll dock vara normal.
Detta mönster av symtom från nervsystemet var likartat från hund till hund.
Hur allvarliga symtomen var varierade
dock mellan hundarna, oberoende av i
vilken ålder de var vid undersökningen
eller hur lång tid det hade gått från det
att symtomen först uppträdde.
De undersökningar och analyser av
blodprov och ryggmärgsvätska samt de
röntgenundersökningar som genomfördes gav inga resultat som bidrog till en
diagnos.
Den hastighet med vilken nervsignaler
överfördes var lägre i de sjuka hundarnas
sensoriska nerver (känselnerver) jämfört
med hos en kontrollgrupp hundar. Det
var dock ingen skillnad mellan de sjuka
hundarna och kontrollgruppen när man
undersökte nervsignalernas hastighet i
3
NEUROLOGISKA SJUKDOMAR
Figur 1. På bilden testas en golden retrievers förmåga att känna var
den har sitt vänstra bakben. Hunden har drabbats av sensorisk ataktisk neuropati, det vill säga SAN. Foto: Karin Hultin Jäderlund.
de motoriska nerverna (nerver till muskulatur). Inte heller undersökningar med
hjälp av elektromyografi2 (EMG) visade
på några skillnader mellan sjuka och
friska hundar.
Hälften av de sjuka hundarna hade på
grund av sina symtom avlivats innan de
nått fyra års ålder, men hittills har ingen
hund dött spontant av sjukdomen. Ingen
hunds nervsystem har heller blivit så allvarligt påverkat att hunden inte längre
har kunnat gå. Den äldsta hund som
följts i forskningen kring sjukdomen avlivades vid tio års ålder på grund av en
sjukdom som inte var relaterad till SAN.
De sjuka hundar som har obducerats
efter avlivning har haft förändringar i
både det centrala (hjärna och ryggmärg)
och det perifera nervsystemet (nervtrådarna ut till kroppens alla delar).
Genetik
Alla de sjuka hundarna hade en sak gemensamt. I deras stamtavlor förekom på
mödernet en tik som var född 1976 (figur
3).
Idag vet man att arvsmassa, DNA (deoxyribonukleinsyra), förekommer på fler
platser i cellen än i själva cellkärnan. I de
små komponenter i cellerna som kallas
mitokondrier äger en stor del av energiomsättningen rum, men mitokondrier
innehåller även arvsmassa.
4
Figur 2. Majoriteten av de hundar som insjuknat i SAN visar inga
reaktioner vid slag nedanför knäskålen, det vill säga de har ingen
patellarreflex. Foto: Karin Hultin Jäderlund.
Vid fortplantningen ärvs arvsmassan i
cellkärnan till hälften av modern och till
hälften av fadern. Det unika är att arvsmassan i mitokondrierna enbart överförs
via ägget, det vill säga enbart från modern.
Med hjälp av hundarnas stamtavlor
gick det att utesluta att anlaget för SAN
ärvs via cellkärnans arvsmassa. Slutsatsen
var att sjukdomsanlaget överförs från generation till generation via arvsmassan i
mitokondrierna.
Genom att analysera arvsmassan i mitokondrierna och genom att undersöka
mitokondriernas funktion så hittades
en sjukdomsframkallande förändring i
arvsmassan, en mutation i arvsanlagen
(generna).
Golden retriever-hundar som vid gentester har visat sig vara bärare av sjukdomsanlaget och som kommer från
samma maternella linje (tik-linje) som de
sjuka hundarna finns i Sverige, Norge,
Danmark, Finland och Estland. Enligt
uppgift finns det hundar från denna linje
även i andra europeiska länder, däribland
Ryssland, Frankrike och Nederländerna.
Från 1996 till 2006 registrerades i denna
maternella linje cirka 200 kullar i Sven­
ska Kennelklubben. Efter de tester som
gjorts kan man förmoda att nästan alla
hundar i dessa kullar bär på det sjukdomsframkallande anlaget. Av alla gol-
Hane respektive tik, ej närmare undersökt
Hane respektive tik, affekterad
Neurologiskt undersökt
Molekylärgenetiskt undersökt
Neurologiskt och molekylärgenetiskt undersökt
Figur 3. Ett schematiskt släktträd över golden retriever-hundar som drabbats av mitokondriellt nedärvd sensorisk ataktisk neuropati. Alla drabbade hundar går på moderslinjen tillbaka till tiken X, född 1976. Endast
maternella linjer från henne med påverkade
hundar eller neurologiskt och/eller molekylärgenetiskt undersökta hundar är utritade.
Fullständiga kullar är endast utritade när de
innehåller drabbade hundar.
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1
NEUROLOGISKA SJUKDOMAR
den retriever-hundar som registrerades i
Sverige 2001–2005 har cirka fyra procent
beräknats vara bärare av arvsanlaget. Det
finns ingen anledning att tro att renrasiga
hundar av andra raser skulle vara bärare
av anlaget.
Gentest finns
Det finns ett tillgängligt gentest som kan
visa om hunden är anlagsbärare. Testet
kan dock inte skilja sjuka hundar från
hundar som endast är anlagsbärare och
inte har insjuknat. Om man vill testa en
hund finns mer information om hur man
kan göra det via internetadressen http://
www.slu.se/husdjursgenetik. Gå där till
”Om institutionen” och klicka på ”Husdjursgenetiska laboratoriet”. Klicka sen
på ”Hund”, så finner man där ”Sjukdomstester – hund” med remiss och instruktioner.
Det bör betonas att långt ifrån alla
hundar som bär på anlaget blir sjuka.
Gentestet har sitt största värde i att man
kan få veta om tikar som man har tänkt
att avla på är anlagsbärare. Genom att
undvika avel på tikar med det defekta
arvsanlaget kan man slippa sjukdomen i
framtiden.
Karin Hultin Jäderlund
Veterinärmedicine doktor KARIN HULTIN
JÄDERLUND är diplomerad ECVN och arbetar vid Norges veterinärhögskola i Oslo.
av ytelektroder på huden. EMG kan användas för att skilja muskelförändringar
från neurologiska problem.
Tack
Tack till Agrias forskningsfond, Svenska
Kennelklubben och Svenska Golden Retriever-klubben för finansiella bidrag som
gjorde avhandlingsarbetet möjligt. Tack
till alla medarbetare och djurägare som
på olika sätt har bidragit vid studierna av
denna sjukdom.
Fotnot
neurologiskt syndrom = Ett antal symtom som uppträder samtidigt vid en sjukdom i nervsystemet.
1
elektromyografi = EMG, en teknik som
används för att mäta musklernas respons
på stimulering från nervsystemet. EMG
görs med ett instrument som kallas elektromyograf, som producerar ett diagram
som kallas elektromyogram. Elektromyografen registrerar de elektriska spänningsförändringar som muskelcellerna
genererar när de arbetar. EMG kan mätas med hjälp av elektroder (nål eller tunna trådar) inne i muskeln eller med hjälp
2
Litteratur
Hultin Jäderlund, K., Örvind, E., Johnsson, E., Matiasek, K., Hahn, C., Malm,
S., Hedhammar, Å. A Neurologic Syndrome in Golden Retrievers Presenting
as a Sensory Ataxic Neuropathy. J Vet
Int Med 2007; 21: 1307–1315.
Baranowska, I., Hultin Jäderlund, K.,
Nennesmo, I., Holmqvist, E., Heidrich,
N., Larsson, N-G., Andersson, G., Wagner, EGH., Hedhammar, Å., Wibom, R.,
Andersson, L. Sensory Ataxic Neuropathy in Golden Retriever Dogs is Caused by a Deletion in the Mitochondrial
tRNATyr Gene. PLoS Genetics 2009;
5(5): e1000499. doi:10.1371/journal.
pgen.1000499
Hultin Jäderlund, K. Mitochondrially
Inherited Sensory Ataxic Neuropathy
in Golden Retriever Dogs. Phenotype,
Clinical Course and Genotype of a Novel
Neurological Syndrome. Uppsala 2009.
Doctoral Thesis, Swedish University of
Agricultural Sciences, Sweden.
VA L PA R
Om valptester
och att välja
valp
Att köpa en hund innebär att välja.
Först ska man välja ras och sedan
ska man välja föräldrar, ett val som
även innebär att man väljer kennel
eller uppfödare. Slutligen ställs man
inför att välja valp i kullen. Men kan
man redan när valpen är åtta veckor
gammal förutsäga hur den kommer
att bli som vuxen? Är de särdrag man
tycker sig se hos valparna vid sju till
åtta veckors ålder bestående? Många
uppfödare hävdar att de kan det och
att dessa skillnader finns kvar även
när valpen vuxit upp. ERIK WILS­S­ON ställer frågan om det finns något stöd för detta.
A
tt tidigt kunna bedöma en hunds
personlighet eller mentalitet skulle
innebära många fördelar. För vanliga
uppfödare skulle det innebära att man
kunde matcha valpköpare och valp på ett
optimalt sätt. Kanske ska man låta den
Det är lockande att tro att man redan när valpen är åtta veckor kan förutsäga hur den kommer att bli som vuxen. Foto: Lisbeth Karlsson.
lite mer erfarne valpköparen ta den lite
tuffare valpen och låta den lite mjukare
och tillbakadragna valpen får gå till en
valpköpare som kan tänkas få problem
med en tuff hund. I uppfödning av arbetshundar skulle man kanske på motsvarande sätt kunna sålla bort de som har sämre
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1
förutsättningar att bli arbetshundar och
istället skänka bort dem som sällskapshundar redan vid åtta veckors ålder.
Att på så viss kunna sålla bort de hundar som inte har förutsättningar att bli
arbetshund skulle innebära stora besparingar. Många uppfödare gör säkert re5
VA L PA R
dan sådana val men tyvärr finns det inte
något facit på om valet var riktigt eftersom det i efterhand inte går att testa.
Valptester vida använda
I USA har många uppfödare sedan flera
decennier använt ”Campbells Puppytest”
för att uppskatta personligheten hos valpar. Utvärderingar har dock inte kunnat
visa att det finns något samband mellan
testresultaten och hundens beteende vid
vuxen ålder.
Tester har även provats för att bedöma
tjänstehundars lämplighet. I bland annat
USA och Australien har tester använts
på valpar som fötts upp för att bli ledarhundar för synskadade. Pfaffenbergs test
visade visserligen på ett samband mellan
testresultat och dressyrresultat men då
användes också resultaten för att styra
hur dressyren lades upp. Man kan därför
inte utesluta att det var att vissa valpar
hanterades speciellt som gjorde dem annorlunda.
Vid den australiska ledarhundsskolan
testades hundarna regelbundet från sju
veckors ålder upp till ett års ålder. Resultaten visade entydigt att tester som utfördes före sex månaders ålder saknar värde.
Därefter börjar informationen från testerna att få ett visst värde, framförallt när
det gäller att bedöma hundarnas rädslor.
Vid statens hundskola i Sollefteå testades under slutet av 1970- och början
av 1980-talen mer än 1100 schäfervalpar
vid exakt åtta veckors ålder. Testet var
speciellt konstruerat för ändamålet men
många av de moment som användes återfinns i andra tester. Merparten av dessa
valpar (867 stycken) genomgick sedan en
fullständig mentaltest vid 15–18 månaders ålder.
Resultaten visade stora skillnader i
valparnas beteende men också att deras
beteende vid åtta veckor redan påverkats
av uppväxtmiljön. Bland annat fanns det
samband med valparnas vikt (stora valpar var mer aktiva och framåt) och till
hur tiken hanterat valparna. Man kan
också konstatera att tikvalpar var mer
aktiva än hanvalpar. Däremot föreföll
kullstorlek ha en liten effekt på valptestresultaten. Det kanske är lite förvånande
med tanke på hur olika det måste vara att
växa upp utan kullsyskon jämfört med
tio kullsyskon.
Effekter av den tidiga uppväxtmiljön
var dock nästan helt borta när hundarna
blivit vuxna. Det gick inte heller att se
något som helst samband mellan valptest
och mentaltestresultaten. Om det hade
funnits det minsta möjlighet att förutsäga den vuxna hundens mentalitet skulle
detta utan tvivel ha visat sig i ett så stort
material.
Under de år som försöket på hundskolan pågick skedde ett foderbyte. Detta av6
Många valptester har använts, men få forskningsresultat tyder på att det går att förutsäga
hur en valp kommer att bli som vuxen. Foto: Arkivfoto.
speglade sig inte bara i valptestresultatet
utan påverkade även testresultaten i vuxen ålder. Detta kan betyda att kvaliteten
på det foder valparna får (och tiken) inte
bara påverkar deras beteende som valpar
utan även som vuxna.
Den enda studie som funnit ett samband mellan valpbeteende och vuxenbeteende är en studie vid den sydafrikanska
polisen där valpar och unghundar testades regelbundet från åtta veckors till nio
månaders ålder. I studien fann man ett
samband mellan valparnas benägenhet
att apportera vid åtta veckors ålder och
deras möjlighet att utvecklas till polishundar. Man kan dock inte utesluta att
hundarnas hantering under uppväxten
påverkade deras träning senare, vilket i
så fall skulle förklara sambanden.
Egenskaper måste mogna
Hittills pekar alla resultat på att det inte
går att förutsäga den vuxna hundens
beteende redan vid åtta veckors ålder.
Förklaringen är troligen att de beteenden
som vi är intresserade av hos den vuxna
hunden ännu inte hunnit mogna fram vid
åtta veckors ålder. Det finns karaktärs-
skillnader hos valpar men dessa skillnader gäller valpbeteenden som sedan
gradvis övergår till den vuxna hundens
beteenden. Med andra ord, precis som
valptänder som senare ersätts av permanenta tänder ersätts valpbeteenden av den
vuxna hundens beteenden.
Att testa valpar känns lite som att gå in
i en förskoleklass för att avgöra vilket av
barnen som är bäst lämpad att bli rörmokare, läkare eller företagsledare. De egenskaper som vi är intresserade av måste få
mogna fram innan vi kan testa dem. Den
största valpen i kullen behöver inte vara
störst när hundarna blivit två år gamla
och vi kan inte heller bedöma hanhundars virilitet förrän de blivit könsmogna.
Välja rätt valp
Man kan dock inte utesluta att valet av
valp har en viss psykologisk betydelse för
valpköparen. Den som vill ha en kaxig
och lite framåt valp och som får möjlighet att välja den kaxigaste valpen i kullen
är ofta förvissad om att han eller hon valt
rätt hund. Det gör också att man blir mer
benägen att stimulera och uppmuntra
valpen på rätt sätt. Valpköparen som
Tab.1 Kända faktorer som påverkar variationen i beteendet hos valpar respektive vuxna hundar.
VALP BETEENDE
(8v)
Arv
Vikt, foderkvalitet
Tikens fostran
Kön
M
O
G
N
A
D
VUXEN BETEENDE
(>12mån)
Arv
Fostran/dressyr/träning
Utfodring / Foderkvalitet
?
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1
VA L PA R
som kan förklaras av ärftliga faktorer)
på grundläggande personlighetsdrag är
ungefär 25 procent. Med tanke på hur
svårt det kan vara att objektivt bedöma
sådana egenskaper, måste det betraktas
som högt. Vi kan med andra ord konstatera att det är mycket viktigare att välja
rätt föräldrar till sin valp än vilken valp i
kullen man väljer.
Erik Wilsson
Resultat från statens hundskola i Sollefteå visade att kullens storlek inte påverkar valparnas
beteende. Foto: Niklas Andersson.
med samma preferenser fått ta den försiktigaste av valparna eftersom de andra redan är valda, kanske åker hem besviken.
Mot den bakgrunden kan valpens första
tid lätt bestå i att valpköparen omedvetet
förstärker valpens oönskade personlighetsdrag.
Arv och miljö i samspel
En annan tänkbar förklaring till att det
Fakta valptest
Det förekommer och används flera former av mentala tester och anlagsprov för
valpar, framför allt utomlands.
Clarence Pfaffenberger ville tidigt i
valpens liv kunna avgöra om den har de
mentala egenskaper (självförtroende,
koncentrationsförmåga och stabilitet)
för att bli en bra ledarhund. Pfaffenbergs
test utfördes på valpens 49:e levnadsdygn.
Syftet var att testa medfödda beteenden
och inte de som påverkats av träning.
Testen värderade bland annat hur valpen
re­agerade i nya situationer, dess förmåga
att lösa enkla problem, hur den reagerade
vid möten med främmande personer men
också valpens smärt- och ljudkänslighet.
Pfaffenbergers test har senare omformats i andra tester. Ett sådant är William
Campbells ”Puppy Behavior Test”. Denna
beteendetest skulle hjälpa uppfödare och
valpköpare att hitta den perfekta sällskapshunden.
Volhards ”Puppy Aptitude Test” (PAT)
är uppdelat i en mental del (puppy apti-
kan vara svårt att tidigt bedöma hundars
personlighet kan vara att många av de
grundläggande personlighetsdragen hos
den vuxna hunden påverkas kraftigt av
hur den hanteras under uppväxten. Så är
det givetvis, men vi vet också att de mest
grundläggande personlighetsdragen är
starkt ärftligt betingade. I stort sett samtliga vetenskapliga studier som gjorts visar
att arvbarheten (den del av olikheterna
tude) och en lämplighets/anlagsdel (obedience aptitude). Testet utförs när valpen
är sju veckor gammal. I testet ingår moment som ska visa hur valpen anpassar sig
till människor men också hur smärtkänslig valpen är och om den har fallenhet för
lydnadsarbete. Valpens mentalitet bedöms
i form av dominans kontra undergivenhet,
självständighet och oberoende kontra
social attraktion samt flockkänsla. Syftet
med testen är dels att hitta rätt valp till
valpköparen, dels att kunna hitta valpar
som är lämpliga för lydnadsträning.
PAT ligger till grund för PAWS Working Dog Evaluation. I detta test bedöms
egenskaper som har betydelse för en
arbetande hund (till exempel spår-, sökoch skyddsarbete). I PAWS Working
Dog Evaluation ingår förutom momenten
i PAT även moment som ska ge information om hundens ägandekänslor och jaktlust. Valpens ålder vid testets utförande
kan variera.
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1
ERIK WILSSON är filosofie doktor i zoologi
och har disputerat på en avhandling om den
tidiga uppväxtmiljöns inverkan på hundars
beteenden. Han har i flera år arbetat som
utbildningschef vid statens hundskola i Sollefteå och där utbildat både tjänstehundförare, hundägare och instruktörer. Dessutom
har han arbetat som verksamhetschef inom
Svenska Jägareförbundet. Erik Wilsson är
även författare till böcker om hundbeteenden,
hunddressyr och jakt. Han arbetar sedan 2006
som avelsansvarig vid Försvarmaktens avelsstation i Sollefteå.
Litteratur
Campbell, W.E. 1972. A behavior test for
puppy selection. Mod.Vet. Pract. 12, 29–33.
Young, M.S. 1988. Puppy selection and evaluation. Dogs: Companions or Nuisances?
Pub­lic Seminar. vol. 22. Werribee Vet. Clin.
Ctr, Princes Highway, pp. 8–15.
Goddard, M.E., Beilharz, R.G. 1984a. A factor analysis of fearfulness in potential guide
dogs. Appl. Anim. Behav. Sci. 12: 253–265.
Goddard, M.E., Beilharz, R.G. 1984b. The
relationship of fearfulness to, and the effects
of sex, age and experience on exploration and
activity in dogs. Appl. Anim. Behav. Sci. 12:
267–278.
Pfaffenberger, C.J., Scott, J.P. 1976. Early
rearing and testing. In: Pfaffenberger, C., mfl.
(Ff.), Guide Dogs for the Blind: Their Selection, Development and Training. Elsevier,
Amsterdam, pp. 13–37.
Wilsson, E., Sundgren, P.E. 1998. Behaviour
test for 8-week-old puppies-heritabilities of
tested behaviour traits and its correspondence
to later behaviour. Appl. Anim. Behav. Sci. 58,
151–162.
Slabbert, J.M., Odendaal, J.S.J. 1999. Early
prediction of police dog efficiency – a longitudinal study. Appl. Anim. Behav. Sci. 64:269–
288.
Wilsson, E., Sundgren, P.-E. 1998. Behaviour
test for eight-week old puppies—heritabilities
of tested behaviour traits and its correspondence to later behaviour. Appl. Anim. Behav.
Sci. 58: 151–162.
Wilsson, E., Sundgren, P.-E. 1998. The use of
behaviour test for selection of dogs for service
and breeding. II. Heritability for tested parameters and effect of selection based on service
dog characteristics. Appl. Anim. Behav. Sci.
54. 235–241.
Saetre, P., Strandberg, E., Sundgren, P.-E., Petterson, U., Jazin, E., Bergström, T.F. 2006.
The genetic contribution to canine personality.
Genes, Brain and Behavior (2006) 5: 240–248.
7
Göteborgs
postregion
Porto betalt
Port payé
P 410197400
B
D oggy - R apport R egister 2 0 1 0
Författare:
(Den första siffran anger år, den andra
nummer och den tredje artikelns första
sida. Från och med 1989 numreras sidorna i Doggy-Rapport löpande från nummer till nummer inom årgången.)
Armerén, H. FORL – en vanlig och
smärtsam kattsjukdom 10:02:09
Forshell, U. Inälvsparasiter hos hund och
katt i Sverige 10:04:28
Frykman, O. Sårvård del 2. Behandlingen
påverkar läkningen 10:01:01
Karlsson, L. Åke Hedhammar: Generalisten som har sin bästa tid nu 10:03:20
Mellgren, M. Hårtillväxten varierar mellan de olika hundraserna 10:02:13
Mellgren, M. Min hund kliar – vad ska
jag göra? 10:03:22
Myrenius, L. Resistensutveckling hos
bakterier går att motverka 10:01:07
Myrenius, L. Vad behöver hundvakten
när olyckan är framme? 10:02:16
Myrenius, L. Vaccination av hund och
katt 10:03:17
Myrenius, L. Hundens herpesvirus CHV-1
10:03:19
Rivera, P. Juvertumörer hos hund – sjukdomen och olika behandlingsalternativ
10:04:25
Rivera, P. Genetisk forskning – juvertumörprojektet 10:04:26
Ämnesord
(Den första siffran anger år, den andra
nummer och den tredje artikelns första
sida. Från och med 1989 numreras sidorna i Doggy Rapport löpande från nummer till nummer inom årgången.)
Allergi
Antibiotika
10:03:23
10:01:07
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Ansvarig utgivare: Hans Nilsson
Veterinärmedicinsk konsult:
Leg. vet. Lena Myrenius
I redaktionen:
Agronomie doktor Ann Högberg
Redaktionssekreterare:
Emelie Nilsson
Redigering: Karli Ord och Bild
Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare nummer m.m. besvaras gärna av tidningens redaktionssekreterare! För signe-
8
Bakterier
Resistens
Smittskydd
Bandage
Calicivirus
CHV-1
Doping
Encelliga parasiter
Epigenetik
Feline odontoclastic
resorptive lesions
Foderallergi
FORL
Fransk hjärtmask
Fällning
Forskning
Fukteksem
Försäkring
Genetik
Giardia
Hakmask
Herpesvirus
Kattens herpesvirus
Hundens herpesvirus
Hot spot
Hundens lungmask
Hår
Intervju
Inälvsparasiter
Juvertumör
Kastrering
Kattens lungmask
Kattpest
Kattsnuva
Klåda
Koccidier
Loppor
Lus
Mjäll
Mjällkvalster
Olyckor
10:01:07
10:01:07
10:01:06
10:03:18
10:03:19
10:03:21
10:04:31
10:03:20
10:02:09
10:03:24
10:02:09
10:04:29
10:02:14
10:03:20
10:03:23
10:02:16
10:03:20
10:04:26
10:04:31
10:04:30
10:03:18
10:03:19
10:03:23
10:04:30
10:02:13
10:03:20
10:04:28
10:04:25
10:04:26
10:04:26
10:04:30
10:03:18
10:03:18
10:03:22
10:04:32
10:03:23
10:03:23
10:03:24
10:03:23
10:02:16
rade artiklar svarar författaren. För osignerat
material svarar redaktionen. För insänt, ej
beställt material ansvaras ej.
Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast
återges med redaktionens tillstånd och efter
överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, författaren och/eller fotografen.
I sammanhanget skall det klart framgå från
vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är
hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt med redaktions­sekreteraren!
Läsarservice: Tidigare nummer av DoggyRapport kan beställas och kostar då 20 kr
(med reservation för att vissa nummer inte
längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För
varje beställning utgår en expeditionsavgift på
10 kr. Moms ingår.
ISSN: 1400-6650
Parasiter
Bandmask
Fransk hjärtmask
Giardia
Hakmask
Hundens lungmask
Kattens lungmask
Koccidier
Loppor
Lus
Mjällkvalster
Piskmask
Rundmask
Rävens dvärgbandmask
Rävens lungmask
Rävskabb
Spolmask
Tritrichomonas foetus
Piskmask
Proteomik
Päls
Resistensutveckling
Rävens dvärgbandmask
Rävens lungmask
Rävskabb
Semester
Skelettrubbningar
Smittskydd
Spolvätska
Sårvård
Tandsjukdomar
FORL
Tooth resorption
Tritrichomonas foetus
Tumör
Vaccination
Valpsjuka
Virus
Åke Hedhammar
10:04:28
10:04:29
10:04:31
10:04:30
10:04:30
10:04:30
10:04:32
10:03:23
10:03:22
10:03:23
10:04:31
10:04:28
10:04:32
10:04:29
10:03:22
10:04:28
10:04:31
10:04:31
10:03:20
10:02:13
10:01:07
10:04:32
10:04:29
10:03:22
10:02:16
10:03:21
10:01:07
10:01:05
10:01:01
10:02:09
10:02:09
10:04:31
10:04:25
10:04:26
10:03:17
10:03:19
10:03:18
10:03:17
10:03:19
10:03:20
Lantmännen Doggy uppfyller
krav­­en i den internationella
kva­litetsstandarden
SS-EN ISO 9001.
Certifikat nr 321, ut­fär­dat
av SIS Certifiering AB.
Postadress: Doggy-Rapport, Doggyvägen 1,
447 84 Vårgårda
Telefon: 0322-66 65 00
Från utlandet +46 (0)322 66 65 00
Telefax: 0322-66 65 80
Hemsida: www.doggyrapport.se
E-mail: [email protected]
Produceras av Prinfo Vårgårda AB,
Box 45, 447 22 Vårgårda.
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 1